Anf. 11 Stefan Attefall (Kd)
Fru talman! Namnet på den aktuella propositionen är
Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt
. Valrörelsen 2006 var kanske den första då förvaltningspolitiken var en bestående del av en valrörelse. Det tycker jag är oerhört positivt därför att förvaltningspolitiken är viktig och alla statsanställda förtjänar att deras arbete uppmärksammas också i valtider.
Alliansen var väl förberedd när man kom till makten när det gäller förvaltningspolitiken. Bland annat fanns det en demokratiutredning som jag själv deltog i och som lade fram sitt betänkande i början av 2000. Den hade den socialdemokratiska regeringen i allt väsentligt stoppat in i en byrålåda och inte gjort mycket av. Men vi jobbade också i en särskild arbetsgrupp inom alliansen för att förbereda vår syn på förvaltningspolitiken. En av de mest uppmärksammade delarna som vi jobbade med var utnämningspolitiken som fick en framträdande roll i valrörelsen. Men det var inte det enda som vi jobbade med.
Detta skapade en god grund för det omfattande arbete som har skett inom förvaltningspolitiken av den sittande regeringen. I denna proposition ges en samlad bild av regeringens reformering och hur regeringen ser på statsförvaltningens roll och dess vidare utveckling.
Sedan är det många av de praktiska frågorna som sköts inom respektive myndighet och inom respektive departement.
Ett nytt förvaltningspolitiskt mål föreslås, och även en ny lag föreslås för att fler ska kunna tillgodogöra sig värdet av myndigheternas information. Därmed underlättas framväxten av en informationsmarknad. Det är oerhört viktigt, inte minst för att främja nya företag och utveckla företags idéer.
Många åtgärder har vidtagits. Jag ska ge några exempel. Utnämningspolitiken har, som jag sade, reformerats. Det har gjort att vi har fått en helt annan öppenhet, en annan förutsägbarhet i rekryteringsprocesserna och en möjlighet att utvärdera rekryteringsprocesserna. Kravprofiler tas konsekvent fram för att man ska kunna definiera vilken typ av kompetens man söker, och utannonsering är huvudregel vid nya tjänster. Jag personligen tycker att regeringen kunde ha varit ännu snabbare och ännu mer konsekvent. Men jämfört med hur det fungerade på den socialdemokratiska regeringstiden är det en avsevärd förskjutning mot öppenhet, förutsägbarhet och tydlighet i utnämningspolitiken.
Resultatet av detta, förutom en ökad öppenhet och en ökad möjlighet att i efterhand granska processen, är att vi också har fått fler kvinnor på ledande befattningar. Vi har fått fler människor med annan etnisk bakgrund än den renodlat svenska på de höga befattningarna. Vi har därmed också fått en bättre spegling av hela samhället när man utser de nya myndighetscheferna.
Vi har gjort omfattande förändringar i myndighetsstrukturen. Antalet myndigheter har minskat med 87 under mandatperioden. Arbetet med e-förvaltningen har intensifierats. Det är till exempel e-fakturor inom hela statsförvaltningen nu. Det har gjorts flera satsningar på upphandlingsområdet som underlättar för företagens tillväxt har genomförts, till exempel ett nationellt upphandlingsstöd. Ytterligare åtgärder har också aviserats i denna proposition. Ett nytt mål för förnyelse och kontinuitet slås fast i propositionen och som riksdagen föreslås ta ställning till. En innovativ och samverkande statsförvaltning som är rättssäker och effektiv, har väl utvecklad kvalitet, service och tillgänglighet och som därigenom bidrar till Sveriges utveckling och ett effektivt EU-arbete, heter det nu i den nya målformuleringen.
Jag skulle vilja kommentera den samlande förvaltningspolitiken i ett antal punkter. Det handlar, som sagt var, om att tydliggöra myndighetsrollen. Det handlar om att markera mot opinionsbildande aktiviteter, som det har funnits tendenser till från myndighetssidan, och tydliggöra när och på vilket sätt myndigheten ska bedriva informationsverksamhet. Här har det funnits en hel del exempel bakåt i tiden på övertramp från olika myndigheter som har deltagit i sådant som det politiska systemet faktiskt ska diskutera.
Här ger vi också en tydlighet kring vad som är myndighetens roll och vad som är kommersiella företags roll. Exempelvis vet vi att det finns en rad olika tjänster, statistik, väderinformation och annat, som Lantmäteriverket har, och det finns många kommersiella tjänster som man kan utveckla utifrån detta. Det handlar om vad som är myndighetens roll i detta och hur man ska ta betalt för sina tjänster - det är självkostnadsprincipen som ska gälla - och vad som är och ska vara möjligt för privata aktörer att tillgodogöra sig i fråga om dessa tjänster för olika kommersiella produkter.
Detta är ett sätt att tydliggöra detta som jag tror är oerhört väsentligt och som också förtydligas i lagstiftningen.
Vi lägger stor betoning på det omfattande arbetet för att utveckla det offentliga etoset i statsförvaltningen. Det handlar om att stärka och förtydliga ämbetsmannens roll. Syftet är en gemensam myndighetskultur, en bred och öppen diskussion om tjänstemannarollen och det offentliga uppdraget, en tydligare vägledning för myndigheter och anställda och att stärka ämbetsmännens integritet och självständighet och förtydliga uppdraget gentemot medborgarna.
Ett omfattande utbildningsprogram genomförs, informationsmaterial tas fram, goda exempel sprids etcetera. Det är ett oerhört värdefullt arbete som nu pågår i statsförvaltningen och som jag vet att de fackliga organisationerna uppskattar oerhört mycket. Varför gör de det? Jo, därför att man lyfter fram ämbetsmannarollens vikt i demokratin. Demokratiutredningen uttryckte saken på följande sätt: Ämbetsmannen är demokratins väktare.
Detta arbete genomförs, men oppositionen vill avskaffa det. Oppositionen vill gå emot de fackliga organisationernas önskan. Oppositionen vill inte att man ska arbeta med att förtydliga och informera om ämbetsmännens roll och därmed också stärka deras ställning. Det är mycket anmärkningsvärt.
Frågan till socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är: Varför går ni emot de fackliga organisationernas önskan? Varför följer ni inte upp Demokratiutredningens betänkande där ni var för dessa saker? Varför ogillar ni att man jobbar med just värdegrundsfrågorna inom statsförvaltningen?
Ytterligare en punkt som jag vill betona är vikten av ökad lokal samverkan och att den statliga närvaron finns i alla delar av landet. Det är viktigt att man samverkar mer med varandra men också med kommunala myndigheter och organisationer för att man ska finnas överallt. Inte minst med tanke på att ny teknik utvecklas och att olika typer av effektiviseringsdiskussioner pågår gör det viktigt att man betonar vikten av lokal närvaro men också ökad tillgänglighet för medborgarna när det gäller att komma i kontakt med statlig förvaltning. Här har vi servicekontor och liknande saker som utvecklas och öppnas.
Dessutom vill jag lägga till en sak som kanske inte berörs direkt i denna proposition men som berör hela den offentliga servicen, nämligen den starka betoningen på kvalitetsfrågor som görs. Som exempel på offentlig service kan jag nämna äldreomsorg, sjukvård och många andra områden där man nu utvecklar kvalitetsjämförelser. Det blir lättare för medborgare, men också för anställda, att jämföra sig med andra, vilket därmed driver på kvalitetsutvecklingen. När man ser att äldreboendet som finns i den andra ändan av kommunen får bättre värden i vissa mätningar diskuterar man självklart hur man själv kan bli bättre. Alla vet att alla sådana mått inte är fullkomliga, men de driver på en diskussion, och medborgarna och brukarna kan också jämföra och därmed ställa krav på att kvalitet och olika serviceinsatser ska förbättras. Det är en oerhört viktig del som präglar en stor del av regeringens arbete med offentlig service.
Vad är då oppositionens alternativ till detta? Läser man reservationen är det mycket svårt att utläsa vad som egentligen är den substantiella skillnaden. Det är mycket allmänna formuleringar. Det som man möjligtvis kan utläsa är att det blir fler utredningar. Man ska alltså stanna upp i utvecklingsarbetet och utreda i kommissioner.
Men vad blir det av detta? Det är det mycket svårare att utläsa. Ja, en sak kan man mycket tydligt utläsa, men då får man slå upp ett annat dokument, nämligen de rödgröna vänsterpartiernas gemensamma budgetalternativ. Där ser man att det handlar om att lägga ett sparbeting om 2,8 miljarder på statlig förvaltning - detta utöver vad många i dag bedömer som ett ganska tufft effektiviseringstryck på statlig förvaltning via den modell vi har för pris- och löneomräkning som faktiskt har ett kontinuerligt tryck på den statliga förvaltningen. Det gör att många statliga myndigheter kanske känner att de har ett väl så tufft tryck på sig. Utöver det lägger alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram ett förslag om 2,8 miljarder i besparingar.
Hur många människor motsvarar det? Ja, det motsvarar ca 3 000 statligt anställda. Min fråga till Agneta Gille, Mats Pertoft och vänsterpartister som kanske inte vågar delta i den här diskussionen är vad ni säger till de fackliga organisationerna. Efter valet ska ju ni utöver det effektiviseringstryck som redan finns plocka bort ungefär 3 000 anställda.
Vilka statliga tjänstemän ska bort? Kan vi få ett svar på den frågan?
Agneta Gille säger att det är väsentligt att offentlig förvaltning fungerar väl. Men hur ska den kunna fungera när man vill utreda vidare och sedan plocka bort 3 000 anställda - detta utöver det effektiviseringstryck som redan finns?
Nej, fru talman, jag föreslår riksdagen att bifalla utskottets förslag i FiU38.