Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

Anf. 1 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Om ett par dagar går Sveriges statsminister antagligen upp i en talarstol som liknar denna i Poznan i Polen. Där kommer han att berömma den svenska klimatpolitiken och berätta om hur våra utsläpp har minskat med 10 procent samtidigt som tillväxten ökat med nästan 40 procent. Tyvärr är det inte lika ofta som han nämner att allianspartier röstat emot varje enskilt beslut som lett fram till denna utsläppsminskning. Tyvärr kommer han nog inte heller att berätta att riksdagen i dag kommer att avskaffa den enskilt viktigaste klimatåtgärden, den åtgärd som har stått för en fjärdedel av minskningen, det lokala klimatinvesteringsprogrammet. Runt om i Sverige har hundratals projekt fått statligt stöd. Programmen omfattar i dag ca 720 åtgärder och en investeringsvolym på 6,6 miljarder kronor. En tredjedel av dessa åtgärder görs av näringslivet. Sammanlagt har programmen sparat över 2 miljoner ton koldioxid. Det är tre gånger så mycket som hela inrikesflyget. Runt om i landet har de här programmen skapat arbetstillfällen. Runt om i landet har programmen minskat utsläppen. Och runt om i landet har programmen skapat tillväxt och framtidstro. Alternativen i svensk politik är tydliga: en regering som står handfallen inför klimat- och jobbkrisen och en opposition som vill investera i framtidens jobb och klimat. Fru talman! Ska vi klara klimatkrisen krävs det att vi minskar våra utsläpp med 40 procent till 2020 och att vi sedan fortsätter att minska våra utsläpp med 75-90 procent till 2050. Den senare slutsatsen var alla partier i den här riksdagen överens om i Klimatberedningen. Vi har sträckt ut en hand till regeringen och sagt oss vara beredda att komma överens om ett ambitiöst klimatmål. Vi deltog konstruktivt i regeringens klimatberedning. Tyvärr var regeringssidan inte lika konstruktiv utan använde den mesta tiden till att gräla med varandra. Två år in i mandatperioden har Sverige fortfarande inget nationellt klimatmål. Av den till hösten utlovade klimatpropositionen syns, trots att julen står för dörren, ingenting. I Klimatberedningen var den moderatledda sidan överens om att minska utsläppen i Sverige med runt 30 procent. Det tyckte miljöministern var lite för tufft, så i en tidningsintervju prutade han ned målet till 27 procent, ja, kanske till och med 25 procent. Det tyckte i sin tur statsministern var lite för tufft. Han ifrågasatte om vi verkligen behöver något klimatmål över huvud taget. Det är pinsamt att regeringen i denna ödesfråga inte ens ska kunna samla sig till ett mål för klimatpolitiken, än mindre en proposition. Carlgren och Reinfeldt vill leda världen och leda EU, men klarar inte ens att samla sig till att leda Sverige. Halva mandatperioden har gått, och regeringen klarar inte ens att ställa upp ett mål. I andra länder ser det annorlunda ut. London vill minska sina utsläpp med 65 procent. Norge vill minska dem med 50 procent. Angela Merkels Tyskland har beslutat sig för att minska utsläppen med 40 procent. Hur mycket sämre anser högeralliansen att Sverige ska vara? Fru talman! Parallellt med klimatförhandlingarna genomgår världen en djup ekonomisk kris. En risk om inte förhandlingarna sköts rätt är att krisen används som argument för att ingenting göra. De som länge argumenterat för att den klimatomställning som vi behöver göra kommer att bli för dyr hittar i finanskrisen nya argument. Därför behöver Sverige och andra länder driva på processen ännu hårdare och argumentera för det omvända perspektivet. Finanskrisen ger möjligheter att klara också klimatkrisen. Den ekonomiska krisen behöver mötas med en tydlig stimulanspolitik. Genom att välja att göra investeringar i ny, miljövänlig teknik kan vi skapa gröna jobb och samtidigt kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Men Sverige, ordförandeland om ett halvår, kommer tomhänt till Poznan. Den svenska regeringen saknar fortfarande nationella klimatmål. Efter drygt halvtid i regeringsinnehavet finns det ingen klimatproposition, som utlovats, och inga mätbara mål är uppställda. Bristen på klimatstrategi kan, nu när vi går in i en lågkonjunktur, innebära tiotusentals förlorade svenska jobb inom det miljötekniska området. Bristen på klimatstrategi påverkar också konkurrenskraften hos de svenska företag som varit framsynta och gjort stora klimatinvesteringar. Fru talman! Regeringens handfallenhet inför jobbkrisen är anmärkningsvärd. I stort sett alla kommentatorer och experter, från höger till vänster, är överens. Regeringen har väntat för länge, gjort för lite och gjort saker för sent. I stället för att anta utmaningarna har man passivt sett på medan varslen haglat och arbetslösheten ökat. I stället för nya investeringsprogram i ny, grön teknik avskaffar regeringen de framgångsrika klimatinvesteringsprogrammen. I stället för att gripa den historiska möjligheten att byta ut den svenska fordonsparken mot miljöbilar förtidsavvecklar man miljöbilsbonusen. I stället för att särskilt stödja klimatsmarta ombyggnader och energieffektivisering kommer regeringen med ett ROT-program som ger lika stora bidrag till den som vill lyfta in en oljepanna i villan som till den som vill lyfta ut oljepannan ur villan. Speciellt anmärkningsvärd blir regeringens politik på miljöbilssidan. Det växande miljöintresset har lett till en nödvändig omställning av svensk bilindustri och en framgångsrik omställning. Av Saabs försäljning förra året var 80 procent miljöbilar. Av Volvos försäljning var 55 procent miljöbilar. När svensk fordonsindustri påbörjat den nödvändiga omställningen och när svensk fordonsindustri knäar under den vikande konjunkturen, då presenterar regeringen och högerpartierna något som väl bäst beskrivs som ett antimiljöbilspaket. Miljöbilsbonusen avskaffas. Trängselavgiftsundantaget avskaffas. Parkeringsförmånen för miljöbilar avskaffas. Sammantaget gör dessa tre åtgärder från högerpartierna att den stockholmare som står inför valet att köpa en ny bil förlorar 60 000 kronor under en treårsperiod jämfört med dagens situation om man väljer en miljöbil. Dessutom avvisar regeringen stödet till efterkonvertering, ett stöd som skulle kunna ge tusentals ägare till lite äldre bilar möjligheten att göra en klimatinsats. Dessutom avvisar regeringen skrotningspremien, ett förslag som skulle skrota ut de äldsta och miljövidrigaste fordonen ur den svenska bilparken och möjliggöra ett byte till en miljöbil. Lika illa är utvecklingen på bränslesidan. Regeringen har vid ett flertal tillfällen deklarerat att det ska vara dyrare att använda bensin och diesel än etanol och andra förnybara alternativ, men med dagens låga oljepriser är det billigare att köra på bensin och diesel än på etanol. Det ska löna sig att göra rätt, och det ska kosta att göra fel, brukar de borgerliga mässa i debatten. Vi kan väl bara konstatera att det då enligt regeringens politik är rätt att köpa en utländsk fossilbil och fel att köpa en svensk miljöbil. Fru talman! Barn är inte små vuxna. Barn har betydligt känsligare kroppar. I relation till sin kroppsvikt dricker de mer, äter mer och andas mer än sina föräldrar. Barnen är alltså mer utsatta för gifter i luften, i kläderna och i de leksaker som de inte sällan stoppar i munnen. Under hösten har vi kunnat läsa oroväckande larm, larm om gifter i leksaker och mjukgörande ftalater i tryck på kläder. Det tycks som om barn inte bara är mer känsliga utan också mer utsatta för farliga kemikalier i sin vardag. Snart är det jul och många föräldrar väljer med tvekan bland leksaksaffärernas utbud. Är den röda färgen på leksaksbilen fri från gifter? Vilka mjukgörande ämnen innehåller den glada plastankan? Kan vi verkligen lita på CE-märkningen? Vad gör då regeringen för att stilla föräldrars oro? Verkar de för att förbjuda fler ämnen och skärpa kontrollen genom ökade myndighetsanslag? Verkar de för ökad kontroll och mer informationsinsatser? Nej, tyvärr agerar regeringen i precis motsatt riktning. För första gången någonsin tillåter regeringen ett farligt ämne som redan är förbjudet att använda. Dekabromdifenyleter blir återigen tillåtet och återigen ett hot för svenska konsumenter. Det är ett hormonstörande ämne som hittats i bland annat bröstmjölk. Miljörörelsen har kallat det för ett historiskt bakslag för miljöpolitiken. Kemikalieinspektionen, den myndighet som ansvarar för kontroll och övervakning, får sina resurser nedskurna i regeringens budget och i det betänkande vi diskuterar i dag. Resultatet blir mindre kontroll i stället för mer och sämre information i stället för bättre. Vi vill öka intensiteten i arbetet mot farliga kemikalier, förbjuda fler ämnen och öka anslaget till KemI för kontroll och information. Det hade kunnat ge många föräldrar en tryggare och lugnare jul. Fru talman! Regeringen tycks helt sakna strategi för den kanske viktigaste frågan i de globala klimatförhandlingarna, hur alla länder kan förmås skriva under en framtida överenskommelse. Den svenska regeringen har hittills inte presenterat ett enda initiativ för att hitta en global finansiering av tekniköverföring och substantiell kapitalöverföring. I stället har de aktivt argumenterat mot dem som vill använda en global klimatöverenskommelse till att öronmärka pengar för tekniköverföring. Dessutom har linjen i argumentationen varit att det viktiga är att göra det möjligt för Sverige och EU att köpa sig fria från stora delar av våra åtaganden. Ett sådant avlatssystem kommer inte att lösa klimatkrisen. Med en sådan hållning och en sådan passivitet i Poznan kommer inte en global klimatöverenskommelse att komma till stånd i Köpenhamn. Den svenska regeringen borde i stället ta initiativ för att underlätta framgången i Köpenhamn och försvara svensk konkurrenskraft. Vi har lagt fram förslag som skulle underlätta klimatförhandlingarna och bidra till både ökad global rättvisa och förbättrade konkurrensmöjligheter för svensk industri. Regeringens passivitet i klimatfrågan hotar svenska jobb och en långsiktig klimatöverenskommelse. Fru talman! Den kanske tydligaste och mest långtgående genomgången av regeringens resultat och handlingskraft har regeringens eget miljömålsråd stått för. Miljömålen är fastslagna i politisk enighet i riksdagen. Miljömålsrådets styrelse utses av regeringen och består av generaldirektörerna för våra största myndigheter. Sverige har 16 miljömål och 72 delmål. I den fördjupade utvärdering som rådet lämnat till regeringen är rådets bedömning att endast ett av 16 mål kommer att nås. De övriga 15 kommer att bli svåra eller omöjliga att nå. Rådet ser så allvarligt på situationen att de döpt den 400-sidiga luntan till Miljömålen - nu är det bråttom. Nu är det bråttom. Vad gör då regeringen när dess eget råd säger att miljömålen inte kommer att nås, att det behövs konkreta åtgärder, att det är bråttom? Jo, regeringen bestämmer sig för att dra tillbaka den tidigare aviserade propositionen. De miljömål som riksdagen i enighet beslutat om ska nu utredas, ett beslut som fattades utan diskussion med oppositionen. Alla konkreta förslag på åtgärder som rådet föreslår läggs i malpåse - utredning i stället för handling, passivitet i stället för åtgärder. Fru talman! Trots att alla högerpartierna var eniga med oss i Klimatberedningen om behovet av stora järnvägssatsningar har de nu lagt en proposition på riksdagens bord där 74 procent av pengarna satsas på nya vägar. 74 procent! Jag måste därför fråga er som satt i Klimatberedningen om ni anser att det är en rimlig fördelning att 3 kronor går till nya motorvägar och 1 krona till järnväg och kollektivtrafik. 1, 2, 3 kronor till nya motorvägar, 1 krona till järnväg och kollektivtrafik. Klimatberedningen talar om att flytta transporter från vägar till järnvägar. Det är väl rimligt att anta att regeringens trafikpolitik kommer att leda till motsatt resultat, eller vad tror högeralliansen? Hur mycket transporter kommer att flyttas från järnvägar till motorvägar? Fru talman! Om vi jämför regeringens politik med den som vi socialdemokrater föreslår kan vi konstatera att oppositionen har högre ambitioner, mer pengar och skarpare åtgärder. Jag hoppas att regeringen ska komma i kapp, men tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Klimatet behöver en ny regering. Miljön behöver en ny regering. Och, fru talman, Sverige behöver en ny regering. (Applåder)

Anf. 2 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Volvo är i kris. Saab är i kris. Hela finanssektorn är i kris. Klimatet är i kris. Att klimatet är i kris har vi vetat sedan länge. Den 23 september i år tog jordens resurser slut. Den 23 september i år hade vi belastat världens betesfält, odlingsmarker, skogar och fiskevatten till hundra procent - detta enligt den internationella miljöorganisationen Global Footprint Network. Vi tar alltså ut mer av jordens resurser än den kan klara av. Vi tär på kapitalet helt enkelt, rika mer än de fattiga. Orättvisan sett i ett globalt perspektiv är stor. Tänk globalt, agera lokalt brukar vi säga i många sammanhang när vi pratar om miljöfrågor. Det är sant att vi ska tänka globalt och agera lokalt. Men vi ska förstås också göra det omvända. Vi ska naturligtvis även tänka lokalt och agera globalt. Det ena kan inte utesluta det andra. Fru talman! I våra kommuner har det länge funnits möjligheter att med hjälp av statliga pengar göra investeringar i lokala åtgärder för att förbättra situationen för klimat och miljö. I Karlstad återvinner till exempel Färdig Betongs anläggning nu vatten och betongrester från rengöring av bilar och utrustning. På Gotland gör Cementa cement av slagg. Västerviks sporthall sparar energi med en modern utrustning för ventilation och värmeåtervinning. Och i Trollhättan utvinner kommunen biogas av hushållssopor. Listan över bra miljö- och klimatåtgärder som kom till stånd med hjälp av pengar från de lokala klimatinvesteringsprogrammen LIP och Klimp kan göras lång. Det fanns nämligen en gång möjligheter ute i kommunerna att göra bra saker för miljön och klimatet. Det fanns, som sagt, en gång ett lokalt investeringsprogram som hette LIP och som sedan utvecklades till Klimp. Klimatinvesteringsprogrammet har gjort stor nytta för klimatet i kommunerna och i Sverige. När hela projektet nu klappar ihop har Naturvårdsverket gjort en summering. Låt mig citera ur deras pressmeddelande, där de skriver: "Projekten inom investeringsprogrammen LIP och Klimp beräknas minska utsläppen av växthusgaser med 2,1 miljoner ton om året. Det motsvarar drygt tre procent av de svenska utsläppen av växthusgaser." "Investeringsprogrammen har gett det lokala miljöarbetet en rejäl skjuts framåt under de senaste tio åren. Det är roligt att se att så många kommuner engagerar sig och att investeringarna ger ringar på vattnet i hela landet." Detta säger Gunnel Horm, chef för Naturvårdsverkets enhet för investeringsprogram. Detta program lägger regeringen nu ned. Man kunde tro att regeringen skulle ta vara på och omhulda sådana guldklimpar - men alls inte! I maj delades de sista pengarna ut, och anslaget stängdes. Hur tänker regeringen egentligen? Tänker regeringen? Vänsterpartiet tänker, och vill, behålla och utveckla ett sådant framgångskoncept. Men vad vill den moderatledda regeringen? Och vad vill miljöministern som jag hade hoppats skulle vara här i dag så att vi på ort och ställe hade kunnat få ställa frågor. Hur tänkte ni när ni avskaffade klimatinvesteringsprogrammet som innebär 3 procent mindre i utsläpp - motsvarande, som vi nyss hörde, en tredjedel av vad det svenska inrikesflyget släpper ut. Är 3 procents minskning av utsläppen försumbart? Jag undrar vad ni har för ess i rockärmen i stället. Fru talman! Jag misstänker att vi kommer att få höra något om hållbara städer och om ny- och ombyggnadsåtgärder i en särskild stadsdel eller i ett bostadsområde eller kvarter. Men det är någonting helt annat - något annat och dessutom lite pengar, 140 miljoner nästa år. Stödet till hållbara städer syftar till att främja en stadsutveckling genom åtgärder som vidtas i syfte att väsentligen minska utsläppen av växthusgaser. Det står så i betänkandet. Men hur då? Hur tänker regeringen? Vilka beräkningar har ni gjort för att kunna säga att satsningen på hållbara städer - 140 miljoner nästa år och 200 miljoner år 2010 - väsentligen kommer att minska utsläppen av växthusgaser? Är väsentligen minskade utsläpp mer än de 3 procenten, eller är det så att ni inte har någon aning om det? Vi har en jobbkris, och vi har en klimatkris. Regeringen anslår 1 500 miljarder i stöd till bankerna som inte verkar så intresserade. Kanske får Volvo och Saab också fördelaktiga lån. Vi är många som är krismedvetna. Kraftiga åtgärder måste givetvis vidtas för att vi ska komma till rätta med finanskrisen, med Volvos och Saabs kris och med den kris som alla människor som är beroende av jobben kommer att hamna i, då med låg a-kassa eller ingen a-kassa alls. Regeringens krispaket är verkligen inte så mycket att hänga i julgranen vare sig för dem som drabbas av att bli utan jobb eller för dem som vill se förändringar när det gäller klimatet. Hur var det med omsorgen om klimatet? Hur mycket får klimatkrisen kosta? Vilka mål har regeringen egentligen med klimatpolitiken? Fru talman! Vänsterpartiet föreslår att ett nytt klimatmål införs om begränsad klimatpåverkan i andra länder. Vi har ju länge sett behoven i fattigare länder. För ett år sedan föreslog vi en satsning med 3 miljarder extra på klimatbistånd - alltså utöver den föreslagna biståndsramen. Det är människor i den fattigare delen av världen som värst drabbas av den rika världens utsläpp. Det är i den fattiga delen av världen som vi ser de värsta konsekvenserna av våra utsläpp. Det är inte rättvist. Vad vill regeringen göra åt det? Regeringen och miljöministern talar om en ambitionshöjning med sitt klimatpolitiska arbete och satsar på mekanismen för ren utveckling, CDM. Hur bra är det för klimatet? Vi satsar i Kina på att bygga upp en vindkraftspark i Gobiöknen för att ersätta kolkraften. Vi satsar också i Brasilien där vi bygger kraftvärmeverk som drivs med biomassa. Sverige satsar i Tamil Nadu i Indien där vi bygger en anläggning som använder rester från tillverkningen av träkol till att producera elektricitet. Det sade miljöministern i en annan debatt här i kammaren för en tid sedan. Utvecklingsländerna ska inte behöva ta omvägen över koldioxid för tillväxt, sade miljöministern också. Det låter jättebra och är också delvis bra. Vi i Vänsterpartiet har inget emot att vi använder oss av mekanismen för ren utveckling, CDM. Det är okej för bra projekt och som ett komplement till det vi ska åta oss att göra här hemma. Vi ska dock komma ihåg att mekanismen för ren utveckling, CDM, inte är en mekanism för att minska de totala koldioxidutsläppen. Med CDM är syftet i stället att göra minskningar där det är billigast, mest kostnadseffektivt. Rika länder är inte nödvändigtvis koldioxideffektivare än fattigare länder. Det här är ingenting som jag har hittat på, utan detta skriver Institutet för tillväxtpolitiska studier i det underlag som regeringen har bett om inför klimat- och energipropositionen och inför Sveriges ordförandeskap. Om de minskningar vi gör i andra länder genom mekanismen för ren utveckling blir något i stället för det vi borde göra här hemma, hos oss själva, blir det hela ett nollsummespel. Summan av utsläppen blir konstant. Fru talman! Jag hade, som sagt, hoppats att här i kammaren kunna få en del svar av miljöministern. Tyvärr är han inte här, så jag får än en gång fråga dem som företräder miljöministern varför regeringen lägger ned det lokala klimatinvesteringsprogrammet Klimp. Jag vill också fråga vilka mål Sverige arbetar för att nå här i Sverige fram till år 2020 och hur det ska åstadkommas. Vi har inte sett några sådana mål, och vi har inte heller sett några åtgärder. Vilka mål har regeringen med klimatpolitiken? Vi är alla på väg till Köpenhamn, så det är nu hög tid. I två och ett halvt år har vi väntat på en klimat- och energiproposition. När kommer den? Kommer den? (Applåder)

Anf. 3 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Den biologiska mångfalden är en hörnsten i regeringens politik. Det kan man läsa i den budgetproposition som i höstas lades fram. Detta ställningstagande delar vi i Miljöpartiet. Vi tror att det egentligen är svårt att veta hur viktig den biologiska mångfalden är, men vi vet att den är viktig. En rik biologisk mångfald är viktig utifrån dess betydelse och också avgörande för de ekosystem som vi är beroende av, så meningen om att detta är en hörnsten i regeringens politik är väldigt betydelsefull. Så långt låter det riktigt bra. Men just därför blir man både arg och upprörd över att den moderatledda alliansregeringen i nästa slag faktiskt inte visar, inte satsar tillräckligt på, att den här hörnstenen ska hålla. Hörnstenar är inte vad som helst. De är en bärande struktur, något som är avgörande för en byggnad eller för en strukturs hållfasthet, för stabilitet och möjligheter att stå emot påfrestningar - precis som våra ekosystem är viktiga när det gäller att stå emot förändringar och påfrestningar som kommer i och med att klimatet förändras och våra kartor ritas om. Den viktiga hörnstenen i regeringens politik står och svajar. Och vad värre är: Det blir inte bara regeringens politik som svajar. Det blir också ett försvagat och svajigt skydd för oss alla. Det är på tok och det är allvarligt när man, som man nu gör, ger mindre resurser till det som handlar om biologisk mångfald. Resurserna skvätts ut på andra områden. Den moderatledda regeringen är dessutom flitig med att komma med förslag till åtgärder som ökar trycket på känsliga områden och på den biologiska mångfalden. I våras presenterade man en ny skogspolitik med fokus på att öka produktionen. Man vill öka produktionen. Miljön kommer senare. Vi har också kunnat läsa om och ta del av ett förändrat strandskydd. Ett förslag har aviserats som bara verkar utarma strandskyddet, som på många håll i stället skulle behöva stärkas - detta samtidigt som just strandskyddet hyser en tredjedel av de rödlistade arterna och är ett av de bästa skydden vi har för biomångfalden. Däremot har man inte kommit närmare en miljömålsproposition trots att vi har fått höra att en sådan ska komma. Miljömålsrådet kom i våras med sin fördjupade utvärdering - en utvärdering med tyngd. Detta miljömålsråd som bland annat består av generaldirektörer eller motsvarande för 17 statliga myndigheter samt experter som representerar Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv och naturvårdsorganisationer. Miljömålssystemet står för långsiktighet, systematik och den nödvändiga helhetssynen i miljöpolitiken - ett brett förankrat arbete och ett gediget jobb. Vi är många som har väntat på en fördjupad utvärdering, så en proposition bör läggas fram av regeringen. Den fördjupade utvärdering som kom i våras fick titeln Miljömålen - Nu är det bråttom . Ni har alla sett den. Den är gedigen och tjock. Det här är en sammanfattning. Sammanfattningsvis konstaterar man att Sverige inte kommer att nå hälften av sina 16 miljökvalitetsmål till 2020. Åtgärderna behöver genomföras så snart som möjligt, det krävs politisk beslutskraft. Miljömålsrådet konstaterar ett genomförandeunderskott. Hur länge vågar ni vänta? Ska vi genomföra åtgärderna här, eller är det någon annanstans som detta ska ske? Vi har i Miljöpartiet i alla fall tagit hela detta arbete på allvar. Vi anser att fungerande ekosystem och en bibehållen biologisk mångfald är avgörande för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Förbrukar vi mer resurser än vad som nybildas kommer våra egna möjligheter till ekonomisk utveckling ofrånkomligen att begränsas. Vi är otåliga över att det dröjer med miljömålspropositionen. Tiden blir en fiende eftersom det är bråttom. Arbetet tappar fart, det stannar upp och problemen blir allvarliga allteftersom tiden går. I Miljöpartiet bestämde vi oss för att inte bara påpeka att det är bråttom, vi valde att prioritera det viktiga miljöarbetet och har fördelat resurser till de 16 miljömål som Sveriges riksdag i enighet har beslutat att vi ska arbeta med för att uppnå bättre miljö. Vi föreslog en höjning med 813 miljoner till 2009 och gedigna höjningar kommande år. Vi förväntar oss att även regeringen tar detta på allvar. Det är regeringens uppgift. Men ministern har skjutit upp alltihop, och det lär dröja till våren 2010 innan vi får ett förslag på detta område, som är ett av de viktigaste områdena. Då vi hade den skogspolitiska propositionen på dagordningen här i kammaren och vi kritiserade regeringen för att inte ta miljöhänsynen på allvar hänvisades det till att miljömålspropositionen kommer snart, den kommer till hösten, och så vidare, vilket vi nu vet bara var tomma ord. Jag är övertygad om att alliansföreträdarna i dag kommer att hylla de avsättningar som Sveaskog har gjort. Det är toppen, och alla tycker att det är bra. Men det finns så klart frågetecken om vilken mark det handlar om. Är det den som är mest skyddsvärd som nu avsätts av dessa Sveaskogs arealer? Vi vet alla att det utöver det finns ännu större behov. I fråga om havsmiljön och fisket är det en kamp om resurserna. Utvecklingen går åt fel håll. Övergödningen fortsätter. Vi ser att Östersjön är ett övergödslat innanhav, som varje sommar blommar av alger och ger semester och bad smolkig eftersmak. Exploateringen av stränderna ökar trots strandskyddet. Det är mycket som det är bråttom med i dessa dagar. Om nu Miljömålsrådet ansåg i sin rapport i våras att det var bråttom vet vi också från det dagliga arbetet och de dagliga rapporterna att klimatfrågan ställer saker och ting på ända och att detta också är ett "bråttomarbete". Klimatet - klockan går, en kamp mot tiden, mot motståndet att vilja ta ansvar, motståndet att förändra livsstil och system, motståndet mot att vara pådrivare, mot att vi kanske måste göra mer för att motivera andra. Vi använder oss av olika system för att räkna ut maximalt utbyte i förhållande till insatta medel. Mest rättvist och ekonomiskt verkar regeringen tycka att det är att göra något någon annanstans. Men det handlar inte bara om var det är mest ekonomiskt. Det handlar om att det är bråttom och att vi måste göra kraftfulla saker nu. Vi måste göra det här och där, i dag, i morgon och alla dagar framöver. Nu talar jag inte om att vi ska byta bilar eller släcka glödlampor, för det ska vi så klart göra. Jag menar den politiska beslutsdimensionen, där det krävs ett samhälle där det är minsta möjliga motstånd mot att leva på ett miljösjyst sätt. Det sker inte av sig självt, utan det krävs system och förutsättningar för att sådant ska äga rum. Man behöver få prissignaler som leder till det här. Att det är billigare att åka tåg och dyrare att flyga är ett. Det här ligger i politiska händer. Just nu ligger det i den moderatledda regeringens händer. Likaså bör man satsa mer på järnvägsinvesteringar i förhållande till väginvesteringar, vilket vi i Miljöpartiet gör i vårt förslag. I årets budget har man satsat på internationella klimatinvesteringar. Det låter kanske bra men är mycket tveksamt om det innebär att man köper sig fri från ansvaret att minska sina egna utsläpp. Kvalitetssäkringen av dessa projekt internationellt har kritiserats. Vi i Miljöpartiet har därför förhållit oss till regeringens förslag som att: Visst, gott och väl att göra investeringar i andra länder, men inte med avsikten att slippa undan själva. Vilka förslag för ett förbättrat klimat har regeringen för övrigt lagt fram? Vi väntar på klimat- och energiförslaget, havsmiljöförslaget och vi väntar på miljöåtgärderna för att nå miljömålen. Vi i Miljöpartiet har lagt fram förslag inom flera områden för att minska utsläppen av växthusgaser. Inom detta utgiftsområde 20 vill vi fortsatt satsa på det mycket lyckade klimatinvesteringsprogrammet Klimp. Vi har inte tagit bort förslaget om att satsa på hållbara städer. Vi tror att det är en viktig sak, men vi har också ett facit på att Klimp har varit lyckat. Som Anders Ygeman tidigare sade har 120 åtgärder genomförts. Varför då ta undan ett lyckat projekt och satsa på ett nytt kort när vi har behov av åtgärder runt om i landet? Vi tror att det är bra om folk kan konvertera sina bilar till bilar som drivs med alternativa bränslen såsom biogas. Detta vill vi ge medel till. Jag har talat mig varm om vikten av att uppnå miljömålen och den satsning som vi ser är nödvändig om arbetet ska bli av och inte fastna endast på papperet. Mycket av pengar till miljömålen finns här, men också inom flera utgiftsområden eftersom det berör bostadsmiljöer och kulturmiljöer samt ytterligare områden. Vi föreslår en skrotningspremie för gamla kraftigt förorenande småbåtsmotorer. Vi vill i motsats till regeringen öka takten på saneringen av förorenade markområden men även när det gäller de läckande vrak som ligger i våra vatten och kallas för tickande miljöbomber. De förorenade markområden som finns i Sverige är många, ett antal ligger i startgroparna för att saneras. Jag besökte i förra veckan ett av Sveriges största förorenade områden i Ale kommun utanför Göteborg, där det finns pråmar med föroreningar från varvens epok och innan miljöskyddet blev viktigt. De ligger i Göta älv, och det är Göteborgs dricksvattenintag. Det är ett rasriskområde. Man dumpar pråmarna fulla med föroreningar. Det visar brist på kunskap men också en nonchalans inför naturen och kommande generationer. Det måste vi nu betala för. Priset i Ale är si så där 250-300 miljoner. Att förebygga är en viktig del av arbetet med att förhindra spridning av gifter. Det behövs medel för det. Vi föreslår medel till Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket för det. Ett viktigt arbete sker inom SMHI med att ta fram underlag inför klimatarbetet. Där vill regeringen dra ned anslaget, vilket vi inte anser att man bör göra. Sammanfattningsvis kan man säga att regeringen har börjat formulera klimatpolitik. Saken är den att temperaturhöjningen är allvarlig, och det är nu mer bråttom än det har varit någonsin. Regeringen måste inse att Sveriges roll inte är marginell. Vi måste vara en betydligt kraftfullare aktör på den internationella arenan och satsa på rätt saker även inom våra egna gränser. Då är satsning på järnväg bättre och trovärdigare än vägsatsningar. Vi måste vara framåt inför Köpenhamnsmötet. Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 4 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till alliansens förslag i detta budgetbetänkande. Jag är stolt över att få presentera den här budgeten. Det här är ett bra budgetbetänkande. På onsdag är det votering, och då kommer vi att rösta igenom och trycka på knappen för den starkaste miljöbudgeten någonsin. Det viktigaste är naturligtvis inte pengarna utan vad vi gör med dem. Vi lägger över 5 miljarder på miljöfrågorna, och det bara i vårt utskottsområde. Aldrig tidigare har en regering satsat så mycket på miljön. Med höstens budgetproposition har vi ökat vårt totala anslag med nära 800 miljoner kronor. Det är massor av pengar. Vi lägger fram miljöbudgeten med utgångspunkt i att vi i Sverige ska göra allt vi kan för att rädda klimatet. Vi ska vara föredömen. Vi ska se ett fortsatt arbete med hög ambition och kraftfulla åtgärder. Vi ska förbättra miljön i våra hav. Vi ska rädda den biologiska mångfalden. Vi gör det här verkligen. Årets budget innehåller också, utöver det som vi levererade förra året och året dessförinnan, bland annat klimatmiljarden och havssatsningarna, och de fortsätter vi med. Vi i alliansen stärker inte bara vår utskottsbudget, utan vi lägger miljöpengar också i andra delar av budgeten, där forskning och infrastruktur är de klarast lysande stjärnorna. Det ska vi inte debattera här i dag. Fru talman! Det är kort om tid. Jag tar upp några av höjdpunkterna, förutom helhetstänkandet och det stora politiska engagemanget i miljöfrågorna inom alla politikområden. Höjdpunkterna i dag är faktiskt havsmiljön, den biologiska mångfalden, det internationella arbetet och klimatarbetet och några vad jag kallar friggebodsfrågor. Jag börjar med havsmiljön. När det gäller havsmiljön genomför vi stora insatser. Under nästa år kommer den stora havsmiljöpropositionen. Vi ökar anslagen redan nu med 150 miljoner kronor. Det är rätt intressant, för man ser den stora skillnaden mellan höger och vänster. Vi i alliansen vet att vi inte har några egna innanhav och att det krävs internationellt samarbete med andra länder. Vi vet också att det tar tid för naturen att läka. Det var de två stora budskapen som Miljömålsrådet levererade till oss, förutom att det är bråttom. Just därför är det så otroligt viktigt att vi levererar Baltic Sea Action Plan. Dessutom har utskottet tagit ansvar för en fördjupad uppföljning av statens insatser på havsmiljöområdet. Det finns mycket kvar att göra för att nå fram till den helintegrerade havsmiljöpolitik som vi faktiskt vill genomföra. Men det är viktigt att regeringen följer upp och utvärderar allt som nu görs. Det är naturligtvis viktigt också för oss i riksdagen. Och det behövs bra sätt att redovisa det som har uppnåtts. Vi diskuterar det, och det kommer vi att återkomma till när vi kommer med havsmiljöpropositionen. En väldigt intressant pusselbit i detta är Sternrapporten för Östersjön, som Naturvårdsverket arbetar med just nu, där man försöker sätta ekonomiska termer på miljön för att se hur man på ett lönsamt sätt ska kunna rädda den. Vi går nu över till biologisk mångfald. När det gäller anslagsområdet biologisk mångfald ser vi vilken effekt vi redan har uppnått. Vi har under våra första två år skyddat mer än en och en halv gånger så mycket skog som oppositionen - Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet - gjorde under hela förra mandatperioden. Vårt miljömål om levande skogar är faktiskt möjligt att nå. Mycket mer ingår i anslaget än köp av skog. Det är kalkning av sjöar, viltförvaltning, kunskapsuppbyggande och den väldigt viktiga metodutvecklingen och, en nyhet, kostnad för vattenförvaltning enligt vattendirektivet. Det är saker som kommer att kosta. Det här är ett stort anslag och det är viktigt att vi har koll på det. En moderatmotion handlar just om försiktigheten och balansen mellan äganderätten och statens intresse av att bevara naturområden. Det finns en oro för de här frågorna. Just därför är det så otroligt viktigt att metoderna utvecklas, till exempel med inspiration från Finland. Ett gott exempel på det är arbetet med kommunikation och dialog med skogsexperterna som Naturvårdsverket genomför. Som sagt: Vi bedömer faktiskt att vi kan nå det här miljömålet nu. Det är stort. Förr hade vi inte rätt metoder och arbetssätt. Här tänker jag ta tillfället i akt att särskilt tacka Socialdemokraterna för att de har tagit till sig min idé om Svenska kyrkans ansvar. Svenska kyrkan är en stor skogsägare. Här ser vi också en skillnad mellan höger och vänster. Som jag förstår det vill Socialdemokraterna lagstifta eller på annat sätt använda tvångsmedel, medan jag tycker att Svenska kyrkan kan avsätta skog frivilligt. Vi tror ju på det civila samhällets kraft. Regeringen återkommer under nästa år med ännu fler förslag inom området biologisk mångfald. När det gäller det internationella arbetet och klimatpolitiken pågår det naturligtvis otroligt mycket just nu. Sverige har ledningen. Vi är föregångare. Vi driver på i de internationella förhandlingarna. Vi har all anledning att vara stolta över de människor som jobbar heltid med detta och lägger sin själ och kraft i detta. Den stora skillnaden mellan oss på allianssidan och den splittrade oppositionen är synen på det internationella samarbetet. Jo, jag vet att ni har haft en presskonferens, men det krävs ju lite mer för att skapa en allians. Därför är anslaget 1:7 intressant. Vi lägger ungefär 70 miljoner på det internationella miljösamarbetet just där. Men eftersom riksdagens organisation inte alltid speglar verkligheten har vi lagt andra stora pengar, ungefär 4 miljarder, på utvecklingssamarbetet. Här förstår jag inte Vänsterpartiet som fortfarande hävdar att man ska lägga 3 miljarder. Vill ni lägga 1 miljard mindre än alliansregeringen? Under anslaget 1:13 handlar det om insatser för klimatinvesteringar. Där finns 280 miljoner. Vi ger ekonomiskt utrymme för handel med utsläppsrätter och för att utveckla handelssystemet och det internationella systemet som reglerar handel med Kyotoenheter. Poängen med insatserna under detta anslag är att de ska öka den hållbara utvecklingen i värdländerna. Totalt i budgeten ligger ungefär 670 miljoner fram till 2011. Fru talman! Mer och mer av vår miljöpolitik kopplas samman med handelspolitik och biståndspolitik. Det är helt avgörande med samarbete. Vi kan kalla det global solidaritet om det gör det enklare för oppositionen, men det krävs samarbete för framgång. På samma tema lägger vi 60 miljoner på att särskilt hjälpa Ryssland, för vi är inte ensamma i miljöpolitiken. Allt det som vi gör räcker inte. Vi måste samarbeta med andra, och här är EU helt avgörande. Ordförande Sarkozy jobbar som en galning för att leverera före jul. Det är en av anledningarna till att klimat- och energipropositionen inte överlämnas nu i december som tidigare har sagts. Regeringen har bedömt att man ska avvakta och vänta på EU:s energi- och klimatpaket. Jag tror att det är helt riktigt. Jag tror att det är viktigt att vi samarbetar och går i samma takt. Nästa år i Köpenhamn blir det stora avgörandet globalt sett. Det är där Sverige verkligen kommer att visa att det är vi har som taktpinnen. Vi försöker få i gång EU att gå i vår takt. Vi försöker få i gång världen att gå i vår takt. Vi jobbar bland annat med att förbereda EU på att växla upp med utsläppsminskningarna inför detta möte. Nu börjar tiden rinna ut, och jag ska landa på friggebodsfrågorna. Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi som är heltidspolitiker inte bara pratar om de stora och krångliga internationella avtalen, utan att vi pratar om det som är viktigt för vanliga människor och som gör skillnad i verkligheten. De frågor som vi kallar för friggebodsfrågor är de som är handfasta och som kanske inte alltid dyker upp i de här debatterna. Det handlar inte om friggebodar i sig, som att jag ska skryta med att det är fem kvadrat mer frihet i alliansens Sverige, utan jag ska ta upp tre ord: koldioxidbantning, torskkvot och trängselavgift. Koldioxidbantning kom in i svenska språket på riktigt under förra året, säger Språkrådet, eller sprakradet som det heter på Internet. Orden trängselavgift och torskkvot kom in i senaste versionen av Svenska akademiens ordlista. Det här är ord som behövs för att visa miljöpolitikens omfattning, för det handlar inte enbart om klimat, Poznan och stora överenskommelser. Det handlar om varje människas ansvar och vilja att hjälpa till. Det handlar om näringspolitik, arbetsmarknadspolitik, handelspolitik och inte minst om utrikespolitik, om att häva fattigdom och om mänskliga rättigheter. Den som på allvar tror att miljöproblemen stannar vid gränsen behöver en rejäl kraschkurs i samarbete. Vi som politiker måste svara upp mot människors behov här. Jag brukar säga att miljöpolitik handlar om sopor, avlopp och logistik. Det är ganska oglamoröst. Men det är inte en kamp om påhittade pengar, högst ambitioner och starkast ord som man kan tro när man lyssnar här. Det gör mig väldigt ledsen. Alliansregeringen lever upp till människors förväntningar. Vi driver inte bara en ambitiös miljöpolitik. Vi driver också en smart miljöpolitik. Det handlar inte om att våga säga den högsta siffran. Det handlar om att leverera och göra det enkelt för människor att göra miljöbra saker. Tack vare en regering som står för en ansvarsfull ekonomisk politik kan vi och har råd att driva en effektiv miljöpolitik som gör skillnad. Fru talman! Vi skapar förutsättningar för ett hållbart Sverige och en hållbar värld, så rösta ja till miljöbudgeten, för ni har aldrig sett en starkare budget. (Applåder)

Anf. 5 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Sofia Arkelsten inledde med att säga att hon är stolt över den här budgeten. Jag tänker koncentrera mig på några få saker eftersom tiden är ganska knapp i de här sammanhangen. Det är en splittrad opposition, säger Sofia Arkelsten, när det gäller miljö- och klimatpolitiken, får man utgå från att hon pratar om då. Jag vill passa på att fråga hur det egentligen går med Folkpartiet i klimat- och energifrågor. De vill inte satsa lika mycket på vindkraft som de flesta av oss andra vill göra, utan det är kärnkraften som ska rädda klimatet. Min stora fråga rör klimatinvesteringsprogrammet Klimp. I hastigheten råkade jag säga fel i mitt anförande: Det sparar tre gånger så mycket klimatutsläpp som svenska inrikesflyget. Tycker Sofia Arkelsten och regeringen att det är försumbart? Hur har man räknat ut att ersätta det med hållbara städer med sina 140 miljoner som ska ändra lite grann i stadsparker och annat? Hur ska det leda till en väsentlig minskning av klimatutsläppen? Det skulle jag bra gärna vilja veta. Jag undrar också om man nu med den stora satsningen når målet om biologisk mångfald genom att man minskar med 400 miljoner på det området på ett par år. Hur rimmar det? Hur bra är det i klimatsammanhang att man satsar 3 kronor på väg för varje krona man satsar på järnväg? Hur rimmar det? Jag vet att vi har andra budgetar än den som gäller vårt utskottsområde. Därför vill jag veta, när du säger att ni satsar stort utanför: Var finns satsningarna?

Anf. 6 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Det var många frågor från Wiwi-Anne Johansson. Vi kan börja med Folkpartiet. Vi har en alliansregering. Där pågår samarbete och diskussioner hela tiden. Jag tror att det är extremt hälsosamt och nyttigt att olika partier kan driva olika linjer. Sedan kommer vi överens och driver en stark politik. Jag förstår att det kan vara chockerande för Wiwi-Anne Johansson. Så har inte den splittrade oppositionen jobbat över huvud taget. Ni har kört egna race hela tiden. Det ser man inte minst i den här budgeten. Den budgeten lades fram före den presskonferens där ni berättade att ni eventuellt ska jobba ihop och leverera fem arbetsgrupper. Vi i alliansen tycker att det är mycket underhållande och trevligt. Vi önskar er lycka till. Fru talman! Vi fick en fråga om Klimp också. Klimatinvesteringsprogrammet var schemalagt för att avslutas nu. Det är ingen förändring som alliansen driver igenom. Det är rätt intressant att veta att ni nu tycker att det här programmet var fantastiskt och skulle fortsätta. Jag kan fråga Wiwi-Anne Johansson: Skulle du genomföra det här om ni kom till makten om två år? Är det så ni ska göra? Jag tror att ni kan tjäna mycket mer utsläppsminskningar på att minska i bostadsbeståndet, hela miljonprogrammet och allt det här. Vi ska absolut inte glömma den kritik som Klimp fick utstå. Revisorerna har varit på något fantastiskt och pratat om förtäckt statsstöd och att många av de här sakerna skulle ha genomförts ändå. Det finns andra typer av styrmedel. Jag är förvånad över att ni alltid fastnar i de här systemtänkandena. En omställning gör man också bara en gång. Det är viktigt att man kommer ihåg att det var ett omställningsbidrag. Jag tycker inte heller att man ska håna ett projekt som Hållbara städer. Jag tror att det är ett alldeles utmärkt projekt som kommer att leverera bra minskningar. Jag slutar där, för min talartid är slut.

Anf. 7 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Det var mer frågor än svar. Jag hade inte förväntat mig något annat. Jag vill påpeka att i Klimatberedningen, som man stängde dörren för och vars betänkande lades i någon byrålåda, hade socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister en gemensam reservation och en gemensam hållning. Vi kom också fram till hur vi skulle förhålla oss till Klimp:en och till vilka utsläppsminskningar som vi vill göra här i Sverige. Vi vill också vidta åtgärder utanför Sverige. Sofia Arkelsten frågade om vi vill fortsätta Klimp. Ja, det skulle vi nog kunna göra, och nivån på den kan man alltid diskutera. Jag fick inget svar angående Hållbara städer. I betänkandet står det att åtgärder vidtas "i syfte att väsentligen minska utsläppen av växthusgaser". Jag har fortfarande inte fått något svar på frågan. Jag misstänker att ni inte har något svar, men jag skulle fortsättningsvis gärna vilja veta det. Fru talman! Sofia Arkelsten säger att inte alla de som sökte Klimpbidrag fick det. Så var det naturligtvis. Men 36 procent av dem som sökte Klimpbidrag och inte fick det vidtog åtgärderna ändå, för det var en väldigt fin inventering man kunde göra. Det var 12 procent som inte gjorde någonting. När man nu tar bort de här pengarna vill jag veta: Har allting som bör genomföras i kommuner i vårt avlånga land genomförts? Är det därför vi inte behöver de lokala klimatinvesteringsprogrammen? Jag tycker att det är synd att avfärda ett så framgångsrikt projekt och säga att det är förtäckt statsstöd. Varför kan vi inte ge statliga stöd till dem som vidtar bra klimatåtgärder? Det undrar jag. Detta är ett typexempel på hur den moderatledda regeringen diskuterar när det gäller klimatfrågor.

Anf. 8 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Jag vet inte varför Wiwi-Anne Johansson har stoppat sitt betänkande i en byrålåda. Vi arbetar naturligtvis med det underlag som levererades från Klimatberedningen. Det är oerhört modigt av Wiwi-Anne Johansson att ta upp Klimatberedningen och hur lite den splittrade oppositionen var överens om. Ni hade en siffra. Ni hade 40 procent. Det var inte ens någonting ni valde att kommunicera i Klimatberedningen, utan det var en annan person som inte ens satt i Klimatberedningen som gick ut i en DN Debatt-artikel och sade att det var Socialdemokraternas förslag. Jag kommer att få prata lite grann med Anders Ygeman sedan. Vi kan ta det då. Det är inte Wiwi-Anne Johanssons fel att Socialdemokraterna inte kan samarbeta. När det gäller det kommunala självstyret och kommunernas ansvar är det rätt viktigt att veta att jag var den enda i hela Klimatberedningen som ville få in orden "kommunalt självstyre". Jag tycker att kommunpolitiker levererar och gör bra saker. Jag tror inte alls att man ska hålla på och fjärrstyra kommunerna från staten med hjälp av bidrag. Klimp är avslutat. Det hade ni planerat fram. Det var planen; det skulle vara färdigt nu. Det var inte jag som kallade det "förtäckt statsstöd". Det var revisorerna. Detta var ett av problemen med systemet för Klimp. Jag fick i Wiwi-Anne Johanssons första replik en fråga om vägar och järnvägar. 90 procent av kollektivtrafiken går på väg. Vi fick ta över ett vägnät och ett järnvägsnät där man inte hade investerat särskilt väl. Vi sitter och gör de här oglamorösa hanteringssakerna nu. Vi försöker rädda det, så att järnvägen ska funka. Ni hade inte resurser. Ni hade inte pengar. Ni hittade på pengar och sade att de skulle finnas där, men de fanns inte. Ni har drivit en politik som gör att människor inte jobbar, och därför fick man inte in några pengar. Det är tråkigt!

Anf. 9 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Jag är glad för Sofia Arkelstens skull. Sofia är nöjd. Sofia är stolt. Sofia är glad. I betänkandet finns den största, den bästa, den tuffaste miljöbudgeten någonsin. Hela Europa ska fås att gå i regeringens takt. Men Sofia, varför är det ingen annan som är glad? Varför är inte den svenska miljörörelsen glad? Varför gör den europeiska miljörörelsen uttalanden om hur orolig man är för att Sverige har tappat sin ledartröja? Känns det inte lite ensamt att sitta där och vara glad över sin egen produkt när alla andra säger att det är fara å färde, att vi håller på att tappa? Du säger att Sverige ska hålla i taktpinnen. Låt mig då fråga: Vilken takt ska vi gå i? Vad är målet för klimatpolitiken? Hur mycket ska de svenska utsläppen minska fram till 2020? Vad tycker den enligt Sofia så samlade alliansen? Hur mycket ska de minska? Berätta nu för kammaren! Och vad hände med jobben? Inte ett ord om jobb på ett tio-tolv minuters inlägg. Runt om i Sverige haglar varslen. Runt om i Sverige haglar uppsägningarna. Vad gör regeringen? Man lägger ned klimatinvesteringsprogrammen, lägger ned miljöbilsbonusen och skickar ut folk till arbetsförmedlingar där det är väldigt ont om åtgärder. Om det nu finns en sådan allergi mot namnet Klimatinvesteringsprogrammet, vore det då inte en idé för regeringen att komma på något annat? Okej, ta inte våra klimatinvesteringsprogram, lägg ned dem, men kom på något annat själva som skapar sysselsättning och klimateffekter ute i kommunerna och ute i näringslivet! En tredjedel av minskningen inom inrikesflyget har kommit i det privata näringslivet, men med stöd av Sveriges riksdag.

Anf. 10 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Jag är stolt och glad. Jag förstår att det kan vara svårt för Anders Ygeman att svälja det. Jag förstår att det finns en avundsjuka för den starka politik som vi driver och det vi levererar. Det är fantastiskt modigt av Socialdemokraterna att våga ta upp frågan om Miljömålsrådet och att våga ta upp den utvärdering som har genomförts. Det är ju faktiskt en utvärdering av Socialdemokraternas politik. Varför är det bråttom, Anders Ygeman? Jo, ni har inte levererat. Ni har faktiskt inte gjort ett smack. Det är pinsamt och lite skämmigt - jag ber om ursäkt, stenografen - det är vad det är. Det är klart att jag pratar om jobb. Vi har pratat om jobb både i talarstolen och här. Det är klart att vi står inför en redig kris just nu. Men den här regeringen levererar. För bara någon vecka sedan var ni nöjda och glada med det. Jag förstår att Anders Ygeman sin vana trogen bara går emot allt som alliansregeringen levererar. Jag är nyfiken. Vad är det ni vill? Vad vill ni göra? På sju ställen i budgeten har ni annat som ni vill leverera. Vad ska ni göra? Hur ska ni göra? Med vem ska ni göra det? Det är fortfarande oklart efter den fantastiska presskonferensen ni hade. Outsourcar ni er miljöpolitik till Miljöpartiet? Är det som Mona Sahlin säger att ni vill samarbeta med Miljöpartiet för att de har så bra miljöpolitik? Känns det inte som ett ganska rejält underkännande av ditt personliga mandat?

Anf. 11 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Vi vill samarbeta med Miljöpartiet för att de har en bra miljöpolitik. Vi vill samarbeta med Miljöpartiet för att vi vet att de är beredda att tillsammans med oss och Vänsterpartiet föra det här landet på ny kurs. Vi vill samarbeta med Vänsterpartiet för att vi tycker att de i grunden har en bra syn på hur samhället ska utvecklas. Vi är beredda att tillsammans ta ansvar för att byta ut den regering som har misslyckats och tillsätta en ny regering. Vi har i Klimatberedningen varit överens om att sätta upp ett mål för den svenska klimatpolitiken och minska utsläppen med 40 procent. De här tre partierna har i tolv budgetar, tror jag att det är, klarat att komma överens om den ekonomiska politiken. Vi är överens om att vi ska ha ett klimatinvesteringsprogram - den hittills viktigaste enskilda åtgärden för att klara den svenska klimatpolitiken. Vi är inte överens om allt. Det finns mycket där vi skiljer oss. Men vi har två år kvar till valet. Vi ska sätta oss i arbetsgrupper och komma överens. Under tiden går det borgerliga styret åt motsatt håll. Det går inte en dag utan att ett nytt borgerligt parti eller en ny borgerlig arbetsgrupp hittar på en ny miljöbilsåtgärd, ett nytt miljöbilsmål. Det enda ni har kunnat komma överens om är att avskaffa miljöbilsbonusen. Ni har varit överens om att inte införa någon skrotningspremie. Ni har varit överens om att avskaffa klimatinvesteringsprogrammet, vilket kommer att leda till mindre sysselsättning och mindre klimatåtgärder. Jag är beredd att svälja stoltheten och till och med döpa om det om ni vill. Vi ser att det behövs klimatomställning runt om i landet. Jag tror att det var 9 miljarder i ansökningar från svenska företag, svenska kommuner och svenska landsting för klimatomställning. Vi skulle vilja möta den efterfrågan. Vi skulle vilja vara med och ta statens ansvar. Ert besked är klart och tydligt: Nedläggning.

Anf. 12 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Jag vet inte var jag ska börja. Anders Ygeman tog upp flera olika saker. Han frågade om jag känner mig ensam när jag är glad. Det gör jag faktiskt inte. Jag känner mig oerhört glad och nöjd. Jag har mina allianspolare här. Jag har svenska folket bakom mig. Det är många väljare som tycker att Fredrik Reinfeldt är mycket bättre än Mona Sahlin. Vi höjer våra siffror hela tiden. Det är fantastiskt roligt. Jag fick en fråga om miljörörelsen också. Det var väldigt bra. Då kan jag få skryta och säga att bland annat Naturskyddsföreningen har kallat Fredrik Reinfeldt för den mest progressiva miljöpolitikern någonsin. Även om Anders tycker att det är svårt att svälja är det fortfarande sant. Ni säger att ni ska samarbeta och komma överens. Man kan ju titta på de förslag som ni har levererat. De skiljer sig på många olika sätt. Ingenting hör ihop. Det enda ni har gemensamt i den splittrade oppositionen är att ni har jättemycket pengar att fördela, men era pengar finns faktiskt inte. Varje gång som Socialdemokraterna, eller oppositionen i något slags formering, säger att man har sträckt ut handen och verkligen vill samarbeta ser vi att man helt enkelt bjuder med armbågen. Den enda utsträckta handen som gäller är om vi säger: Vad fint! Vi kör den socialdemokratiska politiken. Det är det enda som ni är nöjda med, och det vägrar jag att göra för det är dåligt för miljön. Jag skäms inte för att säga att alliansens politik har mycket bättre miljöeffekter. Jag är stolt över den. Jag är lite ledsen att inte Anders Ygeman och de andra vill samarbeta i det. Jag är glad om ni kan samarbeta med varandra. Det blir alldeles utmärkt. När det gäller i vilken takt vi ska gå kan vi bland annat se att EU har antagit de utsläppskrav som vi har föreslagit från Sverige när det gäller bilarna, 95-gramsfrågan. Jag tror att vi kunde ha kommit längre, men det är en bra början.

Anf. 13 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Det är trevligt att lyssna på de här debatterna. Det är intressant hur Sofia gång efter annan förtydligar skillnaden mellan den borgerliga politiken och oppositionens politik. Vi märker en viss irritation över en presskonferens som hölls i går. Meningen med presskonferensen om det framtida arbetet var inte att underhålla alliansen, men vi har naturligtvis ingenting emot att ni är glada. Vi tänker visa ett ganska stort politiskt ansvar. Det var det som var meningen. När det gäller miljömålen som jag återkommer till, bär omkring på och läser om har vi de kända gubbarna som ni alla känner till med smile eller utan smile . Det flesta börjar bli väldigt sura, röda och arga. Vi har lyckats med ett mål, nämligen skyddande ozonskikt. Det visar att man kan lyckas om man kommer överens och bestämmer sig för att göra saker. Vi ser vad som händer nu. Regeringen bestämmer sig för att ta bort pengar till sådant som är viktigt när det gäller biologisk mångfald, och de kommer inte med någon miljömålsproposition som jag och många andra har väntat på och blivit lovade. Att minska anslagen till biologisk mångfald påstår en del strider mot FN:s konventioner om biologisk mångfald vars mål är att behålla och utnyttja mångfalden. Det strider i så fall också mot de miljömål som riksdagen har beslutat. Vad anser Moderaterna och Sofia om det?

Anf. 14 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Jag börjar med att bemöta Tina Ehns frågor en efter en. Det är jättebra att vi får vara glada åt att ni umgås via presskonferenser. Det finns ingen irritation från alliansens sida. Tvärtom ser jag detta som oerhört positivt. Det kanske blir enklare att ha en politisk diskussion om ni kan enas om en siffra i varje budgetpost i stället för tre som det är lite här och var. Jag tror att det blir enklare för väljarna att veta vad ni tänker. Jag ser fram emot det. Man kan fråga sig varför gubbarna i utvärderingen är sura. Precis som jag sade tidigare är de sura för att Socialdemokraterna inte har levererat under föregående mandatperioder. Det har liknats vid en elev som tentapluggar och bara lämnar hela terminen och panikläser natten före. Det är det som har blivit överlämnat till alliansregeringen. Vi gör så gott vi kan. Jag är glad att Tina Ehn frågade om pengarna till biologisk mångfald. Det är inte enbart pengarna som avgör, utan det är arbetssätten. Vi har inte arbetat tillräckligt med metodfrågorna. Vi har inte arbetat tillräckligt med hur vi ska kommunicera mellan skogsägare och stat. Vårt parti som bryr sig mycket om äganderätten tycker att det här är en väldigt politisk och viktig fråga. Vi ser också att effekterna av vår politik fungerar. Vi sparar alltså en och en halv gång mer än vad Socialdemokraterna gjorde under sin förra mandatperiod. Jag ser att vår politik när det gäller biologisk mångfald är framgångsrik. Jag ser att vi involverar andra aktörer i samhället. Vi ser att det civila samhället börjar röra på sig och tycker att det här är intressant och bra. Jag är stolt över det som vi har gjort inom biologisk mångfald. Även om vi inte har lagt ännu mer pengar och kontrat de stigande virkespriserna ser jag att vår effekt är större.

Anf. 15 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Den tyske ekonomen Pavan Sukhdev presenterade nyligen på uppdrag av EU-kommissionen en utredning där det sägs att förlusten av biologisk mångfald globalt kostar 2 000-5 000 miljarder dollar per år. Det är två tredjedelar mer än vad den pågående finanskrisen hittills har kostat. Försvinnandet av arter och ekosystem innebär förlorade ekosystemtjänster och minskat naturkapital. Det slås fast att det därför är helt ologiskt att sänka anslaget för att skydda den biologiska mångfalden. Denna gång presenterar oppositionen inte en gemensam budget, utan vi presenterar våra förslag. Men alliansen har en gemensam budget, och i den budgeten sägs det att man tar bort pengar för detta. Man minskar också anslagen till förorenade områden. Dessa saker är otroligt viktiga för miljöarbetet i Sverige och även för klimatfrågan. Dessutom gör man andra saker, som vi har hört. Man säger att man satsar jättestort och att detta är den största miljö- och klimatsatsningen. Sofia Arkelsten sade tidigare att 90 procent av kollektivtrafiken går på väg i dag. Men klimatfrågan kommer närmare oss, och det är alliansen som är i regeringsställning i dag. Varför satsar man då mycket mer på väg än på järnväg till exempel? Många av dessa förslag leder inte åt rätt håll.

Anf. 16 Sofia Arkelsten (M)

Fru talman! Om man skulle sänka anslagen till biologisk mångfald utan att öka arbetsinsatsen vore det dåligt. Men vi ser nu att vi får större effekt av det som vi levererar. Vi skyddar mer skog än vad ni har gjort. Jag förstår att det är surt och att det kan vara lite jobbigt att tänka sig att vår politik funkar, särskilt för er som lever ert liv i en annan ände av den politiska skalan. Men det är faktiskt så att det funkar. Jag tror att det är helt avgörande att arbeta vidare med dialogen och att se till att få med skogsägarna, det civila samhället, de andra företagen och Svenska kyrkan. Alla som brinner för detta och vill rädda världen ska kunna göra det. Allting behöver inte vara statligt för att det ska vara bra. Det är den största miljöbudgeten någonsin. Vi har aldrig tidigare lagt mer pengar på miljön. Det är sant. Allt annat är lögn. Jag är så stolt över att kunna leverera detta. Även om man kan ta i mycket och säga hårda saker i debatten tror jag att man åtminstone kan respektera att det faktiskt är sant. Vi lägger mest pengar på miljön. Jag tackar Tina Ehn för debatten och ber om ursäkt för att jag har glömt hennes sista fråga.

Anf. 17 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen. I tider som dessa då klimatkris, finanskris och ekonomisk avmattning skapar turbulens och oro världen över ställs vi som politiker i beslutande församlingar inför rejäla prövningar. Det förväntas av oss att vi ska bidra med distinkta och hållbara lösningar. Men samtidigt hörs det också röster som menar att klimatarbetet kommer att fördjupa den ekonomiska avmattningen och att detta därför bör ställas åt sidan. Vi har alla ett ansvar att framhålla att klimatet inte väntar på att finanskrisen ska ebba ut. Det är glädjande att samtliga partier i den här riksdagen är överens om att arbetet för att möta klimatutmaningar ska fortgå med oförminskad styrka. Vi har alla tillsammans ett ansvar att föra ut den synen och poängtera det både nationellt och internationellt. Jag och Centerpartiet är samtidigt övertygade om att den situation som vi befinner oss i just nu ger oss en möjlighet. Det är ett tillfälle att satsa inför framtiden. Den kommer att ge oss möjligheter att bryta in på nya områden och ta oss in på nya marknadsområden. Den ger oss samtidigt möjlighet att satsa och möta klimatutmaningen i detta läge. Det kommer att leda till att vi kommer starkare ut på andra sidan av krisen. Det kommer att ge förutsättningar för fler jobb och ge förutsättningar för en snabbare återhämtning. Med denna utgångspunkt känns det mycket bra att kunna stå här i dag och konstatera att alliansregeringen också har tillförsikt när det gäller att en hög profil i miljöpolitiken är en hävstång för vårt land. Med höstens budgetproposition ökar det totala anslaget för utgiftsområde 20 med nära 800 miljoner kronor om vi jämför med utfallet 2006. Nu är vi uppe på en nivå på över 5 miljarder kronor, vilket även Sofia Arkelsten har lyft fram. Låt mig poängtera och upprepa det som Sofia Arkelsten har sagt vid ett antal tillfällen: Så mycket har en regering aldrig tidigare satsat på miljön. Men denna satsning hade inte kunnat vara möjlig om vi inte hade haft en sund ekonomisk politik i grunden. Den politik som alliansregeringen har fört gör att vi har utrymme att satsa på klimatet och att vi har utrymme att satsa på havet. Socialistkartellen hade sex år av högkonjunktur. Trots detta och trots allt prat tillfördes inte tillnärmelsevis så mycket av riktiga pengar. Över 5 miljarder kronor var aldrig möjligt med socialistkartellen vid makten. Det är en realitet i alliansregeringens Sverige. Den här miljöbudgeten skapar möjligheter och bidrar till att Sverige kommer att fortsätta att vara ett föregångsland. Det kommer att göra det mer lönsamt för Sveriges invånare och de svenska företagen att verka och leva på det sätt som klimatet kräver. Budgeten ger också förutsättningar för att Sverige även fortsättningsvis kommer att kunna bedriva ett arbete med en hög ambition och kraftfulla åtgärder för att förbättra miljön i våra hav och säkerställa den biologiska mångfalden. Det tjänar miljön på, och det tjänar Sverige på. Fru talman! Världen står inför en klimatutmaning av gigantiska mått. För att hantera denna utmaning krävs det en mångfald av åtgärder och satsningar. Genom att kombinera ett aktivt deltagande globalt med ett ansvarstagande på hemmaplan kan vi möta miljökraven, och vi kommer att kunna ta ansvar gentemot omvärlden och kommande generationer. Det är precis vad regeringen gör. Man satsar 3 miljarder på klimat- och energiområdet som fokuserar på kostnadseffektiva åtgärder för att uppnå Sveriges ansvar i EU:s energi- och klimatpaket. Dessa medel innebär en förstärkning och en fortsättning på tidigare gjorda satsningar på exempelvis ny miljöteknik och den klimatmiljard som presenterades i förra årets budget. Det innebär fortsatta satsningar på klimatinvesteringar i andra länder, anpassningsåtgärder, miljöbilspremie, förnybar elproduktion, snabbare planprocesser och förlängda insatser för energieffektivisering. Detta klimatpaket innebär att vi tar ett viktigt steg för att minska Sveriges klimatpåverkan. Men det innebär också nya möjligheter för en miljödriven ekonomi att växa sig än starkare. Vår politik öppnar nya dörrar för svensk miljöteknik. Den öppnar nya dörrar för innovationer genom att nya tekniklösningar efterfrågas i det omställningsarbete som landet genomgår. Till 2010 beräknas världsmarknaden för miljöteknik vara värd 6 000 miljarder kronor. Ett land som fortsatt har framstående företag inom denna bransch har alltså stora samhällsvinster att se fram mot. Genom regeringens satsningar under mandatperioden på lite drygt 1,5 miljarder kronor inom miljötekniksektorn ges svenska företag väldigt goda möjligheter att skörda framgångar. Fru talman! Havsmiljön är tillsammans med klimatet den allra högst prioriterade frågan i alliansregeringens miljöpolitik. Jag är helt övertygad om att oppositionen precis som Centerpartiet och övriga allianspartier vill att människor även i framtiden ska kunna bada i havet, kunna äta fisk från Östersjön och kunna göra det utan att ha dåligt samvete för arternas fortlevnad. Det som skiljer oss åt är att denna regering faktiskt vidtar åtgärder som kommer att möjliggöra ett mer hållbart nyttjande av våra gemensamma resurser i havet. Den förra regeringen pratade, den utformade strategier, men i praktiken var inga anslag spårbara i budgetarna från Socialdemokraterna och dess stödpartier. Centerpartiet och alliansregeringen väljer en helt annan linje. Vi lever upp till vårt löfte. Vi väljer att avsätta drygt 1 miljard till havsmiljön under denna mandatperiod. Vi gör omfattande satsningar på bland annat våtmarker, fånggrödor och skyddszoner som ger möjlighet att samla, lagra och rena vattnet innan det rinner ut i sjöar och hav. För att minska övergödningen har vi infört ett nationellt fosfatförbud i tvättmedel. Om motsvarande förbud infördes i andra EU-länder runt Östersjön skulle övergödningen minska med en femtedel. Detta är bara ett på exempel på alla de åtgärder som sjösätts. Den fortsatta havspolitiska agendan kommer att summeras upp i den kommande propositionen. Fru talman! Skogsbruket har stor betydelse i vårt land. Det bidrar till tillväxt, arbetstillfällen och energiförsörjning samtidigt som det bidrar till friluftsliv och möjligheter till naturupplevelser. Men för att skogen även fortsättningsvis ska kunna bidra med alla dessa värden krävs det givetvis ett långsiktigt hållbart skogsbruk. De två jämställda mål för miljö och produktion som vi har i Sverige och som vi upprepat vid ett antal tillfällen i riksdagen leder till att vi har kunnat få mer skog i Sverige men också ett ännu mer hållbart skogsbruk. Med alliansregeringens agerande följer vi upp riksdagens beslut och skyddar skog i enlighet med det miljömål vi har fattat beslut om, miljömålet Levande skogar. Så var inte fallet när alliansregeringen tillträdde. Vi ärvde otillräckliga regler, metoder och arbetssätt. Varje år användes mer och mer av miljöbudgeten till skogsinköp. Naturvårdsverket beräknade att det varje år skulle behövas ytterligare 1 miljard kronor för att nå målet. Det skulle ha inneburit en ökning med 50 procent till den redan största enskilda posten i miljöbudgeten. Den tidigare regeringen efterlämnade således inga realistiska möjligheter att klara det ansvar som staten har tagit på sig för att skydda skog och nå det mål som riksdagen har slagit fast. Nu är dock målet inom räckhåll. Med Sveaskogs avsättning på 70 000 hektar säkras rejäla och ojämförligt stora arealer för att uppfylla statens åtagande. Oppositionen som så ofta och gärna talar om biologisk mångfald, hur viktig den är och hur mycket pengar de än satsar, avsatte under hela förra mandatperioden 60 000 hektar. Det är värt att jämföra med de 107 000 hektar som vi har orkat med på två år. 107 000 hektar på två år ska jämföras med 60 000 hektar på fyra år. Vi har dessutom budgeterat för ytterligare 60 000 hektar. Man behöver inte vara någon stor matematiker för att räkna ut att vår politik ger större effekt för varje satsad skattekrona. Den gör det möjligt att leva upp till miljömålet Levande skogar. Fru talman! Vad vill oppositionen med sin politik? Det tycker nog alla vi inom majoriteten är en ganska berättigad fråga. Ena dagen har vi kunnat följa hur Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand åkt tåg utan att Lars Ohly fått vara med. Nästa dag har vi kunnat läsa om exklusiva samtal. Det var glädjande att i går få höra att man nu är överens om att budgetlagen gäller och att man ska inleda ett samarbete. Då blir det tydligt vad alternativet är. Jag kan ur den aspekten förstå varför Wiwi-Anne Johansson inte talade särskilt mycket om pengar i sitt anförande. Vänsterpartiets budgetmotion bygger på tricksande med budgetlagen och innehåller yrkanden där man till och med vill förändra den och införa en investeringsbudget. Det ska bli spännande att läsa Vänsterpartiets nästa budgetmotion eftersom jag antar att gårdagens överenskommelse lägger grunden för att man måste följa budgetlagen. Vi kan också konstatera att det är ganska stora skiljelinjer mellan de olika oppositionspartierna på EU-området. Ett parti, Socialdemokraterna, är för EU. Ett annat parti, Miljöpartiet, har väl accepterat EU och säger att Sverige ska fortsätta vara medlem. Vänsterpartiet är emot EU. För att nå framgång på EU-nivå krävs att man arbetar hårt och engagerat, bland annat med miljöfrågorna. Alliansregeringens agerande har bidragit till att Sveriges förtroende i EU har stärkts. Vi har blivit en viktigare aktör. Det vi skulle få med oppositionens politik är inget annat är ett nja till EU. Så här i juletider kan jag ge ett tips. Centerpartiet har testat nja-till-EU-linjen. Det funkar inget vidare. Släpp den och acceptera att vi är med i EU! Fru talman! Miljömålspropositionen har diskuterats lite grann här tidigare. Vi behöver följa upp. Miljömålen är en viktig del av vår miljöpolitik. De har funnits i tio år. Det finns en anledning att följa upp och se hur vi kan utveckla det ytterligare. Samtidigt som vi väljer att göra det ger vi ett antal frågor förtur. Vi kommer med en klimat- och energiproposition. Havsmiljön är prioriterad; där kommer en proposition. Vi förbereder arbete för hur vi ska hantera områdesskyddet och rovdjursförvaltningen i framtiden. Fru talman! Under sin tid vid makten var Socialdemokraterna duktiga på att mynta fina begrepp, som det gröna folkhemmet, och att marknadsföra sig som en seriös aktör med högt satta mål i miljöpolitiken. Vi kan dock konstatera att myndigheternas prognoser visar att de åtgärder den förra regeringen lämnade efter sig bara skulle ha lett till att koldioxidutsläppen minskade med 2 procent ytterligare under 1990-2020. Samma situation kvarstår i oppositionen. Man talar om målsättningen och 40-procentsmålet, men vi får inte de konkreta förslagen. Hur når man 40 procent? Det är att ha en ansvarsfull oppositionspolitik. Sätter man upp ett mål ska man ha konkreta åtgärder. Ytterligare en igenkänningsfaktor är klimatinvesteringsprogrammet. Jag ska erkänna att programmet har varit bra. Det har gett utsläppsminskningar. Vi kan dock konstatera att det har funnits stora brister. Det har inte varit tillräckligt effektivt. Mycket skulle ha genomförts även utan programmet. Låt oss konstatera att var sak har sin tid. Vi lämnar klimatinvesteringsprogrammet, precis som planen var, och satsar åtgärder på andra områden. Låt oss lyfta blicken och göra de satsningarna. Fru talman! Centerpartiet och Allians för Sverige tar miljöfrågorna på stort allvar. Med vår politik ser vi till att Sverige har ledartröjan, är ett föredöme och är med på allvar och påverkar i Sverige. De här två årens politik har lett till att det har blivit lönsammare och enklare att vara miljövän. Samtidigt stärker vi underifrånperspektivet. Det tjänar Sverige och miljön på. (Applåder)

Anf. 18 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Det är lätt att ställa krav på andra när man har regerat Sverige i två år och inte klarat att komma med den klimatproposition som man utlovat. I höst var det senaste beskedet från regeringen. Vi skriver den 8 december. Julkalendern är snart öppnad och chokladbitarna uppätna men ingen klimatproposition på riksdagens bord. De tre oppositionspartierna var det som Claes Västerteg talade absolut mest om i sitt inlägg. Det betyder att vi, och inte regeringens politik som nämndes i förbigående, måste vara det viktigaste för klimatet och miljön. Vi har varit överens om ett klimatmål. Vad gör Claes Västerteg då? Jo, för att skyla över det faktum att regeringen inte har kommit med ett klimatmål säger han: Vilka åtgärder har ni för att klara detta till 2020? Vi har många fler åtgärder än regeringen. Om ni inte ens kan komma överens om ett klimatmål, varför ska vi spalta upp en Exceltabell på varenda budgetproposition fram till 2020? Kom upp ur skyttegraven! Säg vilket mål ni vill ha så ska vi hjälpa er med åtgärder! Vi har en politik som vi har presenterat i Klimatberedningen och på vår klimatplattform. Det är bråttom. När jag retorikutbildades i min ungdom, fru talman, hade jag en tvivelaktig lärare som sade: Om du är osäker, höj rösten och ljug! Det är talande för skogspolitiken hittills. Det som ni talar om är den skyddsvärda skogen, 107 000 hektar. Merparten av den var skyddad förra mandatperioden också. Den var frivilligt avsatt. Nu har ni flyttat den i kolumnen. Det är en bra politik. Vi ville göra samma sak. Vi har gått med på det och stött det. Vi vill göra mer - på Fastighetsverkets område där det finns 40 000 hektar och på Fortifikationsverkets område där det finns 6 000-8 000 hektar.

Anf. 19 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Vi beställde en utredning av riksdagens utredningstjänst. Den skulle räkna ut vad det ger för utsläppsminskningar. Det gick inte att räkna på de underlag som vi kunde se. Det finns en poäng med att det i det arbete som vi bedriver, oavsett om vi är i majoritet eller i opposition, finns en grund för det vi sätter upp. Jag vill inte sätta upp ett utsläppsmål utan att jag vet att jag har åtgärder som leder till den utsläppsminskningen. Det var precis på det sättet vi arbetade i Klimatberedningen. De förslag som lades fram där och som finns med där leder fram till det mål som majoriteten var överens om. Nu har Klimatberedningens betänkande varit ute på remiss. Det kommer en klimatproposition. Den kommer inte att komma den här månaden, men den kommer på andra sidan årsskiftet. Det är bra om man har förutsättningarna med sig. Det är bra om vi vet hur EU:s klimat- och energipaket ser ut. Det kommer att påverka en stor del av vår klimatpolitik. Det ska det göra, eftersom det är en fråga som är mycket bredare än Sveriges nationsgränser. Jag vill vara med och påverka och se till att vi får en hållbar och trovärdig klimatpolitik. Socialdemokraterna får gärna vara med och bidra till den. Men då får man se till att man har tillräckligt på fötterna. Avslutningsvis kommer jag till frågan om anslaget för biologisk mångfald och huruvida man når upp till målet Levande skogar. Det är glädjande att höra att Anders Ygeman tycker att det är positivt. Jag ser gärna att Fastighetsverket avsätter mer skog och att vi använder den statliga skogen på rätt sätt. Det är precis det som alliansregeringen har orkat med men som tidigare regeringar inte har klarat av. Det visar att nya arbetssätt och nya metoder ger en möjlighet att nå målet Levande skogar.

Anf. 20 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Jag går först till frågan om utredningen från riksdagens utredningstjänst. Jag ringde till departementet och bad att få se den utredning som ni tydligen hade beställt, men den hemligstämplade departementet. De vägrade att lämna ut den. Det gick inte att ta del av det som först miljöministern påstod och det du nu påstår här i kammaren. Vi kommer fortlöpande att presentera vår politik. Men om ni ska använda den typen av argument här i kammaren får ni också vara beredda att dela med er av resultatet. Fru talman! Saliga äro de saktmodiga. Det finns alltid ett bra skäl för att skjuta upp saker. Det kan vara klimatmål eller klimatpolitik. Först ska man samla oppositionen. Sedan ska man vänta på EU. För alliansen verkar det alltid finnas argument för att vänta. Men klimatet kan inte vänta. Vi måste ha ett klimatmål nu. Vi måste ha en riktning för miljö- och klimatpolitiken i Sverige. Vi måste ha en riktning för miljö- och klimatpolitiken i EU. Vi måste ha en riktning för miljö- och klimatpolitiken i världen. När Socialdemokraterna med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet regerade i det här landet satte vi upp en väldigt blygsam målsättning. Vi skulle minska utsläppen med 4 procent. Vi tog fram verktyg, redskap, propositioner och lokala klimatinvesteringsprogram för att nå målsättningen. Det var ett jobbigt arbete, men vi nådde fram. Vi nådde 10 procents minskning. Det var mer än dubbelt så mycket som den uppsatta målsättningen i konkreta utsläppsminskningar. Det är den politik som ni nu har börjat montera ned genom att avskaffa de lokala klimatinvesteringsprogrammen. Kom inte och tala om att det saknas konkreta åtgärder. Vi har åtgärderna, politiken och målet. Av detta finns inget på allianskanten. Där finns avveckling. På två år har vi sett varken klimatmål eller klimatproposition.

Anf. 21 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Låt mig konstatera att vi i slutet på förra mandatperioden också fick en klimatproposition från den förra regeringen. Det man då gjorde när man hade chansen var att man gjorde en bedömning av vad målet skulle vara. Man lät inte riksdagen vara med och fatta beslutet. Man hade chansen, men man tog den inte. Fru talman! Det är fascinerande att det Anders Ygeman exemplifierar med när man ska nå till 40 procent är klimatinvesteringsprogrammet. Som jag sade i mitt anförande har klimatinvesteringsprogrammet inneburit åtgärder på ett antal områden. Men vad finns det mer än klimatinvesteringsprogrammet? Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till den debatten. Jag kan också konstatera det alliansregeringen nu gör. Vi har aldrig satsat så mycket pengar på miljöområdet. Det görs insatser för energieffektivisering. Det görs insatser för fordonsutveckling. Det görs insatser på forskningsområdet. Jag kan fortsätta att räkna upp punkt efter punkt. Vi har sett till att vi nu är på väg mot en mycket renare bilpark i det här landet. Det är vad alliansregeringen gör. Vi kommer att sätta upp ett mål där vi är bland de ledande och inte det ledande landet i Europeiska unionen. Det är där vi ska vara. De är de möjligheterna vi ska visa på. Vi har den kraften här i Sverige. Var lugn, Anders Ygeman. Vi kommer att sätta upp ett mål. Men vi kommer också att fylla det med innehåll och åtgärder.

Anf. 22 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag tänkte börja med att lite grann kommentera det Sofia Arkelsten sade. Det följer på det som nu sades. Hon sade att regeringen nu lägger mer pengar på miljö och klimat än någonsin. Vi hörde också att Claes Västerteg nämnde en siffra på 800 miljoner i jämförelse med utfallet från år 2006, tror jag det var. Visst har vi en pågående klimat- och miljökris. Det är klart att vi ska satsa. Men jag har en undran. Regeringen lägger väldigt mycket pengar och gör en femdubblad satsning på internationella klimatåtgärder. Om jag förstår det hela rätt handlar det väldigt mycket om att vi ska köpa oss fria inom klimatfrågan någon annanstans, kan man väl säga. Vi har tidigare i Sverige haft som princip att vi inte ska göra så. Vi ska inte kunna tillgodoräkna oss så kallade CDM-projekt och liknande eftersom vi egentligen inte vet hur de minskar och hur effektiva de är utifrån själva utsläppen. Här har man av vad jag kan utläsa gjort en kovändning. Det är naturligtvis ett enkelt sätt att lösa sitt eget klimatproblem. Vi talar om miljötekniksektorn. Där finns otroliga möjligheter. Men om man följer debatten i dag vet man att det bara är på marginalen. Det krävs otroligt beslutsamma politiska avgöranden både i Sverige och inom EU. Anders Ygeman frågade om vilka klimatmål Sverige kommer att driva. Vad har man för klimatmål? Vi är jätteintresserade av den frågan. Vi tycker att det är viktigt att få vara med i den diskussionen.

Anf. 23 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Det blev ganska tydligt i Tina Ehns replik vad som skiljer i alliansens och Centerpartiets politik för hur man ska angripa klimatfrågorna jämfört med Miljöpartiets. Klimatfrågorna är en global utmaning. Vi kan inte bara stanna vid nationsgränsen. Ibland tycker jag att det andas av en klimatnationalism när Miljöpartiet och oppositionen sätter i gång och att det bara är Sverige som är det intressanta. Vi ska ta vårt ansvar och vår del av utsläppsminskningen. Men vi ska också se till att bidra till utsläppsminskningen där det är som allra mest kostnadseffektivt. Det ger dessa möjligheter att göra klimatinvesteringar i andra länder via de mekanismer som finns med i Kyotoprotokollet. Jag ska erkänna att CDM inte är fullt utvecklat. Det finns mycket som behöver utvecklas mer. Givetvis är det så att om vi ska göra de investeringarna ska det ske på ett sätt så att vi vet att det leder till utsläppsminskningar. Avslutningsvis kommer jag till klimatmålet. Vi har ett arbete på EU-nivå om ett klimat- och energipaket. Där har Sverige hela tiden varit drivande. Vi vill att EU ska se till att slutligen växla upp det till ett mål där EU ska minska utsläppen med 30 procent i förhållande till 2005 års nivå. Vi kommer att ta vår del av ansvaret. Var så säker på det. Men ramverket behöver vara satt innan vi bestämmer våra detaljer. Vi är en del av EU, och det är bra att också Miljöpartiet nu har kommit fram till det.

Anf. 24 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Vi har ganska länge vetat att vi är en del av EU. Sedan har vi varit kritiska till mycket. Det tycker jag att man har rätt att vara. Vi kommer också fortsättningsvis att vara det. Det är bra om vi vet hur EU:s klimat- och energipaket kommer att se ut. Det är bra om vi vet vad Sverige driver för linje där. Driver Sverige på under resans gång? Säger man att vi ska vara tuffa här i Sverige? Säger man att vi ska vara tuffa inom EU och att vi ska vidta åtgärder där? Eller tycker man att det är bra att vi vidtar åtgärder någon annanstans? Om det här också är något slags hörnsten i politiken så behöver vi veta om den står fast eller om den är svajig. Claes kallar mig för klimatnationalist. När jag börjar suga på det ordet tycker jag att det är rätt okej. Klimatet är ju globalt. Om jag slår vakt om klimatet i Sverige vet jag också att det gynnar andra. Så varför inte? Okej, vi säger väl det då. Vi vill inte sätta upp utsläppsmål utan att veta att satsningarna leder till effektivitet. Okej - i Sverige har man valt att satsa mer på vägar än på järnvägar. Behövs det några fler utredningar? Behövs det mer fakta på bordet för att veta att järnvägen är den klimatsmartaste satsningen för trafik?

Anf. 25 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Klimatfrågan har en nationell del också. Givetvis ska vi ta vår del av ansvaret. Men den har en global prägel, och därför måste vi klara av att vara på bägge arenorna och spela - både nationellt och globalt. Det är det vi förbereder för, och det är det arbetet som kommer att vara så oerhört viktigt under det kommande året om vi ska nå fram till en överenskommelse i Köpenhamn. Järnvägen är en väldigt klimateffektiv del. Men vi kan också konstatera att 80 procent av kollektivtrafiken går på väg. Vi kommer att behöva kombinera bägge delar. Det görs satsningar på järnvägsområdet i och med den infrastrukturproposition som vi har lagt fram och med den närtidssatsning som har gjorts. Vi förlänger perronger. Vi bygger dubbelspår. Vi justerar växlar och anpassar det hela för att mer gods ska kunna köras på järnvägarna. Vi kan konstatera att alliansregeringen ökar godstransporterna på järnväg. De är fler än de någonsin har varit. Den politik vi för leder till en utveckling där vi kommer att få över mer transporter på järnväg. Men vi kommer också att behöva ha transporter både av gods och av människor på vägnätet. Därför gäller det att vi dels betar av det gigantiska underhållsbehov som den förra regeringen med stödpartier lämnade efter sig, dels gör nyinvesteringar. Det är detta vi ska göra; vi ska kombinera de här två transportslagen med de andra så att vi når största möjliga effektivitet. Det är också då vi kommer att nå de största minskningarna av koldioxidutsläppen, och det är då vi kommer att kunna se att de satsningar vi gör med största säkerhet leder till att vi ökar andelen gods på järnväg med 50 procent.

Anf. 26 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Tänk globalt och agera lokalt och det omvända - tänk lokalt och agera globalt! Det är precis så vi tycker att vi ska bedriva klimat- och miljöpolitik. Jag börjar med det lokala, där vi kan agera lokalt. Jag vill då återkomma till Klimp:en. Claes Västerteg säger att det inte var bra. Det var ineffektivt, och det var mycket som var dåligt. Claes Västerteg kanske inte var här när jag citerade ur det pressmeddelande Naturvårdsverket gav ut inför Klimp:ens upphörande. Där säger man att det var effektivare för varje år som gick. Varje krona användes effektivare, och utsläppen minskade med 3 procent. Det fanns också möjligheter att förändra, säger Naturvårdsverket. Det säger jag också; absolut skulle man kunna utveckla Klimp:en. Men Vänsterpartiet och jag tycker inte att det är någon bra idé att ta bort det och inte kunna erbjuda något annat i stället. Detta har varit bra för kommunerna. Men Claes Västerteg kanske tycker att allting redan är gjort här hemma i Sverige och att vi ska göra saker någon annanstans. Detta vill jag också återkomma till. Precis som Tina Ehn undrar jag vad vi har för mål här i Sverige. Det vill jag veta. Hur mycket ska vi minska våra utsläpp? I Klimatberedningen kom vi fram till en handlingsplan. Claes Västerteg satt ju också med där. Där kunde vi räkna hem en del. 33 procent av de åtgärder som föreslogs där var hemräknade. Tror inte regeringen och Claes Västerteg att vi på de tolv år som återstår till 2020 ens skulle kunna komma upp i 40 procent? Det är så mycket som vi i oppositionen har enats om är nödvändigt att vi minskar för klimatets skull.

Anf. 27 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Jag tror att det är Wiwi-Anne Johansson som inte lyssnade på vad jag sade. Vad jag sade om klimatinvesteringsprogrammet var att det som det har medfört är gott. Det har funnits ett antal goda exempel runt om i kommunerna som man har kunnat genomföra. Men jag sade också att det inte har funnits en tillräcklig effektivitet och att det fanns mycket annat att önska. Konjunkturinstitutets granskning visar att 40 procent av bidragen kunde ha använts mer kostnadseffektivt och att bidragen bara fördelades effektivt till tre av elva åtgärdsområden. Jag konstaterade i mitt anförande, fru talman, att det fanns vissa goda delar men också att var sak har sin tid. Jag rekommenderar Wiwi-Anne Johansson att läsa protokollet när det hamnar på hennes skrivbord i morgon. Vi tar också ett annat steg nu. Vi väljer en annan lösning. Vi gör satsningar på energieffektivisering, vilket vi har pengar till i budgeten. Vi gör satsningar för att få fram andra generationens biodrivmedel, vilket vi har pengar till i budgeten. Vi lägger pengar på forskning och utveckling för att ta ytterligare steg. Var sak har sin tid. Klimatinvesteringsprogrammet innehöll vissa goda delar. Det innehöll mycket övrigt att önska när det gäller effektiviteten. Men var sak har sin tid. Wiwi-Anne Johansson vet mycket väl att vi kommer att återkomma till klimatmålen i klimatpropositionen. Det finns en viktig del för mig när vi sätter upp klimatmålen: Jag vill veta att vi har åtgärder som svarar upp till de mål som vi sätter. De ska svara upp till det ansvar vi har gentemot den övriga Europeiska unionen och det ansvar vi har internationellt. Jag nöjer mig inte med att tro att åtgärderna leder fram till de mål vi sätter upp. Jag vill veta att vi har torrt på fötterna. Det är min syn på hur vi ska arbeta med klimatpolitiken.

Anf. 28 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Vi har inte byggt vårt mål på en tro. Däremot tror vi att det är viktigt att man stakar ut ett rimligt mål - ett mål som det är nödvändigt att nå. Nöden är uppfinningarnas moder. Om vi vet vart vi är på väg kan vi också se till att vi skapar resurser och möjligheter så att vi når målet. Jag tror inte att det kan vara så svårt att förstå att vi tvingas hitta nya lösningar. Jag vill återkomma till dessa frågor: Var vill regeringen göra sina satsningar? Vad är det som diskuteras? Vilken är regeringens linje i Poznan? Vad kommer att vara regeringens linje i klimat- och energipropositionen? Det är nämligen så att CDM, rena mekanismer, inte är mekanismer för att minska de totala koldioxidutsläppen. Det är ett sätt att hitta billigare lösningar. Institutet för tillväxtpolitiska studier skriver i en redogörelse och ett underlag detsamma som regeringen själv har sagt: Detta är överskattade genvägar i klimatpolitiken. Det är inte så att fattiga länder släpper ut mer än rika länder. Det finns ett linjärt system som visar att det är rika länder som släpper ut. Det är också där vi ska göra något. Däremot ska vi givetvis inte bara sopa rent framför egen dörr. Vi ska sopa rent i de andra länder där vi själva har varit med om att se till att jordbruksproduktion och annat kommer att halveras på grund av att vi har släppt ut växthusgaser. Låt oss titta på till exempel södra Afrika, som har stora behov. Därför har vi anslagit 3 miljarder till ett särskilt klimatbistånd. Vänsterpartiet vill inte ta av det ordinarie biståndet för att hjälpa till att släcka bränder där vi själva har varit med och tänt på. Det tycker vi nog att vi ska ha andra och nya pengar till. Vad vill regeringen göra? Var ska saker göras?

Anf. 29 Claes Västerteg (C)

Fru talman! Jag tror att det har framgått med all önskvärd tydlighet att vi vill vidta åtgärder nationellt men också internationellt. Klimatfrågan är en global fråga. Därför ska vi ta vårt ansvar och göra våra utsläppsminskningar. Men vi ska också hjälpa till via till exempel ett klimatbistånd, som vi har lagt fram i budgeten, via tekniköverföring och via investeringar i andra länder, vilket vi också avsätter pengar i budgeten till. Vi kan inte välja bort den ena eller den andra delen. Vi måste agera både nationellt och internationellt. Och på vilket sätt ska vi agera? Vi ska givetvis agera där vi får den största utsläppsminskningen per satsad krona. Det är så vi har agerat här hemma i Sverige när vi har använt koldioxidskatten som ett styrmedel. Den är väldigt kostnadseffektiv och leder till väldigt stora utsläppsminskningar. Den leder till att Sverige nu ligger mycket bra till när det gäller utsläppen per capita. Det har funnits en bred överenskommelse i den här riksdagen om att vi ska använda den typen av styrmedel. Utsläppshandeln på EU-nivå är också kostnadseffektiv och gör att vi kommer att kunna göra insatser nationellt och internationellt. Låt mig konstatera att vi kommer att göra detta på flera olika fronter. Vi kommer att fortsätta att ha ledartröjan i världen, och vi kommer att agera och ta vår del av ansvaret genom åtgärder som kommer den enskilda individen, de svenska företagen och de offentliga myndigheterna till del. Det kommer att leda till att Sverige kommer att vara det land som har de lägsta utsläppen per capita år 2020. Det är jag helt övertygad om. Avslutningsvis kan jag konstatera att Norge, som har satt upp mål, väljer att genomföra två tredjedelar av sina utsläppsminskningar i landet och en tredjedel av sina utsläppsminskningar internationellt. Detta är en linje som finns på flera håll än bara i Sverige.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 30 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Vi ser här en offensiv och enig regering med höga miljöambitioner och siktet inställt på att kunna samla världens ledare till ambitiösa, bindande klimatöverenskommelser i Köpenhamn om ett år. Vi ser och upplever dessutom en spretig vänsterkartell som klamrar sig fast vid gamla förslag och har olika uppfattningar om EU. Den största kritiken när det gäller misslyckanden faller tillbaka på den politik som de förde under sina år vid makten. Tack vare EU har vi medverkat till mycket viktiga internationella beslut. Jag citerar vad den tidigare ordföranden i Miljömålsrådet Bengt K. Å. Johansson sade i samband med det miljömålsseminarium som vi hade här i juni. Han sade: "Ofta kan vi åstadkomma de kanske viktigaste förändringarna i det internationella arbetet, Reach är ett tydligt exempel, liksom våra insatser för att försöka påverka utsläpp från andra länder." Vid samma tillfälle sade den tidigare generaldirektören för Naturvårdsverket Lars-Erik Linjelund så här: "De nationella miljömålen har en nationell gloria som de egentligen inte förtjänar, för de är internationella. Många delmål drivs inom takdirektivet i EU och bygger på ett arbete med starka internationella kopplingar." Alliansregeringen ser den här kopplingen och arbetar därför internationellt och med stora ambitioner i EU. Dagens möte mellan den svenska och den kinesiska miljöministern är ett exempel på internationellt klimatarbete. Det innebär förvisso att Wiwi-Anne Johansson får nöja sig med att ställa frågor till och få svar från oss riksdagsledamöter från alliansen. Fru talman! Det är självklart att stora insatser också ska göras nationellt. Forskning och utveckling är en viktig del inte minst på energiområdet och när det gäller framtida transporter. Det återfinns i den här budgeten och också i den nyligen framlagda forsknings- och innovationspropositionen. Socialdemokraterna satsar 75 miljoner kronor på att konvertera gamla bilar. Regeringen satsar 450 miljoner kronor på fordonsforskning för framtidens bilar. Vem leder oss in i framtiden? Socialdemokraterna stryker regeringens satsning på solceller, biogas och en uthållig energianvändning. Regeringen ser en framtidspotential också här och satsar 875 miljoner för att underlätta steget från biogasforskning till kommersialisering. Det handlar om investeringsstöd på 200 miljoner till gårdsbioanläggningar och förlängning av stöd för att etablera tankställen av andra förnybara alternativ vid sidan av etanol. Vem leder oss in i framtiden? Oppositionen avvisar regeringens framtidssatsning på hållbara städer och tätorter och klamrar sig fast vid Klimpbidragen. Regeringen vågar tänka nytt. Det handlar om andra generationens klimatinvestering och näringsbejakande och innebär mer pengar än den tidigare rödgröna majoritetens klimatsatsning. Det handlar om partnerskap mellan stat, näringsliv och kommun. Syftet är att uppnå optimala lösningar för ett hållbart samhällsbygge. Avsikten är att lägga ny kraft i miljömålsarbetet och att också tillvarata näringslivets engagemang för miljön. Det handlar om pilotområden för att sprida goda idéer om hållbara lösningar och miljöteknikinnovationer som kan användas nationellt och även exporteras. Hela 4,7 miljarder satsas på klimatinvesteringar och anpassningsåtgärder för ändrat klimat, inte minst i utvecklingsländerna. Vem leder oss in i vår gemensamma framtid? Fru talman! Helt nyligen hade jag förmånen att få delta i ett internationellt arktiskt möte. Det som de arktiska forskarna varnade för var den hotande utarmningen av den biologiska mångfalden och vilka konsekvenser det skulle kunna föra med sig. Samma risk löper vi i skog och mark, i sjöar och vattendrag. Därför är arbetet för att slå vakt om biodiversiteten så viktig. Det är också viktigt att rätt insatser, såväl ekologiskt som ekonomiskt, vidtas. Det är också regeringens politik. Jag har vid flera tillfällen från denna talarstol fört fram vikten av en förstärkning till länsstyrelserna så att de kan göra akutstopp när det gäller avverkningshotad, skyddsvärd skog. 1,7 miljarder för biologisk mångfald är bra mycket mer än det oppositionen förmådde under sin tid. För inte så många år sedan var summan 350 miljoner kronor. Tack vare Sveaskogslösningen förmeras insatserna för den biologiska mångfalden i skogen avsevärt. Det handlar faktiskt om flera miljarder. Regeringen har valt att också se över verktyg och arbetsformer för att på ett kostnadseffektivt sätt få ut maximalt och rätt skydd. Regeringens minskning på 200 miljoner med utgångspunkt i det höga anslaget för biologisk mångfald ersätts med andra ord av en mångdubbelt större avsättning av skyddad skog genom regeringens uppdrag till Sveaskog. En besparing på 150 av dessa 200 miljoner har dessutom accepterats av Socialdemokraterna. Det vore därför klädsamt om Socialdemokraterna mildrade brösttonerna något. Under den förra s-ledda mandatperioden lyckades man skydda 67 000 hektar skog, precis som har påpekats från den här talarstolen. Alliansregeringen har hittills under två år lyckats skydda 107 000 hektar. Det är dessutom budgeterat för ytterligare 55 000 hektar. Med den tidigare förda s-politiken, utan möjlighet till Sveaskogsöverenskommelsen och utan den kraftfulla höjningen av anslaget, fanns det inte någon chans över huvud taget att uppnå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Det är alliansregeringens ambition att klara av detta. Fru talman! Vi kommer att få återkomma till en fördjupad debatt om miljömålen i denna kammare. Samtidigt som arbete nu sker i Regeringskansliet för att utveckla politiken på de här områdena har regeringen gett förtur åt bland annat flera av miljökvalitetsmålen, vilket Claes Västerteg mycket riktigt påpekade. Det kommer viktiga propositioner om klimat, energi, strandskydd och hav. Därför intensifieras arbetet i EU, och därför lyfts våtmarksstöd, god bebyggd miljö och ett rikt djurliv fram. Vi har med andra ord all anledning att se framtiden an med stor tillförsikt. Jag vill med detta, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer. Jag vill dessutom passa på att önska Sven Gunnar Persson lycka till med hans nya uppgifter, och jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år. (Applåder)

Anf. 31 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Anita Brodén manade till klädsamhet. Det är väl en maning man ska ta på allvar, om det inte vore så att Anita Brodén själv inte berättar sanningen om vad som står i de två budgetalternativen. Vi har mer pengar till fordonsforskning än Folkpartiet och alliansen har. Vi har mer pengar till investeringar i framtidens drivmedel. Vi har flera hundra miljoner mer i biogasprogram. Vi har 1 miljard kronor i lokala klimatinvesteringsprogram och 350 miljoner kronor år 2009. Era hållbara städer, som du hävdade var mer pengar, ger ni om jag inte missminner mig 110 miljoner kronor, alltså en tiondel av det anslag som vi har för lokala klimatinvesteringsprogram. Då måste ni bli väldigt mycket mer effektiva. Hittills finns det utvärderingar som visar att de lokala klimatinvesteringsprogrammen har sparat 2,3 miljoner ton koldioxid. Hittills finns det inte en enda utvärdering som visar ett enda gram sparat av programmet för hållbara städer. Och så tillbaka till skogen: Ni kan inte låtsas som att Sveaskogs skog saknade skydd. Sveaskog hade ju gjort frivilliga avsättningar. Ni flyttar skog från en kolumn till en annan kolumn. Det skyddar inte mer skog. Det är en bra politik, men ni kan inte låtsas som att de 107 000 hektar ni pratar om saknade skydd förra mandatperioden. Det är inte sant! Vi ska skydda Sveaskogs skog permanent. Vi vill gå vidare och göra mer när det gäller Fastighetsverket. Vi vill gå vidare och göra mer när det gäller Fortifikationsverket. Vi vill därför inte bara skära ned de befintliga anslagen.

Anita Brodén (Fp)

Anf. 32 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Det handlar väldigt mycket om förvaltning när vi lägger fram vår budget. Det handlar om att ta vara på varje skattekrona och förvalta den på ett maximalt gott sätt. Vi har sett över varje budgetpost och ser nu att det vi lägger fram är en god förvaltning, och vi kan maximera de insatserna. Det handlar om såväl de nationella insatserna som de internationella, där CDM kan vara en sådan del. Vad gäller skogen, för att börja med det sistnämnda, är den överenskommelse som har gjorts mellan regeringen, Naturvårdsverket och Sveaskog unik i sig. Den innebär att Sveaskogs skog nu kan användas som utbytesskog, inte enbart för privata skogsägare utan också för olika bolag och för kyrkoskog - vi har talat om och lyssnat på en del vad gäller kyrkans stora skogsdomäner. Denna möjlighet erbjuds nu utan att man behöver tillskjuta medel när man kan göra det här i och med att Sveaskog är statsägt. För att tala om hållbara städer upplever jag i debatten här i dag att det finns en raljant inställning. Man ser inte vilka möjligheter det finns att i arbetet med det framtida hållbara samhällsbyggandet inspirera såväl nationellt som internationellt till att bygga ett hållbart framtidssamhälle. Dessutom ser jag framtiden an med tillförsikt och tror att vi tillsammans med landsbygdsutvecklingsmedel för hållbara bygder kommer att kunna förvalta och använda medel på ett gott sätt. Vad gäller Klimp för övrigt säger KU:s granskning att 40 procent av Klimpbidragen kunde användas mer kostnadseffektivt. Det är det som ni inte har tagit fasta på.

Anf. 33 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Jag förstår att den kostnadseffektiviteten bygger på att man ska satsa dem på motorvägar i stället. Det är det som regeringen gör. 74 procent av anslagen ska satsas på motorvägar i stället för järnväg. Det är tveksamt om det kommer att ha mer klimatnytta än klimatinvesteringsprogrammen. Låt mig ställa en fråga till Anita Brodén. Jag har plågat både Sofia Arkelsten och Claes Västerteg med frågan om klimatmål. Ni har ännu inte kommit med något klimatmål än, och varje gång vi har den här debatten säger ni att det kommer ett klimatmål och att det kommer en klimatproposition. Claes Västerteg lät i alla fall undslippa sig en nyhet, nämligen att det är okej att vränga av sig ledartröjan och ha ett klimatmål som är sämre än flera andra europeiska länders mål. Då vill jag bara, för att kolla om det finns enighet på den borgerliga flanken, fråga om det också är Anita Brodéns mening: Kan ni sätta upp ett klimatmål som placerar Sverige på andra, tredje, femte eller tionde plats tillsammans med er nya klimatsamarbetspartner Ungern?

Anita Brodén (Fp)

Anf. 34 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Jag kan informera Anders Ygeman för det första vad gäller järnvägssatsningar att i den extra budget och det stimulanspaket som regeringen presenterade i fredags kommer en del, och en inte oväsentlig del, att satsas på att rusta upp järnvägen vad gäller både spår och vagnar. Här satsas medel redan nu. Det har också varit regeringens ambition. Järnvägssatsningen är alltså en viktig del. Vad gäller klimatmål kommer Anders Ygeman att få reda på regeringens samlade hållning. Vi kommer med en klimatproposition. En klimat- och energiproposition är aviserad och kommer att komma. Jag tror att Anders Ygeman ändå kan erkänna att den svenska regeringen med miljöministern och statsministern i spetsen arbetar oförtrutet inom EU för att driva fram och få ett ambitiöst avtal gemensamt, nu först i Poznan och vidare i Köpenhamn 2009.

Anf. 35 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Vi sitter i samma båt, ung och gammal, frisk och sjuk, kvinna och man, europé, asiat, afrikan, australier eller amerikan, rik eller fattig. "Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt", för att citera husbandet för många här. Miljöfrågorna och miljöproblemen berör oss alla gemensamt och måste få gemensamma lösningar över nations-, köns-, generations- och klassgränser och alla andra gränser. Klimatsituationen binder oss oupplösligt samman genom halten CO2 i atmosfären. Vattnet som cirkulerar i atmosfären och i havet, och som släcker den törst som jag tror upplevs på samma sätt oavsett om vi bor i Afrika eller i Europa, är gemensamt. Det släcker vår törst, det fuktar jorden och skogen och det skapar växtlighet och förutsättningar för liv. Kemikalier och giftiga ämnen i varor, i luft, i mark och i vatten känner inga gränser. Den biologiska mångfalden globalt är förutsättningen för ekosystemen, som är nödvändiga för livet på jorden. Vi sitter i samma båt, en båt som visar tydliga brister. Nu börjar vi snegla på vägen till livbåtarna och räddningsvästarna. Vi rika, starka och välmående placerar oss strategiskt för att än en gång komma först och rädda vårt eget skinn, oavsett om räddningsflottarna bär beteckningen Kyoto, Poznan, Köpenhamn, EU eller FN. Den budget som vi diskuterar i dag är ett försök att bidra till stabilisering och förbättring av vår gemensamma farkost. Visst är det att lappa och laga, och helt säkert är det otillräckligt. Detsamma kan sägas om de flesta politikområden - biståndet, rättsväsendet, infrastrukturen, kommuner och landsting, kultur och enskildas och familjers möjligheter att ha rådighet och makt över sin inkomst och frihet i sina liv - om man nu tror att det är enbart riksdagens budget inom olika områden som avgör vår och världens framtid. Inom ramen för begränsade resurser och en helhetssyn på den ekonomiska politiken är detta ändå den största budgetsatsningen någonsin på miljön. Vi har hört mina kolleger redogöra för satsningar på klimatet, havsmiljön, biologisk mångfald, drivmedelsutveckling, forskning, miljöteknikutveckling, miljödrivet byggande med mera. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag. Det är mängder av insatser och åtgärder som mina värderade kolleger på ömse sidor om blockgränsen har berört. Det är mängder av insatser och åtgärder, men det är sämre med utvärdering och uppföljning. Så har det varit under tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringar, och så är det tyvärr fortfarande. Jag har förmånen att vara ordförande i utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp. Där har vi gjort ett analysarbete med hjälp av riksdagens fantastiska utredningstjänst, med Christer Åström i spetsen, och utskottskansliet. Det är ett mycket bra underlag som vi har fått fram när det gäller uppföljning av regeringens resultatredovisning för havsmiljö- och klimatområdet. Vi kan konstatera att insatser har gjorts under många år men att läget fortfarande är allvarligt. Det är viktigt att regeringen löpande följer upp och utvärderar de åtgärder som vidtas och årligen redovisar dem för riksdagen, antingen i budgetpropositionen eller i särskilda skrivelser. Det behövs redovisningar som bättre än hittills knyter insatser, effekter och resultat till varandra och att regeringen på ett självständigt sätt lämnar tydliga bedömningar av uppnådda resultat. Vi pekar också på ett stort behov av relevanta indikatorer som också håller över tid, så att man kan jämföra och se om utvecklingen faktiskt går åt rätt håll. Utskottet konstaterar också, på grundval av vad utvärderingsgruppen säger, att regeringen inte kommenterar synpunkterna från förra årets budgetbetänkande men att man avser att återkomma till det i samband med klimatpropositionen och havsmiljöpropositionen. Låt oss då vara vaksamma, för det är viktigt att vi kan följa upp de åtgärder och förslag som riksdagen ger. Utskottet utgår från att de synpunkter som har tagits upp förra året och i år kommer att tas på allvar i regeringens fortsatta arbete. Vi har också gjort en fördjupad utvärdering av statens insatser på havsmiljöområdet. Det är en nätt liten volym på 300 sidor som är mycket matnyttig. Den finns sammanfattad i betänkandet, så jag ska inte ge mig in på att sammanfatta den här. Jag konstaterar bara att även om det har skett en viss förbättring av samarbetet över sektorsgränserna och inom Regeringskansliet - det finns numera en statssekreterargrupp och en havsamgrupp med 14 myndigheter - finns det fortfarande en otydlighet i styrningen. Det behövs en tydligare långsiktig styrning och förbättrat samarbete och kanske också ett utpekande av en myndighet som huvudansvarig för havsmiljöarbetet. Över huvud taget behöver uppföljningsarbetet prioriteras tydligare, precis som när det gäller statens insatser. Kära vänner! Det här är min sista miljödebatt i riksdagen, eftersom jag i och med årsskiftet slutar i riksdagen och går vidare i livet på annat sätt. Ett litet inhopp i den jordbruksdebatt som följer härefter gör att jag nu begränsar mitt tack till alla fantastiska och fina personer som jag har träffat på inom ramen för miljöfrågornas hantering: alliansvännerna, företrädare för Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet, och inte minst kanslipersonalen på miljö- och jordbruksutskottet. Ni har berikat mitt liv i en omfattning som är svår att uttrycka i ord. En del har framkallat fler och större adrenalinkickar än andra. Det är ju nyttigt - vad skrattar du åt, Jan-Olof? Det är nyttigt och främjar en bra hjärtverksamhet, tror jag. Jag kommer att sakna er alla och minnas er med många, många varma tankar när jag sitter nere i Oskarshamnstrakten och skådar ut över havet och Blå Jungfrun. Vi sitter i samma båt, sade jag. Jag hittade ett citat av Vilhelm Moberg: När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, för det betyder att det är du som ska ro. Vi kanske ska sjunga med Bo Kaspers orkester i stället: Vi sitter i samma bil, vi sitter i samma bil Tusen år och tusen mil, vi sitter i samma bil För vi har varann, vi har varann Det finns dom som säger, jag tror det är sant Det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan För vi har varann Tusen år och tusen mil, vi kan åka tusen till Tusen år och tusen mil. (Applåder)

Anf. 36 Anders Ygeman (S)

Fru talman! Så har det återigen bevisats vem som är miljö- och jordbruksutskottets starkaste debattör och talare. Jag kan bara å hela utskottets vägnar uttrycka hur mycket vi uppskattat att ha dig som utskottskamrat, talare och debattör. Det har varit lite trist för mig ibland, när jag har haft förmånen att förlora debatter och inte alltid få sista ordet, men desto viktigare och bättre för hela utskottet. Du har tillfört mycket kompetens. Målmedvetet har du drivit arbetet med utvärdering och utveckling, som gör att vi kan gå starkare in i framtiden. Vi får finna tröst i att det är folkhögskoleeleverna i Oskarshamn som får höra din stämma och ta del av din retoriska och pedagogiska kunskap i framtiden, och vi får känna lite sorg över att vi inte längre får höra den och att du inte längre tillför riksdagen det du har gjort. Tack så jättemycket för den här tiden!

Anf. 37 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Tack så mycket för de fina orden, Anders. Jag finner en glädje i att uttrycka ett engagemang genom anföranden och samtal. Jag tror inte att jag har vunnit så många debatter, för jag är inte en så jättebra debattör. Det tycker jag heller inte alltid är det viktigaste. Det viktigaste är vad som kommer ut ur ett samtal, en process. Jag tycker att vi har haft en väldigt bra sådan process i utskottet den här perioden och under förra mandatperioden.

Anf. 38 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Ja, var ska man börja någonstans? Staten och kapitalet i samma båt - det var på något sätt befriande att höra det från Sven Gunnar. För det är liksom avväpnande när det gäller mycket av det som vi håller på med här i riksdagen. Du har varit vår ordförande i denna utvärdering och uppföljning inom havsmiljöområdet, och du har varit det på ett väldigt bra sätt. Jag har mött dig i debatter, och jag har träffat dig i många sammanhang och känt att det har funnits substans i det du har sagt och gjort. Jag vill tacka dig för det. Jag tror att jag kommer att sakna dig väldigt mycket. Du ska gå vidare i livet, njuta av naturen och skåda över havet. Det tycker jag att du ska göra. Men om du fiskar, tänk på vilka arter du tar upp! Jag tänkte ta upp några rader i den här forskningsöversikten som jag precis läste, som också går att applicera på oss: Samhälle, fisksamhällen, är en generell term som definieras som en samling populationer av olika arter som lever tillsammans i en viss miljö. Ofta syftar samhället till att de ingående organismerna integreras på något sätt eller till konkurrens. Ett fisksamhälle är de olika arter fiskar som finns inom ett visst område och som på något sätt påverkar varandra. Det går att översätta på oss själva. Jag vill bara säga tack.

Anf. 39 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Tack, Tina! Jag har också uppskattat dig och Miljöpartiets arbete väldigt mycket. Det är ett äkta engagemang som är kunnigt och kraftfullt. I de här fiskesamhällena finns det både fula och fina fiskar. Jag tycker att ni är riktigt fina fiskar allihop. För drygt 20 år sedan när vi var på det ställe där vi nu ska bosätta oss och hälsade på åkte vi ut någon timme med en sådan här tändkulemotor och fällde ned en och annan pilk i Kalmarsund. Vi kom hem med över 100 kilo torsk bara genom att sitta och pilka. Sedan var det tvärnit. Nu hoppas jag att ni fortsätter engagemanget. Jag tänker göra det på mitt sätt för att återrehabilitera Östersjön och också andra vatten, så att våra barn och barnbarn kan få uppleva känslan av att åka ut och pilka torsk och få lära sig att äta det fina svenska livsmedel som torsk är.

Anf. 40 Wiwi-Anne Johansson (V)

Fru talman! Det känns väldigt tryggt att Sven Gunnar Persson kommer att finnas nära Östersjön och ta hand om det här, för det som vi har lärt oss är att ditt engagemang för miljön verkligen är äkta. Jag vill också passa på och tacka och inte inleda en stor polemik med dig nu. Jag tycker att du är mångfasetterad och har tillfört jättemycket, och du har varit väldigt skicklig i ditt ordförandeskap i de här utvärderingsgrupperna. Det är lite typiskt dig att börja med Blå Tågets Staten & Kapitalet . Det visar ändå på en viss bredd som du har, att du kan ta in andra saker, att du inte är ensidig. Det uppskattar vi jättemycket. Vi tycker att du är kul. Du är kunnig, duktig och har lärt oss mycket. Att du sedan hamnar lite fel ibland och har fel kamrater är en annan sak - vi har alla små fläckar. Men vi från Vänsterpartiet som har suttit här i utskottet tillsammans med dig vill verkligen önska dig lycka till. Vi hoppas att du så småningom ska kunna komma ut och pilka igen och få en himla massa torsk. Tack, Sven Gunnar!

Anf. 41 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Tack, Wiwi-Anne! Jag har uppskattat dig och Vänsterpartiets representanter i utskottet och i andra sammanhang där jag har träffat på er. Ni är kunniga och engagerade. Jag har den där lilla uppfattningen att vi har en gemensam uppgift, ett gemensamt uppdrag, genom att vi är människor, att vi är personer. I det ligger det ett uppdrag. När det gäller hur vi utför det uppdraget tror jag att den allra största delen är gemensam. Om vi tittar på oss själva och på det här arbetet ser vi att det ofta är på marginalen som vi skiljer oss åt. Vi delar väldigt mycket av vår syn på livet, på världen, på våra medmänniskor, på barnen och på de gamla. Sedan finns de där marginalskillnaderna, som är jätteviktiga. Där ska vi slåss och fajtas för det vi tror på, de värderingar vi har, det vi har med oss sedan barnsben och det vi sedan har tillägnat oss. Det är jätteviktigt med den dialogen, för det är det som är demokratins essens, att vi utifrån ett lika värde som människor och en respekt för varandra också kan diskutera det som skiljer på marginalen. Tack för utmanande sådana samtal!

Anf. 42 Sven Gunnar Persson (Kd)

Fru talman! Jag får också börja med att tacka Sven Gunnar. Jag har haft förmånen att jobba ihop med dig i sex år. Jag önskar dig lycka till. Det har varit jätteroligt att få vara med dig i utskottet och på våra resor som vi har haft. Jag får säga att du har lagt ned en enorm energi, och du har ett kunnande som jag hyser stor respekt för. Det har varit jätteroligt att jobba ihop med dig. Fru talman! Jag tänkte, som Sven Gunnar, komma in på den uppföljning och utvärdering som vi har gjort inom havsmiljöområdet, inom politikområdet havsmiljö och klimat, och analysen av regeringens resultatredovisning. Vi konstaterade i uppföljningen att det trots att åtgärder har satts in genom åren återstår stora problem. Det är problem med övergödning och syrefria bottnar, och det ser inte ut att minska. Halten av kända miljögifter har minskat, visar undersökningen. Men uppföljningen visar också att det ändå finns problem med förorenade bottnar och nya utsläpp. Bottenfärger, nya miljögifter och läkemedelsrester är stora problemområden. Det handlar inte minst om att få ned giftanvändningen i samhället. En stor del av de gifter och föroreningar som finns på land hamnar i slutändan i vattnet. Både den förra och den nuvarande regeringen har lyft fram havsmiljön som ett prioriterat politikområde. Den nuvarande regeringen satsar enligt beslut och förslag ca 1 miljard under åren 2007-2010, en stor satsning under fyra år där två år redan har avverkats. Det konstateras i uppföljningen att det ännu är för tidigt att utvärdera satsningens resultat, vilket är naturligt när halva programperioden är kvar. Det konstateras dock i uppföljningen att en stor del av medlen går till nya utredningar, och det har hittills inte räckt till praktiska åtgärder. Av de praktiska åtgärder som har föreslagits har försök till skarpsillsutfiskning och syresättning av bottnarna i Östersjön fått utstå en hel del kritik och förts fram som mindre seriösa förslag. Fru talman! Man måste också framhålla regeringens prestigelösa hållning när de enligt Socialdemokraternas förslag beslutade att förbjuda fosforanvändningen i tvättmedel. Det är något som Claes Västerteg i dag är stolt över men som han pratade emot ända tills han fick ändrade direktiv från ledningen. Tyvärr stoppade det med att det endast gäller privat bruk, men det är ändock en framgång. När det gäller medvetna och omedvetna oljespill i havet borde regeringen ha kunnat driva frågan hårdare. Ett relativt lätt sätt att rädda tiotusentals sjöfåglar varje år är att flytta farleden i Östersjön en bit österut utifrån Hoburgs banks läge. Det är en åtgärd som borde vara ganska lätt utifrån att Östersjön är klassad som ett särskilt känsligt havsområde. Fru talman! Uppföljningen och analysen av regeringens resultatredovisning till riksdagen ger mycket övrigt att önska. Syftet är för utskottets räkning att ta del av hur de av riksdagen beslutade målen nås och att vi utifrån utvärderingen ska kunna fatta kloka beslut och föreslå en ändrad inriktning när så behövs. Den ambitionen har inte regeringen. Det framgår med all tydlighet. Fru talman! Det samtal som i dag förs ute i stugorna och runt kaffeborden på arbetsplatserna handlar nog mera om jobb och om arbetslösa vänner och släktingar som hänger löst på arbetsmarknaden. Hur ska det gå om någon i familjen blir utan jobb? Måste vi flytta? Ska barnen kunna få jobb när skolan är avslutad? Det är nog till dessa frågor som oron i första hand knyts. Miljöfrågorna såsom klimatförändring och övergödda och nedsmutsade hav kommer längre ned på dagordningen. Ändå vet vi att miljö och sysselsättning går hand i hand. Det är inom miljötekniken som framtidens jobb finns. Det är också med rena hav och ren luft som vi utvecklar en av de största näringarna, turismen. Det sker i satsningar på turismen i form av branschprogram där vi, staten, tillsammans med branschen utvecklar näringen så att det skapas än mer jobb på landsbygden. En fråga som kanske kan ses som liten men som ändå har en stor betydelse för turistnäringen på västkusten är strandstädningen. Som säkert de flesta vet i dag, eftersom frågan debatterats ett antal gånger här i kammaren, har speciellt Bohuskusten blivit ett sopupplag för en stor del av Europas skräp som kastas i havet. Vi i oppositionen avsätter pengar så att vi kan ta ett nationellt ansvar för denna fråga. Ett antal borgerliga politiker åker omkring i Bohusläns kustkommuner och säger att de jobbar för det. Ord och handling är två olika saker. Visst kan man lura väljare ett tag. Men vi kan upplysa dem om hur företrädarna för högeralliansen jobbar politiskt. Vid förra årets debatt var frågan uppe. Då gick också högeralliansen emot att det skulle tas ett nationellt ansvar. Då hänvisades det till att det var arbetsmarknadsåtgärder som satts in för att åtgärda nedskräpning av stränderna i Bohuslän. Jag citerar vad borgerligheten framförde: "Och med tanke på att den nya regeringen arbetar med att skapa jobb åt alla är det inte aktuellt." Då är det inte aktuellt med några strandstädarjobb, för detta är Amsjobb. Herr talman! Med tanke på regeringens resultat vad det gäller arbetsmarknadspolitiken kan vi se fram emot att stränderna i Bohuslän fylls av strandstädare. Vi kommer att ha renare stränder än någonsin. Jag yrkar bifall till reservationen.

Anf. 42 Jan-Olof Larsson (S)

Anf. 43 Claes Västerteg (C)

Herr talman! Den här repliken kanske är mer för protokollets skull. Jan-Olof Larsson sade i sitt anförande att jag hade propagerat emot fosfatförbudet. Jag tycker att det skulle vara väldigt intressant om Jan-Olof Larsson kunde peka på var detta har skett och i vilket sammanhang. Om jag kommer ihåg rätt kom den här frågan upp i en debatt i Almedalen sommaren 2006 där vi miljöpolitiska talesmän var med. Då ställdes frågan till alla sju partier, och alla sju partier var överens om att det här var en bra åtgärd som skulle leda till rätt utveckling. Och nu har alliansregeringen levererat. Så i vilket sammanhang, Jan-Olof Larsson, har jag argumenterat emot detta förbud?

Anf. 44 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! När vi lade fram det förslaget i riksdagen var Centerpartiet emot det. Du satt i jordbruksutskottet. I ett antal diskussioner hänvisades det till att det inte var genomförbart i EU, för EU hade stoppat det. Vi framförde då att andra länder hade fått igenom det, att det varit okej. Men ni motsatte er förslaget. Det tror jag säkert att Claes Västerteg kommer ihåg om han tänker ett varv till.

Anf. 45 Claes Västerteg (C)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att frågan ställdes sommaren 2006 till samtliga sju partier. Det var i och för sig i en debatt utanför denna kammare. Samtliga sju partier var överens om att detta skulle genomföras. Jag tycker att det är viktigt att det här kommer till protokollet. När man för fram saker i debatten är det bra om man har ordentligt på fötterna. Vi kanske har haft olika åsikter om hur snabbt det ska genomföras. Men när frågan ställdes sommaren 2006 - mig veterligt hade den inte varit uppe på bordet innan - var vi alla sju partier överens. Och nu har vi levererat. Sedan ska vi ta nästa steg. Givetvis vore det allra bäst om alla EU-länder kom överens om det.

Anf. 46 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Den här frågan var uppe hösten 2006 när ni hade tagit över regeringsmakten. Ni hade en centerpartist som miljöminister. Han är fortfarande kvar. Vi hade en diskussion om den här frågan. Ni sade absolut nej, utifrån att EU stoppade det. Det är viktigt att det kommer till protokollet. Ni hänvisade till att andra länder hade blivit stoppade med det här förslaget, vilket inte var riktigt. De fick igenom sina förslag. Vi fick igenom våra förslag. Jag hoppas att ni går fullt ut med den här politiken och även tar den andra delen.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 47 Eva Selin Lindgren (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till riksdagsbeslut. Sedan skulle jag vilja göra ett påpekande angående en fråga som inte har diskuterats särskilt mycket i dag. Det gäller kulturmiljövårdens status i de nationella miljömålen. I Miljömålsrådets utvärdering sägs att "arbetet är ett stort samarbete där alla i samhället behöver delta". Men det konstateras också att 9 av de 16 målen är svåra att nå fram till det fastlagda årtalet. Ett övergripande syfte med miljökvalitetsmålen är bland annat att "ta tillvara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena". Elva av de mål vi har diskuterat har direkt bäring på kulturmiljövården. Sex till sju av de målen sägs vara mycket svåra eller inte möjliga att nå till 2020. Om jag ska travestera vad Sven Gunnar Persson sade tidigare om att riksdagsledamöterna berikar livet skulle jag vilja konstatera att just kulturmiljön berikar livet för oss alla. En rik kulturmiljö som innefattar enskilda föremål, bebyggelsemiljöer och hela landskap är en viktig resurs för utveckling av flera näringar. Det handlar bland annat om turism, friluftsliv, odling, hantverk och arkitektur. Skyddet för och utvecklingen av både natur- och kulturmiljö har ett starkt stöd från allmänheten, vilket inte minst illustreras av det stora antalet människor som är medlemmar i naturskydds- och hembygdsföreningar. När vi i dag diskuterar de enskildas roll vill jag konstatera att det är en fördel att det är enskilda markägare som nu får större möjlighet att arbeta med skydd av skogen. De enskilda har ofta ett mycket större naturligt engagemang. De har också en kunskap om det som de ska yttra sig över. Vi diskuterar hållbara städer. Kulturmiljön spelar en viktig roll för att förverkliga den visionen. Därför välkomnar jag den satsning som man gör på hållbar stadsutveckling. Jag tror att den måste innefatta kulturmiljöaspekter. Det sägs i ursprungsdokumenten att det är tre dimensioner som ligger till grund för hållbar stadsutveckling. Det är den ekologiska, den ekonomiska och den sociala. Här har vi enbart talat om den ekologiska och inte kopplat ihop den med de andra. Det är viktiga aspekter att ta med i det internationella arbetet. Jag är tacksam att det nämns. Själv har jag träffat på många länder i Afrika där man arbetar med hållbara städer fast man där kallar dem för gröna städer. Jag tror att Kenya har åtta nio städer som utropat sig till gröna. De sysslar med det ekologiska men också med hantverk och att befrämja den inhemska kulturen. Där tror jag att vi i Sverige kan göra ganska mycket, som några av er har varit inne på. När det gäller de dokument som vi har i dag kan man beklaga att kulturmiljövårdens intressen inte är särskilt synliga. Jag tror att det beror på att vi har en bristande helhetssyn i riksdagen och inom våra myndigheter. Det här kan identifieras som ett hundraårigt systemfel, där natur och kultur har ansetts tillhöra olika områden. De tillhör olika fakulteter och institutioner på universiteten. Vi har Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, och det är svårt att få ihop den ekvationen. Vi har också olika utskott och olika ministrar. Detta systemfel påtalades av framsynta personer redan för hundra år sedan men finns fortfarande kvar. Frågan är alltså hur vi ska angripa det. En tröst är att enskilda individer är mycket klokare än så. De brukar nämligen kunna förena dessa aspekter och fler därtill i sitt eget agerande. Det är ingen slump att människoskaror ibland protesterar när man ger sig på kulturhistoriska objekt i deras närområde. Ni har tidigare diskuterat skogen och skogsvården. Jag kan hänvisa till en liten skrift från just Riksantikvarieämbetet. Jag vet inte om ni har sett den. Den heter Skogsreservat utan kulturarv , och där uppges att den skogsmark som avsatts som naturreservat ensidigt har valts utifrån naturvärden och att kulturvärdet har haft ingen eller mycket liten betydelse för urvalet. Detta har lett till att stora delar av skogens kulturmiljöer har förstörts eller är på väg att förstöras. Från Västsveriges kustområden får jag av och till rapporter om att den under århundraden framvuxna floran av gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol - som Evert Taube sjunger om - nu ersatts av sly och slån sedan områdena blivit naturvårdsområden, och betande djur försvunnit. Det som var tänkt som miljöskydd för vissa unika områden har förlorat sin odlade mångfald och i stället fått en ensidig flora. Men det behöver inte vara så. Vi människor är ju fullt kapabla att hålla mer än en tanke och en dimension i huvudet. Låt oss därför göra det och åstadkomma en sådan helhetssyn som efterlyses i miljömålen. Här tror jag att vi har nyckeln till framgång för miljömålen. Det sägs nämligen att dessa värden samtidigt ska hävdas och att detta är nödvändigt för att alla hållbarhetsaspekterna ska förverkligas. I bland annat propositionen Svenska miljömål - ett gemensamt uppdrag från 2004 framhålls att människan och naturen historiskt sett är förenade och att båda dessa dimensioner samtidigt måste beaktas.

Anf. 48 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Jag tycker att Eva Selin Lindgrens anförande om kulturmiljöerna och hur viktiga de är var jätteintressant. Det här har vi tagit fasta på i Miljöpartiet. Vi har som sagt var tittat på de 16 miljömålen. Vad krävs? Vad behövs? Vilka åtgärder är nödvändiga? Det är precis som man säger i Miljömålsrådets rapport - nu är det bråttom! Därför har vi också föreslagit pengar till just detta. Jag bollar frågan vidare till Eva: Tror du att miljömålspropositionen kommer att komma, och kommer ni då att göra dessa satsningar? Det är precis det du efterfrågar själv.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 49 Eva Selin Lindgren (C)

Herr talman! Jag ser, som jag sade och även Sven Gunnar var inne på tidigare, att det finns många synpunkter som vi delar. Men vi har kanske olika syn på individens betydelse kontra kollektivets. Jag tror som sagt var att alliansen företräder individen bättre. Men några av oss har faktiskt motionerat om att man ska lägga både natur- och kulturmiljö under samma myndighet. De har i dag väldigt olika resurser till sitt förfogande. Naturvårdsverket har väldigt stora resurser; Riksantikvarieämbetet har förhållandevis små, och de har också väldigt många andra uppgifter. Det betyder att de inte lyckas hävda sig när det gäller detta. Det handlar också om själva samarbetet. Jag menar alltså att det finns systemförändringar att göra. Man kanske också ska fundera över utskottens roll och om man ska lyfta in sådana frågor i det här utskottet.

Anf. 50 Tina Ehn (Mp)

Herr talman! Tack för svaret! Det är jätteintressant och kul att det finns ett sådant intresse. Utan att vara expert på kulturmiljö har jag förstått att det är otroligt viktigt, och därför ser jag fram emot att Eva Selin Lindgren driver frågan i alliansregeringen.

Eva Selin Lindgren (C)

Anf. 51 Eva Selin Lindgren (C)

Herr talman! Jag hoppas att vi får svar på motionen.

Anf. 52 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Det har redan sagts väldigt mycket klokt i den här debatten. Man ska alltid utgå från det som sägs, och jag utgår från att alla tycker att det som sägs är klokt. Så är det nog också. Jag vill ändå ta mig friheten att vinkla in och lyfta upp ytterligare frågor. Först vill jag dock verkligen understryka det Sven Gunnar Persson tog upp och som även Jan-Olof Larsson var inne på om att uppföljningen är och har varit en väldigt svag punkt. Kraftfull politik mäts på något vis i hur stora anslag man kan göra mer än att man ser till verkliga resultat. Politik behöver i vissa lägen faktiskt inte kosta något men kan ändå ge resultat. Det gäller att göra rätt saker. Det blev mer osökt än jag trodde från början, men nu kommer jag in på det jag tänkte säga. Det gäller sanering och återställning av förorenad mark och sanering av fartygsvrak. Det är egentligen samma problem fast på olika ställen. Det handlar om föroreningar av kemikalier och oljor och sådant, och problemet är att man inte kan hitta någon som är direkt ansvarig för att åtgärda det hela. När det gäller förorenad mark har vi kommit ganska långt i processen. Där finns det nu anslag. Det antyddes förut att de minskar, men de ökar faktiskt och är 2009 uppe i 540 miljoner. I planen för 2010-2011 finns 630 miljoner. Inom förorenad mark finns alltså en strategi, och i närheten av 2010 ska vi ha lokaliserat de mest kritiska punkterna och kan eventuellt vidta de åtgärder som behöver göras akut. Det finns också en så långsiktig tanke som att man i huvudsak ska ha löst det här problemet till 2050. I det skedet är vi när det gäller detta. När det gäller fartygsvraken vill Socialdemokraterna i sitt budgetförslag lägga 25 miljoner på det. Även Miljöpartiet har lagt fram ett förslag, fast där ligger det inbakat i posten om förorenad mark. Det är bra att man från Socialdemokraterna nu visar intresse för detta genom att lägga 25 miljoner. Men om man är lite stygg - och det kan man ju vara ibland i talarstolen, även om det mest handlar om att ha en annan åsikt - är det här ett problem som Socialdemokraterna på något vis har låtit bero. Problemet är inte nytt. Vraken är i alla fall äldre än den här mandatperioden. Anslag är en viktig sak i något skede naturligtvis, för det här måste åtgärdas någon gång. Men det viktiga i det nuvarande skedet är att ta fram en strategi så att man gör rätt saker. Det var det alliansregeringen med miljöministern i spetsen gjorde. Man har lagt ett uppdrag på Statskontoret att börja nysta i vem som ska ha ansvar, vilken myndighet som ska agera och så vidare. Den rapporten kom i år, i maj 2008, och har nu remissbehandlats. Remisstiden gick ut den 15 oktober, och nu bereds frågan vidare i Regeringskansliet så att man kan ta fram en strategi för att kunna agera på rätt sätt. En sak som Statskontoret entydigt lyfte fram var kunskapsläget. Man måste jobba med kunskapsläget när det gäller miljöhoten och hur man ska prioritera. I linje med det är det mycket tillfredsställande att se att Chalmers nu har börjat jobba med frågan. Man har fått 6,6 miljoner från forskningsrådet Formas för att ta fram ett system för hur man ska riskbedöma miljöfaran hos de enskilda vraken. Som man konstaterar är det mycket stor spännvidd mellan de olika vraken. Beräkningar visar att det kan kosta 20-250 miljoner att sanera ett vrak. Då är det naturligtvis väldigt viktigt att man har ett riskanalyssystem som gör att man börjar i rätt ände. Hur gärna man än vill går det inte att åtgärda allt på en gång. Jag kan upplysa om att man känner till att det till exempel enbart i Skagerrak ligger 261 vrak som innehåller olja eller andra kemikalier. Problemet är egentligen gigantiskt och någonting som vilken regering det än är naturligtvis måste ta ansvar för. Även om vi tycker att det kanske är fel läge att satsa 25 miljoner, att det blir lite plakatpolitik, uttrycker ändå utskottet väldigt tydligt i betänkandet att vi prioriterar den här frågan och anser den väldigt viktig. Att man går vidare med ansvarfördelningen och höjer kunskapsläget under den tid som regeringen jobbar vidare med detta är ju bara att välkomna. Det är nog inte en slump att saker och ting blir på detta sätt. Herr talman! Jag ska säga lite om nedskräpningen av havsstränderna, som det för övrigt finns en reservation om i det här betänkandet. Den kanske vi skulle kunna diskutera lite. Precis som Jan-Olof sade förut är det klart att det är olika grad av föroreningar. Av vädermässiga skäl är det Bohuskusten som drabbas mest. Strömmarna för samman allt skräp från hela norra Europa utanför Bohuskusten, och sedan blåser det i land där. Så är systemen i vår värld. Från utskottets sida har vi tidigare framfört att det är ett lokalt och regionalt agerande som är viktigt och att man från regeringens håll ska agera på det internationella planet för att lösa frågan. Nu föreslår oppositionen i en gemensam reservation att man ska göra en nationell översyn av detta. Det är ändå tillfredsställande att se att lokalt och regionalt agerande är väldigt kraftfullt när det väl kommer i gång och att man tänker tankar. Fem kommuner i Bohuslän har startat ett projekt som heter Attraktiv kust, samordnad miljö- och naturvårdsförvaltning, där man sätter in strandstädningen i ett mycket bredare perspektiv. Det ingår i ett projekt med integrerad kustzonsplanering och även i ett tillväxtprogram för turism. Man ser att detta hör samman och att det handlar mycket om naturvård. Turism och naturvård hör alltså ihop. Det man vill skapa är ett system för att långsiktigt kunna ordna detta när det gäller både vem som gör det och hur det finansieras. Det handlar naturligtvis om att samordna, att utveckla och som sagt kunna hitta hur man finansierar detta. Jag tycker inte att man ska strida om det som Jan-Olof Larsson tog upp här, om det är en arbetsmarknadsfrämjande åtgärd eller inte. Det var faktiskt en annan debatt. Det var en diskussion utifrån vad de pengar var eller inte var som hade anvisats av den socialdemokratiska regeringen. Det var de facto arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och själva arbetet var naturligtvis viktigt. Jag kan här se, vilket bekräftar det som vi från alliansens sida har sett, att det finns en kraft lokalt och regionalt om man låter de krafterna komma fram. Jag tror väldigt mycket på det. Det känns viktigt att vi följer det och ser hur man kan dra nytta av det. Herr talman! Jag har överskridit talartiden, men jag måste få reflektera över en sak. Jag tyckte att Wiwi-Anne Johansson lite i förbifarten lyckades avfärda anslaget till hållbara städer som om det handlade om några stadsparker. Det har ju framkommit senare i debatten att det här är ett högteknologiskt tänkande med miljöteknik i centrum och att det handlar om att underlätta miljöteknikexport och verkligen utveckla städerna. Det handlar om byggande och kommunikationer. Regeringen har tillsatt en delegation som ska titta närmare på vilken vinkling man ska ha. Det är inte riktigt fastlagt än. Det är väldigt viktigt att säga att detta är ett betydligt bredare anslag än något som handlar om parker. Även om grönskan är oerhört viktig i det arbetet handlar det inte enbart om det utan om mycket mer.

Anf. 53 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Nej, Lars, de här vraken sjönk inte 2006. Det har jag klart för mig. De sjönk inte ens 1991 eller under Fälldinregeringen. De som det nu är stora problem med vad gäller olja och krigsmateriel har legat där sedan andra världskriget. Den stora diskussion som har förts under åren har handlat om krigsmateriel och gifter i båtarna. Problemet med bränsle, olja och så vidare i de här båtarna har inte varit uppe till diskussion så som det har blivit de senaste åren, utan det har handlat om, som jag sade, vapen, gifter och annat. Vi har naturligtvis ett gemensamt ansvar i den här frågan. Jag vet att man inte kan sanera alla de här vraken för 25 miljoner, men vi vet att det finns några som är akuta. Bland annat är Skytteren ett mycket akut problem. 25 miljoner räcker för att starta och börja den saneringen och kanske ta en del lärdom av problematiken. Man måste ju avsätta pengar för att kunna starta jobbet. Ni lovade under fjolårets debatt att det här var en EU-fråga. Det är ju tyska och engelska båtar som ligger där. Ni skulle lyfta fram frågan i EU. Hur har det gått? Ni har haft ett helt år på er, så någon gång har ni väl lyckats träffa någon där nere som ni har kunnat prata med om problemet. Det är viktigt även för danskar och norrmän. Det jag tog upp om strandstädningen var att vi nu är i en situation där arbetslösheten kommer att överstiga den som har rått under många år. Då är det, som du framförde senast, ett jättebra tillfälle att sätta in Amsåtgärder, som du lite föraktfullt sade den gången. Då kan vi verkligen få rena stränder utefter västkusten. Nu kommer det att finnas en uppsjö av arbetslösa som kan användas till det.

Anf. 54 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag tror knappast att jag sade det föraktfullt, för jag brukar inte vara föraktfull i de sammanhangen. Jag tycker att det görs ett viktigt arbete. Om det sedan är organiserat med arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller långsiktig strategi har ingenting med förakt och sådant att göra. Huvudinriktningen är - och jag ser oerhört positivt på det - att man har tagit tag i frågan nu och vill ha ett system som håller över tid, som inte har med låg- och högkonjunktur att göra. Skräpet driver ju in oberoende av konjunktur. Det finns inga märkbara skillnader. Jag tror absolut att det är den rätta vägen att gå att man börjar lokalt och regionalt och skapar en strategi för detta. Sedan kommer naturligtvis staten att bli inblandad i diskussionen på ett eller annat sätt. Det tvivlar jag inte ett dugg på. Det är klart att man ska börja någonstans när det gäller vraken. Men jag tror att det är oerhört viktigt att vi vet vad vi gör. Jan-Olof Larsson och jag har nog inte olika uppfattningar om hur viktigt det är att det här arbetet kommer till stånd och att vi får sanera de fartygsvrak som kan utgöra ett miljöhot. Jag tycker att det som Chalmers ska göra verkar väldigt intressant, att man de facto går in och tittar på varje enskilt vrak och skapar ett system där man kan bedöma vilken risk vart och ett egentligen innebär. Det har med placeringen i geografin att göra, vilken last de har och fartygens skick i övrigt. Det tror jag kan vara en väldigt viktig grund för att sedan gå vidare med frågan.

Anf. 55 Jan-Olof Larsson (S)

Herr talman! Vi kan börja med vraken. Naturligtvis är det så att alla måste analyseras, men en del är mer akuta än andra. Min förhoppning - jag tror att vi är helt överens om det också, Lars - är att det händer något med dem som är mest utsatta och mest illa däran innan man kommer till skott och har gjort hela analysen. Ibland måste man, precis som ni har varit inne på när vi har diskuterat miljömålen, hugga tag i vissa frågor som är viktiga. Detsamma gäller ju här. När det gäller strandstädningen håller jag också med om att det kan skötas lokalt och regionalt. Men det måste vara en nationell inblandning där. Det måste vara en stabilitet i detta så att vi får en sammanhållen politik för hur vi ska städa upp. Du vet likaväl som jag att dessa kommuner utefter Bohuskusten tar upp 6 000 ton skräp varje år. Skräpet kommer från hela Europa. Det mesta hamnar utefter Bohuskusten. Det är inte rimligt att några få kommuner ska ta den kostnaden. Det måste också vara ett nationellt ansvar. Vi löser inte detta enbart genom en lokal och regional överenskommelse.

Anf. 56 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Styrkan i en diskussion som förs lokalt och regionalt är att systemen för hur man ska gå till väga blir förankrade. Jag kan också tänka mig att staten kommer att blandas in på ett eller annat sätt, men det är ett brett och bra anslag när man kopplar ihop tillväxtfaktorer, besöksnäring, turism, naturvård och biologisk mångfald. Anslaget är bra, och vi ska följa det med stort intresse. Projektet är inte färdigt, utan det är något man försöker starta.

Jacob Johnson (V)

Anf. 57 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Jag vill ta upp en specifik fråga som har bäring på havsmiljöarbetet. Låt mig först konstatera att alla partier i riksdagen är eniga vad gäller denna budgetpost för havsmiljön. Vi i Vänsterpartiet var först med att ha en egen post för havsmiljön i vårt budgetförslag för några år sedan och också först med nivån 1 miljard kronor över tre år, som nu alla partier ställer upp på. De har alltså följt Vänsterpartiets spår. Det är positivt. Herr talman! Vi är nog alla intresserade av att kunna fatta beslut på bästa möjliga underlag, till exempel när det gäller havsmiljön. För att förstå och beskriva det livsavgörande ekosystem som haven utgör behöver vi grundläggande kunskap om havens bottnar eftersom det är där mycket av den biologiska aktiviteten finns. Det är botten som påverkas av mänsklig aktivitet, till exempel bottentrålning, etablering av havsbaserad vindkraft, nedläggning av kablar och rörledningar. Precis som på land behövs god information om topografiska förhållanden. Det är självklart för alla som arbetar med plan- och miljöfrågor på landbacken att få använda topografiska kartor och databaser med hög upplösning vid byggnation, bedömning av föroreningsspridning, skredrisker, beskrivning av olika biotoper etcetera. God topografisk information över våra landområden finns också allmänt tillgänglig för alla som behöver den, men det är annorlunda till havs. Där anses djupinformation i första hand vara en säkerhetsfråga. Därför är god topografisk information om havsbotten sekretessbelagd, vilket skapar många praktiska problem för forskning och förvaltning av våra hav. Det här är inget nytt problem. Det har påtalats under lång tid, och det tas också upp i utskottets uppföljning inom havsmiljöområdet. Det refereras till olika tidigare utredningar i frågan, bland annat av Statskontoret, Lantmäteriet och Försvarsmakten. Det framgår vidare i uppföljningen att Försvarsmakten i regleringsbrevet för år 2000 fått mål och återrapporteringskrav om djupinformation. Jag har läst målet som regeringen givit Försvarsmakten, och det är tyvärr inte förpliktande. Det sägs att Försvarsmakten ska fortsätta att intensifiera arbetet med att se över kriterierna för bedömningen av vattendjupsinformationens militära värde. I arbetet ska myndigheten väga in frågor om förändrade hot och om andra samhällsområdens behov av djupinformation. Tillbaka till gå, kan man säga. Det går knappast att komma fram ordentligt i denna fråga om man sätter bocken till trädgårdsmästare. Regeringen måste själv ta ansvar för frågan, enligt min åsikt, och göra den avvägningen att miljö- och naturresursskäl i princip ska gå före de militära sekretesskälen. Vänd på kuttingen och släpp sekretessen på djupinformationen, utom möjligtvis i vissa områden där försvaret trovärdigt kan visa att säkerhetsaspekten måste väga tungt. Jag avslutar detta inlägg med att undra om djupinformationens sekretess kan ses som ett exempel på en politisk långbänk där regeringen inte klarar att hantera tredskande särintressen. Så en uppmaning till utskottets borgerliga företrädare: Prata med era regeringskolleger så att denna fråga, som är så viktig för förvaltningen av våra hav, äntligen kan få ett avslut.

Anf. 58 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag har egentligen inte tänkt gå i polemik med Jacob Johnson, utan jag tycker att vi måste arbeta tillsammans i denna fråga. Hela den marina forskningen anser att det är oerhört viktigt att ha hela botten karterad. Det finns exempel där bottnar har karterats. Vi känner väl till att hela norra delen av västkusten karterades när trålgränserna skulle bestämmas. Det märkliga var att det karterade sedermera blev hemligt. Man bestämde en trålgräns, men fiskarna kunde inte få tillgång till informationen. De fick bygga upp sin egen karta. En fiskebåt har en plotter som allteftersom bygger upp en egen kartering av botten. Men de har inte fått använda den sofistikerade karta som redan finns. Det här är ett problem. Jag tycker att vi ska ta med oss frågan och jobba med den. Både forskningen och fisket rent praktiskt har användning av kartorna.

Jacob Johnson (V)

Anf. 59 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Vi är tydligen eniga. Om jag betonar vikten av god uppföljning och vi identifierar problemet gäller också att politiskt följa upp frågan och inte låta den fastna i byråkratin. Den här frågan har fastnat i byråkratin. Det finns ett stort samhällsintresse att ha detta tillgängligt. Nu går frågan tillbaka till Försvarsmakten, och Försvarsmakten ska utreda frågan igen. Värdet ska återigen prövas. Jag är rädd för att om man låter frågan ligga hos Försvarsmakten blir det inte en lösning. Frågan måste lyftas upp på en högre nivå. Det är kanske en liten detaljfråga, men också en liten detaljfråga kräver en aktivitet för att få en lösning.