Bevillningsutskottets betänkande Nr 16

Betänkande 1939:Bevu16

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1939 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående tullen på klarmedelssurrogat.

(l:a avd.|

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 160 i
törsta kammaren av herrar Emil Andersson och John Gustavson samt nr 233
i andra kammaren av herr Hansson i Hönö m. fl., har hemställts, »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ville anhålla örn utredning angående höjning
av tull på klarmedelssurrogat och för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen må giva anledning».

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 160 i första
kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

I motionerna har bland annat framhållits, att den klarskinnsberedning av
simblåsor av fisk, vilken sedan gammalt bedrivits i Bohuslän, under senare
år gått alltmera tillbaka. Anledningen härtill har uppgivits vara en ökad införsel
av utländskt klarmedelssurrogat.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt ävensom
av lantbruksstyrelsen avgivna utlåtanden. Vid kommerskollegii och generaltullstyrelsens
utlåtande hava fogats en skrivelse från Sveriges kemiska industrikontor,
som avstyrkt bifall till motionerna, samt en av föreståndaren
för tullverkets huvudlaboratorium upprättad promemoria i ärendet.

Lantbruksstyrelsen har framhållit, att det ur fiskerinäringens synpunkt
vore av vikt, om den i motionerna avsedda tillverkningen alltjämt kunde
bibehållas åt skärgårdsbefolkningen. Det vore därför önskvärt, att den av
motionärerna begärda utredningen komme till stånd.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava under framhållande av
att användningen av kaffeklarmedel inom landet överhuvud taget enligt inhämtade
uppgifter vore stadd i tydlig tillbakagång, avstyrkt bifall till de föreliggande
motionerna.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 5

Ämbetsverken hava vidare anfört:

»Den i motionerna såsom klarmedelssurrogat betecknade varan torde i likhet
med det inhemska klarskinnet vara framställt av fiskblåsor. Det importerade
klarmedlet, som lärer härröra från blåsor av större fiskar, synes
hava undergått en relativt omfattande beredning genom valsning m. m. och
förekommer till import antingen i större halvgenomskinliga blad eller mindre
kvadratiska eller rektangulära bitar. Redan år 1931 förelåg frågan örn
denna artikels tulltaxering till avgörande inom generaltullstyrelsen, varvid
densamma hänfördes till tulltaxenr 278 (statistiskt nr 616), vilket taxenummer
omfattar ''Draglim, kaseinlim och andra, ej särskilt nämnda slag av lim,
icke flytande; ävensom vals-, autograf- och hektografmassa samt arbeten
därav’, med tull av 20 kronor för 100 kilogram. Det importerade kaffeklarmedlet
är icke någon ny produkt utan har enligt kemikontorets yttrande
förekommit på den svenska marknaden sedan år 1927.

Under förenämnda statistiska nr 616 falla en mångfald olika kvaliteter av
lim och limämnen, vilket medför att handelsstatistikens siffror icke giva någon
egentlig ledning för bedömandet av de kvantiteter av omhandlade klarmedel,
som importerats under de senare åren. Av kemikontoret inhämtade
upplysningar giva emellertid vid handen, att importkvantiteterna under de
två senaste åren uppgått till inalles omkring 5 ton. Värdet å nämnda kvantitet
kan beräknas till cirka 33,000 kronor.

Den av ämbetsverken verkställda utredningen har bestyrkt motionärernas
uppgifter rörande den minskade avsättningen för svenskt kaffeklarmedel.
Efter vad ämbetsverken kunna finna, torde emellertid avsättningssvårigheterna
för det inom landet tillverkade klarskinnet icke främst utgöra en prisfråga
utan snarare hava sin grund i den svenska produktens mindre tilltalande
utseende i jämförelse med den utländska varan. För en artikel med
den användning, varom här är fråga, spelar varans utseende onekligen stor
roll vid försäljningen. Med hänsyn till dessa förhållanden anse ämbetsverken
det för närvarande icke möjligt att genom en tull av rimlig storlek kunna
nämnvärt påverka införseln av utländskt kaffeklax-medel till förmån för
den inhemska produkten. I första hand synes i stället böra tagas under
övervägande, huruvida icke det svenska klarmedlet genom ytterligare bearbetning
eller på annat sätt skulle kunna givas ett för den köpande allmänheten
mera tilltalande utseende. Innan så blivit fallet, torde en förhöjd tull,
även örn den fastställdes till det i motionen föreslagna beloppet av 3 kronor
för kilogram — motsvarande närmare 50 procent av importpriset -— icke
komma att medföra önskat resultat.»

Enligt en av Sveriges kemiska industrikontor meddelad uppgift har importen
av kaffeklarmedel under åren 1937 och 1938 utgjort 3,700 respektive
1,300 kilogram. Dessa siffror visa, att införseln under år 1938 avsevärt
minskats. Det i motionerna omnämnda förhållandet, att den inhemska beredningen
av dylik vara gått tillbaka i sådan grad, att under sistnämnda år
praktiskt taget ingen försäljning av svenskt klarmedel kunnat äga rum. bär
sannolikt icke sin grund i ökad import. Nedgången i tillverkningen torde
i stället, såsom ock av ämbetsverken framhållits, bero dels på minskad
användning av klarmedel inom landet överhuvud taget, dels på den svenska
produktens mindre tilltalande utseende vid jämförelse med den utländska varan.
Berörda omständigheter tala enligt utskottets mening för, alt någon

Utskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

ändring för närvarande icke bör vidtagas i tullbeskattningen av kaffeklarmedel.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 160 av herrar Emil Andersson
och John Gustavson samt 11:233 av herr Hansson
i Hönö m. fl., angående tullen på klarmedelssurrogat, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1939.

På bevillningsutskottets vägnar: r

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 15.