den 15 december
Svar på fråga
2010/11:160 Ökad tillgänglighet
Statsrådet Stefan Attefall
Ulla Andersson har frågat mig om ökad
tillgänglighet i flerfamiljshus. Ulla Andersson vill ha svar på om jag avser att
ta initiativ till att det införs hiss- eller investeringsstöd för att öka
tillgängligheten i flerfamiljshus.
Jag vill inleda med att säga till Ulla Andersson
att frågan är komplex.
Enligt Boverkets rapport Bättre koll på underhåll (Boverket 2003) bor ca 320 000
hushåll på tredje våningen eller högre upp i flerfamiljshus, och utan hiss.
Enligt SCB:s statistik kan det röra sig om uppemot en miljon lägenheter som
saknar hiss. För att ett särskilt hiss- eller investeringsstöd ska få effekt i
den befintliga bostadsbebyggelsen och dessutom inom överskådlig tid krävs
alltså storskaliga insatser och storskaliga finansieringsformer.
Det finns även praktiska svårigheter. De
flerfamiljshus som saknar hiss, är ofta tre- till fyravåningshus och byggda
åren 1930–1977. Från 1960 ställdes krav på hiss i flerfamiljshus om fyra
våningar och högre. Sedan 1977 ställs krav på hiss i bostadshus med minst tre
våningar. Kraven ställs i samband med uppförande av byggnaden. Enligt den nya
plan- och bygglagen som träder i kraft den 2 maj 2011 ska hisskraven uppfyllas
även vid vissa ändringar av byggnaderna. I byggnader byggda 1930–1977 är
det dock inte alltid möjligt att installera hiss på grund av de ytsnåla
trapphusen. Flera av dessa hus har halvtrappor upp till första våningen och
alltför smala trapplöp för att ge plats för en hiss, till skillnad från
trapphusen i byggnader från 1920-talet eller tidigare.
Frågan om investeringsstöd för installation av hiss
är alltså komplex och svår att hitta en självklar lösning på, eftersom många
flerfamiljshus byggda före 1977 saknar förutsättningar att bli helt
tillgängliga.
I skrivelsen Uppföljning
av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken och grunden för en
strategi framåt (skr. 2009/10:166) gör regeringen bedömningen att de
insatser som syftar till att ge människor med funktionsnedsättning full
delaktighet i samhället, ska utgå från plan- och bygglagen och de regler som
finns om tillgänglighet i den bebyggda miljön vid nybyggnad, ombyggnad och
annan ändring.
Den enskildes behov kan dock lösas genom ökad
tillgång till nybyggda lätttillgängliga hus och lägenheter. Det kan också lösas
genom att byta inom det befintliga beståndet till en lägenhet i markplan eller
i ett hus med hiss, och helst i samma område. Detta kräver att det finns fungerande
interna bytessystem i kommunen eller hos fastighetsägaren. Möjliga byten
grundas också på inventeringar från fastighetsägarens sida. För att öka
tillgången på bostäder som är lämpade för funktionshindrade, behövs även
inventeringar av möjligheterna att bygga om bottenvåningar, förtäta i området
eller genom påbyggnader finansiera hiss till nya, högre våningsplan. Detta är
dock en fråga för fastighetsägaren och inte primärt statens uppgift.
Den enskildes behov av ökad tillgänglighet för egen
del kan också lösas genom att han eller hon, med fastighetsägarens medgivande,
söker bostadsanpassningsbidrag för att installera en sittlift i trappan och upp
till lägenheten.
I nuläget finns däremot inga planer på att införa
ett generellt hissbidrag.