Behandlingen av asylsökande hbt-personer

den 22 oktober

Svar på fråga

2010/11:3 Behandlingen av asylsökande hbt-personer

Statsrådet Tobias Billström

Marianne Berg har frågat mig vilka åtgärder – exempelvis lagstiftning – jag avser att vidta för att asylsökande hbt-personer ska få det skydd de enligt svensk lag har rätt till. Frågan har ställts mot bakgrund av ett enskilt ärende.

Jag är, som Marianne Berg känner till, förhindrad att uttala mig i ett enskilt fall, men vill allmänt framhålla följande.

Regeringen har under hela förra mandatperioden lyft fram hbt-frågor i sin styrning av Migrationsverket. Regeringen har anvisat verket att i utbildningshänseende särskilt uppmärksamma hbt-frågor och begärt redovisning av verkets arbete med hbt-personers villkor. Regeringen har också anvisat verket att analysera kompetensbehovet – och arbeta med att tillgodose detta behov – i fråga om grupper som kan vara särskilt utsatta, däribland hbt-personer. Detta har lett till att Migrationsverket arbetar aktivt med hbt-frågor. Verket har tagit initiativ till utvecklingsprojektet Migration beyond borders som syftar till att personal som arbetar med asylsökande ska använda ett normkritiskt perspektiv vid prövningen av ärenden och bemötande av sökande. Projektet har bland annat resulterat i två rapporter som preciserar utmaningar och bidrar med underlag inför det fortsatta arbetet.

Enligt utlänningslagen har flyktingar, alternativt skyddsbehövande och övriga skyddsbehövande som befinner sig i Sverige rätt till uppehållstillstånd. Med flykting avses den som befinner sig utanför sitt hemland därför att han eller hon känner en välgrundad fruktan för förföljelse exempelvis på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. Skyddsgrunderna i 1951 års flyktingkonvention (Genèvekonventionen) är i sin helhet införda i utlänningslagen. Därutöver ger utlänningslagen skydd i enlighet med andra internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa. Utlänningslagen ger även skydd i vissa situationer som inte omfattas av någon internationell överenskommelse.

Bedömningarna görs alltid utifrån de individuella förutsättningarna i det enskilda fallet. Det är Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas uppgift att på de skäl som anförts och det underlag som presenterats avgöra om det finns grund för uppehållstillstånd.

Den nuvarande instans- och processordningen med möjlighet till överprövning i förvaltningsdomstol tillkom i stor parlamentarisk enighet. Enligt min uppfattning svarar den mot höga krav på rättssäkerhet. Denna uppfattning stöds också av den utvärdering som gjorts av Utvärderingsutredningen (SOU 2009:56).

Mot bakgrund av det anförda finner jag inte att det nu föreligger behov av några särskilda åtgärder men jag har för avsikt att även fortsättningsvis följa frågan.