Samkönade adoptioner
Skriftlig fråga 2007/08:1591 av Hägg, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-08-28
- Anmäld
- 2008-08-28
- Besvarad
- 2008-09-11
- Svar anmält
- 2008-09-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga
2007/08:1591 Samkönade adoptioner
av Carina Hägg (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
Sverige har en lagstiftning som godkänner hetero- och homosexuella par samt ensamstående som adoptivföräldrar. Nu finns en besvikelse som är tyngst bland de väntande samkönade paren över att regeringen inte ställer krav på adoptionsorganisationer om att samarbeta med andra organisationer som accepterar samkönade par som adoptivföräldrar. Det räcker naturligtvis inte med att myndigheten för internationella adoptioner följer utvecklingen. Vi vet att barn adopterats av samkönade par i andra länder. Socialminister Göran Hägglund måste ta initiativ för att lagen ska förverkligas för de vuxna som godkänts för adoption men också barn som hittills väntat förgäves på adoption.
Min fråga till socialminister Göran Hägglund är:
Vilka initiativ har ministern tagit mot bakgrund av att den lagändring som gav samkönade par rätt till adoption ännu inte lett till några adoptioner?
Svar på skriftlig fråga 2007/08:1591 besvarad av Socialminister Göran Hägglund
den 11 september
Svar på fråga
2007/08:1591 Samkönade adoptioner
Socialminister Göran Hägglund
Carina Hägg har frågat mig om jag har tagit några initiativ mot bakgrund av att den lagändring, som gav samkönade par rätt till adoption, ännu inte har lett till några adoptioner.
Den lagändring som åsyftas gör det möjligt för två registrerade partner att gemensamt prövas som adoptivföräldrar. Lagändringen, som trädde i kraft den 1 februari 2003, innebär att två registrerade partner gemensamt kan adoptera ett barn och att en partner kan adoptera den andra partnerns barn. Lagändringen innebär möjlighet till både nationell och internationell adoption för samkönade par. Emellertid har varken homosexuella eller heterosexuella par en automatisk rätt till adoption. Utgångspunkten i alla adoptionsärenden är barnets bästa, det vill säga ett barnperspektiv och inte ett föräldraperspektiv. Varje sökande måste prövas individuellt genom en medgivandeutredning och ett beslut av socialnämnden. De som av socialnämnden bedöms vara lämpliga som adoptivföräldrar kan därefter genom en adoptionsorganisation ansöka om att få adoptera ett barn.
Det är därefter i barnens ursprungsländer som beslutet fattas om vem som kan få adoptera ett utländskt barn. Varken Sverige eller något annat land kan tvinga dessa länder att lämna barn för adoption till homosexuella sökande. I samband med att antalet barn för adoption minskar i många ursprungsländer har köerna av heterosexuella sökande par ökat, vilket ytterligare försvårar för homosexuella par att komma i fråga.
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, MIA, följer utvecklingen i utlandet och tar alltid – vid möten med representanter för barnens ursprungsländer, både i Sverige och i utlandet – upp frågan om att den svenska lagstiftningen ger möjlighet för samkönade par att utses som adoptivföräldrar. MIA har också tagit upp frågan vid möten med andra europeiska mottagarländer. MIA följer utvecklingen i denna fråga och har konstaterat att det ännu inte finns något land som är berett att lämna barn för internationell adoption till samkönade par.
Sydafrika antog 2005 en ny familjerättslag som innebär att det bland annat blir möjligt för homosexuella par att adoptera barn såväl nationellt som internationellt. Särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen måste emellertid fastställas för att sådan internationell adoptionsverksamhet ska komma i gång. Enligt uppgift från MIA kan detta eventuellt komma att ske under 2009, men tidpunkten har flyttas fram flera gånger tidigare.
Frågeställaren pekar på att regeringen borde ställa krav på adoptionsorganisationerna att samarbeta med andra organisationer som accepterar samkönade par som adoptivföräldrar. I detta sammanhang vill jag peka på att en svensk sammanslutning måste ha auktorisation av MIA för sin verksamhet i utlandet. Den auktoriserade sammanslutningen kan i sin tur inte samarbeta med andra organisationer än sådana som är godkända i landet i fråga. Om landet inte accepterar homosexuella sökande kan den svenska sammanslutningen inte heller samarbeta med organisationer vid sidan om den godkända verksamheten i respektive land.
Flera länder (bland andra Belgien, Danmark, Island, Nederländerna, Norge, Spanien, Storbritannien, Tyskland) har under senare år antagit en lagstiftning liknande den svenska, men i flera fall gäller den endast nationella adoptioner.
I ca 20 fall per år förekommer det att barn adopteras inom Sverige, utöver de ärenden som avser styvbarnsadoptioner eller adoptioner till närstående. Socialnämnderna i de olika kommunerna utreder dessa barns behov och söker efter lämpliga adoptivföräldrar att placera barnen hos. Det är alltså möjligt för registrerade partner att adoptera ett barn i Sverige.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.