Motioner i Andra kammaren, Nr 122

Motion 1920:122 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
2

Motioner i Andra kammaren, Nr 122.

3

Nr 122.

Av herr Runefors, om sådan ändring i lagen om arbetstidens
begränsning, att arbetare och arbetsgivare må äga rätt att
överenskomma angående arbetstidens längd.

Då lagen om arbetstidens begränsning vid förra riksdagen antogs,
så restes mot detta lagförslag vissa betänkligheter. För industrier, i
vilka de tekniska hjälpmedlen kunna tagas i anspråk och maskinerna
forcera ai''betet och fordra, att arbetarnas hela intresse för arbetet under
arbetstiden tages i anspråk, där är åtta timmars arbetsdag tillräcklig, ja,
vid vissa industrier kanske för lång.

Det är otvivelaktigt, att det tar betydligt hårdare på krafterna, då
man varje dag måste sköta sinnrikt inrättade maskiner, vilka varje
minut fordra noggrann tillsyn och sinnesnärvaro än att utföra ett arbete
med mera personlig självbestämningsrätt för hand eller i det fria.

Genast vid lagens ikraftträdande har det också visat sig, att vi äro
inne på ett område, där vi på lagstiftningens väg måste framgå med en
viss varsamhet. Det finns t. ex. arbetsföretag, i vilka arbetet ej är så
maktpåliggande. Dessa kunna vara förlagda på platser, där arbetarestammen
ej känner sig som bofast. Deras arbete där är inriktat på att
under arbetstiden försöka hopspara något kapital att avsätta till ett eget
hem eller dylikt. Både arbetare och arbetsgivare äro eniga om att utsträcka
arbetstiden över den lagstadgade, men de ha ej rätt härtill enligt
nuvarande lagens bestämmelser.

I ännu högre grad visar sig svårigheten i lagens tillämpning, då
det gäller säsongarbeten. 1 sådant fall resa arbetarna från sina hem
för att under säsongen förtjäna och spara ihop så stort överskott som
möjligt. Jag vill hänvisa exempelvis till såg-, väg- och brobyggnadsarbeten.
Arbetarnas bostäder på den nya arbetsplatsen äro mycket primitiva.
Tillgång till föreläsningar eller nyttig förströelse finns ej. De
leva långt från sina familjer och kunna ej den tid de äro fria deltaga
i något arbete för familjen. Sin fritid bliva de nästan hänvisade till att
använda vid kortleken. Åven här kan det ligga både i arbetarnas och

4

Motioner i Andra kammaren, Nr 122.

arbetsgivarnas gemensamma intressen att förlänga arbetstiden, i all synnerhet
under dagar och tider, då det är vacker och tjänlig väderlek.
Här kunde framdragas ofantligt många exempel på, där det ligger i båda
parternas gemensamma — ja hela landets — intresse, att de själva efter
fri överenskommelse finge bestämma arbetstiden.

Önskligt hade varit, om arbetsrådet på ett mera smidigt sätt tagit
hänsyn till speciella önskemål och på grund därav meddelat dispens från
lagens tillämpning i flera fall, än vad hittills skett.

Då arbetsrådet säkerligen i framtiden som hittills kommer att bli
överhopat med framställningar om dispenser från lagens tillämpning,
vore det önskvärt att tillfälle bereddes för arbetarna och arbetsgivarna
själva att efter vissa framställda grunder tillåtas uppgöra fri överenskommelse
om arbetstidens längd.

På grund av det anförda vill jag vördsamt hemställa:

att riksdagen ville besluta sådan ändring i lagen
om arbetstidens begränsning, att arbetare och arbetsgivare
tillsammans äga rätt till fri överenskommelse
angående arbetstidens längd,

och att vederbörande utskott måtte formulera de
ändringar i lagen som ett bifall till detta förslag skulle
innebära.

Stockholm den 19 januari 1920.

Enok Runefors.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket