den 19 januari
Svar på fråga
2010/11:221 Alkohol i handelsavtal
Statsrådet Ewa Björling
Hans Linde har frågat mig hur jag avser att agera
för att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att utesluta alkohol från
EU:s framtida handelsavtal.
EU förhandlar i dag om frihandelsavtal med ett
stort antal länder och grupper av länder, och ytterligare förhandlingar kan
komma att bli aktuella framöver. Förhandlingar med Thailand – ett land
som Hans Linde specifikt nämner – pågår dock inte i nuläget.
Bilaterala och regionala frihandelsavtal utgör ett
viktigt komplement till de multilaterala förhandlingarna inom WTO. En ökad handel bidrar till
ekonomisk tillväxt, något som förbättrar möjligheterna till utveckling och
sysselsättning, vilket i sin tur stärker förutsättningarna för en bättre
folkhälsa. Det finns därför ingen motsättning mellan regeringens arbete för en
bättre folkhälsa och en friare världshandel – de två målen understöder
snarare varandra.
Sverige delar WHO:s syn på
skadlig alkoholkonsumtion som en viktig folkhälsofråga, och inriktningen mot
att arbetet för att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar i
första hand bör ske på nationell nivå.
Handel med alkohol förhandlas inom WTO och i
bilaterala och regionala handelsförhandlingar. Det gäller både varan alkohol och relaterade tjänster som distribution av alkohol.
Vad gäller varuhandeln särbehandlas inte alkohol i
dessa förhandlingar. Alkoholpolitiken är dock i huvudsak en nationell
kompetens, och de åtgärder som normalt används för att minska
alkoholkonsumtion, såsom tillgångsbegränsande lagstiftning och nationell
beskattning, omfattas inte av
de pågående förhandlingarna.
Inom EU värnar flertalet medlemsstater, såsom
Sverige, om nationella begränsningar för försäljning av alkoholhaltiga drycker.
Enligt WTO:s regelverk kan länder sätta upp sina egna regler så länge dessa är
icke-diskriminerande.
Handeln med tjänster regleras i WTO genom det
Allmänna Tjänstehandelsavtalet, GATS (General Agreement on Trade in Services).
Ländernas åtagande i GATS avgörs efter förhandlingar. Varje medlemsland har
dock ett stort inflytande över vilka tjänstesektorer som landet är berett att
göra åtaganden för.