Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Insolvens- och utsökningsrätt

Betänkande 2009/10:CU6

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 januari 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Insolvens- och utsökningsrätt(pdf, 91 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2009/10:6 Insolvens- och utsökningsrätt

Beslut

Nej till motioner om insolvensrättsliga frågor (CU6)

Riksdagen sa nej till 31 motioner om insolvensrättsliga frågor. Som insolvensförfaranden räknas i svensk rätt konkurs och företagsrekonstruktion. Förslagen, som lämnats in under den allmänna motionstiden 2009, gäller bland annat utmätning av bostäder och överskuldsättning.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 24

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-11-05
Justering: 2009-12-15
Trycklov till Gotab och webb: 2009-12-17
Trycklov: 2009-12-17
Trycklov: 2009-12-21
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:CU6

Alla beredningar i utskottet

2009-11-05

Nej till motioner om insolvensrättsliga frågor (CU6)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger nej till 31 motioner om insolvensrättsliga frågor. Som insolvensförfaranden räknas i svensk rätt konkurs och företagsrekonstruktion.

Förslagen, som lämnats in under den allmänna motionstiden 2009, gäller bland annat utmätning av bostäder och överskuldsättning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-01-27
Stillbild från Debatt om förslag 2009/10:CU6, Insolvens- och utsökningsrätt

Debatt om förslag 2009/10:CU6

Webb-tv: Insolvens- och utsökningsrätt

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hillevi Larsson (S)
Anf. 11 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Jag vill också säga lite om denna reservation. I dag har reglerna när det gäller utmätning ändrats. Kronofogden har tidigare gjort så när människor inte kan betala sina skulder att om skulden kan täckas genom ett års löneutmätning, alltså genom att man under ett års tid tar från lönen i samma sekund som den kommer in på kontot varje månad, ger man sig inte på fasta tillgångar som den skuldsatte har. Från och med den 1 januari 2008 har man ändrat reglerna för detta. Ändringen innebär att man ger sig på den fasta egendomen om skulden inte kan täckas genom tre månaders löneutmätning. Detta är en praxis som har uppstått - just tremånadersregeln är alltså inte huggen i sten. Tyvärr har resultatet nu kommit. Det har visat sig att det är fler skuldsatta som nu får sin bostad utmätt. Det tycker vi är en väldigt olycklig konsekvens, för det är väldigt svårt att backa bandet och reparera den skada som väl har skett när någon förlorat sin bostad. Det finns också en risk att barnfamiljer drabbas av det här. Man gör självklart allt i sin makt för att undvika just att barn drabbas. Men tyvärr finns risken, eftersom en del av de skuldsatta har barn. Det tycker jag gör att det finns ännu större anledning att försöka tillgodose dessa familjers behov och att över huvud taget se över den här regeln, som nu har gjort att fler bostäder blir utmätta. Siffrorna för det här har nu kommit från Kronofogdemyndigheten. 2007 var det 700 bostadsrätter som blev utmätta. 2008 hade siffran stigit till 1 100 bostadsrätter. Och 2009 ligger vi på omkring 1 000 bostadsrätter. Man kan alltså se en tydlig ökning. Det har också Kronofogdemyndigheten kunnat se. Det är alltså fler som förlorar sitt hem, som förlorar tak över huvudet. Det har också förekommit att små skulder, väldigt små skulder, har lett till att en bostad blivit utmätt. Det är tack och lov undantagsfall. I de flesta fall lyckas man lösa det på annat sätt. Men det förekommer att man för några tusenlappar mäter ut en människas bostad och riskerar att göra hela familjen hemlös. Om man väl har hamnat i kronofogdens register och dessutom fått sin bostad utmätt är det inte så lätt att hitta en ny bostad. Allt det här följer ju med när man söker en ny bostad, speciellt om man söker en hyresrätt. Då är risken överhängande att man inte får den. På många orter runt om i landet finns det inte heller mycket hyresrätter att tala om, speciellt inte ute på landsbygden, utan det är bostadsrätt, villa eller radhus som gäller. Då drabbas även de som har det tuffast ekonomiskt av den här utmätningen. Det kan man se. Fördelen med att ha en hyresrätt är att den inte går att mäta ut, för det är ingen tillgång. Då kan man åtminstone behålla tak över huvudet medan man försöker betala av sin skuld. Jag tycker att det finns all anledning att se över hur den här nya regeln, som kronofogden nu tillämpar, har slagit. Det är faktiskt mindre summor nu som kan göra att man riskerar att förlora tak över huvudet. Sedan finns det en annan aspekt av det här. När man väl säljer huset på exekutiv auktion, som det heter, betingar det oftast ett mycket lägre pris än om man säljer bostaden på vanligt sätt. Då är risken att man slumpar bort tillgången. Det drabbar både den enskilde som förlorar sin bostad och den som ska driva in skulden och självklart borgenären, alltså den som den skuldsatta är skyldig pengar. Man får in mindre pengar på det sättet, eftersom det helt enkelt blir ett lägre pris. Den summa som kanske ska gå tillbaka till den skuldsatta blir också mindre. Det är olyckligt på alla sätt och vis att man gör på det här sättet. Dessutom går det stick i stäv med regeringens strategi mot hemlöshet. Det är faktiskt fler som riskerar att bli hemlösa på det här sättet. När det gäller fastigheter menar man villa eller radhus. Då äger man alltså hemmet helt och hållet. När det gäller dessa är det färre som har fått sin bostad utmätt. Det är tydligen lite olika regler för bostadsrätt och egnahem, när man måste lämna hemmet. Detta har inte drabbat fastighetsägare lika hårt. Men man kan ändå se att det även är ett par hundra fler som har förlorat sitt egnahem sedan de nya reglerna trädde i kraft. Sammanfattningsvis tycker jag att det finns all anledning att se över de här reglerna, för det har slagit väldigt illa i praktiken. Kronofogden säger själv att man genom att lägga upp en strategi för den enskilde som är skuldsatt kan komma väldigt långt för att skulden ska bli betald. Deras motto är att alla vill göra rätt för sig. Det är deras erfarenhet. Detta går också att lösa, men då är det väldigt olyckligt om man på det här sättet går in och tar ifrån människor deras bostad. Vi har även en annan reservation. Vi har valt att inte yrka bifall till den. Men det handlar allmänt om problemet med överskuldsättning som är ett växande problem i samhället. Vi kan inte minst se alla sms-lånen. De bidrar till överskuldsättningen. Detta är en direkt bidragande orsak, men det är så klart också en konsekvens av att många redan är skuldsatta och helt enkelt inte får fram pengar och ser det här som en sista utväg. De flesta vet att det är väldigt ofördelaktiga villkor och en väldigt hög ränta och att man egentligen får väldigt lite i slutändan. Men det visar att vi måste göra något åt det här problemet. Det är en skenande utveckling. Fler blir också evighetsgäldenärer. De har svårt att någonsin ta sig ur skuldfällan. Vi vill att regeringen ska titta på den här frågan och göra en samlad redovisning av alla som är överskuldsatta och åtgärder för att komma till rätta med det här. Sedan tycker vi det att finns speciellt allvarliga komponenter. En sak handlar om alla ungdomar som har drabbats. Risken är att man börjar sitt liv som skuldsatt och aldrig kommer ur fällan. Vi tycker också att man ska ta hänsyn till ålder och sjukdom. De som är väldigt gamla eller väldigt sjuka eller som är både väldigt gamla och väldigt sjuka borde kanske inte behöva betala riktigt lika mycket i taget när de ska betala sin skuld. De skuldsatta får ju allting utmätt, både sin inkomst och sina tillgångar. Det viktigaste av allt är att se till att det finns ett incitament att ta sig ur skuldfällan. Tyvärr finns inte det i dag. Om man tjänar lite mer eller får barnbidrag dras det också. Då är det risk att man känner sig otroligt pressad och aldrig kommer ur den här fällan. Det säger Kronofogdemyndigheten också. Ge incitament, alltså drivkrafter, att komma ur fällan, och öka möjligheterna till skuldsanering!
Egon Frid (V)
Anf. 12 Egon Frid (V)
Fru talman! När vi diskuterar de frågor som berörs i betänkandet, insolvens- och utsökningsrätt, brister i kreditgivningen och överskuldsättning, är det viktigt att sätta in frågorna i ett större sammanhang. Det är frågor som rör bankernas verksamhet och hur kreditgivningen sker. Det är ju inte mindre viktigt nu när finanskrisen påverkar oss alla på olika sätt, som sysselsatta och som konsumenter. Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationerna 1 och 3 i betänkandet CU6. Vi vet att många småföretags utvecklingskraft är beroende av sunt riskkapital och kreditgivare som har ett långsiktigt intresse. Balansen mellan kreditgivare och låntagare är en central fråga. Vi ser hela tiden hur obalansen finns och förstärks. Regeringen och majoriteten i riksdagen värnar äganderätten, avtalsrätten och kreditgivarnas intressen före låntagarnas och gäldenärernas - särskilt evighetsgäldenärernas - situation. Ett av målen med en sund kreditgivning måste vara att vi ska lyfta av evighetsgäldenärerna deras stora bördor genom att införa en absolut preskription. Vi kommer aldrig att komma till rätta med problemen med överskuldsättning om vi inte får en absolut preskription, en slutgiltig avskrivning av skulder, efter ett visst antal år. Frågor som rör överskuldsättning, krediter och livsvillkor för överskuldsatta behandlas i det betänkande som vi nu debatterar. Det berör yrkanden från Vänsterpartiets motioner om konsumentpolitik och konsumentfrid. Livsvillkoren för överskuldsatta berörs av och kan stöttas av ett stöttande samhälle genom saneringslån och sociala lån. Dessutom är det viktigt med en seriös och god kreditprövning och kreditupplysning och att inkassobolagens verksamhet styrs upp så att krediter inte kan fortsätta att vara en marknad på marknaden. Jag tar mig friheten att också nämna dessa frågor här, då jag tycker att alltihop hänger ihop. Vänsterpartiets utgångspunkt när det gäller alla dessa frågor är att alla vill göra rätt för sig. Det är en oerhört viktig utgångspunkt, särskilt när man ser nuvarande obalans mellan intressena för borgenärerna och intressena för gäldenärerna. Denna obalans kommer att bestå så länge inte någon radikal förändring sker. Fru talman! Sms-lånen, som vi kommer att diskutera lite senare här i dag, är också en konsekvens av den överskuldsättning som evighetsgäldenärerna befinner sig i. Vi har ett ansvar från samhällets, riksdagens, regeringens och lagstiftarnas sida att skapa en lagstiftning som hjälper evighetsgäldenärerna i deras situation. Vi kan minska antalet evighetsgäldenärer radikalt genom att de kan få sina krediter och lån avskrivna efter en rimlig tid. Med den utgångspunkt som jag nämnde, att alla vill göra rätt för sig, måste man få en möjlighet att få sina krediter avskrivna så att man kan komma igen och börja om. Det går inte att leva på existensminimum år ut och år in. Här krävs kraftiga förändringar. Dels måste förbehållsbeloppet höjas till en rimlig nivå, dels är våra förslag om absolut preskription, en slutlig avskrivning av lånen, den enda möjligheten för att en kraftig förändring ska ske. Fru talman! Om vi slår in på det spåret finns det också andra möjligheter. Det finns flera förslag som kan komplettera detta. Vänsterpartiet har i sina motioner tagit upp frågan om saneringslån. Det är en modell som Finland använder via en garantistiftelse. Överskuldsatta privatpersoner får hjälp med saneringslån för att betala av sina skulder. Finland har för övrigt en absolut preskription efter 15 år. Finland är ett av de länder i Europa som har sociala lån som ett komplement för hushåll med relativt svag ekonomi. De som till exempel behöver investera i en kapitalvara kan få hjälp med ett socialt lån för att finansiera det. Vi måste göra en översyn av inkassobolagens verksamhet. Den förändring som insolvensutredningen har föreslagit med en förkortad skuldtid från fem till tre år i skuldsaneringslagen måste få bli genomförd. Görs inte det kan vi misstänkta att man har låtit inkassobolagens verksamhet styra och att regeringen ser till borgenärsintressena i första hand. De får då fortsätta med sin ockerverksamhet, sina avgifter, sin indrivning och sin rätt att köpa och sälja krediter för att tjäna på folks skulder. Det krävs en total översyn och en kraftig förändring av inkassobolagens rätt att bedriva sin verksamhet på det sätt som de gör nu. Det här är något som lagstiftningen legitimerar. Fru talman! En annan fråga som berörs i detta betänkande är utmätning av bostäder som vi tar upp i reservation 1. Hillevi Larsson har föredömligt beskrivit det här. Vänsterpartiet har motionerat om att en översyn snarast görs för att förhindra att gäldenärer avhyses från sina bostäder för relativt små skuldbelopp. Tryggheten för skuldsatta har försämrats på ett orimligt sätt. Det gäller inte minst barnens rätt till ett tryggt boende. Vi menar att inga barnfamiljer ska få vräkas. Måste barnfamiljer flytta ska en ny bostad vara ordnad innan verkställighet av utmätning av familjens bostad sker. De förändringar som skedde i januari 2008 som syftade till att förenkla utmätningsförfarandet innebär att Kronofogdemyndigheten gör en fullständig undersökning av den skuldsattes tillgångar. Det medför att även gäldenärens bostad ingår oberoende av skuldens storlek. Någon form av skälighetsprövning måste göras för att förhindra att skuldsatta avhyses från sina bostäder för relativt små belopp. Fru talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 1 och 3. Jag anser att det behövs ett snabbspår för förändringen av insolvens- och utsökningsrätten.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 13 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Den moderatledda högerregeringens företrädare i civilutskottet är inte så förtjusta i att man analyserar de grundvärderingar som ligger i majoritetstextens formuleringskonst. I det här fallet handlar det kanske i första hand om hur man beskriver maktförhållandet mellan fordringsägarna och de skuldsatta. Eftersom man inte tycker om det tänkte jag den här gången avstå från den typen av argumentation. Det gör i och för sig mitt anförande betydligt tråkigare, och det blir mindre tydligt var de politiska konflikterna och motsättningarna står. Men det är av hänsyn till majoritetsföreträdarnas humör, och blodtryck kanske i första hand. Betänkandet behandlar insolvens och utsökningsrätt, som det heter, eller på mer normal svenska betalningsvägran och uttagande av fordring. Det kanske inte blir så mycket tydligare. För mig är det svårt som inte har grundkunskaperna i det juridiska språket. Det handlar alltså om utmätning av bostäder och överskuldsättningsproblem som vi har hört från Hillevi Larsson och Egon Frid. Men det handlar också om 16 andra yrkanden som behandlas i det här betänkandet på det sätt som vi kallar förenklat. Det gör de på grund av att de tidigare under den här mandatperioden har varit här i kammaren i något betänkande och då fått avslag. Bland de förslagen, som alltså behandlas förenklat, finns det ett antal som jag tror är så pass intressanta att jag utgår från att regeringen sitter och funderar på dem och att man så småningom återkommer till riksdagen med förslag till beslut. Man bör påpeka för allmänheten som lyssnar på detta att det faktum att motioner avslås i normalfallet inte betyder att de motionerna och de yrkandena saknar betydelse för den politik som sedan kommer att formas här i kammaren. Det är den naturliga arbetsmetodik som gäller för hur vi förfar med förslag här i kammaren. Motionerandet, både från majoritetens och oppositionens företrädare, i riksdagen är ett sätt att tipsa regeringen om nya möjligheter att utveckla lagstiftningen. Jag vill först yrka bifall till reservation 1 i betänkandet, reservationen om utmätning av bostäder. Miljöpartiet har ett flertal gånger genom åren påpekat problemet med barn som kan fara mycket illa när föräldrarnas ekonomi raseras. Det är en självklar sanning, en generell sanning som man kan använda sig av och hänvisa till i många olika sammanhang. I det här betänkandet handlar det om barnens situation när det gäller vräkning från bostäder och specifikt när det gäller bostäder som föräldrarna äger. Vad jag har kunnat få fram är inte statistiken sådan att man riktigt kan koppla förhållandet till bostaden till hur många barn som berörs. Därför har jag valt att för att beskriva problematiken fokusera på berörda barn först. Vi i oppositionen anser att det är för många barn som blir indragna i situationer där de berörs av vräkning. Om man tittar på statistiken, som jag har försökt att göra, ser man att det ändå är så att antalet barn som berörs av vräkningar har minskat. Totalt var det 13 955 barn som på något sätt berördes av vräkningsärenden 2000. Enligt den senaste statistiken för till och med december 2009 var det 9 705 barn som berördes av vräkningar på något sätt. I praktiken går inte alla de fallen till verkställighet. År 2000 var det 5 055 barn som berördes av verkställda vräkningar. År 2009 hade det minskat till 3 040 barn. Det var en liten ökning jämfört med 2008. Minskningen av antalet verkställda vräkningar har avtagit. Under perioden 2000-2006 sjönk antalet barn som berördes av verkställda vräkningar med ungefär 300 per år. Efter 2006, sedan vi fick den nuvarande regeringen, har minskningen bara varit 80 barn när det gäller barn som har berörts av sådana ärenden. Att minskningstakten har avtagit behöver man inte beskriva som något slags misslyckande från regeringens sida. För det mesta när man från samhällets sida i en kommun eller i någon verksamhet försöker ta hand om en problemsituation är det ju enklast i början, och ju längre man kommer i arbetet desto svårare blir det. Antalet begärda vräkningar har också ökat. De var som lägst 2006 och har ökat lite grann, inte mycket, men med ungefär 500 fall per år till 2009, och det gör också att det naturligtvis är svårt att komma vidare. Vi i Miljöpartiet tycker emellertid att det fortfarande är alldeles för många barn vars familj eller en del av familjen, för det handlar i många fall om splittrade familjer, berörs av en vräkning. Vi menar att regeringen borde agera på något sätt och komma med förslag på hur man kan se till att antalet barn som tvingas vara med om att deras familj blir vräkt på något sätt minskar. I reservationen och i det här betänkandet ligger fokus på det orimliga i att de belopp som ska utmätas kan vara relativt små i förhållande till de värden som familjen som helhet direkt tappar och som kanske har tagit många år att bygga upp i form av en ägd bostad och som Hillevi Larsson beskrev väl i första hand när det handlar om bostadsrätter men även ägda fastigheter. Den ekonomiska förlusten för familjen kan vara så stor att det är näst intill omöjligt att reda upp, och det är en koppling till den andra punkten om överskuldsättning. Vår uppfattning är att utsökningsbalken borde reformeras på ett sådant sätt att just bostadsrätter och egnahem skulle särbehandlas så att man säkerställer att barnfamiljer inte hamnar i en sådan här situation. Vi menar att olika former av stöd för att sanera en sådan här familjs situation på något sätt borde vara en betydligt intressantare lösning ur ett samhällsperspektiv. Man borde kunna satsa betydligt mer medel på detta, eftersom förlusterna på sikt för en sådan familj och framför allt för barnen är så stora. Självklart är vi medvetna om att båda parter i en situation som denna har en rätt att hävda och att det inte är enkelt, men samtidigt menar vi att vi som politiker inte kan tillåta att barnen hamnar i kläm och blir lidande när vuxna inte klarar av att sköta sina ekonomiska mellanhavanden. Barnets fortsatta boende måste lösas innan en utmätning får ske och de blir av med sin bostad. Det tycker vi borde vara grundprincipen. När det gäller reservationerna 2 och 3 yrkar vi inte bifall till dem. Vi har inte ställt oss bakom dem, för vi tycker att majoritetstexten ändå lovar en översyn som vi tror kan ge en del av det vi önskar. Därför väljer vi att avstå på de punkterna.
Anti Avsan (M)
Anf. 14 Anti Avsan (M)
Fru talman! Vi debatterar civilutskottets betänkande Insolvens- och utsökningsrätt , och det allra mesta som omfattas av det här betänkandet är sådant som både har bemötts och debatterats tidigare. Därför är de allra flesta motionsyrkandena behandlade i förenklad ordning. Det är egentligen två delar som inte har behandlats förenklat, och det är frågan om utmätning av bostäder och överskuldsättning. Jag ska börja med att säga någonting om utmätning av bostäder. Den 1 januari 2008 trädde nya regler i kraft som rör utmätningsförfarandet i enskilda mål hos Kronofogdemyndigheten, det vill säga mål som gäller verkställighet av privaträttsliga fordringar. Det är alltså fordringar som har uppkommit mellan till exempel privatpersoner eller privatpersoner och företag. Det handlar inte om exempelvis skatter. Det var civilutskottet som hanterade det aktuella lagstiftningsärendet som hade rubriken Förenklat utmätningsförfarande . De aktuella reglerna innebär att det sedan den 1 januari 2008 finns en enhetlig reglering av tillgångsundersökningar, och handläggningen hos Kronofogdemyndigheten är inte längre tidsbegränsad. Vad som är viktigt att framhålla är att utmätningsreglerna i sig inte ändrades, utan lagstiftningsärendet gällde vad man kan kalla det administrativa förfarandet hos Kronofogdemyndigheten. Det framstod som opraktiskt att behålla en ordning där borgenären skulle välja mellan begränsad och fullständig tillgångsundersökning när det inte innebär något merarbete av betydelse för kronofogden att få fram de uppgifter som omfattas av en fullständig tillgångsundersökning. I propositionen om förenklat utmätningsförfarande framhålls som ett skäl för den föreslagna ordningen att Kronofogdemyndigheten i alla mål flexibelt kan bedöma vilken verkställighetsåtgärd som kan förväntas ge bästa möjliga resultat för borgenären med minsta möjliga olägenhet för gäldenären. Med det tidigare systemet kunde gäldenären tvingas underkasta sig en lång löneutmätning, trots att det fanns andra sätt att snabbare och enklare nå ett bra resultat även för borgenären. Oppositionens inställning tycks vara att det är tillgången till information om gäldenärens tillgångar som är problemet. Jag har svårt att se hur detta skulle kunna vara problemet när utmätningsreglerna i sig inte har ändrats. Hillevi Larsson nämnde antalet utmätta bostadsrätter och att det antalet hade ökat. Jag vet inte om man kan dra kopplingen direkt till lagändringen som skedde den 1 januari 2008. Det kan ju inte vara helt obekant att vi har och har haft en finanskris och att den också har haft vissa effekter på ekonomin. Möjligheten att få utmätning enligt utsökningsbalkens regler är för det första inte begränsade till vissa speciella tillgångar. Av hänsyn till gäldenärens behov eller av andra skäl finns det däremot en rad undantagsregler som gäller för utmätning. Någon bestämmelse om undantag från utmätning av fast egendom som utgör gäldenärens stadigvarande bostad finns inte. Enligt en bestämmelse i 4 kap. utsökningsbalken krävs däremot för att utmätning ska få ske att utmätningen kan beräknas ge ett överskott som gör åtgärden försvarlig. Vidare krävs i första hand att den utmätningsbara egendom som tas i anspråk är en sådan tillgång som kan användas till fordringens betalning med minsta kostnad, förlust eller annan olägenhet för gäldenären. Om man läser vad Egon Frid och de andra motionärerna vill i sin motion tror man nästan att just förhållandet att även en bostad ingår i det som omfattas av tillgångsundersökningen i sig leder till en risk att bli hemlös för små skulder. Sedan efterlyses någon form av skälighetsprövning. Det fattas några led i det resonemanget, för skälighetsprövningen framgår ju av reglerna i utsökningsbalken. Fru talman! Sammantaget kan man säga följande: De regler som ger borgenären möjlighet att driva in skulder måste naturligtvis balanseras mot gäldenärernas behov av skydd och rättssäkerhet. All utmätning ska föregås av en bedömning av om åtgärden är försvarlig. Enligt bestämmelserna i utsökningsbalken ska i första hand utmätning ske av sådan egendom som förorsakar minst skada för gäldenären. Kronofogden försöker också i det längsta att undvika att utmäta bostäder. Det är bara om annan utmätningsbar egendom saknas eller om den inte räcker till för att betala skulden som bostadens utmäts. Kronofogdemyndigheten måste således i varje enskilt fall göra en bedömning av om det är försvarligt att utmäta en gäldenärs bostad. Det saknas därför skäl att nu vidta några åtgärder med anledning av motionsyrkandena. I sammanhanget vill jag ändå peka på regeringens strategi för att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden. Ett av målen innebär att antalet vräkningar ska minska och att inga barn ska vräkas. Denna strategi och målsättning ligger helt i linje med motionsönskemålen även om den inte har någon direkt bäring på eller något motsatsförhållande till utsökningsbalkens regler. Utskottsmajoriteten är alltså inte beredd att föreslå någon åtgärd från riksdagen med anledning av de aktuella motionsyrkandena som gäller utmätning av bostäder. Fru talman! Jag går nu över till frågan om överskuldsättning. Där vill jag särskilt nämna att Skatteverket i regleringsbrevet för 2004 fick i uppdrag att analysera de problem som leder till att personer har svårt att komma ur sin skuldsituation och som till följd av detta riskerar att bli så kallade evighetsgäldenärer. Man fick också i uppgift att lämna förslag till åtgärder. Förslaget redovisades genom en skrivelse i december 2004. Där togs ett antal olika punkter upp som i allt väsentligt motsvarar de motionsyrkanden som finns på detta område. Man föreslog att preskriptionsreglerna för civilrättsliga fordringar ges en liknande utformning som för det allmännas fordringar, det vill säga en absolut preskription. Man föreslog att det i utsökningsbalken skulle införas regler som sätter en bortre gräns för hur länge indrivning av skulder vid Kronofogdemyndigheten får ske. Man föreslog också att det i utsökningsbalken införs regler som innebär att frågan om preskription av en fordran kan komma under prövning även om gäldenären inte har gjort invändningar härom, alltså att Kronofogdemyndigheten självmant ska pröva om preskription har inträtt. Man hade också ett förslag om att krediteringsreglerna vid indrivning utformas så att kapital krediteras före ränta och att ett räntetak införs. Det pågår arbete efter ett antal undersökningar, avgivna rapporter och utredningsförslag utöver Skatteverkets skrivelse som jag har redogjort för nu. Man kan under alla förhållanden konstatera att långvarig överskuldsättning skapar sociala problem och utanförskap, vilket i sin tur leder till kostnader för samhället. Det är därför angeläget att lagstiftningen har den samhällsekonomiskt mest effektiva utformningen. Men när man prövar vad som är den mest effektiva utformningen är det viktigt att man väger in de motstående intressen som kan finnas. Jag kan nämna 2007 års insolvensutredning, vilken inte jag ska redogöra för, utan det kan min utskottskollega Jan Ertsborn göra i stället. Jag kan också nämna en utredning med förslag som kommer från Kronofogdemyndigheten och som gäller utmätning av lön. Allt detta är föremål för beredning inom Regeringskansliet. Utöver detta har regeringen aviserat en mer allmän översyn av utsökningsbalken. Det finns därför inte någon anledning att föregripa det arbete som pågår genom några åtgärder från riksdagens sida. Därför bör motionsyrkandena avslås. Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 15 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om utmätning av bostad. Egon Frid säger att det inte behöver ha med de nya reglerna att göra att antalet utmätningar har ökat. Men vi har fått signaler från Kronofogdemyndigheten själv att det har att göra med de nya reglerna. Man kan också se att det skedde ett rejält skutt uppåt direkt efter att reglerna infördes och att antalet utmätningar har hållit sig på ungefär samma nivå sedan dess. Sedan är det klart att krisen inte underlättar. Men jag tycker ändå att det är intressant att det är Kronofogdemyndigheten själv som ger denna signal. Kronofogdemyndigheten menar också att det har funnits en regel som innebar att om man genom löneutmätning under ett års tid kunde få in skulden gav man sig inte på de övriga tillgångar som den skuldsatte har, innefattande bostaden. Men den regeln togs bort den 1 januari 2008. Då blev det fritt fram att även ge sig på bostaden. Därför finns det självklart ett samband mellan ett ökat antal utmätningar av bostäder och borttagandet av denna regel. Kronofogdemyndigheten föreslår också själv att man ska se över det som kallas beneficieregeln. Det handlar om både språket i lagen och vad som innefattas i hemmet om man talar om husgeråd. Det är alltså ett gammaldags språk. Men framför allt handlar det om när det inte finns något skydd i dag när det gäller fast egendom, alltså när människor äger sin bostad - bostadsrätt eller egnahem. Däremot finns detta skydd när de har en hyresrätt. Det innebär att man inte kan ta ifrån människor en hyresrätt för att de är skuldsatta så länge de betalar sin hyra. Men där föreslår Kronofogdemyndigheten själv ett skydd även för dem som har egnahem och bostadsrätter. Det är många som bor runt om i landet där det inte finns några hyresrätter och som inte har något val. Jag tycker därför att det finns ett problem här.
Anti Avsan (M)
Anf. 16 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag undrade ett tag vad jag skulle svara på när Hillevi Larsson i sin replik polemiserade mot Egon Frid. Men så var det uppenbarligen inte. När det gäller varför antalet utmätningar har ökat får man titta på hur stor ökningen har varit i förhållande till hur nivån var tidigare. Jag tror inte att man kan säga att det beror på nya regler. Om man har ändrat någon del i regelverket får man väl i brist på andra uppgifter utgå från att det handlar om föreskrifter och att det ligger på den nivån. Som jag sade i mitt anförande har man i propositionen Förenklat utmätningsförfarande pekat på att just detta att man fastnade i löneutmätningar var ett problem när det fanns andra tillgångar som kunde realiseras. Svårigheten är att blunda för ett underlag som omfattar en gäldenärs tillgångar när det finns tillgängligt. Det var också ett av skälen till att man föreslog dessa ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2008. Jag kan alltså inte säga att Hillevi Larsson har rätt i sina påståenden, utan oftast när det gäller sådana här saker försöker man måla upp en allmän bild utan att kanske kunna hänföra sig till konkreta fall. Visst kan det finnas konkreta fall där det har blivit en effekt som man kan ha synpunkter på. Men det är inte säkert att det beror på det som påstås här. När det talas om beneficieregeln vet jag att det finns förslag i denna mängd av utredningar och annat som pekar just på att det ska finnas incitament för att kanske öka sina inkomster. När man inte gör det tar kronofogden inte precis allt i en löneutmätning. Båda parter ska tjäna på detta, både borgenär och gäldenär.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 17 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Jag ber så mycket om ursäkt för mitt misstag tidigare. Jag menade naturligtvis Anti Avsan. Jag blev lite distraherad när jag hörde att Egon Frid också skulle upp och tala. Men jag och Egon Frid är helt överens om det mesta. När det gäller detta med tak över huvudet som det ytterst handlar om tycker jag att det är värre för den enskilde att förlora sin bostad och tak över huvudet än att ha löneutmätning i upp till ett år. Visserligen får man kanske leva lite snålt under detta år, men man har i alla fall bostad under tiden. Har man familj har den tak över huvudet. När året sedan har gått och skulden förhoppningsvis är betald har man sin bostad kvar. Dilemmat är om man under denna tid har förlorat sin bostad, och det kan vara för relativt små skulder. I de värsta fallen blir det mycket besvärligt för den enskilde att dessutom vara registrerad i kronofogdens register med den börda som det innebär att söka ny bostad. Man är inte så populär på bostadsmarknaden i den situationen. Risken är att man förlorar stora belopp när lägenheten säljs på exekutiv auktion. Det blir inte samma pris som när man säljer den på egen hand. Det innebär mycket långtgående konsekvenser för dem som drabbas. Därför borde det göras väldigt tydligt att det är mycket mer betungande än löneutmätning att förlora sin bostad. Jag tycker alltså tvärtom, Anti Avsan, i det avseendet. Mina uppgifter är inte tagna ur luften, utan Kronofogdemyndigheten själv har gett de här signalerna. Där tycker man att skyddet ska utökas när det gäller bostaden - en tak-över-huvudet-garanti - även för dem som har bostadsrätt eller egnahem. Vi är helt överens om incitamenten, drivkrafterna, för att ta sig ur skuldsituationen och få lite över varje månad efter betalning. Men det har inte lagts fram något förslag om det. Ett sådant förslag efterfrågar vi.
Anti Avsan (M)
Anf. 18 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag börjar med att säga några ord med anledning av det Hillevi Larsson sade i sin tidigare replik när det gäller beneficieregeln och frågan om hyresrätt. Jag förstår inte riktigt vad det har med detta att göra. I den delen vill jag påpeka att socialtjänsten har ett ansvar när någon riskerar att vräkas från en hyresrätt, så det är inte bara så att man får lämna bostaden på grund av obetalda hyror. Det finns möjligheter att rädda situationen. Men en hyresgästs viktigaste förpliktelse är just att betala hyran. Jag vill inte föra in något skuldresonemang här. Trots allt finns det alltid två parter när någon är skuldsatt. Det är klart att man på grund av omständigheter som man inte råder över kan hamna i en väldigt olycklig situation. Kanske tvingas man sälja sitt hus och försäljningen inbringar ett väldigt lågt marknadsvärde, en låg köpeskilling, vid just det tillfälle då huset säljs samtidigt som man har stora lån och därigenom blir skuldsatt. Kanske blir man också av med jobbet. Jag har full respekt för att människor kan hamna i den typen av situationer. Samtidigt finns det trots allt ett ansvar när det gäller situationer som man i någon mån kan kontrollera, vilket också är viktigt i sammanhanget och något som påpekas från gäldenärssidan. Om människor inte tar ansvar drabbas alla låntagare och alla gäldenärer. Men det finns också andra möjligheter. I Norge anlitas en mäklare när en fastighet ska säljas exekutivt. Det menar man leder till en högre köpeskilling än vid en försäljning på exekutiv auktion som i Sverige. Det finns alltså även andra alternativ.
Egon Frid (V)
Anf. 19 Egon Frid (V)
Fru talman! Nästa fredag ska jag diskutera Insolvensutredningen med justitieminister Beatrice Ask. Men det kunde vara intressant att redan i dag från Anti Avsan höra hur företrädarna för regeringen och de borgerliga partierna här i kammaren ser på Insolvensutredningen och på de förslag som den kommit med liksom på de enorma förväntningar som finns på genomförandet av Insolvensutredningens förslag. Det är många som jobbar med de här frågorna. Vi vet att det, naturligtvis, finns stora förväntningar och önskningar framför allt från evighetsgäldenärerna själva när det gäller möjligheterna att lättare få en skuldsanering och att få skuldtiden nedräknad till tre år för att på så sätt smidigare komma ur sina skulder. Vi vet också att även många av dem som i vårt land jobbar med de här frågorna - budget- och skuldrådgivare och personal som jobbar med skuldsanering - har enormt stora förväntningar. Genom Insolvensutredningen har det kommit bra förslag. Jan Ertsborn som här representerar civilutskottet har naturligtvis stor kunskap på området och ett stort förtroende för att de här förslagen blir genomförda. Tyvärr ser vi att den aviserade propositionen utifrån Insolvensutredningen är vad som kan kallas för en tummetott och knappt det, vilket är mycket beklagligt. Dock vore det intressant att från Anti Avsan och er andra som här i riksdagen företräder regeringen och majoritetens åsikter höra om vad som faktiskt inte sker, om varför Insolvensutredningens förslag inte genomförs.
Anti Avsan (M)
Anf. 20 Anti Avsan (M)
Fru talman! Jag börjar med att svara i allmänna ordalag. I och för sig är jag väl av uppfattningen att jag inte under några förhållanden kan tillfredsställa Egon Frid med mina svar. Jag ska i alla fall göra ett försök. Vad det handlar om är att finna de samhällsekonomiskt bästa lösningarna. Naturligtvis innefattas ett ganska brett perspektiv när man tittar på de negativa konsekvenser som uppkommer med så kallade evighetsgäldenärer. Detta med att förlora hoppet om och tron på att någonsin kunna leva på ett mer anständigt sätt i sitt liv är naturligtvis ett väldigt hårt slag för människor som oförskyllt drabbas. Samtidigt finns det en motsida här - det är vad allting handlar om; det gäller att hitta en balanspunkt. För att kunna komma vidare i de här frågorna har Insolvensutredningen - Jan Ertsborn får senare här svara på det - avlämnat ett antal konstruktiva förslag om möjligheterna att komma vidare, om att ta sig ur situationer som samhällsekonomiskt är negativa. Sedan finns det olika uppfattningar om var balanspunkten ska ligga. Det är väl egentligen det som diskuteras. Man kan väl säga att det inte handlar om antingen eller, om att den ena eller den andra sidan har rätt, utan om att man hittar fram till en avvägning som är sådan att båda sidor gagnas av den lösning som väljs. Detta är inte alldeles enkelt. Det fordrar ganska mycket arbete inom Regeringskansliet. Just det arbetet pågår. Precis som Egon Frid säger finns det också många andra viktiga komponenter. Det gäller då skuldrådgivning och information i samband med att kreditavtal ingås. Även en mängd andra saker har stor betydelse. Att det finns en ambition att göra någonting åt de problem vi kan se råder det ingen tvekan om.
Egon Frid (V)
Anf. 21 Egon Frid (V)
Fru talman! När vi ser på riskerna med att egentligen inte något av Insolvensutredningens förslag kommer att genomföras blir det allt tydligare att vi i dag har en moderatledd regering i Sverige, att det är Moderaternas inflytande och intressen i regeringen som dominerar. Det handlar om vilka värden som värnas, om de viktiga värden som vi ser och som Insolvensutredningen har belyst och lagt fram förslag om. Anti Avsan har här i riksdagen gett balanspunkten ett ansikte. Det är ganska intressant att vi alltid återkommer till balansen mellan borgenärsintressen och gäldenärsintressen. I Insolvensutredningen finns det ändå en stor förståelse för gäldenärernas situation. Men uppenbarligen är det Moderaterna som genom sina förslag och beslut är avgörande i frågan om att stödja borgenärsintressena i samhället. Mycket tydligt visar man detta. Därför är det både intressant och viktigt att få ställa frågor till en moderat företrädare här i riksdagen - en moderat som naturligtvis står för regeringens majoritetsintressen i landet och i riksdagen. Mot den bakgrunden tycker jag att det är viktigt att Anti Avsan och Moderaterna ger ett svar på varför Insolvensutredningens förslag inte genomförs. I stället bollas här frågan över till utredaren Jan Ertsborn. Uppenbarligen finns det även i regeringen motstridiga intressen beträffande balanspunkten.
Anti Avsan (M)
Anf. 22 Anti Avsan (M)
Fru talman! Det är klart att det kan finnas olika uppfattningar om balanspunkten också mellan personer i ett och samma parti - visst är det så. Det beror på att det handlar om ganska svåra frågor. Men det innebär inte att det på något vis finns väsensskilda uppfattningar. Både Egon Frid och jag kan nog mycket väl föreställa oss hur det är att hamna i en situation som den jag tidigare beskrivit. Jag har full förståelse för att det hela är väldigt olyckligt. Det är klart att jag också tycker att man ska finna någon form av lösning på detta, men jag kan inte därmed säga att inga av Insolvensutredningens förslag ska genomföras. Jag kan inte säga det i dag. Om man försöker politisera detta, vilket Egon Frid ändå gör en viss ansats till, handlar det om att vi förment skulle styras av olika intressen. Jag skulle vilja säga att vi är i varje fall ett av de partier som genom alla år tydligast har sett den enskilda människan. Det gäller inte bara godtycklig behandling från myndigheters sida, utan ett paradnummer - det kan jag uppriktigt säga - för vårt parti har varit att peka på utsatta människor som står i någon form av relation till Skatteverket. Det finns många andra situationer i livet då man kan hamna i motsvarande situation. Det kan vara att man blir otillbörligt utnyttjad av exempelvis en oseriös kreditgivare. Det kan också handla om att man blir väldigt osjyst behandlad av en privat arbetsgivare. Det finns alltså korrektiv på dessa områden, och det måste det finnas eftersom den enskilda människan är viktig. Om man ska finna den sammantaget bästa lösningen ur samhällsekonomisk synpunkt kan man dock inte förenkla problematiken, och det har Egon Frid och jag också debatterat många gånger. Vi har en ambition som jag tror överensstämmer, i alla fall i mångt och mycket.
Lennart Pettersson (C)
Anf. 23 Lennart Pettersson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att citera en tidigare statsminister: "Den som är satt i skuld är icke fri." Det är nog så sant. Därför är det pågående arbetet i Regeringskansliet med propositionen om bättre möjligheter till skuldsanering mycket viktigt, och det är angeläget att en förändring kommer till stånd. Det finns för många människor i Sverige som har tappat sin framtidstro på grund av att de inte har någon möjlighet att bli av med sina skulder utan får leva på existensminimum under resten av livet. Ett tungt vägande skäl för en förändring, utöver livskvaliteten, kan vara rättvisan. Jag jämför då med aktiebolag, där man från en dag till en annan kan bli helt skuldfri. Livet går sedan vidare för företagsägaren, som kan starta om på nytt. Konkurs ger nämligen den möjligheten. Det blir rent bord. Det är dock andra förutsättningar för en privatperson eller om man driver enskild firma. Okej, man kan gå i konkurs, men man blir inte av med sina skulder. Däremot finns skuldsanering, men precis som med ackord för företag finns det en skuld kvar att betala. För att det ska vara meningsfullt måste både fordringsägare och betalare se till att det är en lyckad lösning. Regelverket är kanske onödigt hårt i dag, och det kan behövas vissa lättnader, både för att de som är skuldsatta ska kunna få en dräglig tillvaro under sin livstid och för att fler ska få betalt för åtminstone delar av sina fordringar. Däremot vill jag mycket tydligt markera att det inte får bli så enkelt att bli skuldfri att det minskar riskbenägenheten och att folk struntar i att betala sina skulder. Det är också skillnad på dem som inte vill - och det finns sådana - och dem som inte kan betala. Dessutom är det så som Anti Avsan sade, att det finns fordringsägare som vi också har att ta hänsyn till i lagstiftningen. Det är inte kul att bli blåst på pengarna när man har utfört ett arbete eller när man har sålt en vara. Det finns förlorare på den sidan också. En av våra viktigaste uppgifter som politiker är ju att väga olika intressen mot varandra och på så sätt skapa en bra balans i samhället. Fru talman! I dag är det kommunerna som har hand om skuldsaneringen åt enskilda. Som centerpartist tycker jag om att tänka nytt. Det är kanske dags att öppna för privata alternativ. Det är kanske så att många fler skulle våga vända sig till privata företag för att få hjälp med att klara upp sin besvärliga ekonomi. Det finns dessutom en mellangrupp som inte är i behov av gode män och som inte uppfyller kraven på skuldsanering. Med rätt råd och rätt hjälp skulle man dock kunna rädda många och förbättra läget för dem. Jag har ett exempel där jag själv ryckte in för några år sedan. Det var en ung människa som av olika anledningar hade fått skulder på upp emot 100 000 kronor. Han hade inte betalat sin hyra och blev följaktligen av med sin lägenhet. På några dagar kartlade vi skulderna, och eftersom den här personen hade arbete och dessutom anhöriga som var beredda att gå i borgen för ett lån löste vi upp hela situationen. Med lite hjälp och med viss kunskapshöjning om konsekvenserna av att inte sköta sin ekonomi har det därefter fungerat alldeles utmärkt. Jag tror att det finns många fall som liknar detta och där ett tidigt ingripande skulle kunna rädda många från att hamna i en skuldfälla som de sedan inte kommer ur. Jag tycker synd om framför allt de ungdomar som drabbas på grund av att de under sin uppväxt inte har fått den kunskap de behöver när det gäller pengar. Jag har tidigare motionerat här i riksdagen just om att privatekonomin behöver föras in på schemat i skolan, och jag har kvar den uppfattningen. Min bedömning är att samhällskostnaden för utbildning, tidiga insatser och skuldsanering är långt mycket lägre än de kostnader som uppstår i form av försörjningsstöd, bostadsbidrag, underhållsbidrag med mera. Till det kan vi lägga kostnader för sjukskrivningar, för det är faktiskt många som mår dåligt på grund av sin dåliga ekonomi. Därutöver finns det ett antal detaljer i olika lagar, eller kanske förordningar, som kan behöva ses över. Det ska kanske vara så att det alltid är den ursprungliga skulden som ska betalas först. Det ska kanske vara möjligt att betala av de små skulderna i sin helhet först, för att därefter koncentrera sig på de större - allt för att få ned räntekostnader och avgifter. Det ska kanske inte med automatik utgå ränta på ränta på utmätningskostnader och andra avgifter. Med sådana ändringar tror jag dessutom att en hel del oseriösa inkassobolag skulle försvinna, och det är väl ingen som skulle sakna dem. Fru talman! Det finns ett flertal motioner om att det inte ska vara möjligt att mäta ut en bostad om det rör sig om mindre belopp. Jag tycker att det framgår mycket tydligt av texterna i betänkandet att det redan i dag är så både i lagstiftningen och i den praktiska handläggningen på Kronofogdemyndigheten. Det finns därför inga skäl att förändra lagen i den delen. Samtidigt är det rimligt att familjer ibland får acceptera att flytta till en billigare bostad om de inte har skött sin ekonomi. Återigen: Det finns en motpart som har förlorat pengar, och varför ska den fortsätta förlora pengar för att någon inte vill? Däremot tycker jag att det finns ett bra förslag i Carina Mobergs motion, nämligen att de som bor i egnahem ska ha samma skydd som de som bor i bostadsrätt. Jag har aldrig förstått att man ska ta hänsyn till barn som bor i bostadsrätt men inte till barn som bor i villa. Det ska inte vara någon skillnad. När vi nu dessutom har infört en ny upplåtelseform, ägarlägenheter, är det än mer motiverat att göra en översyn av lagen och tillämpningen. Jag utgår ifrån att regeringen tar till sig denna typ av skiljelinjer och arbetar för en förändring även om det är så att vi inte behöver göra något tillkännagivande. Till sist, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.
Jan Ertsborn (Fp)
Anf. 24 Jan Ertsborn (Fp)
Fru talman! Jag ska börja med att berätta om en av alla de skuldsatta jag har haft kontakt med under senare år. Jag har talat eller haft korrespondens med åtminstone ett par hundra stycken. Marianne är lite drygt 60 år och sjuksköterska. I slutet av 80-talet startade hennes man ett företag och lånade pengar i bank. Både hon och mannen skrev på borgen i banken. I början av 90-talet kom en viss kris som vi alla känner till, och företaget gick i konkurs. Sedan ungefär mitten av 90-talet har Marianne och hennes man haft utmätning i lön och betalat av räntor på den här skulden - som numera inte är till banken utan har överlåtits så där två tre gånger till olika finansbolag. Trots löneutmätningarna växer skulden hela tiden. Detta är den typiska evighetsgäldenären, enligt den uppfattning jag har fått av den utredning jag nu har bedrivit under ett antal år. Det är denna typ av personer som behöver en skuldsanering så fort det över huvud taget går att genomföra. Den utredning som jag har drivit och de förslag som jag lagt fram om lättnader i skuldsaneringen tände ett ljus hos Marianne och hennes man och hundratals andra gäldenärer. Det kanske en del av er tycker är egendomligt, men skillnaden mellan att betala ytterligare fem år och att betala ytterligare tre år är oerhört stor för dem som har levt med löneutmätning i kanske 10-15 år. Det är därför viktigt och centralt att det enligt de förslag som jag lade fram i Insolvensutredningen - och där gör jag fortfarande allt jag kan för att försöka få till stånd det i lagstiftningen - verkligen blir en betalningsperiod på tre år. Då kan de här personerna se fram emot en ny framtid under ordnade ekonomiska förhållanden. Jag berättar det här om Marianne för att jag vill ta bort lite grann bilden av att gäldenärerna skulle vara som de personer som uppträder i Lyxfällan i tv. Jag är bekymrad över det tv-programmet, för det har förstört för de verkliga evighetsgäldenärerna, som mitt hjärta talar för. Å andra sidan fyller det programmet en stor funktion, för folk måste lära sig att hantera sin ekonomi. Jag vill påpeka att förutom detta med betalningstiden skrev vi i utredningen, som vi lade fram för regeringen, att man skulle titta på två saker till i den översyn av utsökningsbalken som jag tycker är absolut nödvändig och som måste bli ett nästa steg. Det ena var att man skulle ändra avräkningsreglerna så att kapital räknas av först och räntorna sedan. Det skulle vara en lättnad av betydelse. Det andra var något som snarast kan föras in på kontot för renhållning, nämligen att Kronofogdemyndigheten skulle granska så att fordringarna inte var preskriberade. I dag får Kronofogdemyndigheten inte självmant ta upp den frågan och undersöka om fordran är preskriberad eller ej utan först om den skuldsatte gör invändningar om det. Det är min övertygelse att det skulle innebära att en del fordringar skulle falla bort och inte kunna verkställas på grund av att de var preskriberade. Anti Avsan talade för en stund sedan om balansen mellan den skuldsatte och långivaren. Jag tycker att det förslag till skuldsanering som vi har lagt fram innebär en bra balans. Vi måste flytta balansen till grann från fördelarna för kreditgivarna, fordringsägarna, till förmån för gäldenärerna. Det är alldeles uppenbart. Det visar sig inte minst på grund av den oerhört generösa kreditgivning som vi just nu har i samhället. Detta om överskuldsättning, så några ord om utmätning av bostäder. Jag tror att det ligger en del i vad Hillevi Larsson sade om att det faktiskt är reglerna från den 1 januari 2008 som gjort att det har blivit en viss ökning av antalet utmätningar. Men det beror i sin tur på att de regler som vi antog som administrativa förändringar inte var helt genomtänkta, inte ens hos inkassobyråerna. Hos inkassobyråerna hade man ett stort antal ärenden där man begärde enbart utmätning i lön och inte gav sig på övriga tillgångar. Man kan fråga sig varför. Var det för att man inte trodde att det fanns andra tillgångar, eller det kanske till och med var väldigt bra att ha en utmätning i lön löpande år från år? Det blev en ändring, och det blev en viss ökning, det är alldeles uppenbart. Jag har funderat lite om någon skulle ha undersökt om det finns regler om utmätning av bostäder i några andra länder. Ingen av talarna har tagit upp den frågan, och det kanske inte är konstigt. Såvitt utredningstjänsten i riksdagen har kunnat finna finns det inget land i Europa som har utmätningsfrihet när det gäller bostäder, utan i alla länder man kan utmäta villor, lägenheter och bostadsrätter. Däremot finns det i USA regler som gör att bostaden under vissa förutsättningar kan lämnas utanför verkställighet. Det kan möjligen vara intressant att föra med sig. När det gäller exekutiva auktioner på fastigheter påstås det att en del sådana sker på grund av små skuldbelopp. Jag har inte sett några sådana konkreta fall, så jag tillåter mig att betvivla det, i all synnerhet som jag tillhör dem som har övervarit åtminstone ett hundratal exekutiva auktioner på fastigheter där det alltid är långivare som har inteckningar i fastigheten som begär försäljning av fastigheten. Jag tror inte att vi ska överdriva det där med utmätning av fastigheter på grund av småbelopp. Förekommer det är det säkert mycket sällsynt. Jag tycker för min personliga del att i den kommande översyn av utsökningsbalken, som vi egentligen alla måste arbeta för att få till stånd under nästa mandatperiod, bör den här frågan föras med. Sedan får man se vilka eventuella lösningar som kan finnas. Vi bör i varje fall göra vad vi kan för att undvika vräkningar av vuxna och barnfamiljer.
Katarina Brännström (M)
Anf. 25 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna och reservationerna. Självklart skapar långvarig överskuldsättning sociala problem och utanförskap. Det leder till stora kostnader för samhället och till ett lidande för den enskilde. Därom tror jag att vi alla kan vara helt överens. Det finns komplexa orsaker till att människor blir överskuldsatta. I rapporten Alla vill göra rätt för sig från Kronofogdemyndigheten kan man få en väldigt bra bild av verkligheten. I sammanfattningen skriver de själva att överskuldsättning inte är ett fattigdomsproblem. De flesta fattiga är inte överskuldsatta. De flesta överskuldsatta är inte fattiga, men överskuldsatta hushåll har ofta små marginaler. Alla typer av hushåll kan bli överskuldsatta. Det är alltså inte en särskild grupp i samhället; det kan drabba vem som helst, och orsakerna till det kan vara många. Det kan vara att man själv har gjort dåliga affärer, men det kan också vara sjukdom, skilsmässa eller ett företag som har gått i konkurs. Det tror jag är viktigt att ha med sig i den här debatten. Ett högre välstånd och goda tider ökar skuldsättningen därför att riskerna ses som mindre. Det kan vi se många exempel på från 80- och 90-talet. Det står också i rapporten, som jag tycker att de flesta borde läsa, att krediter och överskuldsättning är någonting vi får lära oss att leva med. Vi lever i ett konsumtionssamhälle; det kommer aldrig att helt försvinna hur många lagar och regler vi i den här kammaren än beslutar. Därför måste vi ha ett regelverk för att förhålla oss till den krassa verkligheten. Det är viktigt, som påpekats av mina kolleger tidigare, Anti Avsan och Jan Ertsborn, att det finns en balans mellan möjligheten att få ta ett lån och risken att inte kunna betala. Om det blir för svårt att ta ett lån blir det bara de som redan har pengar och en hygglig ekonomi som får möjlighet att ta ett lån. Jag är inte säker på att det är den världen vi vill ha. Om det blir för generösa villkor för att bli av med sina skulder på ett enkelt sätt kommer kostnaderna för att ta ett lån att öka. Ur samhällssynpunkt måste en mycket noggrann översyn ske och hänsyn tas till alla faktorer när man diskuterar detta. Vi moderater vill ha en sund lånemarknad. Den ska inte vara för reglerad, den ska inte vara för generös och den ska heller inte omfattas av ett regelverk som är för krångligt. Utmätningsmöjligheter och skuldavskrivning påverkar villkoren för lån och krediter, och det måste vi också ta med oss i det fortsatta arbetet. Om borgenärer inte kan få tillbaka sina pengar finns det tre vägar att gå. Den ena är att aldrig bevilja några lån. Den andra är högre ränta och högre avgifter. Den tredje är att kräva en borgensman som garanterar återbetalning. Fru talman! Jag tycker att vänsterpartierna - Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet - vill förenkla hela situationen och enbart se till dem som drabbats av överskuldsättning. Men, som vi har sagt, det måste finnas en balans mellan låntagare och långivare, mellan gäldenär och borgenär, mellan det egna ansvaret och samhällets ansvar. Det innebär att det säkert ska vara svårare att utmäta hos en barnfamilj, men det får samtidigt inte göra det omöjligt för barnfamiljer att få ta lån. Då har mycket av möjligheterna förlorats för alla dem som kan sköta sina lån och betala tillbaka. Det finns redan i dag en rad undantag som gör det svårt att vräka en barnfamilj. Det sker inte så ofta. Om det här problemet hade varit enkelt är jag säker på att redan den förra regeringen, alltså den socialdemokratiska regeringen, hade löst det för länge sedan, men problemet är inte så enkelt. Men jag tror att vi kan vara överens om att vissa lättnader behövs, med respekt för både den som har skulder och den som har rätt att kräva in sina pengar. Det kan ju vara, som någon sade här tidigare, en hantverkare som har gjort en tjänst och lever på sina intäkter. Får han inte betalt för den hamnar han själv i ekonomiskt trångmål. Det är en kedja i den här ekonomin. Jag har mött människor som har tagit en mängd konsumtionslån och som inte haft kunskap och insikt om sin egen förmåga att betala. De har hamnat i en totalt hopplös situation. Jag har själv gått i borgen för en person som hamnade i ett oerhört svårt trångmål. Man kan säga att en skilsmässa var den sista spiken i kistan för den personens ekonomi. Men där gick det att ordna banklån med borgensmän som löste situationen. Jag tror att om vi kunde få rimligare villkor på det här sättet skulle inte så många behöva få skuldsanering. En allmän översyn kommer att ske. Arbetet pågår i Regeringskansliet. Men som jag vill påskina med mitt inlägg här är det inte så enkelt; lösningarna är inte enkla. Därför menar jag att motionerna inte nu föranleder någon åtgärd här i riksdagen. Vi får avvakta det arbete som pågår. Naturligtvis vill även vi i Moderaterna och alliansen skydda barnen så långt det går i sådana här situationer. Även vi vill att överskuldsatta ska få en andra chans, men villkoren måste vara rimliga. Jag är övertygad om att regeringen kommer att väga in alla aspekter i ett förslag när det väl kommer.
Anders Hansson (M)
Anf. 26 Anders Hansson (M)
Fru talman! Betänkandet som debatteras i dag handlar mycket om överskuldsättning, skuldsanering och utmätning. I betänkandet återfinns också en del motioner som utskottet behandlat. En av dem har jag skrivit, och den handlar om vikten av att komma till rätta med ett problem som, tyvärr, i dag blir allt större. Det jag talar om är så kallade fordonsmålvakter, personer som står som ägare till ett stort antal bilar som nyttjas av andra. Därmed kan den som nyttjar bilen totalt strunta i att betala böter och skatt. Summorna av dessa obetalda böter och skatter uppgår enligt uppgift till över 1 miljard kronor, däri inräknat parkeringsböter, fordonsskatt och trängselavgifter. Kronofogden har en lista över de personer som har obetalda felparkeringsskulder på över 500 000 kronor. Listan omfattar ofattbart nog 50 personer. För mindre än ett år sedan toppades listan tyvärr av två skåningar från Malmö. En hade skulder på 7,8 miljoner kronor och stod som ägare till strax över 2 000 bilar. Den andre hade skulder på sammanlagt 6,5 miljoner men övertrumfade den andre med att äga hela 2 344 bilar. Kronofogdemyndigheten försöker enträget komma åt dessa målvakter genom att få bilarna utmätta och tagna i beslag. Arbetet går sakta framåt. Flera bilar tas i beslag i dag, men tyvärr kvarstår problemet i högsta grad. I min motion ville jag ge Transportstyrelsen, tidigare Vägverket, möjligheten att vägra registrering av nya ägare till fordon om de hade obetalda böter. Detta överensstämmer med ett av de förslag som Transportstyrelsen, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket avgivit i en rapport förra året. Min motion avslås med hänvisning till pågående arbete på departementet, vilket inledningsvis inte gjorde mig så störtnöjd precis. Dock kan jag till min glädje konstatera att ett lagförslag för att komma till rätta med problematiken kring fordonsmålvakter förväntas att läggas fram nu under våren 2010. Detta anser jag vara mycket bra, och jag ser med stort intresse fram emot vad detta lagförslag kommer att innehålla. Vi kan och ska inte acceptera att personer systematiskt struntar i att betala sina böter och skatter. Rätt ska vara rätt, annars undergräver vi hela respekten för våra egna lagar.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 27 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag ska försöka fatta mig kort. Det har blivit något fel på talarlistan. Jag hade tänkt mig att hålla ett längre anförande. Fru talman! Livet blir inte alltid som man har tänkt sig. Människor hamnar genom konkurs eller överskuldsättning på annat sätt i en besvärlig situation. Även Vänsterpartiet måste inse att vi som har ordnad ekonomi tillsammans har ett ansvar att vara borgenärer, att hålla i gång hela maskineriet och vara generösa mot en medmänniska som behöver ett lån, och då vill inte vi bli snuvade på de pengarna. Ja, det är enkelt att förstå. Vi vill att den som vi hjälper och stöttar med lånet ska komma ifrån sin situation och få en andra chans i livet, då det finns skilda anledningar till att man hamnat i en besvärlig situation. Betalningsmoralen är som regel hög i vårt land. Man blir olycklig när man får för mycket skulder och inte klarar av dem. Hur ska vi då åstadkomma detta? Min partikamrat, som var civilminister 1994, införde skuldsaneringslagen. Den har inte kommit till av någon s-märkt regering, vill jag gärna berätta, utan skuldsaneringslagen kom till under en regering som leddes av en moderat statsminister för att hjälpa människor som hade det besvärligt och ge dem en andra chans. Det är ingen socialdemokratisk regering som har infört den. Vi är nu beredda att mjuka upp skuldsaneringslagen. Vi vill hitta vägar för att den ska bli ännu effektivare. Tala om människosyn, om det inte handlar om att i en balans hjälpa den som är mest utsatt. Vilka är det då som ska få skuldsanering? Vi vill att både aktiva näringsidkare och privatpersoner ska kunna prövas för att få skuldsanering. Vi vill att den ska mjukas upp så att skuldsaneringen sker under en närmare tid. Nu står det att man ska få skuldsanering om man inte kan betala sina räkningar inom överskådlig. Det finns en utredning som visar på att man i stället ska ändra den tiden till den närmaste tiden. Det är alltså ungefär fem år i stället för tio till femton år. Vi vill att betalningsperioderna ska minska. Det som gäller i dag är att betalningsperioden ska vara fem år, men att leva på existensminimum i fem år är jättetufft. Därför kan vi se en möjlighet att, som utredaren säger, minska den till tre år. Dessutom skulle man på sikt kunna mjuka upp preskriptionsreglerna och se om det finns andra möjligheter. Vi som har det sociala ansvaret och är beredda att stötta dem som lånar ska känna att det finns tillräckligt stora möjligheter. Men framför allt ska alla människor få en andra chans att komma till rätta med denna problematik. Det har lyfts fram att barn kommer till korta. Under denna mandatperiod har regeringen antagit en strategi som innebär att inget barn ska behöva vara med om en vräkning. Är inte det bra? Jag riktar frågan till Miljöpartiet som hela tiden säger att mängder av barn vräks. Det stämmer inte; det blir färre och färre. Strategin är att inga barn ska vräkas. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Jag utgår från att regeringen i sin proposition tänder hopp hos överskuldsatta.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 28 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! När Yvonne Andersson påstod att jag på något sätt skulle ha vilsefört kammaren då jag tog upp hur många barn som berörs av vräkningar var jag tvungen att begära replik. Jag talade så sent som i går med de ansvariga på Socialstyrelsen och Konsumentverket om just det projekt som regeringen gett dessa myndigheter, med Socialstyrelsen som huvudman, i syfte att minska antalet barn som berörs av vräkningar. Jag har alltså fått färska siffror som lades ut på hemsidan i går och som gäller fram till och med den 31 december 2009. Antalet barn som berördes av vräkningar ökade från 2008 till 2009 med 36 barn, från 3 004 till 3 040. Att påstå att inga barn längre berörs är därför fel. Det var 3 040 barn som berördes av vräkningar förra året. Det jag ville poängtera med att ta fram dessa siffror var att projektet inte har lyckats minska antalet barn som berörs av vräkningar nämnvärt. Under de år som projektet har pågått har antalet legat på lite drygt 3 000 barn per år. Någon skillnad har det alltså inte blivit. Jag var snäll mot regeringen när jag sade att det kan ses som positivt eftersom antalet begärda vräkningar har ökat med några hundra. Då kan det vara bra att antalet barn inte har ökat med mer än 36 från 2008 till 2009. Det skedde en kraftigare och snabbare ökning under den förra regeringen. Det kan också vara en poäng i debatten.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 29 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Den strategi som också är tydligt framförd i betänkandet på s. 6 har inte trätt i kraft rakt av, men vem och vilken regering är det som i grunden har förorsakat dessa vräkningar? Jo, det är tidigare regeringar som inte aktivt har jobbat för en god skuldsanering och ett skydd för barnen. Fru talman! Jag tycker att Jan Lindholm gång efter annan har vilsefört kammaren om alliansregeringens synsätt och värderingar när det gäller att hjälpa de svaga och att hjälpa människor på ett individuellt plan, vilket vi har gjort. Mona Sahlin var i partiledardebatten för en vecka sedan tydlig med att tidigare regeringar har varit offer för ett systemtänkande och många gånger glömt bort individerna i samhället. Därför måste vi ta chansen och tala om att vi här svart på vitt har en skuldsaneringslag som kommer från en borgerlig regering för att hjälpa de svaga. Ingen socialdemokratisk regering har någonsin jobbat med dessa frågor på det sätt som vi har gjort. Nu jobbar vi hela mandatperioden med utredningar och allsköns förslag. Då står ni här och insinuerar att vi har en människosyn där vi inte bryr oss om de svaga och individerna! Det måste någon gång sägas i kammaren att det är fel och vilseförande.
Jan Lindholm (Mp)
Anf. 30 Jan Lindholm (Mp)
Fru talman! Jag tycker att man ska vara mer ödmjuk i politiken än att påstå att något är fel. Jag skulle kunna kommentera, men jag sade i mitt anförande att jag skulle låta bli det. Jag kanske skriver en artikel sedan om saker som har sagts. Jag kommer att läsa protokollet mycket noga. Jag har i debatten hört uttalanden där det är tydligt att den som har fordran i dessa sammanhang går före och att egendom är viktigare än människor. Det framgår tydligt i texten. Den diskussionen hade jag dock tänkt att vi skulle slippa denna gång. Men den är intressant, för det handlar om politiska värderingar, och jag tar gärna upp den tråden senare. Det är lite märkligt att Yvonne Andersson påstår att den här regeringen har gjort insatser för att minska barnens utsatthet. Det finns procentsiffror på hur andelen barn som berörs av vräkningar har minskat år för år i förhållande till de begärda vräkningar som årligen redovisats. Några distrikt i landet för manuell statistik, så det kan finnas något litet fel i detta. Under början av 2000-talet lyckades man minska antalet berörda barn med 5-15 procent. Sedan vi fick denna regering har antalet fall i förhållande till de vräkningar som begärts ökat med 1,23 procent, 1,18 procent och nu senast 2009 med 2,61 procent. Jag tycker därför inte att man kan säga att man har varit framgångsrik i detta, men jag kan se omständigheter som gör att det inte var så enkelt.
Yvonne Andersson (Kd)
Anf. 31 Yvonne Andersson (Kd)
Fru talman! Jag har inte alla de där siffrorna i huvudet. Låt mig säga något om den första anklagelsen, nämligen att vi säger att fordringsägaren är viktigare än den skuldsatte. Då hade vi väl inte satsat på en hel utredning! Det är ni som har haft den uppfattningen, för ni har aldrig satsat på dessa utredningar. Ni har aldrig någonsin satsat och gått till grunden med detta. Ni har haft den uppfattningen. Projicera inte den på oss! Vi utreder och jobbar med lagstiftningen hela tiden. Vi försökte lyfta upp det till er; ni hade chansen. I gamla Lagkommittén där jag satt lyfte vi upp detta, och vi tog chansen när vi fick det och startade en utredning och kostade på för att se hur de svagaste har det. Det var den ena delen. Nu till barnen. Tyvärr är tiden inte mogen för det, men vi kan ta en annan växling. Om ni hade haft regeringsmakten hade siffrorna kanske varit 5 eller 7 procent. Vad vet vi om det? Regeringens strategi är att inga barn ska beröras av vräkningar. Och det är viktigt, som det står i en motion, att bostadsrätter och villor ska ha samma status i dessa sammanhang. Vi jobbar hela tiden med frågan för att inga barn ska beröras. När det gäller artikelskrivandet välkomnar jag en artikel där Jan Lindholm kan visa något faktiskt exempel på att vi låter enskilda människor hamna i kläm till förmån för systemen. Vi, däremot, har många exempel där ni stöttar system och enskilda kommer i kläm.
Anne-Marie Pålsson (M)
Anf. 32 Anne-Marie Pålsson (M)
Fru talman! Saker och ting har blivit bättre, mycket bättre. Jag deltog i motsvarande debatt för mer än fyra år sedan. Då var förståelsen hos kammarens ledamöter för problem med överskuldsättning inte lika stor som den är i dag. Går man tillbaka till första gången frågan var aktuell för riksdagen i början av 90-talet kan man se att underlagen för riksdagens beslut var ännu mer njugga i sin inställning till överskuldsatta. Om man läser propositionen noga ser man att det i själva verket handlade om ett skuldbeläggande av överskuldsatta. De var kort sagt slappsvansar, folk som inte gjorde rätt för sig och folk som levde över sina tillgångar för att försöka hålla jämna steg med sina grannar. Tack och lov har attityderna förändrats. Som Jan Ertsborn påpekar är inte de överskuldsatta av det slaget. Innan jag kom in i riksdagen var jag forskare och tittade bland annat på överskuldsättning. Jag samlade in alla fall från Kronofogdemyndigheten i Sverige. Det var ett par hundra, kanske ett par tusen, fall - det är länge sedan så jag minns inte riktigt. Det jag läste där gjorde mig oerhört betryckt. Det handlade om människor som hamnat i överskuldsättning på grund av dödsfall, skilsmässa och sjukdom. Det var företag som gick i konkurs där ägarna hade gått i personlig borgen. Det handlade väldigt sällan om människor som inte hade orkat lära sig vad ekonomi handlar om och hur deras egen ekonomi såg ut. Det var omständigheterna som hade försatt dem i den här situationen. Att försätta dessa människor i ett tillstånd av livslångt utanförskap menade jag då, och menar jag i dag, är fullständigt orimligt. Det är klart att människor som har råkat hamna i den här situationen måste ges en ny chans. De måste kunna tas ur detta utanförskap och på nytt kunna delta i arbetsmarknaden som fullvärdiga arbetare utan att riskera att råka ut för en 100-procentig beskattning av allt de tjänar. Det är bra att man har gått framåt. Det är bra att man har mjukat upp den skuldsaneringslag vi fick på 90-talet. Den var orimlig i sin stränghet och rigiditet. Man kan göra mer än bara titta på skuldsaneringslagen. Jag skulle på nytt vilja att kammarens ledamöter riktar blickarna västerut. Vi har ganska mycket att lära oss av det som finns där. Jag tänker förstås på det stora landet på andra sidan Atlanten, Amerika. Där har man insett att överskuldsättning är ett problem. Man är betydligt mer rättfram i sitt sätt att hantera frågan. Den enskilde kan välja att ingå en form av skuldsaneringskontrakt med sina fordringsägare eller också kan man, om man tycker att det lämpar sig bättre, helt enkelt försätta sig i personlig konkurs. Det är ett konkursinstitut som ser helt annorlunda ut än det svenska. Man kan över en natt i princip befria sig från sina skulder. Hand over all your assets, sedan avskrivs skulden och man går vidare. Den skuldsatte kan själv välja om det är skuldsaneringslagen eller konkursinstitutet som ska gälla. Den skuldsatte väljer naturligtvis utifrån sin egen situation vad som gagnar honom bäst. Bortsett från detta hamnar vi i en situation där en som har dragit på sig för stora skulder, oavsett skäl, kan komma ur situationen, återgå till sitt arbete och bli en person som deltar i samhällslivet och bidrar till den offentliga utvecklingen i stället för att vara en person som är försatt i utanförskap. Jag ser fram emot det förslag som regeringen kommer med och välkomnar de initiativ som har tagits och hoppas att man kommer att gå ytterligare många steg på rätt väg.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-01-27
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 1, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Utmätning av bostäder

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C267, 2009/10:C276 yrkande 17, 2009/10:C403 och 2009/10:C483 yrkande 16.
      • Reservation 1 (s, v, mp)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s0106024
      m830113
      c190010
      fp20008
      kd21003
      v01903
      mp01702
      Totalt143142163
      Ledamöternas röster
    2. Överskuldsättning

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C210, 2009/10:C215 yrkande 1, 2009/10:C223, 2009/10:C236, 2009/10:C276 yrkandena 12-14 och 16, 2009/10:C311, 2009/10:C347 och 2009/10:So619 yrkande 28.
      • Reservation 2 (s)
      • Reservation 3 (v)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      s409432
      m850012
      c190010
      fp20008
      kd21003
      v01903
      mp16012
      Totalt165199570
      Ledamöternas röster
    3. Motioner som beretts förenklat

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Sk231 yrkandena 2 och 3, 2009/10:C219, 2009/10:C238, 2009/10:C276 yrkandena 18 och 19, 2009/10:C317, 2009/10:C363, 2009/10:C383, 2009/10:C385, 2009/10:C406, 2009/10:C408, 2009/10:C412, 2009/10:C447, 2009/10:C459 och 2009/10:C473.