Jakt på statens mark

Skriftlig fråga 2006/07:721 av Pettersson, Helén i Umeå (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-02-23
Anmäld
2007-02-23
Besvarad
2007-02-28
Svar anmält
2007-02-28

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 23 februari

Fråga

2006/07:721 Jakt på statens mark

av Helén Pettersson i Umeå (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

I de norra regionerna i landet uttrycks en oro för en eventuell ändring av rennäringsförordningens 3 § gällande möjligheter för andra än svenskar att jaga på statens mark med hänvisning till EU:s tjänstedirektiv. Farhågor finns bland annat om att jakttrycket under vissa perioder skulle bli alltför högt om jakten öppnas för 7 500 000 jägare från EU och EES-området under de två första jaktveckorna. Utländska guider skulle kunna göra stora pengar på detta och de lokala näringsidkarna som har kunskapen om de lokala förhållandena skulle missgynnas.

Hur kan det vara möjligt att andra länder helt kan stänga ute medborgare bosatta i andra EU-länder från jakt på statlig mark, medan Sverige inte ska kunna begränsa jakten under två veckor av året?

Avser jordbruksministern att ta några initiativ i den här frågan?

Svar på skriftlig fråga 2006/07:721 besvarad av Jordbruksminister Eskil Erlandsson

den 28 februari

Svar på fråga

2006/07:721 Jakt på statens mark

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Helén Pettersson har frågat mig om jag avser att vidta några initiativ när det gäller att begränsa rätten till jakt för utländska medborgare på statens mark ovanför odlingsgränsen.

Bakgrunden till Helén Petterssons fråga är att Kommerskollegium i ett yttrande till Länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat att länsstyrelsens beslut att endast i Sverige folkbokförda personer får delta i småviltsjakten på statens mark ovanför odlingsgränsen i länet under tiden från den 25 augusti till den 11 september 2006 och att jägare som är folkbokförda i andra nordiska länder än Sverige och som jagar efter den 11 september 2006 ska göra detta under överinseende av en jaktansvarig som antingen självständigt driver eller är anställd i ett företag som har sitt säte i den kommun där verksamheten bedrivs, strider mot EG-rätten. Kraven är enligt Kommerskollegium diskriminerande och kan inte motiveras med hänsyn till något tvingande allmänintresse.

Kommerskollegium anser i en utredning vidare att bestämmelsen i 3 § rennäringsförordningen (1993:384) om att rätt till småviltsjakt ska upplåtas till den som är fast bosatt i Sverige liksom Jordbruksverkets föreskrifter om småviltsjakten uppställer indirekt diskriminerande hinder för den fria rörligheten för tjänster som kan stå i strid med artikel 49 i EG-fördraget. För att inte strida mot artikel 49 måste kravet på fast bosättning enligt kollegiet kunna motiveras med hänsyn till ett tvingande allmänintresse, bedömas vara nödvändigt för att uppnå detta skyddssyfte och därutöver uppfylla kraven enligt proportionalitetsprincipen.

Mot bakgrund av detta uppdrog regeringen den 21 december 2006 åt Statens jordbruksverk att efter samråd med Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt Fjälldelegationen göra en översyn av och vid behov vidta de åtgärder som behövs för att verkets föreskrifter om upplåtelse av rätt till småviltsjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen ska stå i överensstämmelse med EG-rätten. Eftersom ortsbefolkningens möjligheter att jaga på den aktuella marken är av regionalpolitisk betydelse ska vid översynen, så långt det är möjligt inom EG-fördragets ram, detta intresse beaktas. Uppdraget ska vara fullgjort i sådan tid att föreskrifterna kan tillämpas från den 1 juli 2007.

Inom Regeringskansliet pågår en analys av Kommerskollegiums yttrande vad gäller 3 § rennäringsförordningen (1993:384) och dess förenlighet med artikel 49 i EG-fördraget.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.