den 22 december
Svar på fråga
2010/11:176 Avgifter för tåg på Öresundsbron
Statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd
Marianne Berg har frågat mig på vilka
omständigheter och fakta jag har baserat mitt ställningstagande att en höjning
av tågavgifterna på Öresundsbron skulle gynna Öresundsregionen, bidra till
miljö- och klimatmål samt vara en del i att nå transportpolitiska mål som
tillgänglighet.
Beslutet 1991 om att bygga Öresundsbron innebar att
kostnaderna för Öresundsbron i sin helhet skulle täckas av trafikantavgifter. Sverige
och Danmark var överens om att anslag över respektive lands statsbudget inte
skulle anvisas för Öresundskonsortiets verksamhet.
Knappt tio år senare, några månader innan bron
skulle öppnas den 1 juli 2000 gjordes ett avsteg från den ursprungliga
principen när det gällde järnvägsdelen. Den danska och svenska regeringen kom
då överens om att danska Banestyrelsen och svenska Banverket skulle sköta
inbetalningen för järnvägssektorn och därmed trygga intäkterna till
Öresundskonsortiet. Detta var en lösning på ett akut problem då Statens
järnvägar ansåg att möjligheten att erlägga avgift för nyttjandet av
förbindelsen var mycket begränsad. Regeringen bedömde att på den svenska delen
av bron skulle ordinarie svenska banavgifter tas ut för persontåg.
Riksdagen beslutade den nya järnvägslagen år 2004
med utgångspunkt i EU-direktiv. Lagen reglerar bland annat efter vilka
principer avgifter ska tas ut för utnyttjande av järnvägsinfrastrukturen.
Huvudregeln är att avgifterna ska vara marginalkostnadsbaserade men denna
princip kan frångås under vissa förutsättningar. I vissa fall får infrastrukturförvaltaren
på grundval av den långsiktiga kostnaden för ett särskilt infrastrukturprojekt
som ökar effektiviteten i järnvägssystemet ta ut högre avgifter än marginalkostnaden.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2011,
utgiftsområde 22, punkt 11, föreslagit riksdagen att det ska vara fritt för
Trafikverket att fastställa avgiftsuttaget i enlighet med järnvägslagen som
riksdagen beslutade år 2004 och inte vara bunden av uttalanden som gjordes av
regering och riksdagen innan denna lag trädde i kraft.
Trafikverket har enligt sin instruktion till
uppgift att verka för att de transportpolitiska målen om bland annat
tillgänglighet och miljö uppnås.
När det gäller myndighetens förslag att införa en
passageavgift på 650 kronor år 2012 så utgår jag från att myndigheten har gjort
nödvändiga analyser och att de gör en sammanvägd bedömning av alla relevanta
underlag inför sitt fastställande.
Trafikverket motiverar sitt förslag med att
marknadsförutsättningarna förändrats i en positiv riktning och att
järnvägsmarknaden i dag har en bättre förmåga att betala avgifter för trafik på
järnvägsförbindelsen över Öresundsbron än år 2000, bland annat utifrån en
mycket positiv resandeutveckling. Trafikverket bedömer att i och med den
positiva utvecklingen, där resandet ökat från 4,3 miljoner resor år 2001 till
10,6 miljoner resor år 2009, har järnvägsmarknaden i dag förmåga att betala
avgifter i linje med det ursprungliga avtalet 1991.
Jag noterar att enligt Trafikverkets beräkningar
medför förslaget om att införa en passageavgift på 650 kronor år 2012 att en
enkelbiljett mellan Malmö och Köpenhamn ökar med ca 3 procent från ca 100
kronor till 103–104 kronor förutsatt att hela avgiftsökningen tas ut på
biljettpriset.
I betänkande 2010/11:TU1 har trafikutskott
föreslagit riksdagen att bifalla proposition 2010/11:1, utgiftsområde 22, punkt
11 vilket innebär att riksdagen godkänner att riksdagens tidigare
ställningstaganden rörande betalnings- och avgiftsvillkor för trafiken på den
fasta förbindelsen över Öresund ska upphöra att gälla. I betänkandet föreslås
även att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet
anför i sitt betänkande om att regeringen bör återkomma med en
konsekvensbeskrivning av planerade avgiftsändringar.
Jag konstaterar att riksdagen inte bifallit
trafikutskottets förslag.