Anf. 90 Agneta Berliner (Fp)
Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande SkU38 och avslag på reservationen.
Jag måste börja med att vända mig mot att Hans Olsson gång på gång tar upp att jobbskatteavdraget är det enda som är gjort från Alliansen när det gäller jobb och tillväxt.
Jobbskatteavdraget är en jätteviktig del av Alliansens politik. Men jag vet inte riktigt var Hans Olsson har varit de senaste åren, för vi har gjort gigantiska satsningar på till exempel infrastruktur. Vi har satsat på utbildningsväsendet, inte bara pengar. Det har vi gjort när det gäller lärarlyft. Men vi håller också på att reformera hela gymnasieskolan. Vi har infört lärlingsutbildningar, till exempel.
När det gäller företagen har vi sänkt arbetsgivaravgifter och sänkt bolagsskatten. Vi har också satsat miljarder på att hjälpa kommuner och landsting i de här tuffa ekonomiska tiderna.
Just i dag diskuterar vi granskningen av jobbskatteavdraget. Men om man för in andra element i debatten måste man liksom hyfsa den lite grann, tycker jag.
Hans Olsson talade mycket om ungdomsarbetslösheten. Det är ett område som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag tycker att det är bekymmersamt. Det har det varit i flera decennier. Så länge har Sverige tyvärr legat i topp där.
Jag skulle vilja hälsa Hans välkommen till Västerås, min hemstad, för där har vi en väldigt bra modell. Där jobbar Arbetsförmedlingen, staden, Mälardalens högskola och ett antal arbetsgivare tillsammans just för att väldigt konkret och handfast hjälpa ungdomar att komma in i arbetslivet.
Men nu debatterar vi Riksrevisionens granskning av Alliansens jobbskatteavdrag. Det som flera stycken har nämnt i debatten tycker jag är värt att poängtera. Det är att Riksrevisionen är en viktig del av vår kontrollmakt. De tre riksrevisorer som finns där bestämmer själva vad som ska granskas och hur granskningen går till, också vilka slutsatser som de vill dra av granskningarna. Deras oberoende ställning är som vi vet skyddad i grundlagen.
Jag uppfattar det så efter ett tag, och jag hoppas att det är så, att alla i skatteutskottet har ett gott förtroende för Riksrevisionen. Jag uppfattade mot slutet att det var så i alla fall. Jag vill poängtera att det har jag, Folkpartiet och Alliansen. Det är en viktig utgångspunkt när vi diskuterar den granskning som de har gjort.
De har kommit fram till att jobbskatteavdraget har en potential på lång sikt att öka arbetsutbudet. De ser också att det har förutsättningar att vara särskilt effektivt för att öka arbetsutbudet för de grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden.
Vi vet - det har varit uppe vid flera tillfällen i debatten - att det inte bara är Riksrevisionen som de senaste åren har uttalat sig positivt om jobbskatteavdraget. Jag vill ta upp några stycken.
Finanspolitiska rådet har lyft fram att det finns forskningsstöd för att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen på sikt. Någon gång i februari eller mars i år sade man: Att sysselsättningen minskat i lågkonjunktur säger inget om jobbskatteavdragets effektivitet.
Det tycker jag är viktigt att ha med sig. Det är lätt för oppositionen att lite slarvigt säga att det inte har kommit så många nya jobb än. Nej, vi har haft en oerhört tuff lågkonjunktur. Finanspolitiska rådet säger också att jobbskatteavdraget är motiverat utifrån regeringens mål att öka sysselsättningen.
Det finns flera mer oberoende instanser. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering har sagt att jobbskatteavdraget stimulerar arbetskraftsutbudet och minskar arbetslösheten. Konjunkturinstitutet har gjort bedömningar att jobbskatteavdraget har positiva arbetsutbudseffekter på lång sikt.
Så långt tycker jag att det är ganska väldokumenterat och att allt är väl. Men sedan har också Riksrevisionen, som vi har hört i diskussionen här i dag, konstaterat att allmänheten har för dålig kännedom om jobbskatteavdraget. Kännedomen är tyvärr sämst i de grupper som har svagast ställning på arbetsmarknaden. Det är därför risken finns att reformen inte får fullt genomslag. Sedan kommer slutsatsen från Riksrevisionen att det nu behövs ökad information, särskilt till de grupper som har lägst kännedom.
Jag har verkligen tittat noga på reservationen. Det är alltid svårt att tolka vad andra skriver, men vad jag förstår av oppositionens reservation - jag pratar om den officiella reservationen - uttalar ni er egentligen inte mot resultatet av granskningen.
I reservationen, som jag ser det, reagerar ni mot tanken att Skatteverket skulle, som ni skriver, bedriva något slags kampanj om jobbskatteavdragets förträfflighet. Jag ser inte att ni reserverar er mot något annat egentligen. Vad det gäller att bedriva något slags kampanj är det inte det som Riksrevisionen rekommenderar.
Jag tycker att ni är ganska hårda i er kritik och hur ni formulerar er. Riksrevisionen rekommenderar bara att regeringen ska ge Skatteverket ett särskilt uppdrag att informera allmänheten, eftersom man inte har varit tydlig. Allmänheten har inte tillräcklig kännedom.
Så långt var det reservationen. Jag tycker att hela den här debatten handlar om att vänsterkartellen inte gillar jobbskatteavdraget eller vad Riksrevisionen kommer fram till. Det är en helt annan fråga. Vi känner där att vi har rätt. Ni känner att vi har haft fel, antar jag. Det har säkert en ideologisk botten. Däremot tror jag att många av de sjuksköterskor, metallarbetare, busschaufförer och lärare som har fått sänkt skatt är betydligt mer nöjda än vad ni är.
Fru talman! Jag anser att Alliansens jobbskatteavdrag gör det tydligt att det lönar sig bättre att arbeta och att arbeta mer. Det behöver Sverige. Tidigare har det lönat sig väldigt dåligt att arbeta här.
Skillnaden mellan den totala kostnad som arbetsgivare har för arbetskraft och den lön man som arbetstagare får ut har varit bland de största i världen. Det är bra att vi ändrar på det.
Med de fyra jobbskatteavdragen har nästan alla som arbetar heltid fått skatteminskningar på mer än 1 000 kronor i månaden - mer än 1 000 kronor i månaden cash. För en metallarbetare gör det drygt 1 600 kronor varje månad. Ett vårdbiträde får ut över 16 000 mer om året. Det gör skillnad när räkningarna ska betalas.
Karin Nilsson har varit inne lite på något som jag tycker är viktigt. Det är vems pengar det egentligen är som vi pratar om. Jag ser det som att jobbskatteavdraget gör att de som arbetar får förfoganderätt över en större del av sina inkomster. Det gör att människor i Sverige får större möjlighet att fatta egna beslut.
Jag ser den sänkta inkomstskatten som en liberal frihetspolitik. Det tror jag att jag har sagt tidigare här i kammaren. Det är självklart att vi ska betala skatt till den gemensamma välfärden, men vi ska inte ha så höga inkomstskatter att det nästan är omöjligt att få pengar över.
Helena Leander sade: om staten nu har 100 miljarder. Det är väl inget självklart. Det är inte så att alla pengar som tjänas ihop i det här landet och all tillväxt som är per automatik ska ramla in och bli statens pengar. Det är folkets pengar.
Jag funderar lite på ungdomsarbetslösheten. Jag vet inte om jag ska ta en liten sväng till med det. Jag funderar på vad Hans Olsson sade. När man tittar internationellt brukar man säga att det är tre områden som man behöver jobba med när man vill ta bort ungdomsarbetslösheten eller i alla fall sänka den rejält.
Det ena är att ha bra gymnasieutbildningar, bland annat lärlingsutbildningar som vi håller på att genomföra nu i Alliansen. Det andra är en flexibel arbetsrätt. Alliansen har sagt att vi inte ska röra arbetsrätten. Där har jag personligen en annan åsikt, men det är den linje som Alliansen har. Det tredje som man brukar prata om är att man vill ha ett större spann i lönesättningen, det vill säga lägre ingångslöner.
Av de tre, lägre ingångslöner, flexibel arbetsrätt och lärlingsutbildningar, undrar jag vilken som Hans Olsson tycker är viktigast. Det är givetvis inte så att jobbskatteavdraget allena gör att ungdomar automatiskt får jobb. Så enkelt är det inte.
Fru talman! Jag tänkte jag skulle försöka avsluta. Det blir en debatt om lite allt möjligt. Jag får väl helt enkelt summera och gå tillbaka till vad vi egentligen diskuterar.
Enligt Riksrevisionen förväntas de mest positiva effekterna av jobbskatteavdraget framför allt uppstå genom att fler personer kan arbeta och delta i arbetskraften. Granskningen visar också att de förväntade effekterna kan bli störst bland grupperna unga, äldre och utrikes födda. Men för att få det förväntade utfallet måste folk ha kännedom om jobbskatteavdraget.
Jag anser att vi måste ta till oss det som Riksrevisionen kommer fram till, att det är för få människor som känner till jobbskatteavdraget. Det behöver därför informeras mer om det.