Anf. 76 Fredrick Federley (C)
Fru talman! Alla människors lika rätt och värde utgör grunden för Centerpartiets politik. Centerpartiet vill se en öppen, generös och human migrationspolitik.
Den ska vara öppen, för vi ser människor som en tillgång och inte som ett problem eller en belastning, som en del andra partier i kammaren gör.
Den ska vara human, för vi vill att den ska vara rättssäker och inte rättsosäker, där människor inte kan förutse vad som kommer att hända med besluten och där det inte är en gällande rättsordning som avgör om man får stanna eller om man inte får stanna i Sverige.
Den ska vara generös, för den ska vara tillåtande, och den ska inte vara dömande. Och ska vi vara rent krassa finns det ett otroligt egoistiskt skäl för Sverige som land att vara generös i migrationspolitiken. Vi står nämligen inför stora utmaningar framöver där vi kommer att behöva vartenda par händer och vartenda par fötter som kan arbeta i den svenska ekonomin.
Det är därför Centerpartiet väljer att arbeta tillsammans med Alliansen och Miljöpartiet. Vi gör bedömningen att det inte finns några andra seriösa alternativ i svensk politik som på allvar vill stå för dessa värden om en öppen, generös och human migrationspolitik och som är beredda att ta den framåt.
Det vi egentligen diskuterar i dag är en migrationsskrivelse som går igenom mycket av de beslut som har fattats tidigare och en lång rad av de ordningar som har kommit att gälla i och med att vi har gått mot alltmer av en samordnad europeisk migrationspolitik.
Det kan vara ganska svårt att få ett grepp om vad som egentligen sker i migrationspolitiken om man sitter och lyssnar på den här debatten. Å ena sidan har vi Vänsterpartiet som står och skriker att det är en massavvisning av människor från Sverige. Å andra sidan har vi Sverigedemokraterna som står och skriker att det är en massinvandring till Sverige. Jag tänkte att vi alldeles strax skulle syna de här korten lite och se vad som faktiskt sker.
Vi kan titta på de faktiska siffrorna, som alla kan läsa i det betänkande som ligger framför oss. Vi kan se i skrivelsen att vi har en migrationspolitik som är bred och omfattande och som i huvudsak fungerar väl. Mycket har hänt de senaste åren. Det är lite så att man drar på munnen när man lyssnar till oppositionen och jämför med hur migrationspolitiken såg ut när oppositionen ledde landet. Sedan dess har den kommit att bli rättssäkrare i och med att vi har fått en ny instans- och processordning, som vi också i flera omgångar har gjort en översyn av.
I skrivelsen kan vi se att den svenska migrationspolitiken i huvudsak fungerar väl, men den kan bli otroligt mycket bättre på en rad punkter.
I går presenterades översynen av begreppet "synnerligen ömmande skäl". Det är inte så lätt att läsa ut exakt om det har blivit hårdare eller lättare på grund av att vi har ändrat de rättsliga grunderna för uppehållstillstånd i landet. Men en av punkterna som är viktig och som vi i Centerpartiet välkomnar särskilt att man har poängterat är att det finns en klar förbättringspotential hos Migrationsverket i en rad av de bedömningar man gör, där man kan säga att likvärdigheten inte har varit så som den bör vara för att vi ska ha ett rättssäkert system, så att lika och liknande fall hanteras på ett liknande sätt.
Från Centerpartiets sida är vi också glada över att vi tillsammans med Miljöpartiet och de andra allianspartierna har kunnat få en överenskommelse som handlar om att vi ska arbeta mot att barn som befinner sig i landet ska få rättigheter att gå i skola och att den som är sjuk ska kunna få vård. Vi diskuterar också hur vi ska komma fram till lösningar när det gäller anhöriginvandringen. Framför allt i fråga om Somalia och ett par andra områden - det rör framför allt statslösa - är det oerhört svårt att klara de här utmaningarna i dag.
Jag har besökt den somaliska föreningen i Falköping med flera ställen. Många kan vittna om desperationen som man känner när en familj inte kan återförenas och den oro man känner. Jag mötte en kvinna i Skellefteå förra våren som sade: Jag sitter här och väntar på besked om jag ska få stanna eller inte. Samtidigt vet jag inte ens var alla mina barn befinner sig, och vi har ingen möjlighet att återförenas.
I ett sådant läge skulle man kunna bli apatisk. Det minsta man kan göra är att göra vad man kan för att ändra på detta. Samtidigt kan jag bli lite förvånad över att Vänsterpartiets Christina Höj Larsen tror att detta är någonting som man kan ändra på i en handvändning. Gör vi bedömningen att den nya instans- och processordningen är mer rättssäker än tidigare måste en del saker också få ha sin gång.
Christina Höj Larsen borde veta att vi snart väntar en dom från Migrationsöverdomstolen som kan komma att peka i helt rätt riktning. Är det så att den kommer inom några veckor har vi en lösning på bordet. Är det så att det inte går i den riktningen, som jag tror att de flesta partier här inne vill att det ska gå, där vi öppnar för möjligheten att använda dna-tester och annat för att familjer ska kunna återförenas när man kommer från områden där det inte finns giltiga identitetshandlingar, kommer vi att vidta åtgärder för att lösa detta. Men det finns ingen anledning att göra det innan domen kommer, vilken kanske åstadkommer detta mycket snabbare än lagstiftningsprocessen gör om det är så att vi måste köra i gång den. Det är kanske lite av en effekt av att Vänsterpartiet de facto aldrig har varit med och styrt landet. Har man det vet man att en del saker måste ta tid.
Men om man tänker efter finns det också vissa poänger med att en del saker tar tid, även om det gör ont i hjärtat. Det kan ju tänkas att partier som de flesta av oss här inne inte vill ha vid makten en dag kommer till makten. Går det då för fort att ändra på saker kan en del otäcka saker ske som vi absolut inte vill ska ske.
Centerpartiet vill snarast se att vi kommer till rätta med möjligheten att återförenas för människor som kommer från Somalia och en del områden där man anses vara statslös.
Samtidigt har vi fått en del andra perspektiv i migrationsdebatten som tyvärr faller bort ibland när vi bara diskuterar enskilda, konkreta fall. Det är till exempel den utredning om cirkulär migration som presenterades för ett tag sedan, där vi tittar på begreppet migranter ur ett helt annat perspektiv och gör bedömningen att alla som rör sig över en gräns är migranter. Är man en cirkulär migrant har man rört sig över gränsen flera gånger.
I utredningen kunde vi se att det handlar om flera hundra tusen människor som befinner sig i Sverige i dag som är cirkulära migranter. De flesta är faktiskt blonda och blåögda men har valt att under en tid eller annan studera eller arbeta i ett annat land och sedan komma tillbaka.
Vi kan också se att rörelsemönstren för migranter, också dem vi klassar som invandrare, ser annorlunda ut. Man väljer att röra sig mellan flera olika länder, och vi har valt att diskutera migration utifrån vad vi kan göra för att göra det så enkelt som möjligt för människor att röra sig över gränser. Vi struntar egentligen i om du är här som flykting, om du är här för att studera, om du vill komma hit och etablera ett företag eller om du väljer att lämna Sverige. Oavsett om du har invandrarbakgrund eller om du är född här vill vi göra det så enkelt som möjligt för dig att komma tillbaka, för i en ny globaliserad värld - eller som Erik Almqvist kallar det, svenskfientlig globalitet - så kan man ställa sig frågan: Vad är det som gör att vi ska försöka stänga gränser och bygga nya murar mot omvärlden, när vi vet att allt fler av oss, inte bara som turister utan också som arbetskraft, studerande och forskarstuderande, vill kunna röra oss över gränserna?
Det är därför ett otroligt perspektivskifte som är på gång i migrationsdebatten där vi inte kommer att prata om den statiska migrationen där man går från punkt A till punkt B och sedan för evigt stannar där. Människor kommer nämligen att vilja röra sig över gränserna, och jag och Centerpartiet anser att det är vår plikt att göra det så enkelt som möjligt.
Om vi ska börja syna korten, vilket jag tycker att det är dags att vi gör, som Erik Almqvist sade, så tycker jag att vi börjar med att syna Sverigedemokraternas kort, för jag tror att det är de falskaste och fulaste korten som vi har i denna kammare.
Sverigedemokraterna lyfter fram att det finns motsättningar i samhället. De lyfter fram en del problem som vi alla har kunnat se, och man försöker få dem till problem som finns i vartenda område i Sverige, vilket inte är sant. Jag har själv bott i flera av dessa områden; vi kan prata om Söderhöjden i Jakobsberg där jag har bott, vi kan prata om Oxhagen i Örebro där jag har bott och vi kan prata om Rinkeby där jag har bott. Dessa problem såg jag inte där.
Det är klart att det finns problem på många områden, men de kommer sig oftast inte, nästan aldrig eller definitivt aldrig av en viss etnisk härkomst eller en viss religion. De kommer sig i stället av att man inte får förutsättningar att bli en fullvärdig medborgare och delaktig i ett innanförskap i Sverige.
Inte med ett ord väljer Sverigedemokraterna att lyfta fram det faktum som lyftes upp på den svenska ambassaden i London när jag var där häromveckan: att en hel del människor som har invandrat till Sverige som flyktingar väljer att lämna Sverige eftersom de inte får rätt förutsättningar. De kommer inte in på arbetsmarknaden. De kan inte få ett boende. De blir inte likvärdigt bemötta. Men när de har bott till exempel i London bara ett tag så kan det lösa sig så att de har både jobb och bostad och därmed får framtidsmöjligheter.
Vad är det som skapar oro hos människor? Inte är det att andra har kommit från en viss plats, oavsett om platsen ligger i det här landet eller någon annanstans. Det hänger snarast samman med att de inte får de förutsättningar som varje människa drömmer om: att kunna skapa sig ett eget liv, försörja sin familj och ha ett värdigt boende.
Inte med ett ord säger det parti som har kommit in i riksdagen på att säga att de vill diskutera integration hur man löser integrationens utmaningar, för sådana finns och handlar om hur vi skapar fler arbeten, hur vi ser till att människor bemöts på ett likvärdigt sätt och hur vi ser till att människor får värdiga boenden. Inte med ett ord bemöter man detta, utan vad man försöker göra är att skrämma med bilder som de facto inte är sanna.
Fru talman! Jag inser att jag kommer att dra över min talartid lite, men jag ber om talmannens tålamod med detta.
Om vi tittar på 2009 års statistik kan vi se att det var 23 700 människor som sökte asyl i Sverige. Av dessa fick 9 924 faktiskt stanna - mindre än hälften, och detta kallar man för massinvandring. Det var 9 924 personer. Om man kollar i en annan kolumn på hur många människor som valde att lämna landet helt frivilligt så ser man att det var nästan 10 000. Nettoinvandringen i den kategorin är alltså noll.
Är det så att man har problem med arbetskraftsinvandrarna? Det är alltså de människor som väljer att komma hit för att arbeta. Vi har inte betalat skattepengar för deras utbildning, vi har inte betalat deras sjukvård under uppväxten och vi har inte betalat deras dagis när de var små. Det kan knappast vara dessa personer man tycker är ett problem, för de är ju en ren kassako för Sverige, där det rasar in skattepengar från första dagen de börjar jobba tills de möjligtvis väljer att lämna landet eller förhoppningsvis väljer att stanna.
Är det studenterna som är problemet, alltså de intelligenta och begåvade människorna från hela världen med en tyngdpunkt på Indien och Kina som väljer att komma hit och studera? Tidigare, när migrationen ansågs vara statisk, innebar det man tvingades lämna landet när man fått sig en bra utbildning i Sverige. Nej, dessa kan det inte heller handla om, fru talman. Det är ju människor som vi borde kämpa för att försöka få att stanna i Sverige.
Det kokar alltså ned till att det man skriker "massinvandring" om är precis det vi har diskuterat när det gäller möjligheten till familjeåterförening. Det Sverigedemokraterna säger i den här debatten i dag är att den massinvandring man är rädd för är när en mamma som har fått rätten att befinna sig i landet ska få möjlighet att återförenas med sina barn, när en make får möjlighet att återförenas med sin maka eller en maka med sin make. Det är precis dem man pekar ut.
Vi hade en migrationsdebatt häromveckan då Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i full fräs hade begärt en aktuell debatt om migrationspolitiken. Han valde att lyfta fram två särskilda punkter för att diskutera saker som man var orolig för. Det handlade om möjligheten att ge vård till människor som är i behov av det och möjligheten att tillhandahålla skola till unga människor. Det var de två punkterna.
Hittills har vi alltså fått tre klara besked om vad Sverigedemokraternas politik innebär: De är rädda för att familjer ska få umgås tillsammans. De är rädda för att människor som är sjuka ska få vård. De är rädda för att unga som behöver utbildning ska få detta.
Fru talman! Detta är en helt oacceptabel politik!
Om vi tittar på den sista biten och vad Erik Almqvist sade tyckte jag att det var lite roligt att lägga till en extra bit i anförandet som ser på migrationspolitikens faktiska siffror.
Erik Almqvist valde att lyfta upp afghaner som ett problem. Om vi då tittar på hur många afghaner som sökte sig till Sverige för asyl 2009 ser vi att det var 1 694 personer - 1 694 personer som skrämmer upp ett helt parti i Sveriges riksdag. Utav dessa fick 751 personer stanna - 751 personer från Afghanistan 2009 gör ett helt parti i Sveriges riksdag rädda.
Varför? I så fall är det för att man är rädd för att systemet i Sverige inte ska vara välkomnande, för att arbete inte ska kunna beredas och för att man inte ska kunna få bra möjligheter. För det kan väl inte vara så att det finns andra motiv bakom Sverigedemokraternas rädsla för personer som kommer hit från Afghanistan?
Tittar vi i en annan kolumn över vilka människor som kommer till Sverige ser vi något som vi också mötte när en processgrupp i Centerpartiet kring migrations- och integrationsfrågor var i Holland. Vår ambassadör där berättade gladeligen att ungefär 1 500 personer från Holland valde att flytta till Sverige 2008 för att få nya möjligheter att vara med och bidra.
Det är alltså dubbelt så många från Holland som från Afghanistan. När kommer Sverigedemokraternas krav på att man inte ska få komma från Holland till Sverige?
Hur många amerikaner handlar det om som kommer från USA till Sverige? Det är garanterat fler än afghanerna, men ni kommer aldrig att säga att vi ska stoppa möjligheten för holländare eller amerikaner att komma hit, för vad det kokar ned till, fru talman, är inget annat än en ren, unken och brun rasism!
(Applåder)