Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, m.m.

Betänkande 2007/08:AU4

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
8 maj 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, m.m.(pdf, 124 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:4 ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, m.m.

Beslut

ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö (AU4)

Riksdagen sade ja till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, vilket gör att regeringen kan ratificera konventionen. Riksdagen delar åter regeringens bedömning att Sverige inte bör tillträda konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd. Ett av skälen är att konventionen i vissa delar strider mot det rättighetstänkande som präglar den svenska lagen om föräldraledighet.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till proposition.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Propositioner: 1

Från regeringen

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-04-10
Justering: 2008-04-24
Trycklov: 2008-04-25
Trycklov till Gotab och webb: 2008-04-28
Trycklov: 2008-04-28
Betänkande 2007/08:AU4

Alla beredningar i utskottet

2008-04-10

ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö (AU4)

Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, vilket gör att regeringen kan ratificera konventionen. Utskottet delar åter regeringens bedömning att Sverige inte bör tillträda konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd. Ett av skälen är att konventionen i vissa delar strider mot det rättighetstänkande som präglar den svenska lagen om föräldraledighet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-05-07
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:AU4, ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, m.m.

Debatt om förslag 2007/08:AU4

Webb-tv: ILO:s konvention om ett ramverk för att främja arbetsmiljö, m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lennart Levi (C)
Anf. 158 Lennart Levi (C)
Fru talman! ILO har lagt fram och antagit en konvention och en rekommendation om ett ramverk för främjande av arbetsmiljön. Jag har arbetat med ILO, med WHO och med EU i många år, och jag är väldigt glad över att så skett. Nu har regeringen lagt fram en proposition som innebär att vi antar detta ramverk. Det bör sägas att båda antogs av Internationella arbetskonferensen 2006 med överväldigande majoritet. Det här är inte något kontroversiellt, och det speglas möjligen av att det inte är särskilt många personer kvar i denna kammare. Vårt land förpliktar sig att främja en fortlöpande förbättring av arbetsmiljön. Det innebär att bedöma risker och hälsofaror. Det gäller att bekämpa dessa vid källan, inte som symtom utan som orsak, och att utarbeta en förebyggande arbetsmiljökultur som ska innefatta information, samråd och utbildning. Utbildning är en sak som förut fattats väldigt mycket. Jag återkommer till vikten av en god sådan för en säker och hälsosam arbetsmiljö anpassad till människors fysiska och psykiska förutsättningar. Det är precis det som det är fråga om, och det är jättebra att så sker. Det här gör vi redan i vårt land. Vi har arbetsmiljölagen, vi har SAM, alltså förordningen om systematiskt arbetsmiljöarbete, och vi har en rad kollektivavtal som styr detta och gör det inte bra. Men vi gör i alla fall ungefär det som konventionen efterfrågar. Det nationella systemet ska innefatta utbildning, företagshälsovård och arbetsmiljöforskning. Det har vi i viss utsträckning, dock icke tillräckligt. Detta är alltså vårt golv, inte vårt tak. Det är inte, för att citera Winston Churchill, the end och det är inte the beginning of the end , utan det är i bästa fall the end of the beginning . Nu ska väldigt mycket göras, och låt oss gemensamt se till att detta händer. Regeringen har lagt fram en tankeram om arbetsmiljö och utanförskap. Det är inte konkreta förslag, utan det är ett smörgåsbord av tänkbara möjligheter för parterna att välja. Nå, varför ska man göra det? Ett av svaren på den frågan är från Europeiska arbetsbyrån i Bilbao att nya former av anställningsavtal och otrygga anställningsförhållanden gör frågan aktuell. Den åldrande arbetskraften gör den också aktuell. I Sverige blir vi äldre och äldre och färre ska försörja fler. Detta skapar problem även i arbetslivet. En fortgående intensifiering av arbetet är ytterligare ett problem liksom att många arbetar med höga känslomässiga krav i arbetet. Man har inte bara chefen över sig. Man har också klienten, patienten eller kunden som styr och ställer, och sådana kan man inte alltid ha överenskommelser med. Slutligen kan man ha en dålig balans mellan arbete och privatliv. Detta är väldigt vanliga och väldigt pressande fenomen. En massa människor tar stryk av detta, och det måste vi göra något åt. Det tycker inte bara vi ensamma, utan ILO tycker så, Världshälsoorganisationen tycker så och Europeiska unionen tycker så. Jag är inblandad i en del av dessa aktiviteter och vet att det ganska snart kommer initiativ i dessa ärenden. Det svenska ordförandeskapet, som är aktuellt nästa år, ger utomordentliga möjligheter. Jag hoppas att vi då ska ta upp de initiativmöjligheter som detta erbjuder. Vad vill mitt eget parti, Centerpartiet? Jo, vi vill ha mer arbetsmiljöforskning vid universitet och högskolor. Sådant får man inte genom att knäppa med fingrarna, men däremot om forskningspropositionen, som kommer i höst, anvisar adekvata medel. Vi vill också ha en centrumbildning för bättre tvärvetenskaplighet och till lägre kostnad genom att olika lärosäten samarbetar med varandra och på det sättet får en synergi i sina insatser. Vidare tycker vi att det är jätteviktigt med arbetsmiljö och ledarskap i nästan all högre utbildning. Särskilt viktigt är det i civilingenjörs- och högskoleingenjörsutbildning och ekonomutbildning. Får vi det kommer svenskt arbetsliv i fråga om de här faktorerna att börja blomma. Kvalitetssäkrad rehabilitering är ytterligare ett förslag. Kvalitetssäkrad företagshälsovård rustades tyvärr ned under 90-talet. Det var en dum besparing man då gjorde som kostade mycket mer än det lilla man vann. Det gäller effektiv tillämpning av arbetsmiljölagen, av förordningen om systematiskt arbetsmiljöarbete och av ingångna arbetsmiljöavtal. Det är inget fel på texterna - de är bra. Felet är att de inte tillämpas fullt ut. Slutligen tycker mitt parti att vi ska ha möjlighet att uppnå pensionsåldern med hälsan i behåll. Många gör inte det. Jag minns ett samtal med Göran Johnsson, som på den tiden var ordförande i Metall. Jag frågade honom om han tyckte att det var rimligt att bara 5 procent av hans medlemmar arbetade heltid upp till 65 års ålder. Då svarade han: Ja, men du förstår väl att de är utslitna! Då är mitt motargument: Det är det som är fel, och det är det vi ska förebygga så att alla ska nå pensionsåldern, var man nu lägger den nivån, med hälsan i behåll. Fru talman! Med detta sagt vill jag yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. I detta anförande instämde Lars-Ivar Ericson (c).
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 159 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Det här är ett betänkande som det råder politisk enighet om, och det gäller att vi ska ratificera de olika ILO-konventionerna. På den punkten är Lennart Levi och jag helt överens: Det är bra att vi gör det. Vi brukar inte ha någon särskild debatt när vi är överens om ett betänkande, men det som föranleder mig att gå upp är det Lennart Levi säger sett till vad som har gjorts i denna kammare under mandatperioden. Jag har stor respekt för Lennart Levi i allra högsta grad och stor respekt för det arbete som han har lagt ned på arbetsmiljön. Jag vet att det är ärligt på alla sätt och vis, och det är inte det jag tänker kritisera här. Men jag tycker att Lennart Levi har ett ansvar för den politik som har förts på det här området. Om vi tittar på vad som har gjorts under den här mandatperioden och om forskningen är så viktig för Centerpartiet, varför har Lennart Levi och andra centerpartister då tryckt på knappen och sett till att hela Arbetslivsinstitutet lagts ned? Vi ser i dag att ungefär 20 procent av forskarna i arbetsmiljöforskningen inte längre är kvar i verksamheten och inte kan bidra till det här. Sett till den komplexa bilden håller jag med Lennart Levi om att det inte är klämskador och utslitningsskador som är det stora problemet i framtiden, utan det är andra typer av skador, sammansatta, i psykosocialt påfrestande miljöer och så vidare. Jag tror att det enda sättet att möta upp det på ett effektivt sätt är att ha en fortsatt viktig forskning. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet kommer kanske inte att märkas i år och nästa år, men jag vet att vi på sikt på vissa områden tappar forskning som kommer att vara väldigt viktig för framtiden. Vi vet att framtidens arbetsmarknad också består av allt fler mindre arbetsplatser. Vi kan titta på statistiken. Vi var med utskottet på Prevent i går och såg på det här. Var fungerar arbetsmiljöarbetet bäst? Var har man ordnade former för det här? Var diskuterar man det här? Var är arbetsgivarna mest utbildade i arbetsmiljö? Var finns de flesta skyddsombuden som kan sköta det lokalt? Ja, det är framför allt i större och medelstora företag. I små företag kan det, av förklarliga skäl, vara svårt att hålla i gång det här. Det är där samhället måste rycka in. I det läget har den borgerliga regeringen dragit bort 150 miljoner från Arbetsmiljöverket. Det blir färre miljöinspektörer som kommer att kunna vara ute och se till arbetsplatserna och färre att vända sig till för skyddsansvariga ute som behöver hjälp när den egna kunskapen inte räcker till. Det här rimmar illa med att man säger att man har stora ambitioner på det här området. Jag tycker därför att det finns anledning till eftertanke. Jag har, som sagt var, ingenting emot det Lennart Levi säger - vi delar uppfattning. Men om man tillhör majoriteten har man också ett ansvar för att det nedrustas på det här området, som den borgerliga regeringen har gjort. Det är jag bekymrad över, med tanke på hur uppgiften ser ut på arbetsmiljöområdet framöver, hur vi ska få en bra utveckling just på det området. Till sist gäller det ILO-konventionerna igen. Ja, vi har antagit dem nu. Det är då upp till regeringen att se till att vi har en politik och ett system som fungerar så att vi kan ta hand om det här på ett effektivt sätt, så att ILO-konventionerna inte bara blir ett slag i luften och det inte fungerar i praktiken. Det var bland annat det som Lennart Levi själv pekade på, att vi har bra lagar men att de inte fungerar riktigt som de ska. Där måste vi skärpa oss. Det här är någonting som vi naturligtvis kommer att följa väldigt noga. Hur kommer regeringen att hantera det här, och hur följs det i praktiken? Det är naturligtvis också upp till en framtida granskning. Jag är bekymrad med tanke på de neddragningar som har gjorts på arbetsmiljöområdet, och det tycker jag att Lennart Levi också borde vara. Vi vill jobba för mer resurser på det här området, och vill Lennart Levi ställa upp på det har han en bundsförvant i oss socialdemokrater. Vi är oroade för det som har skett på arbetsmiljöområdet. I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Lars Lilja och Sylvia Lindgren (alla s).
Lennart Levi (C)
Anf. 160 Lennart Levi (C)
Fru talman! Vi har samma värderingar. Det är alldeles riktigt. Vi vill båda ha ett väl fungerande arbetsskydd, en väl fungerande arbetsmiljö, en arbetsmiljö som gör att människor är friska och kan prestera. Men under det socialdemokratiska regeringsinnehavet har det byggts upp en allt större andel människor med utanförskap. För ögonblicket är det 550 000 som är förtidspensionärer. Jag vet att det inte är det uttrycket man använder, men det är det om man ska tala om vad det är. 550 000 människor, mer än en halv miljon människor, i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Det är inte bra. Det är inte bra att det har uppkommit. Det är väldigt svårt att ställa till rätta när det väl har uppkommit. De som satt i den dåvarande socialdemokratiska regeringen har inte särskilt mycket att slå sig för bröstet för och kan inte säga: Titta vad bra vi gjorde det och vad uselt våra efterträdare gör det. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och nedskärningen av Arbetsmiljöverket - är det något jag applåderar? Ja, inte i sig, om det hade varit den enda åtgärden. Men vad jag kan förstå planerar regeringen att göra något annat och bättre i stället. Det Arbetslivsinstitutet har kunnat göra är att förebygga det negativa. Det en bättre utbildning av chefer kommer att göra är att främja det positiva. Där hoppas jag på Sven-Erik Österbergs och hans partikamraters livliga och hjärtliga stöd.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 161 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag kan förstå om en ny regering tycker att någonting inte fungerar och om man vill värna en sak, göra om och dra ned. Men nu har det snart gått två år, och fortfarande har regeringen inte sagt vad man vill göra i stället när man har dragit bort 150 miljoner från Arbetsmiljöverket. Om Lennart Levi tycker att förtidspensioneringarna till stor del beror på dålig arbetsmiljö kan det nog i många fall vara så att människor är utslitna. Tror Lennart Levi då att de blir friskare om vi får färre inspektörer och mindre arbetsmiljöarbete, och om man börjar med att dra bort resurser från Arbetsmiljöverket innan man talar om vad man ska göra i stället? Är det den bästa medicinen om det är arbetsmiljön som ligger bakom? Jag tror inte att det är på det sättet. Jag ser det som en nedrustning, där man från regeringens sida inte längre tycker att det är så viktigt utan att det kan fungera ändå. På forskningssidan är jag bekymrad, som jag sade tidigare. Vi märker inte av det nu, men vi kommer att göra det i framtiden. Vi vet att arbetsmiljön blir än mer komplicerad och att forskning som håller på i 100 år kanske har en praktisk tillämpningsmöjlighet, när det kan sättas här i verket i praktiken, många år efteråt. Då får vi ett glapp däremellan, när vi ser att 80 procent av de tidigare forskarna inte finns inom det här området utan att det är ungefär 20 procent som är kvar. Det är klart att vi tappar på forskningssidan just nu. Jag kan, som jag har sagt, ha respekt för om en regering vill ändra för att man vill ha någonting som är bättre. Men man kan inte säga att man börjar med att riva bort, och så ska man fundera i flera år och sedan komma med någonting som är i andra läget. Jag tycker faktiskt att det är en väldigt bakvänd ordning som oroar mig väldigt mycket. Jag tror innerst inne att det oroar Lennart Levi också - handen på hjärtat.
Lennart Levi (C)
Anf. 162 Lennart Levi (C)
Fru talman! Det som oroar mig är om ingenting händer. Men så blir inte fallet. Jag har tagit upp det med Lars Leijonborg. Jag har tagit upp det med Sven Otto Littorin. Jag har tagit upp det med Socialdepartementet. Överallt har jag fått signaler om att någonting annat och bättre är under utveckling. Exakt hur det kommer att se ut vet jag inte. Vi är inte det största partiet i alliansen. Vi kan inte ensamma diktera vad som kommer att hända. Men jag lovar Sven-Erik Österberg att jag kommer att göra mitt yttersta för att den uppbyggnad av forskning och utbildning som är helt nödvändig för att det ska fungera bra i arbetslivet verkligen kommer till stånd. Det går att angripa problemet på två sätt. Det ena är att jaga det negativa. Det andra är att främja det positiva. Jag tror att vi främjar det positiva genom att nästa generations chefer vet vad arbetsmiljö är och vet vad ledarskap är. I dag är det 20 procent av civilingenjörerna som har ett hum om arbetsmiljön. 80 procent har det inte. Jag skulle önska att det var 80 procent som hade grundkunskaperna och kanske 20 procent som inte hade det. Genom att man satsar på universitet och högskolor, genom att man satsar på utbildning och genom att man satsar på forskning på annat sätt än i ett statligt institut tror jag att ett bättre slutresultat kan åstadkommas.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 163 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vill säga en gång till att jag inte alls betvivlar Lennart Levis ambitioner på det här området och åt vilket håll Lennart Levi vill när det gäller arbetsmiljön. Jag har sett mycket av Lennart Levis arbete tidigare på arbetsmiljöområdet och har stor respekt för det. Jag har följt det arbete som har gjorts tidigare också. Men jag lider lite grann eftersom jag tycker att Lennart Levi har hamnat fel i det här. Det är ett hopplöst scenario att försöka försvara det här och säga att man är på väg mot någonting bättre, med tanke på det som har hänt. Lennart Levi och jag är inte alls överens när det gäller det som har varit. Jag tycker att det är fel ingång i arbetsmiljön. Sedan kan vi inte blunda för att det inte bara handlar om att arbetsmiljön får mer av en psykosocial karaktär. Det finns ju rent regelvidriga arbetsmiljöer ute i vårt land också. Jag behöver inte nämna Uppdrag granskning och de programmen, utan vi ser hur människor utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare. Tyvärr finns det sådana. De är för många, skulle man vilja säga. De är väl inte representativa på något sätt. Men där det är vidriga arbetsmiljöer måste det naturligtvis hanteras på ett kraftfullt sätt. Det tror jag att Lennart Levi och jag är överens om. Detta uppnår man inte genom att man har färre inspektörer eller genom att det fysiska arbetsmiljöarbetet rustas ned, som nu har skett. Det är färre inspektörer när vi kanske skulle behöva ha fler inspektörer för att leva upp till det här. I grunden vill vi ha en bättre arbetsmiljö, Lennart Levi och jag. Jag är bara bekymrad över att också Lennart Levi, genom att trycka på knappar här i kammaren, har medverkat till en nedrustning. Men vill Lennart Levi jobba åt andra hållet och ha en förbättring finns det, som jag sade tidigare, ett stöd från det socialdemokratiska partiet. Vi har ambitioner på arbetsmiljöområdet att komma framåt på ett positivt sätt.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-05-08
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Godkännande av ILO:s konvention

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner ILO:s konvention (nr 187) om ett ramverk för att främja arbetsmiljö och lägger övriga delar av propositionen till handlingarna.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:69.