Åttaårsregeln inom betygssystemet

den 8 december

Svar på fråga

2010/11:130 Åttaårsregeln inom betygssystemet

Statsrådet Nyamko Sabuni

Gunilla Svantorp har frågat utbildningsminister Jan Björklund vilka åtgärder han avser att vidta för att antagningsreglerna till högskolan säkerställer att det livslånga lärandet blir en verklig möjlighet även för vuxna med kursbetyg äldre än åtta år. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Den så kallade åttaårsregeln innebär att ett kursbetyg, oavsett om det satts i gymnasieskolan eller i den gymnasiala vuxenutbildningen, inte obetingat kan användas för att ingå i ett slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning.

Bestämmelsen infördes ursprungligen i den gamla förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning och gällde då avgångsbetyg. För slutbetyg infördes bestämmelsen genom en förordningsändring 2001 (förordning 2001:1208). Det bör påpekas att åttaårsregeln endast gäller slutbetyg från gymnasial vuxenutbildning och inte samlade betygsdokument. Den som senast den 31 december 2009 har uppnått grundläggande behörighet i form av ett samlat betygsdokument behåller sin rätt att söka till högskolan på det samlade betygsdokumentet.

Motivet till bestämmelsen är att ett slutbetyg ska utformas så att vissa uppsatta kunskapskrav uppfylls. Det är inte alltid självklart att enstaka kursbetyg som utfärdats långt tidigare, när eventuellt andra kursplaner gällde, motsvarar kunskapskraven. Därför kan ansvarig rektor pröva betyget från fall till fall i förhållande till dagens kursplaner och om det finns särskilda skäl besluta om avsteg från den så kallade åttaårsregeln.

Innan den nya skollagen (2010:800) från och med den 1 juli 2012 ska börja tillämpas på bland annat den gymnasiala vuxenutbildningen kommer en ny förordning för den kommunala vuxenutbildningen att beslutas. I det sammanhanget kommer en bedömning att göras av om åttaårsregeln behövs eller om den kan ersättas med validering av befintliga kunskaper. Valideringen kan om det behövs kombineras med insatser för att individen ska kunna komplettera med de kunskaper som saknas enligt nya gällande ämnesplaner.

När det gäller bestämmelserna för tillträde till högre utbildning ser jag inte att dessa är ett hinder för det livslånga lärandet på det sätt som Gunilla Svantorp gör gällande. För många äldre sökande som har erfarenheter genom arbete och utbildning är bedömning av reell kompetens en alternativ väg att uppnå grundläggande och särskild behörighet till utbildning som påbörjas på grundnivå. Utgångspunkten för bedömningen ska vara att den sökande har förutsättningar att tillgodogöra sig en högskoleutbildning.

Om det finns flera behöriga sökande än platser görs ett urval. För den som inte kan konkurrera med sina betyg finns andra vägar in i högskolan såsom högskoleprovet. Vidare får universitet och högskolor själva bestämma vilka urvalsgrunder som ska gälla för högst en tredjedel av platserna. På så sätt har lärosätena möjlighet att använda sig av urvalsgrunder som kan attrahera sökande med vissa kunskaper och erfarenheter. Det kan handla om såväl intervjuer som antagningsprov eller andra metoder för att göra urval som är relevanta för den sökta utbildningen.

Sammanfattningsvis anser jag att gällande regler för tillträde till högre utbildning ger goda förutsättningar för det livslånga lärandet.