Anf. 87 Patrik Björck (S)
Herr talman! Det betänkande vi har till debatt och beslut i kammaren i dag är arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 4. Det innehåller förslag till ändring i lagen om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten.
Ändringen är i huvudsak en följdändring med anledning av den så kallade sjukförsäkringsreformen och den så kallade etableringsreformen. Den kompletterar tidigare föreslagna ändringar i samma lag. Förslaget innebär att kravet på samtycke för behandling av känsliga och ömtåliga personuppgifter tas bort. Det ska dock alltjämt krävas att uppgifterna har lämnats i ett ärende eller är nödvändiga för handläggningen av det.
Dessutom föreslås en följdändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring med anledning av införandet av socialförsäkringsbalken och en mindre ändring i semesterlagen.
Herr talman! Förslaget om att ta bort samtyckeskravet kommer förhoppningsvis att innebära fördelar för den enskilde, exempelvis snabbare, mindre omständlig och framför allt mer adekvat service. Det kan också förenkla och effektivisera arbetet för de berörda myndigheterna. Onödig administration kan därmed undanröjas.
Vi socialdemokrater delar uppfattningen att det inte är rimligt att ställa högre krav på Arbetsförmedlingens hantering av känsliga uppgifter än på exempelvis Försäkringskassans eller Migrationsverkets. Vi är av dessa skäl inte emot förslaget i sig, men med hänsyn till betydelsen av lagändringen anser vi att regeringens slarviga handläggning är bekymmersam.
Ett borttagande av samtyckeskravet ställer höga krav på att Arbetsförmedlingen arbetar aktivt med sina interna säkerhetsrutiner och ser över behörighetstilldelningen i systemet. Det kommer att bli än viktigare att Arbetsförmedlingen ser till att endast de handläggare som verkligen har behov av uppgifterna har tillgång till dem och att dessa handläggare inte har tillgång till fler uppgifter än nödvändigt.
Det är av yttersta vikt att Arbetsförmedlingen har sina nya system och arbetsrutiner på plats så snart som möjligt. Dessa nya system och rutiner är också en förutsättning för att Arbetsförmedlingen på sikt ska få övergå till ett digitalt ärendehanteringssystem.
Nya rättsliga möjligheter att behandla känsliga personuppgifter ska enligt vår uppfattning inte få tas i anspråk förrän myndigheten har sådana rutiner och tekniska lösningar på plats att en fullgod datasäkerhet och ett fullgott integritetsskydd kan garanteras.
Arbetsförmedlingen har enligt upplysningar som lämnats till utskottet inlett ett arbete med att se över behörighetstilldelningen och sina nuvarande arbetsmetoder och rutiner ur ett integritets- och datasäkerhetsperspektiv. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen involverar Datainspektionen i detta arbete. Målet ska självklart vara att Arbetsförmedlingens tekniska system, arbetsrutiner och rutiner för behörighetstilldelning uppfyller inspektionens krav på ett fullgott behörighetssystem.
Vi anser att regeringen ska komma tillbaka till riksdagen med en redogörelse för hur Arbetsförmedlingen har uppfyllt dessa krav. Vi vill också instämma i den kritik som åtskilliga remissinstanser, bland annat LO och Saco, har framfört i sina remissyttranden. Det handlar om att remisstiden har varit alldeles för kort och att regeringen har stressat fram beslut i frågan.
Det är inte acceptabelt att en lagändring i en fråga av denna betydelse inte bereds mer omfattande. Vi ser allvarligt på att regeringen återigen slarvar med förarbeten och rimliga remisstider samt tenderar att negligera remissinstansernas synpunkter. Där riktar vi alltså kritik mot handläggningen av detta ärende. Vi är dock inte emot själva införandet av dessa nya möjligheter att arbeta effektivare.
Vad som däremot är viktigt, herr talman, när vi diskuterar detta är att det om man genomför det på rätt sätt - så som vi beskriver det i vår reservation, nr 2, som jag för övrigt vill yrka bifall till - kan bli ett effektivare handläggande och innebära fördelar både för den enskilde och för myndighetens möjlighet att arbeta. Det ser vi positivt på.
Det går inte att diskutera Arbetsförmedlingens och arbetsmarknadspolitikens effektivitet och regeringens ansvar för den utan att peka på de verkligt stora problemen, som vi tyvärr inte ser några tendenser till att riksdagsmajoriteten eller regeringen vill lösa. Låt oss ta en sådan sak som fas 3-fiaskot som vi har kunnat få ta del av i massor av rapporter från verkligheten den senaste tiden. Både arbetsförmedlare och enskilda arbetslösa har vittnat om hur den arbetsmarknadspolitiska insatsen har låst in folk i orimliga ekonomiska situationer och med väldigt dåligt utfall, det vill säga att det knappt är någon som är i fas 3 som kommer ut i arbete. Där finns det en extrem ineffektivitet som borde åtgärdas.
Den här debatten kommer troligen att handla om bland annat den personliga integriteten eftersom vi diskuterar ett borttagande av samtyckeskravet. När det gäller fas 3 har man en omvänd diskussion. Där är regeringen så intresserad av integriteten att man hemligstämplar de privata anordnarna av den här åtgärden. Där kan man inte se någon rimlighet alls i att få en effektiv och transparent behandling av en så stor, dyr och misslyckad reform som fas 3. Där värnar man plötsligt på ett fullständigt inkonsekvent sätt om någon sorts integritet. Man sekretessbelägger vem det är som anordnar fas 3-åtgärden.
När det gäller personalens arbetssituation på Arbetsförmedlingen har vi under de senaste dagarna fått många vittnesmål om den orimliga arbetsbörda och de orimliga arbetsförhållanden som personalen har på Arbetsförmedlingen. Det är naturligtvis någonting som försämrar effektiviteten i den förda arbetsmarknadspolitiken och som är en av orsakerna till den moderatledda regeringens totala fiasko i arbetsmarknadspolitiken.
Garantierna, jobb- och utvecklingsgarantin, de som så att säga är själva flaggskeppen i den moderata arbetsmarknadspolitiken, beskriver Långtidsutredningen som innehållslösa. Det innebär en stor ineffektivitet i den förda arbetsmarknadspolitiken. Bristen på utbildningssatsningar gör att de arbetslösa får väldigt svårt att komma tillbaka i arbete och gör att långtidsarbetslösheten ökar dag för dag trots en stark konjunktur. Bristen på utbildningssatsningar innebär ett ineffektivt utnyttjande av mänskliga och företagsresurser. När företagen inte förmår att rekrytera fast de har ett rekryteringsbehov innebär det en stor ineffektivitet och slöseri med resurser i det svenska samhället. Bristen på jobbpolitik är ett oerhört resursslöseri och bevis på en total ineffektivitet i den förda politiken. Det är viktigt att visa på det här.
Vi ser det som positivt att man vill försöka ändra en del administrativa problem med det som det här betänkandet handlar om när det gäller att handlägga arbetsmarknadspolitiken. Även om det är positivt att man vill förbättra effektiviteten på en del punkter är det ändå en droppe i havet med tanke på den ineffektivitet i den förda arbetsmarknadspolitiken som jag här har gett exempel på, herr talman. Jag vill påminna arbetsmarknadsutskottets ledamöter om det möte vi hade på Arbetslöshetskassornas samorganisation i går. Där fick vi under ett par timmar bevis på och en dragning om stora administrativa problem som ni mer er politik har orsakat de svenska arbetslöshetskassorna. Då skulle möjligen vän av ordning kunna hoppas att man från majoriteten i den här kammaren och från den moderatledda regeringen skulle komma med förslag till att förbättra effektiviteten i arbetslöshetsförsäkringen. Man har avgiftssystem som gör det så gott som omöjligt för de berörda kassorna att hantera både uttag av avgift från medlemmarna och inbetalning till staten av sina avgifter därför att systemet är riggat på ett sätt att det nästintill är omöjligt att göra rätt. Då finns det anledning att ställa stora krav på effektivitet.
Man har ett regelverk i försäkringen som är så komplicerat att det inte var många av utskottets ledamöter, tror jag, som förstod a-kassehandläggarens genomgång av hur man räknar ut normalarbetstiden och den ersättning som den arbetslöse skulle få. När man har skaffat sådana regelverk och är ansvarig för sådana regelsystem finns det väldigt stora krav på att regeringen och riksdagsmajoriteten återkommer med förslag till effektivitetsförbättringar. Nu tror jag tyvärr, herr talman, att det är en ropandes röst i öknen. Bortsett från det möjligen lilla fall framåt som kan komma med det här betänkandet finns det oerhört stora krav att ställa på den förda arbetsmarknadspolitiken när det gäller att höja effektiviteten.
Som sagt yrkar jag bifall till vår reservation 2 i betänkandet.