Utgiftsområde 22 Kommunikationer

Trafikutskottets betänkande 2006/07:TU1

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 13 december 2006

Beslut

Pengar till vägar, järnvägar och fortsatt trängselskatt i Stockholm (TU1)

Riksdagen sade ja till regeringens budgetförslag inom områdena transportpolitik, IT, elektronisk kommunikation och post. Merparten av de knappt 34 miljarder kronor som regeringen har avsatt går till byggande och underhåll av vägar och järnvägar. Riksdagen beslutade också att budgetanslaget för väghållning och statsbidrag får användas för utgifter kopplade till en fortsatt användning av trängselskatt i Stockholm. Vidare beslutade riksdagen att regeringen ska kunna ge Vägverket i uppdrag att teckna avtal om utrustning, system och tjänster för fortsatt trängselskatt.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen utgiftsområde 22 Kommunikationer punkterna 2-9 och 11-23. Delvis bifall till propositionen utgiftsområde 22 Kommunikationer punkterna 1 och 10. Avslag på motioner. Bifall till initiativet om bemyndigande för trängselskatt.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2006/07:TU1 (pdf, 1 MB) Betänkande 2006/07:TU1 (pdf, 1 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

121 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2006/07:1 Budgetpropositionen för 2007

Motioner från ledamöterna

motion 2006/07:Fi244 Den ekonomiska politiken av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. (S)
motion 2006/07:MJ337 Miljö och landsbygd, jord och skog, i ett västsvenskt perspektiv av Anita Brodén m.fl. (FP)
motion 2006/07:MJ339 Stockholms miljö och infrastruktur av Kalle Larsson m.fl. (V)
motion 2006/07:MJ391 Klimatpolitiken av Peter Eriksson m.fl. (MP)
motion 2006/07:N202 Ny start för Norrbotten av Tobias Krantz (FP)
motion 2006/07:N294 Utvecklingen för Dalsland och Värmland av Anita Brodén och Nina Larsson (FP)
motion 2006/07:N298 Tillväxtkorridoren Oslo-Karlstad-Stockholm av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S)
motion 2006/07:T204 Riksväg 50 genom Motala av Sonia Karlsson (S)
motion 2006/07:T206 Tung trafik genom Vadstena av Sonia Karlsson (S)
motion 2006/07:T208 Bohusbanans framtid av Lars Tysklind (FP)
motion 2006/07:T209 E 20 som nationellt prioriterad väg av Cecilia Widegren (M)
motion 2006/07:T211 Pendlingsmöjligheter mellan Uppsala och Stockholm av Cecilia Wikström i Uppsala (FP)
motion 2006/07:T212 Ny älvförbindelse och utbyggd infrastruktur i Västra Götaland av Lars Johansson och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)
motion 2006/07:T213 Utbyggnaden av väg E 6 i Bohuslän av Lars Tysklind (FP)
motion 2006/07:T216 Väg- och järnvägssatsningar i Kalmar och Östergötlands län av Anders Åkesson och Staffan Danielsson (C)
motion 2006/07:T219 Tvärleden av Lars-Ivar Ericson och Karin Nilsson (C)
motion 2006/07:T220 Satsningar på Dalabanan m.m. av Kenneth Johansson och Jörgen Johansson (C)
motion 2006/07:T221 E 4 Sundsvall av Birgitta Sellén (C)
motion 2006/07:T223 Uppgradering av väg 181 av Lars Elinderson (M)
motion 2006/07:T226 Trollhättanpaketet av Peter Jonsson m.fl. (S)
motion 2006/07:T229 Viskadalsbanan av Alf Eriksson och Phia Andersson (S)
motion 2006/07:T234 Tågsträckan Värnamo-Landeryd av Carina Hägg (S)
motion 2006/07:T236 Österleden av Gustav Blix m.fl. (M)
motion 2006/07:T239 Riksväg 26/47 av Magdalena Andersson och Lars Elinderson (M)
motion 2006/07:T240 Dubbelspår mellan Falun och Borlänge av Jan Lindholm (MP)
motion 2006/07:T241 Sjöfarten som strategisk näring av Jörgen Johansson (C)
motion 2006/07:T247 E 4 genom Sundsvall av Agneta Lundberg och Susanne Eberstein (S)
motion 2006/07:T253 Järnvägen genom Sundsvalls centrum av Susanne Eberstein och Jasenko Omanovic (S)
motion 2006/07:T255 Hårt trafikerade vägar av Peter Danielsson (M)
motion 2006/07:T256 Trafikflödet i sydöstra Sverige av Karin Nilsson och Lars-Ivar Ericson (C)
motion 2006/07:T257 Förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör av Lennart Pettersson och Lars-Ivar Ericson (C)
motion 2006/07:T258 Trafiksäkerhet i norra Stockholms län av Per Lodenius (C)
motion 2006/07:T260 Motortrafikled mellan Västerås och Eskilstuna av Staffan Anger (M)
motion 2006/07:T262 Södertäljeslussen och Mälarhamnar av Agneta Berliner (FP)
motion 2006/07:T265 Fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör av Peter Danielsson (M)
motion 2006/07:T266 Ny Skurubro av Mats Gerdau (M)
motion 2006/07:T267 Europakorridoren av Peter Danielsson (M)
motion 2006/07:T268 Fast förbindelse över Gullmarn av Lars Tysklind (FP)
motion 2006/07:T270 Norrbotniabanan av Stefan Tornberg och Åke Sandström (C)
motion 2006/07:T272 Utbyggnaden av järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn av Solveig Zander (C)
motion 2006/07:T279 Riksväg 40 av Ulf Sjösten och Bengt-Anders Johansson (M)
motion 2006/07:T282 Infrastrukturen i Jönköpings län av Margareta Persson m.fl. (S)
motion 2006/07:T287 Kommunikationer i Kronoberg av Lars Wegendal (S)
motion 2006/07:T288 Väg 26/47 av Göte Wahlström och Margareta Persson (S)
motion 2006/07:T290 Europakorridoren av Carina Hägg m.fl. (S)
motion 2006/07:T293 Västra stambanan av Monica Green m.fl. (S)
motion 2006/07:T294 Kinnekullebanan av Urban Ahlin m.fl. (S)
motion 2006/07:T296 Europaväg 20 av Urban Ahlin m.fl. (S)
motion 2006/07:T298 E 4 Enånger-Hudiksvall som fyrfilig motorväg av Hans Backman (FP)
motion 2006/07:T302 Kollektivtrafiken av Peter Pedersen m.fl. (V)
motion 2006/07:T304 Sjöfarten av Peter Pedersen m.fl. (V)
motion 2006/07:T307 Upprustning och utbyggnad av riksväg 50 för trafiksäkerhetens och miljöns skull av Gunnar Axén och Andreas Norlén (M)
motion 2006/07:T309 Bredare och längre sluss i Södertälje av Staffan Anger (M)
motion 2006/07:T313 Utbyggnaden av E 22 av Jeppe Johnsson m.fl. (M)
motion 2006/07:T314 Utbyggnad av E 22 av Anne-Marie Pålsson (M)
motion 2006/07:T315 Huvudstaleden av Gunnar Andrén (FP)
motion 2006/07:T316 Kommunikationerna i Roslagen av Gunnar Andrén (FP)
motion 2006/07:T317 Tåg i Bergslagen av Lennart Axelsson m.fl. (S)
motion 2006/07:T320 Kommunikationer i Mälardalen av Cecilia Wikström i Uppsala m.fl. (FP)
motion 2006/07:T322 Upprustning av E 18 mellan Örebro och Karlskoga av Johan Pehrson (FP)
motion 2006/07:T324 Västkustbanan genom Halland av Jan Ertsborn (FP)
motion 2006/07:T326 Utbyggnaden av E 6 mellan Trelleborg och Vellinge i Skåne av Anders Hansson (M)
motion 2006/07:T327 Vägarnas betydelse för ekonomin av Ulf Sjösten (M)
motion 2006/07:T335 Monopolet inom järnvägssektorn av Camilla Lindberg (FP)
motion 2006/07:T338 Södra stambanan av Irene Oskarsson (KD)
motion 2006/07:T340 Kommunikationer till Sturup av Ulf Nilsson och Allan Widman (FP)
motion 2006/07:T341 Utbyggnad av riksväg 40 till motorväg av Tobias Krantz (FP)
motion 2006/07:T343 Kommunikationer i södra Skåne av Ulf Nilsson (FP)
motion 2006/07:T345 Miljövänliga kommunikationer av Christer Adelsbo m.fl. (S)
motion 2006/07:T346 Roslagspilen av Fredrik Schulte (M)
motion 2006/07:T347 Vägtransporter i Kronobergs län av Karin Nilsson (C)
motion 2006/07:T348 Järnvägsspår i Kronobergs län av Karin Nilsson (C)
motion 2006/07:T351 Infrastrukturen i Östergötland av Staffan Danielsson m.fl. (C, M, FP, KD)
motion 2006/07:T354 Inlandsbanan av Dan Kihlström (KD)
motion 2006/07:T355 Trafik i Västsverige av Christer Winbäck m.fl. (FP)
motion 2006/07:T359 Utgiftsområde 22 Kommunikationer av Karin Svensson Smith m.fl. (MP)
motion 2006/07:T360 Ombyggnad av riksväg 26/47 av Tobias Krantz (FP)
motion 2006/07:T361 Tunnel i Helsingborg av Torkild Strandberg och Ulf Nilsson (FP)
motion 2006/07:T362 Trafik och infrastruktur i Södermanlands län av Michael Hagberg m.fl. (S)
motion 2006/07:T365 Förbifart och riksväg 55 av Fredrik Olovsson (S)
motion 2006/07:T371 E 20 av Holger Gustafsson m.fl. (KD, FP, M, C)
motion 2006/07:T373 E 6 mellan Trelleborg och Vellinge av Catherine Persson (S)
motion 2006/07:T374 Europabanan och Europakorridoren av Christin Hagberg m.fl. (S)
motion 2006/07:T376 Götalandsbanans betydelse för Sjuhäradsbygden av Hans Olsson m.fl. (S)
motion 2006/07:T378 Fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör av Mats Sander och Marie Weibull Kornias (M)
motion 2006/07:T381 Infrastrukturen i Blekinge av Kerstin Andersson m.fl. (S)
motion 2006/07:T384 Infrastrukturen mellan Borås och Varberg av Claes Västerteg (C)
motion 2006/07:T386 Pendlingsmöjligheter mellan Örebro och Stockholm av Johan Pehrson (FP)
motion 2006/07:T387 Förbifart Stockholm och Diagonal Ulvsunda av Désirée Pethrus Engström (KD)
motion 2006/07:T390 Norrbotniabanan av Kristina Zakrisson m.fl. (S)
motion 2006/07:T393 Infrastrukturen i Västra Götalandsregionen av Hans Rothenberg (M)
motion 2006/07:T394 Utbyggnaden av E 22 av Christer Adelsbo m.fl. (S)
motion 2006/07:T395 Vägbyggen och underhåll av halländska vägar av Lars Gustafsson (KD)
motion 2006/07:T399 Nya vägförbindelser över Göta älv av Annelie Enochson (KD)
motion 2006/07:T403 Riksväg 68 av Kurt Kvarnström och Raimo Pärssinen (S)
motion 2006/07:T404 Väg 363 i Västerbotten av Maria Lundqvist-Brömster (FP)
motion 2006/07:T407 E 4 mellan Enånger och Hudiksvall av Ulrica Messing och Per Svedberg (S)
motion 2006/07:T414 Utbyggnad av E 22 i Östergötland av Louise Malmström m.fl. (S)
motion 2006/07:T415 Tidigareläggning av Ostlänken av Johan Löfstrand m.fl. (S)
motion 2006/07:T416 Motorvägsstandard på riksväg 40 av Else-Marie Lindgren (KD)
motion 2006/07:T418 Utbyggnad av E 22 av Christer Nylander m.fl. (FP)
motion 2006/07:T419 Skånska järnvägars kapacitet av Ulf Nilsson (FP)
motion 2006/07:T422 Strömsholms kanal av Carin Runeson och Olle Thorell (S)
motion 2006/07:T424 Dubbelspår Nynäshamn-Norvik av Mikael Damberg och Anders Ygeman (S)
motion 2006/07:T425 Bergslagsdiagonalen av Lennart Axelsson m.fl. (S)
motion 2006/07:T426 Utbyggnad av E 20 av Monica Green (S)
motion 2006/07:T427 Tjälsäkring av grusvägarna i Dalsland av Jörgen Hellman m.fl. (S)
motion 2006/07:T428 Kombiterminalen i Älmhult av Lars Wegendal m.fl. (S)
motion 2006/07:T430 Dalabanan av Peter Hultqvist och Sven-Erik Österberg (S)
motion 2006/07:T431 Citybanan av Sven-Erik Österberg m.fl. (S)
motion 2006/07:T434 Infrastruktursatsningar i Mälardalen av Mats Berglind m.fl. (S)
motion 2006/07:T435 Slussen i Södertälje av Margareta Israelsson m.fl. (S)
motion 2006/07:T437 Förbifart Stockholm av Mikael Damberg och Sylvia Lindgren (S)
motion 2006/07:T439 Citybanan av Mikael Damberg m.fl. (S)
motion 2006/07:T440 Väg 51 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S)
motion 2006/07:T441 Utgiftsområde 22 Kommunikationer av Lars Ohly m.fl. (V)
motion 2006/07:T443 Skånsk infrastruktur av Anne-Marie Pålsson m.fl. (M)
motion 2006/07:T445 Bohusbanan av Catharina Bråkenhielm m.fl. (S)
motion 2006/07:T446 E 22 av Johan Linander m.fl. (C)
motion 2006/07:T448 Trafik i Stockholmsområdet av Bosse Ringholm (S)
motion 2006/07:Ub258 Villkoren för jobb och företagande på Södertörn av Karin Pilsäter (FP)

Beredning

Senaste beredning i utskottet: 2006-11-23
Justering: 2006-11-30
Betänkande publicerat: 2006-12-04
Trycklov: 2006-12-04

Reservationer 3
Betänkande 2006/07:TU1

Alla beredningar i utskottet

2006-11-23, 2006-11-16, 2006-11-09

Pengar till vägar, järnvägar och fortsatt trängselskatt i Stockholm (TU1)

Trafikutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens budgetförslag inom områdena transportpolitik, IT, elektronisk kommunikation och post. Merparten av de knappt 34 miljarder kronor som regeringen har avsatt går till byggande och underhåll av vägar och järnvägar. Trafikutskottet föreslår också att budgetanslaget för väghållning och statsbidrag får användas för utgifter kopplade till en fortsatt användning av trängselskatt i Stockholm. Vidare föreslår trafikutskottet att regeringen ska kunna ge Vägverket i uppdrag att teckna avtal om utrustning, system och tjänster för fortsatt trängselskatt.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2006-12-11

Webb-tv Debatt om förslag: Utgiftsområde 22 Kommunikationer

11 december 2006
Debatt om förslag 2006/07:1

Dokument från debatten

2006-12-11

Protokoll för debatten

Emma Henriksson (Kd)

Anf. 119 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Ja, det är precis det jag vill. Många av de människor som i dag finns gömda i vårt land - de 13 000 människorna - har förmåga, kunskaper och erfarenheter och vill arbeta. Därför är det viktigt, tror jag, att nu snabba på processen med arbetskraftsinvandring för de här människorna så att de snabbt kommer ut i arbetslivet och finner en legal tillvaro.

Anders Karlsson (S)

Anf. 121 Anders Karlsson (S)

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare på läktaren! Jag har i dag äran att introducera en mycket intressant och viktig debatt, debatten om kommunikationer. Utgångspunkten för det vi så småningom ska fatta beslut om är trafikutskottets betänkande med anledning av utgiftsområde 22 i regeringens förslag till budgetproposition. Kommunikationer omfattar väldigt mycket som dagligen påverkar våra liv. Betänkandet innehåller också alla sorters trafik - möjligen utom Fuglesangska luftfärder. I övrigt gäller det all trafik men också IT, elektronisk kommunikation och post. 33,9 miljarder är den ram som vi här i riksdagen har fattat beslut om att området omfattar. Merparten av detta, ca 30,2 miljarder kronor, går till byggande och underhåll av både vägar och järnvägar. I det betänkande som vi ska diskutera finns tre reservationer och fem särskilda yttranden från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessutom finns det ett stort antal motionsförslag som handlar om upprustning och utbyggnad. Särskilda vägar och järnvägssträckningar pekas ut och satsningar i vissa regioner lyfts fram. Motionsförslagen visar vilket enormt intresse och engagemang som finns för upprustning och utbyggnad av infrastrukturen. Men vad som ska genomföras och hur och när det ska genomföras måste vara föremål för den långsiktiga planering som förs i trafikverken, regionerna och länen. Att motionsförslagen avstyrks i betänkandet ska alltså inte tolkas som att utskottet motsätter sig de förslag som lyfts fram. Tvärtom förutsätter utskottet att syftet med ett flertal motionerna kommer att tillgodoses. I betänkandet kan vi också konstatera att riksdagen vid flera tillfällen har efterlyst ett utvecklingsarbete som leder till tydligt uppställda mål som är lätta att följa. Vi välkomnar därför att regeringen har för avsikt att se över de transportpolitiska målen. Fru talman! Med i betänkandet finns också ett utskottsinitiativ för att möjliggöra en fortsättning med trängselskatt i Stockholm. Utskottet har konstaterat att regeringen i dag inte har något bemyndigande att ge Vägverket ett sådant uppdrag. Därför föreslår vi att riksdagen ger regeringen ett sådant bemyndigande. Jag vill också nämna att utskottet föreslår att drygt 144 miljoner kronor anvisas för att trygga funktionshindrades behov av telekommunikationer och posttjänster. 400 miljoner kronor föreslås till Posten AB för att upprätthålla grundläggande kassaservice i hela landet. Samtidigt kan vi i betänkandet konstatera att Posten mycket väl uppfyller minimikraven för befordringstider. Det är ju glädjande så här i julkortstider. Med de orden överlämnar jag ärendet till mina kolleger här i kammaren och hoppas på en jordnära och respektfull debatt.

Peter Pedersen (V)

Anf. 123 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Vi från Vänstern deltog tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i framtagandet av propositionen Moderna transporter . När den lades fram fick vi ett ganska stort erkännande från olika branschorganisationer, fackliga organisationer och så vidare, som tyckte att det var en ganska förutseende och framåtsyftande politik, medan de borgerliga politikerna hävdade att det bara var luft, att det bara var utredning på utredning och vision på vision. Man kan väl säga att det är ungefär vad ni nu gör när ni får lägga fram ert eget budgetförslag på trafikområdet. Det är inte speciellt mycket nymodigheter ni kommer med. Det ni dock gör är inte heller något nytt under solen. Ni bestämmer er för att satsa mer på väginvesteringar i stället för på järnväginvesteringar, till exempel. Det ska bli mycket intressant att se hur ni ska kunna förena detta med det som står på andra sidor i propositionen, nämligen en miljösatsning som tar hänsyn till en ekologiskt hållbar utveckling. Vi har i tidigare debatter fått höra Moderata samlingspartiet hävda att det i princip inte finns några transporter som är problematiska. Jag tror att ni är ganska ensamma om den åsikten även i den här kammaren, om man skulle höra diskussionerna bakom kulisserna. Fru talman! Vänsterpartiet presenterar en heltäckande budgetmotion med en helt annan inriktning för den ekonomiska politiken än den som regeringen presenterar i sin budgetproposition. Vi avvisar regeringens politik som bygger på skattesänkningar ämnade att gynna de redan gynnade, att de rika ska bli ännu rikare. Precis som Anders Karlsson tar upp omfattar det även trafikområdet. Det pågår nu en ganska intensiv diskussion och ett ifrågasättande av just privatisering av trafikförsäkring, som vi inte ska diskutera nu. Men jag vill bara nämna att även vi i Vänsterpartiet är djupt kritiska till denna överflyttning. Vi ser det som ett första steg mot att var och en ska ta hand om sina problem. Vi accepterar inte det synsättet. Vi vill stå för en generell välfärdspolitik. Nu ska jag till borgerlighetens heder säga att det inte var något som man mörkade i valrörelsen, utan man var ganska tydlig med att man skulle göra det här. Däremot var man kanske inte lika tydlig med vad det faktiskt skulle innebära i kostnader för den enskilde trafikanten. Vårt förslag till utgiftsramar på utgiftsområde 22 ligger faktiskt något högre än regeringens. Men eftersom finansutskottet fastställer ramar och vi ligger över ramarna, kan vi tyvärr inte yrka på vårt förslag. Jag kan ändå redovisa i korthet vad det går ut på. Till skillnad från regeringen vill vi vänsterpartister satsa mer på kollektivt resande, mer på järnväg och relativt sett mindre på väg. Vi lägger till exempel tillbaka 50 miljoner som majoriteten drar bort från Banverket. Vi motsätter oss nedskärningar av banunderhåll, alltså på järnvägssidan, med 160 miljoner per år, som vi tycker är helt fel väg att gå. Även om många spår runtom i landet är lågtrafikerade i dag, kostar det väldigt mycket att försöka lägga tillbaka spåren om man vill satsa på spårbunden trafik i framtiden, vilket vi tror är nödvändigt, inte minst på godssidan. Därför bör dessa sträckor säkerställas. Vi avsätter 1 miljard under en femårsperiod för att säkerställa att dessa banor inte läggs ned. Vi vill dessutom tillföra 2 250 000 000 kr till förbättrat banunderhåll för att se till att undvika de förseningar som finns i tågtrafiken. Det krävs alltså kraftfulla satsningar för att vi ska få en bra och väl fungerande spårtrafik. Ofta beror förseningarna på att underhållet är bristfälligt. Därför måste man åtgärda bristerna i stället för att bara gnälla och tycka att det är allmänt tråkigt med en järnvägstrafik som inte alltid fungerar som den ska. Vi lägger också pengar - visserligen mindre summor - på sjöfarten. Vi påpekar att Södertälje sluss är viktig både ur trafiksynpunkt och ur miljösynpunkt. Förslaget om 70 miljoner i ett första steg avslås, även om jag kan konstatera att utskottsmajoriteten i sin text är ganska positiv. Man kan därför hoppas att även den borgerliga sidan till slut kommer att inse att det krävs åtgärder för att säkerställa denna farled, både ur trafiksynpunkt och ur miljösynpunkt, så att det kan bli en riktig avrinning ut i havet från våra sjösystem när regnet öser ned. Vi vill också satsa rejäla summor på kollektivtrafiken. Här måste samhället återta kontrollen över trafiken och säkerställa att alla människor i landet ska kunna ta sig fram, inte bara om man bor i de största eller större städerna. Vi vill också satsa på kollektivtrafiken eftersom det visat sig att kvinnor i större omfattning än män nyttjar kollektivt resande. Då är det rimligt att man, om man står för mer jämställdhet, även inom trafikpolitiken ser till att gynna kvinnors resande. Det gör man om man stöttar och bygger ut kollektivtrafiken. Vi gör en mindre satsning också på glesbygdstrafik. Det är viktigt att man även i glest befolkade delar av landet kan ta sig fram, inte minst kollektivt. När det gäller den stora satsningen talar vi om 500 miljoner kronor år 2007 för kollektivtrafiken, 750 miljoner 2008 och 1 miljard 2009. Herr talman! Vi ser alla att transportsystemen står inför stora förändringar, och då krävs det ett teknikskifte, alltså att vi går från olja och andra fossila bränslen till mer miljövänliga, förnybara drivmedel. Vi satsar därför 100 miljoner kronor på Statens väg- och transportforskningsinstitut för att de ska kunna ta fram och vidareutveckla olika forskningsprojekt i den riktningen. Vi konstaterar att det talas om någon typ av miljöbilspremie och andra satsningar från den borgerliga regeringens sida, men vi ser väldigt få konkreta förslag. Det som vi tidigare anklagats för gör de nu själva, nämligen pekar på framtiden och säger att vi ska lösa dessa problem i framtiden. Vi hoppas att det verkligen kommer någon typ av konkreta förslag och att man inriktar stödet inte bara på att människor ska köpa miljöbilar utan på att det också ska bli ekonomiskt mer lönsamt att tanka bilarna med ett förnybart bränsle. Det är ju ingen vits att köra en miljöbil om man tankar den med bensin. Därför behöver skattesatserna ses över och man måste fundera på hur man till exempel beskattar bensin och diesel kontra etanol, biogas och så vidare. Dessutom behöver de frågorna drivas internationellt. Något som nämns på en rad olika ställen i budgetpropositionen är att man vill satsa på OPS, offentlig-privat samverkan. Här finns hallelujaupplevelsen av att om de snälla, privata kapitalisterna går in och satsar lite pengar, bygger vägar och i övrigt investerar i sådant som det offentliga inte gör så kommer allt att bli mycket billigare. I min värld brukar det vara så att om någon bedriver privat verksamhet vill man att det ska gå med vinst. Jag har ingenting emot den åsikten. Däremot tycker jag att det är lite av ett lurendrejeri att hävda att det på något vis skulle vara mer lönsamt för privata företag att låna upp pengar, bygga vägar och annan infrastruktur som staten och andra sedan kunde hyra. Att säga att det i slutändan blir billigare innebär att man glömmer att nämna att drifts- och underhållskostnader ofta tillkommer. Jag misstänker att de stora entreprenörerna förväntar sig att ta hem ganska fina vinster på just kostnaderna för drift och underhåll under kanske 20-25 år. Det nämns nästan aldrig i debatten. Också IT är en viktig och prioriterad fråga. Det är viktigt att de människor som i dag inte har tillgång till IT får det på ett bra sätt. Därför stöder vi folkbildningsförbunden som lagt fram förslag om en informations- och utbildningskampanj via olika medier just för att man ska kunna tillgodogöra sig IT på ett annat sätt. Vi avsätter 100 miljoner kronor för det ändamålet. När det gäller post- och kassaservice fick man nästan intrycket att regeringen nu satsar 400 miljoner. Ja, det gör de, men det är samma summa som satsats tidigare. Vi hävdar att detta är underfinansierat och att banksystemet åker snålskjuts på att olika kontor läggs ned. Vi menar att det är rimligt att i stället för att skattebetalarna varje år ska pumpa in ett antal hundra miljoner i Posten AB, som i sin tur sköter detta via sitt dotterbolag, ska de som har störst nytta av den, nämligen det finansiella systemet, kunna stå för kostnaden. Det är en i sammanhanget liten summa för att kunna ha en fungerande service, om man nu förvägrar vissa av sina kunder att till exempel öppna konto. För att inte glömma yrkar jag bifall till samtliga reservationer i betänkandet. Vänstern står alltså bakom samtliga, ibland tillsammans med Miljöpartiet och ibland tillsammans med både Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1, 2 och 3 och avslag på utskottets förslag i betänkandet. Jag skulle slutligen, herr talman, vilja säga något om vår reservation 1, som vi har tillsammans med Miljöpartiet. Där konstaterar vi att om man menar allvar med klimatfrågorna måste man via politiska beslut försöka styra den framtida utvecklingen på ett sådant sätt att flera människor kan resa kollektivt med mer ekologiskt hållbara transportmedel, att de helt enkelt blir billigare, och att de transportmedel som inte uppfyller dessa krav, till exempel av miljöskäl, ska bli dyrare. Vi kallar detta för en transporthierarki, vilket innebär att vi genom vårt stöd gynnar den typ av transporter som är förhållandevis mer miljövänliga. Det mest miljövänliga är ju att inte förflytta sig alls, men vi tror att det kan vara nödvändigt att göra det i en föränderlig värld. Man ska åtminstone ha ambitionen att styra resurserna på ett sådant sätt att ett mer miljövänligt resande gynnas. Därför bör Sverige anta en sådan transporthierarki, och den ska också vägleda de politiska beslut vi fattar. Vidare tycker vi att det är trist att Sjöfartsverket inte, som vi ser det, riktigt lever upp till det sjätte transportpolitiska delmålet om en jämställd trafikpolitik. Vi anser att det ska uttryckas klarare i deras regleringsbrev så att det faktiskt tas på allvar även inom sjöfarten. Avslutningsvis tycker vi att det är mycket trist att borgerligheten nu lägger Citybanan inte på is men på - ja, på ytan. Vi tror inte att borgerligheten fattar den typen av beslut bara för att det ska ta längre tid och ge sämre lösningar, för alla inser ju att så blir fallet - även de lokala borgerliga företrädarna. Vi är rädda för att det i stället handlar om att man nu ska försöka hitta en annan typ av finansiering för Citybanan, till exempel en så kallad OPS-lösning. Det ska bli mycket intressant att höra vilka argument ni har. Varför ska ni förhala frågan när i stort sett samtliga experter är överens om att det krävs en tunnel för att kunna åtgärda de problem som finns i Stockholm? Detta är ingen lokal eller regional Stockholmsfråga, utan det handlar om att järnvägstrafiken ska fungera i hela Sverige. Om vi ska få en bra järnvägstrafik krävs det att den fungerar. Det håller inte att en eller två minuters förseningar i Stockholm medför förseningar på en halvtimme eller timme runtom i landet. Det är inget bra utgångsläge för att få flera att resa kollektivt.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 124 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag skulle vilja yrka bifall till reservationerna 1 och 3. Reservation 1 har vi tillsammans med Vänsterpartiet och reservation 3 tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. I dag diskuterar vi ett budgetbetänkande på drygt 33 miljarder i utgifter för nästa utgiftsår. Det handlar huvudsakligen om investeringar och är en framskrivning av den framtidsplan som vi satte budgetramar för i riksdagen den 14 december 2001. Den propositionen hette Infrastruktur för ett hållbart transportsystem , och man kan säga att det är den etikett som präglat det rödgröna samarbetet i budgetfrågor fram till årets val. Det var en investeringsplan och en syn på trafiken som handlade om att klimat- och hållbarhetsfrågorna skulle få ett allt större inflytande samt att vi tog ansvar för kommande generationer och inte bara tänkte på vad som är bekvämt här och nu för dem som färdas i trafiken. Den här hösten har präglats av många nyheter om klimatet. Jag ska inte uppta tiden särskilt mycket med det. Jag vill bara påtala att det handlar om stort och smått. Expressen hade en artikel förra veckan som gick ut på att Vasaloppet kanske inte kommer att överleva - det är redan nu svårt att få fram tillräckligt mycket snö. Det kan vi förmodligen leva med. Betydligt besvärligare blir det att framöver klara av jord- och skogsbruket om klimatförändringarna fortsätter att framskrida såsom forskarna tror. Jag kommer från Skåne och det var sorgligt att se de svarta åkrar som inte ens gick att tröska på grund av de väderförhållanden vi hade förra sommaren. Det handlar inte längre enbart om enskildheter, utan det visar på en trend som beror på att människan släpper ut för mycket växthusgaser. För Sveriges vidkommande är transportsystemen det avgörande problemet såtillvida att 94 % av alla transporter i Sverige drivs med fossila bränslen. Trenden är en fortsatt ökning. Det borde egentligen vara utgångspunkten för hur vi fördelar våra utgifter på transportsektorn. Ser man det hela i ett vidare perspektiv visar det sig att man i den sydliga delen av halvklotet i mycket större utsträckning kommer att ha torka och vattenbrist. Delvis beror det på att vi unnar oss mer transporter, både godstransporter och persontransporter, av icke-klimatneutralt slag. Det måste vi göra någonting åt. Apropå målen har flera sagt kloka saker om dem. Jag skulle därför bara vilja tillägga att Oljekommissionens rapport nu är ute på remiss, och där finns ytterligare ett mål som egentligen borde införlivas som ett transportpolitiskt mål, nämligen att halvera användningen av fossila bränslen till 2020. Det är ett mål som Miljöpartiet stöder. Det ska bli intressant att se hur regeringen hanterar frågan när remissvaren kommit in. Man borde också se på vad Klimat- och sårbarhetsutredningen har kommit fram till. Vi kan i dag konstatera att tågen mellan Göteborg och Malmö och på flera andra sträckor är inställda eller försenade på grund av att banvallar och annat håller på att översvämmas. Tyvärr måste vi nog räkna med sådant i anslagen i framtiden. Vägverket och Banverket har inte tillräcklig beredskap för att reparera banvallar, broar och annat som kommer att översvämmas om Klimat- och sårbarhetsutredningen får rätt i sina förutsägelser. Vad borde vi då göra? Vi borde omfördela så att transportsystemet i mindre utsträckning påverkar klimatet. Det är också huvudpunkten i Miljöpartiets motion och reservation på det här området, liksom i vårt särskilda yttrande. Det handlar om mer pengar till kollektivtrafiken. Det handlar om möjligheten att bygga färdigt Ostlänken inom ramen för framtidsplanen för att minska biltrafiken från Stockholm söderut. Det handlar om att bygga järnväg hela sträckan mellan Göteborg och Borås för att minska den biltrafik som finns där. Det handlar om att satsa på spårvagnssystem i de tre största städerna, vilket är ett snabbt och effektivt sätt att erbjuda goda kollektiva resor för invånarna. Det handlar om att inte lägga ned någon av de lågtrafikerade banor som Banverket har utrett. Bohusbanan och andra banor är faktiskt hotade om Banverket inte får mer pengar till underhåll och infrastruktur för dessa lågtrafikerade banor. Banverket är tvunget att använda de pengar man har. Man har därför aviserat att tågen på Bohusbanan i den kommande tidtabellen tyvärr inte kommer att stanna i Tanum som förut, beroende på att Banverket har för lite pengar. Detta kan vi inte ta på vårt ansvar samtidigt som vi talar om klimatanpassning av transporterna. Den borgerliga regeringen blir svaret skyldig. Man drar in tågtrafiken och försöker sedan säga åt folk att de ska använda bilen mindre. Det är budskap som inte går ihop. Hur ska man då göra? I regeringens förslag heter det att man ska ha en mer samhällsekonomisk bedömning. Samhällsekonomisk analys ska i större utsträckning ligga till grund för kommande infrastrukturbeslut. Det kan jag hålla med om. Men jag kan inte hålla med om det andra som står, alltså att detta kommer att betyda större utrymme för vägbyggen. Hur får man detta att gå ihop med ett klimatanpassat transportsystem? Det finns ingen argumentation om detta, och jag hoppas att nästa talare kan upplysa mig om hur detta hänger ihop, för det övergår mitt förstånd. Förbifart Stockholm vill man satsa på - ett vägbygge som kostar någonstans mellan 20 och 25 miljarder. Andreas Carlgren sade att regeringen skulle satsa på det glesa vägnätet. Det kan ju inte handla om förbifarten. Jag undrar verkligen hur ni får ihop detta. Om man ser till vägplanen för förbifarten handlar detta projekt om att ge kapacitet för flera lastbilar. Det är där de stora så kallade vinsterna finns. Man flyttar över gods från järnväg och sjöfart till väg. Då undrar man hur kalkylerna ser ut. Det måste vara mycket gammaldags värderingar av koldioxid som ligger bakom detta. För att få råd med detta ska man använda trängselavgifter, vilket strider mot själva idén med trängselavgiftsförsöket och opinionen för det. Det gick ju ut på att man skulle göra transportsystemet mer praktiskt i Stockholm och ge utrymme för mer kollektivtrafik, och att luften skulle bli bättre i Stockholms stad, så att de barn som växer upp här ska vara lika friska som andra och ha lika starka och stora lungor. Då är det konstigt om intäkterna från trängselavgifterna inte skulle gå till kollektivtrafik, såsom vi i den rödgröna minoriteten nu vill. I stället ska de gå till att bygga flera vägar. Där haltar logiken. För att få ihop de 25 miljarder som Förbifart Stockholm är tänkt att kosta vill man belasta infrastrukturskulden. Detta kan jag heller inte förstå. I den borgerliga regeringens budget säger man att man vill minska ränteutgifterna för statsskulden. Många av de välfärdsförsämringar man föreslår motiveras med att man inte vill lägga så mycket pengar på räntor och amorteringar på statsskulden. Hur kan man säga detta den ena dagen och nästa dag säga att man ska låna mer till infrastruktur? För det är ju precis detta som OPS handlar om. Det framgår av s. 41 i betänkandet att år 2010 är den skuld vi redan har för vägar och järnvägar 60 miljarder kronor, och däri inräknas inte Arlandabanan och Öresundsbron. Ert förslag innebär att vi ytterligare ska öka den skulden. Det går inte ihop med att man vill minska utgifterna för räntor och amorteringar på statsskulden. OPS är ett system som har bytt namn. PPP blev alltför belastat. PPP stod för public-private partnership . Nu har man insett att detta kanske har fått lite negativ klang, och därför vill man att det ska ha en ny etikett för att kunna lanseras igen: OPS. Ser man till vad förslaget i praktiken innebär vore BBP en bättre förkortning - det står för att barnen betalar. Det är principen. Man lånar upp, men vem är det som ska amortera på lånen? Är det någon som tror att Skanska har tänkt amortera på lånen eller att de bedriver någon form av ideell verksamhet? Det tror inte jag. Räkningen kommer att få betalas av våra barn och barnbarn. Detta skulle kanske vara rimligt om det handlade om samhällsekonomiskt lönsamma och kloka investeringar i järnväg och liknande. Men varför ska våra barn och barnbarn betala för vägar som kommer att ge kapacitet för mer biltrafik och mer klimatpåverkan? Vi i Miljöpartiet pratar ofta om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det har vi inte alls monopol på, och det vill vi heller inte ha. Men vi pratar mycket om att vi inte ska vältra över en miljöskuld på kommande generationer. Det är detta som trafikpolitiken handlar om för mitt vidkommande. Det är därför jag är aktiv i trafikutskottet. Men i det här fallet ska vi heller inte vältra över någon ekonomisk skuld på kommande generationer. Det är ju det man gör om man bygger på detta sätt. Västsvenska handelskammaren har precis puffat för att man vill ha 13 miljarder till nya vägar i Bohuslän. Man lånar upp de pengarna och skickar räkningen till dem som kommer efter oss. Detta är oetiskt och olämpligt om man vill ha en ekonomiskt och ekologiskt sund politik. Jag har ställt några frågor i detta anförande, och jag hoppas att ni har svar på dem, så att vi kan få en diskussion om detta.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 125 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Det budgetförslag för 2007 som vi nu ska ta ställning till har tagits fram på den korta tid som står till en ny regerings förfogande. Det är inte möjligt att på så kort tid fullt ut få med den inriktning som en infrastrukturpolitik för tillväxt i hela landet så väl behöver. Att inriktningen ändå syns, och att ett av våra mål är att återta det eftersatta underhållet på vårt vägsystem råder det ingen som helst tvekan om. Därför vill jag i det följande utveckla den politik som till del redovisas i årets budgetproposition och som kommer att presenteras närmare i kommande propositioner under innevarande mandatperiod. Givetvis hade det varit en stor tillgång om vår infrastrukturminister Åsa Torstensson hade haft möjlighet att närvara på denna viktiga debatt. Jag vet också att hon gärna hade varit det, men tyvärr har hon varit tvungen att närvara på ett ministermöte i Bryssel. Vi inom trafikalliansen har också delat upp trafikpolitikens olika områden i debatten här i dag. Sven Bergström, Centerpartiet, kommer att tala om vikten av en fungerande vägpolitik. Christer Winbäck, Folkpartiet, kommer att i huvudsak koncentrera sig på järnväg och luftfartsfrågor och en del IT-frågor. Annelie Enochson, Kristdemokraterna, tar upp sjöfartspolitikens betydelse för vårt land. Eftersom vi har ett särskilt avsnitt i dagens debatt om Stockholmsregionen återkommer Sten Nordin, Moderaterna, i dessa frågor för alliansens del. Herr talman! Vi inom Allians för Sverige vann väljarnas förtroende genom att visa att vi har en politik för att få flera i arbete och att det ska löna sig att arbeta. Vi har också lagt fram en rad förslag för att öka tillväxten för att på så sätt skapa flera arbetstillfällen. Vi måste få flera företagare, och flera företagare som vågar anställa. För att åstadkomma detta krävs att näringslivsklimatet förbättras, och där har transportpolitiken en mycket viktig roll. Eftersom vi är förhållandevis få människor på en stor yta i vårt land spelar infrastrukturen en avgörande roll för hela den svenska ekonomins funktionsduglighet. Ska Sverige vara ett välmående land även i framtiden krävs att infrastrukturen underhålls och utvecklas. Infrastrukturinvesteringar ökar näringslivets kapacitet genom lägre transportkostnader och kortare transporttider. Därmed växer marknaden för varor och tjänster och konkurrensen ökar. Minskade kostnader för transporter medför också att företag kan lokalisera sin verksamhet på orter som annars inte varit aktuella, och att företag kan vara kvar på orter som man annars kanske fått överge. Herr talman! Samhällsekonomiska analyser ska spela en viktig roll vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar. Jämfört med de planer den tidigare regeringen fastställt innebär det att en större del av investeringarna ska ske inom vägsektorn, vilket är angeläget enligt ett flertal utredningar. Utöver nyinvesteringar är det angeläget med ökade satsningar på underhåll av befintliga sträckningar för att inte riskera gjorda investeringar. Det största problemet i dag och det största misslyckandet, vill jag påstå, är det underhållsberg vi har framför oss. Sambandet mellan nya jobb, välfärd och en väl fungerande infrastruktur är tydligt. Regeringen kommer därför att verka för nya finansieringslösningar för infrastrukturen. Alternativa finansieringslösningar kan nämligen bidra till att angelägna infrastruktursatsningar kommer till stånd snabbare än vad som annars varit möjligt. Regeringens vilja är att hitta former för offentlig och privat samverkan, så kallade PPP-lösningar, eller det svenska uttrycket OPS som alltmer används, och som Karin Svensson Smith inte tycker om, som står för offentlig-privat samverkan. Det innebär att staten uppdrar åt den privata sektorn att finansiera, bygga och sköta en väg eller en järnväg. Det ska kanske bli en intressant diskussion med Peter Pedersen om han inte ser några goda effekter av de internationella erfarenheterna och ser vad man kan vinna på lång sikt. Utomlands har olika former av sådan samverkan prövats. Det är vanligt i Norge och Finland. Jag tycker att det är glädjande att vi nu kan se att vi även ska pröva det i Sverige för att få vår erfarenhet av de fördelar man talar så mycket om internationellt. Det ger möjligheter att få samhällsekonomiskt lönsamma projekt till stånd mycket tidigare. Herr talman! Vi inom Allians för Sverige har gått till val på att flera ska komma i arbete och att det ska löna sig att arbeta. Vi har också gått till val på att näringslivet ska få bättre betingelser. När vår politik får genomslag innebär det att människor får mer pengar i plånboken, vilket leder till ökat behov av resor för att hälsa på vänner och familj, och att näringslivet växer, vilket ställer krav på ökad tillgång till mer transporter. Det gäller därför att skapa en plattform för flera transporter av människor och gods, och det avser vi att göra. Ett led i regeringens politik för att skapa bättre kommunikationer är att öka konkurrensen. För samtliga transportslag finns betydande effektivitetsvinster att hämta genom ökad konkurrens. Flyget är ett exempel där det har blivit billigare, vilket har lett till att flera kan unna sig besök utomlands eller att besöka nära och kära i vårt avlånga land och att företag har närmare till kontakter. Det är skönt, det är underbart, att kunna konstatera att flygskatten nu är begravd. Järnvägens konkurrenskraft mot övriga transportslag kan stärkas om flera operatörer tillåts tävla om att lösa konsumenters behov. Flera operatörer kan sänka biljettpriserna och utveckla tåget som ett bekvämt och miljövänligt alternativ för såväl långväga som regionala transporter. Många regionala arbetsmarknader kan växa om flera kan utnyttja tåget för arbetspendling. Även turistbranschen kan växa om flera kan resa med tåget. En annan sektor som skulle må bra av ökad konkurrens är busstrafiken. Efter att ha avreglerat den långväga busstrafiken är det nu angeläget att se till att flera lokala bussmarknader kan tillgodogöra sig förbättrad kvalitet och lägre priser genom ökad konkurrens mellan olika operatörer. Det är också viktigt att den svenska handelsflottan får rimliga konkurrensvillkor, som leder till en hög transportkvalitet för näringslivet. Det är angeläget att skatter, avgifter och regler inte bidrar till att försvåra för sjöfarten, utan bidrar till att upprätta konkurrensneutralitet mot övriga transportslag. Mycket har blivit gjort här och en del återstår, som jag är övertygad om att vi strax får återkomma till. Det är viktigt också att påpeka att transportsektorn inte bara behöver konkurrens, utan också ökad samverkan mellan transportslagen. Det har vi särskilt sett genom Godstransportdelegationens diskussioner. Herr talman! Under senare decennier har investeringarna och underhållet släpat efter, vilket lett till att Sverige inte har den infrastruktur som ett av världens rikaste länder förtjänar. Och inte nog med det, vi har även under de två föregående mandatperioderna sett en utveckling där infrastrukturpolitiken har dominerats av partier som bygger sin politik på tillväxtfientlighet och en verklighetsfrånvänd aversion mot all annan trafik än den spårbundna. Vi har sett hur samhällsekonomiskt angelägna infrastruktursatsningar förkastats till förmån för rena partitaktiska hänsynstaganden. Det är med glädje som jag kan konstatera att de senaste decenniernas nedrustning av våra gemensamma kommunikationer nu har nått sin ände. Nu har Sverige fått en regering som bestämt sig för att med krafttag investera och underhålla infrastrukturen för att därigenom skapa förutsättningar för att hela Sverige ska kunna leva och frodas. Herr talman! Jag överlåter till mina kolleger i alliansen att mer utförligt redovisa för politiken i respektive transportslag. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i dagens betänkande och avslag på samtliga motioner. Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till kansliet för det fina arbete ni lägger ned så att vårt utskottsarbete fungerar så bra. Jag vill också i den sista debatten inför julen önska talmannen, personalen och alla mina kamrater i utskottet och vårt kansli en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 126 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jan-Evert Rådhström talar om det eftersatta underhållet på vägar. Jag skulle vilja att du något berörde vad regeringen har tänkt göra med det eftersatta underhållet när det gäller järnvägar. Det är ett stort antal banor i Sverige som är nedläggningshotade om inte Banverket får mer pengar till underhåll. Det har det berättat i förväg, och det finns inte en krona till det i er budget. Av banorna är 17 särskilt utpekade, däribland Bohusbanan som finns där ministern själv bor. Det ska bli intressant se om man lägger ned trafiken där. Har du något att säga om detta? Vad föreslår ni då rent konkret? Ni vill ifrågasätta Citybanan för att få mer ekonomiskt utrymme för Förbifart Stockholm. Är det en fingervisning om vad som ska ske i andra regioner? Ska ni ifrågasätta bygget av Citytunneln i Malmö för att få plats med en sexfilig motorväg på E 22:an? Ska ni ifrågasätta Norge-Vänerlänken, som är tänkt att ta hand om gods- och persontrafik mellan Norge och Göteborg, för att få plats med de 13 miljarder Västsvenska handelskammaren vill ha till nya motorvägar i Bohuslän? Det skulle vara intressant att få en försmak av vad ni tänker. Ska det bli likadant för resten av landet som ni säger att det ska bli här i Stockholm? Sedan vill jag veta något om de internationella erfarenheterna i Finland. Har ni analyserat dem? I avtalet mellan Skanska och regeringen för den PPP-väg som byggdes där ingick att regeringen förband sig att inte höja bensinskatten eller på något annat sätt fördyra för den biltrafik som skulle finansiera vägen. Är det så det är tänkt här i Sverige också?

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 127 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Vi vet att det finns stora brister i underhållet. Karin Svensson Smith kan väl erinra sig att vi har ett eftersatt underhåll på 19 miljarder kronor på vårt vägnät. Om det är någon som är ansvarig för detta bristande underhåll, för denna kapitalförstöring som är så ofantlig i vårt land, är det min motdebattör. Hon har ett stort ansvar för denna förödelse. Vi är mycket medvetna om att det krävs pengar till underhåll av våra järnvägar. Vi har pengar. Vi kommer också, som det står i propositionen, att prioritera underhållet. Vi kommer att göra större satsningar på vägar, men underhållet av järnvägen är viktigt. Sedan tycker jag att det är lite beklagligt att Karin Svensson Smith försöker att göra politik av icke-frågor. Jag skulle kunna rada upp mängder av antaganden om Vänsterns och Miljöpartiets politik som inte alls är aktuella, men jag tillåter mig inte att falla så lågt. Jag bryr mig inte ens om att svara på detta. Du tog upp Finland som exempel. Jag har personligen inte studerat Finland, men det finns en mängd olika projekt. Det senaste exemplet som vi såg var en PPP-lösning i Norge. När det privata gick in blev det andra lösningar på byggnationer, vilket gjorde att det långsiktigt blev ett mycket billigare underhåll av det projektet. Det är förvånansvärt att vi kan ha denna debatt i vårt land och att Sverige skulle vara det enda land som inte kan dra några positiva lärdomar av ett OPS-projekt.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 128 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag tycker inte att du svarade särskilt tydligt på frågan om huruvida de här lågtrafikerade banorna ska få pengar så att trafiken kan fortsätta eller om trafiken ska ställas in, Jan-Evert Rådhström. Jag har hittills inte sett någon väg som är så dåligt underhållen att man helt stänger av trafiken. Men nu aviseras det att man inte har råd med ett nytt ställverk i Tanum, och den nya tidtabellen innehåller inget stopp. Det är konkret, det är nu och det berör människors resor till och från arbetsplatser och studier. Jag hoppas att du, om du inte har svar nu, tar reda på svaret. Sedan vill jag rekommendera dig att studera Finland. Det Finland gjorde, i en trängd situation precis efter Sovjetunionens upplösning när man inte hade några statsfinanser att bygga väg för, var att man förband sig att inte klimatanpassa transporterna. Det är ju det man gör när man säger att det under inga omständigheter får bli dyrare att köra bil. Jag undrar om Jan-Evert har någon kommentar till hur vi ska klara miljömålet, det transportpolitiska målet om miljön, det vill säga långsiktigt hållbara transporter. Du sade att det är så bra att flyget blir billigare när man har tagit bort flygskatten. Jag undrar om du har tagit del av den brittiska konservativa politiken, en blå politik för en grön miljö. De besökte oss särskilt för att försöka sluta ett bilateralt avtal om höjd flygskatt våra länder emellan för att även de konservativa skulle ta ansvar för kommande generationer genom att miljöanpassa transporterna. Det skulle vara intressant att höra om du har någon kommentar till det. Slutligen undrar jag vad du menar med att det privata ska finansiera. Tror du att Skanska kommer att betala vägarna? Inser du inte att räkningen till syvende och sist kommer till staten? De lånar upp, ja, men räkningen går till oss.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 129 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Karin Svensson Smith har inte sett någon väg i vårt land som är så dålig att den måste stängas. Det är beklagligt. Det är beklagligt att Karin Svensson Smith inte har varit ute i landet och sett dessa vägar som är så bedrövliga att det inte går att åka på dem över huvud taget. Jag förutsätter att alla andra politiker i denna kammare har varit ute i landet så pass mycket att ni vet om att detta sker i vårt land i dag. Vi har inte gjort några drastiska sänkningar av anslaget till underhållet av järnvägen. Vi anslår mer på järnvägsområdet i denna budget. Frågan är: Vad är det Karin Svensson Smith är ängslig för? Det är den tidigare politiken som har försatt oss i detta läge då det inte fanns pengar till underhåll. Det finns mer pengar i dagens budget till drift och underhåll av järnvägsnätet. Vi kommer säkert att kunna diskutera hur mycket som helst om OPS- eller PPP-projekt. Vi har erfarenheter från England, Norge, Tyskland, Finland och i stort sett hela Europa. Vi säger: Låt oss testa detta i vårt land för att se vilka långsiktiga effekter det får! I andra länder påstår man att man långsiktigt ser fördelar av detta. När ett företag har ett långsiktigt ansvar för vägprojektet bygger de bättre. De bygger på ett annorlunda sätt. Underhållskostnaderna blir lägre. På så vis är det ett samhällsekonomiskt lönsamt projekt. Och sist men inte minst är det en möjlighet att få de samhällsekonomiska vinsterna av att det blir tidigarelagt.

Anders Karlsson (S)

Anf. 130 Anders Karlsson (S)

Herr talman! I mitt inledningsanförande ställde jag en fråga till Moderaterna om de fyra extra miljarder som utlovades i valrörelsen. Vi har inte sett några spår av dem i den budget som är presenterad. Jag undrar om Jan-Evert kan svara på den nu. Sedan sade du att ni utvecklar politiken. Menar du utreda, för det är väl det ni gör mest nu? Jag vill ha ett svar på det också. Jag kände att det var mer av att utreda. Du pratar om större investeringar i vägar. Då ställde Karin Svensson Smith frågan: Hur går det ihop med miljömålen? Jag har ytterligare en fråga. Ni skriver i budgetpropositionen att ni vill utreda miljömålen. Vilka av de 16 mål som är uppsatta i den tidigare propositionen vill ni ändra på eller ta bort? Det var mina frågor, herr talman.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 131 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Anders Karlsson känner mycket väl till att regeringen hade tio dagar på sig att lägga denna budget. Om Anders Karlsson inte har haft viljan att öppna budgetpropositionen, kan jag tala om att på s. 17 står det i första stycket: Regeringen kan därför på tilläggsbudget behöva återkomma till riksdagen med ytterligare förslag som påverkar budgetåret 2007. Vi hade tio dagar på oss för att lägga denna budget. Det ska bli kul att ta den fortsatta debatten med Anders Karlsson. Det är klart att vi vill utveckla infrastrukturen. Vi har varit tydliga med vad vi vill, men vi har ett problem. Det måste vi erkänna. Vi har fått ta över 19 miljarder kronor i eftersatt underhåll från er. Jag skulle vilja ställa en fråga till Anders Karlsson: Hade du under de år då ni satt vid regeringsmakten någon tanke på att ni kanske gjorde en felprioritering och gjorde för lite när det gällde att ge pengar till drift och underhåll? Då hade vi inte fått detta kolossala underhållsberg som vi nu har på 19 miljarder kronor. När det gäller de olika miljömålen vet Anders Karlsson att regeringen ser på alla miljömål. Vi ser på transportmålen också för att återkomma om vi ska göra några förändringar.

Anders Karlsson (S)

Anf. 132 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Svaret är ganska magert från Jan-Evert Rådhström. De fyra miljarderna fick jag inget svar om. Varför stod du och dina kolleger i valrörelsen och lovade att ni ska satsa 4 miljarder mer på vägarna? Var är de någonstans? Kommer de i nästa budget? I din inledningsanförande sade du att det skulle bli mer pengar i plånboken. Blir det så genom att man sänker a-kassan och på det viset får sänkta löner så att flera skulle transportera sig och det skulle ge mer pengar in i statskassan? Var ser ni att ni ska få de nya pengarna ifrån? Vem är det som ska betala det, samtidigt som ni sänker skatterna för de välavlönade och fastighetsägarna i Djursholm? Hur ska ni finansiera de fyra miljarderna? Kan du lova mig nu, Jan-Evert Rådhström, att det i vårbudgeten kommer minst 4 miljarder extra till vägunderhåll, som du har stått och sagt i valrörelsen? Det är viktigt för väljarna att veta. Det är lätt att prata i förväg. När man väl tar ansvaret gäller det också att komma upp till bevis. Att vägunderhållet i Sverige på sina ställen kan vara eftersatt tror jag säkert utan att kunna alla detaljer om det - det är jag för ny i utskottet för. Men det är självklart så att vi också har gjort enorma investeringar på järnvägar men också på vägar under lång tid. Och vi har till skillnad från Moderaterna i vårt budgetförslag gott och väl 1 miljard extra för vägutbyggnader under nästa år. Var är era pengar, Jan-Evert Rådhström?

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 133 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Det är synd att Anders Karlsson inte har något mer inlägg. Jag hoppas att du begär replik på någon ytterligare inom alliansen, så kan du försöka redovisa var den extra miljarden ligger i ert budgetförslag. Tala om om det ligger på vägar! Visa var någonstans i er budget detta ligger, så att svenska folket får det klart för sig! För det är bara tomt prat. När det gäller frågan om det blir exakt 4 miljarder: Det var vad vi gick till val på. Jag kan inte säga att det blir exakt 4 miljarder. Vi är en alliansregering, och vi försöker komma överens, men vi deklarerade våra politiska ställningstaganden före valet. Tänk tillbaka, Anders Karlsson! Vad hände med den konstellation som var i den förra regeringen? Jo, det var nattliga manglingar, stängda dörrar och rödögda ansikten som kom ut på morgonkvisten och försökte komma överens om något så överraskande att ingen bland svenska folket visste om det. Det är sanningen om vad som gällde under förra mandatperioden. Vi moderater talar om vad vi moderater vill, vi strävar efter det och vi kommer att fortsätta. Sedan, herr talman, kom Anders Karlsson tyvärr återigen in på den ekonomiska politiken, och jag har 38 sekunder på mig. Jag tar gärna den diskussionen, men jag skulle vilja upplysa Anders Karlsson om en sak eftersom han påstår att vår politik drabbar de fattiga. Riksdagens utredningstjänst, som Socialdemokraterna ofta hänvisar till, har nyligen gjort en granskning av Socialdemokraternas budget - kanske Anders Karlsson känner till den - som visar att endast de 10 % rikaste i vårt land tjänar på Socialdemokraternas budget. Det är någonting för Anders Karlsson att fundera på!

Peter Pedersen (V)

Anf. 134 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jan-Evert Rådhström och jag har ju ungefär samma hemtrakter i Värmland. Om man åker skidor utför i Sunne, Torsby-regionen, som jag vet att Jan-Evert kommer ifrån är det så att om man drar på för hårt nedför utan kontroll så riskerar man att åka ur, och det känns som om Jan-Evert är på väg att spåra ur någonstans mitt i banan. Det han hävdar känns lite magstarkt: Indirekt fick vi höra att det finns tillväxtfientliga och verklighetsfrånvända partier, och jag uppfattade att det var Vänsterpartiet och Miljöpartiet - kanske även numera Socialdemokraterna. Det ska komma från en person som stått här i talarstolen och sagt att det inte finns några transporter som är problematiska! Kan vi komma fram till ett svar från den borgerliga alliansen på den här frågan? Jag hörde ett nytt begrepp här, trafikalliansen. Jag vet inte vad det står för, men jag menar den borgerliga alliansen. På vilket sätt är det till fördel för tillväxten i världen, Sverige och Europa att hävda att vi ska satsa mer på vägtrafik med de problem den faktiskt föranleder jämfört med spårbunden trafik? På vilket sätt är det tillväxtvänligt att hävda den ståndpunkten? Jag vill ha svar på det. Är det mer verklighetsfrånvänt att faktiskt påpeka att transportsektorn är ett stort problembarn när det gäller att komma till rätta med klimatpolitiken? Är det verkligen till fördel för tillväxten att hävda att det inte finns några problem med transporter på väg, som släpper ut en massa gaser som sedan leder till problem? Vi har inte fått svar här. När det gäller samhällsekonomiska analyser kan man inte bara skriva att man ska göra samhällsekonomiska analyser. Det regeringen faktiskt gör är att säga att man ska göra en samhällsekonomisk analys innan man gör en infrastrukturinvestering, och så kommer man fram till, innan man har gjort den analysen, att man ska satsa mer på väg. Vad är det för ett konstigt förhållningssätt? Vad bygger man den ståndpunkten på, det vill säga att man per automatik ska komma fram till att det ska vara vägsatsningar som ska göras för att man ska leva upp till samhällsekonomin? Frågan är då vilka faktorer man har räknat in. Har man till exempel räknat med miljökonsekvensfrågor?

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 135 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! När det gäller att man ska satsa på vägsidan i första hand kan man konstatera att det finns en utredning. Godstransportdelegationen är väldigt tydlig med det. Men sedan finns det ju också ögon och öron som man ska lita på. Man ser ju det eftersatta underhåll och den kapitalförstöring som har förekommit under de senaste åren. Det råder väl ingen tvekan om det. Till och med Peter Pedersen känner väl igen detta från de trakter som han kommer ifrån. Om Peter Pedersen vill gå tillbaka i protokollet och se vad jag sade när han hänvisar till det här med transporter, så kommer han att se att jag inte har sagt att det inte finns några problem med transporter. Jag sade att transporter inte är onödiga. Det kan naturligtvis finnas på marginalen, men man utför transporter av något skäl. Har man tillväxt i vårt land så får man faktiskt vara medveten om det och anta att transporter dessutom i viss mån kommer att öka. Jag är naturligtvis klart medveten om att vi måste göra satsningar på miljöområdet. Alla utsläpp är naturligtvis ett problem. Vi får se till att forskning och så vidare kommer på offensiven. Det gäller också de få förslag som vi ändå har med här när det gäller den offentliga upphandlingen som kan vara pådrivande i samhällsekonomin just för att det ska vara miljöhänsyn. Vi har en satsning på forskning på 1 miljard extra, som också finns med här. Det finns också mer som man kan göra. Vi måste i alla lägen vara medvetna om att det här är ett problem, men vi kan för den skull inte ta död på transportnäringen.

Peter Pedersen (V)

Anf. 136 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Nej, vi vänsterpartister tycker inte heller att man ska ta död på transportnäringen. Vi försöker bara att analysera detta. När det gäller de transporter som är nödvändiga är vår absoluta övertygelse att vi måste försöka styra upp dem på ett sätt som gör att de utförs så miljövänligt som möjligt. Därför pratar vi om transporthierarki, och det åstadkommer man i hög grad med prissättning. Att en så stor del av godset nu transporteras på väg i stället för järnväg har inte att göra med att man har speciellt dålig punktlighet. Vi fick ju höra vid ett besök hos ett stort transportföretag som ägnar sig åt godstrafik på spår att man kommer i tid till ungefär 95 %. Det är ju väldigt bra, och jag tycker att det är glädjande. Jag tycker också att det är glädjande att Jan-Evert Rådhström och förhoppningsvis även Moderata samlingspartiet numera också tillhör dem som inser att det finns problem med transporter. Därmed inte sagt att alla transporter utgör problem, men det finns problem med transporter. Då måste vi försöka minimera och rikta in dem på ett vettigt sätt. När det gäller de ögon och öron som ser på ett eftersatt underhåll är det också glädjande att ni säger att av de pengar som vi nu ska lägga på vägar och föra ned på järnvägssidan så ska det vara mer som går till underhåll. Men lägg märke till att Vänsterpartiet inte har dragit ned på underhållet på vägsidan. Vi vill dock lägga mer på järnvägssidan. Jag tycker inte att detta rimmar riktigt med det som sagts från början, nämligen att man ska ha mer investeringar på vägsidan jämfört med spårsidan. Då pratar vi ju inte riktigt om underhåll. Om vi pratar om mer investeringar så pratar vi rimligtvis om nyinvesteringar i första hand. När det gäller OPS tycker jag fortfarande att den borgerliga sidan är svaret skyldig. Efter 20-25 år ska vi faktiskt titta på hur slutresultatet blev. Det är ungefär som när man köper ett hus och lånar pengar till en eller två procents högre ränta på ett ställe och får höra att det ändå kommer att löna sig eftersom vederbörande kommer att stå för ett bättre underhåll och att det kommer att bli mycket billigare i slutändan. Det återstår att se när dessa 20-25 år har gått. Och ni vet mycket väl att huvudproblematiken är vårt budgetsystem. Banverket och andra har sagt att det egentligen inte spelar någon roll hur man får pengarna bara man kan få dem lite snabbare. Då är det egentligen vårt budgetsystem som sätter stopp för att man kan ha en långsiktig betalning av stora investeringar, utan allt ska i princip betalas på ett eller två år. Då kan man tänka sig en annan lösning som innebär att staten lånar upp via Riksgälden. Då blir det minst lika billigt.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 137 Jan-Evert Rådhström (M)

Herr talman! Det är lite synd att Peter Pedersen inte har någon ytterligare replik. Jag ska därför framföra ett resonemang. Det som Peter Pedersen säger om att vi med prisreglering måste se till att ta bort de onödiga transporterna är intressant att fundera på. Det är alltså Peter Pedersen och Vänsterpartiet och kanske något annat parti som ska vara de som på något sätt styr bort transporter genom att prisa ut dem. Då är frågan vilka transporter som drabbas. Jo, det är de som är priskänsliga. Det är transporter av basvaror och av varor ut till glesbygd och så vidare. Men detta får vi säkert anledning att återkomma till. Jag önskar inte att det är vi politiker som ska prisa ut en viss grupp av transporter och kallar dem för onödiga. När det gäller underhållet var Peter Pedersen glad över att vi vill satsa på underhållet. Han tycker också att det inte har gjorts några nedskärningar på detta. Det är märkligt att man så totalt kan glömma bort vad som har hänt under de senaste åren på infrastrukturområdet. Peter Pedersen har förvisso inte varit med under så många år i trafikutskottet, men även under de år som han har varit med har han varit med om att rösta ned de motionsförslag som alliansen då hade i opposition där vi försökte uppmärksamma den dåvarande regeringen på att den höll på med en kapitalförstöring i fråga om vårt vägnät som skulle stå oss dyrt. Och nu har vi nått den bistra sanningen. Och det är tyvärr vi som får ta hand om detta elände som den förra regeringen lämnade efter sig.

Sven Bergström (C)

Anf. 138 Sven Bergström (C)

Herr talman! Så är det riksdagsdebatt med lite ombytta roller. Socialdemokraterna som tidigare försvarade närmast varje kommatecken i regeringens propositioner är nu de som svarar för den kritiska granskningen. Och vi som tidigare försökte stå för den kritiska granskningen har nu till uppgift att försöka försvara regeringen och allianspartiernas politik. När jag lyssnade på Anders Karlssons inledningsanförande kom jag osökt att tänka på den gamla Lars Ekborg-sketchen som ni kanske minns, åtminstone ni som är i min ålder: Elände, elände, elände, elände, Erlander, elände. Det var en kort sammanfattning av det hela. Samtidigt sade han att regeringen och allianspartierna har kopierat Socialdemokraternas budget. Och så var det en mur mellan regeringen och oppositionen. Jag fick inte riktigt ihop det hela. För dem som lyssnar på oss hoppas jag att vi som nu sitter i regeringsställning uppfattas som lite mer konstruktiva i vår roll än vad framför allt Socialdemokraternas talesman gav uttryck för här i sin inledning. Herr talman! Ett väl fungerande transportsystem är en avgörande förutsättning för utveckling. Transportsystemet som helhet ska medverka till tillväxt och företagande samtidigt som det tar stor miljöhänsyn. De olika transportslagen, vägar, järnvägar, flyg och sjöfart, bör utnyttjas så optimalt som möjligt beroende på vilka behov som ska tillgodoses. Min vision om framtidens transportsystem bygger på att de olika transportslagen ska komplettera varandra, samverka och tillsammans bli en helhet som kan utgöra grunden för utveckling i hela vårt land, över kommun-, läns- och regiongränser men också över nationsgränser i ett alltmer gränslöst Norden och Europa. I den nya alliansregeringen är det ganska naturligt att ett arbete nu inleds med att se över transportpolitiken och inleda arbetet med sikte på en ny långsiktig planeringsperiod där ekonomiska ramar och inriktning läggs fast efter noggranna analyser, inte minst samhällsekonomiska. I detta arbete är det väldigt viktigt att alla olika aktörer på transportpolitikens område samt lokala och regionala företrädare engageras på ett mycket aktivt sätt. När det gäller samhällsekonomiska analyser, som också Karin Svensson Smith var inne på, har regeringen väldigt starkt betonat att sådana ska ligga till grund för planeringen. Hon funderade på hur man då kan komma fram till att det ska vara vägsatsningar. Låt mig då bara erinra om vad Sika sade när Björn Rosengren på sin tid lade fram sitt stora program som Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod bakom, nämligen att de stora järnvägssatsningar som då prioriterades inte var motiverade av de samhällsekonomiska analyserna. Man kan verkligen komma fram till olika synsätt baserat på en samhällsekonomisk analys. Dessutom varierar de över tiden och förnyas och förhoppningsvis förbättras. Men dagens infrastruktursituation kräver verkligen kraftfulla och omedelbara åtgärder redan nu. För det första, som Jan-Evert Rådhström har varit inne på, måste vi ta igen det eftersatta underhållet och garantera en underhållsnivå som inte tillåter nya eftersläpningar. Man måste genomföra satsningar på tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. För det andra måste vi bygga bort flaskhalsar i befintliga transportsystem och genomföra redan planerade projekt. Genom att alliansregeringen tydligt deklarerat att man är beredd att pröva också alternativ finansiering i form av OPS, PPP eller vad man vill kalla det kan tempot ökas i dessa angelägna satsningar. För det tredje måste man genomföra önskvärda nyanläggningar och nyinvesteringar. Det är vi många som önskar, det ser vi i årets motionsflod. Det finns väldigt stora önskemål, men detta måste tas i den takt som vi kan klara ekonomiskt och där det också är samhällsekonomiskt motiverat. När det gäller det eftersläpande underhållet, som redan har berörts, kan det finnas anledning att åter uppmärksamma att det enligt Vägverkets uppskattning faktiskt uppgår till uppåt 20 miljarder kronor. Dessa eftersläpningar innebär naturligtvis en försämrad trafiksäkerhet, ökad miljöbelastning samt ökade kostnader för näringslivet och enskilda. På förekommen anledning lyfter vi i betänkandet fram vikten av hur våra vintervägar sköts så att de svarar mot högt ställda krav på trafiksäkerhet och framkomlighet. Just nu känns det avlägset när det känns som höst även om det lackar mot jul. Vi hade dock i början av november en föraning om hur en vinter kan vara. Då fick också alla som vistas i Stockholmsområdet känna på hur vintern kan vara. Det är inte rimligt att skicka ut snöröjningsbilarna först när snön ligger decimeterdjup och ännu mer på sina håll. Herr talman! Det behövs helt enkelt ordentliga satsningar i syfte att ta igen det eftersatta underhållet och garantera att ytterligare eftersläpningar inte uppstår. Allmänna vägar ska vara farbara vägar året runt och i alla delar av landet utan fara för liv och hälsa eller risk för stora skador på de fordon som används. Det kommer att vara en viktig del i utarbetandet av en ny nationell strategi för att stärka utvecklingen också på landsbygden som regeringen aviserat och som utskottet välkomnar. Det finns också starka skäl att uppmärksamma betydelsen av det enskilda vägnätet för skogsindustrin, landsbygdsboende, småföretag, jakt, fiske, friluftsliv och turism. För den enskilda väghållningen har bidragen i många år varit underdimensionerade. I denna budget fanns tyvärr utrymme bara för en mycket blygsam höjning med några få miljoner till de enskilda vägarna. För de närmaste åren är det nödvändigt att skapa utrymme för en mer ordentlig höjning av stödet till detta mycket viktiga vägnät som i hög grad är nyckeln till naturen med alla de resurser, tillgångar och upplevelser som gör Sverige så rikt i många olika avseenden. Herr talman! Under de senaste månaderna har klimateffekterna av mänsklighetens miljöpåverkan uppmärksammats. Transportsystemet belastar och påverkar vår gemensamma livsmiljö och hälsa negativt genom förbränning av fossila bränslen, spridning av naturfrämmande ämnen och ianspråktagande av naturresurser och biologisk mångfald. Transportsektorn späder på klimatpåverkan främst genom utsläpp av stora mängder koldioxid. Av de svenska koldioxidutsläppen står transportsektorn för ca 40 %, och av detta kommer två tredjedelar från vägtrafiken. Menar vi allvar med våra miljöambitioner - och det gör vi i Centerpartiet och alliansregeringen - då är det helt klart att de ökade transportbehoven inte kan klaras med ännu mer gods på vägarna, utan sjöfarten och järnvägen måste användas i ökad utsträckning. Det klingar lite falskt när oppositionen nu anklagar den nya regeringen för att inte satsa tillräckligt på järnvägen, trots mer än 2 miljarder mer i anslag i denna budget jämfört med förra året. När oppositionen berömmer sig av hur storslaget man förra mandatperioden satsade på järnvägen vill jag bara stillsamt peka på det som framgår av budgetpropositionen och vårt betänkande här i dag, nämligen att funktionsstörningarna inom järnvägsnätet förra året var flera än tidigare, att punktligheten försämrades och att antalet inställda tåg ökade mycket kraftigt. Det var alltså under år 2005, under den gamla regeringen och dess politik. Det råder verkligen ingen tvekan om att det framtida transportsystemets miljöpåverkan måste minimeras för att möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling. De alternativa bränslena måste utvecklas, och forskning och teknikutveckling måste intensifieras med sikte på mer energieffektiva motorer och mer energieffektiva fordon. Kollektivtrafiken måste främjas. De som nu försöker sprida irrläror om att den nya regeringen inte vill satsa på det i Stockholmstrafiken är ute och cyklar. Det är helt klart om man läser direktiven till utredningsmannen att det här ska vara en samlad lösning där både vägar och spårbundna lösningar ska vara viktiga delar. Om man bara använde överskottet från trängselskatten till satsningar på vägarna i Stockholm skulle det bli en väldigt liten satsning, för det var inte fråga om särskilt mycket. Här har vi dessutom kommunicerande kärl. Det är till slut en gemensam portmonnä som så att säga ska se till att det blir optimala lösningar så att både kollektivtrafik och vägar tillgodoses. Jag tycker att det är mycket bra att ett enigt utskott i detta betänkande understryker betydelsen av miljöhänsyn inom transportsektorn och att vi delar regeringens syn på att transportsektorn måste bli mer miljövänlig. En översyn av miljöklassningen av fordon och bränslen liksom en skärpning av miljökraven vid offentlig upphandling också inom transportområdet är ett viktigt steg framåt. Med detta sagt är det ändå viktigt att understryka att bilen behövs, trots sin miljöpåverkan. Bilen är en förutsättning för att kunna bo i och verka över hela landet, samtidigt som det i ett större perspektiv är uppenbart att trafiksektorns miljöbelastning måste minska. Nollvisionen beträffande antalet dödade och allvarligt skadade i trafiken bör även vara vägledande i arbetet med att minimera transportsystemets negativa verkan på vår hälsa och livsmiljö. Vid omställningen till ett långsiktigt hållbart transportsystem är frågor om godstrafikens utveckling väldigt centrala. Här finns det mycket att göra för att förbättra effektivitet och ekonomi. Flexibilitet och kombilösningar kommer med säkerhet att spela en allt större roll. För att främja kombitrafikens utveckling och företagens logistikplanering krävs det ett utökat samarbete mellan alla berörda parter - regionalt, nationellt och internationellt. Arbetet med att underlätta för kombiterminaler i Sverige och i övriga EU måste därför intensifieras. Det utredningsarbete som nu pågår med Bengt Owe Birgersson som ansvarig kommer att bli ett viktigt underlag i det sammanhanget. Med detta, herr talman, yrkar också jag bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet samt avslag på samtliga reservationer. Dessutom instämmer jag i Jan-Evert Rådhströms tack till dem på kansliet som har hjälpt till med att på ett förtjänstfullt sätt ta fram det här betänkandet.

Anders Karlsson (S)

Anf. 139 Anders Karlsson (S)

Herr talman! Jag vill ställa samma fråga som den jag ställde till Jan-Evert Rådhström. Hans debatteknik var lysande med tanke på att vara sist och ha replikrätten att klippa till med. Jag får väl återkomma någon annan gång. Moderaterna gick i valrörelsen ut och talade om att de skulle satsa 4 miljarder mer på trafikinvesteringar. Nu skyller Moderaterna och Jan-Evert Rådhström ifrån sig genom att tala om fyra partier. Han sade: Det var vi moderater som sade det i valet, men nu är vi fyra partier. Helt plötsligt är det alltså inte en allians utan fyra partier. Kommer Centern att stödja Moderaternas förslag om ytterligare 4 miljarder till investeringar på trafikområdet? Nästa fråga riktas till Sven Bergström: Vilka av de 16 uppsatta miljömålen tänker ni förändra eller ta bort i den framtida transportpolitik som ni nu nämner i er budgetproposition? Jag tänker på två mycket duktiga komiker. Den ene heter Hans Alfredson, och han lever fortfarande. Den andre var Tage Danielsson. De båda hade en sketch om pastor Jansson. Han predikade och predikade. Det var som en påse; det var tomt och innehållslöst. Det kan också användas i en sådan här debatt, Sven Bergström!

Sven Bergström (C)

Anf. 140 Sven Bergström (C)

Herr talman! Låt väljarna recensera oss, Anders Karlsson! Jag vet inte om vi ska recensera varandra - om det är innehållslöst och tomt. Jag tycker att tonen var en aning aggressiv i Anders Karlssons inledningsanförande och också lite motsägelsefull. Han sade: Det går en mur mellan oss och regeringen. Men samtidigt skulle vi ha kopierat budgeten. Jag fick inte det där att gå ihop. Alla ska med, säger Socialdemokraterna. Men den socialdemokratiska regeringen föll ju i hög grad på frågan om människors arbetslöshet och utanförskap. En aning ödmjukhet vore väl lite klädsamt i ett läge där man precis har förlorat ett val och går in i fyra år av opposition. Sedan gäller det de olika frågorna från Anders Karlsson. 4 miljoner kronor hade Moderaterna . (ANDERS KARLSSON (s): 4 miljarder; det är lite skillnad.) 4 miljarder - förlåt! - hade Moderaterna extra i sin budget förra året. Det vore väl helt förmätet av mig att stå här och recensera och att föregripa de regeringsdiskussioner som ska vara om exakt hur mycket som ska satsas på vägar, järnvägar, sjöfart och flyg och på andra viktiga områden. Det måste naturligtvis vara så att man gör de analyser som behövs. Man väger in de samhällsekonomiska bedömningar som vi tidigare här pratat om. Sedan kommer man till ett resultat. Då ska vi recensera och granska det - precis som vi ska göra med trafikförsäkringen, som Anders Karlsson redan nu kan döma ut och säga att den är fullständigt bort i tok. Men socialdemokraterna i Finland har i regeringsställning - för övrigt i samarbete med Centerpartiet - i många år använt sig av det här. De tycker att det fungerar alldeles utmärkt. Anders Karlssons vaktslående om de unga killarna är, tycker jag, lite lustigt. De unga killarna är ju tio gånger farligare än de unga tjejerna på vägarna. Det borde kanske synas i försäkringspremien. Slutligen har vi de 16 miljömålen och detta med att förändra eller ta bort. Förändra ska man kanske, men framför allt ska man inte ta bort ett berättigat miljömål. Tvärtom ska vi utveckla miljömålen. Vad jag försökte säga i mitt anförande här var att det i takt med att klimatfrågorna kommer i fokus blir ännu viktigare att vi faktiskt förenar en medveten långsiktig miljöpolitik med fungerande transportsystem.

Anders Karlsson (S)

Anf. 141 Anders Karlsson (S)

Herr talman! I mitt inledningsanförande pekade jag på just de orättvisor som den borgerliga regeringen lovade att genomföra genom att sänka a-kassan och genom att införa en trafikförsäkring som drabbar de svaga i samhället. Det var i det sammanhanget jag sade att det går en mur mellan oss. Det är viktigt att också lyssna, Sven Bergström! Ska vi socialdemokrater tolka det så att Centerpartiet inte kommer att säga emot Moderaternas 4 miljarder, utan dessa ska satsas på vägar i framtiden? Hur går det ihop med de miljöpolitiska målen? Upplysningsvis kan jag tala om följande. Jag blev ju anklagad för att ha läst budgeten dåligt. Jag är inte säker på att Sven Bergström har läst vår budgetmotion. På s. 18 och s. 19 står det om Vägverket och Banverket - om 1 135 000 000 kr mer om året för åren 2007, 2008 och 2009 och framåt. Vi har alltså lagt en budget som ger mer pengar till både vägar och järnvägar än den budget som den borgerliga regeringen presenterar. Ändå har ni mage att stå här och tala om att den budget ni lägger är så mycket bättre än den socialdemokratiska. Det är ju tvärtom. Är det inte så, Sven Bergström?

Sven Bergström (C)

Anf. 142 Sven Bergström (C)

Herr talman! Det var ju du, Anders Karlsson, som sade att vi har kopierat er budget, att det ligger kalkerpapper mellan den här regeringens budget och den tidigare. Det finns inga jättelika skillnader. Skillnaden är att ni nu helt plötsligt vill amortera av 7-8 miljarder på skulden och använda pengarna på annat sätt. Du säger också att ni reagerar mot de orättvisor som regeringen genomför. Ja, man kan kritisera regeringen för mycket, men precis som Peter Pedersen sade deklarerade vi tydligt vilken politik vi gick till val på. Väljarna hade att öppet ta ställning till denna, och det var vi som vann valet och ni som förlorade valet. Det är inga nya hemligheter som vi har avslöjat och ingen statskupp som har genomförts, utan det är ett allmänt demokratiskt val som har genomförts. Sedan kan man kritisera det som man är missnöjd med, men anklaga oss inte för att med uppsåt försöka skapa större orättvisor och större klyftor i samhället, att vi gör så att de rika ska bli rikare och de fattiga ännu fattigare, som ni gör i debatten här. Vi har olika tankar om hur en bra politik kan genomföras. Men jag har inte mött någon i det här huset från vare sig Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna eller allianspartierna som har till uppsåt att skapa ett sämre samhälle med större orättvisor. Alla vill skapa ett bättre samhälle och har det som drivkraft för sitt politiska engagemang. Sedan har vi olika metoder för att lyckas med det. Låt oss komma tillbaka om tre och ett halvt år, Anders Karlsson, inför nästa val, och se vad den nya regeringen har åstadkomma, vad man har nått för resultat. Låt då väljarna slutligen bedöma och ta ställning till om det var bra eller dålig politik.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 143 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Sven Bergström och jag har ett gemensamt förflutet i miljörörelsen, så jag är särskilt intresserad av att på ett icke aggressivt sätt resonera om hur budgeten ser ut i förhållande till miljömålen. Jag tänkte höra, Sven, om du har tagit del av Sternrapporten, som visar att om vi inte gör klimatinvesteringar nu kan vi så småningom tvingas att vidta åtgärder som kostar fem gånger så mycket för att inte störa den ekonomiska utvecklingen och tillväxten. Det är en före detta världsbanksekonom som har tagit fram rapporten, och jag tycker att den är väldigt intressant. Jag undrar om du har läst den och om du i så fall kan dra slutsatsen att en överflyttning av investeringsmedel från järnväg till väg är en klimatinvestering. En fråga som jag fäste mig vid i ditt anförande var att man av klimat- och andra miljöskäl måste flytta en del godstransporter som i dag befinner sig på väg till sjöfart och järnväg. Det är en målsättning som jag verkligen delar, och bakom den sluter hela Miljöpartiet upp. Men vad är det vi ska göra för att så ska bli fallet? Det här är ju inte alldeles enkelt. Det sker inte bara för att vi säger det i talarstolen i riksdagen. I dag pågår ett transportministermöte. Där deltar Åsa Torstensson som företrädare för regeringen och verkar för att Europa generellt ska ha det undantag som vi i Sverige har för 60-tonslastbilar. Om man generellt i Europa ökar kapaciteten för lastbilar från EU-normen 44 ton till 60 ton, tror Sven Bergström då att det kommer att underlätta eller försvåra för järnvägen och sjöfarten att ta transporter från vägen? Det var två frågor. Jag har en tredje fråga. Centern brukar representera glesbygden och tala sig för varm för denna. De 17 banor som egentligen är 55 i Banverkets utredning finns företrädesvis i glesbygden. Jag undrar om ni har för avsikt att göra något så att de får behålla sin trafik.

Sven Bergström (C)

Anf. 144 Sven Bergström (C)

Herr talman! Jag kan inte berömma mig av att ha läst hela Sternrapporten, men jag har läst sammanfattningar av den och uppfattat budskapet. Jag har också tagit del av Al Gores film som nu väcker så stor uppmärksamhet världen över. Det är ingen tvekan om att budskapet är glasklart, att vi måste vidta åtgärder om vi ska skapa ett långsiktigt hållbart transportsystem. Och jag är alldeles övertygad om att hela regeringen och alla allianspartier har förstått budskapet. Det är därför som vi nu har sagt att vi måste se över transportpolitiken, den långsiktiga planeringen, och väga in samhällsekonomiska analyser, miljöhänsyn och allt annat för att forma en politik som tar just dessa hänsyn. Sedan kan vi också recensera och diskutera vad den regering som med stöd av Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Karin Svensson Smith har åstadkommit under de här åren när vi inte har fått någon radikal förändring utan bilismen och utsläppen har fortsatt att växa. Det tar alltså tid, och den ödmjukheten kan vi nog ha på ömse håll att det här inte är alldeles enkelt. När det gäller 60-tonslastbilar är det enkelt att förorda lättare och kortare lastbilar, men då får vi också många flera lastbilar ute på våra vägar och mer utsläpp. Jag utgår från att vi får ha kvar de undantag som finns i Sverige, framför allt inom skogsindustrin där det är nödvändigt att använda de här lastbilarna för att vi inte ska få ännu flera bilar och ännu mer utsläpp runtom i vårt land. Sedan vet jag också att det samtidigt ökar belastningen på vägen rent fysiskt, men det är ett dilemma som vi inte kan komma runt. Jag tror att det är klokt att vi har kvar de regelverk som vi har just nu. När det gäller glesbygden är det bra att också Karin Svensson Smith känner starkt för den. Som jag sade i mitt anförande behövs bilen där, för där finns ingen kollektivtrafik, inga bussar och tåg. Då är det nödvändigt att skapa vettiga livsmöjligheter, ekonomiskt och på annat sätt, även för landsbygden. Det är därför som det är så angeläget att vi får fram energieffektiva fordon och motorer, så att bilen även i fortsättningen kan användas på de ställen där den behövs.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 145 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Jag har all respekt för Sven Bergström, men han svarar inte på frågan: Är överflyttning av investeringsmedel från järnväg till väg en klimatinvestering? Försök att svara ja eller nej på den frågan vid nästa tillfälle. Det som Åsa Torstensson gör på transportministermötet är inte att försöka vidmakthålla det svenska undantaget, utan det är att försöka få EU att ändra regelverket så att man generellt i EU har en högre maxgräns och tillåter längre lastbilar, en ökning från 18 till 25 meter. Det skulle innebära att lastbilarnas konkurrenskraft gentemot järnvägen förstärktes. När vi ökade maxlängd och -vikt i Sverige flyttade gränsen för när det är lönsamt att använda tåg till 20 mil. Vi tappar järnvägstransporter när lastbilarna blir större. Det är inte så där väldigt bra. Det enda område där Miljöpartiet mig veterligen kräver EU-harmonisering om borttagande av svenska särregler är när det gäller lastbilar. Du pratar om bilen i glesbygden. Jag vet att den behövs. Men säg det till dem som i dag använder Bohusbanan. Ska de skolelever som ska till gymnasieskolan och inte har körkort ta bilen? Alla de 55 banorna ligger i glesbygd. Banverket behöver mer pengar. Jag är alldeles övertygad om att om Ulrica Messing hade fått vara kvar som minister och samarbetat med oss, hade vi haft de pengarna i budgeten nu. Detta måste du säga något om. Slutligen är ASEK-värdena från 1995. Man räknade CO2 på ett helt annat sätt då. Tror Sven Bergström att regeringen kommer att ha mer uppdaterade samhällsekonomiska analyser? Det som kommer ut är ju inte bättre än det som kommer in.

Sven Bergström (C)

Anf. 146 Sven Bergström (C)

Herr talman! För att ta det sista först måste man självklart ha uppdaterade samhällsekonomiska analyser. Jag uppmärksammade bara att när denna avvägning gjordes, då med Björn Rosengren som minister, fick man kritik för att man inte tillämpade de samhällsekonomiska analyser som vid den tidpunkten gällde. Nu bekänner sig både Karin Svensson Smith och Socialdemokraterna till att vi ska tillämpa samhällsekonomiska analyser fast man inte själv gjorde det för ett antal år sedan. Men det är bra att vi nu är överens om att vi ska tillämpa dem, och naturligtvis ska de vara uppdaterade så mycket som möjligt. När det gäller de hotade järnvägsbanorna har jag motionerat, precis som Karin Svensson Smith säkert också har gjort, om att vi måste försöka värna de järnvägsbanor som är hotade nu. Men det är lite lustigt att Karin Svensson Smith tror att efter tolv år med socialdemokratisk regering skulle Ulrica Messing, om hon hade varit minister, ha gripit in och kraftfullt räddat de hotade banorna precis nu, i december 2006, när hon har suttit i så många år. Jag är övertygad om att Åsa Torstensson som ansvarig minister känner starkt för till exempel Bohusbanan, som är en av de hotade banorna, och att regeringen kommer att anstränga sig till det yttersta för att rädda kvar så många som möjligt av de banor som är hotade. När det gäller lastbilarna kan man beskriva det på olika sätt, som Karin Svensson Smith och jag har gjort här nu. En negativ effekt som Karin Svensson Smith inte berörde, och som hon inte har tillfälle att ytterligare kommentera, är just att om det blir kortare och lättare lastbilar blir det också flera lastbilar om man ska frakta samma godsmängder. Det är ett dilemma, ett slags moment 22, som vi har att hantera. Överflyttning av investeringar från järnväg till vägar, säger Karin Svensson Smith. Jag kan inte hitta det någonstans i regeringens dokument eller i allianspartiernas betänkande i dag. Vad vi säger är att det ska vara en bättre balans, men det blir ökade satsningar. Det blir 2 miljarder mer till järnvägen i den här budgeten. Vi säger också att vi har ett eftersatt underhåll på vägnätet med upp emot 20 miljarder. Det måste tas igen. Då behövs det mer pengar till vägarna. Den exakta avvägningen mellan vägar och järnvägar får vi nog anledning att återkomma till.

Peter Pedersen (V)

Anf. 147 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Vänsterpartiet brukar ju anklagas för både det ena och det andra i debatterna, senast i den försvarspolitiska debatten. Det känns därför skönt att en centerpartist säger att det inte finns något parti eller politiska företrädare som har något dåligt uppsåt. Det tycker jag att alla åhörare ska ta till sig. Jag delar nämligen den uppfattningen. Vi kan ha olika idéer, men det dåliga uppsåtet ska vi inte dra in i debatten. Jag skulle vilja ställa en fråga till Sven Bergström. Ni säger att ni hade väldigt kort om tid när ni tog över för att lägga en egen budget. Så kan det ju sägas vara, men å andra sidan har ni haft en väldigt lång oppositionstid på er att förbereda en alternativ budget om ni skulle vinna. Det kan ju inte vara en total överraskning att ni vann, så det argumentet håller inte riktigt. Om man säger det kan man väl vara lite mer återhållsam när man försöker beskriva hur mycket man ska satsa och vad man ska göra. I budgeten händer det inte speciellt mycket. När det gäller investeringar i järnvägar enligt en nationell plan med Banverkets investeringsplan får de snarare mindre pengar 2007 än vad de skulle ha fått med det gamla förslaget, om jag läser rätt. Det kan man se på en rad områden. Ni pratar om mer satsningar på väg. Som tur är kan man inte se det i budgeten. Det allvarliga är det som sker på lite längre sikt. Där är det allvarligt om ni intar positionen att ni ska satsa mer på väg än på spårtrafik. Jag håller med om att det handlar om en balans för att man ska få det att fungera på ett bra sätt. Såvitt jag förstår ska väl Sverige numera driva linjen att alla lastbilar ska vara långa. Problemet är, precis som Sven säger, att man då ökar lastbilens konkurrensförmåga jämfört med järnväg. Det är det som är problemet. Delar Sven Bergström Moderaternas uppfattning att vi inte genom politiska beslut ska försöka styra ett viss beteende på till exempel transportsidan? Om man gör det dyrare att transportera på ett visst sätt kanske man kan få en annan typ av transport.

Sven Bergström (C)

Anf. 148 Sven Bergström (C)

Herr talman! Jag noterar först att Peter Pedersen och jag är ense om att inga politiker och partier går med onda uppsåt och försöker jävlas med folk, som Fredrik Reinfeldt sade i valdebatten bland annat. Jag har i alla fall inte mött någon. Vi har olika idéer om vilka metoder som är bäst för att genomföra våra idéer och vad det kommer att leda till så småningom. När det gäller budgeten och den nya regeringens tydlighet vill jag säga att det inte fanns någon brist på förberedelser i alliansregeringen. Vi hade väldigt många väl genomarbetade dokument på sex olika områden. Men när det är sex-åtta dagars tid att ändra i en befintlig budget är det rent fysiskt näst intill omöjligt att få igenom allt. Regeringen har ju medgivit i ett antal ärenden som har dykt upp senare att vi inte har hunnit med att ändra i budgeten. Det finns 24 timmar på ett dygn och det var alltför få dagar för att hinna ändra efter ett regeringsskifte. Det visste vi i och för sig om. Därför säger vi att det kommer ytterligare förändringar och förslag från regeringen i vårbudgeten och i tilläggsbudgeten. Ha tålamod, så kommer alla förslag! När det gäller lastbilarna och lastbilarnas längd kan det förstås innebära att det ökar konkurrensförmågan om man skulle tillåta 60 ton och en ökad längd på lastbilarna i hela Europa. Det kan man balansera på olika sätt. Vi har haft utredningar om kilometerskatt och det finns andra metoder som också gör att man kan få varje transportslag att betala sina egna kostnader. Vi har ju varit ense om här i kammaren att varje transportslag ska betala sina egna kostnader, inklusive miljökostnader. Man kan arbeta med en rad olika metoder för att få genomslag för just detta.

Peter Pedersen (V)

Anf. 149 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Jag tycker att det ändå är glädjande att man kan skönja en viss spricka i den borgerliga alliansen. Jag hörde tydligt Centern säga att vi kan använda kilometerskatt på ett sätt som gör att vi prissäter transporter så att vi förhoppningsvis får ett mer miljövänligt sätt att transportera. Det är bra att den diskrepansen ändå finns i den borgerliga alliansen. Ni försöker alltid ge sken av att ni håller ihop väldigt mycket. Jag kan alltså se att det finns klara skillnader. Moderaterna sade i princip att det är helt fel att vi genom politiska beslut ska försöka att via lagstiftning eller skatter påverka människors beteende. Då kan man fråga sig vad vi då behövs till om vi bara ska sitta och titta på när utvecklingen går framåt och sedan inrätta oss efter människors beteende och inse att det inte är så mycket att göra åt. På en rad olika områden fattar vi politiska beslut för att försöka styra utvecklingen i en viss riktning. Det skulle vara ett stort svek mot de barn och barnbarn som Karin Svensson Smith talade om, om vi bara skulle sitta och titta på och säga att marknaden får lösa problemen. Det finns nog inte någon som tror på den uppfattningen. Vi måste faktiskt via prissättning, skatter och andra politiska beslut försöka få en utveckling som är acceptabel även på transportsidan. Transportsidan måste ta sitt ansvar för att få ned de klimatpåverkande utsläppen.

Sven Bergström (C)

Anf. 150 Sven Bergström (C)

Herr talman! Jag har noterat att också åkeriföretagen är positiva till kilometerskatten som princip. Jag utgår ifrån att vi nog ska kunna prata ihop oss om det inom alliansen. Det förslag som har funnits till och från har ju inneburit att man har beskattat avstånd för skogsindustrin i norra Sverige på ett sätt som skulle få förödande konsekvenser för skogsindustrin och skogsnäringen. Det är inte acceptabelt. Man måste hitta en modell som funkar i alla delar av landet. Att man måste arbeta med olika instrument för att alla transportslag ska betala sina egna kostnader är verkligen ingen nyhet. Peter pratade om marknaden och att marknaden ska lösa olika problem. Då kommer vi osökt in på PPP och OPS som vi har varit inne på i debatten tidigare. Jag tillhör dem som inte alls är jätteentusiastiska och tror att PPP kommer att lösa alla problem. Det är en teknik som man kan använda för att tidigarelägga samhällsekonomiskt motiverade projekt. Sedan ska det betalas på något sätt. Det kan möjligen ge effektivitetsvinster som man har hävdat att det har gjort i Norge och Finland. Då vill vi också pröva det i Sverige. Tre-fem projekt, både väg- och järnvägsprojekt, har vi sagt vore lämpligt för att pröva detta. Då får vi egna erfarenheter. Men tro inte att det är en skänk från ovan eller att himlens portar öppnar sig. Det ska betalas. Vi kan möjligen göra effektivitetsvinster och då är det ett bra sätt att tidigarelägga angelägna samhällsekonomiskt riktiga satsningar.

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 151 Christer Winbäck (Fp)

Herr talman! Inom transportpolitiken är den spårbundna trafiken en viktig beståndsdel i framtidens trafik. Person- och godstrafik via järnväg bör för miljöns skull användas där så är möjligt och rimligt i förhållande till ekonomi och andra faktorer. För att detta ska vara attraktivt för såväl resande som gods måste kvaliteten hållas hög. Arbetet med att minska funktionsstörningar som medför förseningar och inställda tåg måste förbättras. Det är också viktigt att tillgängligheten förbättras så att funktionshindrade i större utsträckning kan använda tåg för sin transport. Jämställdhet och miljö är nyckelord för den fortsatta utvecklingen av spårbunden trafik. Banverket som har ett sektorsansvar för järnvägstransportsystemet svarar för en viktig del av detta. För att klara sina uppgifter kommer följande år överföringar av medel att ske från administration till banhållnings- och sektorsuppgifter. Det är ett anslag som för övrigt får en ökning i nästa års budget såvitt jag kan se när jag räknar. Om man tycker att en ändring från 11 miljarder till 13 ½ miljarder är en minskning eller ökning eller om den är kraftig eller liten kan vi resonera om. Takten på investeringar i järnvägsnätet är hög, men det gäller att ha en god styrning på flera av de beslutade projekten. Det har vid många tillfällen skett omfattande fördyringar av projekt som har knaprat på utrymmet för andra angelägna projekt. Den aviserade översynen av projektstyrning är nödvändig för att man ska få mer pengar till angelägna investeringar. Det är också viktigt för investeringarnas skull att se över om PPP kan användas även här. Karin Svensson Smith sade förut att om PPP används för lönsamma investeringar skulle det kunna fördras, om jag fattade det rätt. I det här fallet kan väl även järnvägsinvesteringarna vara föremål för PPP. Det är sådant som regeringen kommer att se över framöver. Den avreglering av persontrafiken som skett måste fortsätta. Flera aktörer skapar konkurrensmöjlighet och gynnar effektivitet, kvalitet och pris. Transportsektorn karakteriseras fortfarande av ett alltför stort antal monopol, i synnerhet statliga sådana. SJ AB:s ensamrätt till lönsam interregional persontrafik är en sådan där vi upphandlar den icke-lönsamma genom Rikstrafiken, där för övrigt ytterligare medel tillskjuts nästa år för att få till stånd fortsatt trafik på olönsamma linjer. SJ:s ensamrätt utan skyldigheter är orimlig som den ser ut i dag och förhindrar en önskvärd utveckling av tågtrafiken. Konkurrensutsättning av ett större antal verksamheter skulle på såväl kort som lång sikt innebära effektivitetsvinster, sänkta kostnader och en bättre service till medborgarna. Den offentliga sektorns engagemang inom transportsektorn bör därför ses över för att få största möjliga samhällsnytta för använda skattemedel. Man kan särskilt uppmärksamma de fall där sektorsmyndigheterna inom transportområdet utför rena myndighetsuppgifter samtidigt som de bedriver vinstdrivande verksamhet. Där anser vi att de vinstdrivande verksamheterna bör avskiljas och avyttras eftersom statliga myndigheter inte är bäst lämpade att bedriva sådan verksamhet på ett effektivt sätt. Ofta kan de dessutom, genom sin privilegierade position, tränga ut privata initiativ. En ökad konkurrens mellan entreprenörer vid nybyggnation och underhåll är bästa sättet att pressa priser utan att sänka kraven på säkerhet. Luftfarten vill jag också beröra. Den har stor transportpolitisk betydelse för det långväga resandet. Under senare år har den ökade konkurrensen inom luftfarten lett till lägre priser på såväl inrikes- som utrikesresor. Det innebär att tillgängligheten ökar genom att flera kan resa, vilket är positivt för enskilda och näringsliv, inte minst för turistnäringen. Lågprisbolagen har här haft stor betydelse. Denna trend är värd att bejaka och stimulera. Etablering av flera flygbolag i Sverige skulle sätta ytterligare press på priserna. I vissa regioner av landet är flyget det enda verkliga alternativet när det gäller att resa längre sträckor. Det är därför av stor vikt att staten följer utvecklingen på luftfartsmarknaden och kan stödja luftfarten där marknaden inte bedömer det kommersiellt lönsamt att bedriva luftfart. I detta stöd ingår i dag ett statligt flygplatsstöd och upphandling av trafik till ett antal orter i landet. På många håll spelar dessa en viktig roll för kontakterna mellan storstadsregionerna och övriga delar av Sverige. Även av arbetsmarknadsskäl är det nödvändigt med flygförbindelser mellan olika regioner och deras omvärld då detta vidmakthåller eller ökar näringslivets förutsättningar att skapa en ökad tillväxt. Sverige bör således leva upp till en väl fungerande flygtrafik i enlighet med det transportpolitiska målet. Staten måste därför ha en långsiktig syn på de regionala flygplatserna och skapa sådana förutsättningar att de kan konkurrera på likvärdiga villkor. Miljöaspekter bör alltid finnas med i resonemanget även avseende flygtrafik. Den flygskatt som den förra regeringen aviserade gav inga som helst incitament till en förbättrad miljö vid flygtrafik. Den syftade i stället till att minska flygtrafiken som sådan. Därför har den nuvarande regeringen stoppat förslaget. Om miljöstyrande avgifter ska användas ska de med fördel kunna ge någonting tillbaka till dem som arbetar med förbättrad miljö för flygtrafiken, exempelvis genom att premiera bränslesnåla plan, ekolandning och annat som förbättrar miljön. Det är också av konkurrensskäl angeläget att Sverige vidtar sådana åtgärder samordnat med övriga länder inom EU för att inte slå undan benen på näringen i Sverige. Jag vill även säga några ord om IT. Målet för IT-politiken är att Sverige ska vara ett hållbart informationssamhälle för alla. De tre delmål som preciseras i budgeten - bidra till förbättrad livskvalitet och förbättra vardagen för människor och företag, främja hållbar tillväxt samt ha en god fysisk IT-infrastruktur - är angelägna. Det finns många insatser på området som är värda att nämnas. Jag tar upp några av dem. Ett handlar om det uppdrag som PTS har för att ta fram en strategi för att tillhandahålla tjänster till funktionshindrade inom myndighetens ansvarsområde för att uppnå de handikappolitiska målen, vilket jag tycker är lovvärt. Ett exempel på det är utvecklingen av talboken med strömmande läsning med hjälp av IT samt utvecklingen av ett digitalt distributionssystem för läshandikappade. I Europa pågår ett arbete för att se över frekvenskanaler för hörselhjälpmedel som är harmoniserade, vilket ger fördelar för såväl användare som tillverkare av hjälpmedel. Inom den statliga förvaltningen kan mycket effektiviseras. IT kan vara ett gott hjälpmedel för att förbättra och ge service till medborgare och företag om hur vi framdeles ska kunna använda tjänster. En gemensam nationell strategi för IT i vård och omsorg är något som jag, som arbetat inom branschen i många år, bejakar. Här är det viktigt att sätta upp rimliga och vettiga mål för landsting och sjukhus att arbeta efter. IT ska naturligtvis också användas för att främja hållbar tillväxt. Det är även viktigt att handel och sådana tjänster kan få ett utrymme och kunna finnas och fungera på ett bra sätt. Därför är IT och signaturer viktiga att ta fram och få en god standard kring. Sist men inte minst måste vi se till att förbättra standarden för informationsöverföring inom vård och omsorg och på andra ställen. Även jag vill avsluta med att tacka kansliet för dess tjänster, stöd och hjälp till oss ledamöter och önska er alla en god jul och ett gott nytt år. Det är, som talmannen sade tidigare, lite prematurt, men detta är den sista debatt jag deltar i. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Det känns skönt att säga det!

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 152 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! Christer Winbäck sade att miljön ska spela stor roll vid regeringens bedömningar när det gäller transporter. Det är ju bra, men det kanske är svårt att säga något annat, som att miljön inte ska spela någon roll. Sedan fortsätter du, Christer Winbäck, med att berömma dig av att ni tagit bort flygskatten eftersom den inte hade tillräcklig miljöstyrande effekt. Det kan jag hålla med om. Jag hade föredragit en skatt på flygbränslet, men nu är vi medlemmar i EU, och jag antar att Folkpartiet inte driver något utträdeskrav och inte heller att Sverige ska utöva civil olydnad inom EU. Det förhindrar oss att ensidigt införa en bränsleskatt. Det var därför det blev en flygstolsskatt. Därför undrar jag hur ni i majoriteten tänkt er minska flygsektorns klimatpåverkan. Flyget ökar explosionsartat både vad gäller gods- och persontransporter. Det finns inget transportslag som är mer klimatförstörande per persontrafikenhet, eller hur du än räknar flyget. Hur har ni tänkt göra i stället? Visst ska vi ha gemensamma EU-regler när de väl är på plats, men de partier som ingår i alliansen verkar ju mot detta inom EU-systemet just genom mindre miljöskatter. Hur ska vi göra fram till dess? Har vi inget eget ansvar för det flyg som finns i Sverige?

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 153 Christer Winbäck (Fp)

Herr talman! Det är bra att Karin Svensson Smith erkänner att den flygskatt som den förra regeringen lade fram förslag om inte skulle få den effekt ur miljösynpunkt som man kanske hoppades. Det är rimligt att vi inte springer före EU i allt vi gör, för då skapar vi ojämlika konkurrensvillkor mellan företag i Sverige och i resten av EU. Det tycker vi inte är särskilt rimligt. Det finns i dag ett miljöarbete i många flygbolag inte minst för att minska kostnaderna för bland annat flygbränsle, som ju är en dyr utgiftspost i det hela. Därmed kan man också minska miljöpåverkan. Man har experimenterat med ekolandning och dylikt, vilket totalt sett ger minskade utsläpp. Det är viktigt att Sverige är med och driver en utveckling inom den europeiska unionen så att alla får lika miljöregler, skatter och annat och därmed också hjälper miljön. Däremot tycker jag inte att Sverige ska springa före. Vi ska påverka genom diskussion och debatt, inte genom att införa osolidariska konkurrensregler i Sverige.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 154 Karin Svensson Smith (Mp)

Herr talman! I Storbritannien är man från höger till vänster överens om att man ska ta ansvar. Man tycker inte att det är att springa före, utan man tycker att man påverkar mer kraftfullt om man vidtar åtgärder hemmavid. Där planerar man just nu att fördubbla flygskatten. Det är Labour och Tories överens om. Man menar att effekterna på klimatet är så förfärliga att vi måste ta ansvar för detta. Sika och andra har visat att man något bromsar ökningen av flyget genom den flygstolsskatt som vi var överens om och hade fattat beslut om innan ni rev upp det. Jag har ytterligare en fråga till Christer Winbäck. Den handlar om SJ:s monopol. I Miljöpartiet är vi överens om att SJ ska behålla ansvaret för de sträckor där man kör i dag. Ett lönsamt och väl fungerande tågtrafikföretag är en förutsättning för att man ska planera för framtiden och investera i ny rullande materiel. Vi kan se att alla de som har ansvar för kollektivtrafiken, den upphandlade trafiken, här i Stockholm, inte investerar i framtiden. Har man inte ansvar för trafiken har man inga medel över att investera. Man planerar för den avtalsperiod man har. Hur går det ihop - man talar om miljöaspekter på trafiken samtidigt som man slår undan benen för ett fungerande tågtrafikföretag?

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 155 Christer Winbäck (Fp)

Herr talman! Som jag ser det är SJ:s monopol snarast ett hinder för att man ska kunna utveckla järnvägstrafiken på ett optimalt sätt och därmed också ett hinder för en bättre miljö. Karin Svensson Smith kallar SJ för lönsamt. Just nu är det lönsamt, men det är inte länge sedan vi gav 1,8-1,9 miljarder i tillskott för att bolaget skulle klara sig över en kris. Om flera företag hade möjlighet att konkurrera också på lönsamma linjer skulle vi få en betydligt aktivare och kanske bättre tågtrafik i Sverige än vi har i dag. Ansvaret för tågtrafikföretagen är inte trafiken utan företaget som sådant.

Peter Pedersen (V)

Anf. 156 Peter Pedersen (V)

Herr talman! Det senaste replikskiftet visar att detta är djupt ideologiskt. I princip hävdar borgerligheten att alla samhälleligt ägda företag som går med vinst ska säljas. De menar att det är bättre att någon privat ägare tar hand om vinsten än att vi skattebetalare gemensamt gör det. Jag förstår inte den ståndpunkten riktigt. Däremot vill man att de företag som inte går med vinst ska behållas. Detta bevisar då tesen att allt som ägs och drivs offentligt inte är lönsamt. Jag har svårt att moralisera över att vissa offentliga företag fungerar, går med vinst och gör bra saker. Det viktiga är att man lever upp till de mål som ägarna - i det här fallet vi skattebetalare - har satt upp. Om vi får en sådan utveckling på järnvägssidan som Folkpartiet tycks vilja ha finns det en risk att det blir en utveckling som på andra avreglerade marknader, där det till slut i stället blir ett oligopol som styr och ställer. Det har inte alls gynnat det stora flertalet att vi har fått denna stora mängd av olika företag. Dessutom finns en begränsning när det gäller järnvägstrafiken. Vi har de spår vi har. Det är svårt att konkurrera på lika villkor om man ska ta sig fram på samma sträcka och konkurrera om ett spår. Det finns vissa naturliga monopol. Jag har svårt att inte se järnvägstrafiken som ett sådant. Jag uppfattade att Christer Winbäck hade hand om flygtrafiken. När Moderna transporter kom var det en diskussion om - och det blev också en utredning som skulle titta på detta - stödet till flygplatser. Man skulle försöka prioritera flygplatser i de landsdelar där man inte lätt kunde utnyttja järnvägar och andra kollektiva trafikmedel. Dem skulle man satsa på i första hand, inom ramen för knappt 100 miljoner. Då kom det mycket kritik från borgerligt håll. Nu ser jag ingenting om detta i budgeten, utom att ni säger att ni ska ge ett tilläggsdirektiv till den pågående flygplatsutredningen. Där vill ni få fram att alla regionala flygplatser ska få likvärdiga villkor. Om man ger alla likvärdiga villkor för till exempel persontransporter, gynnar det då dem som i dag är längst från Stockholm, Göteborg och Malmö, eller missgynnas de av en sådan inriktning på politiken?

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 157 Christer Winbäck (Fp)

Herr talman! Det är riktigt att det finns en ideologisk skillnad mellan Peter Pedersen och mig i dessa frågor. Peter Pedersen sade något om att allt som är offentligt inte är lönsamt. Det är inte så vi säger, tvärtom. Det finns offentliga saker som kan vara lönsamma. Men frågan är då om de ska drivas offentligt eller inte. Där finns det en åsiktsskillnad mellan oss. Flertalet av de företag som i dag drivs i offentlig regi och som det inte finns någon annan samhällsnytta med skulle lika gärna kunna drivas i privat regi. Det kan finnas undantag, exempelvis Systembolaget, som man av hälsoskäl kan tycka inte borde säljas ut. Att man ibland får oligopol beror nog snarare på att konkurrensen inte är tillräckligt bra och att det inte finns tillräckligt bra spelregler för att många företag ska kunna komma in och leva på ett bra och fruktbart sätt. Jag tror att det är viktigt att hela tiden se över marknaden och skapa förutsättningar för att företagen ska kunna leva. Jag tror inte att järnvägstrafiken skulle missgynnas om vi skapar flera järnvägsaktörer som bedriver trafik i Sverige. Det är riktigt att spåren sätter begränsningar, men det är inget som säger att SJ med automatik alltid ska ha de bästa slot -tiderna. Detta är något man kan resonera om. Jag är inte riktigt säker på vad det var för fråga som ställdes om regionala flygplatser. Jag skulle gärna vilja att Peter Pedersen upprepade den.

Peter Pedersen (V)

Anf. 158 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Man har ungefär 100 miljoner - jag tror att det nämndes 87 miljoner i budgeten - att fördela på regionala flygplatser, och man säger att man ska jämställa dem så att de har likvärdiga förutsättningar. Jag hävdar att detta kommer att missgynna vissa flygplatser som ligger långt från de stora centralorterna. Min fråga är: Ni säger att ni ska se över villkoren och att det ska komma nya direktiv - ska det då också tillföras nya pengar? Ni kan ju inte använda samma pengar hur många gånger som helst. Fru talman! Jag tycker att Christer Winbäck klargjorde väldigt tydligt det som jag sade i mitt förra inlägg. Ni har som ideologisk grundövertygelse att om det ska finnas offentliga företag så ska de inte gå med vinst. Om de gör det ska de per definition privatiseras så att någon annan kan tjäna pengarna. Det är i princip detta ni säger. På järnvägssidan säger ni nu att ni ska låta andra komma in och konkurrera på de lönsamma delarna, så kan man någon gång i framtiden låta samhälleliga aktörer ta hand om olönsamma sträckor via Rikstrafiken, om ingen annan vill köra dem: Låt privata aktörer ta över till exempel sträckan Göteborg-Stockholm, sedan får samhället stå för resten. Här finns också en ideologisk skillnad mellan de två blocken i svensk politik. Jag tycker att det är bra att denna skillnad kommer fram tydligt, så att vi kanske kan få en annan ordning när det gäller transportpolitiken inför nästa val. Och hur menar Christer Winbäck, som är en duktig IT-politiker, att vi med marknadens hjälp ska ordna så att de 4,6 % - ungefär så många tror jag att de är - i Sverige som inte kan vänta sig att få tillgång till bredband ska kunna få det? Eller är det igen vi skattebetalare som via något kommunalt, landstingsägt eller statligt bolag ska gå in och se till att även dessa på den yttersta marginalen ska få tillgång till viktig teknik? Ska marknaden lösa detta, och i så fall på vilket sätt? Det skulle vi i Vänstern vilja veta.

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 159 Christer Winbäck (Fp)

Fru talman! Det är bra att de ideologiska skillnaderna kommer fram tydligt här i kammaren. Det är väl den yttersta anledningen till att vi står här just nu och debatterar. Nej, man kan inte använda samma pengar två gånger. Grundresonemanget är naturligtvis att det på de regionala flygplatserna ska finnas en konkurrenskraft och en möjlighet att bedriva en vettig flygtrafik. På de ställen där man inte klarar detta - i glesbygd och på andra platser - är det Rikstrafikens uppgift att göra upphandlingar där man skjuter till skattemedel. Det har vi gjort inom andra trafikslag, och det är inget fel att göra det också inom flygtrafiken. Det handlar om ett fåtal orter där man behöver göra sådana förstärkningar. Det är väl statens uppgift att värna medborgarna. Däremot är det inte statens uppgift att driva en massa företag annat än om de behövs för samhällsuppdraget och detta inte kan skötas på annat sätt. Där har vi en skillnad i ideologi. Det vet vi om. Låt mig så hoppa över till IT-frågorna. Om man hade använt en del av de pengar som man plöjde ned i bredband mellan orter där det hade varit kommersiellt lönsamt att lägga ned fibrer och annat till att i stället göra dessa glesbygdssatsningar så hade det funnits mycket pengar över i dag. Tekniken förändras på IT-sidan. Med stormsteg sker nya landvinningar. Hur tekniken om några år kommer att se ut för att garantera bredband även till dem som inte har det i dag är svårt att svara på. Jag tror inte att man ska plöja ned en massa pengar i teknik som kommer att bli föråldrad inom en kort framtid. Det finns möjligheter med satellit och annat att nå glesbygd. Det är väl sådant som utvecklas just nu.

Anders Karlsson (S)

Anf. 160 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag vill ställa några frågor till Christer Winbäck. Du säger att det är en väl fungerande flygtrafik enligt de transportpolitiska målen. Det är vi helt överens om. Det är väldigt viktigt. Samtidigt har Peter Pedersen också ställt frågan: Vad ska de pengarna användas till? Vi fick inte något riktigt besked. Är det så att man ska smeta ut det över alla, eller är det speciellt destinerat till de flygplatser som behöver det? Det är den första frågan. Den andra frågan gäller de 4 miljarderna. Den ställer jag till alla i de politiska partierna. Tycker ni i Folkpartiet att Jan-Evert Rådhström kan få sina 4 miljarder, så att det inte bara är Moderaterna som tycker att man ska satsa 4 miljarder på trafiken och vägarna utan även ni andra i regeringen? Det har tidigare varit så tydligt under debatter och diskussioner långt innan valet. Det var en enig allians som gick till val. Då glömde man väl de 4 miljarderna vid det tillfället, men det var inte så mycket pengar. De är de två frågorna jag vill ställa först.

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 161 Christer Winbäck (Fp)

Fru talman! Vad gäller flygplatserna handlar det inte om att smeta ut en massa pengar. Det handlar om att skapa villkor som gör flygplatserna konkurrensmässiga på likartade villkor. Det har ingenting att göra med att vi på en del ställen måste använda Rikstrafiken till att upphandla flygtrafik i olika delar av Sverige. Jag ser inte någon motsats i detta, tvärtom. Jag går sedan till de 4 miljarderna som efterlyses och som det står om i regeringens budget. Regeringen som helhet och de fyra partier som finns i den står bakom det budgetförslag som i dag föreligger. Vi jobbar i dag i en allians som är enig i väldigt mycket. Vi har inte sagt att vi är eniga till hundra procent i allting, och vi kommer sannolikt inte heller att vara det. Det är ingenting som minskar vår regeringsduglighet på något sätt, utan det är sådant vi löser inom ramen för alliansen.

Anders Karlsson (S)

Anf. 162 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Svaret är alltså att i vårpropositionen finns de 4 miljarderna med om Moderaterna och Folkpartiet får vara med och bestämma. Vi får se om de andra också vill vara med på det. Centerpartiet var mer tveksamt. Jag vill också ställa en fråga om OPS, PPP eller vad ni nu kallar det för. Det nämnde du i ditt anförande. Jag har inte berört det tidigare. Det är som det har sagts tidigare. Antingen bestämmer vi oss för att betala våra investeringar nu eller så flyttar vi dem till framtiden. Min kollega Christina sade att det är BBK, barnen får betala kalaset. Det är lite vad det kan bli. Men man kan också göra på ett annat vis. Det vill jag ställa en fråga om. Man kan också avgiftsfinansiera det så att det privata näringslivet finansierar vägen. Sedan får man betala för varje kilometer man kör, och så man ha någonting elektroniskt eller hur det nu ska avläsas. Man stannar vid bommen, och så betalar man 100 kr eller 200 kr för att man har kört dessa fyra kilometer eller vad det nu är. Oberoende av om man använder PPP, OPS eller vad ni nu kallar det, ska det finansieras i budgeten. Det man gör är att flytta kostnaderna framåt i tiden. Det är ungefär som när jag lånar på mitt hus. När jag bygger det kostar det i dag 2 ½ miljon att bygga en enkel villa. Då lånar jag också 2 ½ miljon. Sedan amorterar jag av en viss del framöver, och så får jag betala ränta på det. Jag måste då lägga in den i min personliga budget. Likadant måste staten göra. Var ska man lägga in det? Ska det avgiftsfinansieras, eller ska man skära ytterligare i välfärden för att kunna finansiera OPS-lösningarna?

Christer Winbäck (Fp)

Anf. 163 Christer Winbäck (Fp)

Fru talman! Det handlar om att få tillväxt och välfärd. Jag håller med om att det är väldigt viktigt. Vi kan ta exemplet med huset som vi köper privat. Om vi skulle spara till ett hus innan vi kan flytta in i det skulle nog de flesta av oss inte kunna flytta in förrän vi är redo att flytta till något annat betydligt mindre boende där andra tar hand om oss. Jag tror att det är viktigt att vi där vi tror att det finns samhällsekonomiskt lönsamma investeringar gör dem i god tid. Det är viktigt att bygga ut där vi tror att vi kommer att få en tillväxt i landet. Vägar är till för att få tillväxt. Jan-Evert Rådhström nämnde i sitt anförande vägar som inte går att köra på. I hans hemlän har man vägar som i många månader under tjällossningen är avstängda och därmed inte kan serva med förnödenheter till fabriker och industrier, tillbaka ur skogen och så vidare. Vi får alltså en tillväxt som inte fungerar. Vi måste se till att få vägar som fungerar där vi tror att det är samhällsekonomiskt lönsamt. På så sätt får vi en ökad tillväxt. Vi får mer pengar att använda till välfärd och annat. På så sätt tjänar våra barn och barnbarn som får betala en del av detta. De tjänar på att vi har en högre tillväxt i Sverige och mer pengar att använda till välfärd. Det är min tro.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 164 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Sjöfarten är ett mycket viktigt trafikslag i Sverige och en näring som visar på en stark tillväxt. Över 90 % av all export och import räknat i transporterad vikt går på lastfartyg eller färjor i något skede av transportkedjan. Sedan det nya sjöfartsstödet infördes den 1 oktober 2001 kan den svenska handelsflottan konkurrera på lika villkor gentemot andra EU-länders handelsflottor när det gäller löner. Det har inneburit en positiv utveckling för handelsflottan. För närvarande levereras ett fartyg i veckan från varv till svenska redare, och detta medför flera arbetstillfällen. Under november och december kommer nio nya fartyg att levereras till rederierna i Sverige. Genom att ha konkurrensneutralitet när det gäller beskattning av inkomst har många arbetstillfällen stannat kvar i Sverige inom sjöfarten och även utvecklats. Det svenska sjöfartsklustret har ökat sedan år 1997 med ca 50 000 människor och är nu ca 220 000 människor. Tonnagebeskattning av fartyg är ett system som vi i alliansen ställer oss positiva till. Det är bara Sverige som ännu inte infört ett sådant system inom den europeiska unionen. Tonnageskatteutredningen lämnade sitt förslag i februari 2006, och förslaget har också varit ute på remiss. Som vi har hört många av mina företrädare i debatten säga hade alliansregeringen en dryg vecka, eller tio dagar, på sig att presentera en budget som innehöll de löften som alliansen gick till val på. Budgeten innehåller ca 30 skatteförslag, vilket visar en imponerande handlingskraft med den korta tid man hade. Många andra skatteförslag, som exempelvis tonnageskatten, fanns inte med i Bankerydsöverenskommelsen eller i alliansens valmanifest men är inte mindre viktiga för det. Vi är många som väntar otåligt på beredningen i Regeringskansliet och hoppas på en snabb handläggning. Fru talman! Det är bra att regeringen avser att se över de transportpolitiska målen och att detta ska ske genom en dialog med de transportpolitiska aktörerna och förankras väl i hela landet. Utgångspunkten för denna genomgång kommer att vara förbättrade förutsättningar för tillväxt och företagande samtidigt som trafikslagens negativa miljöpåverkan ska minimeras. I regeringsförklaringen finns angett att man vill stärka skyddet av Östersjön och andra närliggande havsområden genom både nationella initiativ och ett ökat samarbete med övriga Östersjöländer. Regeringen planerar att utarbeta en nationell havsmiljöstrategi för Östersjön och Västerhavet. Klassningen av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde och Östersjöstrategin, vars syfte är att eliminera utsläpp av fartygsavfall, är några exempel på verkningsfulla instrument som bör användas i detta arbete. Målet är att utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara till år 2010. Det är därför positivt att regeringen tillsammans med övriga länder runt Östersjön deltar i EU:s projekt om sjömotorvägar, som är en del av det transeuropeiska transportnätet och syftar till att förbättra och effektivisera godstransporterna. Ett första projekt med en budget på 3,5 miljoner euro har inletts. Projektet kommer bland annat att beskriva godsflödena i Östersjön och hur isbrytningssamarbetet runt Östersjön kan förbättras. Inom EU behandlas det tredje sjösäkerhetspaketet. En av de frågor som alliansregeringen vill lyfta fram i detta paket är de skärpta kontrollerna av utländska fartyg. I dag är vår transportminister i Bryssel. Där kommer bland annat förändringar av hamnstatskontrolldirektivet upp på agendan. Vi fick en dragning om detta i torsdags i utskottet. Fru talman! En säker sjöfart är viktigt för näringen, för de anställda och för miljön. Den 1 november i år förliste tankbåten Finnbirch i hårt väder utanför Öland. 13 besättningsmän kunde tas upp ur havet av räddningspersonal i helikoptrar. Två besättningsmäns liv kunde dock inte räddas. En avled på sjukhuset ganska omgående, och den andres kropp hittades först den 22 november. Det var extremt dåligt väder vid förlisningen, och räddningspersonalen gjorde ett heroiskt arbete med att rädda så många som det bara gick, och detta med fara för sina egna liv. Nu ligger Finnbirch på 83 meters djup med en last av 250 ton tjockolja och tio ton smörjolja ombord. Rederiet redovisade den 8 december en plan till Sjöfartsverket över hur oljan kommer att tas om hand. Den 19 december kommer Sjöfartsinspektionen tillsammans med rederiet att gå igenom planen för att ta upp oljan på ett så säkert sätt som möjligt. Det är också viktigt att inte vinstmarginalerna blir så små att fartyg trotsar både väder och vind och riskerar liv för att klara sina uppdrag. Östersjön är ett innanhav. Varje dag passerar 2 500 fraktfartyg genom Östersjön, och trafiken ökar. Olyckan med Finnbirch är en väckarklocka om vikten av ökad säkerhet i detta innanhav. Men sjösäkerheten och sjöräddningen är också viktig på alla hav, vilket vi i Göteborg fick uppleva den gångna helgen då fiskebåten Marina från Hönö i hårt väder gick på grund på Klåveskär sydväst om Vinga och sjönk till botten. Alla fyra fiskarna räddades dock av en lotsbåt, och även helikopter kom till platsen. Kustbevakningen är en viktig resurs i detta sjösäkerhetsarbete med sin ständiga beredskap. Under 2005 svarade myndigheten för 264 räddningsinsatser, vilket motsvarar ca 27 % av det totala antalet som genomfördes i svenska vatten. En annan viktig resurs är frivilligorganisationen Sjöräddningssällskapet som med sina 30 000 medlemmar och många frivilliga arbetare gör viktiga insatser för att rädda folk i nöd på haven. Jag tycker det är på sin plats att i en debatt om sjösäkerhet i riksdagens kammare få nämna denna organisation som nu har drygt 60 sjöräddningsstationer med över 130 båtar och ca 1 500 frivilliga besättningsmän. Fru talman! En statlig förhandlingsman har till uppgift att lämna förslag till åtgärder för hur hamnarnas samlade infrastruktur och resurser bäst ska kunna utnyttjas effektivt. Han ska även identifiera hamnar av strategisk betydelse och föreslå vilka hamnar som ska ges prioritet i förhållande till andra hamnar när det gäller den statliga finansieringen av infrastrukturen. I hans uppgifter ingår även att utvärdera nuvarande principer när det gäller kostnadsfördelningen för de allmänna farlederna. Utredningen ska vara klar den 1 oktober 2007. Farledsavgifterna är den största inkomstkällan för Sjöfartsverkets verksamhet och uppgick till 930 miljoner 2005. Låt mig nu gå över till reservationerna. I Vänsterpartiets reservation nr 2 anges att investeringsanslagen till farlederna har minskat med 41 miljoner. De vill förstärka anslaget med motsvarande belopp. Sjöfartsverket har i sin investeringsplan redovisat samma belopp som regeringen angivit i budgeten, det vill säga 114 miljoner för 2007. Utskottsmajoriteten har inte funnit någon anledning att ifrågasätta Sjöfartsverkets investeringsplan och avvisar därför motionen. När det gäller reservation nr 1 från Vänsterpartiet och Miljöpartiet och deras kritik av Sjöfartsverket när det gäller att jämställdhetsmålen ska ha lika stor prioritet som övriga transportpolitiska delmål, vill jag hänvisa till vad som sagts om att regeringen avser att se över alla transportpolitiska mål och då ha som fokus förbättrade förutsättningar för tillväxt och företagande samt att trafikens negativa miljöpåverkan minimeras. I detta arbete kommer alla viktiga aktörer på transportpolitikens område att medverka. De kommer att få ge sin syn på vilka prioriteringar som de anser vara viktigast på det transportpolitiska området. Det kan hända att dessa prioriteringar kommer att avvika från de mål som den förra regeringen och dess samarbetspartier ansett vara viktigast för transportsektorn i Sverige. Avslutningsvis vill jag nämna något om de översvämningshot som finns framför allt när det gäller Mälaren, Hjälmaren och Vänern. Klimat- och sårbarhetsutredningen har i sitt nyligen publicerade delbetänkande, som kom den 1 november, angett de risker och åtgärder som bör sättas in för att undvika dessa hot. Majoriteten i utskottet vill avvakta den pågående remissbehandlingen innan man anger vilka konsekvenser detta kan få för den framtida investeringsplanen. Det gäller Södertälje kanal, Trollhätte kanal samt utflödet i Göta älv och runt hela Stockholm. Efter denna regniga höst, framför allt i Västsverige, med översvämmade hus, tunnlar, vattendrag och åar inser man att det brådskar med åtgärder, vilket vi i utskottet är väl medvetna om. Med detta yrkar även jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Även jag vill tacka kansliet för denna höst och för ett gott tjänstemannaskap.

Peter Pedersen (V)

Anf. 165 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Eftersom jag har tänkt att det här ska vara min sista replikväxling i den här betänkandeomgången vill jag också tacka utskottskansliet för ett fantastiskt bra arbete. Man har lyckats fånga alla partiers förslag. Ibland undrar man om ni gör det bättre än vi själva. Jag ska hålla mig till sjöfarten. Det stämmer som sagts här att regeringen har lagt sig på samma nivå som Sjöfartsverket. Vi tycker att det är att gå baklänges in i framtiden. Vi tycker att det är bättre att behålla dessa 41 miljoner kronor även i framtiden i stället för att dra ned. Vi tycker att det är att skicka fel signaler. Vi tycker fortfarande att regeringen och Sjöfartsverket har en ganska bristfällig argumentation för varför man ska göra på det här sättet. Jag blir inte riktigt klok på Annelie Enochsons kommentar till vår reservation om jämställdheten. Hon säger att man ska se över de transportpolitiska målen. Jag hoppas att det inte innebär att ni ska ta bort det sjätte målet om jämställdhet. Jag tycker att när vi har det här beslutet fastställt av Sveriges riksdag borde vi kunna vara överens om att samtliga aktörer, och inte minst Sjöfartsverket, rimligtvis borde följa upp detta och kunna leverera och redovisa sina målsättningar. Det är inte för mycket begärt, och det är ungefär det vi säger i den första reservationen. Ni tycker att det är bråttom att komma fram med åtgärder. Då är det anmärkningsvärt att ni inte kan avsätta pengar för detta. Det är ju inga hisnande summor. Vänstern avsätter 70 miljoner kronor för att börja vidta åtgärder vid Södertälje sluss. Det gör vi av trafikpolitiska skäl och av miljöskäl. Ni säger att ni ska vänta samtidigt som ni tycker att det är brådskande. På ett annat ställe säger ni att ni har sammanträffat med Sjöfartsverket och fått information om ökade vattennivåer i Mälaren och så vidare. Utifrån den informationen tror jag att ni borde ha så pass mycket på fötterna att ni skulle kunna vidta några påbörjande åtgärder. Vi pratar inte om miljarder, utan vi pratar om ganska små investeringar som kan ha väldigt stor betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt och även ur miljösynpunkt, inte minst för dem som bor här i Stockholm. Varför denna fördröjning av en ganska, som vi tycker, självklar åtgärd för att lösa ett problem eller möjligen dellösa ett problem?

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 166 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Som svar på den första frågan om de 41 miljonerna vill jag säga att vi har kommit till samma bedömning som Sjöfartsverket. Där har vi alltså inte samma åsikt som ni. Det är bara att konstatera att vi ställer oss bakom Sjöfartsverket och tror att de har gjort en bra analys i sin investeringsplan. När det gäller det transportpolitiska målet nr 6 om jämställdhet har vi sagt i vår budget att vi vill titta över alla målen. Vi vill ha en genomgång. Nu är det en ny regering och en ny tid. Det innebär att vi gärna vill höra vad de olika transportaktörerna säger på området. Det är möjligt att vi kommer fram till att vi ska behålla en del av dem, och det är möjligt att vi kommer att revidera, men vi har också sagt att fokus ska ligga på tillväxt och företagande. Det har vi varit väldigt klara med, och det stämmer helt med den linje vi har i alliansen när det gäller att arbete ska vara i fokus. Har man arbetslinjen som första prioritet så innebär det att tillväxt och företagande kommer i fokus. Samtidigt har vi sagt att man måste titta på att trafikens negativa miljöpåverkan ska minimeras. Det har vi sagt när vi har gått ut och pratat och kommer att prata med de olika aktörerna. Med det som bakgrund har vi inte velat ställa upp bakom Miljöpartiets och Vänsterpartiets motion. När det gäller varför vi inte kan ställa oss bakom att göra något när det gäller översvämningarna vill jag säga att jag ju kommer från Västsverige, och en så fruktansvärd regnperiod som vi har just nu har jag aldrig varit med om. Då har jag ändå bott sju år i Afrika och verkligen upplevt vad det innebär att ha regnperioder. Vissa gator i Göteborg, bland annat Ågatan, är verkligen en å. Det är ju fruktansvärt, det som händer. Men däremot kan vi inte nu ställa oss bakom det du efterfrågar - du frågade varför vi inte kan ställa oss bakom Södertälje sluss. Ni tillsatte ju utredningen med Holgersson, och den kom ju nu den 1 oktober.

Peter Pedersen (V)

Anf. 167 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Jag vill ändå säga att det ju inte är så att vi vänsterpartister och miljöpartister ser i stjärnorna och lyckas hitta ett korn någonstans. Jag vill hävda att vi faktiskt har motionerat om Södertälje sluss tidigare. Det är inget nytt problem. Att det finns andra platser som har motsvarande problem gör det ju ännu mer angeläget att vi faktiskt tar itu med det här. När det gäller jämställdheten blir jag lite orolig. Man kan nästan få intrycket nu att det där med jämställdhet kan vara på fallrepet som mål, därför att det på något slags indirekt sätt inte skulle vara säkert att det befrämjar tillväxt och utveckling. Vår bestämda uppfattning är att det är precis tvärtom. Vi tror att det är väldigt viktigt att kvinnor finns med i beslutsfattande grupper för att man ska fatta kloka och långsiktigt vettiga beslut. Vi ser ju att den nuvarande politiken på transportsidan har vissa problem med att leva upp till exempelvis klimatmålen, och vi tror att ökad jämställdhet skulle kunna vara bra. Vi hittar ju inte på ett nytt mål här. Vi säger bara att om nu riksdagen i demokratisk ordning har bestämt att vi ska ha de här sex målen så ska de rimligtvis gälla för samtliga. Vi säger lite försiktigt att man kanske ska påpeka det ännu lite mer tydligt i nästa regleringsbrev att det här faktiskt har hög prioritet även inom Sjöfartsverket. Vi har inte hittat på ett nytt delmål, utan vi säger bara att det ska gälla så länge - om ni nu inte avser att ta bort det, för då gäller det förstås inte. Men just nu har vi ett beslut på att det ska gälla, och då ska det gälla alla myndigheter och verk som omfattas av det - det är vår bestämda uppfattning.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 168 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Det är sant som du, Peter Pedersen, säger: Riksdagen har bestämt detta i god demokratisk ordning. Men som jag sade tidigare: Nu har vi en ny regering, och vi har en ny tid. Man har sagt så här: Vi vill titta igenom de transportpolitiska målen och se utifrån aktörerna med det fokus som jag nämnde tidigare. Jämlikhet och jämställdhet är ju absolut viktigt - det är inte snack om annat - men just detta att det skulle prioriteras framför andra mål, som ni faktiskt säger i er motion, ställer vi oss lite undrande till. Jag går tillbaka till Södertälje sluss. Jag är ganska ny i trafikutskottet. Jag kan gott och väl tänka mig att ni har motionerat om detta flera gånger tidigare. Men så vitt jag förstår nu när det gäller Klimat- och sårbarhetsutredningen tar man upp den frågan och tittar även på Vänern och de problem som vi har i Trollhätte kanal. Jag tror att det är klokt att vi avvaktar den här remissgenomgången. Har man väntat så länge som ni tydligen har gjort under den tid då ni hade större chans att påverka än ni har nu så tror jag att ni klarar att vänta ett tag till.

Anders Karlsson (S)

Anf. 169 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag tror, med anledning av Annelie Enochsons inledningsanförande, att det är mycket av de saker som diskuteras här som vi också har diskuterat under den tidigare regeringen, till exempel tonnagebeskattning, att det ska vara en dialog och att det ska förankras, och EU:s sjömotorvägar. Jag tror att vi är helt överens. Jag tror att vi här kan komma fram och få en bred lösning, och den är viktig för sjöfarten, som jag går tillbaka till. Jag tror att vi till och med kan hitta konsensus i riksdagen för de frågorna. Det är oerhört viktigt för sjöfarten med långsiktighet och hållbarhet. Det vill jag ha sagt. Jag vill också ha sagt det som Annelie Enochson nämnde om sjöräddningen och de frivilliginsatser som görs. De är oerhört viktiga. Det är väl värt att nämna i riksdagen. Tack för det, Annelie! Det är viktigt för de människorna, som gör ett jättearbete för att rädda människoliv på sjön. Sedan vet jag inte om vi är överens mer. Men det är viktigt att ha sagt det jag har sagt nu, och det var viktigt, Annelie, att du tog upp inte minst det här med sjöräddningen. Alla ideella krafter som jobbar med det här är verkligen värda beröm. När det gäller miljömålen säger Annelie Enochson här i sitt anförande att det är tillväxten som är vägledande. Det gör mig lite orolig, därför att om det skulle vara tillväxten som var vägledande så skulle vi inte behöva sätta upp några miljömål. Då är det näringslivet och marknaden som styr tillväxten, och vi ska inte sätta upp några miljömål. Självklart är det så att det är där politiken ska komma in. Den får sätta ramar och gränser för verksamheterna. Jag skulle vilja att du, Annelie, utvidgade vad du menar när du säger att det är en ny tid nu - ja, det är det - det är en borgerlig regering. Men vad är det du menar när du säger att tillväxten är vägledande för miljömålen? Det var faktiskt så du uttryckte det.

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 170 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Vad roligt, Anders Karlsson, att vi börjar komma överens! Vi kanske har kommit till rätt utskott, du och jag, efter att ha kämpat i arbetsmarknadsutskottet i fyra år då vi inte hade så många gemensamma åsikter. Det här låter alltså bra! Jag ser med spänning fram emot vårt samarbete de närmaste fyra åren. När det gäller miljömålen så är det egentligen de transportpolitiska målen som regeringen har sagt i sin budget att man avser att titta över. Då har man sagt att man vill ha fokus på just de här två sakerna, tillväxt och företagande, utifrån att man anser att arbetslinjen är den som ska gälla. Utan tillväxt och utan företagare kan man inte upprätthålla en arbetslinje. Samtidigt säger man att man också ska titta på transportpolitiken när det gäller dess miljöpåverkan och försöka minimera den. Man ska alltså göra både-och - man ska titta på tillväxt och företagande å ena sidan och man ska se på miljöpåverkan å andra sidan. Det har man sagt när man har gått ut med ett brett anslag och försöker ha en dialog med aktörerna på marknaden. Jag tror att det kan bli ganska intressant att se vad man kommer fram till där. Men under tiden gäller de här målen, och det syns också i budgeten att vi har försökt gå igenom dem. Samtidigt har man velat ta ett steg till, och man har velat ha en dialog. Jag ser med spänning fram emot vad den dialogen kommer att leda till.

Anders Karlsson (S)

Anf. 171 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Tillväxt har vi faktiskt haft under den socialdemokratiskt ledda regeringen i stort sett sedan den tillträdde 1994 - en mycket hög tillväxt. Man får gå ända tillbaka till början av 1960-talet för att hitta tillväxt som mäter sig med dagens. Så jag får gratulera er om ni kan upprätthålla den! Ni får ju en bra start i alla fall. Men det viktiga är miljömålen, att man har miljön som en vägledning för tillväxten så att tillväxten inte helt får ta överhanden. Du säger i ditt svar att det är en balansgång. Självklart är det så att vi ska ha tillväxt i vårt land. Jag har två frågor. Den ena gäller jämställdheten, Annelie Enochson. Vi tillhörde, som du sade tidigare, arbetsmarknadsutskottet tidigare, och därmed hade vi också ansvar för jämställdhetsfrågor. Du var en ivrare för jämställdheten i alla frågor i stort sett, när vi hade debatter här i kammaren eller när vi hade diskussioner i utskottet. Helt plötsligt har det tunnats ut lite grann, sedan vi kom in i trafikutskottet. Det var inte så viktigt för Sjöfartsverket. Det är intressant att se varför nyanserna har ändrats. Kanske har till och med färgerna förändrats, skulle jag vilja säga. Den sista frågan jag ställer till sist till dig handlar om de 4 miljarder som han har varit ute och lovat här, moderaten som sitter här på bänken vid sidan om, tillsammans med sina kolleger. De fyra miljarderna har han inte fått igenom tack vare att kristdemokrater, centerpartister och folkpartister har sagt nej. Då undrar jag: Kommer du, Annelie Enochson, att se till att han får sina 4 miljarder så att han kan bygga om vägarna?

Annelie Enochson (Kd)

Anf. 172 Annelie Enochson (Kd)

Fru talman! Talet om tillväxt och dukade bord är ju inte riktigt sant, och det vet ju Anders Karlsson. Vi har ju inte fått ett dukat bord när vi har 1,4 miljoner människor i utanförskap. Det är ju bland annat den diskussionen vi har haft i arbetsmarknadsutskottet i fyra år. Vi har haft stora problem. Du vet ju alltså att det inte är som du säger. Vi har en tillväxt, men vi har problem med att människor är i utanförskap. Det är det vi vill komma åt med vår arbetslinje, och därför tycker vi att tillväxt och företagande är en bra modell när man ska titta på de transportpolitiska målen. När det gäller att jag har varit en stark ivrare för jämställdhet stämmer det: Ja, jag är för jämställdhet och jämlikhet. Men du vet också att jag inte är någon feminist. Det är jag inte. Men jämställdhet och jämlikhet är oerhört viktigt, och det är saker som vi kommer att kämpa för i den här regeringen också. Det är jag helt övertygad om. I Sjöfartsverket har vi sagt att vi vill att man ska titta på detta när man tittar på de transportpolitiska målen. Då ska vi se även detta delmål. När det gäller frågan om de 4 miljarderna satt jag och funderade på en sak. Jag vet att ni i det socialdemokratiska riksdagskansliet har ett överkott på personal just nu och att ni just nu diskuterar LAS och hur ni ska göra med dem som kommer från Regeringskansliet. Då kände jag lite grann att när ni har den stora personalen så har ni fokuserat på en enda fråga, och det är dessa 4 miljarder. Jag tycker att ni kunde ha kommit med jättemånga frågor så att er personal hade något att göra. Vi är en allians med fyra partier. Och vi är fyra partier i samverkan, och vi har ett samordningskansli. De frågor där vi ligger på olika nivåer ska vi lösa i samordningskansliet. Och vi har inga problem med det, Anders Karlsson. Och du har hört det från flera av mina kolleger som säger likadant, nämligen att det inte är några problem. Vi kommer att lösa detta.

Pia Nilsson (S)

Anf. 173 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Citybanan i Stockholm ska byggas. Så löd det glädjande beskedet i maj i år. Nu skulle det äntligen bli mindre trängsel på järnvägen genom Stockholm. Två spår skulle bli fyra. Tågtrafikens anseende skulle återupprättas. Det skulle bli färre tågförseningar och kortare restider. Pendlarna jublade. Ett genomförandeavtal tecknades mellan Banverket, Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Alla var överens. Men säg den glädje som varar. Bara någon vecka efter valet slår den nytillträdda högerregeringens partiledare till med en debattartikel i Dagens Nyheter. Budskapet är att man inte längre tror på Citybanan. I stället, fru talman, vill man damma av de gamla planerna på en ytspårslösning, det så kallade tredje spåret. En fördubbling av spårkapaciteten ska bytas ut mot en 40-procentig ökning. Två nya spår ska bli bara ett. Och i samma artikel hävdas att en lösning av trafiksituationen i Storstockholmsregionen måste ges hög prioritet efter, vad man påstår, årtionden av politisk splittring och uteblivna satsningar. Fru talman! Citybanan i Stockholm måste därför byggas. Så sent som i maj i år var alla överens. Efter intensiva förhandlingar blev alla parter överens om att Citybanan är lösningen på trafikproblemen i Stockholmsregionen. Inget annat svenskt järnvägsprojekt ger en så stor nytta för tågtrafiken nationellt, regionalt och lokalt som Citybanan. Det var i maj månad i år. Men så får vi i september en högerstyrd regering som knappt hinner slå sig ned på sina ministerstolar förrän de vill riva upp beslutet om Citybanan. Varför? Har trafiksituationen blivit så mycket bättre, eller? Fortfarande trängs 24 tåg varje timme på de två spår som i dag finns vid södra infarten till Stockholms central. Och i dagsläget finns inte kapacitet för flera tåg vare sig under morgon- eller kvällstimmar, detta i ett Stockholm med en stark befolkningstillväxt där jobben blir alltfler. Men Citybanan är inte bara en angelägenhet för Stockholm. Mer järnvägskapacitet genom Stockholm är minst lika viktigt för Mälarregionen och för övriga delar av landet också. För mig och för många andra västmanlänningar är en fungerande tågtrafik ett måste om flera ska kunna dra fördel av Storstockholms arbetsmarknad. Men vi har tröttnat på alla förseningar. Citybanan fördubblar spårkapaciteten som i sin tur minskar trängseln, som i sin tur leder till färre förseningar. Många är de anklagelser som har riktats mot oss socialdemokrater från denna talarstol, inte minst från Centerpartiets företrädare. Det har påståtts att vi inte har tagit problemen med Stockholmstrafiken på fullaste allvar, att vi har saknat handlingskraft och att vi inte har agerat tillräckligt snabbt för att komma i gång med Citybanan. Nu förväntar vi oss att ni ska tala om för alla tågresenärer och för hela svenska folket vad borgerlig handlingskraft handlar om. Nu har ni chansen. Nu har ni chansen att gå från ord till handling och ta ansvar för det påbörjade bygget av Citybanan som vi alla var så överens om. Det förväntar vi oss av er. Men vad gör ni i högeralliansen då? Jo, ni får kalla fötter och tänker utreda det tredje spåret ännu en gång, ett förslag som skrinlades för elva år sedan. I förstudien till Citybanan konstateras att lösningen med tredje spåret inte längre uppfyller kraven på vare sig kapacitet eller kvalitet. Ett tredje spår skulle samma dag som det tas i bruk försätta Storstockholm, regionen och nationen i en ny kapacitetsbrist. Trots det framhärdar ni i att en utredning ska göras. Ni tror att tredje spåret är en tillräcklig och billigare lösning som kan komma till stånd tidigare än Citybanan. Jag delar inte den uppfattningen. För det första: När man jobbade med frågan om tredje spåret under första halvan av 90-talet fanns varken lagen om byggnad av järnväg eller miljöbalken. Frågan har alltså inte hanterats enligt gällande miljölagstiftning. För det andra: Det finns inte heller någon gällande detaljplan som tillåter byggandet, och vattendomen som man ordnade på 90-talet gäller inte längre. Och någon kostnadskalkyl existerar inte ens. För det tredje: Med de olika planeringsmoment som detta projekt måste arbeta sig igenom så kan ett tredje spår under extremt gynnsamma förhållanden finnas på plats år 2017. Men extremt gynnsamma förhållanden råder så gott som aldrig i Stockholm. Därför är år 2020 närmare verkligheten, åtminstone om man får tro expertisen på Banverket. Fru talman! Citybanan ska byggas. Om vi menar allvar när vi i vårt övergripande mål säger att vi ska säkerställa en långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet, då ska Citybanan byggas. Om vi menar allvar när vi i ett av våra delmål säger att transportsystemet ska utformas så att medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses, då ska Citybanan byggas. Om vi menar allvar när vi i ett annat av delmålen säger att transportsystemets utformning och funktion ska bidra till att uppnå målen för den regionala utvecklingspolitiken, då ska Citybanan byggas. Vi socialdemokrater tar dessa mål på fullaste allvar. Därför ska Citybanan byggas. Och det är därför som vi har reserverat oss i trafikutskottet, en reservation som jag här och nu yrkar bifall till. Under tio års tid har detta projekt pågått, och i maj i år var alla överens och detta genomförandeavtal tecknades. 1 miljard har redan satsats på Citybanan. Är det pengar som har kastats i sjön nu när den högerstyrda regeringen inte kan bestämma sig? Vad vill ni egentligen? Självklart ska Citybanan byggas, säger det moderata finansborgarrådet Kristina Axén Olin. Statsminister Reinfeldt låter i debattartikeln i DN i oktober meddela att han helst inte vill att den ska byggas. Skynda, skynda Ulrica Messing, sade centerpartisten Kerstin Lundgren så sent som i fjol i en interpellationsdebatt. Nej, låt oss utreda lite till, säger centerpartisten Sven Bergström. Hur blir det? Vad vill ni egentligen? Blir det Citybanan, tredje spåret eller flera utredningar? Hur länge ska tågresenärerna få vänta på besked? Vad säger ni till alla pendlare från Västmanland och Mälarregionen som har tröttnat på alla förseningar och alla inställda tåg? Spåren räcker ju inte till. Det spelar ingen roll om man sätter in flera tåg, gör om tidtabeller, utbildar tågpersonal eller bryter upp monopol om spåren inte räcker till. Att bygga Citybanan är det snabbaste sättet att få till stånd ökad järnvägskapacitet genom Stockholm. Det gynnar Stockholm, regionen och nationen. Därför säger vi socialdemokrater: Citybanan ska byggas! I detta anförande instämde Christina Axelsson, Kerstin Engle, Anders Karlsson och Lars Mejern Larsson (alla s) samt Karin Svensson Smith (mp).

Sven Bergström (C)

Anf. 174 Sven Bergström (C)

Fru talman! I alliansen hade vi tanken att låta Sten Nordin vara talesman. Men eftersom jag ett antal gånger blivit så provocerad får jag väl ändå säga något. Pia Nilsson tar väldigt stora ord i sin mun och är väldigt karsk. Men, Pia, är det inte klokt att någon gång tänka efter före? Jag tänker på projekt typ Hallandsåsen som Centerpartiet har röstat för. Det blev en klar majoritet i kammaren. Men nu i eftertankens kranka blekhet funderar många över om det inte hade varit klokt att i ett väldigt tidigt skede göra halv halt och fundera över vart det tar vägen med kostnaderna, hur mycket kostnaderna får skena, innan alternativa lösningar övervägs. Det är väl ungefär det som har inträffat när det gäller Citybanan och som alla som vill se fakta nu funderar över. Vi ser att det är anmält rejält mycket högre kostnader än som var sagt från början när det gäller Citybanan. Nu skapar man utrymme för åtminstone ytterligare ett par tre tåg per timme genom växelförändringar här i stan på Tegelbacken. Det ger en liten tidsfrist. Vi kan väl alla vara överens om att det är välkommet. Alliansregeringen har gett Hans Rode i uppdrag att under några månader göra en snabbutredning för att se över vilka alternativ som finns till Citybanan. Skulle Hans Rode komma fram till att Citybanan är en lysande idé har vi helt klart förlorat några miljoner. Men vi har ändå fått bekräftat att det är en klok idé att göra den här satsningen. Precis som du säger har vi varit många partier som länge trott på det här projektet som ett bra sätt att lösa problem inte bara för Stockholmstrafiken utan för hela landet. Som någon talare här tidigare har sagt är det faktiskt angeläget för hela Sverige att vi får ordning på järnvägstrafiken i Stockholms stad. Men ta inte så jättestora ord i din mun redan nu, utan låt oss ha lite is i magen! Vi får medge att vi möjligen tappar några miljoner om det nu skulle visa sig att Hans Rode kommer fram till att det ändå är Citybanan som gäller. Då har vi i alla fall gett det hela en chans till och tittat noggrannare på kostnaderna.

Pia Nilsson (S)

Anf. 175 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Sven Bergström, jag väljer mina ord själv. Men tack för tipset! I det här fallet tror jag att det kan vara klokt att förstora orden och tydliggöra budskapet, inte minst utifrån vad din kollega Kerstin Lundgren sade förra året i en interpellationsdebatt. Hon sade bland annat - vänd till Ulrica Messing: Vill statsrådet fortsätta att spela svartepetter kring Citybanan och Mälarbanan, eller vill statsrådet ge en tydlig signal om att nu får det vara ett slut, att nu är hon beredd att säkerställa och ta ett ansvar för att det här kommer att genomföras? Eller kommer statsrådet att se till att tiden bara rinner i väg och den driftsstart som är så oerhört angelägen försenas och förskjuts allt längre bort i framtiden? Sedan säger hon: Nu säger statsrådet att hon har varit oerhört tydlig. Banan ska byggas så snart som möjligt. Men varför då inte ge en tydlig signal om att dra i gång byggnationen av banan? Varför vänta och fortsätta att vänta? Detta sade din kollega Kerstin Lundgren så sent som den 17 mars 2005. Nu delar du säkert inte hennes uppfattning. Ni är splittrade inte bara inom alliansen utan också inom era egna partier. Det i sig är väl beklagansvärt. Just därför är det viktigt att vi socialdemokrater står för stabiliteten. Vi säger att Citybanan ska byggas. Jag vet inte vad du i dag säger om det, Sven Bergström.

Sven Bergström (C)

Anf. 176 Sven Bergström (C)

Fru talman! Ödmjukhet är väl inte och har aldrig varit Socialdemokraternas bästa gren. Jag vidhåller att det alltid kan vara klokt att tänka efter före när det är så oerhört stora belopp som det handlar om, Pia! Jag skulle kunna tänka mig att jag uttryckte mig ungefär som Kerstin. Du kan ju gå tillbaka till protokoll och titta efter vad jag har sagt om Citybanan. Vi var alla i denna kammare eniga om att vi måste hitta en bra lösning för järnvägstrafiken genom Stockholm därför att det påverkar hela landet och är angeläget för stockholmarna. Vi är eniga om det. I slutsatsen skiljer vi oss åt - om det är klokt att nu göra halv halt och låta en utredare förutsättningslöst titta på det här och snabbt komma fram till ett resultat när det gäller om detta är klokt eller inte. Jag tycker att vi kan ta den tiden på oss. Jag tror också att Kerstin Lundgren instämmer i att det kan vara klokt att ta den tiden på sig. Vi har ju nu på bordet fakta om att kostnaderna faktiskt skenade. Det visste vi inte när Kerstin Lundgren hade den interpellationsdebatt som du refererat till. Tidigare i debatten har vi talat om samhällsekonomiska analyser. Har Pia Nilsson och Socialdemokraterna tagit del av den samhällsekonomiska analysen av Citybanan? Är det en väldigt väldigt klok investering om kostnaderna skenar i väg på det sätt som det nu pekar mot? Eller finns det möjligen alternativa lösningar för att få en bra järnvägstrafik genom Stockholmsområdet som kanske är samhällsekonomiskt klokare och långsiktigt riktigare?

Pia Nilsson (S)

Anf. 177 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Kostnader som skenar i väg talar Sven Bergström om - som om parterna inte kände till den här kostnaden i maj när genomförandeavtalet tecknades! Det förvånar mig väldigt mycket. Då var ju budgetkalkylen klar. Så sent som i morse pratade jag med Banverket om hur säker den här budgeten, den kalkyl som gjorts, var. Åtminstone till 75 % lovar man. Ett löfte om mer än så går det inte att utfärda. Allting finns med, som man säger. Man har fått allt inkluderat som ska vara med, till skillnad från hur det var i den första omgången. Då saknades bland annat medel, resurser, för vissa säkerhetsåtgärder. Så här säger Banverket: Det är framför allt de två nya stationernas kostnader som har inte skenat i väg utan ökat på grund av att Landstinget i Stockholms län har lagt en högre ambitionsnivå. Man vill ha det lite annorlunda, mer funktionellt, säger man, utifrån ursprungsförslaget. Den kostnaden står inte staten för, utan det är framför allt Stockholms läns landsting som gör det. Den statliga kostnaden har ökat med 50 %, säger man. I de 13,7 miljarderna ligger det en ökning av projekteringskostnaderna motsvarande 600 miljoner kronor. Det finns också en reserv för oförutsedda behov motsvarande 600 miljoner. Sedan står ökade anläggningskostnader för en del. (SVEN BERGSTRÖM (c): Samhällsekonomin då?) Samhällsekonomiskt är det här en vinst. Vi vet att vi behöver 41-47 tåg fram till år 2030, så det här är en investering som är rätt i tiden. Vi socialdemokrater säger därför absolut ja till Citybanan - till skillnad från Centern som inte ens kan svara på frågan i dag.

Pia Nilsson (S)

Anf. 178 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Huvudstadsregionens relation till övriga landet är en relation mellan ömsesidigt beroende och ömsesidiga möjligheter. Det där tror jag att det är oerhört viktigt att komma ihåg. När nu infrastrukturprojekt som fysiskt, kan man säga, är förlagda till Stockholm och Stockholmsregionen får så stort utrymme i trafikdebatten handlar det inte bara om Stockholms län, utan det handlar om en betydligt större naturlig tillväxtregion, Stockholm-Mälardalen. Men det handlar också, som påpekats i debatten här, om hela det nationella trafiksystemet. Regeringens stadgande om att samhällsekonomiska analyser ska spela en viktig roll vid prioriteringar tillsammans med att man nu äntligen öppnar för samverkan mellan offentliga och privata investerare är det som nu lägger grunden för att man äntligen kan åstadkomma en lösning på de trafikpolitiska låsningarna i Stockholm - låsningar som drabbar stora områden. Vi vet att infrastrukturen är eftersatt. Sedan 1970-talet har de offentliga investeringarnas andel av bruttonationalprodukten kraftigt sjunkit, samtidigt som behoven ökar i kraft av en växande befolkning och en växande ekonomi. Sett till siffran bara för Stockholms län har det under de senaste 15 åren skett en ökning med ungefär 270 000 invånare. Trafiksystemet har sannerligen inte hängt med. Härtill ska vi också räkna in den befolkning i en betydligt vidare cirkel kring huvudstaden som i dag alltmer arbetspendlar hit till Stockholm. Runtom i landet kan vi nu se möjligheter i kraft av den nya politiken när det gäller att sätta i gång viktiga infrastrukturprojekt men också, som tidigare påpekats här, ta itu med det eftersatta underhållet. Mot bakgrund av detta har regeringen tillsatt en särskild förhandlingsman som ska finna en bred demokratiskt förankrad lösning för trafiksituationen i Stockholm. Jag tycker att det är ett bra och viktigt arbetssätt att man nu på det här sättet vill föra en dialog med hela regionen från regeringens och riksdagens sida innan man fattar beslut. Fru talman! Jag vill också säga att det här blir en test på Socialdemokraterna både här i kammaren och i regionen, för Socialdemokraterna kommer också att vara inbjudna till diskussionen med förhandlingsmannen. Då får ni göra ett vägval. Står ni till exempel upp för Förbifart Stockholm, som ju till och med den tidigare finansministern talade om som ett viktigt projekt? Vågar ni, som era partikamrater i Storbritannien, pröva PPP-lösningar? Labour har ju inte backat för att göra detta. Eller kommer Socialdemokraterna även fortsättningsvis att gömma sig bakom Karin Svensson Smiths trygga rygg och sedan titta fram ibland och säga ja, just det, men inte ha något mer eget i trafikpolitiken? Det blir spännande att se vilken väg ni väljer att gå. För att hålla ett högt tempo i det här arbetet har regeringen tagit initiativ till andra utredningar. Här har Citybanan tagits upp i debatten, inte minst i Pia Nilssons inlägg. Vad utredaren ska göra är att presentera hur möjligt ett ytspårsalternativ är och att belysa hållfastheten i de ekonomiska beräkningarna för Citybanan samt också redovisa vilka tekniska risker eller miljörisker som projektet kan innehålla. Det är faktiskt så att man inte kan bortse från att kostnadskalkylen formligen exploderade redan på ritbordet. Jag tycker att det är märkligt att man i debatten så lätt viftar undan ett sådant faktum som att det ökade från 7,5 miljarder till beräknade 13,7 miljarder. Att skylla det på Stockholms läns landsting tror jag nog att Pia Nilssons partikamrat Dag Larsson, som var ansvarig därifrån, skulle rynka på ögonbrynen över om han hörde. Fru talman! Man måste också redovisa vilka tillkommande investeringar som är nödvändiga för att en eventuell citybana ska kunna användas fullt ut. Kommer man till exempel från Västerås behöver man ju också Kallhällspåret. Det räcker inte med sex kilometer järnvägstunnel under Stockholms innerstad. Det är därför som den här utredningen nu görs, och den görs i högt tempo. Det är ett sätt att ta ansvar, tycker jag, för en stor investering. Det är faktiskt märkligt att det här är det enda som det har blivit en trepartireservation om från oppositionen. Det är ett illa valt symbolprojekt, om det nu är det som ni är ute efter, just att de komplicerade sex kilometerna järnvägstunnel under Stockholm inte får utredas en enda minut till. Den här utredningen borde ha tillsatts i maj månad, då förslag till avtal låg klart med regionen och sådana röster fanns, men det fanns inte något intresse av att göra det. Hade man gjort det då och sett till att utredaren hade hållit samma höga tempo som Hans Rode nu får göra, då hade hela underlaget legat klart före valet. Men det var helt tabu för den gamla regeringen och dess samarbetspartier att ens diskutera alternativ till Citybanan. Alla är ju överens om att järnvägskapaciteten genom Stockholm måste förstärkas, och alla är överens om att det är bråttom. Och datumet för Citybanan har hela tiden flyttats. Det vet jag eftersom jag själv har varit involverad från regionens sida. Först sade man att det skulle kunna vara möjligt 2009, sedan skulle det kunna vara möjligt 2011 och nu pratar man alltmer om 2016. Så länge kan man faktiskt inte vänta på att lösa problemen i Stockholmsregionen. Om vi misslyckas med det här och inte klarar att hålla investeringsramarna är det ett hot mot andra järnvägsinvesteringar. Det är ju inte så att vår politik är att sätta Citybanan i konflikt med byggandet av förbifarten till exempel, utan vår politik handlar om att värna investeringar inom både järnvägs- och vägtrafiken. Men ni i den gamla majoriteten har valt att lämna mycket av väginvesteringarna därhän. Därför är situationen väldigt akut på det området. Det syns också i Stockholmsregionen. Den lider brist på flera viktiga väginvesteringar. Huvudstaden är snart ensam om att sakna såväl förbifarts- som kringfartsled. Trafiken går rakt igenom tätt befolkade delar av staden. Stockholm behöver en förbifart och en östlig länk när väl Norra länken står klar. Förhandlingsmannen har tillsammans med regionen att klara ut såväl prioritering som finansiering av viktiga infrastrukturprojekt. Önskelistornas tid är förbi. Här handlar det om att gemensamt från staten och den regionala nivån göra prioriteringar men också ta ett gemensamt ansvar för finansieringen, och regeringen har aviserat nya möjligheter till detta. Trängselskatten kan ges karaktär av en brukaravgift, en vägavgift, där överskottet går tillbaka till bilistkollektivet. Dessa intäkter är inget ymnighetshorn som räcker till allt utan kan användas till en del av de finansieringar som behövs. Men det är långt ifrån tillräckligt, som man ibland kan tro när man lyssnar på den socialdemokratiska propagandan, för att detta överskott från en trängselskatt skulle kunna användas till nästan allting. Fru talman! Miljöfrågorna ingår som ett viktigt område i de transportpolitiska målen. Dessa frågor ställs ofta på sin spets i områden med hög koncentration av befolkning, som i sin tur kan skapa höga koncentrationer av miljöskadliga ämnen. Men man ska också hålla i minnet att storstaden i mångt är effektiv även för miljöfrågorna. Tre områden står särskilt i fokus: utsläppen av koldioxid, partiklar och buller. Dessa frågor måste finnas med i planeringen. Och regeringen har aviserat flera initiativ på dessa områden, bland annat att återkomma till riksdagen med förslag om stimulans av miljöbilar. Parallellt med detta måste frågorna kring infrastrukturen för miljöbilar lösas, så att bilarna faktiskt också kan köras och användas miljövänligt. Forskning, ny teknik och en samverkan mellan det offentliga och det privata ansvaret utgör vägen till framgång. Det visar alla erfarenheter. Fru talman! Låt mig här slå fast att en politik som leder till att man på olika sätt minskar människors möjligheter till transporter är en återvändsgränd. De främst drabbade av en sådan politik blir de som redan i dag måste avstå från transporter. Människors behov av och vilja till rörlighet kommer inte att minska i framtiden. Vår utmaning är att göra transportsektorn miljövänlig. Fru talman! Regeringens budget och tillsättandet av en förhandlingsman tillsammans med trafikutskottets betänkande ger nu regionen en närmast unik möjlighet att såväl påverka som åstadkomma en tidigareläggning av nödvändig infrastruktur - något som hela landet, långt utanför Stockholms stad, har stor nytta av.

Sten Nordin (M)

Anf. 179 Sten Nordin (M)

Fru talman! Flera borgerliga ledamöter har här stått och pratat om hur viktigt det är med dialog med aktörer. Det håller jag med om. Det var faktiskt också något som präglade det rödgröna samarbetet. Innan vi lade fast planerna för järnväg och väg och gjorde propositionen inbjöd vi alla län att komma och tala om vad som var viktigast just i deras region när det gällde vägar och järnvägar. Stockholms och sex ytterligare län samlade sig kring ett enda projekt som alla satte högst på dagordningen, nämligen Citybanan. Länen företräddes gemensamt. Alla sex övriga avstod ordet för att landshövdingen i Västmanlands skulle kunna företräda dem, en landshövding med ett tidigare moderat förflutet som med tung röst talade för samtliga sju regioner och sade: Det här är det viktigaste projektet, alla vägar och järnvägar inkluderat. Det är viktigast för persontransporterna och det är viktigast för godstransporterna. Det var vad den dialogen gav oss. Det var också det som vi lade fram i en proposition. Jag undrar om Sten Nordin har tittat på detta med fokus på företagande och tillväxt som ska prägla regeringen när det gäller Green Cargo. Har Green Cargo yttrat sig om detta? Även godstransporterna på järnväg behöver ju ytterligare kapacitet, och då är tredje spåret ett klart sämre alternativ än Citybanan. Jag har också en fråga om Sten Nordin har någon känsla för stadsmiljön i Stockholm. Det borde kanske ligga mer nära för dig än för mig som faktiskt inte bor här annat än på vardagarna. Vilka hus har regeringen tänkt riva för att få plats med det tredje spåret? En av anledningarna till att det här alternativet avfärdades var att man inte tyckte att husen på Riddarholmen skulle offras för järnvägens skull. Samhällsekonomi är jättebra, men en av anledningarna till att ni vill förbilliga Citybanan är ju att få pengar över till förbifarten. Finns det någon transportekonom i Sverige som förordar den? Jag har inte hittat en enda, och jag har läst ganska många transportekonomers utlåtande om förbifarten.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 179 Karin Svensson Smith (Mp)

Sten Nordin (M)

Anf. 180 Sten Nordin (M)

Fru talman! Jag är väl medveten om Mälardalsrådets aktivitet i fråga om Citybanan eftersom jag själv var vice ordförande i Mälardalsrådet under en viktig del av den här perioden. Min kritik handlar inte om den dialogen. Min kritik handlar om hanteringen av den situation då man fick en skenande kostnadsutveckling som på allvar redovisades förra vintern. Då kom de slag i slag. Det är hur man hanterade den situationen som det finns anledning att kritisera. När det gäller frågan om behovet av ytterligare kapacitet för järnvägstrafiken genom staden är vi helt eniga. Frågan är hur vi ska uppnå det på ett sätt som är vettigt och ansvarsfullt för både ekonomi och miljö. Man kan ha många argument för och emot Citybanan och tredje spåret. Men komplexiteten för att bygga Citybanan är långt mycket större för stadsmiljön än vad tredje spåret var ens i sin gamla utformning. Jag tänker inte i dag ta ställning till vilken av dem som är bäst eller värst. Om man nära har följt frågan om Citybanan och vilka problem den kommer att innebära för många bostäder ska man nog vara lite försiktig med att tala om stadsmiljön. Man får stänga av en tunnelbanelinje vissa månader på sommaren etcetera.

Karin Svensson Smith (Mp)

Anf. 181 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Jag ska inte diskutera vilka hus som ska försvinna. Det kan jag för lite om. En av anledningarna till att tredje spåret skippades var ju att man inte kan öka kapaciteten i ytläge utan att ta bort några av de hus som finns. Det ställer Sten Nordin mot att man har problem under själva byggtiden. Det är inte riktigt samma sak. Jag tror att de som bor i Stockholm gärna vill ha reda på vilka hus regeringen har tänkt offra för att få plats med spåret i ytläge i stället för i tunnelläge. När det gäller bostäder har jag ett annat perspektiv. Jag har ögnat igenom planen för bostadsbyggande i Stockholmsregionen. Hela den bygger på, samtliga kommuner inräknat, att man genomför Citybanan. Det är väl ganska viktigt om man vill ha fokus på företagande och tillväxt. Stockholm växer ju, och jag antar att regeringen tycker att det ska växa. Då måste man ju också bygga bostäder. All den planeringen bygger ju på att man genomför Citybanan. Har ni inte tänkt på det?

Sten Nordin (M)

Anf. 182 Sten Nordin (M)

Fru talman! Jo, Karin Svensson Smith, det har vi tänkt på. Inte ens i det gamla förslaget om tredje spåret skulle några hus på Riddarholmen rivas. Det är rätt självklart. Ingen skulle ställa upp på det. När regeringen avvisade den planen gjorde man det mycket fåordigt med några raders motivering. Man konkretiserade egentligen inte på någon punkt varför man avvisade den. Det var ett generellt uttalande om att det inte var bra för stadsmiljön i Stockholm. Självklart skulle ingen ställa upp på att riva någonting på Riddarholmen. Det är inte där problemet ligger. Bostadsbyggandet är beroende av transportkapaciteten. Både järnväg, tvärspårtrafik som vi kallar den i Stockholm - spårväg - och väg är viktiga. Förbifarten är ju viktig för den nationella trafiken eftersom Essingeleden ligger över kapacitetstaket även utan trängselskatt. Det är en motorled som går rakt igenom Stockholms bostadsområden. Det är inte särskilt miljövänligt. Förbifarten har också betydelse för regionens tillväxt och för bostadsbyggandet. Jag håller med dig, både järnväg och väg är viktiga för detta.

Anders Karlsson (S)

Anf. 183 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Sten Nordin har säkert mycket mer kunskaper om denna infrastruktursatsning i Stockholm än vad många av oss andra har. Jag reagerade över några ord som Sten Nordin sade i sitt anförande, nämligen låsningarna om OPS-lösningar eller PPP. Är det här egentligen bara en fördröjning av processen för att det ska privatfinansieras? Oavsett om det ska privatfinansieras eller om det ska finansieras offentligt ska samhället betala. Det är antingen du och jag eller andra i vår generation som är med och betalar, eller också flyttar vi det till våra barn och barnbarn. Det måste vi ha klart för oss, oavsett hur finansieringsformen ser ut. Det kan belasta statsbudgeten mer eller mindre vid vissa tillfällen. Man kan också hitta andra finansieringsformer än privata företag. Vi stänger inte dörren, men man ska vara klar över att det ska betalas. Har man handlat något får man betala det. Det är så även med OPS-lösningarna. Du frågade om reservationen och varför vi har skrivit den. Vi har skrivit en budgetmotion som man egentligen inte kan hänga upp någon reservation på. Därför har vi ett särskilt yttrande. Det är väl genomarbetat. Du får gärna läsa det. Där finns våra ståndpunkter. Vi hade en reservation på just detta område. Det här är oerhört centralt och viktigt. Vad är det egentligen i kostnadsutvecklingen som har förändrats sedan maj månad? Varför talade inte ni moderater före valet om att ni skulle stoppa Citybanan och utreda den vidare?

Sten Nordin (M)

Anf. 184 Sten Nordin (M)

Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att Anders Karlsson nu säger att det inte finns några låsningar när det gäller OPS- eller PPP-lösningar. Det tycker jag är en glädjande öppning. Vi är helt överens om att detta inte är pengar från himlen. Alla investeringar måste betalas, men det här kan vara en metod att tidigarelägga investeringar. Det kan också vara en metod att effektivisera. Det finns erfarenheter av det internationellt. Det finns väl ett skäl till att dina partikamrater i Storbritannien har fortsatt att arbeta med PPP-lösningar även efter att den mest akuta situationen i början av 90-talet var åtgärdad. Jag skulle gissa att man har goda erfarenheter, eller tror du att de är dåliga på att räkna? Ni har säkert jobbat med er budgetreservation. Men jag tycker ändå att ni har valt ett något udda objekt ur den synvinkeln att det är udda att använda som demonstrations- eller symbolprojekt. Vi är ju eniga om att järnvägskapaciteten genom Stockholm behöver förstärkas. Det råder en dånande enighet om det. Då borde det finnas en gemensam omsorg om att projektet ska fungera och att man därför måste veta vad man ger sig in på om man ger sig in på att bygga detta. Vi talade om detta från de borgerliga partiernas sida. Man kan läsa i det särskilda uttalandet från de borgerliga partierna i Stockholms läns landsting att man egentligen hade velat gå vidare för att pröva alternativ till detta. Regeringen var väldigt bestämd på att det här var det enda avtal som man var beredd att sluta med regionen. Man talade klart om sina farhågor kring det här projektet. Det är ingen tvekan om det. Jag tycker att det är bra att man nu utreder det vidare.

Anders Karlsson (S)

Anf. 185 Anders Karlsson (S)

Fru talman! Jag har inte sagt att vi är för OPS eller PPP. Jag säger att vi inte stänger några dörrar. Vi ska vara klara över att vi får betala projekten. Oberoende av om det är PEAB, Skanska eller någon annan som bygger ska de ha vinst på det insatta kapitalet. Det vet vi ju. Ingen gör någonting av välgörenhet i vårt land. Det skulle möjligtvis vara Sjöräddningen, men inte någon privat byggentreprenör. Det känner vi ganska väl till. Det fanns ju en enighet. Det har Karin Svensson Smith tidigare talat om. Alla länsstyrelser och alla landsting var överens om att det här skulle göras. Jag ska dra en liknelse. Om det hade varit samma beslutsångest när man började bygga tunnelbanesystemet i Stockholm hade vi inte haft några tunnelbanor. De var framsynta politiker. De såg framtiden. Många fick kritik för att det var en satsning som låg för långt fram i tiden och var överdimensionerad. I dag ser vi att den var alldeles ypperlig, och det är tack vare den som Stockholm kunnat växa som det gjort. Låt inte kortsiktiga tankar styra utvecklingen av Stockholm, som är ett viktigt nav för hela Sverige. Ni har möjlighet att ändra er. Det har du gjort tidigare, Sten Nordin, om trängselskatten. Ändra er om Citybanan också!

Sten Nordin (M)

Anf. 186 Sten Nordin (M)

Fru talman! Jag nöjer mig, Anders Karlsson, med att ni i dag inte stänger dörren för PPP. Det är viktigt att Sveriges största parti, som ni fortfarande är även om ni är i opposition, håller dörrarna öppna för den typen av nya lösningar. Jag gläder mig åt det beskedet. Enigheten handlar om att man behöver stärka kapaciteten, och om man följt resan med Citybanan, som jag haft anledning att göra eftersom jag varit regional politiker, kan man se att de första kalkylerna låg på 2-3 miljarder. Sedan ska det i rättvisans namn sägas att man plussat på saker under resans gång, men den sista kostnadsexplosionen handlar inte om kvalitetshöjningar utan om att man faktiskt fått ökade kostnader. Dessutom dyvlade man över en hel del av kostnaderna på regionen, vilket är ett annat problem, Anders Karlsson, eftersom Stockholms läns landsting behöver använda rätt många av sina miljarder till att förbättra den befintliga trafiken. Det är alltså ett bekymmer. Vi kommer att slutgiltigt ta ställning till detta när vi har alla underlag ordentligt framme. Regeringen har tillsatt en snabbutredning, och jag tror att det kommer att vara precis vad vi behöver för att kunna fatta ett bra beslut kring järnvägstrafiken i Stockholm.

Pia Nilsson (S)

Anf. 187 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Beslutsångest var ordet, Sten Nordin. Vad vill Moderaterna egentligen? Man blir inte riktigt klok på det, inte före och knappast heller efter dina inlägg. Du säger att du inte vill ta ställning i dag. Finansborgarrådet i Stockholm, Kristina Axén Olin, har redan tagit ställning. Hon säger att Citybanan är den optimala lösningen. Hon, din partivän, ser ingen annan lösning. Dessutom var det ett enhälligt beslut som fattades i maj mellan de tre aktörerna. Det gjordes en ansvarsfördelning mellan Banverket, Stockholms stad och Stockholms läns landsting. Det gjordes också en kostnadsfördelning. Beslutet i maj var enhälligt. Mycket märkligt! Det hinner bara gå några månader så visar Sten Nordin brist på handlingskraft. Jag är förvånad med tanke på hur mycket kritik ni riktat mot oss. När ni sedan väl får chansen tar ni den inte. Jag är mycket förvånad. Det tidsperspektiv som du nämner för Citybanan är i värsta fall 2016, i bästa fall något år tidigare. Man har sagt mellan 2013 och 2016. All expertis bedömer tidigast 2020 för tredje spåret, och det finns anledning att lita på vad de säger. Anser du, Sten Nordin, att ett tredje spår, ett spår till, fyller den kapacitet som framtiden kräver när det gäller spårtrafiken?

Sten Nordin (M)

Anf. 188 Sten Nordin (M)

Fru talman! Jag tänker som sagt inte ta ställning till om det är tredje spåret eller Citybanan vi ska ha förrän vi har Hans Rodes utredning på bordet. Det är möjligt att Pia Nilsson gjort en egen utredning och känner sig klar med den frågan, men jag tänker avvakta den mycket tunga och seriösa utredning som Hans Rode genomför med hjälp av all den expertis som nu står till hans förfogande. Den måste vi först ha på bordet, och skälet till det är att kostnadsexplosionen i närtid varit total. Jag tror att det finns flera aktörer i regionen som i likhet med mig äntligen kommit i närkontakt med de tekniska och miljömässiga problemen. Det skedde i samband med att den politiska referensgruppen fick möjlighet till en nära dialog med de i dessa frågor kunniga tjänstemännen. De redovisade då hur tekniskt komplicerat detta verkligen är. Jag har själv suttit och lyssnat på sådana föredrag där man just säger att detta är det tekniskt mest komplicerade projekt som genomförts, eller kommer att genomföras, i Sverige. Det innebär inte att det inte ska genomföras, men det kan i min värld faktiskt innebära att man tar och ser över det en gång till.

Pia Nilsson (S)

Anf. 189 Pia Nilsson (S)

Fru talman! Vi ska se över det en gång till. Det kanske blir en gång till, och en gång till. Det finns ingen hejd på hur många gånger vi ska se över det, Sten Nordin. Är det så Moderaterna vill driva en framgångsrik transportpolitik? Är det inte så, Sten Nordin, att du egentligen inte vill satsa pengarna på järnvägsinvesteringen? Du vill frigöra dem för väginvesteringar. Säg det då! Tala om det för åhörarna. Tala om det för oss ledamöter. Tala om det för svenska folket. Ni är inte intresserade. Vad jag förstår hade Moderaterna synpunkter på genomförandeavtalet när det skrevs. Jag vill minnas att det lämnades en inlaga där man inte ansåg att landstinget skulle betala. Beslutet var enhälligt, men det kom en inlaga där man hade funderingar om det var riktigt rätt. Säg i så fall att ni inte är intresserade av detta i stället för att säga att vi ska utreda det igen och sedan får vi se om vi kan fatta beslut om en månad, om ett år eller om två år. Kom till skott någon gång!

Sten Nordin (M)

Anf. 190 Sten Nordin (M)

Fru talman! Det är vad man nu kommer att göra i Stockholmsregionen. Man kommer att komma till skott när man tillsatt en förhandlingsman som har ett år på sig att tillsammans med alla aktörer i regionen diskutera frågorna. Även Pia Nilssons partikamrater kommer att få vara med betydligt mer än vad vi fick vara med när ni styrde. Då har ni chansen att lägga fram er bedömning. Jag undrar lite grann var gränsen finns för Socialdemokraterna och Pia Nilsson ifall ett projekt tappar kontrollen över kostnaderna och visar sig ha stora problem jämfört med, i så fall, ett alternativ. Eller har detta blivit en sådan prestigefråga att ni inte ens tänker titta på den nya kunskap som eventuellt kommer fram? Det gör mig i så fall något orolig. Man kan inte raljera över detta. För Stockholms läns landsting är drygt 3 miljarder en stor summa eftersom man redan i dag har ett desperat behov av pengar för att kunna satsa på förbättringar av pendeltågstrafiken. Det ska göras tillsammans med Banverket, för även Banverket måste satsa på pendeltågstrafiken i Stockholm. Den kan inte vänta vare sig på Citybanan eller på tredje spåret, utan en rad åtgärder måste vidtas i dag. Jag tycker att man måste visa respekt för att detta är en mycket tung börda för Stockholms läns landsting.

Christina Axelsson (S)

Anf. 191 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Flera utredningar har visat att stockholmarna har längst till jobbet - inte i väg utan i tid. Tillsammans åker vi 08:or ungefär en vecka mer per år i resor till och från jobbet än övriga invånare i Sverige, allt enligt Stockholms Handelskammare. Därför är det viktigt att vi får både kvalitet och kapacitet i regionens kollektivtrafik. Nu försöker den nya borgerliga majoriteten stoppa utbyggnaden av pendeltågstrafiken, stoppa Citybanan, trots att bygget pågår för fullt och det redan kostat skattebetalarna över 1 miljard kronor. Det är en Stockholmsfientlig politik att inte låta också vår region få förbättrad infrastruktur. Före valet lovade alla partier att satsa på SL och pendeltågstrafiken, men efter valet väljer den borgerliga fyrklövern att helt skrota Citybanan. Det ser jag som ett löftessvek mot oss länsinvånare och mot alla oss SL-resenärer. Därför startar vi socialdemokrater i Stockholms län i dag en kampanj för att få stockholmarna att kräva av regeringen att den ska fullfölja byggandet av Citybanan. Den ska se till att pendeltågen får nya stationer i city och följa den partiöverskridande uppgörelse om Citybanan som Stockholmsregionen redan har enats om. Och den ska se till att Stockholm får fyra spår över getingmidjan. Det räcker inte med tre. Försenade pendeltåg är vardag för många pendlare i vårt län. Förseningarna smittar också av sig på annan tågtrafik i hela Sverige. Därför är det oerhört viktigt att vi nu ser till att man bygger färdigt Citybanan så snart som möjligt. Att utreda frågan igen - den har ju redan utretts många gånger - känns bara tjatigt. Det verkar som om det finns någon dold agenda här, där man inte riktigt talar om varför man gör sina ställningstaganden. Vi har varit överens, och därför yrkar jag bifall till den reservation som Socialdemokraterna har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 192 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Det är faktiskt riktigt intressant att inte vara så engagerad i själva sakbehandlingen utan på lite avstånd få reflektera över vad som sägs och görs. Jag har haft förmånen att vara ledamot av trafikutskottet i tolv år. Det var riktigt trevliga år. Man lärde sig mycket. Man lärde sig också att komma ihåg en hel del. Jag ska nu ägna mig åt att, som Sven Bergström uttryckte det, prata ödmjukhet och ställa några frågor till företrädare för alliansen om vad de egentligen menar. Jag ska börja med Jan-Evert Rådhström. Antingen har miljön blivit betydligt bättre, eller också har Jan-Evert sänkt tonläget i sina anföranden en hel del. Det låter lite annorlunda i dag jämfört med för bara ett år sedan. Jag har några punkter som jag har frågor om. Jag undrar vad det är som har gjort att Jan-Evert har ändrat ståndpunkt i några ärenden. Förra året vid den här tiden uttryckte han sig väldigt kraftfullt och sade: "Exempelvis tvingar vänsterkartellen på Stockholm trängselskatter trots kompakt medborgerligt motstånd." Det fanns inget medborgerligt motstånd. Det har vi förstått. Men hans åsikt är nu totalt annorlunda! Vad har hänt, förutom att röstläget har ändrats? Ett annat påstående som han byggde sin argumentation på var: "En annan svaghet i regeringens infrastrukturpolitik är de obefintliga budgetmarginalerna." Var i betänkandet kan man utläsa att alliansen har skaffat sig budgetmarginaler? Ett tredje påstående är: "Bara att flytta bort planerade projekt för att klara nya akuta problem kostar mångmiljonbelopp." Hur mycket kostar det när man flyttar projekt, Jan-Evert? Det är ju precis det ni håller på med. Den tidigare diskussionen är tydlig på det området. Till Sven Bergström vill jag säga: Ditt inlägg var mycket mer balanserat. Det hänger faktiskt ganska väl ihop. Egentligen är det bara en sak som jag är ute efter. När det gällde enskilda vägar hade ni ganska kraftig kritik. 4 miljoner i ökad tilldelning är just ingen kraftfull satsning. Detta kunde vi läsa om i de skrifter vi fått. Centerpartiet ville att man skulle anslå 100 miljoner mer till stöd för kollektivtrafiken i regionerna. Var kan man utläsa det i den nya alliansens politik? Christer Winbäck är inte här. Annars skulle jag ha ställt en hel del frågor till honom om pengar till de regionala flygplatserna. Trots tre förklaringar fick jag inte detta att hänga ihop. Kd sade att företagandet och tillväxten ska vara vägledande. Vad är det som har gjort att man sedan ett år har ändrat åsikt i den frågan? Detta var inte vad Johnny Gylling sade när han stod i den här talarstolen för ett år sedan.

Sven Bergström (C)

Anf. 193 Sven Bergström (C)

Fru talman! Det är sympatiskt att Krister Örnfjäder vinnlägger sig om ett resonerande tonläge. Då finns det anledning att ta upp samtalet. Han var ju dessutom hovsam mot Centerpartiet och mig, tack och lov. När det gäller enskilda vägar är det precis som du sade, och som jag också sade i mitt huvudanförande. Vi hade önskat att vi hade kunnat plussa på åtskilligt mycket mer till de enskilda vägarna eftersom det behövs för att hålla det viktiga vägnätet i gott skick. Nu orkar vi med bara 4 miljoner. Jag utgår från att vi orkar med mycket mer i nästa budget. Kanske kan vi till och med få några miljoner över i en tilläggsbudget. Nu är läget som det är. Vi har fått plussiffror, och det är mycket bra, men vi har ambitionen att orka med mer. Detta med pengarna till kollektivtrafik är en fråga som Centerpartiet har drivit i många år. Faktum är att regeringen och stödpartierna följde med oss redan i budgeten förra hösten och plussade på exakt 100 miljoner kronor, som vi hade yrkat på några år tidigare. Då fick vi våra krav tillgodosedda. Det tackar vi för. Därigenom har man höjt upp nivån där den bör ligga. Därmed är våra krav tillgodosedda, och vi är ganska överens om att det är rätt nivå på pengarna för den riktiga kollektivtrafiken över hela landet.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 194 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Vi var överens, ja, men hur ser det ut nu? Jag kan inte se att denna satsning på något sätt ska fortsätta. Vi vet alla att trafikarbetet ökar. Det innebär att vi måste tillgodose det på något sätt. Vi har då sagt att vi vill lösa det genom att exempelvis lägga mer tyngdpunkt på kollektivtrafik. Den enskilda trafiken kan i slutändan inte tillgodose de behov som finns med de sex olika mål som vi har satt upp. När man då från alliansens sida pratar om att man ifrågasätter de nuvarande sex målen och prioriteringen av dem hamnar man någon annanstans. Helt klart är då - det har kanske redan sagts - att man när det gäller dessa frågor inte har suttit i någon gemensam badtunna. Här råder stora skillnader när det gäller hur man vill lösa problemen. Jag har inget emot att man söker gemensamma lösningar med dem som i dag är i opposition. I många frågor har vi gemensamma intressen. Jag reagerar när man först ger uttryck för att man är överens och sedan, när man ska övergå till handling, visar att man inte är det. Man är inte överens, men man vill ge sken av det.

Sven Bergström (C)

Anf. 195 Sven Bergström (C)

Fru talman! Krister Örnfjäder, Socialdemokraterna har många flera års erfarenhet av att försöka bli överens med partier där det finns större åsiktsskillnader än mellan oss fyra i alliansen. Vi har ju pryat bara några månader i det här ämbetet. Jag tycker att vi har lyckats mycket bra med att hålla sams. Vi hemlighåller inte att det finns ett antal frågor där vi har olika åsikter, men maktskiftet var väldigt väl förberett. Vi har därigenom undvikit att få öppna konflikter i frågor där det fanns exempel på oenigheter i den tidigare samverkan mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är klart att jag skulle önska att man kunde fortsätta att plussa på anslagen till kollektivtrafiken för att få en högre standard runtom i hela landet. Nu kom Socialdemokraterna och stödpartierna förra året oss till mötes med de 100 miljonerna. Därmed hade vi lyft nivån åtskilligt. Nu ligger vi kvar där. Får vi pengar över i budgeten inom alliansregeringen utgår jag från att man prövar möjligheten att plussa på ytterligare om det finns behov. Just nu gäller det mer pengar till Rikstrafiken för Gotlandstrafiken som alla värderar högt och som vi vill ha en hög standard på. Det kräver lite extra insatser, och då har vi prioriterat den. När det gäller målen för transportpolitiken ligger det inte i den översyn som nu är på gång att vi säger att de gamla målen är passé och ska skrotas. Men vi vill ha en förutsättningslös översyn. Det kan hända att det slutar med att vi prioriterar på ett ungefär likartat sätt som den tidigare regeringen och riksdagsmajoriteten har gjort. Låt oss ha den översynen och komma tillbaka. Vi har tack och lov haft en ganska bred samsyn om de övergripande långsiktiga målen här i kammaren. Det kanske blir så i fortsättningen också.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 196 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! När det gäller det sista har också jag uppfattat det på det sättet. De sex mål som vi har satt upp var vi överens om. Vi fick kritik i förra årets diskussion just från Johnny Gylling, representanten från kd. Han tyckte att vi inte hade drivit målen tillräckligt starkt i de delar som han då tyckte var viktiga. När jag nu hörde diskussionen här tidigare, och då jag åberopade honom och det inlägg som skedde i dag, är det faktiskt en skillnad. Där talar man om att företagande och tillväxten ska vara mer vägledande. Några sådana diskussioner hade inte vi. Vi hade satt upp sex mål, och de skulle tillgodoses. Gör man den förändringen innebär det att det kan få konsekvenser för helheten. Det innebär exempelvis att man kan titta på lösningar som tillgodoser enskilda företag men som kan vara rena katastrofen för miljön. Det vill inte vi vara med om. Vi vill se det som en helhet. Det är som någon tidigare sade. Vad vi gör nu är att vi också lämnar över någonting till våra barn och barnbarn. Det ska väl inte bara vara negativa saker? Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete med Centerpartiet i en hel del frågor där jag vet att vi är överens. Med det ska vi nog kunna skaffa oss en bra majoritet. Det är ett bra besked för de framtida diskussionerna att det också finns en majoritet i riksdagen för olika frågor och inte bara i Rosenbad.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 197 Jan-Evert Rådhström (M)

Fru talman! Jag hälsar Krister Örnfjäder välkommen tillbaka. Det är alltid trevligt att se dig här. Det gäller väl att jag inte blir alltför hovsam så att du tror att jag har ändrat mig totalt, utan jag får väl bränna på, förstår jag, så att du känner igen mig. Skämt åsido har det när det gäller trängselskatten och debatten om den varit en folkomröstning. Problemet är att Socialdemokraterna bara hade som ett krav att det var Stockholms stads folkomröstning som skulle gälla. Det jag har varit mest orolig för är att det kunde ha varit en situation där vi haft ett skyttegravskrig i fyra år framöver. Det hade inte gagnat någonting. Vi hade fått ett ställningskrig under en hel mandatperiod. Nu ser jag ändå en helhet i detta som kan vara en fördel. Vi säger nu att vi ska ha en helhetslösning och också ska se på väginfrastrukturen i Stockholms stad. Vi säger att vi ska ge mer resurser och att pengar ska gå till vägutbyggnader. Det är ett skäl för mig. Jag tycker att helheten är viktig. Krister Örnfjäder tog också upp att jag sagt att flyttning av projekt kostar pengar. Ja, vi minns allihop när 15 projekt helt plötsligt fick stå tillbaka i Trollhättepaketet. Det var väl smärtsamt för Krister Örnfjäder även i hans region när projekt blev flyttade där man i princip var klara att sätta spaden i marken men där ingenting hände. Det var där jag var kritisk. Nu blev det en ny miljöprövning och ett nytt ställningstagande. De 15 projekten ligger långt fram i tiden, eller åtminstone många av dem. Jag var väldigt kritisk till att det inte kom mer resurser.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 198 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Jag beundrar Jan-Evert när han gör det långa inlägget om trängselskatten. Du skulle egentligen kunna säga: Jag hade fel, och därför har jag ändrat mig. Det var helt enkelt så att du sade att det var ett kompakt medborgerligt motstånd. Vi sade att vi med vårt förslag ville försöka lösa miljö- och trafikproblemen i Stockholm. Därför var det Stockholm som skulle ha inflytandet över folkomröstningen. Sedan var det många andra i andra delar av regionen som tyckte: Detta är något som berör så många flera. Ja, sade vi, det gör det. Men det är Stockholm som får leva med problemet. De andra kommer in, åker därifrån och tycker att allting är bra. Det var egentligen där som den stora skillnaden var mellan oss två när vi diskuterade. Jag var mycket kritisk till att man från regeringens sida gjorde en sådan lösning som innebar att man tog bort ett antal projekt i min region för att lösa problem i Trollhättan. Jag tror inte heller på att man når en lösning genom att man flyttar problemen. Där har vi bland annat från vår region ägnat mycket tid åt för att påverka vår partiledning och den tidigare statsministern och regeringen så att man innan valet gick ut och sade: E 22:an ska in i planen igen. Med det som du nu har sagt förutsätter jag att du kommer att göra exakt samma sak när det gäller alliansregeringen och påverka den så att E 22:an i dess helhet kommer in. Då kan vi också vara överens om det.

Jan-Evert Rådhström (M)

Anf. 199 Jan-Evert Rådhström (M)

Fru talman! Skillnaden när vi talar om Stockholm och det kompakta motståndet som jag talade om var också att vi hade regionen. Det är de kringkommuner där det har varit folkomröstningar och där det fanns motståndare. Ni såg bara Stockholms stad som den avgörande faktorn. Vi har olika syn på detta. Jag tror fortfarande att det med en större kringkrets hade varit ett kompakt motstånd. Jag förstår om Krister Örnfjäder var mycket kritisk. Det måste ha varit nätter där Örnfjäder har våndats starkt när han såg att infrastrukturprojekt som egentligen var beslutade försvann. Jag önskar dig välkommen över till politiker som vill göra vägsatsningar och ge mer resurser för att vi ska få samhällsekonomiskt lönsamma projekt till stånd. Vi kommer att göra allt vi kan för att de satsningar som måste göras också ska komma till stånd. Men låt oss slippa en sak. Låt oss slippa att vi kommer att ha en regional debatt där jag, Krister Örnfjäder och andra politiker här i Sveriges riksdag ska börja slåss för sin väg och inte lyssna på professionen och följa den tågordning som Vägverket de facto vill ha. Det jag inte vill se är att politiker tar bort beslutade projekt som den förra regeringen gjorde. Det var en politisk styrning som var mycket förödande. Men vi kan ta varandra i hand, Krister Örnfjäder, och satsa på att vi ska få mer pengar till våra vägar. Det kan numera vara lite lättare för Örnfjäder när han slipper att dra med sig vänsterpartister och miljöpartister.

Krister Örnfjäder (S)

Anf. 200 Krister Örnfjäder (S)

Fru talman! Det här med att var och en talar för sitt projekt tror jag att vi kommer att få leva med till viss del. Du är väl bekant med E 45:an och hur mycket du har talat för den under de år som vi har umgåtts i trafikutskottet. Det blir gärna så att man tar upp aktuella lokala och regionala exempel som man känner till väl. Det kan man också använda som bra argument när det gäller satsningar i Sverige i dess helhet. Det finns ingen motsättning i det. Vi har aldrig fastnat i själva sakdiskussionen bara för att vi har använt de exemplen. Det ska vi nog kunna klara av. Jag vill naturligtvis ha levererat. Jag vill inte bara ha deklarerat utan också levererat. Jag kommer att hänga på under de här åren, precis som ni har gjort i olika frågor som ni har tyckt varit viktiga. Samtidigt är jag väldigt mån om att vi får det här att hänga ihop i slutändan i den diskussionen. Jag vill att människor ska kunna vara med och påverka sin vardag. Vi kan ta trängselskatten som ett exempel. Under den här tiden som vi diskuterade folkomröstningar i Stockholm eller Stockholms län och var gränsen skulle gå hade jag telefonsamtal från mitt hemlän där folk hade synpunkter och undrade om inte de också skulle få vara med och rösta. De åkte ju också upp hit någon gång emellanåt. Jag fick faktiskt föra den typen av resonemang med dem med. Vem äger problemet? Vem får lida av de negativa konsekvenserna? Jag kände mig ganska trygg i den argumentation som vi hade. Jag kände mig ännu tryggare när jag fick se hur resultatet blev. När ni nu har tagit det ställningstagande som ni har gjort känner jag mig också trygg. Vi var helt rätt ute från början.

Emma Henriksson (Kd)

Anf. 201 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att begära ordet när jag satt här och lyssnade på socialdemokrat efter socialdemokrat som pratade om detta med Citybanan. Jag tänkte att någonstans måste insikten komma om att det är en väldigt stor, viktig och komplicerad fråga vi diskuterar. Men under Christina Axelssons anförande förstod jag vad det handlar om egentligen. Det är en kampanj. Man har gjort den här stora komplicerade frågan till en kampanj som man lanserar här i dag. Jag tycker det är väldigt anmärkningsvärt att man inte tar de stora kostnadsökningar och de väldigt komplicerade miljöproblem som finns vid byggandet på allvar. Man säger: Kan ni inte nu bli lite handlingskraftiga? Och samtidigt har man själv utrett frågan i över ett decennium. Det senaste året har det varit en enorm kostnadsökning. Man har fått de stora problem som finns presenterade för sig. Det handlar om alla de lastbilar som ska gå genom innerstaden mitt framför näsan på barnfamiljerna på väg till skola och dagis. Det handlar om avstängningar av tunnelbanan. Jag vill inte åka tunnelbana under den tid man måste stänga hela T-centralen på grund av riskerna som är förenade med byggandet. Det handlar om riskerna för grundvattennivån. Tunneln genom Hallandsåsen var komplicerad, och vi såg hur det gick. Men det här är riktigt komplicerat. Nu har man gjort det till kampanjfråga. Det är totalt oförståeligt. Jag hade en kollega som började i landstinget förra hösten. Hennes första uppdrag var att gå på ett möte om Citybanan. Hon var helt skräckslagen när hon kom tillbaka och förstod vilka enorma belopp som det hade ändrats med sedan tidigare möte. Nästa gång hon gick på ett liknande möte hade kostnaderna ökat ännu mer. Tredje gången hon skulle dit sade hon att hon inte vågade gå dit. Hon vågade inte höra vad som sades. Det verkade inte som om det fanns någon kontroll på de här kostnaderna längre. Om vi då väljer att se över detta och titta på om det faktiskt är det rätta kan vi i alla fall med trygghet säga att vi har gjort en grundlig undersökning av frågan.

Christina Axelsson (S)

Anf. 202 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Tack, Emma Henriksson, för att du tog upp tråden med Citybanan. Vi i den socialdemokratiska gruppen tycker att den är väldigt viktig. Eftersom jag förstår att du också bor i den här regionen, tycker jag att det är konstigt om inte du också tycker att det är viktigt att vi får en ökad kapacitet mellan Södra station och Stockholms central. Den här frågan har utretts. Den har utretts flera gånger. Jag kan berätta att vi har haft någonting som heter Stockholmsberedningen där vi i de olika partierna har suttit tillsammans. Där har vi varit överens. Du hörde också Pia berätta att vi har varit överens om att kapaciteten på Citybanan behövs. Det är klart att det är besvärligt. Det är alltid besvärligt när man bygger någonting i en stad där verksamhet ska pågå. Så är det. Det är ett stort projekt att göra detta, men man kan inte dra sig för det och säga att man är rädd för att gå till jobbet och för att höra hur mycket det har ökat i dag. Det är just det som vi politiker måste våga ta ansvar för. Frågan är utredd. Att ni nu skjuter på det kommer inte att göra det billigare. Det är ganska dyrt när det inte fungerar också. Jag vet inte om Emma läste i tidningarna om den 1 november, dagen då pendeltåg, tunnelbanan och det mesta stod still. Den kostade stockholmarna 5 miljarder påstods det. Jag kan inte gå i god för de beräkningarna. Jag frågade utredningstjänsten hur de har räknat ut det. Det är väldigt dyrt att inte göra någonting också. Och gör man det under lång tid blir det fruktansvärt dyrt. Om Emma Henriksson tycker att det här med tredje spåret är så bra, varför kampanjade inte Kristdemokraterna för det i valrörelsen? Varför sade ni ingenting?

Emma Henriksson (Kd)

Anf. 203 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Jag behövde faktiskt inte läsa i tidningen om den 1 november. Jag stod på pendeltåget, ett av alla de pendeltåg som var en timme och tjugo minuter försenade. Jag upplevde det i realtid. Det är klart att det kostar när man inte gör någonting. Men det kostar också om man gör fel saker och om det är så att vi får en ännu större kostnadsexplosion. Om det är så att man, när man är halvvägs in i byggtiden, kommer fram till att det inte fungerar alls blir det ännu dyrare. Jag säger inte att den ena lösningen är bättre än den andra, men jag säger att vi måste veta att det här är det rätta innan vi sätter i gång på allvar. Det finns för mycket osäkerhet i dag för att vi faktiskt ska kunna säga att det här är det rätta. Ni tar inte varningsklockorna på allvar, och det gör mig bekymrad.

Christina Axelsson (S)

Anf. 204 Christina Axelsson (S)

Fru talman! Vi tar alla varningsklockor på allvar, Emma Henriksson. Vi har tittat på den här frågan. Vi har vänt den både framlänges och baklänges. Vi har tittat om det räcker med ett tredje spår i ytläge. Nej, det gör inte det om vi ska bygga för framtiden. Du vet liksom jag, Emma Henriksson, att vi inte har fått någon ökad spårkapacitet genom getingmidjan sedan 1871. Nu har vi 2006. Vi måste bygga för framtiden. Då måste man bygga för att åtminstone klara den kapacitetsökning som vi nu kan se att vi kommer att behöva. Det kommer att behöva göras mycket. Man behöver laga växlar och se till att spår är öppna när det blir kallt och så vidare. Jag lyckades inte åka med pendeltåget eftersom de hade slutat gå den 1 november. Jag stod vid Fruängens station i tre och en halv timme och väntade på en buss som kom så småningom. Det kan vi orda om. Det kostar att inte göra någonting. Nu är det Moderaterna som har bollen. Det är Moderaterna som har bollen här i riksdagen och i regeringen. Det är Moderaterna som har bollen i landstinget. Det är Moderaterna som har bollen i Stockholms stad. Jag förutsätter att ni, precis som Kristina Axén Ohlin, tycker att det enda vettiga just nu är att fortsätta detta bygge som man redan har påbörjat och som man har varit överens om. Jag tycker att det är mycket märkligt att man nu gör den här kovändningen. Det är det som vi ska kampanja om och berätta för väljarna runtom i länet och staden. Det är den här kovändningen som Moderaterna faktiskt har gjort nu i spetsen på den borgerliga regeringen.

Emma Henriksson (Kd)

Anf. 205 Emma Henriksson (Kd)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att fortsätta att fascineras. Vi är överens. Och det är precis som Christina Axelsson säger att det är vi som har bollen, och då är det inte Moderaterna själva, utan det är vi i alliansen som har bollen. Vi har bollen i riksdagen, landstinget och Stockholms stad. Vi har kommit fram till att det är viktigt att man tar ett steg tillbaka, stannar upp och ser vad som är bäst. Ni är väldigt noga med att det ska läggas in en hög växel. Men under det decennium som ni har haft möjligheten har ni inte gjort något. Jag hoppas att ni också, när ni går ut och berättar, faktiskt också berättar om alla de problem som kan uppstå, för dem vet jag att väljarna i Stockholms län inte känner till. De känner inte till alla problemen med de lösningar som vi diskuterar. Vi i alliansen är helt och hållet överens om att det måste komma till en långsiktigt hållbar lösning som ger den kapacitet som behövs långsiktigt. Men vi är också beredda att faktiskt ta det beslutet med väldigt mycket eftertänksamhet.

Beslut

Beslut: 2006-12-13

15 förslagspunkter, 13 acklamationer, 2 voteringar

Webb-tv: Beslut

13 december 2006

Protokoll med beslut

2006-12-13

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2006/07:35

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Mål- och resultatfrågor för politikområdet Transportpolitik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.
Därmed avslår riksdagen motionerna
2006/07:T302 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 1,
2006/07:T304 av Peter Pedersen m.fl. (v) yrkande 11,
2006/07:T359 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 1 och 2 samt
2006/07:MJ391 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkandena 17 och 18.

Reservation 1 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (v, mp)
s	105	0	5	20
m	87	0	0	10
c	26	0	0	3
fp	20	0	0	8
kd	19	0	0	5
v	0	18	0	4
mp	0	16	0	3
Totalt	257	34	5	53
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Mål- och resultatfrågor för politikområdet IT, elektronisk kommunikation och post

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.

3. Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen
a) bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 36:2 Vägverket: Väghållning och statsbidrag ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 59 000 000 000 kr efter 2007 (avsnitt 5.6.2),
b) godkänner att regeringen för 2007 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 20 500 000 000 kr för Vägverket för investering i närtid, E 6 Svinesundsförbindelsen, prioriterade vägprojekt och de s.k. storstadspaketen i Stockholm och Göteborg m.m. (avsnitt 5.6.2),
c) bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 36:4 Banverket: Banhållning och sektorsuppgifter ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 70 000 000 000 kr efter 2007 (avsnitt 6.7.2),
d) godkänner att regeringen för 2007 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 17 300 000 000 kr för Banverket för investeringar i eldriftsanläggningar och prioriterade järnvägsprojekt m.m. (avsnitt 6.7.2),
e) bemyndigar regeringen att under 2007 för Botniabanan ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 25 000 000 000 kr efter 2007 (avsnitt 6.7.2),
f) godkänner att regeringen för 2007 får besluta om en låneram i Riksgäldskontoret om högst 12 500 000 000 kr till Botniabanan AB för fortsatt utbyggnad av Botniabanan (avsnitt 6.7.2),
g) bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 36:12 Rikstrafiken: Trafikupphandling ingå ekonomiska förpliktelser, i samband med upphandling av transportpolitiskt motiverad trafik som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 6 500 000 000 kr under 2008-2018 (avsnitt 9.6.2),
h) bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 37:2 Ersättning för särskilda tjänster för funktionshindrade besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 210 000 000 kr under 2008-2011 (avsnitt 11.10.2),
i) för budgetåret 2007 anvisar anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer i enlighet med regeringens förslag i bilaga 1.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkterna 2-7 och 21-23 samt avslår motionerna
2006/07:T359 av Karin Svensson Smith m.fl. (mp) yrkandena 8 och 22,
2006/07:T441 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 2 och
2006/07:MJ391 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkande 24.

4. Statens Väg- och Baninvest

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner att Statens Väg- och Baninvest avvecklas.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 8.

5. Arlandabanan Projekt AB

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att överföra förvaltningen av Arlandabanan Projekt AB från Banverket och Luftfartsverket till regeringen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 9.

6. SVEDAB AB

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att överföra förvaltningen av Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB från Banverket och Vägverket till regeringen.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 10.

7. Affärsverket Statens järnvägar

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen
a) godkänner de ekonomiska målen för Statens järnvägar och finansieringsmodell samt bemyndigar regeringen att för 2007 ge Statens järnvägar finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 6.7.5) och
b) godkänner förslaget till investeringsplan för Statens järnvägar för 2007-2009 (avsnitt 6.7.5).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkterna 11 och 12.

8. Sjöfartsverket

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen
a) godkänner de ekonomiska målen för Sjöfartsverket och föreslagen prisrestriktion och bemyndigar regeringen att besluta om utdelning och skattemotsvarighet för Sjöfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 7.7.1),
b) bemyndigar regeringen att för 2007 ge Sjöfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 7.7.2) och
c) godkänner förslaget till investeringsplan för Sjöfartsverket för 2007-2009 (avsnitt 7.7.3).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkterna 13-15 och avslår motion
2006/07:T441 av Lars Ohly m.fl. (v) yrkande 1.

Reservation 2 (v)

9. Kostnader med anledning av M/S Estonias förlisning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner att de medel som avsatts för kostnader i samband med M/S Estonias förlisning ska kunna användas för kostnader under 2007 föranledda av utredningar och åtgärder med anknytning till M/S Estonias förlisning i enlighet med vad regeringen föreslår.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 16.

10. Luftfartsverket

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen
a) godkänner de ekonomiska målen för Luftfartsverket och föreslagen prisrestriktion och bemyndigar regeringen att besluta om utdelning och skattemotsvarighet för Luftfartsverket i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 8.7.1.1),
b) bemyndigar regeringen att för 2007 ge Luftfartsverket finansiella befogenheter i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 8.7.1.2),
c) godkänner förslaget till investeringsplan för Luftfartsverket för 2007-2009 (avsnitt 8.7.1.3).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkterna 17-19.

11. Luftfartsstyrelsen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen godkänner de ekonomiska målen för Luftfartsstyrelsen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 20.

12. Stöd till kommuner för anläggning av telenät

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1335) om kreditering på skattekonto av stöd till kommuner för anläggande av telenät.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2006/07:1 utgiftsområde 22 punkt 1.

13. Bemyndigande för trängselskatt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen ger regeringen till känna att det särskilda beställningsbemyndigande som är kopplat till anslag 36:2 Väghållning och statsbidrag får användas även för åtaganden som syftar till en fortsatt användning av trängselskatt i Stockholm.

14. Citybanan m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna
2006/07:Fi244 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. (s) yrkandena 56 och 57,
2006/07:T431 av Sven-Erik Österberg m.fl. (s),
2006/07:T439 av Mikael Damberg m.fl. (s) och
2006/07:T448 av Bosse Ringholm (s).

Reservation 3 (s, v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
s	0	110	0	20
m	87	0	0	10
c	26	0	0	3
fp	20	0	0	8
kd	20	0	0	4
v	0	18	0	4
mp	0	16	0	3
Totalt	153	144	0	52
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Särskilda infrastrukturåtgärder m.m.

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

Var är ärendet nu?

Beslut

Pengar till vägar, järnvägar och fortsatt trängselskatt i Stockholm (TU1)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Pengar till vägar, järnvägar och fortsatt trängselskatt i Stockholm (TU1)

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Mål- och resultatfrågor för politikområdet Transportpolitik

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

2. Mål- och resultatfrågor för politikområdet IT, elektronisk kommunikation och post

3. Anslagsfrågor inom utgiftsområde 22 Kommunikationer

4. Statens Väg- och Baninvest

5. Arlandabanan Projekt AB

6. SVEDAB AB

7. Affärsverket Statens järnvägar

8. Sjöfartsverket

9. Kostnader med anledning av M/S Estonias förlisning

10. Luftfartsverket

11. Luftfartsstyrelsen

12. Stöd till kommuner för anläggning av telenät

13. Bemyndigande för trängselskatt

14. Citybanan m.m.

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

15. Särskilda infrastrukturåtgärder m.m.