Möjlighet att som gränspendlare upprätthålla politiska uppdrag

den 26 januari

Svar på fråga

2010/11:233 Möjlighet att som gränspendlare upprätthålla politiska uppdrag

Statsrådet Ulf Kristersson

Gunilla Svantorp har frågat statsrådet Ewa Björling hur hon avser att agera för att en liknande överenskommelse som den med Danmark tecknas även med Norge.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Den situation som beskrivs i frågan har sin grund i tillämpningen av EU:s bestämmelser om samordning av systemen för social trygghet för personer som rör sig inom EU/EES-området (förordning [EG] nr 883/2004 som ersatt förordning [EEG] nr 1408/71). Genom dessa bestämmelser, som också gäller i förhållande till Norge, avgörs bland annat vilket lands socialförsäkringslagstiftning som ska tillämpas i olika situationer. Dessa regler avgör samtidigt i vilket land som sociala avgifter ska betalas. Syftet är att förhindra att en person står helt utan försäkringsskydd eller att en person omfattas av mer än ett lands lagstiftning samtidigt och därmed tvingas betala dubbla avgifter. Enligt huvudregeln ska en person tillhöra arbetslandets socialförsäkring, oavsett var personen är bosatt. En person som arbetar i flera länder för olika arbetsgivare samtidigt, ska tillhöra socialförsäkringen i bosättningslandet.

Frågan om socialförsäkringstillhörigheten vid arbete i två länder har varit föremål för många diskussioner, inte bara i förhållande till politiska förtroendeuppdrag. I flera gränsregioner har det uppfattats som ett stort problem att socialförsäkringstillhörigheten kan ändras på grund av ett mindre extraarbete.

Jag välkomnar därför att EU-kommissionen i december 2010 har lagt fram ett förslag till ändring av förordning (EG) nr 883/2004 när det gäller fastställande av tillämplig lagstiftning vid samtidigt arbete i flera länder för olika arbetsgivare. Förslaget innebär att arbetet i bosättningslandet måste ha en viss omfattning innan socialförsäkringstillhörigheten övergår dit. EU-kommissionens förslag förhandlas för närvarande i rådet och jag ser fram emot att frågan därmed kan få en långsiktig lösning.

I de gällande EU-bestämmelserna finns redan i dag en möjlighet att göra undantag från huvudreglerna om vilket lands lagstiftning som ska gälla. Om det är till fördel för en person eller för en grupp av personer att tillhöra ett annat lands försäkring än den försäkring som utpekas enligt EU-bestämmelserna, kan de behöriga myndigheterna komma överens om att göra undantag. I Sverige är det Försäkringskassan som är behörig att träffa sådana överenskommelser i enskilda ärenden tillsammans med sin motsvarighet i det aktuella landet.

I den så kallade Öresundsöverenskommelsen har Försäkringskassan och Den Sociale Sikringsstyrelse i Danmark kommit överens om hur denna undantagsmöjlighet ska tillämpas, bland annat när en person har ett politiskt förtroendeuppdrag i bosättningslandet. Av Försäkringskassans vägledning (2004:11 version 3) framgår att myndigheten bedömer att Öresundsöverenskommelsens principer för undantag också kan tillämpas med andra medlemsländer, förutsatt att det finns en samsyn i det enskilda ärendet. Tillämpningen av undantagsbestämmelserna har även diskuterats mellan de nordiska länderna i samband med den pågående omförhandlingen av den nordiska konventionen om social trygghet.