Tillgång och priser på produkter för särskilda näringsändamål
Skriftlig fråga 2007/08:317 av Bengtsson, Finn (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2007-11-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2007-11-22
- Besvarad
- 2007-12-05
- Svar anmält
- 2007-12-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 22 november
Fråga
2007/08:317 Tillgång och priser på produkter för särskilda näringsändamål
av Finn Bengtsson (m)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Livsmedel för speciella medicinska ändamål, vanligen kallade speciallivsmedel, är ofta dyra produkter som i dag främst tillhandahålls av Apoteket AB. Den nu pågående omregleringen av Apoteket AB, i syfte att bland annat uppnå betydligt bättre tillgänglighet till läkemedelsinköp i samhället jämfört med i dag, berör också det viktiga segmentet med en lång rad olika ordinerade speciallivsmedel.
Regeringen har insett vikten av att bryta Apoteket AB:s roll som ensamdistributör av läkemedel till kunderna, samtidigt som detta arbete måste ske med försiktighetsprinciper för att garantera optimal patientsäkerhet. Naturligt är därför att omregleringen av Apoteket AB:s monopolsituation sker stegvis, med början av mindre riskfyllda produkter, innan hela läkemedelsarsenalen är inbegripen. Exempelvis tar socialutskottet i dagarna ställning till en proposition som ska möjliggöra försäljning av nikotinläkemedel i handeln från den 1 mars 2008. Reformen kommer rimligen att både öka tillgängligheten och prispressen på nikotinavvänjningsprodukter.
På Apoteket AB:s prislista över olika speciallivsmedel ses en generellt hög prisnivå. Människor i behov av olika sådana speciallivsmedel för sitt dagliga liv har i dag betydande extra utgifter jämfört med den övriga befolkningen. Begränsningen till Apoteket AB medför också en sämre tillgänglighet jämfört med om en bredare tillgång ute i handeln vore fallet. Dessa speciallivsmedel bör rimligen inte vara mer riskfyllda att tillhandahålla i handeln än till exempel nikotininnehållande läkemedel.
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för en förbättrad tillgång också till speciallivsmedel i handeln?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:317 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
Svar på fråga
2007/08:317 Tillgång och priser på produkter för särskilda näringsändamål
Socialminister Göran Hägglund
Finn Bengtsson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för en förbättrad tillgång till också speciallivsmedel i handeln.
Av lagen om handel med läkemedel med mera framgår att detaljhandel med bland annat läkemedel är förbehållen staten eller annan juridisk person i vilken staten har ett bestämmande inflytande, det vill säga Apoteket AB. Apoteksmonopolet omfattar däremot inte speciallivsmedel, utan dessa varor kan redan i dag säljas av andra näringsidkare än Apoteket AB.
Barn och unga under 16 år som lider av till exempel vissa mag- och tarmsjukdomar har rätt till reducering av sina kostnader för inköp av speciallivsmedel. Dessa livsmedel distribueras i dag endast av Apoteket AB eftersom bolaget hanterar alla kostnader inom läkemedelsförmånerna. På så sätt har bolaget ett de facto monopol. Barn och unga med behov av speciallivsmedel betalar emellertid endast 120 kronor vid inköpstillfället och de drabbas därmed inte av eventuellt höga priser på dessa produkter.
Apoteksmarknadsutredningen har till uppgift att analysera och lämna förslag på hur apoteksmarknaden ska kunna omregleras. Utredningen har inte i uppdrag att utreda tillgången till speciallivsmedel, utan arbetet fokuseras framför allt på läkemedel. Ett syfte med omregleringen är emellertid att förbättra tillgängligheten för konsumenterna. En förbättrad tillgänglighet till apoteksvaror bör även få effekt på tillgången till speciallivsmedel, både för barn och vuxna. Med hänsyn till detta finner jag inga skäl att för närvarande vidta några åtgärder. Jag kommer emellertid att följa frågan noga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

