Valfrihetssystem
Betänkande 2008/09:SoU5
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 november 2008
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Ny lag om valfrihetssystem (SoU5)
Valfrihetssystem används sedan länge i ett antal kommuner och inom olika verksamheter. En ny lag om valfrihetssystem, LOV, ska göra reglerna tydligare och göra det lättare för kommuner och landsting som vill öka valfriheten inom sina verksamheter. LOV innehåller regler för vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd- vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Valfrihetssystem är ett alternativ till upphandling enligt lagen om offentlig upphandling, LOU. Valfrihetssystem kan användas på bland annat omsorgs- och stödverksamhet för äldre och för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster. De kommuner och landsting som vill använda LOV måste annonsera löpande på en nationell webbplats för valfrihetssystem. Både privata företag som ideella organisationer kan ansöka om att bli godkända som leverantörer. Det är inte någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Den enskilde får i stället möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten. För personer som inte väljer ska det finnas ett ickevalsalternativ. Den nya lagen börjar gälla den 1 januari 2009.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 4
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Lag om valfrihetssystemProposition 2008/09:29
Motioner från ledamöterna
- Motion 2007/08:So509 av Tomas Tobé (M) Äldreomsorg utifrån den enskildes önskemål
- Motion 2008/09:So424 av Anna Lilliehöök (M) Pengsystem i vård och omsorg för valfrihet över kommun- och landstingsgränser
- Motion 2008/09:So5 av Ylva Johansson m.fl. (S, MP) Lag om valfrihetssystem
- Motion 2008/09:So6 av Eva Olofsson m.fl. (V) Lag om valfrihetssystem
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2008-10-30
Trycklov till Gotab och webb: 2008-11-11
Trycklov: 2008-11-11
Justering: 2008-11-11
Trycklov till Gotab och webb: 2008-11-11
Trycklov: 2008-11-11
Justering: 2008-11-11
Reservationer: 1
Betänkande 2008/09:SoU5
Betänkande 2008/09:SoU5
Alla beredningar i utskottet
2008-10-30
Ny lag om valfrihetssystem (SoU5)
Valfrihetssystem används sedan länge i ett antal kommuner och inom olika verksamheter. En ny lag om valfrihetssystem, LOV, ska göra reglerna tydligare och göra det lättare för kommuner och landsting som vill öka valfriheten inom sina verksamheter. LOV innehåller regler för vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd- vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Valfrihetssystem är ett alternativ till upphandling enligt lagen om offentlig upphandling, LOU. Valfrihetssystem kan användas på bland annat omsorgs- och stödverksamhet för äldre och för personer med funktionsnedsättning samt på hälso- och sjukvårdstjänster. De kommuner och landsting som vill använda LOV måste annonsera löpande på en nationell webbplats för valfrihetssystem. Både privata företag som ideella organisationer kan ansöka om att bli godkända som leverantörer. Det är inte någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Den enskilde får i stället möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten. För personer som inte väljer ska det finnas ett ickevalsalternativ. Den nya lagen börjar gälla den 1 januari 2009. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2008-11-19
Debatt om förslag 2008/09:SoU5
Webb-tv: Valfrihetssystem
Dokument från debatten
- 2008-11-19Protokoll 2008/09:31
Protokoll från debatten
Anf. 153 Cecilia Widegren (M)
Herr talman! I det betänkande som vi nu ska debattera från socialutskottet behandlas regeringens proposition
Lag om valfrihetssystem
som går under beteckningen LOV. Två motioner har väckts med anledning av propositionen. Dessutom har vi behandlat ytterligare två yrkanden från allmänna motionstiden, och vi har bett finansutskottet att yttra sig om detta betänkande.
Socialutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om en ny lag. LOV, lagen om valfrihetssystem, reglerar vad som ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd, vård och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Valfrihetssystemet enligt LOV är ett alternativ till upphandling, alltså lagen om offentlig upphandlig, LOU.
Lagen bygger inte på någon priskonkurrens mellan leverantörerna, utan det är den enskilde som i stället ges möjlighet att välja den leverantör som han eller hon uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten. Enligt lagförslaget ansvarar kommunen eller landstinget för att brukaren eller patienten får fullödig information om samtliga leverantörer.
Ändringen i socialtjänstlagen innebär att socialnämnden får avvakta med att verkställa beslut om bistånd inom ett valfrihetssystem till dess att den enskilde kan få tillgång till den leverantör som han eller hon önskar.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. I betänkandet finns en reservation.
Nu välkomnar jag utskottets ledamöter till debatt i frågan.
Anf. 154 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! I dag ska vi debattera och besluta om en lag som gör att vi ändrar riktning inom svensk äldreomsorg. Man ska privatisera vår svenska modell under parollen att det handlar om valfrihet. Vems valfrihet det handlar om och för vem valfriheten är viktigast är vi inte överens om mellan partierna. Är det de äldres, brukarnas, valfrihet, eller är det vårdföretagens? Kommer detta att bli en lika bra valfrihet som vi lovades när vi skulle få välja elbolag? Det skulle bli enkelt och billigt.
Vad är det som regeringen egentligen erbjuder de gamla att välja på? Är det vad man vill ha utfört eller vad just personen i fråga tycker att det är viktigast att i sin vardag få hjälp med? Nej, det får man inte välja mellan. Maria Larsson har redan bestämt vad man får välja mellan. Man får bara välja mellan om det ska vara privat eller om det ska vara offentligt drivet. Det är den stora valfrihetsreform som vi i dag debatterar.
Hur ska våra äldre som är i behov av vård och omsorg kunna sätta sig in i alla fakta om vad som skiljer de här bolagen åt? Hur vet man vilken kvalitet de olika bolagen erbjuder? Vem kontrollerar den, och mot vad stäms den av?
Frågetecknen är, tycker jag, väldigt många och svaren väldigt få. Ibland kan jag känna att det här mer är en näringspolitisk debatt där det gäller att lägga över så mycket som möjligt på privat drivna företag som har som sitt högsta mål att kunna ta ut en rejäl vinst från skattekollektivet. Jag tycker att man börjar se äldreomsorgen som en företagsverksamhet, inte som en kommunal verksamhet.
Regeringen har avsatt 300 miljoner till kommunerna så att de kan utreda och förbereda sig inför införandet av den här lagen. Ett ganska stort antal kommuner har beslutat att ta emot de här pengarna, men väldigt många har också iklätt sig både hängslen och livrem genom att i sina beslut ha en klausul om att man slutgiltigt tar ställning den dagen lagen ska införas - alltså när utredningen i kommunen är klar.
Herr talman! Det finns just nu en rad viktiga och stora frågor att diskutera inom äldreomsorgen. Riksrevisionen skildrar i en dyster rapport bilden av den lukrativa äldrevårdsmarknaden där någon form av laglöshet börjar komma, i takt med att det offentliga faktiskt avsäger sig sitt lagstadgade ansvar.
RRV påtalar allvarliga problem med kontrollen och insynen i den privat drivna äldreomsorgen och kommer med en rad förslag om förändringar.
Nyligen kunde vi läsa om en kvinnlig anställd som sades upp från ett privat äldreboende i Västsverige när hon slog larm om de missförhållanden som rådde på boendet för de äldre. När ledningen inte lyssnade gick den här personen till kommunen och berättade. När vårdbolaget fick reda på det kallades hon in till chefen. Hon sades upp direkt på grund av illojalitet mot företaget.
Att man i kommunalt driven äldreomsorg ska anmäla lex Sarah-händelser till Socialstyrelsen är jättebra. Men när man ska anmäla motsvarande händelser på ett privat boende ska man anmäla det till sin chef. Detta är fullständigt oacceptabelt!
Att inte ha meddelarskydd för personalen innebär att verksamheten blir totalt utan insyn och att påverkansmöjligheterna är försumbara.
En tidningsrubrik handlar om Attendo Care som får betala 1 miljon i skadestånd till Lunds kommun för brister i vården. Man kan alltså köpa sig fri från en dålig vård. På vilket sätt gottgör ett sådant skadestånd de gamla som redan har lidit skada?
Nej, marknadslösningar och fri konkurrens om gemensamma skattemedel garanterar inte alls kvaliteten! Vi vill ha en tydligare, nationell kvalitetssäkring av våra välfärdsverksamheter. Likvärdiga villkor och hög kvalitet ska garanteras. Man måste ha nationella mål som kan följas upp. Först då kan man veta vad man har rätt att kräva. Man kan också ställa lokala politiker till svars för kvaliteten i verksamheterna.
Det ska också finnas avtal med tydliga krav och med en avtalstid som inte sträcker sig längre än en mandatperiod - alltså inga livstidskontrakt. Vi tycker att det för alla utförare av offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska vara samma villkor, samma skyldigheter och samma krav.
Att man sedan dessutom öppnar för att den privata sidan kan erbjuda tilläggstjänster mot extrabetalning, liksom vid sidan av, öppnar för vård efter vad man har råd med - alltså inte efter behov. Den modellen kommer snabbt att urholka det vi i dag har, vilket kanske är meningen, så att det blir ett magert basutbud för skattepengarna. Resten är till för dem som har råd att själva betala.
Att dessutom tillåta detta enbart för privata företag - inte för kommunal verksamhet - är att helt snedvrida konkurrensen. Men annars vurmar man ju så mycket för konkurrens. Jag förstår inte alls hur man har resonerat.
Upphandling i all ära är bra och passar inom många områden. Men vi tycker inte att det passar med upphandling när det gäller vården av farmor och morfar. Det är inte rätt, och det leder till en stark koncentration till internationella vårdkoncerner.
I stället tycker vi att de utförare som man vill använda sig av ska certifieras. Det ska sättas upp riktiga krav på verksamheten, och ersättningsmodeller ska fastställas som är neutrala mellan de olika utförarna. Först då kan brukaren, i bästa fall, välja, samtidigt som kommunen eller landstinget har kvar det fulla ansvaret för kvaliteten och tillgängligheten. Då kan också mindre idéburna aktörer hävda sig. Också de stora vårdföretagen ska ges möjligheter, under förutsättning att de accepterar offentlig reglering och insyn precis som de accepterar offentliga skattemedel.
Ytterligare regler där man inte vill ha samma krav för det privata och det offentliga gäller kollektivavtal. Varför ska det vara lägre krav på arbetsgivaransvaret i den privata sektorn? Varför ska personalen inte ha meddelarskydd inom den privat drivna omsorgen? Varför ska personalen inte ha rätt till kompetensutveckling?
På de här frågorna förutsätter jag att ni i majoriteten ger mig tydliga svar under debattens gång och innan vi kommit så långt som till beslut.
När det gäller regler för etablering av företag inom valfrihetssystemet anser vi att det måste vara möjligt för dem som ansvarar för och som finansierar systemet att styra resurser och lokalisering dit där de bäst behövs.
Herr talman! Utgångspunkten för utredningen om lagen om valfrihetssystem, LOV, var att utreda ett valfrihetssystem inom äldre- och handikappomsorgen. Men hela hälso- och sjukvårdsområdet har kastats in i det slutgiltiga förslaget egentligen utan någon grundlig genomgång. Den frågan är helt enkelt
inte
tillräckligt utredd.
LOV handlar om en frivillig förändring. Men samtidigt förbereds ett tvingande vårdvalssystem i primärvården. Det har man på något sätt gömt undan.
Kommer tilläggstjänster att bli möjliga inom hälso- och sjukvården? Självklart avvisar vi en utveckling där den som har råd kan köpa sig förtur till extratjänster inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården.
Och varför ska avtalstiden vara så orimligt lång? Inom sjukvårdsområdet anges fem-åtta år som rimlig avtalstid. Det betyder att ett sådant avtal binder upp en kommun eller en region under en så lång tid. Det gör att praktiska förändringar blir omöjliga och att den demokratiska styrningen minskar. Det gör också att medborgarna inte har en aning om, inte kan veta, vem som varit med och beslutat om vad i verksamheterna.
Vi ser att mer och mer av den lagstiftning som nu med raska språng införs gör den starke ännu starkare. Vem för talan för den person som inte kan välja, som inte orkar välja eller som inte har förmåga att säga till när han eller hon är missnöjd?
Vi säger också att man måste ta detta på allvar och införa någon form av möjlighet för människor att få hjälp med det här, kanske i någon form av kvalitetskontor där det går att komma till rätta med brister som eventuellt upplevs.
Frågan om utmaningarna i äldreomsorgen kommer aldrig att kunna lösas genom fiffiga organisationsmodeller på central nivå. Det grundläggande kommer att vara ekonomiska satsningar på kommunerna.
Organisationsförändringar och en ny lagstiftning är viktigt men inte huvudfrågan. Systemet med offentlig upphandling av vård och omsorg har visat sig skapa allvarliga problem - problem som visat sig bli större och större allteftersom tiden gått. Vi har fått en stark koncentration till ett fåtal internationella vårdkoncerner som slukar de mindre företagen. Denna omvandling går snabbt, vilket inte minst beskrivs i den statliga utredningen från 2007 - Delegationen för mångfald inom vård och omsorg, som socialministern dessvärre lade ned i förtid.
Herr talman! Det är uppenbart svårt att styra mot kvalitet. Vi har sett många exempel på hur jakten på lägsta pris gått ut över vårdtagarna. Vi är
för
att man har rätt att välja mellan olika alternativ. Regeringens förslag till lagstiftning har, enligt vår mening, dessvärre så allvarliga brister att det på flera viktiga punkter helt enkelt måste göras om.
Den springande punkten, herr talman, är att regeringen har utformat ett förslag som mer handlar om företagens valfrihet än om medborgarnas valfrihet, vilket kanske inte är helt förvånande.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet.
I detta anförande instämde Ann Arleklo och Marina Pettersson (båda s) samt Thomas Nihlén (mp).
Anf. 155 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag kan från talarstolen i princip instämma i allt som Catharina Bråkenhielm sade. I dag proklamerar ju regeringen enligt äldreomsorgsministerns egen utsago en stor frihetsreform för äldre, lagen om valfrihet, LOV.
I den utformning som lagen har måste jag säga att det mer är en frihetsreform för privata företag att inte behöva teckna kollektivavtal för sina anställda och att bedriva äldreomsorg utan den insyn som finns i kommunal verksamhet. Det är en frihet för privata företag som bedriver äldreomsorg att kunna ha en personal som inte har den yttrande- och meddelarfrihet som finns i den offentligt drivna äldreomsorgen.
Det här riskerar att försämra kvaliteten i omsorgen om äldre kvinnor och män. Därför vill jag också, herr talman, yrka bifall till den gemensamma reservationen från s, v och mp där vi avstyrker regeringens förslag till lag om valfrihet.
För den borgerliga regeringen handlar valfrihet i hög grad om att äldre ska välja mellan ett antal privata utförare på en marknad. Det kallas kundvalsmodeller.
För mig och Vänsterpartiet är detta inte en verklig valfrihet. Då gäller att äldre ska kunna påverka de insatser de får, hur de görs, vilken person som kommer och när den personen kommer. När man bor på ett äldreboende ska man kunna påverka sin vardag. Personalen ska kunna se till den enskilda individen.
En marknadsanpassning med vinstintresse som en av drivkrafterna leder inte till detta. Skattepengar anser jag ska gå till en bättre äldreomsorg, inte i fickorna på aktieägare eller i vinst till privata företagare. Vi säger ja till medborgarnas valfrihet men inte till företagens.
Precis som Catharina Bråkenhielm sade kan man inte prata om valfrihet utan att prata om resurser. Om personalen på äldreboendet går på knäna krymper valfriheten. Om man inte hinner se till de äldres individuella önskningar, om man inte har personal så att man hinner med promenader därför att man inte kan ta in vikarier när någon är sjuk, om man inte hinner sitta ned och prata med den äldre som behöver det eller ha ett meningsfullt innehåll i vardagen krymper valfriheten.
Om man stressar mellan de äldre man ska hjälpa och de äldre känner detta kan de resonera så här: Anna - det är ju 90 procent kvinnor som jobbar i äldreomsorgen - har fyra till efter mig. Jag ber nog inte om det jag egentligen skulle vilja ha gjort, för då blir hon ännu mer stressad. Då krymper valfriheten.
Om ekonomin gör att det blir hårdare biståndsbedömningar eller leder till att det tar längre tid att få en plats på äldreboendet krymper valfriheten.
Den största valfrihetsreform alliansregeringen skulle kunna göra vore faktiskt att ge mer pengar till kommunerna i dagens läge, att inte frysa statsbidragen, som man gör när man inte räknar upp pris- och löneökningarna i statsbidragen till kommunerna. Många kommuner håller på att få det väldigt tufft nu med arbetslöshet, varsel, låg a-kassa, människor som hamnar utanför sjukförsäkringssystemet och ska gå på försörjningsstöd och mindre intäkter av skattepengar. Mer pengar till kommunerna vore den verkliga valfrihetsreformen.
Det behövs fler anställda, fler hjärnor, hjärtan och händer, i äldreomsorgen. Vi i Vänsterpartiet gör en stor jobbsatsning i vår budget. Den känns mer angelägen än någonsin i detta läge. Det är ett välfärdslyft med 25 000 nya jobb i äldreomsorgen de närmaste tre åren.
Jag vill också titta lite närmare på förslagen i lagen om valfrihet. Där står det om fri etablering för de vårdföretag som uppfyller de i förväg uppställda kraven. Det är inte någon särskild begränsning av avtalstiderna. Privata utförare ges möjlighet att erbjuda tilläggstjänster. Offentliga utförare, alltså kommunal äldreomsorg, har inte den möjligheten.
De skillnader som i dag finns när det gäller regler för yttrandefrihet och meddelarskydd finns kvar.
Jag tycker egentligen att regeringen och vår äldreomsorgsminister borde lära sig skilja mellan efterfrågan och behov. Den borgerliga regeringens politik bygger på efterfrågan. Vi vet att de som efterfrågar mest är de mest resursstarka, med högst utbildning som kan prata för sig själva, som i regel har haft ett bra liv och är vana att få människor att lyssna till sig. Men de brukar inte ha de största behoven. Det har många gånger de som inte kan tala för sig själva.
Det är därför jag tycker att etableringsfrihet blir så vansinnigt. Man ska inte kunna styra politiskt dit behoven är som störst och där verksamheten behövs, utan verksamheten ska kunna etablera sig själv där företagaren tycker att det är bäst för den egna verksamheten.
Det brukar leda till - det har gjort det när det gäller primärvård och vårdcentraler - att det blir överetablering i de centrala stadsdelarna och att det inte blir så mycket etablering runt om i förorterna. Detsamma kan man befara i glesbygd. Det är inte lika attraktivt alla gånger att starta företag där. I stället ska vi ha en äldreomsorg som utgår från behoven.
Det som förvånar mig rätt mycket är också att man faktiskt har tagit bort allt det vi kan kalla för rättigheter för de anställda. För oss är det självklart att det ska finnas kollektivavtal på arbetsmarknaden. Det är självklart ur två aspekter. För kvaliteten på verksamheten för de äldre som ska ha hemtjänst och äldreboende är det mycket bra att verksamheten har kollektivavtal. Då vet man att det är ordning och reda med personalen. De får den lön de ska ha. De försäkringar som finns gäller. Det fungerar med pensionsinbetalningar och annat. Då är det klart att det finns en mycket större chans att personal börjar jobba där och stannar kvar. Det är en väldigt stor kvalitet i äldreomsorgen med kontinuitet och personal som de äldre känner.
Nu ser det väldigt olika ut i de kommuner som har och har haft kundvalsmodeller väldigt länge och de kommuner som har kommunalt utförd äldreomsorg. Jag skulle gärna vilja fråga er på den borgerliga sidan om ni vet någon kommun som inte har kollektivavtal. Det skulle vara väldigt roligt att höra. Jag kan till exempel när det gäller privata utförare säga att i Nacka hemtjänst är det 37 av 58 företag som saknar kollektivavtal. I Täby saknar 10 av 19 företag kollektivavtal.
Jag tycker att man kan ställa frågan till er på den borgerliga kanten: Är det här konkurrensneutralitet? Vad kommer det här att innebära för arbetsvillkoren för den personal som finns i äldreomsorgen? Vad kommer det att ge för kvalitet i äldreomsorgen?
Lika självklart för oss, som Catharina Bråkenhielm också tog upp, är att det ska finnas yttrandefrihet och meddelarfrihet för personal som arbetar inom ett skattefinansierat välfärdsområde. De ska kunna påtala missförhållanden. De ska ha skydd för detta och inte behöva råka ut för repressalier och bli uppsagda, som undersköterskan Titti Bruun blev när hon mejlade till Lerums kommun om synpunkter på verksamheten i Attendo Cares äldreboende i Lerum. Hon gick alltså inte ens till medierna. Hon mejlade till kommunen, som ju har ansvar för äldreomsorgen. Hon blev uppsagd.
Det var inte heller länge sedan Rapport hade ett inslag om 15 före detta anställda och anställda på Attendo Cares boende i Lidingö som kände sig direkt hotade. De skulle inte gå utanför Attendo Care med någonting som rörde verksamheten där. Då fanns det jurister som minsann visste hur man skulle hantera frågan.
Vilka konsekvenser kommer det att få för kvaliteten när vi inte har arbetsplatser där personalen kan känna sig trygg med att de ska kunna tala om missförhållanden? Det tror jag faktiskt är en väldigt farlig utveckling och kommer att leda till en sämre äldreomsorg.
Mot bakgrund av de här exemplen skulle jag vilja hävda att lagen om valfrihet inte alls är konkurrensneutral mellan privata utförare och kommunala utförare. Vi kommer att få se fler exempel som Nacka, där den kommunala hemtjänsten är utkonkurrerad av flera av de orsaker som jag har tagit upp.
Lagen om valfrihet är företagens valfrihetslag, inte de anställdas. Jag tror tyvärr också att vi kommer att få se flera exempel som avskedandet av Titti Bruun. Vi får tystare arbetsplatser med personal som inte vågar offentliggöra missförhållanden. Det drabbar i sin förlängning de äldre kvinnor och män som behöver en bra äldreomsorg och behöver känna trygghet när de bor på våra äldreboenden.
Anf. 156 Thomas Nihlén (Mp)
Herr talman! Till det här betänkandet, som behandlar regeringens proposition om lag om valfrihetssystem, har Miljöpartiet en gemensam reservation med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som jag vill yrka bifall till.
Miljöpartiet har yrkat avslag på propositionen, men inte därför att vi inte vill ha valfrihetssystem eller att vi vill förvägra medborgarna valfrihet. Anledningen till vårt avslagsyrkande är att regeringens förslag till ny lagstiftning som vi ser det har allvarliga brister och saknar viktiga inslag. Inte minst handlar det också om att förslaget har tagits fram utan att man utrett vissa delar tillräckligt väl.
Därför föreslår vi att förslaget görs om och att regeringen får återkomma till riksdagen med ett mer genomtänkt och genomarbetat förslag som kompletteras med de synpunkter som vi har framfört i vår gemensamma motion.
Catharina Bråkenhielm från Socialdemokraterna har redan i sitt anförande på ett bra sätt redogjort för och beskrivit vår gemensamma kritik mot regeringens förslag. Av naturliga skäl kommer därför mitt anförande att innehålla en hel del upprepningar av det som tidigare har sagts, men det leder förhoppningsvis till att vårt gemensamma budskap blir ännu tydligare.
En generell kritik som man kan rikta mot förslaget om en lag om valfrihetssystem är att regeringen har satt företagens intressen och villkor före medborgarnas intressen och att förslaget i första hand verkar syfta till att skapa fler företag. Det verkar inte syfta till att ge alla medborgare en rätt till trygghet och en garanti för att alla får sina behov av vård och omsorg tillgodosedda. Det handlar kort sagt om att regeringen har utformat ett förslag som mer handlar om företagens valfrihet än om medborgarnas.
Jag tänkte nu kort beskriva några områden där vi vill se en förändring av den föreslagna lagstiftningen.
Först och främst vill vi se ett mer effektivt och rättvist utnyttjande av resurserna i form av skattemedel som används till vård och omsorg. Därför kan vi inte acceptera en fri etablering för företagen. Vi anser att det självklart måste vara så att landstinget, kommunen eller regionen, som är de som finansierar verksamheten och har det yttersta ansvaret, också har en möjlighet att styra resurser och lokalisering dit de bäst behövs utifrån medborgarnas behov.
Regeringens förslag tar ingen hänsyn till medborgarnas behov, utan det är företagens vinstkalkyler och företagens rätt att driva verksamhet där det är lönsammast som har fått styra den moderatledda regeringens förslag till valfrihetssystem. Vi förordar ett system där företagen som etablerar sig gör det där behoven är störst för att på så sätt säkerställa att medborgarnas behov kommer i första hand.
Herr talman! Ska lagen om valfrihetssystem gälla för hälso- och sjukvården? Vi tycker inte att den ska göra det - inte förrän man har gjort en grundlig utredning om de konsekvenser som införandet av valfrihetssystem skulle innebära, speciellt med hänsyn tagen till den kommande vårdvalslagstiftningen. Utgångspunkten för utredningen om valfrihetssystem var att det skulle handla om valfrihetssystem inom socialtjänstens område, och främst äldre- och handikappområdet.
Regeringen har trots det valt att låta även hälso- och sjukvården omfattas av valfrihetssystem utan att man har gjort en ordentlig utredning och analys av hur valfrihetssystem förhåller sig till hälso- och sjukvårdslagen. Detta faktum tyder än en gång på att regeringen hastar fram förslag på ett slarvigt och oansvarigt sätt.
Vi avvisar också förslaget om tilläggstjänster mot avgift. Miljöpartiet är övertygat om att tilläggstjänster kan komma att skapa en situation som för bort från vårt solidariska välfärdssystem. Om enskilda medborgare som har råd kan köpa sig tilläggstjänster i form av utökad service mot en avgift riskerar det att leda till stora ojämlikheter när det gäller vård, omsorg och service.
Privata utförare kan också utnyttja möjligheten med tilläggstjänster till att minska eller dra ned på den ordinarie och rimliga servicenivån. Det ska naturligtvis vara medborgarnas behov av service som ska avgöra, och inte om man har råd att betala extra för denna service.
Om nu förslaget om tilläggstjänster ändå blir verklighet måste systemet naturligtvis möjliggöra att även offentliga utförare får använda sig av tilläggstjänster, vilket med regeringens förslag inte är möjligt. Det ska enligt regeringen endast vara de privata utförarna som får använda sig av tilläggstjänster.
Herr talman! Det ska vara likvärdiga villkor för offentliga utförare och privata utförare. Det är för oss i Miljöpartiet en självklarhet. I regeringens förslag till valfrihetssystem finns flera exempel på att man skapar orättvisa och icke likvärdiga villkor mellan privata och offentliga utförare. Jag nämnde nyss ett sådant när det gällde tilläggstjänster. Ett annat exempel är att regeringen tycker att det inte ska vara samma regler och krav som gäller för privata utförare när det handlar om kollektivavtal, arbetsgivaransvar, personalens meddelarfrihet, kompetensutveckling och insyn i verksamheten. Självfallet anser vi i Miljöpartiet att det ska vara samma regler och krav som gäller för privata och offentliga utförare eftersom det i bägge fallen handlar om verksamhet som är offentligt finansierad av skattemedel.
När nu regeringen lägger fram ett förslag om valfrihetssystem verkar man ha missat en viktig demokratisk aspekt på förslaget. Om detta är medvetet eller inte får väl någon representant för den moderatledda regeringen ge svar på i dag.
Det handlar om att man inte tydligt anger någon bortre tidsgräns för avtal med privata utförare. Miljöpartiet anser att det är helt orimligt att en politisk majoritet sluter avtal som sedan binder kommunen, landstinget eller regionen under flera mandatperioder.
Därför måste det liggande förslaget kompletteras med krav på att förfrågningsunderlag och certifieringskriterier ska omprövas minst en gång per mandatperiod. Detta är viktigt för att garantera det demokratiska inflytandet och att systemet är öppet för politisk påverkan. Ytterst är det viktigt för att stärka medborgarnas möjligheter att genom allmänna val påverka utformningen av den offentliga servicen eller att utkräva ansvar. Med regeringens förslag riskerar denna demokratiska rättighet att kraftigt begränsas.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det förslag som vi debatterar här i dag än en gång är ett tydligt exempel där den moderatledda regeringen lägger fram ett förslag som framför allt handlar om att tillgodose företagens valfrihet och intressen.
Vi från oppositionen har lagt fram förslag på förändringar som skulle leda till att vi fick ett valfrihetssystem där medborgarnas intressen och behov sätts i första rummet. Valfrihetssystem är bra, men det ska vara en valfrihet på medborgarnas villkor - inte på företagens.
Anf. 157 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottsbetänkandet i dess helhet och självfallet avslag på motionerna.
Herr talman! Oavsett om vi är unga eller gamla har vi olika behov och önskemål. Det håller inte längre att enbart servera en lösning inom välfärdsområdet. Det är skälet till att alliansregeringen, Centerpartiet och övriga där ingående partier, nu öppnar den offentliga sektorn. Och det sker på flera områden.
När nu kommunerna efter detta beslut kan erbjuda fritt val i äldreomsorgen kommer många olika alternativ att uppstå. Den vård- och omsorgsgivare som lever upp till de kvalitetskrav som kommunen ställer har rätt att erbjuda äldreomsorg. Nu blir det den enskilda människan som avgör om kommunen eller det privata företaget är gott nog för henne. Det är inte kommunalrådet som bestämmer det.
Herr talman! Jag tycker att det verkligen känns bra när vi nu kan leverera en av de större valfrihetsreformerna som vi i allianspartierna utlovade i valet. Jag tycker att det känns mycket bra att intresset från landets kommuner är så stort. Den senaste siffran var 181 kommuner som har sökt stimulansbidrag för att förbereda och utveckla ett eventuellt införande av ett valfrihetssystem enligt lag om valfrihetssystem, LOV.
Det känns också bra när man går ut i verkligheten att det finns ett så brett intresse, över partigränserna och över blockgränserna, för att ställa upp och lyssna på vad folket vill, nämligen bestämma mer över sitt eget liv.
20-25 procent av de sökande kommunerna har än så länge en vänstermajoritet. Jag läste i Dagens Samhälle som refererade en del synpunkter ifrån ledande s-politiker. Som jag tolkade det var det citat som verkligen hyllar det förslag som vi nu har att ta ställning till. Det är ett nytt sätt att tänka, sade en person. Vi måste våga prova nytt, sade en annan. LOV är ett utmärkt verktyg, sade en tredje. Vi får också en generation av äldre med vana att välja i olika sammanhang, sade en fjärde. Detta är hämtade från ledande s-politiker i Östersund, Gävle, Tierp respektive Eskilstuna.
Vänsterpartierna i riksdagen svarar med att yrka avslag på hela propositionen. Det handlar uppenbarligen om ideologiska låsningar och en så himla tråkig rädsla för att äldre ska ges makten över sina egna liv. Det är så avslöjande. Catharina Bråkenhielm, Eva Olofsson och Thomas Nihlén vet bäst. Jag tycker att det är dags att myndigförklara våra gamla. Det är en sak om ni inte lyssnar på oss i majoriteten, men lyssna åtminstone på de enskilda människorna! Lyssna på era egna kommunala företrädare som är närmare verkligheten! Det har vi gjort. Vi förankrar våra förslag utifrån ett underifrånperspektiv.
Herr talman! Socialutskottets majoritet är öppen för förnyelse. Vi vill på allvar se en valfrihet och en mångfald, och vi lyssnar på våra och era lokala företrädare. Vi anser framför allt att våra gamla och andra i den sociala sektorn ska få vara med och bestämma mer i realiteten. Det är någonting som det nu ges möjligheter till. Genom LOV får vi tydliga regleringar. Det ska gälla för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare till brukaren eller patienten.
Enligt LOV annonseras upphandlande myndighet löpande på en nationell webbplats för valfrihetssystem. Privata och ideella organisationer kan ansöka och bli godkända leverantörer. Avtal reglerar och förutsätter att man uppfyller de uppsatta kraven. Därefter ska det godkännas och kontrakt tecknas. Lagen bygger på att det inte är någon priskonkurrens mellan leverantörerna. Den enskilde ges i stället möjlighet att välja den leverantör som uppfattas erbjuda den bästa kvaliteten. Det är viktigt att det ges en information om leverantörerna kontinuerligt. Det är en uppgift för kommun eller landsting. Det är ett förslag som ska kunna träda i kraft den 1 januari 2009. Jag tycker att det är en viktig sammanfattning och ett viktigt budskap att vi nu är så nära att kunna genomföra vår stora valfrihetsreform.
Herr talman! Det kommer mera. Det kommer mera i form av flera förslag. Vi ser det framför oss, och propositioner börjar komma. Vårdval, ersättningsetableringar, den ideella sektorn som ska få större möjligheter att verka, mångfaldssatsningar och socialt företagande står på dagordningen. Jag tycker att det är mycket spännande. Vi kan se fram emot att vi nu på allvar ger ett förtroende till enskilda människor att styra och ställa med sitt eget liv. Det vill vi i Centerpartiet medverka till. Därför är vi glada för alliansregeringens förslag i den här delen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Lars-Ivar Ericson (c), Jan R Andersson och Margareta B Kjellin (båda m), Tobias Krantz (fp) samt Chatrine Pålsson Ahlgren (kd).
Anf. 158 Catharina Bråkenhielm (S)
Herr talman! När Kenneth Johansson börjar med att säga att det här är en av de största valfrihetsreformerna i mannaminne, vad jag har förstått, blir jag lite fundersam. Jag har läst den här lagen, och jag vet inte riktigt vad det är man väljer på. Vad är det begynnande dementa Greta får välja på? Är det på de fem privata företagen och förhoppningsvis kommunens tjänster? Vad är det som är den stora valfriheten? Hon får inte välja om hon vill gå en promenad, om hon vill ha toaletten städad två gånger i veckan, om hon vill ha sockerkakan bakad eller om hon vill gå till affären. Det får hon inte välja på.
Om det skulle vara historiens största valfrihetsreform, som det lät på Kenneth Johansson, borde det väl ändå vara innehållet mer än organisationen man väljer på? Eller har jag missat poängen? Du får gärna förklara det.
Anf. 159 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Catharina Bråkenhielm har fullständigt missat poängen. Det handlar om att en enskild människa, väl upplyst av den information som kommun och landsting är skyldiga att ge över vad det finns för olika alternativ att välja bland, väljer, om man vill göra ett val, en leverantör. Den leverantören har naturligtvis ett utbud. Det handlar om vad man vill arbeta med, vad man vill utveckla, vad man kan erbjuda och vilka möjligheter man har att uppfylla det och det önskemålet från den enskilde.
Precis som man gör andra val är det självklart att den enskilda människan, i samverkan med anhöriga och på det sätt man finner lämpligt, går igenom det utbud som finns i de erbjudanden man har att ta ställning till. Jag är alldeles övertygad om att det som kommer att fälla avgörande för valet - åtminstone skulle jag själv tänka så om jag vore i den situationen - vore just kvaliteten. Jag tycker att det är en av poängerna med att vi nu får flera aktörer på arenan. Nu får vi kooperativa, ideella, privata, kommunala och landstingskommunala verksamheter för att stimulera den här utvecklingen. Tror verkligen Catharina Bråkenhielm att det allena saliggörande är att det enbart finns en, vilket det oftast är i Sosse-Sverige, kommunalt driven verksamhet? Jag tror inte det. Jag tror att konkurrensen leder till kvalitetsutveckling för den enskilda. Det är ett tydligt besked från min sida.
Anf. 160 Catharina Bråkenhielm (S)
Herr talman! När Kenneth Johansson säger att dementa Greta är väl upplyst när hon väljer leverantör känns det som ett förfärligt språkbruk. Vi är alltså där nu att när det gäller vår mjuka omsorg om våra äldre väljer vi leverantör precis som när det gäller elavtal. För mig låter det förskräckligt.
Hon ska välja det alternativ där man erbjuder mest, säger du. Det är också en orättvisa i det i och med att de privata aktörerna får erbjuda tilläggstjänster mot betalning, och den kommunala verksamheten får inte göra det. Jag skulle vilja ha svar på varför det är så. Det tycker jag är viktigt.
Sedan har jag en annan fråga. Om personalen på ett privat äldreboende upptäcker att de äldre far illa - det är någonting på boendet som gör att man behöver anmäla det och uppmärksamma ledningen på det - tycker Kenneth Johansson då att det inte ska vara så att man får berätta det? Man ska inte ha meddelarfrihet just på den privata sidan. Varför är det så att man gör skillnad?
Kenneth Johansson lägger ord i mun på oss socialdemokrater. Vi har inte sagt att det inte är okej att det finns fler utförare. Det vi säger är att ska det vara gemensamma skattepengar som betalar ska det också vara samma konkurrensneutralitet och alltså samma regler. Det finns en lång rad regler som skiljer de olika utförarna åt, och det är inte korrekt. Har man meddelarskydd, kollektivavtal, utbildning för personalen och så vidare - det finns en lång rad sådana saker - är det okej. Men i dag är spelreglerna i det lagförslag som föreligger så ojämställda och inte konkurrensneutrala att det helt enkelt inte är rätt att anta den här lagen.
Anf. 161 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag ska ta frågorna i den ordning de blev ställda.
När det gäller en person som har demens är det klart att den personen tillsammans med sina anhöriga och dem som är berörda behöver vara med och bedöma om man över huvud taget vill göra ett val. Det finns ett grundansvar som alltid ligger fast från samhällets sida via kommunal verksamhet. Det är alltså inga som helst problem. Man tvingas inte att göra ett val. Det är en möjlighet att göra det.
När det gäller tilläggstjänster måste Catharina Bråkenhielm ha missat det. Det står väldigt tydligt i betänkandet, på s. 16, att det är en fråga om en överenskommelse mellan brukaren och leverantören som betalas av brukaren själv. Det är alltså inga som helst bekymmer. Det är en möjlighet som ligger utanför kommunens ansvar även i den här delen. Om en enskild människa vill köpa en tjänst av någon firma eller så må väl den människan få göra det utan att vare sig Catharina Bråkenhielm, jag eller någon annan ska lägga sig i det. Det är väl ändå ett avvägande som de gör, likaväl som man nu har hushållsnära tjänster och annat att tillgå.
Det är min bestämda uppfattning att det är fråga om att vi behöver göra förändringar i lagstiftningen. Det har ju Riksrevisionen bland annat påpekat. Det finns flera av de områden som har tagits upp här som jag tycker ska ändras på, och ett sådant arbete har påbörjats.
Men det är ju ingenting nytt, för ni har ju från tidigare majoriteter också släppt fram privata företag utan att ni har brytt er särskilt mycket om att göra de förändringar som ni nu helt plötsligt i opposition ser som nödvändiga.
Jag vet att det är saker på gång, och inte minst Riksrevisionen ska behandlas noggrant i den delen.
Anf. 162 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Det är bra att Riksrevisionens kritik tas på allvar. Riksrevisionen sade när de var i socialutskottet att de tittade särskilt på den privata omsorgen därför att många äldre är sköra och inte kan rösta med fötterna. Den grundidé som alliansen har, alltså att om jag kommer in på ett äldreboende som jag vill komma in på men sedan tycker att det är dåligt ska jag flytta till ett annat, stämmer ju inte med verkligheten. Det vet alla människor som kan något om äldreomsorg, som har anhöriga på äldreboende eller som jobbar där. Det fungerar inte, det där att rösta med fötterna, alltså det där att den enskilda individen ska kunna påverka genom att flytta sig runt som när jag går till Ica eller Konsum. Äldreomsorgen ser inte så ut. Maktförhållandena är inte sådana. Jag som en äldre människa, kanske multisjuk, har inte lika mycket makt som Attendo Care eller vårdbolagen. Om jag vill ha något speciellt kanske det äldreboendet inte finns, eller den hemtjänst som gör det kommer aldrig.
Vi vill ändra maktförhållandena genom att helt enkelt låta den äldre själv bestämma över innehållet i biståndstimmarna ihop med den närmaste personalen och lägga över makten där. Då får vi en äldreomsorg som är olika. Den kommer inte att bli lika, som Kenneth Johansson här påstår.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Kenneth Johansson. Har du någonsin gått igenom en sådan här lista med företag? Jag gick igenom Nackas. Jag skulle inte kunna välja. Jag har jobbat i hela mitt liv inom äldreomsorg och som politiskt ansvarig för äldreomsorg.
Den andra frågan jag skulle vilja ställa till Kenneth Johansson är: Tycker du att det här förslaget är konkurrensneutralt? Tycker du att man ska ha kvar kommunal äldreomsorg att välja på också? Nacka har det inte, och det kanske blir så i fler kommuner. Alla stadsdelar i Stockholm tror jag inte har det längre heller.
Anf. 163 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Nej, man ska inte rösta med fötterna, utan man ska rösta med huvudet. Man ska själv bedöma efter att man har gått igenom de erbjudanden som finns. Jag är säker på att både huvudet och möjligheten att göra det finns kvar för väldigt många av dem vi pratar om.
Det är det som i någon mån är själva poängen. Vi vill att man även om man är äldre ska ha möjlighet att själv göra en bedömning av vad som, ur kvalitetssynpunkt och andra hänseenden, är bäst för just en själv. Det är inte säkert att det är det som kommunalrådet eller tidigare Eva Olofsson i Göteborg bestämde var bäst för mig som göteborgare som är den bästa lösningen. Det måste faktiskt var och en få bedöma, och det är det som är vår poäng.
Sedan håller jag med om att det inte kan gälla alla, för alla har inte fysiskt och psykiskt förmågan. Därför finns det alltid ett ansvar från grunden som en kommun har för att se till att ingen blir utan ett bra kvalitativt alternativ och får den solidariskt finansierade vård och omsorg som man ska ha rätt till.
Jag har gått igenom flera förslag, dock icke Nackas. Med en information och diskussion som man måste ha är det ett bra sätt att också fundera på det som diskuteras, nämligen hur man kvalitetsmässigt säkrar sin verksamhet: Vad är det som är viktigt för mig? Det kan man också göra i kommunal verksamhet med brukarstyrd hemtjänst, men det här är ytterligare en möjlighet. Vad är bäst för mig, och var löser jag kvalitetsmässigt mina behov på bästa sätt? Det vet jag förhoppningsvis bättre än Eva Olofsson och eventuella kommunalråd.
Anf. 164 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Högerregeringen älskar ju att säga det här, att jag som individ ska välja mellan olika elbolag och få det billigare. Vi ska avreglera taxiverksamheten, och alla ska få det bra. Det här är tjänster som många gånger är mycket lättare än att välja vilket äldreboende som egentligen kommer att bli bäst för mig när jag behöver vård och omsorg dygnet runt.
Så fungerar det ju inte. Äldre är inte på en marknad där man går och väljer mellan tre affärer som ligger bredvid varandra. Vi kommer inte att ha en massa tomma äldreboendeplatser där jag kan välja och vraka heller. Så kommer inte verkligheten att se ut. Vi fick en utredning i Äldreboendedelegationen som sade att vi kommer att behöva 50-70 procent mer äldreboendeplatser. Vi kommer nog att ha fullt sjå med att bygga ut dem.
Jag tror alltså inte på den marknadsliberala synen på välfärdstjänster, därför att varje äldre människa har inte samma makt och överblick som olika vårdbolag har.
Det handlar inte om att jag som kommunalråd väljer. Jag kunde välja att ge makten till de äldre och till dem som arbetade där när jag var kommunalråd. Det här håller man på och diskuterar i många kommuner, bland annat Göteborg, och det är så vi förskjuter makten.
Jag skulle vilja ställa frågan igen: Är det här systemet konkurrensneutralt? Det är ett system där kommunerna kommer att ha kollektivavtal, men många privata företag kommer inte att ha det. Det är ett system där tilläggstjänster, som togs upp tidigare, kan ses som en fördel - man kan ha flera tjänster på samma ställe, vilket man inte får ha i kommunen. Det är ett system där man kan tysta ned personalen genom att de inte har rätt att yttra sig och föra fram missförhållanden på samma sätt.
Är det förslag som ni lagt fram verkligen konkurrensneutralt? Jag tycker inte det. Det vi skapar är ett tryck att konkurrera ut kommunal äldreomsorg och de betydligt bättre arbetsförhållanden som många gånger finns där. Hur ska vi få personal att vilja jobba inom äldreomsorgen om man inte ens har kollektivavtal vid de företag som utför äldreomsorgen?
Anf. 165 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Jag vill upprepa att min uppfattning är att varje människa är unik. Var och en av oss är unik, och det gäller att hitta den allra bästa lösningen för var och en av oss. Då har vi kommit rätt. Det behöver inte vara så, och är heller inte enligt min uppfattning, att det bara ska finnas en vårdgivare, omsorgsgivare, att välja på. Det behöver inte vara den bästa lösningen. Möjligheten att uppfylla just mina behov betyder att jag själv kan vara med och bedöma utbud, kvalitet och innehåll. Det ska passa mina unika behov.
Jag har sett väldigt bra lösningar i kooperativ regi, ideell regi, privat regi och kommunal regi. Det finns ett behov av mångfald, och det är det som jag pläderar för. Det är när det bara finns enfald, en som står för alternativen, som det blir begränsningar, och då får vi inte möjlighet att göra jämförelser.
Jag påstår att om en kommun satsar på LOV, vilket för övrigt är frivilligt, får man automatiskt tydligare avtal, och man får automatiskt kvalitetskrav. Det tycker jag är ytterligare en poäng.
Sedan anser jag självklart att det är absolut att förorda att man ska ha kollektivavtal - absolut. I den svenska modellen, och det sätt som vi anser att man fortsatt ska arbeta på, handlar det om att det är arbetsmarknadens parter som har att fatta det beslutet. I alla sammanhang som jag kan påverka är det absolut att förorda att man ska ha kollektivavtal. Det råder det ingen som helst tvekan om. Vad gäller exemplen med att det inte fungerar med meddelarfrihet och annat är också det någonting att ta på allvar.
Anf. 166 Margareta B Kjellin (M)
Fru talman! Vi måste våga prova nytt. Det är ett nytt sätt att tänka. Det berättade Kenneth Johansson att han hade läst. I artikeln sägs också: Det är inte någon dramatik i detta. Visst öppnar vi för en marknad, men man ser det inte som en borgerlig modell. Socialdemokraterna har alltid varit öppna för reformer som kan göra välfärden bättre, och där är LOV ett utmärkt verktyg. Det sägs också att vi får en generation som är van att välja, och att det bara är bra om vi kan släppa fram en marknad som gör det möjligt för dem som jobbar inom hemtjänsten att starta eget.
Under dagens debatt har jag funderat på om oppositionen sett skillnaden mellan LOU och LOV, lagen om offentlig upphandling och lag om valfrihetssystem. I många av kommentarerna har man talat om stora bolag som tar över en upphandling. Det jag läste upp i början av anförandet kommer från de socialdemokratiska kommunalråden och omsorgsordförandena i landet. Det gör att jag måste fråga socialdemokraterna i riksdagen, som säger nej till detta: Har alla de 181 kommunerna fel? Har alla dessa socialdemokratiska kommunföreträdare fel när de säger att lagen är bra för att den ger de äldre rätt att välja utförare?
Vilka är det då som får rätten att välja? Det är företagen, säger oppositionen. Jag säger att det är våra mammor, pappor, farmödrar, mormödrar och deras män som får möjlighet att välja vem som ska hjälpa dem när de inte längre klarar sig själva. Det är människor som levt ett helt liv och fått fatta sina egna beslut i alla frågor, allt från barnuppfostran till yrkesval. Det är dem vi gått och frågat om råd och dåd, hur vi ska hantera olika frågor. Det är dem vi inte ska tillåta att fatta egna beslut!
Oppositionen säger att behoven inte kommer att styra. Självklart måste det vara behoven som styr även i det här systemet. Det är ett offentligt finansierat system som är grundat på en behovsbedömning. Att man får behoven tillgodosedda med bättre kvalitet är vad detta handlar om, att man kan välja vem som ska ge tryggheten och viljan. Jag säger: Äntligen ska riksdagen besluta om en lag som gör att äldre i behov av vårdinsatser ska få vara myndiga och inte bli omyndigförklarade av politiker. Så har det hittills varit i kommunerna, och Socialdemokraterna säger också att det måste vara en bättre politisk påverkan på detta.
Samtidigt säger Socialdemokraterna och även de andra vänsterpartierna att visst är det rätt att de äldre ska få välja, men de får inte välja utförare. De får heller inte välja den som de anser vara bäst utan den som Socialdemokraterna och vänsterpartierna anser vara bäst. De ska avgöra vilka de äldre får välja mellan. Lagen säger att det ska finnas ett icke-val som innebär att de som inte vill välja ska få sina tjänster tillgodosedda av kommunerna.
Det som också är viktigt, och som jag tycker att oppositionen har missat, är att lagen säger att kommunerna, och även landstingen om det behövs, ska uppställa vilka kriterier utförarna ska uppfylla. Det är bra. Att alla som uppfyller kriterierna ska få tillstånd och bli utförare är också bra. På så sätt blir det en likhet mellan utförarna. Om man uppfyller kraven och kriterierna blir man också utförare.
Det är kommunerna som i sitt självstyre ska ha kvalitetskriterier men också möjligheter att ställa andra krav - miljökrav, meddelarskydd, kompetensutveckling - så länge lagen säger att det inte är orimligt i förhållande till den uppgift som ska utföras. Det måste finnas en proportionalitet däremellan. Den upphandlande myndigheten, kommun och landsting, ska också löpande annonsera på en specifik webbplats. Och här kommer något väldigt intressant. Både privata och enskilda - en undersköterska i hemtjänsten, organisationer, frivilligorganisationer - ska kunna vara utförare.
Det, mina vänner, och det säger jag också till oppositionen, gör att vi kommer åt det som lagen om offentlig upphandling inte kommit åt när det bara varit stora aktörer. Den här lagen skapar alltså mycket större möjligheter för små företag med hög kvalitet att tillgodose de behov som de enskilda har. Visst är det väl fantastiskt om människor som arbetat länge inom hemtjänsten, som har egna idéer om hur de vill arbeta, som vill öka tillfredsställelsen i sitt arbete kan få möjlighet till det genom att starta ett eget företag?
En annan stötesten som kommit upp från vänstersidan gäller möjligheten att köpa tilläggstjänster. Då undrar jag: Om man vill ha tjänster som biståndsbedömaren bedömer inte ska utföras med skattemedel, är det då meningen att man ska få det i alla fall? Vem tror ni putsar fönster, piskar mattor och gör annat sådant? I de allra flesta kommuner säger man att det inte kan vara skattefinansierat utan det måste betalas av den enskilde. I dag kanske man köper hushållsnära tjänster, eller kanske ber man en anhörig som kommer dit efter jobbet och fixar det, en anhörig som redan har det tufft och jobbigt. Ofta är det döttrar som sliter med detta.
Det som blir annorlunda med den här lagen är att man får möjlighet att köpa dessa tjänster av dem som är i ens hem och gör andra saker. Det är tjänster som våra undersköterskor inom kommunal hemtjänst inte får utföra inom ramen för sina jobb i de allra flesta kommuner. Jag vet att Eva Olofsson brukar hävda annat, men jag har aldrig träffat på det.
Man hävdar också att det är svårt att klaga på de utförda tjänsterna och att man blir beroende av dem som utför tjänsterna. Men snälla ni! Hur ser det ut i dag? Vem klagar inför kommunerna? Vilket alternativ kan de få i dag? Det finns ingen i dag som är mer utlämnad än en person inom äldreomsorgen som inte har något alternativ.
Vi vet hur svårt det är. Man ska komma ihåg att hela den här lagstiftningen är underställd samma tillsyn som all annan verksamhet som faller under socialtjänstlagen. Det innebär att såväl kommunen som utföraren är skyldiga att bedriva internkontroll. Länsstyrelsen och Socialstyrelsen har tillsynsansvar, precis samma som gäller all offentligt finansierad verksamhet inom socialtjänsten.
Fru talman! Alla de här 181 kommunerna och de många socialdemokratiska företrädarna tillsammans med alla borgerliga förtroendevalda i kommuner och landsting har rätt. Lagen om ett valfrihetssystem är det som stärker den enskildes rättigheter. Det är en lag där man konkurrerar med kvalitet i stället för pris. Det är den som ska välja som får fullständig information och har ett bra underlag för att göra sitt val mellan det man har att välja mellan.
Den här lagen är ett stort steg mot en värdig äldreomsorg. Det är en lag som tillåter att de äldre kan påverka sin vardag. Det är en lagstiftning som tydligt klarlägger möjligheterna med det nya systemet, men också tydligt lägger ansvaret för kvalitetskriterier hos kommuner och landsting. Det kommunala självstyret vårdar vi ömt. Det är en lag som bibehåller det kommunala självstyret, samtidigt som makten över vardagen går över till dem som är i behov av vård och omsorg. Det är med andra ord, fru talman, en lag som myndigförklarar de äldre.
Med de här orden yrkar jag bifall till propositionen om ett valfrihetssystem.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan R Andersson (m), Lars-Ivar Ericson och Kenneth Johansson (båda c), Tobias Krantz (fp) och Chatrine Pålsson Ahlgren (kd).
Anf. 167 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag tycker att det finns en stor fördomsfullhet hos den borgerliga regeringen om kommunalt utförd äldreomsorg. "Enfald", säger man. Jag kan garantera både Margareta B Kjellin och Kenneth Johansson att äldreomsorgen i Göteborg har väldigt många olika delar som utvecklas olika beroende på äldres inflytande och på vad det är för område man bedriver den i etcetera. Det finns alltså mångfald också inom kommunal äldreomsorg.
Flytta makten? Ja, Margareta B Kjellin, det är just vad jag vill göra. I den äldreomsorg jag vill ha kanske man inte behöver köpa en del av de tilläggstjänster du pratar om, därför att man inom den biståndsbedömda tiden ska kunna välja mer av vad man ska få hjälp med, så att mer av makten flyttas över dit och till det vårdbiträde eller den undersköterska som är hemma och hjälper till. Det tycker jag är att ge den äldre makt. Det är också det som äldre har sagt i olika undersökningar att de vill bestämma mest över: vad man ska få hjälp med, hur det utförs hemma hos en själv, vilken person som kommer och när man får hjälpen. Det hänger inte på utföraren. Det hänger på innehållet och arbetssättet.
Jag skulle vilja ställa en direkt fråga till Margareta B Kjellin som egentligen också gäller alla i alliansregeringen. Det pratas mycket om att vi ska ha verksamheter och evidensbevarad forskning. Vi ska veta vad som är rätt. På vad bygger ni åsikten att kundvalsmodellen skulle ge bättre kvalitet? Jag känner inte till någon sådan forskning. Jag har frågat på flera håll. Jag var och lyssnade på professor Göran Dahlgren i helgen. Han har tittat mycket på sådana system i sjukvården. Det han säger är att kvaliteten kanske finns på båda ställena. Man kan inte säga att det är bättre. Men det är dyrare och ökar klyftorna mellan människor om man inför marknadssystem i välfärden.
Anf. 168 Margareta B Kjellin (M)
Fru talman! Eva Olofsson anklagar mig för att använda ordet "enfald". Det har jag inte gjort. Men jag kan säga att jag tror att när man har flera saker att välja på är det bättre för människan än om man har bara en sak att välja på.
Det är väldigt enkelt. Jag har varit otroligt mycket ute och jobbat i äldreomsorgen och vet hur det är när människor får påverka innehållet. Vi har sett det i de kommuner som har kundvalssystem. Man har gjort mätningar där. De har en kundnöjdhet som ligger på 4 ½-5 med betygsskalan 1-5. Vilken forskning är bättre än de äldre själva, som är nöjda?
Vad är ni så rädda för? Vad är det som är så skrämmande i att människor ska få möjlighet att påverka vem som utför äldreomsorgen? Vad är det som är så farligt med att en undersköterska får bli sin egen arbetsgivare och arbeta med sina tjänster på det sätt som hon tycker ger den bästa kvaliteten och som motsvarar brukarens förväntningar? Vad är ni rädda för? Vad är det för hemskt ni tror ska hända?
Anf. 169 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Det jag är rädd för ska hända ska jag tala om. Jag är rädd för att vi inte kommer till rätta med yttrandefriheten och meddelarfriheten och att den offentliga insynen inte blir lika stor. Jag läste Kommunals rapport från Stockholm om en av de privata företagarna i ett mindre företag här som hade tagit halva vinsten på 4 miljoner på två år, det vill säga 2 miljoner, och stoppat i fickan. Jag ställer mig frågan hur den vinsten uppkommer. Var de så mycket effektivare än alla de andra företagen? Det tror inte jag. Hade det företaget kollektivavtal? Hade man heltider? Hade man fasta tjänster? Hade man utbildning för personalen? Det är de här frågorna jag funderar på.
Vad jag är rädd för är företag utan kollektivavtal som utnyttjar arbetskraft, där facket inte kommer in och får några medlemmar. Vi får en restaurang- och kafébransch i vår välfärdssektor och äldreomsorg. Det kommer på sikt att leda till sämre kvalitet. Det kommer också att göra det svårt att få de människor vi vill ska arbeta i äldreomsorgen att arbeta där.
Kommunal gav ut en rapport alldeles nyligen. Jag tycker att ni ska ta och läsa den, för det är skrämmande vad de hittade när de gick igenom företagen i Täby och Nacka.
Jag skulle vilja veta om ni i den borgerliga alliansen har tittat på vad kundvalsmodellen leder till när det gäller heltider och fasta tjänster. Det är kvinnodominerade jobb. Vi vet att det är väldigt viktigt att kunna leva på sin egen lön. Kommer kundvalsmodellerna att öka antalet heltider och fasta tjänster inom äldreomsorgen? Det tycker jag är en viktig fråga.
Systemet borde inte göra det. Med företagare som inte riktigt vet hur många de får som de ska ge hjälp åt borde risken vara att man har en väldigt liten grupp med heltid och fast tjänst och i stället utnyttjar personal. När Kommunal tittade hittade de ett företag som hade 83 personer som var enskilda företagare med F-skattsedel. Man fick vara sin egen arbetsgivare. Hur tror ni arbetsförhållandena och möjligheterna ser ut för dem?
Anf. 170 Margareta B Kjellin (M)
Fru talman! Jag blir så frustrerad. Det låter som att vi lever i en värld där vi har en fullkomligt perfekt äldreomsorg inom kommunaltjänsten där alla tjänster är fasta, där alla vågar säga vad de tycker, där alla är helt oberoende av sina arbetsgivare och där ingen går på deltid. Detta är ju inte sant. Vilken värld lever Eva Olofsson i, fru talman? Jag har inte sett den världen.
Jag vet att kommunerna sliter och försöker utöka tjänster för att det är för få timmar. Det är ett jätteproblem. Här pratar vi om att det är de egna små som kan starta eget. Det är det här som blir så förvirrande. Oppositionen utgår från att det är stora företag som ska utnyttja människor, men lagstiftningen handlar om att vi ska ge den lilla människan i behov av vård och omsorg rätten att påverka sin vardag och vem som ska utföra tjänsterna. Vi pratar inte om de stora företagen, som lagen om offentlig upphandling ger möjlighet till. Det är ju den lagen vi skapade ett alternativ till med det här.
Den dag, Eva Olofsson, som vi har en perfekt kommunal äldreomsorg tror jag inte att det finns ett behov att välja, för då är nog pensionärerna jättenöjda. Men så ser inte livet ut.
Anf. 171 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Jag måste kommentera det senaste Margareta B Kjellin sade om att det är de små egna företagen som blir en del av det hela. Men de ska väl också anställa personal. Alla, varenda kotte, kan väl inte driva ett företag med en person. Det måste väl ändå finnas anställda även i det moderatstyrda Sverige. Det verkar konstigt annars.
Jag fick inte särskilt mycket svar av Kenneth Johansson. Han upprepade en del saker, som att jag inte hade förstått vad det handlar om. Det har jag. Det gällde exempelvis tilläggstjänster. Jag frågade varför man inte ska få ha tilläggstjänster i den kommunala verksamheten. Om man ska kunna välja på rätt sätt ska det väl gälla samma sak, företag X eller den kommunala verksamheten.
Margareta B Kjellin säger att äntligen får man välja. Man får fatta egna beslut som äldre. Vad är det för egna beslut man får fatta? Är det att få köpa de här tjänsterna? Man har väl alltid fått köpa vad man vill. Eller är det annat som ingår när man väljer en privat utförare än när man väljer den kommunala verksamheten?
Jag får inga svar på det. Vad är det stora valfriheten i detta?
Anf. 172 Margareta B Kjellin (M)
Fru talman! Det är klart att även småföretag behöver anställda. Men i ett litet företag brukar det vara en väldigt stor lyhördhet för att alla ska må bra, annars fungerar inte företaget. Jag tror att det går alldeles utmärkt att hantera de här frågorna i de små företagen.
När det gäller tilläggstjänster går jag tillbaka till min egen erfarenhet och historia. Det fanns en gång i världen en tid då man putsade fönster, tog ut mattor, vände på madrasser och gjorde en massa sådana saker när man arbetade inom hemtjänsten. Det har försvunnit därför att man i kommunerna, i de socialdemokratiskt styrda kommuner där jag har arbetat, har tagit bort dem. Man har snarast förbjudit personalen att utföra de tjänsterna. Det har betytt att man har varit beroende av att ha någon som kommer in, och man köper tjänsterna av ett företag. Det har varit svårt för väldigt många. Snarare har det oftast betytt att det har varit anhöriga som har gjort stora insatser. Vi vet att det är bakgrunden till att väldigt många kvinnor - det är döttrarna som åker på det - har blivit sjukskrivna och inte kunnat klara sin egen vardag.
Vad köper man extra i tilläggstjänsterna förutom mattpiskning, fönstertvätt och annat? Ja, det kanske är bemötande. Du möter en människa. Vi vet att alla människor inte kompar bra ihop. Du kan då välja någon som har en viss attityd och vissa värderingar och som har förståelse för dina behov och ditt behov av bemötande. Det är bara mänskliga behov som ser annorlunda ut hos dig och hos mig. Det är etik och värderingar det handlar om. Det är en viktig ingrediens i att höja kvaliteten inom äldreomsorgen. På det viset kan man säga att de är väldigt olika därför att vi har olika behov. Den dag de utbuden blir precis likvärdiga har vi inget värde i äldreomsorgen.
Anf. 173 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Det låter jättevackert, men frågan blev inte besvarad denna gång heller. Varför tilläggstjänster inom den privata sidan när det inte är tillåtet i det offentliga? Det är vad det handlar om. Hur vet man hur bemötandet är hos personalen i företaget X och hos personalen i det andra företaget? Hur vet man det innan? Hur vet man vad som är kvalitet i bolagen? Du får ju inte berätta när det är någonting som inte är bra i ett bolag. Du har ingen meddelarfrihet. Det anses vara företagshemlighet om man går ut och berättar om att det har hänt många fallolyckor eller något annat som inte är bra på ett privat äldreboende exempelvis. Hur vet Margareta B Kjellin att det är väldigt hög kvalitet just i det företaget och inte i den kommunala verksamheten?
Jag vill ha svar på varför man inte har meddelarfrihet. Jag vill veta hur man vet att det är kvalitet, och framför allt vill jag veta varför det inte är tillåtet att köpa tilläggstjänster inom den kommunala sektorn. Det är inte konkurrensneutralt.
Detta är en oerhört viktig fråga. Det är någonting där alla talare hittills har krupit undan. Du pratar om fönsterputsning och säger att vi inte har tillåtit det. Nu har ni chansen. Låt det bli tilläggstjänster även i den kommunala verksamheten så har ni ordnat det. Men det har ni inte gjort. Ni har plockat bort det, och det blir tillåtet bara inom den privata sidan. Jag gissar att det är så därför att man vill göra det lite attraktivare. Väljer du ett privat företag har du möjlighet att köpa till dessa om du har råd - bara för den gruppen som har råd, de andra får finna sig i att vara utan, men bemötandet kanske är gratis. Om du har råd köper du tilläggstjänster. Men varför är det inte tillåtet i den kommunala verksamheten?
Du sade alldeles nyss att det var bedrövligt dåligt att man inte fick fönstret putsat eller så. Det handlar inte om att man ska få det i bistånd, efter vad jag har förstått vid det här laget. Det ska köpas för extra pengar. Varför, Margareta B Kjellin, får man inte det?
Anf. 174 Margareta B Kjellin (M)
Fru talman! Den dag som vi kan ha biståndsbedömning där vi beviljar den typen av tjänster tror jag att vi måste göra en fullständig förändring av den sociala tjänsten och socialtjänstlagen med för den delen. Det handlar om att det inte räknas som biståndsbedömning. Inom kommunerna är det helt offentligt finansierad tid, även den tid då man förflyttar sig mellan olika arbetsuppgifter. Det innebär att vore det inom kommunaltjänsten - i alla fall i min tankevärld - skulle fönsterputsarna bli skattesubventionerade. Det är undersköterskorna som tillsammans med facket har sagt att de inte vill utföra de tjänsterna. De vill använda sin kompetens till att vårda människor, för det är det de har gått sin utbildning för.
När det gäller meddelarfriheten förstår jag inte hur Catharina Bråkenhielm kan vara så tveksam gentemot sina kommunala bröder och systrar och inte tror att de inte lägger in det som kvalitetskrav att få veta hur många fallolyckor som det har varit. Vi ska inte tro att vi här i riksdagen vet allting bäst, vi har ju ett kommunalt självstyre. Kommunerna kan lägga in de kriterierna så länge som de är professionella i fråga om de tjänster som ska utföras.
Anf. 175 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Många av oss minns det som i går. Det gällde det äldre paret i Uppsala som hade levt tillsammans hela livet men som, när de skulle komma in på äldreboende på ålderns höst, inte skulle få leva tillsammans längre. Vad de själva ville spelade ingen roll, för kommunen visste bäst. Och kommunen hade bestämt att mannen och hans hustru skulle bo isär på skilda äldreboenden på olika äldreboenden i Uppsala kommun.
Det här fallet mötte väldigt starka reaktioner. Men tyvärr var inte Uppsalafallet en isolerad företeelse. Runt om i landet har det under årens lopp förekommit en rad exempel på hur äldres möjlighet att bestämma över sina egna liv har trätts för när. Det har handlat om hur äldre inte har haft möjlighet att leva tillsammans trots att de har velat det. Det har handlat om att man inte haft möjlighet att bestämma vem som ska träda in över tröskeln och kanske hjälpa till med de mest intima behov som man har i livet, vem som ska sköta hygienen, vem som ska svara för matlagningen.
Det här är exempel som kommer från ett mönster som i sin tur har sin grund i värderingar. Det är alltid någon annan som vet bättre än den enskilda individen hur hon eller han ska styra sitt eget liv. Det är förmynderiets ideologi. Ingenstans har detta, vågar jag påstå, varit så tydligt som i synen på de äldre. Människor som under hela sitt liv har varit vana att bestämma över vad de vill göra i sitt liv får helt plötsligt, bara för att de har passerat viss ålder, inte längre bestämma över sitt eget liv. Då blir de omyndigförklarade.
Många av oss har genom åren ställt sig frågan: Vad är det för land vi lever i där vi visar så lite respekt för och så lite tilltro till våra äldre?
Det är precis det som den här frågan, fru talman, som vi behandlar i dag handlar om. Lagen om valfrihetssystem handlar om att byta perspektiv, att låta de äldre bestämma, inte politiker eller byråkrater. Det är en frihetsreform - en frihetsreform som sätter kvalitet, inte pris, i centrum.
Fru talman! Mellan 1999 och 2006 ökade andelen äldre i särskilda boenden i privat regi från 9 till 14 procent. Under samma period ökade andelen äldre som hade privat hemtjänst från 6 till 11 procent. Man kan säga att det i runda slängar handlade om en fördubbling av den privata andelen inom särskilt boende och inom hemtjänst.
Vem var det som styrde under de här åren? Jo, det var Socialdemokraterna, uppbackade av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Att nu höra socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister anklaga den här regeringen för att ägna sig åt privatisering blir bara tramsigt. Det är hyckleri. Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra.
Lyssna nu Catharina Bråkenhielm, Thomas Nihlén och Eva Olofsson! Allt det som ni tar upp - problemet med att det inte finns kollektivavtal, problemet med meddelarfrihet - varför gjorde ni inte någonting åt detta? Ni hade massvis med år på er när den privata andelen äldreboenden ökade kraftigt och de här problemen dök upp, men ni gjorde ju ingenting.
Låt mig också få tala om för er att det inte finns några hinder över huvud taget i lagen om valfrihet för kommuner att ställa krav på att det ska råda öppenhet och möjlighet för anställda att yttra sig och föra till torgs missförhållanden som kan finnas på privata äldreboenden. Inte en enda rad i lagen om valfrihetssystem handlar om detta.
Kollektivavtalen är en del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det har varit en stor och bred överensstämmelse mellan de politiska partierna om att vi ska ha kollektivavtal, att det är grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen och att kollektivavtalen naturligtvis ytterst är frivilliga. Annars är det ju inga avtal. Socialdemokraterna har ju kontinuerligt genom årtiondena slagits mot mer av statliga regleringar, att staten ska komma med pekpinnar om hur arbetsmarknadens parter ska sköta sig. Nu verkar det som att Socialdemokraterna vill ha en helt annan princip.
Jag tycker att det är en självklarhet att seriösa både privata företag och kommuner när de handlar upp ska ställa krav på kollektivavtal, men det ska inte staten bestämma. Det ska arbetsmarknadens parter reglera. Det är det som är den svenska modellen.
Alla de brister som dök upp under den tid som Socialdemokraterna styrde och den privata äldreomsorgsmarknaden ökade har Socialdemokraterna ett väldigt stort ansvar för.
Lagen om valfrihet innebär ett perspektivskifte. Nu är det kvaliteten som kommer i fokus. Med tanke på Socialdemokraternas historia på området kan jag förstå att de vill avslå propositionen, trots den egna retoriken.
Fru talman! Ibland blir debatten om äldreomsorg och välfärd väldigt ensidig. Privat eller offentlig - vad är bäst? Vilken ska vi välja? För mig som liberal är valet självklart: Det är den äldre själv som ska välja. Och för mig är det inte bättre om kommunala politiker över de äldres huvuden bestämmer att alla äldre i en kommun ska ha äldreomsorg i privat regi än om samma kommunala politiker bestämmer att alla äldre i kommunen ska ha äldreomsorg i kommunal regi. Det är den äldre som ska bestämma. Det är hans eller hennes behov och önskemål som ska stå i centrum. Det är inte bättre att alla tvingas in i privat äldreomsorg än att de tvingas in i kommunal äldreomsorg. Låt de äldre själva bestämma!
Fru talman! Vi har under det här året och tidigare år under mandatperioden sett hur oppositionspartierna har paraderat i oenighet och splittring inom välfärdspolitiken. Nu verkar det som att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet har lyckats komma överens i den här frågan om att säga nej. Men vad de säger ja till är väldigt oklart med förlov sagt. Det är höljt i dunkel.
Nej, nu löper den avgrundsdjupa sprickan rakt igenom socialdemokratin. 181 kommuner har ansökt om att få medel för att kunna genomföra fritt val inom äldreomsorgen. 25 procent av kommunerna är vänsterstyrda, och i många av dem dominerar naturligtvis Socialdemokraterna. Lyssnar man på socialdemokratiska kommunpolitiker runt om i landet låter det på ett helt annat sätt än när man lyssnar på Catharina Bråkenhielm.
Det här är ett nytt sätt att tänka, säger Katarina Nyberg Finn, ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Östersund. I Gävle säger Vivianne Sundkvist, ordförande i omvårdnadsnämnden: Vi måste våga pröva nytt. Bengt-Olov Eriksson, kommunstyrelsens ordförande i Tierp, säger: LOV är ett utmärkt verktyg. Vi har ännu inte beslutat att införa valfrihetssystem, men jag har ingen ideologisk invändning. Benny Karlsson, socialdemokrat och ordförande i äldrenämnden i Eskilstuna, säger att vi får också en generation av äldre med vana att välja i olika sammanhang - med adress till Eva Olofsson som tror att inte någon kan välja över huvud taget. Han fortsätter: Det är väl bra om vi kan släppa fram en marknad som gör att de som jobbar inom hemtjänsten har möjlighet att starta eget.
Så här skulle jag kunna fortsätta. Många socialdemokratiska kommunpolitiker tycker att det här är en spännande och intressant reform, så jag vill ställa frågan till Catharina Bråkenhielm: Hur är det med verklighetsförankringen egentligen?
Ni har försökt visa upp en enad opposition här i dag, men den bilden faller samman. Oppositionen är splittrad, den är regeringsoduglig.
Fru talman! I dag har vi en historisk debatt och i morgon står vi inför ett historiskt beslut. Det är ett perspektivskifte i svensk välfärdspolitik som vi genomför i dag. Det handlar om att vi går från förmynderi till frihet. Och som liberal och socialt engagerad liberal är jag mycket stolt över detta perspektivskifte. Nu äntligen är det de äldre som ska komma i centrum, inte politiker och byråkrater.
Med dessa ord, fru talman, ber jag att få yrka bifall till förslagen till beslut i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan R Andersson (m), Kenneth Johansson (c) och Chatrine Pålsson Ahlgren (kd).
Anf. 176 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Det är intressant att veta om exemplet i Uppsala är färskt eller inte. Det är väl de borgerliga som styr där nu.
Jag skulle vilja säga till Tobias Krantz att om ett par får flytta in på ett äldreboende eller inte har ingenting med kundvalsmodeller att göra. Jag tror att du vet det egentligen. Du borde veta det i alla fall, för det har med biståndsbedömningen att göra. Vi kan nu äntligen göra en lagändring. Rättigheten ska finnas i socialtjänstlagen för ett äldre par att bo ihop eller också kan kommunen besluta om de riktlinjerna i biståndsbedömningarna. Kundvalsmodellen löser inte detta, för har du ingen biståndsbedömning får du inga pengar med dig för att eventuellt flytta in på ett privat äldreboende.
Det finns kommuner där man inte har fått vara med och konkurrera kommunalt. De är alltid borgerligt styrda. Det finns till exempel stadsdelar i Stockholm där man har sagt att den kommunala verksamheten inte får vara med och lägga anbud. Och det finns stadsdelar som är på väg att inte få ha särskilt mycket kommunal verksamhet kvar alls. Nacka gör ju sig av med sin kommunala hemtjänst.
Du sade här, Tobias, att det väl är självklart att vi i den svenska modellen har kollektivavtal. Men varför ser det då ut så att 37 av 58 företag i Nacka hemtjänst inte har kollektivavtal? I Täby hemtjänst är det 10 av 19 som inte har kollektivavtal. Kan det bero på nyliberala borgerliga majoriteter i de här kommunerna som inte tycker att det är viktigt att skriva in detta i avtalen och därmed öppnar för att kommunala verksamheter som självklart har kollektivavtal, även i Nacka, då konkurreras ut?
Jag tycker också att kollektivavtal är en självklarhet. Men jag tycker att vi ska skapa konkurrensneutralitet, och då måste både de privata och de kommunala ha kollektivavtal.
Anf. 177 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Mitt exemplet från Uppsala var för ett antal år sedan, när det inte var borgerligt styre i Uppsala. Det var ett mycket uppmärksammat exempel som jag tror att många tog del av i medierna på den tiden.
Eva Olofsson säger att det är ointressant om man skulle ha haft en möjlighet att välja själv. Det tror jag absolut inte. Det är klart att om båda dessa personer hade fått bedömningen att de hade rätt att flytta in på ett särskilt boende och de tillsammans hade bestämt att de ville bo tillsammans, skulle ju deras vilja respekteras. I ett sådant läge kan ju ingen kommunal byråkrat, politiker eller ett kommunalråd säga: Nej, ni ska bo på olika ställen därför att vi av andra skäl tycker att det är lämpligt.
Men ytterst tog jag upp exemplet Uppsala därför att jag tycker att det åskådliggör ett synsätt som har rått alltför länge i svensk välfärdspolitik och i svensk äldrepolitik, det vill säga att det är någon annan som vet bäst hur den äldre vill ha sitt liv.
Stör det inte Eva Olofsson att vi har en sådan attityd till våra äldre i det svenska samhället? En människa kan leva hela sitt liv och fatta massor av viktiga beslut över sitt eget liv, men när man kommer över en viss ålder är man helt plötsligt omyndigförklarad. Är det ett samhälle som Eva Olofsson vill leva i där äldre är omyndigförklarade och inte anförtros möjligheten att bestämma över sitt eget liv?
Eva Olofsson tog upp frågan om hur situationen är i olika kommuner när det gäller antalet privata utförare, kommunala utförare och kollektivavtal.
Just detta har uppstått under det system som Eva Olofsson har stått upp och försvarat under alla år. Det är under den period då de privata äldreboendena fördubblades också inom hemtjänsten som de här problemen har uppstått. Lagen om valfrihetssystem går ut på att kommunala och privata utförare ska behandlas precis likadant. Det ska inte vara så att en kommun handlar upp hela äldreomsorgen och överlåter det på bara en utförare. Alla ska släppas in. Det är de äldre själva som ska bestämma.
Anf. 178 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Lagen om valfrihet är inte konkurrensneutral. Kommunerna kommer att ha kollektivavtal. De kommer att ha mål om heltid och fasta anställningar. De kommer att ha mål om kompetensutveckling och utbildning.
De har inte skrivit in lika tydliga mål i Nacka till exempel. De har haft en kundvalsmodell innan lagen om valfrihet kom. De har i princip följt det som lagen om valfrihet säger. Tilläggstjänster fanns också i Nacka. Det var en av anledningarna till att den kommunala hemtjänsten försvann. Det kommer inte lagen om valfrihet att ge de kommunala utförarna nu heller och inte meddelarfrihet, yttrandefrihet och självklart inte insyn.
Vi ska naturligtvis kämpa i varje kommun där den borgerliga majoriteten vill införa detta för att få med detta i avtalen. Det vore bättre om lagen hade styrt upp det från början.
Jag omyndigförklarar ingen äldre person. Men jag är inte nyliberal. Jag tror inte att marknaden ger den bästa välfärden. Jag tror inte att vinstintressen ska in inom äldreomsorg och hälso- och sjukvård. Jag tror på att den äldre ska ha mycket mer makt igen. Vi bryter mot en professionalisering av äldreomsorgen. Det är egentligen det du pratar om. Där skulle man ha strikta biståndsbedömningar, dokumentation, rättssäkerhet, alla skulle ha precis lika och man skulle följa beställar-utförar-modeller. Det är det som har gjort den här omyndigförklaringen, inte att det är kommunal verksamhet.
Nu har man diskussionen i många kommuner att vi ska bryta mot det och återföra betydligt mer av makten till den äldre att själv bestämma vilken person som kommer. Inflytande över det och vad man får hjälp med och när man får det får man inte automatiskt för att det finns olika företag. Det får man för att en kommun bestämmer att så här ska äldreomsorgen se ut.
Anf. 179 Tobias Krantz (Fp)
Fru talman! Jag håller gärna med Eva Olofsson om att även om man väljer att inte införa valfrihet mellan olika utförare, exempelvis privata eller offentliga, är det viktigt att man ökar valfriheten inom ramen för den kommunala äldreomsorgen, det som Eva Olofsson kallar innehållet. Det håller jag gärna med om.
Problemet är att på många håll där borgerliga politiker har försökt genomföra detta har Vänsterpartiet varit emot. Säg inte att den valfrihet som Eva Olofsson pratar om gäller ute i kommunerna. Ni måste nog titta igenom hur ni resonerar i den här frågan i ert eget parti.
Många av de avarter och problem som Eva Olofsson pekar på har inte med den här lagstiftningen att göra. Den är ju inte införd ännu. Vad är det för lagstiftning som i dag gäller för kommuner om de vill konkurrensutsätta eller ge möjlighet till privata alternativ? Det är ju lagen om offentlig upphandling. Det är där det har varit problem med att det huvudsakligen är priset och inte kvaliteten som gäller. Det är det vi försöker komma till rätta med genom att införa ett system där man sätter kvaliteten i högsätet och den enskilde äldres möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Den gamla lagen om offentlig upphandling bygger mycket på att man handlar upp äldreomsorgen i en hel kommun, och sedan bestämmer de kommunala politikerna att all äldreomsorg antingen ska vara privat eller kommunal.
Vi säger att man ska låta kommunerna bestämma om de vill ansluta sig till det här systemet och öppna för både privata och kommunala utförare och låta de äldre själva bestämma vilket äldreboende vill ha.
Här finns en avgrundsdjup skillnad mellan mig och Eva Olofsson. Jag tror att de äldre själva kan bestämma det. Eva Olofsson tror att det alltid är någon annan som vet bäst när det gäller den enskilde äldre.
Jag är jätteglad och stolt över den lagstiftning som vi nu genomför. De avarter som har funnits bär Eva Olofsson, Catharina Bråkenhielm och Thomas Nihlén ansvaret för. Nu tänker vi se till att det blir en mer ordnad ordning när det gäller svensk äldreomsorg. Det är jag stolt över.
Anf. 180 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Kära vänner! Också jag är oerhört glad för att vi är framme vid att besluta om LOV, eller lov - här får man lov. Här inför inte regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten förbud, utan vi öppnar och får lov.
Ibland verkar det som om möjligheten att välja skulle stå i motsats till god kvalitet. Jag menar att det är precis tvärtom. Om man har olika saker att välja på ökar kvaliteten inom alla andra områden också.
Fru talman! Jag vill påminna om att den här lagstiftningen också gäller personer som har funktionsnedsättningar. Det är personer som kanske är 25 eller 30 år. Ibland låter det som om det är äldre. Enligt oppositionen är det äldre som över huvud taget inte begriper någonting trots att många av dem har bestämt över sina liv i över 70 år och mer. Det tycker jag är pinsamt.
Många av oss i majoriteten har också uppmärksammat att 101 av landets 290 kommuner har ansökt om de 280 miljoner som regeringen har avsatt för att arbeta med detta. Jag känner mig oerhört glad för det och för att man har gjort det så snabbt.
Detta syftar bara till en sak, nämligen att den enskilde ska få frihet att välja i stället för att landstings- eller kommunpolitiker, byråkrater eller någon annan bestämmer över den enskilde.
När man samtalar med äldre hör man att möjligheten att påverka vård och omsorg faktiskt är ett av de allra viktigaste kriterierna för livskvalitet. Det är det också för de personer som har funktionsnedsättningar.
Fru talman! Om utförarna inte får några kunder får de ju inte heller några pengar. Därför är det totalt riskfritt. Om det inte är god kvalitet kommer de ju så småningom inte att kunna verka längre. Det är enbart de som håller god kvalitet som kommer att fortsätta.
Vidare är jag glad för att det behövs två element för att det ska bli LOV. Det ena är att kommunen eller landstinget beslutar om det. Det andra är att man annonserar på den nationella webbplatsen. Om den upphandlande myndigheten inte annonserar i laga ordning har ett valfrihetssystem enligt LOV inte uppstått. Det känns viktigt att säga. Det ska alltså vara möjligt för alla att ta del av det utbud som finns.
Vidare säger man att informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Man ger alltså ordentliga principer för hur informationen ska vara. Kommuner och landsting har ansvar för detta.
Man gör detta så gediget och riktigt som man kan.
Någon av mina kolleger har också talat om att det även ska finnas icke-valsalternativ. I propositionen står det att det ska vara ett kvalitativt fullgott alternativ. Detta är alltså inte ett tvång att välja. Det är en möjlighet och en frihet att välja. Jag vill ha mer frihet och möjlighet att välja i Sverige.
Sedan har tilläggstjänsterna, som tydligen har blivit en stor fråga, diskuterats mycket. Det som är så kallat biståndsbedömt - jag vill hellre kalla det behovsbedömt - får kommunen visst utföra precis som man har gjort hela tiden tidigare. Det är en utvidgning om det inte handlar om det som är biståndsbedömt. Det är viktigt att komma ihåg. Då är det kanske inte kommunen som är bäst på dessa tilläggstjänster. Det är snarare så att det är fräscht om det är de som har de bästa kunskaperna som utför dessa tilläggstjänster eller som finns på marknaden för dessa tilläggstjänster.
Jag vill också säga något om varför jag tror att det är så viktigt att det blir fler nya företag. Men kom ihåg att det är patienten, den enskilde, brukaren, som vi alla utgår från oavsett vad ni säger. Det är oppositionen som är organisationskramare, och vi är patientkramare, om ni vill det.
Men det handlar också om att det kommer att startas nya mindre företag. Då är det ofta kvinnor som kan starta sådana mindre företag.
Jag kan tala om för er att i princip alla ute i vården och omsorgen säger att de vill ha fler arbetsgivare att välja mellan. Det har också fackliga organisationer sagt. Många inom monopolet har bara haft en arbetsgivare, vilket gör att många säger: Nej, det är ingen idé att jag utbildar mig till det här. Jag kommer inte att kunna gå vidare. Jag kommer inte att få en hygglig lön.
Denna mångfald har alltså så många andra positiva effekter. Jag tror att fler människor kommer att välja just dessa arbeten när de har fler arbetsgivare att välja mellan och också får möjlighet att starta eget. Vi måste planera för framtiden och lyssna på vad nybakade studenter vill ha och var de vill jobba. Jag tycker att de allra bästa studenterna ska välja vårdyrken. Då måste vi också se till att det finns förutsättningar för det.
Fru talman! Inte särskilt överraskande yrkar jag bifall till majoritetens förslag i betänkandet. Jag vill också gratulera oss alla till att vi har kommit så här långt när det gäller värdighet för människor, även för personer med funktionsnedsättning och för äldre.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jan R Andersson (m), Kenneth Johansson (c) och Tobias Krantz (fp).
Anf. 181 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Jag studsade till lite grann, och sedan kom applåderna. Chatrine Pålsson Ahlgren sade att det inte är fräscht att kommunerna utför tilläggstjänster. För mig är det ett mycket anstötligt uttalande som Chatrine Pålsson Ahlgren absolut bör kommentera. Hon får gärna fylla på rejält mycket om detta.
Jag skulle också vilja kommentera att man använder så stora ord om att det är så många kommuner som har ansökt om utredningspengar. Man ska veta att det är utredningspengar. Det innebär inte att det är infört i dessa kommuner. Det är precis som det låter - utredningspengar.
Jag har talat med många kommuner där man säger: Vi vill ha vår egen valfrihet. Vi tar pengarna och ser över detta. Men det är inte alls säkert att det blir den form som står skrivet i denna lag.
Jag är därför inte alls övertygad om att det blir lika många kommuner som inför detta som har ansökt om detta. Men prova kan man göra. Man kan utreda, och man kan ta de utredningspengar som har kommit.
När jag sedan talar med pensionärsorganisationer ute i landet är många oerhört negativa. Nästan överallt säger de att de inte vill ha detta. Och det är verkligen brukarna.
Jag tror att man vill höra en sak och att man vill se en sak.
Jag skulle också vilja veta vad det är som man får välja mellan, Chatrine Pålsson Ahlgren. Vad är det stora valet? Det har jag inte fått svar på under denna långa debatt.
Anf. 182 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! När det gäller att kommunerna skulle arrangera allehanda tjänster sade jag att det inte är säkert att kommunerna är mest kompetenta för det. Det står jag fortfarande fast vid.
När det gäller intresset för LOV är det klart att jag förutsätter att ingen kommun ansöker om pengar till förarbete om man inte är intresserad av LOV. Men jag förstår Socialdemokraterna och Catharina Bråkenhielm som tycker att det är pinsamt att det är så många som har visat intresse. Jag kan förstå att det är lite pinsamt.
När det gäller att ingen annan skulle gilla det - i alla fall inte brukarna - kan man bara gå tillbaka till remissvaren. Det är oerhört positiva remissvar. Det beror också på hur man lägger fram ett förslag. Detta är frihet att välja. De som inte vill välja behöver inte välja. Då finns denna icke-valsprincip.
Jag tycker nästan att det är synd om er att ni är så rädda i onödan. Vari ligger rädslan? Rädslan måste ju bottna i någonting.
Anf. 183 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Det var mycket omsorg i det. Men det är inte särskilt farligt. Vi blir inte särskilt rädda.
Jag har en annan fråga. Jag fick inte heller så mycket svar på vad man fick välja mellan. Det handlar egentligen om privat och offentligt. Sedan säger man att kommunerna inte är särskilt bra på att utföra tilläggstjänsterna och att de därför inte får utföra dem. För mig är det helt obegripligt. Och vad man får välja mellan har inte heller framkommit, mer än att man får välja mellan olika företag.
Visst är det bra att man får välja. Men man ska också veta att det måste finnas någon som fördelar resurserna. Om man får välja är det oftast de starka som är vinnare. Det finns de som inte kan välja och som inte har möjlighet. Jag förstår inte heller hur man ska kunna veta vilken kvalitet det är.
Om jag som 92-åring får 20 broschyrer i min hand, hur ska jag och den som ska informera mig - man läste upp att det ska vara tydligt och lättfattligt - veta att ett bolag har bättre kvalitet än ett annat bolag? Hur vet man det, och hur ska de informera mig om det? Får man säga till exempel att dessa fem bolag har bättre kvalitet än några andra bolag? Får man göra det, eller får man bara läsa den glättiga ganska dyra tryckta broschyren, eller hur kommer det att gå till?
Anf. 184 Chatrine Pålsson Ahlgren (Kd)
Fru talman! Vad får man välja mellan? Ja, det kommer vi att få se. Det är olika utförare. Det kan finnas någon med en särskild nisch. Jag tänker på dem som har funktionsnedsättningar. Det kanske är någonting som är profilerat just för dessa människor och som är alldeles perfekt och passar bra. Det är ett exempel.
När det gäller icke-valsalternativet hjälper det inte hur många gånger jag säger att det är en kvalitetsmässig vård som man ska få om man inte vill välja. Det känns viktigt.
Hur ska man veta vad som är god kvalitet? Regeringen talar om och arbetar med öppna jämförelser som ett sådant exempel. Det som är så besynnerligt och tråkigt är att den tidigare regeringen inte har ägnat sig åt vare sig statistik eller uppföljningar. Den tyckte väl inte att det var viktigt. Men den här regeringen har tagit tag i dessa frågor och sett till att man ska kunna få öppna jämförelser för att kunna kvalitetskontrollera verksamheten. Jag ser fram mot att det ska bli fullständigt uppbyggt.
Anf. 185 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Regeringen har hittills presenterat en rad åtgärder för att förbättra äldreomsorgen. Dessa åtgärder innehåller bland annat stora statliga stimulansbidrag till kommuner och landsting, stöd till byggande av särskilt boende, utveckling av kvalitetsindikatorer för att kunna göra kvalitetsjämförelser samt ökade satsningar på äldreforskning.
Vi arbetar också med förslag som rör förbättringar i den statliga tillsynen. Vidare bedrivs ett arbete med bostadsförsörjningen för äldre, kompetensfrågor inom äldreomsorgen och tillförsäkrandet av en värdig äldreomsorg.
Grunden är lagd för en långsiktigt god kvalitetsutveckling - för ett samhälle där alla medborgare kan åldras i trygghet och där värdighet är målet. Utökad valfrihet och en lagstiftning som reglerar detta ingår som ytterligare en viktig del i detta förbättringsarbete.
Fru talman! När regeringen tillträdde hösten 2006 hade 11 procent av samtliga personer med hemtjänst denna tjänst utförd i enskild regi. Motsvarande andel i särskilda boenden var 14 procent.
Utvecklingen mot fler alternativa utförare hade pågått under en lång tid utan att den förra regeringen hade brytt sig om att ta fram en passande lagstiftning eller effektiva verktyg för insyn, uppföljning och kontroll.
Alliansregeringen har nu lagt fram ett förslag om en lagstiftning som tydliggör villkoren för hur kommunen på ett tillfredsställande sätt kan lägga ut delar av verksamheten på andra utförare - lagen om valfrihetstjänster, LOV.
Lagstiftningen är tillämpbar inom stöd-, vård- och omsorgstjänster till brukaren, patienten. Det är en lagstiftning som skapar kvalitetskonkurrens, inte priskonkurrens som under den tidigare regeringen var det enda alternativet. Nu är det kvalitetskonkurrens mellan utförarna som vi har eftersträvat.
Lagen bygger på lika villkor för alla, oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal regi eller om den bedrivs i privat, ideell eller idéburen regi.
Fru talman! Det viktigaste skälet för den här reformen, för den här nya lagstiftningen, är - som sagts tidigare här i kväll - att de äldre ges rätten att själva bestämma också när de behöver samhällets vård och omsorgstjänster. Med LOV får äldre möjlighet att välja utförare av äldreomsorg och möjlighet att välja bort när man tycker att vård och omsorg inte fungerar väl. Äntligen, säger jag.
Jag kan försäkra vänstern om att jag har träffat en massa äldre människor som både kan välja och vill välja.
(Applåder)
Man ska inte behöva förlora inflytande, delaktighet eller självbestämmande bara för att man blir äldre. Man måste få råda över sin vardag också när man behöver hjälp och stöd. Att själv få bestämma vem som ska hjälpa till med morgonduschen och vilket äldreboende man vill bo i är faktiskt viktigt.
Jag har träffat Britta, 84 år. Förra sommaren hade hon besök av 20 personer från hemtjänsten. Man fick börja om och visa gång på gång hur de skulle göra, visa runt och så. Det sade Britta till mig. Hon skulle gärna välja en hemtjänstsleverantör som skickade bara fyra olika personer som hon kunde lära känna personligen var och en. Det skapar kvalitet. Sådana företag finns det, och fler sådana kommer att växa fram.
Kurt behövde en plats i ett äldreboende men bekymrade sig för hur det skulle gå för hans älskade katt. Tänk att kunna få välja ett äldreboende där man kan få ha med sitt husdjur eller ett där det varje dag finns sång och musik om man är intresserad av det!
Vi är olika och har olika intressen också när vi blir gamla. Därför är den här nya lagstiftningen, som kan göra det enkelt för kommunen att låta de äldre själva välja, så viktig. Oppositionen säger nej till att låta Britta och Kurt själva bestämma.
Det är också viktigt att öka möjligheterna för anställda i omsorgen att få olika arbetsgivare att välja bland och att starta eget. Det finns så många idéer och så mycket kunskap och kompetens ute i verksamheterna. Jag tror att det kan bidra till att höja statusen i verksamheten.
För några veckor sedan träffade jag Susanne Segersten i Örebro. Hon driver företaget Sussi AB som erbjuder hushållstjänster. Susanne hade jobbat länge inom omsorgen, men längtan efter att driva egen verksamhet tog form. Men hon får inte bedriva hemtjänst. Susanne och hennes medarbetare väntar på och längtar efter förändring. De ser fram emot att lagen om valfrihetstjänster träder i kraft. Susanne hoppas att Örebro är med på tåget.
Ann-Chatrine Rundqvist jobbar på ett äldreboende i Emmaboda kommun. Ann-Chatrine och en kompis har en dröm om att starta ett äldreboende på en näraliggande ort, i Lindås, för att de äldre från Lindås ska kunna bo kvar i sin närmiljö. När de kontaktade det socialdemokratiska kommunalrådet sade hon att hennes personliga inställning och Socialdemokraternas uppfattning är att man vill fortsätta att driva den offentliga verksamheten i kommunal regi.
Det finns många Susanne och många Ann-Chatrine i vårt land. Regeringen vill bana väg för att mer vårdpersonal med sin kunskap och kompetens också ska kunna driva egen verksamhet. Vänsteroppositionen säger nej till möjligheter för Susanne och Ann-Chatrine att starta eget och till ökade möjligheter för ideella och idéburna aktörer eller för personalkooperativ att starta eget.
Fru talman! En analys av oppositionens samlade svar faller ut så här:
Socialdemokraterna säger sig vilja se en ökad valfrihet men yrkar ändå avslag på propositionen. Man säger en sak men vill egentligen någonting annat. Vi är inte förvånade, för aldrig har reformer där makten flyttas från politiker till medborgare stötts av Socialdemokraterna.
Miljöpartiet har lånat sig till att vara med på en flerpartimotion och frångår därigenom alla sina tidigare principer om att sträva efter mer valfrihet i välfärden. Man är uppenbarligen beredd att sälja sin själ för ett eventuellt regeringssamarbete. Kanske är det därför som Miljöpartiet tidigare här i dag inte har tagit några repliker.
Konsekvent är väl bara Vänsterpartiet som regelmässigt yrkar avslag när det gäller alla försök att öppna vård och omsorg för mer av valfrihet. Man skriver i sin motion: Vård och omsorg ska i huvudsak drivas av offentliga aktörer.
Fru talman! Regeringen har bedömt att kommunerna behöver stöd när det gäller att underlätta övergången till valfrihetssystem enligt LOV. Erfarenheterna från de kommuner som tidigare har infört någon form av valfrihetssystem visar att det är förenat med vissa kostnader att förbereda ett införande.
Därför har vi avsatt 280 miljoner kronor som ska användas till detta. För närvarande är det 181 kommuner som har sökt stimulansbidrag. Detta stora intresse är glädjande. I 181 kommuner i Sverige kan det bli så att rätten att själv få bestämma ökar för den som vill ha vård och omsorg. I 181 kommuner i Sverige kan det bli så att möjligheterna att driva egen verksamhet ökar för vårdens medarbetare.
Jag noterar att ca 25 procent av de kommuner som ansökt om medel är styrda av en vänstermajoritet. Fagersta med Vänsterpartiet som ledande parti är en av de kommuner som har ansökt.
I landets kommuner har oppositionens partikamrater uppenbarligen gjort en helt annan bedömning av vad som gagnar de äldre. Man kan förmoda att de befinner sig lite närmare äldreomsorgens verklighet.
Fru talman! Det valfrihetssystem enligt LOV som snart kommer att växa fram i många kommuner kombinerar valfrihet för den äldre med kontroll över kvaliteten, insyn för kommunerna och statlig tillsyn.
Valfriheten samt mångfalden av aktörer fordrar - låt mig tydligt säga detta - om den ska ha värme i sig, en stark etisk medvetenhet. Fria marknadskrafter skapar inte automatiskt ett samhälle där värdighet och omtanke existerar. Lagen om valfrihetssystem innehåller därför bestämmelser om en tydlig kontroll och tillsyn över alla utförare.
Regeringen har dessutom vidtagit flera åtgärder för att säkra, utveckla och kontrollera kvaliteten i omsorgen, ett arbete som var försummat av den tidigare regeringen.
För det första genomför vi en tillsynsreform. Regeringen avser att slå samman tillsyn av socialtjänst med tillsyn av hälso- och sjukvård. Då blir tillsynen mer effektiv och mer enhetlig över hela landet. Samtidigt höjer vi ambitionsnivån genom att satsa ytterligare medel från och med 2009.
För det andra har vi påbörjat ett omfattande arbete med att ta fram öppna jämförelser. 140 000 brukarenkäter skickas ut i höst. Äntligen frågar vi de äldre själva vad de tycker om kvaliteten. Det är försummat av den tidigare regeringen. Alla kommuner jämförs, men också på äldreboenden på enhetsnivå jämförs man kvalitetsmässigt på samma sätt.
För det tredje har regeringen tillsatt utredningen Yrkeskrav i äldreomsorgen. De kommande förslagen syftar bland annat till att ställa tydligare krav på kompetens hos personalen, oavsett om det är i privat eller offentlig regi.
Min självklara utgångspunkt är denna: Oberoende av om äldreomsorgen ges i privat eller enskild regi eller i kommunal regi ska den enskilde brukaren och dennes anhöriga alltid kunna känna fullt förtroende för att verksamheten är av god kvalitet och att den bedrivs i enlighet med gällande lagar, förordningar och föreskrifter. Man ska kunna känna sig trygg med att bli gammal i vårt land, och man ska självklart få bestämma själv över sin vardag också när man behöver vård och omsorg.
(Applåder)
I detta anförande instämde Chatrine Pålsson Ahlgren (kd), Kenneth Johansson (c) och Tobias Krantz (fp).
Anf. 186 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Jag vill förtydliga lite för Maria Larsson. Vi socialdemokrater, eller vi på vänstersidan som du kallar oss, säger inte nej till att man får välja. Vi tycker bara att just detta förslag är särskilt uruselt och orättvist. Därför säger vi nej till just det förslaget som det ser ut i dag.
Man kan raljera lite grann över att ni tycker att det inte ska vara några politiska beslut utan varje individ ska bestämma själv. Det är faktiskt så att vi har ett demokratiskt system där det politiska systemet ser till att resurserna fördelas så att det blir ganska jämnt, så att inte bara de starkaste roffar åt sig. Det är just därför vi står här i dag exempelvis. Vi hade inte behövts om politikerna hade varit så ringaktade som Maria Larsson lade fram det här.
Jag har några frågor. Flera av Socialstyrelsens föreskrifter gäller ju inte för de privata utförarna. Är det något som Maria Larsson tycker är viktigt och som ska prioriteras så att det blir lika? Hur ska i så fall kontrollen och insynen gå till?
Det finns en sammanfattning av Riksrevisionens rapport. Man skriver att regeringen inte fullt ut tar sitt ansvar för kvalitetsstyrningen på den privata sidan.
Vad tänker ni göra åt frågan att personal inte vågar eller får anmäla missförhållanden inom verksamheterna eftersom de då riskerar att sägas upp? Vi vet att många inte gör detta, och de som ändå har gjort det har råkat ut för repressalier.
Det är några frågor som jag skulle vilja ha svar på av ministern.
Anf. 187 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det är många frågor att svara på på kort tid. Låt mig börja med att ni egentligen vill att äldre ska få välja. Det som det har talats om här i dag har handlat om innehållet i exempelvis hemtjänsten, att man ska kunna få välja vad man vill använda tiden till. Men snälla nån, den möjligheten finns ju redan i dag. Många kommuner beslutar om att göra precis så. Det är ju ingen nyhet. Det vi erbjuder genom den här lagstiftningen ger ett mervärde.
Jag skulle vilja ställa frågan tillbaka till Catharina Bråkenhielm: Vänsterpartiet säger att merparten av äldreomsorgen ska utföras i offentlig regi - det står uttryckligen i deras motion - instämmer Catharina Bråkenhielm i det påståendet? Det vore väldigt intressant att få det belyst. Stöder Socialdemokraterna uttalandet att verksamheten i huvudsak ska bedrivas i offentlig regi? Det tror jag är viktigt för väljarna att få veta.
Det är inte alltid de starkaste som vi företräder. Jag skulle vilja säga att med den här reformen företräder vi dem som är svaga, som har svårt att göra sin röst hörd. Äntligen ger vi dem lite makt. Och vi flyttar makten från politikerna.
Det är ju det som Socialdemokraterna har så svårt för. Ni vill alltid behålla makten på den politiska nivån. Ni vågar inte släppa den ifrån er. Nu gömmer ni er bakom ganska många svepskäl, tycker jag, som känns mer eller mindre krystade för att ni egentligen inte vill. Det är precis som det besked som kvinnan i Emmaboda kommun fick av det socialdemokratiska kommunalrådet i Emmaboda kommun.
Min ambition är att vi ska ha lika villkor så långt det bara går att styra och på de områden där vi ska styra. Socialstyrelsens föreskrifter kompletteras hela tiden. Det är naturligtvis den inriktning som vi också ger föreskriftsarbetet. En förändring som har skett handlar om lex Sarah, där Socialstyrelsen har utfärdat nya bindande föreskrifter.
Jag får återkomma.
Anf. 188 Catharina Bråkenhielm (S)
Fru talman! Man kan säga att vi tycker att innehållet är viktigare än organisationen och formen. Självklart kan man välja lite grann i dag. Men i den nya lagen är det faktiskt privat eller offentligt som är det stora. Det är det som man vurmar för med den här valfrihetsreformen.
Jag tycker att det alltid ska finnas ett kommunalt alternativ. Det är tryggheten och basen i vårt Välfärds-Sverige. Det är det som alltid får stå kvar och ta stöten, oavsett vilken sektor det handlar om. Faller det andra omkull ska den kommunala sektorn alltid finnas kvar. Det är också där huvudansvaret finns för medborgarna. Det är absolut ett oerhört viktigt krav.
När det gäller meddelarskydd, kollektivavtal och tilläggstjänster säger Maria Larsson att så långt det är möjligt ska det vara samma spelregler. Men i det förslag som läggs fram i dag är det oerhört ojämlikt. Det är inte konkurrensneutralt. Det är oerhört orättvisa grunder med tilläggstjänster och det jag har räknat upp. Så långt det är möjligt - de här punkterna är inte möjliga att göra rättvisa. Det är inte samma spelplan man går in på. Kanske det går ut på att man ska knäcka den kommunala verksamheten. Den ska bara finnas där om de andra eventuellt inte finns kvar.
Anf. 189 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag noterar att Socialdemokraterna inte ger ett svar på om de tycker att merparten ska finnas i offentlig regi. Det var det som frågan gällde. Det var ett mycket svepande svar. Jag anar att det finns en diskrepans här mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Jag hoppas verkligen det, men jag är inte riktigt säker efter det svaret.
Min målsättning är att skapa lika villkor, att granska på lika villkor, att ha tillsyn på lika villkor. Det är hela idén med den här lagstiftningen. Äntligen, skulle jag vilja säga, därför att tidigare har ofta små, lokala, privata, ideella, idéburna och personalkooperativa verksamheter varit förfördelade. Nu kan det bli lika villkor.
Jag håller inte alls med om att det blir olika villkor. Tvärtom skapar vi jämbördiga villkor. Det kommer vi att fortsätta med också när det gäller tillsynen, när det gäller granskningen och när det gäller kvalitetskriterierna. Det är hela grejen.
När det gäller föreskrifterna har förbättringar gjorts i lex Sarah-lagstiftningen. Vi avser också att tydliggöra ytterligare att anonyma anmälningar kan göras enligt lex Sarah också från enskilda verksamheter. Jag tror också att lex Sarah behöver tittas över ytterligare.
Meddelarfriheten har utretts tidigare under den socialdemokratiska regeringen. Vi har diskuterat det ända sedan 1980-talet. Den utredning som den socialdemokratiska regeringen fick i sin hand fick massiv kritik från remissinstanserna. Därför valde den socialdemokratiska regeringen att inte gå vidare med något förslag.
Låt mig säga att det som gäller i dag inte hindrar en huvudman från att avtala med den privata arbetsgivaren om skydd mot efterforskning och repressalier. Vi har gett SKL i uppdrag att informera kommunerna och att vara rådgivare åt kommunerna. SKL kommer att i sin information till kommunerna ta upp möjligheten för kommunerna att avtala med den enskilda utföraren om just de här sakerna. Jag tycker att det är viktigt. Jag hoppas att så ska ske i alla kommuner. Jag eftersträvar verkligen lika villkor.
Anf. 190 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Riksrevisionen har sagt att lagstiftningen inte jämställer privatas och offentligas yttrandefrihet och meddelarfrihet. Även om man går ut med information och får det inskrivet ser inte lagstiftningen ut så.
Jag tänkte ta upp en annan sak som jag tycker är viktig. Ministern har talat om insyn, tillsyn och kontroll. Samtidigt har man lagt fram ett lagförslag som gör att man kan ha långa löpande perioder som går över mandatperioder. I sjukvården har man pratat om fem-åtta år. Det finns ingen gräns för hur lång tid man får skriva avtal för när det gäller äldreomsorgen och funktionshinderområdet. Det betyder att om man till exempel har skrivit ett dåligt avtal och inte har tagit med allt som man ska ta med kan man helt plötsligt inte ändra det. Man kan alltså bli bunden av avtal fast man upptäcker att man skulle ha krävt något annat.
Kommunal har varit ute och tittat i kommunerna Nacka och Täby, som har varit föregångare för kundvalsmodellerna. Årsredovisning, som är bra att ha om man ska kolla om allt går rätt till, fanns i 26 av 58 företag i Nacka och i 9 av 19 i Täby. Höga externa kostnader, som tyder på att man kanske plockar ut pengar eller gör något som inte är riktigt rätt, fanns i 6 av 26 företag i Nacka och i 3 av 9 i Täby. Låg pensionsinbetalning fanns i 13 av 26 av Nackas privata hemtjänstföretag och i 3 av 9 i Täby. Låga sociala kostnader fanns i 3 av 26 företag i Nacka och i 3 av 9 i Täby. I 37 av 58 företag i Nacka fanns det inga kollektivavtal, och det var samma sak i 9 av 10 i Täby. Dubbelnamn, det vill säga att man har ett annat namn än vad man var registrerad som i bolagsverket i kommunen vilket innebär att man är svårare att kolla upp, fanns i 3 av 58 företag i Nacka och i 3 av 19 i Täby. Röd flagg från Safetrade, det vill säga att man inte har betalat in moms och arbetsgivaravgift, att man inte har F-skattsedel eller att man har obetalda skulder, fanns i 12 av 58 företag i Nacka och 4 av 19 i Täby. Räcker LOV, frågar jag?
Anf. 191 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Jag skulle också vilja ställa en fråga till Eva Olofsson. Uppfattar Eva Olofsson att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har exakt samma ambitioner när det gäller utvecklingen av den kommunala äldreomsorgen, det vill säga att den ska utföras huvudsakligen i kommunal regi? Är det Eva Olofssons uppfattning att också Socialdemokraterna tycker det? Jag tycker att det är viktigt att få höra Eva Olofssons svar på detta.
Eva Olofsson talar om långa perioder. Frågan visar att Eva Olofsson inte har förstått lagstiftningen. Här handlar det om att kommunen upprättar kriterier där avtalstiden inte är begränsad. Uppfyller man de kriterierna kan man också vara leverantör i kommunen, men det förutsätter ju att det finns de som väljer en och som tycker att man erbjuder en bra verksamhet. Om man inte erbjuder en bra verksamhet kommer man inte att få någon att leverera till. Det är det som är så fantastiskt med det här. Det skapar en lyhördhet, Eva Olofsson, mot den som nyttjar vården och omsorgen. Därför kommer den som kan erbjuda den bästa kvaliteten, som har en lyhörd organisation och som kan leverera bra välfärdstjänster att få mer att göra.
Det finns inget som hindrar att man skriver in kriterier som årsredovisningar och allt det andra. Den möjligheten finns. Vägledning kommer som sagt att ges via SKL, som kommer att stå till tjänst med råd och stöd.
Varje fråga som Eva Olofsson har ställt i debatten uttrycker en sådan misstro mot systemet. Faktum är att både i Nacka och i Täby vill man inte gå tillbaka till något annat system. De är nöjda. Personalen är mer nöjd än tidigare och de äldre är mer nöjda än tidigare. Betyder inte de resultaten någonting för Eva Olofsson?
Anf. 192 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Var Socialdemokraterna står får de svara för själva. Men jag hörde tydligt Catharina Bråkenhielm säga att innehållet är det viktigaste och att det ska finnas ett kommunalt alternativ. Vi har tydligt sagt att vi huvudsakligen vill ha kommunalt utförande. Vi tycker inte om marknadsanpassning och vinstintressen i äldreomsorgen. Men vi kan också tänka oss att ideella kooperativ och andra kan bidra till utveckling av verksamheten; det står tydligt i vår motion.
Jag fick inget svar av ministern. Jag har förklarat så många gånger tidigare i debatten att vi vill flytta makten till den äldre när det gäller att påverka innehållet ihop med dem som jobbar, vårdbiträdet och undersköterskan.
Men jag fick inget svar. Varför ser det då ut så här i Täby och Nacka? Där har ju den borgerliga majoriteten kunnat ställa krav och byggt upp system för att kolla verksamheten. De har hållit på i flera år. Varför finns det inte kollektivavtal? Varför får Kommunal fram att det kan finnas oegentligheter?
Alla känner väl till förskoleföretaget som har plockat ut miljontals kronor och vars chef har blivit dömd till fem års fängelse. Samma personer hade ett vård- och omsorgsföretag som finns i stora delar av Stockholm. Företaget har nu bytt ägare. Man har nu satt konsulter på att titta på företaget. Vad är det egentligen de håller på med? Man har hittat väldigt mycket fel. De har skickat felaktiga fakturor. De har inte betalat in försäkringar. De har inte gjort avvikelserapporter. De har haft anhöriganställningar på fel sätt. Mängder av fel har begåtts.
Man säger att man egentligen vill bryta det här, men man kan inte göra det utifrån det avtal man har trots att vi kan räkna upp hur många fel som helst som pekar på att detta inte fungerar och att det kan finnas oegentligheter. Nu har man fått anmäla detta till Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket. Ska det vara så? Ska vi inte kunna ha bättre lagstiftning som gör att man kan bryta avtal när det går så här snett?
Anf. 193 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det är precis det som LOV erbjuder; att skriva in kriterier som man tycker är viktiga för att verksamheten ska ha en god kvalitet. Precis det är tanken. Man kan till och med göra om kriterierna om man ser att man har missat något och fastställa dem återigen. Då blir det en ny omgång när det gäller vilka som kan vara med och erbjuda tjänster utifrån de nya kriterierna. Den möjligheten kommer att finnas, vilket man kan säga är en tidsbegränsning i sig.
Men jag tror att det är oerhört viktigt och centralt för att människor ska våga starta och erbjuda verksamhet att de inte är begränsade av ett fåårsavtal, för vem vågar starta då? Man ska veta att om man gör ett bra jobb och om de äldre väljer ens tjänster ska man också ha långsiktiga möjligheter att utvecklas i kommunen.
Jag är oerhört angelägen om att det finns kontroll. Det kommer att finnas såväl lycksökare som dålig verksamhet både inom den kommunala sektorn och inom den privata. De kommer att finnas inom den ideella idéburna och den kooperativa, vilka vi alla hoppas få se mer av. Det är därför vi har satt upp så tydliga kontrollsystem med kvalitetsjämförelse och tillsyn. De måste vara väl fungerande för att säkra det hela. Mångfalden i sig kan annars innebära att fler försöker skapa sig en verksamhet som inte är kvalitetsmässigt hållbar. Jag har varit väldigt noggrann med att säkra både kvalitetsjämförelser och kontroll.
Eva Olofsson säger: Vi vill visst flytta makten till de äldre. Nej, det vill ni inte! Det har varit tydligt under debatten. Ni vill inte släppa ifrån er makt till de äldre. Ni tror inte att de äldre kan bestämma vad som är bäst för dem själva. Det visar debatten så tydligt. Ni vill inte heller släppa ifrån er makt till personal som bara längtar efter att få utveckla egen verksamhet, att få starta eget och att få alternativa arbetsgivare att välja på.
Den här debatten har varit belysande. Här går en skiljelinje i svensk politik och i svensk äldreomsorg. För min del är jag så glad över att det finns så många förståndiga kommunpolitiker, uppenbarligen också i Eva Olofssons eget parti, som ändå vågar gå emot det partierna gör på den nationella nivån.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2008-11-20
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 1, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2008-11-20Protokoll 2008/09:32
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Avslag på propositionen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2008/09:So5 av Ylva Johansson m.fl. (s, mp) yrkandena 1 och 2 samt
2008/09:So6 av Eva Olofsson m.fl. (v) yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 1 101 0 28 m 83 0 0 14 c 24 0 0 5 fp 20 0 0 8 kd 21 0 0 3 v 0 20 0 2 mp 0 16 0 3 Totalt 149 137 0 63 Lagförslagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om valfrihetssystem,
2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), och
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:29 och avslår motionerna
2007/08:So509 av Tomas Tobé (m) yrkandena 1 och 2 samt
2008/09:So424 av Anna Lilliehöök (m).