Tillgänglighet till tolkning
Skriftlig fråga 2008/09:236 av Olofsson, Eva (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-11-11
- Anmäld
- 2008-11-11
- Besvarad
- 2008-11-19
- Svar anmält
- 2008-11-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 november
Fråga
2008/09:236 Tillgänglighet till tolkning
av Eva Olofsson (v)
till statsrådet Maria Larsson (kd)
Möjligheten att få hjälp med tolkning är i dagens Sverige på tillbakagång. Upphandling av tolkservice sker med ekonomin i fokus snarare än kvaliteten. Regelverken är bristfälliga och täcker inte behoven. Vänsterpartiet har i en motion lämnat förslag om att tolktjänster inte ska omfattas av lagen om offentlig upphandling, om att regeringen snarast bör genomföra Tolkutredningens förslag om bland annat kvalitetssäkring och att samordna teckenspråkstolkningen under en huvudman.
Länstidningen i Östersund uppmärksammade i förra veckan frågan om brister i tillgängligheten till teckenspråkstolkning. I en artikel berättar en kvinna om att hon under en sjukhusvistelse inte hade tillräckliga möjligheter att få hjälp med att bearbeta sin dödsångest på grund av att det inte fanns någon tolk att tillgå. Detta är ett tydligt exempel på hur enskilda människor drabbas av den allmänna brist på tolkar som råder i Sverige i dag och att det i akuta situationer ofta är mycket svårt att få en tolk förmedlad.
Min fråga till statsrådet Maria Larsson är:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra tolkning mer tillgänglig?
Svar på skriftlig fråga 2008/09:236 besvarad av Statsrådet Maria Larsson
Svar på fråga
2008/09:236 Tillgänglighet till tolkning
Statsrådet Maria Larsson
Eva Olofsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att göra tolkning mer tillgänglig.
Att samhället görs tillgängligt för döva och hörselskadade personer är en viktig fråga som berör i stort sett samtliga politikområden. Det är till exempel av avgörande betydelse att både utbildningsväsendet och arbetsmarknaden görs tillgängliga för att denna målgrupp i förlängningen inte ska riskera att hamna i ett utanförskap. Det exempel som Eva Olofsson tar upp visar även på den utsatthet som drabbar människor som inte har möjlighet att kommunicera med sin omgivning.
Det område som faller inom mitt ansvarsområde är den vardagstolkning som regleras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) där det framgår att landstinget ska erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.
Vardagstolkning har successivt vuxit fram och kommit att omfatta tolktjänst i en rad olika situationer i vardagslivet. Vardagstolkning omfattar även vissa tolktjänster i arbetslivet, såsom tolk vid nyanställning, introduktion och utbildning inom ett företag. I övrigt begränsas landstingets tolkservice till vardagslivet, vilket innebär att stora delar av arbetslivet och utbildningsväsendet inte omfattas av denna tolktjänst. Det är därför viktigt att tillgänglighetsfrågorna kommer in på ett naturligt sätt och utvecklas inom varje berört politikområde. Någon detaljerad avgränsning för att i varje enskilt fall lägga fast vem som är ansvarig för att tolktjänst ges, har inte varit möjligt att göra, utan det är landstingen som i sin praktiska verksamhet gör denna bedömning.
Huvuddelen av de förslag som Teckenspråksutredningen (SOU 2006:54) lämnade angående tolkservice har Socialdepartementet valt att gå vidare med. Dels resulterade det i att Socialstyrelsen i regleringsbrevet för 2008 fick i uppgift att kartlägga hur bestämmelsen om vardagstolkning i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) tillämpas samt tydliggöra vad som ingår i den vardagstolkning som landstinget ska erbjuda barndomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade. Även Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att kartlägga vilket stöd som ges inom arbetsmarknadspolitiken till samma målgrupp, samt hur gränsdragningen gentemot vardagstolkningen ser ut. Båda uppdragen kommer att ge oss ytterligare kunskaper om hur lagen tillämpas i dag och om hur gränsdragningen gentemot arbetsmarknaden ser ut, och jag ser fram emot att ta del av resultaten som ska redovisas senast den 31 december 2008.
Vidare har en ny fördelningsmodell av statsbidraget till landstingens tolktjänst införts från och med den 1 januari 2008 i syfte att få till stånd en mer enhetlig tillämpning inom tolkområdet. Den nya fördelningsmodellen tar i högre grad hänsyn till landstingens faktiska kostnader för tolkverksamheten.
När det gäller de förslag som Teckenspråksutredningen lämnade rörande kvalitetssäkring handlade förslagen till stora delar om utbildning av tolkar, vilket är en fråga som hanteras inom Utbildningsdepartementet. Utredningen föreslog även att stödet för likvärdig utbildning på teckenspråk skulle föras till en myndighet – specialskolemyndigheten. Den 1 juli 2008 bildades Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) som ansvarar för statens samlade stöd i specialpedagogiska frågor. Det arbete som tidigare bedrevs av flera myndigheter på utbildningsområdet har därmed samlats i en myndighet.
Som tidigare har framgått är det viktigt att tillgänglighetsfrågorna beaktas inom respektive politikområde. Inom den handikappolitiska samordningen som finns inom Socialdepartementet följer jag noga utvecklingen på området. När det gäller vardagstolkningen kommer jag att analysera situationen ytterligare efter att jag har tagit del av Socialstyrelsens och Arbetsförmedlingens redovisning i slutet av året.
Avslutningsvis har jag inte för avsikt att undanta denna verksamhet från lagen 2007:1091 om offentlig upphandling (LOU). Förutom att vi är bundna av EG-rätten anser jag att principen om konkurrensutsättning bör ligga fast, eftersom det är en viktig drivkraft för kvalitetsutveckling. Däremot kan det naturligtvis finnas anledning att på olika sätt förbättra de kravspecifikationer som ligger till grund för själva upphandlingen, vilket är en fråga för landstinget.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.