Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om inrättande av instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling

Fru talman! I dag ska vi debattera eller åtminstone samtala om försvarsutskottets utlåtande nummer 2 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om inrättande av instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling.

Jag vill börja med att understryka för kammaren och för eventuella lyssnare som följer debatten att detta är en subsidiaritetsprövning. Det innebär helt enkelt att utskottet ska ta ställning till om förslaget till förordning bryter mot subsidiaritetsprincipen, det vill säga om det är en fråga som bör hanteras på nationell nivå eller på EU-nivå. Diskussionen handlar alltså inte om den politiska sakfrågan i sig.

Försvarsutskottet är i sitt utlåtande helt enigt om att detta förslag bryter mot subsidiaritetsprincipen. Utskottet grundar det ställningstagandet på att förslaget saknar en konsekvensanalys som säkerställer att kommissionen inte ges större inflytande över försvarspolitiska beslut som tidigare fattats på nationell nivå.

Dessutom anser utskottet att den europeiska försvarsindustriella och tekniska basen stärks genom konkurrens och konsolidering på marknadsmässiga grunder och villkor, vilket inte avspeglas i förslaget. Den föreslagna förordningen ger i stället kommissionen möjlighet att styra tilldelning av medel utifrån kriterier som ännu inte är tillräckligt transparenta och mätbara. Med det följer ökad administration och ökad överstatlig styrning och kontroll.

Vi är också i utskottet överens om att förslaget behöver analyseras och balanseras ytterligare mot enskilda medlemsstaters förutsättningar att avgöra vilka åtgärder som är mest effektiva och ändamålsenliga. Det är försvarspolitik, krav på informationssäkerhet och försörjningstrygghet som utgör grunden för om försvarsmateriel ska upphandlas nationellt eller gemensamt i unionen.

Fru talman! Vi ser i grunden positivt på den övergripande ambitionen hos kommissionen att stärka Europas försvarsförmåga. Samtidigt är det viktigt att värna de svenska intressena och nationell beslutanderätt i frågor som rör nationellt försvar och materielförsörjning.

Vi ser inte här att kommissionen har presenterat tillräckligt tydligt hur medlemsstaternas rätt till insyn och inflytande säkerställs. Därför, fru talman, anser vi inte att förordningsförslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen utan att dessa frågor i första hand är nationella kompetenser.

Jag konstaterar återigen att det är ett helt enigt utskott i detta ärende, men jag yrkar för ordnings skull bifall till förslaget i utlåtandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag

Fru talman! I dag debatterar vi om ett förslag från EU-kommissionen att ge EU större inflytande över gemensamma upphandlingar på det försvarspolitiska området bryter mot den så kallade subsidiaritetsprincipen.

Vid voteringen senare i eftermiddag kommer som det verkar en enig riksdag som anser att kommissionens förslag bryter mot just subsidiaritetsprincipen besluta om att skicka ett så kallat motiverat yttrande till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Fru talman! Subsidiaritetsprincipen gäller enligt fördraget om Europeiska unionen på de områden där EU inte har exklusiv befogenhet. Den innebär att EU ska vidta en åtgärd endast om målet för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva.

I dag finns inga hinder för medlemsstaterna att bilateralt, genom avtal mellan ett eller flera medlemsländer, genomföra gemensamma upphandlingar på försvarsområdet.

Fru talman! Försvarsutskottet konstaterar att förslaget saknar en ordentlig konsekvensanalys. Försvarsutskottet anser också att den europeiska försvarsindustrin stärks genom konkurrens och konsolidering på marknadsmässiga grunder.

Försvarspolitik, krav på informationssäkerhet och försörjningstrygghet utgör grunden för om försvarsmateriel ska upphandlas nationellt eller unionsgemensamt. Utskottet anser att förordningsförslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, då dessa frågor i första hand är nationella kompetenser.

Fru talman! Slutligen, även om vi i dag behandlar om kommissionens förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen, vill jag ändå nämna något om ärendet i sak.

Just nu lever vi i en orolig tid. Efter Rysslands snart åtta månader långa brutala anfallskrig mot Ukraina finns ett stort behov hos de flesta EU-länder att dels ersätta den försvarsmateriel som överförts till Ukraina, dels för framtiden kraftigt förstärka den nationella försvarsförmågan.

Vi går alltså därmed förmodligen mot en situation där den europeiska försvarsindustrin kommer att gå på högvarv under de närmaste 10-15 åren. Att i det läget lägga fram ett förslag som i förlängningen minskar konkurrensen, konsoliderar försvarsindustrin och styr mot gemensamma upphandlingar riskerar att försena uppbyggnaden av försvarsförmågan.

Vi behöver tvärtom en situation där ett stort antal leverantörer genom sund konkurrens och spjutspetskompetens inom forskning och utveckling kan bidra till vår gemensamma säkerhet. Kommissionens förslag riskerar i stället genom att prioritera vissa leverantörer att försena leveranserna, skapa flaskhalsar, driva upp priser och på sikt försämra vår gemensamma försvarsförmåga.

Jag vill avsluta genom att yrka bifall till utskottets förslag om att skicka ett så kallat motiverat yttrande.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Fru talman! Dagens debatt är viktig - detta trots att det är ett enigt försvarsutskott som har ställt sig bakom slutsatsen att kommissionens förslag om gemensam upphandling av försvarsmateriel - i dess nuvarande form - inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag

Men, fru talman, skälet till att dagens debatt är viktig är att vi behöver diskutera utvecklingen av EU:s säkerhets- och försvarspolitik i ljuset av en rad händelser som äger rum samtidigt. Sverige befinner sig i den kanske största brytpunkten i sin säkerhetspolitik på över ett halvt sekel.

För det första ska Sverige om mindre än tre månader ta över EU:s ordförandeklubba. Då kommer vi att leda en union med 450 miljoner invånare. Samtidigt rasar ett fullskaligt krig i Europa genom Rysslands olagliga, oprovocerade och oförsvarbara invasion av Ukraina. Det medför ett tungt ansvar.

Självfallet kommer säkerhets- och försvarsfrågorna att ligga mycket högt uppe på den svenska dagordningen under ordförandeskapet. Många frågor, inklusive den vi debatterar nu, kommer att hanteras av det svenska ordförandeskapet.

För det andra kommer en svensk Natoanslutning ofelbart också att påverka Sveriges intressen och vår syn på hur EU ska utvecklas som säkerhets- och försvarspolitisk aktör.

Det finns alltså tunga skäl att noggrant tänka igenom om det ligger i Sveriges och EU:s intresse att öppna upp för gemensamma försvarsupphandlingar som till del är överstatliga till sin karaktär och om detta motsvarar de intressen som Sverige och EU har så som förordningen är utformad just nu.

Fru talman! Skälet för utskottets ställningstagande är alltså för det första att det saknas en genomarbetad konsekvensanalys av vilka följder förslaget kommer att medföra. FMV menar till exempel i sitt remissvar att förordningen kan medföra en ökad överstatlig styrning och kontroll men även att den kan skapa mer administration.

Mot bakgrund av de vaga kriterier som är kopplade till förordningen finns också en risk att det bara är de stora medlemsländernas försvarsindustrier, som har inarbetade internationella materielsamarbeten, som kan dra nytta av förordningen.

Fru talman! Det finns därför en risk att förordningen inte uppnår sina syften.

För det andra finns i dag bra förutsättningar att genomföra gemensamma försvarsupphandlingar på mellanstatlig grund genom den europeiska försvarsbyrån EDA, genom det som heter Occar och även genom Natos NSPA. Det finns alltså alternativ till det förslag som kommissionen presenterar.

För det tredje har det under de senaste åren kommit en flodvåg av olika initiativ för att stärka EU:s militära kapacitetsutveckling och också dess försvarsindustriella bas. Det är i grunden bra. Jag tänker på förslag som Pesco, EDF, CARD, EDIDP och European Preparatory Action, för att nämna några.

Jag tror dock, fru talman, att det finns skäl att tänka igenom och konsolidera de förslag som har antagits innan man bejakar nya, framför allt om de kan ha genomgripande konsekvenser för den nationella kompetensen på försvarsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag

Det svenska ordförandeskapet har i dialog med trojkan åtagit sig att upprätta en starkare samstämmighet mellan EU:s olika försvarsinitiativ.

Fru talman! Med allt detta sagt vill Moderaterna stärka och fördjupa EU:s säkerhets- och försvarspolitiska samarbete samtidigt som vi anser att Nato utgör garanten för det kollektiva försvaret och är viktigare än någonsin. Ytterst handlar detta om att även EU måste ta ett större ansvar för Europas säkerhet och att man har instrument och verktyg som är komplementära till Nato. Ett starkare EU står inte i motsats till ett starkare Nato.

Den enskilt viktigaste frågan just nu för att stärka EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är att vi fullt ut nu implementerar det som heter EU:s strategiska kompass med de över 50 konkreta åtaganden som detta innefattar. Det innefattar också, precis som kommissionen föreslår, en effektivare militär förmågeuppbyggnad och ett stärkande av den europeiska försvarsindustrin.

Vi delar därför intentionen i kommissionens förslag, men vi tror att det finns andra sätt att uppnå denna intention. Man har till exempel länge pratat om att man ska harmonisera det som heter förmågekrav. Man skulle också behöva ha en mycket mer transparent och konkurrensutsatt europeisk försvarsmarknad. Vi skulle behöva ha större gemensamma satsningar på forskning och utveckling, och vi skulle behöva harmonisera de nationella försvarsbeslutsprocesserna bättre. Vi tror att det sättet är väl så effektivt när det gäller att komma framåt i frågan.

Fru talman! Sverige har i grunden mycket goda förutsättningar att påverka och dra nytta av ett fördjupat EU-samarbete på det här området. Det finns inget land i världen i jämförbar storlek som har en sådan försvarsindustriell förmåga. Sverige är ett land som kan producera stridsflygplan, ytstridsfartyg, ubåtar och väldigt avancerade markstridsfordon. Vi har en stark försvarsforskning i en internationell jämförelse genom FOI, och vi är även duktiga på innovation.

Sverige borde därför - mer än de flesta - kunna vara med och leda och skörda frukterna av ett ökat samarbete inom EU. Men då krävs det att vi vet vad vi vill och hur vi ska utforma, använda och dra nytta av de nya initiativ som jag just nämnde. Det får inte bara handla om att vi är emot olika former av initiativ, utan vi måste också ha alternativ till hur vi vill att EU ska utvecklas som försvarspolitisk aktör.

Från Moderaternas sida har vi därför sagt att vi vill sjösätta en strategi för EU:s säkerhets- och försvarspolitik och en ny försvarsindustristrategi för att ge vägledningar åt prioriteringar för hur vi vill att EU-samarbetet ska utvecklas.

Vi vill också se ett ökat svenskt deltagande i fler Pescoprojekt, och vi välkomnar en ökad inkludering av tredjeländer såsom Storbritannien - UK - Norge, Turkiet och Kanada.

Avslutningsvis, fru talman: Ibland i politiken kan man närma sig frågor från olika perspektiv men landa i en gemensam ståndpunkt, och det tycker jag att vi har gjort här i dag i kammaren. Jag vet att det finns skilda preferenser för hur EU ska utvecklas. Men det är en väldig styrka när vi är enade i den här kammaren, för då har vi bättre förutsättningar att gemensamt driva ståndpunkter tillsammans med andra likasinnade länder inom EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag

Moderaterna vill alltså se mer Europasamarbete i säkerhets- och försvarspolitiken. Men för att vi ska lyckas med det krävs att de förslag som vi behandlar är proportionerliga och genomarbetade och att de har bra konsekvensanalyser. Här lämnar kommissionens förslag mycket att önska.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).

Fru talman! Hej till alla er som lyssnar! Det här är mandatperiodens första debatt här i riksdagens kammare, och det är en så kallad subsidiaritetsprövning av ett EU-ärende. Riksdagen ska pröva om ett förslag från EU kan genomföras på EU-nivå eller om det är mest lämpligt att frågan hanteras av de nationella parlamenten, alltså här i den svenska riksdagen.

Vänsterpartiet anser oftast att det är mest lämpligt att man beslutar om frågor så nära de berörda medborgarna som möjligt. Vi är därför oftast emot att flytta mer makt till EU från den svenska riksdagen, och vi är definitivt emot mer EU-styrning av försvars- och säkerhetspolitik och utrikespolitik. Från Vänsterpartiets sida säger vi nej till ett ökat militärt samarbete i EU.

Det ärende som försvarsutskottet har tagit ställning till nu handlar just om att ge EU mer makt inom försvarspolitiken, mer specifikt över upphandlingar av försvarsmateriel. Detta är Vänsterpartiet emot. Det finns också invändningar från våra egna myndigheter som säger att konsekvenserna av förslaget inte har studerats tillräckligt mycket och att kraven på informationssäkerhet och försörjningstrygghet inte är tillräckligt höga.

Vänsterpartiet menar att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt, och vi är därför glada över att försvarsutskottet har gjort något så unikt som att säga nej till att denna fråga ska beslutas om av EU och att vi därmed avslog frågan i subsidiaritetsprövningen. Det är Sveriges riksdag som ska fatta beslut om alla delar av Sveriges försvarspolitik; det anser Vänsterpartiet.

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Fru talman! För Centerpartiet är samarbete viktigt både inom Sverige och inom Europeiska unionen. Det är just nu oroligheter i vår omvärld, och då är det än viktigare med samarbete inom Europa och inom EU.

I det förslag som vi nu diskuterar kring subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om inrättande av instrument för förstärkning av europeisk försvarsindustri genom en gemensam upphandling delar vi den uppfattning som utskottet helt har landat i. Vi delar också utskottets bild att det saknas viktiga konsekvensbeskrivningar i kommissionens förslag. Samtidigt ser vi att det behövs samarbete inom EU och Europa kring försvar och säkerhet. Som både regeringen och utskottet lyfter fram får det dock inte bli för mycket administration och börda kring den här typen av frågor.

Centerpartiet är här, liksom på andra områden, för att exempelvis den europeiska försvarsindustriella och tekniska basen stärks genom konkurrens och konsolidering på marknadsmässiga grunder och villkor.

Något som också är viktigt framåt i denna fråga är just att försvarspolitik, krav på informationssäkerhet och försörjningstrygghet utgör grunden för huruvida försvarsmateriel ska upphandlas nationellt eller unionsgemensamt. Vi delar utskottets bedömning och skrivningar i dessa frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag

Med det, fru talman, vill även jag avsluta med att för Centerpartiets räkning yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! I dag diskuterar vi ett subsidiaritetsärende. Jag vill redan inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag, som bygger på den uppfattning vi alla har: Detta är ett förslag som strider mot subsidiaritetsprincipen och något som bättre kan avgöras på svensk nivå.

När vi nu har den första försvarspolitiska debatten för mandatperioden kan vi, som flera har varit inne på, påminna oss om att vi är i en mycket allvarlig situation. Vi har det tuffaste försvarspolitiska läget sedan andra världskriget. Vi har ett anfallskrig som pågår. Vi har scener som vi inte har sett sedan andra världskriget då Hitler och Stalin härjade.

Det finns all anledning för oss i Sverige och Europa att stärka vår försvarsförmåga. Där är det av yttersta vikt att vi går upp till 2 procent av bnp. Det är också Natomedlemskapet för Sverige tillsammans med övriga Natoländer som ger trygghet för oss och för vårt närområde.

Det förslag som ligger på bordet i dag menar vi inte är rätt väg att gå. Det kan försvåra för både svensk försvarsförmåga och svensk försvarsindustri. Därför tycker vi att det finns anledning att instämma i det gemensamma yttrandet och säga nej till detta, som vi menar inte stärker något mer än i så fall byråkratin. Det är ingenting som behövs.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)