Migration och asylpolitik

Anf. 1 Arin Karapet (M)

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare! Jag får redan på förhand meddela att jag har gjort ett litet misstag som ny ledamot och inte skrivit ned vilka betänkanden våra yrkanden gäller. Jag vet inte hur vi ska hantera det. Jag har helt enkelt missat detta och ber så hemskt mycket om ursäkt. Jag utgick från att våra yrkanden i utskottet är vad som därefter kommer i anförandet. Jag får väl äta upp det misstaget vid ett senare tillfälle.

Fru talman! Vi är i ett skede i Sverige just nu då vi har en riksdag som har varit helt lamslagen i ungefär fyra månader av en migrationspolitik som har delat kammaren. Sverige har under en lång tid haft en migrationspolitik med ett högt mottagande och som vi vet inte fungerar. Det har inte pågått bara sedan 2015, utan det har pågått i ungefär tre decennier - ungefär så länge som jag har levt. Jag är 30 år gammal i dag.

Jag växte själv upp i ett av utanförskapsområdena med två föräldrar som hade kommit till Sverige. Många säger att det var svårare då att integrera sig i Sverige. Ja, det fanns vissa svårigheter, och det kanske var till exempel att få sin utbildning validerad. Men det var inte svårt att hitta en svensk kollega eller att få en svensk granne. Det var väldigt enkelt att integrera 10 000 personer. De senaste åren har vi haft ett mottagande som har övergått 100 000 individer - per år.

På min tid var Rinkeby exemplet på ett utsatt område, men i princip har nu varenda stad och vartenda litet samhälle i Sverige sitt eget lilla Rinkeby. Det finns de som säger att migration och integration inte går ihop. Då är min fråga till dem: Vad finns att integrera om ingen ska emigrera till Sverige? Islänningarna har knappt någonting att integrera, förutom något it-system eller dylikt. De har inte så många med utländsk bakgrund att integrera.

Det vi ser i dag är en regering som bygger på att man bara är överens om en sak, nämligen vad man är emot. Visst, det är mycket jag är emot, men vad är man för? Problemen försvinner inte för att man har skrivit ned några punkter på ett A4-papper. Problemen finns ute i verkligheten. Man kan gå ned till Stockholms tunnelbana, sätta sig på valfri tunnelbanelinje och åka ut till en slutdestination och se problemen med integrationen. Migration och integration går hand i hand.

Det vi moderater säger är att vi måste få kontroll på situationen. Regeringen har uttryckt att man vill ha en parlamentarisk utredning där alla partier bjuds in och man tar ett helhetsgrepp om mottagandet. Men den utredningen, om man lyssnar på migrationsminister Morgan Johansson, handlar egentligen om hur vi ska göra migrationspolitiken alltmer generös, det vill säga man ska inrätta en ny humanitär skyddsgrupp.

Det vi moderater säger är att vi vill ta ett helhetsgrepp. En utgångspunkt är ankomsten - vilka ska komma till Sverige? Vi vill ha ett kvotflyktingsystem där de mest sårbara kan komma till Sverige. Om man pratar om solidaritet ska man prata om solidaritet på riktigt. Den ammande kvinnan med barnet kan aldrig söka sig till Sverige och är fast i ett flyktingläger. Hon kan aldrig ta sig till Sverige. Hon har varken ekonomin, förmågan eller den fysiska kapaciteten att ta sig hit.

Det vi ser i dag är en ojämn könsfördelning. Det är flest män som söker sig till Sverige. Jag säger det själv som man med bakgrund i Mellanöstern. Jag säger inte att män inte ska söka sig till Sverige. Men om Sverige ska ha en feministisk utrikespolitik, hur kommer det sig då att statistiken säger någonting annat? Statistiken säger att majoriteten som kommer till Sverige är män. Det går inte att ljuga, för siffror ljuger inte.

När vi pratar om länderna som människor flyr från säger vi alltid att det är kvinnorna och de små barnen som är de utsatta. Vi räcker ut vår hand för att hjälpa och slår oss för bröstet för att vi är en humanitär stormakt som står för solidaritet och humanism och pekar ut länder som stänger sina gränser, men de som kommer hit är inte kvinnorna och barnen. Det är männen. Med ett kvotflyktingsystem skulle vi på ett europeiskt plan ha en omfördelningsmekanism där fler länder än bara Sverige tar sitt ansvar. Det är det vi vill på lång sikt.

Vi har en debatt i Sverige om asylrätten, och enligt vissa innebär den per definition att bara för att man söker asyl ska man bli beviljad asyl. Men asylrätten handlar om att man ska få sitt skyddsbehov prövat. Det betyder inte per automatik att man ska få ja. Så är det. Vi ska hålla oss till hur lagarna och konventionerna är definierade och inte ändra dem för att man känner någonting annat. Det är många gånger som jag känner att en viss person kanske borde ha fått stanna, men tyvärr, vi måste ha någonting att förhålla oss till. Annars är man för fri invandring. Är man för fri invandring får man vara för fri invandring, men då borde man säga det rakt av och inte hålla på och lappa och laga i systemen. Det vi ser i dag som exempel på det är gymnasielagen.

Det är inte de ensamkommande afghanska pojkarna och männen som individer som jag vill peka ut. Jag förstår att de söker sig till ett bättre liv. Det hade jag också gjort. Det är systemet som är problemet. Det ger falska förhoppningar och signalerar till dem: Sälj allt ni äger och gör dödsresan - bara ni sätter er fot på svenskt territorium kommer allt att lösa sig! Men sanningen är att det bara är en stor lögn. Vi här i kammaren har väldigt stora arvoden - jag har aldrig haft så här bra inkomst tidigare - och sitter i vår skyddade verkstad och skriver några inlägg på Facebook och Twitter och känner: Nu har jag gjort min insats.

Men det är inte på det sättet. Vi talar om människors liv och öden. Därför vill vi moderater ha en migrationspolitik som är kopplad till integrationspolitik. Det ska vara ett språkkrav från dag ett och ställas försörjningskrav. Den som tar hit sin hustru, sin man eller sina barn ska kunna försörja dem från dag ett. Det finns nämligen inget värre än att växa upp i ett hem där föräldrarna inte kan språket, där föräldrarna inte kan försörja sig, där man ser föräldrarnas passivitet - nu talar jag om mig själv - och där chansen är större att man blir en del av den kö som står utanför socialtjänsten varje morgon än har ett eget arbete att gå till.

Vi talar om människors värdighet. Ska man bli en god samhällsmedborgare måste man få de här verktygen. Förmåner och plikt går hand i hand. Om jag ska kunna åtnjuta en förmån måste jag även göra min plikt.

För att vi ska kunna ha ett välfärdssamhälle i dag där människor känner tillit till varandra och till det som bygger vårt gemensamma trygghetssystem måste man kunna titta på sina medmänniskor och säga: Du fick ett ja. Välkommen! Du är en av oss. Du är min granne. Du är kanske min framtida arbetskamrat.

Vi ska inte skapa misstro i samhället. Därför måste vi få ordning på migrationspolitiken. Det handlar inte om att Migrationsverket ska få andrum. Det handlar om att kommuner och landsting i Sverige ska få andrum. Det handlar om att varenda vårdinrättning ska få andrum. Varenda skola ska få andrum. De har nämligen inte andrum. De tar konsekvenserna av de beslut som vi fattar i den här kammaren. Så fort vi fattar ett beslut i Sveriges riksdag frånskjuter vi oss ansvaret till kommuner och landsting i Sverige och till de samhällen där människor lever i verkligheten.

Fru talman! Därför står Moderaterna bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation nr 1 i betänkande 16 - jag vill tacka för hjälpen med att reda ut vilket betänkande det gäller. Jag är ny, fru talman. Jag får alltså äta upp det här. Jag kan bjuda hela utskottet och talmanspresidiet på tårta som tack.

Med det sagt vill Moderaterna ha en politik som tar ansvar för vad som gäller från ankomst till självförsörjning.

(Applåder)

Anf. 2 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Jag ser fram emot att äta tårta med utskottet. Vi kan fika oftare. Det är trevligt.

Men det är inte därför vi är här. Vi är här för att diskutera migrationspolitik som vi en gång om året diskuterar i det här enorma blockformatet. Då går vi igenom allting, från enskilda, mindre detaljer - förslag på förändringar - till helheten i migrationspolitiken. Det är en struktur man kan ha många åsikter om, men det är i alla fall på det sättet vi jobbar.

Jag kommer att börja med utskottets betänkande 16. I det vill jag yrka bifall till reservation 2 och 45.

Det är det största av de fyra betänkanden vi har på bordet och som behandlar migrationspolitik. Det heter också Migration och asylpolitik. Det är på ett sätt talande att huvudparten av migrationspolitiken kretsar kring asylpolitik på det här sättet. Det är också där vi ser att Sveriges hantering av frågan har brustit i ett antal decennier.

Fru talman! Det är glädjande att höra Moderaterna ta sitt förnuft till fånga mer och mer år efter år och att de faktiskt talar om de konsekvenser av den politik som de själva har varit med att föra har fått för vårt land. Utanförskapsområden har vuxit fram just eftersom det inte går att integrera hur många som helst i ett samhälle som har en viss integrationspotential.

Det handlar om mänskliga möten. Då måste man se till att de mötena kan ske. Precis som min kollega Arin nämnde fanns det en tid då det skedde naturligt. Man hamnade på arbetsplatser med kollegor som var en del av samhället. Men det är inte på det sättet i dag. Det har inte varit på det sättet på väldigt länge. Man hamnar i utanförskapsområden och placeras på olika håll. Vi har ett splittrat samhälle.

Fru talman! Extremen av det här märktes som vi alla vet hösten 2015. Då nådde vi en sådan situation att alla till slut var tvungna att erkänna att det finns en gräns för vad vi klarar av. Vi har en kapacitetsbrist. Det var ett läge där personer i princip bara var någon dag ifrån att upprätta tältläger i Sverige.

Jag minns tydligt att vårt parti höll en presskonferens och talade om att vi snart skulle behöva ha tält i Sverige. Jag fick hånfulla frågor om detta. Men samma kväll kom det ett pressmeddelande om att man förberedde Rinkabyfältet för att upprätta tältläger. Då var vi i ett krisläge. Och då vidtogs till slut ett antal åtgärder. Vi fick bland annat en tillfällig lagstiftning på plats.

Den tillfälliga lagstiftningen sas innebära att mottagandet låg på en miniminivå. Det gör det inte. Jag kommer att tala lite mer om det. Förutom att det inte har varit på en miniminivå från första början har den tillfälliga lagstiftningen dessutom luckrats upp, först med en första gymnasielag som i dag är helt i skuggan av den ytterligare uppluckringen genom nästa steg i gymnasielagen. Genom den ska personer som är vuxna och som man vet ska få eller redan har fått avslag få en andra chans. Så kort tid stannade insikterna kvar i minnet hos dem som har makten i det här landet och i den här kammaren. Det är oerhört tragiskt.

I dag väntar vi fortfarande på en förlängning av den lagen. Den ska komma när som helst, trots att stoppet för att lämna in propositioner redan har varit. Det är bra att man inser att man behöver förlänga. Men uppluckringarna kommer att finnas kvar.

Mottagandet är dessutom inte på miniminivå. Sverige har fortfarande ett mycket högre mottagande, både per capita och de facto, än många andra europeiska länder. Sverige har fortfarande regelverk som går att strama åt. Det har jag lyft fram i flera debatter tidigare.

Sverigedemokraterna har många olika förslag på hur vi redan nu i enlighet med nu gällande internationella avtal och EU-lagstiftning skulle kunna minimera asylmottagandet till i praktiken noll. Vi kan ställa tydliga krav på samarbetsvilja, vi kan ställa krav på att man ska redogöra för resväg till Sverige, vi kan upprätta listor på säkra länder och vi kan klargöra att om Sverige inte är det första säkra land man når är det inte här man ska söka asyl. De möjligheterna finns i de internationella avtal som vi har tecknat i dag.

Eftersom en sådan permanent lagstiftning såklart behöver utvecklas, utredas och vara seriöst framtagen har vi i år lagt fram ett förslag, som finns med i reservation 2, om att snabbt ta fram en ny tillfällig lag. Den är inte baserad på den tillfälliga lag som redan har fått kritik, som är uppluckrad och som är rörig. Den är inspirerad av Danmark, och det slås fast att om det inte uppenbart bryter mot internationella åtaganden ska resultatet av en asylprövning vara ett avslag. Det kommer att garantera att vi lägger oss på en miniminivå och att det kontrolleras med de internationella avtalen huruvida asyl ska ges i Sverige, huruvida vi måste göra det eller om man kan lösa frågan på ett annat sätt.

Fru talman! I betänkandet föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. Det är bra. Om jag inte missminner mig är det samtliga allianspartier och Sverigedemokraterna som tillsammans konstaterar att möjligheten att utvisa utländska brottslingar finns. Det gäller brottslingar som inte har svenskt medborgarskap och som är här för att de har sökt och av en viss anledning fått tillåtelse att vara här. Då förväntar vi oss att de gör det de har sagt att de ska göra, men i stället begår de brott. Möjligheten att utvisa dessa utländska brottslingar måste användas i betydligt större utsträckning.

Från Sverigedemokraternas sida hade vi gärna sett att man tog ytterligare steg. Vi har som bekant lagt fram förslag om att göra utvisning obligatorisk vid grövre bott och att det alltid ska prövas. Men det här är åtminstone ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Innan jag lämnar betänkande 16 vill jag nämna ett av våra särskilda yttranden i frågan. Under våren har det diskuterats bland annat hur rättssäkra prövningar är och hur väl man förmår följa lagstiftningen när man prövar exempelvis personer som söker asyl för att de har en annan sexuell läggning än deras hemland tillåter, för att de har konverterat från en tro till en annan eller helt enkelt har lämnat sin tro.

I utskottet finns en ganska stor medvetenhet - tyvärr inte en majoritet - som ändå vill titta vidare på frågan om hur vi säkerställer att lagen faktiskt efterlevs. Under lång tid trodde jag att vi kunde få en gemensam reservation med Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Tyvärr valde man i slutskedet att bygga reservationen på ett sådant sätt att det slås fast att det inom Migrationsverket finns stora brister som måste åtgärdas.

Inom Sverigedemokraterna slår vi fast att det finns saker som är värda att utreda, säkerställa och klargöra vad gäller hur denna process går till. Det behöver göras inte minst med tanke på att vi även i framtiden behöver ha rättssäkra processer. Vi behöver bygga förtroende, och vi behöver veta hur man ska bedöma svåra frågor som dessa, även vid ett framtida kvotmottagande. Det behövs också om det fruktansvärda skulle inträffa, vilket förhoppningsvis aldrig kommer att ske, att något av våra grannländer skulle få för sig att förfölja medborgare på grund av sexuell läggning eller tro.

Det är viktigt att vi har system som kan garantera att rättssäkra prövningar sker. Därför måste man kunna reda ut alla frågetecken och klargöra hur dessa bedömningar görs. En sådan utredning ska inte göras av Migrationsverket självt. Vi är dock inte beredda att gå så långt som att säga att något definitivt och uppenbart behöver förändras eller att slå fast att Migrationsverket i dag gör fel. Därför har vi ett särskilt yttrande och kommer att avstå vid voteringen under denna punkt.

Jag vill gå över till betänkande 18 som handlar om arbetskraftsinvandring. Där vill jag yrka bifall till reservation nr 2.

Frågan om de så kallade kompetensutvisningarna har debatterats och diskuterats mycket. Det är en fråga där detta utskott under föregående mandatperiod försökte sig på att lagstifta självmant. Det var ett välment försök, men det gick inte hela vägen. Det är nämligen svårt att få lagstiftning på plats på ett korrekt sätt.

Sedan kom två domar från Migrationsöverdomstolen, och man lade frågan lite grann åt sidan. Det gjorde man trots att det fanns tillkännagivanden om att komma med ytterligare förtydliganden i lagstiftningen om att göra det möjligt att rätta mindre fel. På så vis hade man kunnat öka möjligheterna för personer att stanna i landet även om de under bara en kortare period - en inledande vistelse för att få arbeta i vårt land - inte har följt de regelverk som funnits till punkt och pricka.

Dessa tillkännagivanden lades åt sidan, och utskottet krävde heller inte att något skulle göras. Inte heller nu ser vi några krav på att förändra lagstiftningen. Det har vi i vår reservation 2. Det finns ett färdigutrett förslag. Utredningen Mindre eller obetydliga fel gällande villkoren för arbetstillstånd är inte heltäckande. Men det här skulle åtminstone ge en liten möjlighet för något så banalt som att man kan rätta fel när Migrationsverket har påtalat dem. Det kan handla om små fel som man kanske inte ens visste hade skett. Vi tycker inte att man ska behöva utvisas för att dessa fel en gång har funnits. I dag finns ingen sådan möjlighet.

Sverigedemokraterna har också en större motion med flera förslag som ska säkerställa att det ska vara attraktivt att komma till Sverige som arbetare. Vi ska vara ett attraktivt land för högkompetenta personer. Det är en självklarhet. Vi lever i en värld där många av de mest levande och fruktbara branscher är väldigt rörliga, inte bara inom länder utan också mellan länder. Vi lever också i en värld där vi vet att kompetensbrister tillfälligt kan uppstå. Det är klart att det måste finnas system som gör att man kan täcka dessa luckor.

Mycket behöver göras, för i dag är vi i en situation där Sverige avskräcker. Högkompetent arbetskraft vågar inte söka sig till Sverige. Man skrattar åt vilken otroligt märklig lagstiftning vi har som låter brottslingar stanna men utvisar skärpta högkompetenta egenföretagare eller arbetare som bidrar till utvecklingen i både Sverige och världen i stort.

En del i detta är hur mycket man tidigare har tryckt på spårbyten som en möjlighet. Här kan man rikta kritik mot exempelvis den forna Alliansen som brukade lyfta upp att detta var ett prioriterat område. I allianspolitiken tryckte man mycket just på möjligheten till spårbyten.

Vi vet ju att detta också är något som gör att det inte är attraktivt att söka sig till Sverige som arbetare. Man gör en sammanblandning. Personer som söker sig hit för att arbeta får ibland höra att det är bättre att de söker asyl för då får de kanske stanna. Det här känns inte värdigt, och man vill därför inte komma hit och arbeta. Vi uppmanar verkligen alla partier att se över hur de resonerar om detta.

Avslutningsvis vill jag i betänkande 19 yrka bifall till vår reservation 2.

Detta betänkande handlar om medborgarskapet. Det svenska medborgarskapet behöver uppvärderas. När jag har varit ute och föreläst har jag ibland fått frågan om vad Sverigedemokraterna egentligen vill. "Det ställs väl krav på medborgarskap. Varför vill ni göra det så himla svårt?" Då har jag svarat: "Nej, det som krävs för att du ska bli medborgare i Sverige är att du ska ha varit här tillräckligt länge och att det ska ha gått tillräckligt lång tid sedan du sist begick ett brott."

Detta är inte en rimlig ordning. Sverigedemokraterna ställer krav på språk, samhällskunskap, att man har försörjt sig själv under den tid man har varit här och att man har följt alla regler. I och med att vi vill utvisa personer om de begår brott innebär det också att om de begår brott försvinner därefter deras möjlighet att bli medborgare eftersom deras rätt att stanna i Sverige därmed har försvunnit.

Det mest kontroversiella i denna reservation, men också det som egentligen förtjänar mest utrymme, är att vi tycker att det nu har gått så pass långt att vi vill se ett moratorium för medborgarskap tills vi får en seriös och genomarbetad politik på området på plats. Det svenska medborgarskapet är öppet. Det ska vara öppet för personer som kommer hit och blir en del av vårt land. Men det svenska medborgarskapet har inte råd att ytterligare devalveras genom att delas ut med dagens bristfälliga lagstiftning som grund.

(Applåder)

Anf. 3 Johanna Jönsson (C)

Fru talman! I dag debatterar vi fyra betänkanden på migrationsområdet. Det som behandlas är de motioner som vi riksdagsledamöter lämnade in under hösten. Men som alla vet har det hänt ganska mycket sedan dess.

Av det som vi i Centerpartiet har drivit under längre tid och som också stod med i våra motioner täcks en hel del in av januariavtalet. Detta gör att mycket av det kommer att bli verklighet under mandatperioden.

På migrationsområdet finns dels väldigt konkreta åtgärder, till exempel talangvisumet som ska införas. Det är tidsatt, och det är tydligt att detta ska göras. Dels finns också sådant som fortfarande behöver förtydligas, vilket andra som har stått i talarstolen redan har tagit upp. Det gäller bland annat kompetensutvisningar, som fortfarande är ett problem. Där har vi inte helt slagit fast vad vi ska göra för att få stopp på detta.

Här krävs att vi samlar all den expertis och kunskap som finns på området och ser till att vi får bra åtgärder på plats. När vi väl sätter ned foten och gör något ska vi rätta till de problem som finns utan att vi samtidigt skapar nya. Om man snabbt drar till med något häftigt ord som låter som om det kommer att fixa det hela är risken stor att man samtidigt skapar andra utmaningar.

Problemet med kompetensutvisningarna har, precis som Paula Bieler också sa, pågått under en längre tid. Det har skett saker under tidens gång. Vi har sett att problemet har minskat, men vi har fortfarande fall som är helt orimliga. Det här är inte enkelt. Ingen jag har talat med - och jag har talat med väldigt många som är insatta i frågan - säger att detta kan lösas med en snabb och enkel förändring, utan här kommer det att krävas en utredning.

Vi har fått kritik för att det i januariavtalet finns en hel del utredningar. För mig är det helt självklart. Vill man ha en genomtänkt och bra lagstiftning behöver man också utreda de förslag som kommer. Man kan inte bara sätta sig och skriva in dem i lagen och tro att man därmed har rättat till någonting.

Det man gör på området får dock inte leda till att man gör det enklare för människor att missbruka systemet och utnyttja arbetstagare. Det handlar många gånger om desperata människor som kommer hit för att det är deras enda chans till försörjning. Det är därför också viktigt att man hittar en balans.

Jag skulle ändå säga att den viktigaste punkten i januariavtalet på migrationsområdet är den som handlar om tillsättandet av en parlamentarisk kommitté. Det var något som vi i Centerpartiet, och flera andra partier här i kammaren, lovade väljarna i valet, det vill säga att vi skulle sätta oss tillsammans och hitta en bred och långsiktigt hållbar överenskommelse på området.

Samtliga migrationspolitiska talespersoner är samlade här, och troligtvis kommer vi alla att sitta med i kommittén. Jag hoppas verkligen, på riktigt, att vi kan göra något bra, att vi klarar av att lägga fram alla våra förslag och titta på dem seriöst, lyfta på alla stenar, lyssna på varandra, försöka förstå, höra argumenten och sedan tillsammans bygga ett bättre och mer hållbart system.

För oss i Centerpartiet är det viktigt att det systemet är så humant som möjligt och att det också, som många av oss har tjatat om till leda, är ordning och reda i systemet. Det ska bli så rättssäkert som möjligt, kostnaderna så låga som det går, och vi ska ta vårt ansvar i världen.

Just nu diskuterar vi alla hur direktiven till arbetet ska se ut. Från Centerpartiets sida anser vi att det här inte får bli en smal urvattnad kompromiss. Alla måste ta tag i de verkliga problem som finns att hantera. Vi driver på hårt för att det ska bli så. Det behövs en heltäckande genomgång av systemen som täpper till både små och stora luckor, samtidigt som vi alla klarar av de svåra avvägningar som jag redan har tagit upp.

För oss finns några ingångar som vi anser är särskilt viktiga och som vi kommer att driva på. Vi ser ett stort behov av att styra om från farliga till lagliga vägar för dem som söker skydd. För att man ska kunna göra detta krävs också att man tittar på vad det är som gör att så pass många väljer just Sverige. Det är en viktig del i arbetet. Samtidigt anser vi också att de resurser som läggs på att ge skydd ska främst gå till de allra mest utsatta, med fokus på kvotflyktingar. Där finns en likhet mellan oss och Moderaterna.

Vi vill också att kommittén ska se över hur man kan minska kostnaderna för mottagandet av personer som söker sig hit på egen hand så att man kan prioritera resurserna till dem som kommer på lagliga vägar. Det finns många anledningar till det. En är att människor inte ska behöva riskera livet för att söka trygghet. En annan är att kriminella organisationer göds alldeles enormt av pengar som kommer in den vägen. Det vill vi också sätta stopp för. Dessutom är det lättare att pröva asylskäl när människor befinner sig närmare sitt hemland och har kommit från konflikten i närtid, när det inte har gått flera år där de har bott på många olika ställen på vägen.

Några av de förslag som vi har presenterat tidigare, som också handlar om hur man bör prioritera resurser, handlar om att ge etableringslån i stället för bidrag, att de via arbete ska kvalificera sig in i vissa av välfärdssystemen. Men det finns också andra delar som handlar om hur man ska se till att asylsystemet är rättssäkert så att vi vet att de som faktiskt behöver skydd får stanna medan de som inte behöver skydd lämnar landet. Det är verkligen inte enkelt.

Vi i Centerpartiet värnar asylrätten, men det vet jag att de flesta här i kammaren gör. Sedan kan man se på den på lite olika sätt. Men hur vi ska värna asylrätten och hur vi ska se till att människor får skydd måste vi vara beredda att diskutera. Det är det viktiga.

Eftersom januariavtalet på olika sätt täcker in flera av de yrkanden som fanns med i våra motioner har vi valt att inte reservera oss på de punkterna, utan vi har i stället skrivit särskilda yttranden där vi förklarar oss. Det gäller bland annat att EU ska ta ett gemensamt och solidariskt ansvar för flyktingmottagandet samt att avtal med tredjeländer måste värna demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter. Det handlar om att alla skyddsbehövande ska ha rätt till familjeåterförening. Här har vi tagit ett steg med den tillfälliga lagen, men också den frågan behöver diskuteras i den parlamentariska kommittén.

De tidiga insatserna är otroligt viktiga för att snabba på integrationen. Vi har också yrkanden som handlar om begränsningar av rätten till EBO. Det är också sådant som täcks in av januariavtalet, men det finns såklart mycket mer.

Men det finns också några delar där vi anser att riksdagen bör uppmana regeringen att snabbt vidta åtgärder och som vi därför anser går utanför januariavtalet. Vi tycker att det är bra att Alliansens yrkanden om att utvisning oftare bör prövas vid brott har fått majoritet i utskottet. Det blir nu ett tillkännagivande till regeringen. Vi anser också att en utredning behöver tillsättas för att se över hur asylprocessen för konvertiter, ateister och hbtq-personer kan bli mer rättssäker. Samtidigt bör man se över om bedömningarna av säkerhetsläget i olika länder kan bli bättre.

Jag yrkar bifall till reservation 23 i betänkande SfU16. I övrigt hänvisar jag till våra särskilda yttranden.

Anf. 4 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Tack, Johanna Jönsson, för anförandet och ansatsen att få till en seriös och bred parlamentarisk kommitté. Jag uppfattar i alla fall att man från Centerpartiets sida verkligen menar allvar med att ha alla partier representerade och att arbetet ska ske på ett riktigt, heltäckande och seriöst sätt.

Därför har jag egentligen bara en kort och liten fråga. I anförandet sas något om att Centerpartiet anser att det inte får bli en smal utredning. Kommer januariöverenskommelsen att falla om det ändå blir så, så som allt pekar på i socialdemokratiska uttalanden?

Anf. 5 Johanna Jönsson (C)

Fru talman! Det som har sagts från migrationsministern är inte något som har bestämts gemensamt. Det är antingen regeringens eller Socialdemokraternas ingång i de förhandlingar som vi nu för om direktiven.

Om vi skulle bryta hela samarbetet och hela januariavtalet utifrån detta tror jag att Paula Bieler förstår att jag inte kan säga något om i nuläget. Det är något vi får diskutera beroende på hur samarbetet går i alla delar.

För tillfället anser jag att det är konstruktivt och bra att regeringen lyssnar på våra synpunkter och att man har varit beredd att ta hänsyn till olika steg. Än så länge är vi verkligen i uppstartsskedet, men det är något som måste gå fort. Direktiven måste bli klara under våren.

Jag kommer att vara stenhård i förhandlingarna. En smal utredning i det här läget där alla partier ska prata om enbart förutbestämda punkter som Morgan Johansson tycker ska vara med är helt orimligt. Centerpartiet gick till val på att göra ett ordentligt omtag i dessa frågor. Det behövs verkligen. Alla här i kammaren och de flesta människor där ute vet att arbetet måste göras. Det är i det läget helt oseriöst att förstöra en sådan chans genom att smala av arbetet för mycket.

Vi kommer att driva på hårt, och vi gör det redan. Vi hoppas såklart att vi landar rätt. Vad som händer om vi inte gör det får vi se då.

Anf. 6 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Tack för svaret! Vi får vänta och se. Jag noterar att man ändå säger sig vara starkt bunden av vad man har lovat, vad man säger här och nu och har sagt sedan avtalet kom på plats.

Johanna Jönsson var själv inne på att det finns frågor som brådskar mer. Allt kan inte vänta på en lång seriös utredning och den permanenta genomarbetning som behövs. Det exempel som lyftes fram är bland annat konvertitfrågan och att säkerställa rättssäkerheten.

Men sedan finns exempelvis kompetensutvisningarna. Det finns åtminstone ett delförslag - vi vet båda att det inte kommer att lösa allt - som är färdigutrett. Det var klart redan förra våren där dåvarande Alliansen och vi tillsammans sa att vi skulle kräva att förslaget ska genomföras under sommaren. Är man beredd att gå fram med åtminstone det förslaget? Finns det några andra områden som man från Centerpartiets sida tycker är så pass pressande? Det råder faktiskt fortfarande en ansträngd situation på många håll i landet. Inte minst vittnar våra kommuner om stor belastning just nu bland annat till följd av gymnasielagstiftningen och många andra aspekter.

Finns det fler frågor än konvertitfrågan som Centerpartiet menar att man bör fokusera snabbt på? Vilka? Och hur långt är man beredd att gå för att tvinga fram åtgärder på dessa områden?

Anf. 7 Johanna Jönsson (C)

Fru talman! Nu bygger de tillkännagivanden som vi kan göra här på de motioner som väcktes i höstas. Där fanns just konvertitfrågan med i ett yrkande.

Vad gäller kompetensutvisningarna tycker jag verkligen att det är viktigt att vi inte gör det en liten bit i taget utan att vi nu tittar på det i helhet och gör det smart. Som jag sa finns det alltid en risk när man tar bort hindren att man samtidigt öppnar för missbruk och utnyttjande.

Det finns en viss logik i att när Migrationsverket självt har påpekat att det finns brister kan man inte bara säga: Jaha, oj! Det hade jag inte en aning om. Nu rättar jag till det. Det gäller i de lägen där det faktiskt handlar om missbruk och utnyttjande. Man måste få till en smart balans i det. Jag är helt för att ta bort hinder. Men det får inte leda till att man kan använda systemet hur som helst.

Det här måste gå fort. Det är också datumsatt. Det ska vara åtgärder på plats i januari 2021. Det är ändå fort om man ser till att en utredning behöver göras. Det är inte tillräckligt fort. Vi har sagt att vi ville ha en stopplag på detta. Det är nu två år sedan som vi föreslog den. Det är klart att vi hade velat nå mycket längre.

Nu har vi avtalet på plats. Vi kommer att värna det så långt vi bara kan. Det ger oss en möjlighet att få majoritet och vidta bra åtgärder på det här området. Det frågades om det finns andra områden där det behövs mer. Ja, absolut. Vi kommer att fortsätta att mata in sådant via debatter, via medier och också direkt till regeringen och säga: Lägg fram förslag på det här området. Det är såklart jätteviktigt att saker blir gjorda även utanför januariavtalet.

Anf. 8 Arin Karapet (M)

Fru talman! Jag riktar ett tack till Johanna Jönsson för hennes anförande.

Fru talman! Min fråga till Johanna Jönsson handlar om kompetensutvisningar. Där är vi överens, trots allt som har hänt här och det svek vi upplevde i höstas. Jag tänker ändå rosa det engagemang Centerpartiet visar för just arbetskraftsinvandrare som har blivit felaktigt behandlade.

Min fråga är mot bakgrund av min interpellationsdebatt med migrationsminister Morgan Johansson. När man lyssnade på migrationsministern lät han väldigt nöjd. Han hänvisade till några siffror. Det var 98 procent som klarade sig. Vi har inga problem. Men vi vet hur verkligheten ser ut.

Folk blir utvisade för att arbetsgivaren har missat att teckna en sjukförsäkring eller har gjort en felaktig utbetalning. Man kanske tror att man liksom sina kollegor kan skjuta upp extra semesterdagar och spara dem som komptid inför nästkommande år, men regelverket säger någonting helt annat.

Fru talman! Min fråga till Johanna Jönsson är: Hur långt tålamod har Centerpartiet i den här frågan?

Anf. 9 Johanna Jönsson (C)

Fru talman! Jag är själv förvånad över hur långt mitt tålamod har räckt redan så som vi har hållit på och slitit med detta år efter år. Det gäller alla möten som jag har haft och alla gånger som jag har hört Socialdemokraterna säga de ska rätta till det och det i princip inte har gjorts någonting.

Då är det klart att mitt tålamod och Centerpartiets tålamod börjar tryta precis som jag vet att Moderaternas gör. Vi har verkligen jobbat sida vid sida när det kommer till just kompetensutvisningarna. Nu har vi en punkt i januariavtalet som handlar om just det här. Den är tidsatt till januari 2021. Jag skulle säga att mitt tålamod kommer att upphöra där och då. Har vi inte någonting riktigt bra på plats då är det klart att vi får gå vidare och se till att saker blir gjorda.

Vi har tidigare på initiativ från oss i Centerpartiet försökt att stifta lag här i Sveriges riksdag för att göra någonting åt problemet. Tyvärr har vi inte en organisation här som klarade av det på ett bra sätt. Det är väldigt tråkigt och någonting som man borde titta på. Det handlar om hur vi kan se till att en majoritet i Sveriges riksdag kan se till att saker blir gjorda när regeringen vägrar att lyssna på våra tillkännagivanden.

Den här frågan är otroligt viktig. Ibland får jag höra människor som säger: Det handlar väl bara om en eller två personer. Är det så synd om dem? Det är inte vad det handlar om. Det handlar om Sveriges konkurrenskraft och svenska företag som säger: Vi kommer kanske inte att kunna ha kvar våra kontor här för att vi inte kan anställa personal.

Det handlar om att ryktet har spridits runt om i världen att det här är ett land som man inte ska åka till över huvud taget. Vi måste rätta till det. Vi behöver skicka signaler om att vi vill rätta till det. Men vi måste också göra saker rent konkret. Mitt tålamod är inte särskilt långt på det här området. Men som jag sa värnar vi avtalet och den tidsgräns som är satt där.

Anf. 10 Arin Karapet (M)

Fru talman! Då kan jag ta Johanna Jönsson på orden. Vi är inte överens om vissa andra delar i migrationspolitiken. Men man vet i varje fall på förhand var hon står någonstans. Även här får jag lita på att Johanna Jönsson kommer att hålla sig fast vid sin envishet i den här frågan.

Med det sagt tänker jag inte förlänga debatten. Jag ville bara höra Johanna Jönssons inställning i frågan. Vi återkommer. Förhoppningsvis får Centerpartiet igenom den här frågan mycket tidigare än 2021.

Anf. 11 Johanna Jönsson (C)

Fru talman! Jag vill bara ta chansen att säga att debatten inte är slut på området. Precis som Arin Karapet upplevde i sin interpellationsdebatt med migrationsministern finns det fortsatt olika åsikter om hur stort problemet är och vad man bör göra åt det. Där behövs all hjälp att trycka på regeringen och framför allt Socialdemokraterna så att man landar rätt här.

Jag hoppas att vi kan fortsätta att arbeta tillsammans för att det här ska bli så bra som möjligt. Vi kommer att göra det med januariavtalet men också på väldigt många olika sätt både med andra partier härinne men också många organisationer utanför kammaren som är engagerade i frågan. Tack för replikskiftet!

Anf. 12 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Det är en väldigt stor och yvig debatt vi ska föra i dag. Det är fyra betänkanden som rör så vitt skilda och stora områden som hela migrationspolitiken, anhöriginvandringen, arbetskraftsinvandringen och medborgarskapet - allt i en enda samlad debatt.

Jag vill därför inleda med att säga att jag tyvärr inte kommer att hinna beröra precis alla områden. Jag kommer att fokusera på de saker som jag tycker är absolut akutast och nödvändigast här i dag. Jag hoppas att vi kommer att få skäl och möjlighet att till exempel diskutera EU-politiken mycket mer nu inför EU-valet och så vidare.

Jag ställer mig såklart bakom alla våra yrkanden men för tids vinnande vill jag redan nu nämna vilka reservationer jag yrkar bifall till så att det är avklarat. I SfU16 yrkar jag bifall till reservation nr 3. I SfU17 yrkar jag bifall till reservation nr 2. I SfU18 hänvisar jag till vårt särskilda yttrande och tidigare framlagda motioner om arbetskraftsinvandringen. Sist men inte minst yrkar jag i SfU19 bifall till reservation nr 3.

Fru talman! I fredags hörde en god vän till mig av sig. Hon är en av de väldigt många människor runt om i landet som har engagerat sig i mottagandet av ensamkommande. De har öppnat sitt hem som frivilligt familjehem och tagit vid där politiken och myndigheterna har svikit och fallerat.

Hon har tröstat. Hon har peppat. Hon har byggt upp självförtroende och förmåga hos unga att landa i det nya samhället under tiden som de har haft sina ansökningar. Hon har hjälpt dem att gå i skolan och rustas för framtiden. Men i fredags fick hon säga adjö till tre av de unga som efter utvisningshot nu har flytt till vidare ut i Europa till Frankrike som så många andra med dem. Hon var alldeles förtvivlad. Hon kände sig sviken, och hon kände att politiken på inget sätt har sett det stora arbete som civilsamhället har försökt göra.

För i tältlägren under broarna i Paris ser vi ett av resultaten av de senaste årens svenska migrationspolitik. Där bor nu unga som pratar svenska på klingande norrbottniska, göteborgska eller på dalmål. Den hemlöshet och utsatthet som vi har sett bland ensamkommande i hemlöshet i Sverige de senaste åren fortplantar sig nu ut i Europa. Svenska kyrkan i Paris försöker att lappa ihop och lindra där politiken har släppt.

Fru talman! Det finns många skäl för en amnesti för barn och unga som har kommit som ensamkommande. Jag skulle särskilt vilja lyfta fram sju här i dag. För det första gäller det omsvängningarna, tillfälliga lagen och lapptäcket av gymnasielagar. Lagstiftningen har varit oförutsägbar och retroaktiv. Stora orättvisor har blottats i och med att bara dagar kan skilja mellan ankomst och möjligheten att få stanna mellan olika barn och unga.

När regeringen svängde om och presenterade den tillfälliga lagen sa man att barn skulle undantas och fortsatt få permanenta uppehållstillstånd. Så blev det inte. I stället ändrade Migrationsverket praxis och gav tillfälliga uppehållstillstånd, vilket innebar att de ensamkommande kan få beslut om utvisning så snart de blir vuxna, alltså när de fyller 18 år.

Dessutom är det uppenbart att användandet av just datum för regeringens presskonferens i fortsatt lagstiftning har skapat stor rättsosäkerhet.

För det andra: Åldersbedömningarna är ett helt eget kapitel av rättsosäkerhet som jag skulle kunna prata väldigt länge om. Jag nöjer mig med att konstatera att de medicinska åldersbedömningarna, som har lett till åldersuppskrivningar av ungdomar och därmed minskad möjlighet till uppehållstillstånd, är starkt ifrågasatta av den medicinska och på senare tid även den statistiska expertisen. Vi har följt detta i stora avslöjanden i Svenska Dagbladet.

Detta är ännu en faktor som ifrågasätter de skyddsbedömningar som har gjorts. I ett trollslag kan en felbedömning av ett barn som vuxen göra att möjligheten till skydd försvinner med ett pennstreck.

För det tredje: De långa väntetiderna på Migrationsverket har på liknande sätt gjort att barn som hade beviljats skydd om deras ansökan behandlats skyndsamt i stället har fått vänta i åratal. Med tidens naturliga gång har de hunnit fylla 18 år och därmed förlora den rätt till skydd som de eventuellt hade vid ankomsten.

För det fjärde: Läget i Afghanistan är mycket allvarligt. Jag talar lite generaliserande om Afghanistan, för det är därifrån den stora gruppen ensamkommande kommer. Vi ser en säkerhetssituation som försämras, där staten saknar vilja eller förmåga att skydda befolkningen från våld, förföljelse och diskriminering. Man saknar också vilja eller förmåga att ge befolkningen tillgång till den trygghet och den helt basala samhällsservice som de behöver.

Vi vet också, fru talman, att det är mot bakgrund av detta som såväl Röda Korset som Amnesty International kräver stopp för tvångsutvisningar till Afghanistan. Det är enligt deras uppfattning varken relevant eller rimligt att hänvisa till internflykt för någon tvångsutvisad någonstans i landet.

Det är i ljuset av detta, fru talman, som man måste se möjligheten för ensamkommande att återvända till Afghanistan. I ett land som Afghanistan med svag centralmakt, inbördeskrig, kaos och korruption är just det sociala skyddsnätet ett tydligt överlevnadssätt. Ju osäkrare ett land är, desto starkare behov har man av tillgång till sociala nätverk för skydd och överlevnad.

Ett stort antal - 10 000 - av de ensamkommande med afghanskt ursprung som sökt sig till Sverige har dock vistats i ett helt annat land än Afghanistan före flykten till Sverige, väldigt ofta Iran eller Pakistan. Det betyder att de inte har någon verklig anknytning till Afghanistan och inte har det viktiga och avgörande sociala skyddsnät som man behöver för att leva där. Men formellt och folkrättsligt är de såklart afghanska medborgare.

Trots detta bristande nätverk ses de ändå av Migrationsverket som vilken genomsnittlig afghan som helst, och det fungerar inte! Organisationer på plats rapporterar att 85 procent av alla som återvänder med tvång tvingas fly landet en andra gång.

För det femte: Det finns en särskild grupp ensamkommande som ofta hamnar lite i skymundan. De är de barn som kommit hit när de var 12-14 år gamla eller yngre och vars ålder aldrig varit i närheten av att ifrågasättas. En del av dessa barn har fått avslag på sin asylansökan men kan inte utvisas, eftersom det saknas ett ordnat mottagande i form av familj eller statlig omsorg.

Nu lever de sina liv här i nya familjer. De går i skolan, idrottar och växer upp med insikten att de kan komma att utvisas på 18-årsdagen. Det är både upprörande och fruktansvärt för det enskilda barnet och även för deras familjer och vänner.

För det sjätte: Vad gör det här med samhället och oss? Under den tid som den senaste gymnasielagen har prövats och de ungas ansökningar har behandlats har en enorm utsatthet och hemlöshet växt fram. Alla här i kammaren borde vara väl medvetna om varför det blev så. Det är nämligen en majoritet i riksdagen som har röstat fram de kraftiga inskränkningar i LMA-lagen som gjort att unga ställts på gatan.

Jag har den senaste tiden träffat förtvivlade lärare som försöker få sina elever att fortsätta klara gymnasiet trots att de är hemlösa och sover på nattbussar, offentliga toaletter eller där det finns en säng för en natt eller två. Jag har träffat frustrerad polis som berättar om skötsamma unga, som inom endast månader efter att ha hamnat i hemlöshet hamnar i klorna på kriminella rovdjur som utnyttjar dem i prostitution, droghandel eller annan kriminalitet. Polisen ser dem bli drogberoende och både utsättas för brott och naturligtvis själva bli en del av brottsligheten.

Den psykiska ohälsan med självskadebeteenden och självmord ska vi inte ens börja prata om. Självmord bland ensamkommande är nio gånger så vanligt som bland andra unga i samma ålder.

Det pratas ofta om skuggsamhällen här i kammaren, men faktum är att förutsättningen för just denna del av skuggsamhället har majoriteten här inne själv skapat. Ändringarna i LMA-lagen leder till just denna sorts utsatthet. Vi varnade för det redan när den lades fram, och vi pekade på det faktum som även har belysts av rapporter från framför allt Röda Korset, som jobbar mycket med återvändande, att indragen ersättning och indraget boende inte leder till effektivare återvändande utan bara till misär.

För det sjunde: Jag skulle vilja lyfta frågan om vad samhället förlorar på den här behandlingen av barn och unga. Det är uppenbart och smärtsamt tydligt att denna behandling av barn och unga kräver en avhumanisering. Det är inte möjligt att behandla barn och unga så här om man i dem ser sig själv eller sina egna barn. Medmänsklighet är ett högt pris att betala.

Men vi förlorar även den kraft och de stora insatser som gjorts i mottagandet, i studier, i arbete, i familjer som har tagit emot - till exempel min vän som ringde mig i fredags. Vi förlorar deras förtroende. Dessa unga är redan en del av oss och av vårt samhälle. De behövs i vårt samhällsbygge framöver.

Fru talman! Anhöriginvandring är en av få lagliga vägar till Sverige. Att få bo ihop med sin familj är dessutom en mänsklig rättighet. Den tillfälliga lagen har begränsat denna väg avsevärt. Om fler familjer på flykt skulle tillåtas att återförenas skulle det innebära att många människor slapp ta livsfarliga vägar, till exempel över Medelhavet.

Det är bra att regeringen nu aviserar att de tänker låta alternativt skyddsbehövande få rätt till familjeåterförening. Att förlänga den tillfälliga lagen på just den punkten skulle sannolikt strida mot Europakonventionen och därmed mot svensk grundlag. Självklart uppskattar jag därför att regeringen nu följer grundlagen och låter denna grupp människor återförenas.

Vi kommer i övrigt att få tillfälle att debattera den tillfälliga lagens förlängning mycket mer senare i år. Stora delar av Vänsterpartiets kritik kvarstår.

För att få rätt att återförenas med en familjemedlem som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste den som är kvar i sitt hemland intervjuas vid en svensk beskickning. Detta är till exempel när det gäller syrier omöjligt och svårt. Samtliga grannländer vars beskickningar hanterar familjeåterförening för syrier nekar syrier inresa eller begränsar möjligheterna kraftigt. Att ge till exempel syrier möjlighet att ansöka om familjeåterförening elektroniskt eller vid beskickning i andra länder som de faktiskt kan ta sig till skulle säkerställa att rätten till familjeåterförening respekteras.

Fru talman! Vänsterpartiet upprepar inte alla motioner varje år. Vi har därför inte motionerat kring arbetskraftsinvandring i år, vilket framgår av vårt särskilda yttrande. Den som är särskilt intresserad kan läsa mer om Vänsterpartiets politik på området kring arbetskraftsinvandring i till exempel motion 2016/17:1186 där vi särskilt lyfter fram vad som behöver göras för att skapa en bättre och tryggare arbetsmarknad för dem som har kommit hit för att arbeta.

Det som krävs är bland annat att löntagare inte straffas för misstag begångna av arbetsgivare, att det anställningserbjudande som arbetskraftsinvandrare accepterar innan de kommer till Sverige får en starkare juridisk status och att de fackliga rättigheterna stärks.

Slutligen, fru talman: Jag funderade jättemycket på vad jag skulle säga här i dag - vad som skulle kunna påverka riksdagens ledamöter att lyfta blicken lite och försöka se verkligheten som den är, se den utsatthet och den misär som svensk migrationspolitik har skapat för den grupp barn och unga som kom hit med hopp om ett liv i trygghet och säkerhet, ett liv fritt från krigets dagliga faror med terrorattacker och våld, fritt från hotet om att tvingas gifta sig som tolvåring, fritt från risken att tvångsrekryteras av talibaner eller IS, ett liv med frihet att gå i skola, frihet att leva öppet som hbtq-person, frihet att kunna bekänna sig till den gud man tror på eller att slippa tro alls, ja, frihet att leva sitt liv som barn eller som ung.

De möttes av värme och omsorg på många håll, inte minst i civilsamhället. I lotteriet av långa väntetider och lapptäcket av oförutsägbar och ständigt skiftande lagstiftning, rättsosäkra åldersbedömningar och svårbegripliga säkerhetsbedömningar har en del fått stanna.

Men politiken svek en annan grupp, ibland med dagars skillnad från den som fick uppehållstillstånd, ibland med felaktiga åldersbedömningar, ibland med tilltro till ett nätverk som inte finns. Den gruppen bärs fortsatt av civilsamhället. Jag tycker, fru talman, att det är hög tid att denna kammare axlar det ansvaret och sätter punkt för lidande, otrygghet och utnyttjande.

Amnesti är ingen lösning som Vänsterpartiet söker lättvindigt. När lagstiftning och mottagande fungerar ska det inte behövas, men i akuta och särskilda situationer kan det vara nödvändigt. Den stunden är nu. De unga som nu lever sina liv som hemlösa på Stockholms, Göteborgs och Paris gator ska inte spegla vår migrationspolitik. Låt oss i stället tillsammans göra detta till historien om ett land som insåg att barn och unga har farit illa av politiska beslut och ge en amnesti som släpper in dem i våra samhällen, i våra skolor och på våra arbetsplatser!

(Applåder)

Anf. 13 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik; det var väl nu under de sista sekunderna som den blev till. Men den föranleddes också av att Christina Höj Larsen sa att hon verkligen ville få oss att lyssna.

Jag tror att man begår ett misstag om man inte tror att alla i den här kammaren ser misären och problemen. Det är inte det som är kruxet här, utan det är att vi ser olika bakgrunder till att det har blivit som det har blivit och också olika vägar ut ur det. Jag tror att det är där vi alla bör börja för att nå fruktsamma förändringar framöver.

Det är mot bakgrund av detta jag vill ställa min fråga. Vi har ju debatterat den här frågan många gånger, och jag har tidigare ställt frågan till Christina Höj Larsen om amnestier, om vi ska ha regler eller inte och hur man ska få dem att efterföljas.

Jag vet att det på många sätt är en extraordinär situation som vi har haft. Det krävdes en sådan för att fler skulle börja prata om många av problemen. Men en del i att det blev så är att det fanns en gräns för hur många som kunde komma till vårt system, som det då var uppbyggt. En sådan gräns kommer att finnas alldeles oavsett vilket system man har - om man inte har helt fri invandring, vilket inget av våra partier trots allt förespråkar.

Min fråga blir därför: Vilka åtgärder vill Christina Höj Larsen se - jag ska inte fråga om hon ser risken; det har vi tagit i tidigare debatter - för att säkerställa att en amnesti, om vi nu skulle genomföra en sådan i det här läget som Vänsterpartiet vill, inte blir ett incitament i sig för ytterligare vågor att välja Sverige eftersom man vet att när det blir kris kommer Sverige att strunta i sin lagstiftning och ge amnesti? Vad ser Vänsterpartiet för väg runt detta incitament?

Anf. 14 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Amnesti är en sak som historiskt har använts i Sverige när det har varit en stor topp. Vi såg det runt 2004. Det har också använts i andra europeiska länder. Just därför tror och vet jag att detta inte är en faktor som gör att färre eller fler söker sig till Sverige. Vi har sett, både i Europa och i Sverige, att det inte är detta det handlar om.

Vad det handlar om är att skapa ett samhälle som faktiskt tål förändring. Här tycker jag att det finns väldigt stora skillnader mellan hur Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ser på ett starkt och stabilt samhälle med en stark välfärd som klarar av detta.

Det är nämligen inte, fru talman, människor på flykt från krigets Syrien som har skapat exempelvis dagens orättvisa pensionssystem; det är en majoritet här i riksdagen. Det är inte ensamkommande från Afghanistan som har gjort den budget som nu ger de rikaste 23 gånger mer än de fattigaste; det är Sverigedemokraterna tillsammans med delar av borgerligheten. Det är inte ensamkommande som nu vill slopa värnskatten så att Sveriges rikaste direktörer får en skattesänkning på 67 000 i månaden; det är regeringen tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna.

Det är där konflikten är: Vad är ett starkt samhälle? Hur får vi en stark välfärd som klarar av förändring? Vare sig det handlar om flyktingmottagande, en stor naturkatastrof eller andra typer av kriser behöver vi ha ett starkt samhälle. Jag för min del väljer att föra fram en politik där vi omfördelar, där vi ser till att det faktiskt går att ha en välfärd.

Det jag ser från Sverigedemokraternas sida är att ni väljer att skylla på dem som kom allra senast i stället för på dem som faktiskt bär ansvaret.

Anf. 15 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Tack, Christina Höj Larsen, för förhoppningen att detta inte ska leda till ytterligare incitament att ta sig hit. Vi gör helt enkelt olika bedömningar av vad som skett historiskt. För mig är det alldeles uppenbart att den lagstiftning vi har haft och den argumentation som tyvärr förts fram bland annat från vissa delar av civilsamhället, som i princip har lovat saker som lagstiftaren sedan känt sig nödgad att förverkliga, exempelvis gymnasielagstiftningen, har lett till en bild av Sverige som påverkar vilka som söker sig hit och vilka som söker sig till andra länder.

Jag tror inte att vi kommer att komma längre, så jag har ingen uppföljande fråga. Jag kan dock konstatera att Christina Höj Larsen bör titta närmare på vår budget. Om hon tittar ordentligt kanske hon ser att vi faktiskt har ett tydligt och generöst omfördelningssystem, att de stora vinnarna med vår budget är kvinnor och äldre som har svag ekonomi och att vi inte skyller på enskilda som har tagit sig hit utan på en politik som har tillåtits skena, en politik där man utan någon plan har satsat mer och mer på ett område, migrationspolitiken, och därmed tvingats prioritera om på andra områden.

Sedan bör väl Christina Höj Larsen och hennes partikollegor också fundera på det stöd som man ger, passivt eller aktivt, till en regering och en budget som kommer att skära i exempelvis satsningar på äldre och utsatta därför att det fortfarande satsas på områden, bland annat migrationspolitiken, där man inte har någon ordentlig plan. Det är väl ett medskick snarare än en uppföljande fråga.

Anf. 16 Christina Höj Larsen (V)

Fru talman! Jag har tyvärr tittat på Sverigedemokraternas budget. Jag ser att man år efter år gör enorma nedskärningar i den kommunala budgeten - enorma nedskärningar för just kommunerna, som har ansvaret för våra äldre, för skolorna och för viktig samhällsservice. Det är vad jag ser.

När jag i dag ser en nyhet om att Attendo på ett av sina vårdboenden nattetid har 52 dementa på två anställda och samtidigt gör stora vinster vet jag också att Sverigedemokraterna är just ett sådant parti som tycker att det är okej. Man låter vinsterna få fortsätta forsa ut, stoppar dem i de rikastes fickor, skyller på andra som nyss har kommit - och har samtidigt mage att skära i kommunernas budget!

Det är vad jag ser när jag ser Sverigedemokraternas budget, och det är inget fint.

Anf. 17 Hans Eklind (KD)

Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de reservationer som Kristdemokraterna har, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 20 och 23 i SfU16, reservation 3 i SfU17, reservation 1 i SfU 18 och reservation 4 i SfU19.

Fru talman! Att debattera fyra olika områden samtidigt inom migrationspolitiken är en utmaning, men vi borde faktiskt även diskutera integrationspolitiken. När integrationspolitiken inte fungerar undergrävs nämligen migrationspolitikens legitimitet, och då duger inte aldrig så vackra ord. Att vi lyckas med integrationen är det som i slutändan möjliggör att vi får plats för någon mer, inte någon mindre.

Vårt asylsystem ska ge skydd för personer på flykt undan krig och förföljelse. Det är min bestämda övertygelse att vi genom att utforma en långsiktigt hållbar migrationspolitik, som bygger på ordning och reda, fortsatt kan vara ett öppet land. Därför ska också de som har fått ett nej lämna landet.

Vi kristdemokrater har under de senaste åren varit en mycket aktiv part för att försöka få fram verktyg, om vi kallar dem så, inom migrationspolitiken för att kunna hantera den nya verklighet som har kommit över oss på ett effektivt men också rättssäkert sätt. Vi agerade när vi såg att det svenska och det europeiska asylsystemet utsattes för stora påfrestningar. I december 2014 meddelade vi att vi anser att de som beviljas asyl i Sverige som huvudregel ska ges tidsbegränsade uppehållstillstånd. Vi ville se en snabb avslagsprocess för dem som var asylsökande från så kallade säkra länder. Vi föreslog också flera åtgärder för att asylsökande snabbt skulle komma i egen försörjning.

De förslagen kritiserades till en början hårt, inte minst av statsminister Stefan Löfven, som menade att det var helt fel ingång. Men han och regeringen kom att ändra sig. Vi kunde därför, sex partier tillsammans, sluta en överenskommelse i oktober 2015, där en del av de åtgärder som vi kritiserats för fanns med.

Vi såg att det fanns behov av fler åtgärder. Bara en månad senare presenterade partiet därför förslag om införande av tillfälliga gränskontroller och förslag för att få till mer effektiva avvisningar. Vi ville också tillsätta en kriskommission. Även denna gång fick vi kritik, men vi vet att omsvängningen har kommit och att en helt ny migrationspolitik sedan har tagit plats i vårt land.

Den tillfälliga lagen, som vi kommer att debattera lite senare och inte här och nu, har vi delvis varit positiva till från Kristdemokraternas sida, men vi har också riktat en tydlig kritik mot den. Vi motsatte oss inskränkningen av familjeåterföreningen. Vi vill ha kvar synnerligen och särskilt ömmande skäl. Vi menar att det tillfälliga uppehållstillståndet för alternativt skyddsbehövande är för kort.

Vi avvisade sedan kompletteringen 2017 om uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå. Vi menar att man inte ska ha specialregler för en särskild grupp. Här var det ganska prövande, tänker jag, att de personer som följt reglerna, som accepterat myndighetsbeslut och som inte hade en lika stark röst inte fick en andra chans.

Detta är en jättekort beskrivning, fru talman, av några intensiva år inom svensk politik då det politiska systemet fattade en rad olika beslut. Det har lappats och lagats. Nu kommer vi att få en parlamentarisk kommitté om den framtida migrationspolitiken. Det är bra. Det är någonting som vi flera gånger har efterlyst. Här ska vi kristdemokrater vara en aktiv och konstruktiv part för att få till stånd en långsiktig migrationspolitik som kännetecknas av rättssäkerhet.

Fru talman! Vi kristdemokrater återkommer ofta till detta med rättssäkerhet. Den som följt debatten och turerna kring exempelvis hanteringen av konvertiter vet att vi fört fram kritik mot hur processen sett ut när det gäller hur man ska bedöma huruvida en så kallad konversion ägt rum eller inte. Vi har pekat på att kunskapsfrågor är missvisande i och med att kristen tro i grunden är relationell. En person är inte kristen för att han eller hon vet att det finns 66 böcker i Bibeln utan för att han eller hon tror på att Jesus är hans eller hennes frälsare.

Jag lade fram ett utskottsinitiativ i socialförsäkringsutskottet. Det handlade om att ge regeringen i uppdrag att snabbutreda prövningen av konvertit, ateist- och apostatärenden i syfte att säkerställa att rättssäkerheten tillvaratas. Den 14 mars meddelade regeringen att man ändrat i Migrationsverkets regleringsbrev för att just säkerställa rättssäkerheten och få till en likformig tillämpning i ärenden där religiös uppfattning åberopas. Det är en viktig och korrekt åtgärd. Inte minst visar rapporten Konvertitutredningen på just detta. Det är en utredning som Pingströrelsen tog initiativ till, men man har haft hjälp av Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Svenska Alliansmissionen och Sjundedags Adventistsamfundet.

I rapporten visar man på anmärkningsvärda skillnader i bedömningen av konvertiter på olika håll i landet, det vill säga man pekar på en möjlig brist i fråga om en likformig tillämpning. Det finns alltså all anledning att fortsätta att bevaka den här frågan.

Jag yrkar således bifall till reservation 23 i SfU16, som vi kristdemokrater står bakom tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Konvertitfrågan belyser något annat viktigt: Sverige behöver en inspektion för migrationsfrågor, en inspektion som verkar för rättssäkerhet och effektivitet genom hela migrationsprocessen. Målet med en sådan inspektion är att upptäcka systembrister och på så vis säkerställa rättssäkerheten för den enskilde och få till ett fungerande samarbete mellan olika myndigheter.

Om detta handlar reservation 20, avseende asylprocessen, i SfU16. Jag yrkar således bifall till den.

Fru talman! Vi har en så kallad tvåårsregel som har sitt ursprung i att vi vill försöka komma åt skenäktenskap. Det finns exempel på män som systematiskt utnyttjar utländska kvinnor genom att inleda ett förhållande. Lagen har justerats, men det har inte inneburit att kvinnornas situation förbättrats i avsedd omfattning. I betänkandet Kvinnor och barn i rättens gränsland påpekar utredaren att tusentals kvinnor varje år söker hjälp efter att de har utsatts för våld av sina män. Det finns en rad ytterligare åtgärder som behövs. Det handlar om utdrag och kontroller av referenspersoner.

Om detta handlar reservation 3 i SfU17, som kristdemokrater och sverigedemokrater står bakom och som jag yrkar bifall till.

Fru talman! Det står ställt utom allt tvivel att vi behöver få tillgång till kvalificerad arbetskraft. Sverige har exporterat ord som smorgasbord - eller smörgåsbord - och ombudsman. Nu håller vi enligt den internationella affärstidningen Forbes på att exportera ett nytt ord: kompetensutvisningar.

Låt inte Sverige bli känt för att vi utvisar kompetent arbetskraft från Sverige på grund av obetydliga förseelser! Vi måste minska regelkrånglet, korta väntetiderna och få bort de här utvisningarna, som skadar vår ekonomi och vår förmåga att vara konkurrenskraftiga i framtiden.

Om detta handlar reservation 1 i SfU18, som kristdemokrater och moderater står bakom. Jag yrkar bifall till den.

Sist men inte minst handlar det om medborgarskapet. Det är någonting som innebär både rättigheter och skyldigheter. Medborgarskapet, menar vi kristdemokrater, ska ses som ett mål och inte som ett medel. Av den anledningen vill vi uppvärdera medborgarskapets betydelse. Vi tycker att det är fullt rimligt att de som ansöker om medborgarskap har genomgått undervisning i samhällsorientering och har levt ett skötsamt liv. De som blir medborgare i Sverige varken kan eller ska naturligtvis lämna sitt arv helt bakom sig, men de ska ta seden dit de kommer.

Om detta handlar reservation 4 i SfU19, och jag yrkar bifall till den.

Anf. 18 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Tiotals miljoner människor är på flykt i världen i dag. Samtidigt rasar krig och konflikter vidare, och nya flyktingkatastrofer skapas. Kriget i Syrien fortsätter, och i Syriens grannländer Turkiet, Libanon, Jordanien, Kurdistan och Irak trängs i dag miljoner flyktingar.

Minst 3 miljoner människor har tvingats att lämna sina hem i Venezuela, där kommunistiska knarkbanditer har förstört landet. Just nu eskalerar strider i Libyen. Dessutom står två stora länder, Algeriet och Sudan, nu på randen till en revolution där deras odemokratiska, korrupta ledare drivs från makten.

Nya konflikter läggs ovanpå gamla konflikter. På flera håll i världen bor andra, tredje och ibland till och med fjärde generationen i flyktingläger. På små ytor och under knappa förhållanden tvingas familjer att leva i år efter år. Där föds barn - det blir nya barn utan att områdena riktigt växer. Där växer barn upp, i många fall utan möjlighet till fungerande skolgång, sanitet, sjukvård och så vidare.

Detta flyktingliv eller flyktingskap river upp familjer och omkullkastar den sociala ordningen. Det är självklart också en grogrund för nya konflikter eftersom många människor i lägren, framför allt unga människor, lätt kan rekryteras till militanta grupper och så vidare.

Fru talman! Samtidigt är den humanitära hjälpen väldigt eftersatt. Förenta nationernas humanitära hjälpprogram, Unocha, World Food Programme, UNHCR och så vidare lider av kronisk underfinansiering. Många av appellerna som FN kommer med - appeller för att hjälpa flyktingar i olika konflikter runt om i världen - finansieras inte ens till hälften av årsbehovet. Många länder som har kapacitet att hjälpa flyktingar gör inte det. De struntar i att sluta avtal med FN:s flyktingkommissariat UNHCR om att bli programländer och ta emot flyktingar. De bryr sig inte heller om att bygga upp kapacitet för att kunna hjälpa personer som kommer. Detta är givetvis ett stort bekymmer.

Flyktingsituationen i världen i dag är på inget sätt avtagande. Tvärtom kommer den att fortsätta i många år, förmodligen under resten av våra liv.

Fru talman! Sverige har under många år tagit ett stort ansvar för att hjälpa människor på flykt. Vi har tagit ett avsevärt större ansvar än vad många andra länder har gjort. Och vi ska fortsätta att göra det; vi ska fortsätta att ta vårt ansvar, och det måste ske på ett långsiktigt och hållbart sätt. Vi ska följa asylrätten, och vi ska ge ett värdigt mottagande till asylsökande och nyanlända.

Samtidigt måste Sverige kraftfullt agera för att andra länder också ska ta sitt ansvar. Om länder i Europa hjälps åt att ta sitt ansvar kommer flyktingströmmarna också att vara hanterbara. Men om några länder, till exempel Sverige, Tyskland och några länder till, tar ett betydligt större ansvar än andra länder i den norra delen av Europa blir inte situationen hållbar vare sig på kort eller på lång sikt.

Vi har stora utmaningar i vårt land vad gäller asylpolitiken, mottagandet och integrationen av personer som sedan får stanna i Sverige. Det saknas bostäder. I en rad områden i Sverige har skolan och socialtjänsten svårt att klara sina grundläggande uppdrag. Det saknas tolkar, och många asylsökande vittnar också om en otrygghet på boenden - för att nämna några exempel.

Vi ser också ett växande utanförskap där stora grupper människor som nyligen har kommit till Sverige har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Människor tvingas till svartjobb, där man inte har några egentliga rättigheter, och luras av oseriösa arbetsgivare. Många har dessutom skuldsatt sig för att kunna komma till Sverige och måste sedan betala av dessa skulder när de är här i landet.

Därtill ser vi en växande grupp personer som har fått avslag på sina asylansökningar, och som alltså inte har rätt att stanna i Sverige, men som vägrar att lämna landet och i stället har gått under jorden. Många utvisningar är också svåra att verkställa till följd av oklara identiteter och till följd av att hemländerna är ointresserade av att ta emot sina medborgare.

Fru talman! Liberalerna står för en värdig och anständig migrationspolitik, där vi i Sverige tar vårt ansvar och investerar i integration av nyanlända. Samtidigt menar vi att Sverige inte kan föra en flyktingpolitik som kraftigt avviker från andra länder i vårt närområde. Vi måste kunna ge långsiktigt goda förutsättningar för våra nya invånare att få bostäder och jobb och att inkluderas i vårt samhälle.

Vi har höga ambitioner för Sverige, och det tror jag att vi alla här inne i kammaren kan skriva under på att vi ska ha. Vi ska ha väldigt höga ambitioner för Sverige, för vår levnadsstandard här och för våra möjligheter här i vårt land. Det innebär att vi inte vill bidra till att skapa nya proletariat med utanförskap och stigmatisering, som följer av detta. Det innebär att vi måste ha en invandring till Sverige som är på nivåer som vårt samhälle också klarar av att hantera.

Nu ska det skapas en parlamentarisk kommitté för att se till att Sverige långsiktigt kan få en hållbar och fungerande migrationspolitik. Vi välkomnar detta från Liberalernas sida, och vi argumenterade också för detta i valrörelsen.

För att integrationen ska fungera är det viktigt att människor lär sig svenska språket. Det är givetvis svårt att få jobb i Sverige om man inte förstår vårt språk och om man inte kan tala svenska. Därför har vi från Liberalernas sida - även långt tidigare, när vi hette Folkpartiet - argumenterat för vikten av att vi uppvärderar svenska språket. Vi har också sagt att vi vill se ett språktest när man ansöker om medborgarskap. Under åtta år i alliansregeringen försökte vi få till stånd detta, men vi blev motarbetade av de andra partierna i koalitionen. Nu ser det dock äntligen ut att kunna bli verklighet med ett språktest tack vare januariavtalet.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga några ord om vikten av arbetskraftsinvandring till Sverige. Många företag har svårt att hitta nya medarbetare. Kompetensförsörjningsproblemen drabbar vår ekonomi. Det är därför givetvis viktigt att vårt näringsliv kan rekrytera personer också utomlands. Det hotar inte jobben i Sverige. Det hotar inte jobben för den inhemska befolkningen, utan det bidrar tvärtom till en större dynamik i vår ekonomi, till att vår ekonomi växer och till att nya jobb kan skapas.

Men det finns i dag en rad problem vad gäller arbetstillstånd, möjligheterna att förnya arbetstillstånd och möjligheterna att byta arbetsgivare under den tid man har arbetstillstånd. Det tydligaste problemet är givetvis de så kallade kompetensutvisningarna, som även tidigare talare har tagit upp i sina anföranden.

Under många år har vi i Liberalerna arbetat för att vi ska ta itu med dessa problem. Vi gjorde det också ofta i alliansformat under förra mandatperioden. I januariavtalet finns nu tydliga skrivningar om att det ska ske. Det här måste vi få bukt med, och det är nu upp till bevis för Socialdemokraterna att på allvar prioritera denna fråga.

Det är inte rimligt att arbetskraft i Sverige ska utvisas härifrån på grund av mindre, ibland nästan bagatellartade, misstag eller förseelser från arbetsgivarens sida. Om arbetsgivaren gör fel är det inte arbetstagaren som ska utvisas från Sverige. Det finns en orimlighet och en ologiskhet i hela detta system. Människor som lever i Sverige, som arbetar här, som betalar skatt här och som sköter sig ska inte utvisas. Det borde vara utgångspunkten.

Problemen med kompetensutvisningar drabbar inte heller bara enskilda personer och företag; de skapar också ett dåligt rykte för Sverige utomlands, vilket kan få till följd av välutbildade och duktiga personer i stället söker sig till andra länder för att arbeta där. Det innebär att vi går miste om viktig kompetens för viktiga näringsbranscher i Sverige, inte minst it- och telekomsektorn, digitala bolag, start-ups och så vidare.

Fru talman! Vi har en rad reservationer och några särskilda yttranden från Liberalernas sida. Jag står förstås bakom alla dessa, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 11 och 49 i betänkande 16, reservation 13 i betänkande 18 och reservation 6 i betänkande 19.

Anf. 19 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Även denna gång klickade jag in mig för replik i sista sekunden. Apropå att det ska finnas tydliga skrivningar om kompetensutvisningar letade jag febrilt igenom den version av den sakpolitiska överenskommelsen som jag har sett och som man hittar om man söker online. Punkt 21 har förvisso "Problemet med kompetensutvisningar måste lösas" som en liten inledande rubrik. Andra punkter har efter rubriken en text som utvecklar den med något konkret. Men under punkt 21 står det: "Ett särskilt visum för högkvalificerade som vill söka jobb eller starta företag ska införas (Utredning 2019. Nya regler från 1 januari 2021). Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas." Var är de tydliga skrivningarna om vad det är man ska utreda, vad det är man vill komma fram till och vilka problem det finns? Det finns betydligt tydligare skrivningar under andra punkter.

Och ska man verkligen vänta till 2021? Finns det inga delar som man skulle kunna försöka få igenom tidigare än så? Det här är som sagt ett problem som vi har jobbat med under många år. Förra mandatperioden försökte utskottet till och med lagstifta självt, visserligen på ett sätt som av många orsaker inte föll väl ut - vi som satt i utskottet då vet vilka orsakerna var. Men helt plötsligt kan man vänta till 2021, och så säger man att det finns tydliga skrivningar som i själva verket inte finns.

Vad händer 2021? Jag är nyfiken på hur man ser på detta från Liberalernas sida, utöver frågan om vilka de tydliga skrivningarna är. Är det först 2021 man ska agera, eller kommer man att kunna agera innan dess när man vet att utredningen inte leder någonvart? Den frågan hann jag tyvärr aldrig ställa till Johanna Jönsson, så den får Fredrik Malm svara på.

Anf. 20 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Nu blir jag lite fundersam. Det finns inga tydliga skrivningar, säger Paula Bieler. Sedan läser hon upp en jättetydlig skrivning om att de här problemen ska upphöra. Jag vet inte riktigt vad som är bekymret. Det är väl jättebra att vi nu kan pressa Socialdemokraterna, som har varit bromsklossen, att ställa upp på sådana här skrivningar om att detta nu ska utredas, så att vi kan få bukt med problemen.

Nästa mening Paula Bieler läste upp rör talangvisum. Det handlar om att fler personer ska kunna komma till Sverige, vilket inte är samma sak. Ett talangvisum är ett visum som ges till någon. Kompetensutvisning gäller en person som åker ut härifrån. Det är ju två olika saker. Jag ställer mig lite frågande till hela frågeställningen.

Anf. 21 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Jag ställer mig precis lika frågande. Det är därför jag ställer frågan.

Vi har uppenbarligen olika åsikter här, men jag tycker inte att ett konstaterande av att detta är ett problem som ska lösas är en tydlig skrivning om vad man vill åstadkomma eller vad man ska jobba fram. Jag saknar en tydlig beskrivning av vilket problemet egentligen är.

Det här är heller inget nytt. Man skryter med att man får Socialdemokraterna med sig på banan, men hela utskottet har ju i flera år varit enigt om att det här måste lösas. Hur kan man vara stolt över att man har fått med detta i ett avtal?

Det jag efterfrågar är vad det är ni vill göra konkret, Fredrik Malm. För att ta en ännu mer konkret fråga: Tänker ni vänta ända till januari 2021 med att reagera om man inte kommer fram till någonting, eller kommer ni att reagera tidigare? Hur kommer ni i så fall att reagera?

Det finns mycket att göra i den här frågan. Vi har försökt i många års tid. Jag är inte på något sätt trygg med en liten kursiv mening som konstaterar det som alla riksdagspolitiker har varit eniga om i flera år. Jag vill veta vad det är man anser är så konkret. Vad är det som är så mycket bättre nu än när man gjorde tillkännagivanden för ett och ett halvt år sedan? Enligt dessa skulle det här ha behövt vara ordnat redan i somras - annars skulle man minsann ta till ett utskottsinitiativ. Det blev det ingenting av.

Vad ska genomföras konkret, och vilka åtgärder tänker man från Liberalernas sida ta till om det här inte genomförs?

Anf. 22 Fredrik Malm (L)

Fru talman! Vi liberaliserade vår arbetskraftsinvandring för ett antal år sedan, som Sverigedemokraterna vet. På den tiden var Sverigedemokraterna förmodligen motståndare till att man gjorde så. Denna liberalisering har inneburit att människor kunnat komma till Sverige. En rad olika bekymmer har sedan dykt upp i spillvattnet av den lagstiftning som infördes och den komplettering som gjordes 2011. Vi har från allianspartiernas sida varit väldigt tydliga med att man måste hantera de bekymmer som har uppkommit. Under förra mandatperioden togs ett antal initiativ av riksdagens socialförsäkringsutskott. Det är mycket korrekt beskrivet av Paula Bieler. Men tyvärr lyssnade inte regeringen.

Nu har vi en tydlig skrivning och en tidsplan för att få bukt med detta. Jag är en av dem från mitt parti som står bakom det här avtalet. Det här replikskiftet kan man så att säga dra med karbonpapper från det tidigare replikskiftet mellan Paula Bieler och Johanna Jönsson från Centerpartiet. Johanna Jönsson var också mycket tydlig med att de här frågorna är väldigt viktiga för våra partier, Liberalerna och Centerpartiet. Vi kommer att följa processen väldigt noga, och vi kommer inte att acceptera att det här på något sätt skulle fallera. I den delen tycker jag att Paula Bieler ska kunna vara trygg.

Anf. 23 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i alla de fyra betänkanden som vi nu debatterar: Migration och asylpolitik, Anhöriginvandring, Arbetskraftsinvandring och Medborgarskap samt avslag på samtliga reservationer.

Migrationen i världen ökar, och Sverige är en del av den utvecklingen. En förutsättning för att Sverige på sikt ska kunna hantera denna utveckling är en långsiktigt hållbar och rättssäker migrationspolitik som samtidigt värnar asylrätten. Asylrätten är en grundläggande rättighet som är fastställd i internationella konventioner.

Att antalet asylsökande som sökte sig till Sverige under 2015 var rekordhögt är väl känt och har lyfts fram av många i den här debatten. Det innebar utmaningar och påfrestningar för såväl kommuner som berörda myndigheter, även om vi kunde se att hela samhället engagerade sig starkt och ställde många resurser till förfogande i den situationen.

De svenska reglerna anpassades därför genom att den tillfälliga lagen, med bland annat tidsbegränsade uppehållstillstånd, infördes i enlighet med EU-rättens och internationella konventioners miniminivå. Dessutom infördes tillfälliga identitets- och gränskontroller. De åtgärder som då vidtogs tillsammans med politiska förändringar i andra länder och inom EU gjorde att betydligt färre personer sökte asyl i Sverige under åren som följde efter 2015.

Den tillfälliga lagen gäller till och med den 19 juli i år, men i januariavtalet meddelades att lagen förlängs i två år. I utkastet till lagrådsremiss, Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, anges att lagen ska förlängas till att gälla till och med den 19 juli 2021.

I januariavtalet anges vidare, som flera talare har tagit upp, att det ska tillsättas en parlamentarisk kommitté. Något som också anges är att familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande ska införas.

De åtgärder som vidtogs med anledning av den mycket ansträngda situation som uppstod 2015 var nödvändiga. Även om situationen nu har blivit bättre kan vi konstatera att det alltjämt finns utmaningar att hantera för samhället, till exempel vad gäller nyanländas etablering.

De i januariavtalet aviserade ändringarna och pågående förändringar i migrationsregelverket på nationell nivå respektive EU-nivå samt det faktum att en parlamentarisk kommitté ska tillsättas talar emot att nu göra något tillkännagivande till regeringen om den framtida migrationslagstiftningen.

Fru talman! Inom EU pågår förhandlingar för att få till stånd ett harmoniserat asylsystem med en jämnare fördelning av asylsökande inom unionen. Som vi kontinuerligt fått rapporter om verkar en hel del återstå för att hitta en välavvägd kompromiss där alla EU-medlemsstater solidariskt tar ansvar för att ta emot människor i behov av internationellt skydd och som tillgodoser höga rättssäkerhetskrav och värnar asylrätten.

Fler medlemsstater måste ta ett betydligt större ansvar än vad de hittills gjort. Regeringen arbetar aktivt med dessa frågor inom ramen för förhandlingarna mellan medlemsstaterna och Europaparlamentet om det europeiska gemensamma asylsystemet.

I de pågående förhandlingarna om EU:s långtidsbudget driver regeringen frågan om att det inte är rimligt att länder som inte tar sitt ansvar i migrationspolitiken ska fortsätta gynnas av EU-medel i samma utsträckning som i dag. Frågan om att medlemsstater ska genomföra fattade beslut har hög prioritet inom EU och måste så ha.

Sverige har länge prioriterat det internationella arbetet för att öka den globala ansvarsfördelningen och andra länders mottagande av kvotflyktingar.

Vidarebosättning är ett väl beprövat system och det säkraste sättet för personer i behov av skydd att komma till EU på laglig väg. Genom att fler skyddsbehövande kommer i fråga som kvotflyktingar erbjuds de mest sårbara människorna en säker väg till trygghet. Vidarebosättning måste dock ses som ett komplement och ska inte ersätta den individuella asylrätten.

Sverige driver aktivt frågorna om att fler medlemsländer i EU måste ta emot kvotflyktingar och om att öka antalet vidarebosättningsplatser. Det behövs alternativ till flyktingsmuggling, och Sverige bör fortsätta verka för att skapa fler lagliga vägar för att söka sig till Europa.

Regeringen presenterade i december 2017 en utredning om förutsättningarna för att skapa lagliga vägar för att söka asyl i EU, där frågan om humanitära viseringar utreds närmare. Den svenska utlänningslagstiftningen bygger på en ordning med reglerad invandring, vilket kommer till uttryck bland annat i kravet på att en utlänning som huvudregel ska ha visering eller uppehållstillstånd för att få resa in och vistas här i landet.

Fru talman! Flera av debattörerna har tagit upp frågan om rättssäker handläggning vid förföljelse på grund av religiös uppfattning, kön eller sexuell läggning. Det är mycket viktigt att den frågan lyfts upp.

Den som söker asyl i Sverige får sitt skyddsbehov prövat enligt utlänningslagen. Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet eller religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp och inte kan, eller på grund av sin fruktan inte vill, begagna sig av det egna landets skydd.

En flykting har rätt till uppehållstillstånd. Migrationsverket och migrationsdomstolarna ska med grund i de skäl som anförts och det underlag som presenterats avgöra om det finns ett skyddsbehov eller någon annan grund för uppehållstillstånd. Det är alltid en individuell bedömning som görs i det enskilda fallet. I egenskap av praxisbildande instans ger Migrationsöverdomstolen vägledning för tillämpningen. Det är oerhört viktigt att ha en rättssäker process i dessa fall, vilket jag också lyft upp.

Fru talman! I ett flertal motioner tas frågan om eget boende upp. Det som påtalas i flera av motionerna är att möjligheten för de asylsökande att själva ordna sitt boende har ett flertal nackdelar, till exempel försämrade möjligheter för den enskilde att delta i tidiga insatser, trångboddhet samt ökad segregation. Dessa effekter har varit tydligast i vissa kommuner med socioekonomiska utmaningar.

Mottagandeutredningen har i sitt utredningsbetänkande föreslagit en tydlig begränsning av möjligheten till eget boende, bland annat att en prövning av boendet ska säkerställa att det är socialt hållbart.

Vidare har regeringen tagit fram den kompletterande promemorian Ett socialt hållbart eget boende för asylsökande. I promemorian föreslås att en asylsökande som under asylprocessen ordnar eget boende i ett område med socioekonomiska utmaningar inte ska ha rätt till dagersättning. I promemorian framhålls det också som angeläget att det skyndsamt läggs fram ett förslag som begränsar de negativa sociala konsekvenserna som kan uppstå då asylsökande väljer att ordna eget boende i vissa bostadsområden med socioekonomiska utmaningar.

Januariavtalet tar upp att förslagen som presenteras i promemorian bör genomföras. En proposition är aviserad till maj i år.

Fru talman! För att kunna upprätthålla en långsiktigt hållbar migrationspolitik är det angeläget att asylprövningen är rättssäker och effektiv och att återvändandet fungerar. Det är en förutsättning för en trovärdig asylprocess och även viktigt för att motarbeta ett framväxande skuggsamhälle, vilket många tidigare talare har lyft upp. För att uppnå detta är det avgörande att den som efter en rättssäker prövning av asylskälen har fått ett avslagsbeslut lämnar landet så snart som möjligt. Ett återvändande ska i första hand ske självmant. Det måste dock också finnas möjlighet att som en sista utväg verkställa ett avlägsnandebeslut med tvång.

Något som också lyfts upp i diskussionen om det tillkännagivande som har gjorts är om man har begått ett brott i Sverige. I det tillkännagivande som utskottet gemensamt har lagt fram föreslås det att man i fler fall än vad som gäller i dag ska få ett utvisningsbeslut. Det är alltså något som utskottet har varit enigt om.

Fru talman! Det sista jag vill ta upp har många andra här också tagit upp. Det handlar om något som också finns med i januariavtalet: att visum för högkvalificerade som vill söka jobb eller starta företag ska införas. Det har aviserats att en utredning ska tillsättas i år och att nya regler ska vara på plats den 1 januari 2021.

Sedan den 1 december 2017 gäller att ett tillstånd inte behöver återkallas om arbetsgivaren har avhjälpt den aktuella bristen utan att Migrationsverket har vidtagit någon åtgärd. Men som vi har hört flera talare före mig säga är det mycket som återstår som vi behöver se över för att kunna ha den kompetens och den konkurrenskraft som arbetslivet och arbetsmarknaden i Sverige behöver.

Om vi har avtal med andra partier avser vi socialdemokrater naturligtvis att följa de avtalen. Något annat vore helt främmande för vår del. En del har tagit upp frågan om vi kommer att följa avtal. Det är för oss en självklarhet.

Anf. 24 Arin Karapet (M)

Fru talman! När man lyssnar på Carina Ohlsson och Socialdemokraterna hör man mycket prat om att de tar ansvar. Men i verkligheten kommer de aldrig till skott. De har satt sig i regering med Miljöpartiet, som ställt ultimatum efter ultimatum.

Före valet lät Socialdemokraterna ungefär som Moderaterna: Det ska vara ordning och reda. Har man fått ett ja har man fått ett ja. Har fått ett nej ska man återvända. Men så fort Socialdemokraterna kommer till förhandlingsbordet gör de det de är bäst på: De maler ned sin motståndare och trycker in allting i utredningar, för de tycker att partiet och makten är viktigare än att ta ansvar för Sverige. För en socialdemokrat går partiet alltid före landet.

Det vi ser är att när det gäller fler förvarsplatser finns det inte alltid pengar. När det gäller pengar till polisen pratar man om det, men när man väl kommer till att lägga en proposition flyttar man pengar från polisen till Kriminalvården. Hur ska man kunna främja ett rättssäkert och effektivt återvändande om polisen får mindre resurser?

Det här handlar om tillit, också till dem som får ett ja. De som befinner sig illegalt i Sverige tummar ju också på tilliten till dem som fått ett ja.

Vi har ingen ordning och reda i migrationspolitiken. Min fråga till Carina Ohlsson är därför: När ska Socialdemokraterna skaka av sig Miljöpartiet och sätta sig i en utredning där vi för en gångs skull får ordning och reda i migrationspolitiken så att vi någon gång i svensk politik kan diskutera någonting annat som inte har med migration och integration att göra?

(Applåder)

Anf. 25 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Här var det lite gott och blandat - fast kanske inte så gott. Jag vill fråga Arin Karapet vad han avser när han säger att vi inte har gjort något under de fyra år - antar jag - då vi styrde. Det vi tog över var den migrationspolitik som Sverige hade när vi haft en moderat statsminister i åtta år. Efter det har vi ändrat lagstiftningen på en rad områden inom migrationspolitiken, bland annat med den tillfälliga lagen, som vi nu också avser att förlänga.

Vi får höra att man ska skaka av sig ett parti och samtidigt tillsätta en parlamentarisk kommitté. Skillnaden när det handlar om en parlamentarisk kommitté är att partierna är med. Om man ska forma en migrationspolitik som alla ska kunna ha en ingång i och diskutera - för jag har förstått att man vill ha med så många frågor som möjligt - ska detta ske inom en parlamentarisk kommitté, och då är partierna med.

När det sedan handlar om förvarsplatser har det skapats fler sådana, och utbyggnaden kommer att fortsätta. Det kommer också att bli fler poliser. Jag var med polisen nu i helgen, och i min egen del av Sverige får man nu inte plats med fler poliser i de två polishus som finns kvar efter att Moderaterna styrt i flera år. Nu får poliserna därför gå tillbaka till de lokaler man hade tidigare.

Jag håller alltså inte alls med om att det inte sker någonting. Det sker saker precis hela tiden. Jag är inte överens med Arin Karapet om det vi hörde i replikskiftet.

Anf. 26 Arin Karapet (M)

Fru talman! Jag är väldigt hård i min ton, men jag kan skilja på sak och person. Carina Ohlsson är faktiskt en av de trevligare i utskottet. Men jag är här i rollen som opposition, så jag hoppas att hon kan ta att mina känslor kryper utanpå kroppen.

Jag kan förklara hur det var, fru talman. Moderaterna förlorade makten hösten 2014. Krisen började sommaren 2015. Socialdemokraterna var i regeringsställning. Det tog alltså ända till slutet av november innan man vågade fatta beslut om gränskontroll - nästan ett halvår. Detta kallar jag inte att ta ansvar.

När jag, fru talman, talade om att skaka av sig Miljöpartiet menade jag Miljöpartiet som regeringsparti, inte i riksdagen. De sitter i den folkvalda församlingen. De kan vara med i en parlamentarisk utredning i riksdagen. Men alla ministrar i regeringsställning ska skriva under alla beslut; besluten ska fattas gemensamt.

Vi kan, fru talman, ta som exempel att Socialdemokraterna säger att Europa ska ta ett ansvar. Ja, Europa ska ta ett ansvar. Men vad skickar vi för signal till Europa när vi pekar finger mot alla europeiska medlemsstater och säger: Ni ska vara med och ta ansvar. Samtidigt sitter man här hemma i Sverige och säger: Vi ska komma överens om en ny humanitär skyddsgrund så att flyktingpolitiken blir ännu generösare. Vem kommer att ta oss på allvar?

Handlar det återigen om jakten efter likes på Facebook och Instagram eller om någon artikel i DN eller Expressen, där man klappar sig på axeln och tycker: Gud, vad vi är duktiga - nu tar vi ansvar. Det gäller att komma ut i verkligheten och fatta riktiga beslut så att det blir ordning och reda. När tänker ni ta ansvar för migrationspolitiken på riktigt?

(Applåder)

Anf. 27 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Det är svårt att veta var man ska börja. Jag är definitivt inte rädd för att debattera, men det handlar om på vilken nivå vi debatterar. Det vi föreslår här är inte byggt på hur många likes vi får på Twitter eller Facebook, utan detta handlar om tillit.

Det som är viktigt när våra ministrar kommer till ett ministerrådsmöte eller till Europeiska rådet för att debattera en politik är att det också gäller att hantera sin situation på hemmaplan. Detta kallas inte att peka finger, utan det kallas att föra en debatt och en diskussion på ett seriöst sätt. Det tycker jag att vi borde göra här också.

När det sägs att vi som socialdemokrater inte har gjort något på detta område och att allt är för sent tycker jag att motsatsen bevisas av de siffror vi ändå kan se. Jag kan meddela att det 2014 kom 80 000 asylsökande till Sverige, och nu kommer ca 20 000. Så det är klart att man kanske även ett valår som 2014 hade kunnat börja avisera en ändring av lagstiftningen.

Jag tycker att det är välkommet att det kommer en parlamentarisk kommitté där man diskuterar dessa frågor på ett seriöst sätt. Det är inte sagt vilka olika typer av skyddsgrunder som kan bli aktuella, utan det ska också diskuteras så att till exempel lagliga vägar kan hittas och barn, ungdomar, kvinnor och män inte behöver fara ut på okända vatten där många får sätta livet till. I en parlamentarisk kommitté kan man lyfta frågorna på ett seriöst sätt, och det tycker jag att vi ska göra här i kammaren också.

(Applåder)

Anf. 28 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Det finns många frågor jag skulle kunna ställa till Carina Ohlsson; det är den lott som faller på företrädaren för ett regeringsparti och ansvarigt statsråds parti.

Jag tänker börja med att fokusera på den ganska stora del av Carina Ohlssons anförande som handlade om EU och europeisk nivå. Detta har vi hört från de flesta andra partier, men kanske framför allt från Socialdemokraterna, under ett par års tid nu: Vi har gjort det vi behövde göra, och nu väntar vi - nu ligger det på EU:s bord och ska behandlas där. Därmed ska man avvakta med lite fler saker. Man lägger fokus på vad som är på gång i EU och att detta är på plats.

Nu fick jag förvisso höra att det ändå verkar vara ganska långt till en överenskommelse, men man verkar fortfarande hysa förhoppningen om och tilltron till att detta ska lösas på EU-nivå och lägga väldigt mycket där.

Min första delfråga är därför: Tror Carina Ohlsson att man kommer att kunna nå några framgångar med migrationspolitiken på EU-nivå i någorlunda närtid? Och om man inte tror det, vilka delar ser man från Socialdemokraternas sida som mest brådskande, utöver det som man är tvingad att gå fram med tidigt till följd av januariöverenskommelsen?

Jag vet att exempelvis säkra länder har lyfts. Det senaste svaret, i mars, på en fråga som ställts till migrationsministern var att man fortfarande avser att återkomma, trots att det nu har gått ganska lång tid sedan det blev uppenbart att detta behövs och att det inte längre går att skylla på EU.

En andra, lite kort fråga med nära koppling till detta är att väldigt mycket fokus läggs på att det ska finnas vägar till Europa. Tror Carina Ohlsson och Socialdemokraterna att världens flyktingsituation och de kriser som tiotals miljoner människor utsätts för löses genom att ge vägar till Europa? Eller måste vi kanske lyfta blicken och tänka mer globalt och internationellt och göra riktiga insatser för världens flyktingar?

Anf. 29 Carina Ohlsson (S)

Fru talman! Det är inte så att vi socialdemokrater sitter med armarna i kors och tror att EU kommer att lösa denna situation. Som både jag och Paula Bieler vet har det vi har sett hittills inte varit så framgångsrikt. Detta kan också bero på vilka som styr i EU-länderna, så om vi tittar på vilka länder som är svårast att ha att göra med när det handlar om migrationspolitiken kanske vi kan göra gemensam sak för att försöka få till en bättre överenskommelse.

Det är också därför jag beskrev till exempel den tillfälliga lagen, som på ett tydligt sätt gjorde att antalet asylsökande i Sverige gick ned i väldigt stor utsträckning. Detta är en sak vi har gjort.

Men migration är också väldigt starkt kopplat till etablering och integration för att vi ska kunna klara av den situation som råder. Det är därför jag också lyfte upp till exempel EBO-lagen, som behöver ses över för att vi ska kunna se till att man även i Sverige tar ett större och gemensamt ansvar olika kommuner emellan.

Det handlar både om det som vi gör hemma i Sverige och om det som vi gör i relation till andra länder. Jag är inte naiv och tror att det bara finns Europa i världen. Det är klart att vi kan se många flyktingströmmar också till andra länder och kontinenter. Därför är det så viktigt att också vi har ett bistånd och stöttar organisationer som UNHCR på ett bra sätt. Där har vi inte något att skämmas för från svenskt håll, för vi är ytterst delaktiga i de globala överenskommelser som finns på det här området.

Anf. 30 Paula Bieler (SD)

Fru talman! Tack, Carina Ohlsson, för svaret! Att komma överens i den här kammaren mellan våra partier om vad vi ska driva för linje i EU är, vet vi båda, inget som kommer att gå, för vi har fundamentalt olika syn på vad som är ansvarsfull migrationspolitik såväl på nationell nivå som på europeisk nivå. Skiljelinjen mellan våra partier gäller huruvida man ska tvångsfördela och fokusera på mottagande här, drivet av att människor väljer illegala vägar för att det är de enda vägar som finns och att det inte finns tydliga regler som ger konsekvenser om de bryter mot dem. Det är inget som vi vill se.

Vi vill inte se lagstiftning som anvisningslagen, där man inte har tagit hänsyn till huruvida bostäder finns eller inte och huruvida det faktiskt finns möjligheter att praktiskt ta in personer i samhället. Samtidigt verkar det dock lovande att man nu från flera partier talar om att migration och integration hör samman. Jag blev ju tidigare konsekvent utskrattad som integrationspolitisk talesperson när jag försökte driva den sammankopplingen i arbetsmarknadsutskottet, som ju hanterar integrationen.

Johanna Jönsson var inne på det tidigare, och jag har sagt det många gånger själv: Det spelar en roll hur och var vi gör de första asylprövningarna. Att så mycket som möjligt av asylprövningarna ska ske så nära krisen som möjligt handlar inte om att det ska vara långt bort, som vissa vill få det till att det skulle handla om för vår del. Det är faktiskt inte alls det som är grunden. Men det handlar om att personer inte ska behöva fly längre än nödvändigt och att de ska prövas där man ser varifrån de kommer, när man ser hur akut det är och vet vilka de är, så att de inte har kunnat ansluta av andra skäl.

En konkret fråga är därför: Ser man från Socialdemokraternas sida, utöver bistånd, att det kanske vore relevant att se över migrationslagstiftningen för att säkerställa att asyl söks så tidigt som möjligt vid fler tillfällen än vad nuvarande system leder till?

Anf. 31 Carina Ohlsson (S)

Herr ålderspresident! Jag och Paula Bieler verkar ha helt olika åsikter om hur vi bedriver EU-politik på det här området. Vi socialdemokrater brukar framföra att vi har både rättigheter och skyldigheter. På det här området kan man definitivt föra fram att man inte enbart kan åtnjuta rättigheter och få stora ekonomiska stöd från det som vi gemensamt betalar in och sedan inte följa de överenskommelser som finns på till exempel migrationsområdet.

Man måste förutsätta att överenskommelser följs. Det kan vara både på migrationsområdet och på andra områden, som miljöområdet, men det är inte detta vi diskuterar nu. Jag tycker definitivt att man behöver lyfta den typen av frågor och frågeställningar om vi ska ta ett solidariskt ansvar för de människor som är på flykt och kommer till Europa. Det är både rättrådigt och det som vi behöver göra.

Detta med asylrätten och på vilket sätt den ska upprätthållas tycker jag är oerhört viktigt. Det bygger naturligtvis också på det som Paula Bieler tar upp om var man ska ansöka om asyl. Vi behöver ha överenskommelser om vad som gäller när man kommer till en kontinent. Det har vi tyvärr inte. Men vi socialdemokrater anser att vi ska upprätthålla att det ska vara möjligt att komma till Sverige och söka asyl.

Samtidigt har vi dock ökat antalet kvotflyktingar rejält. Det är också för att säkerställa för kvinnor och barn i högre grad. De som är kvotflyktingar är ju framför allt kvinnor och barn.

Vi är öppna för att titta på många olika synpunkter. Det är också därför vi ska ha den parlamentariska kommittén för att se om det finns andra möjligheter att komma överens gemensamt.

Anf. 32 Rasmus Ling (MP)

Herr ålderspresident! Migrationspolitiken är ett område som verkligen berör på olika sätt. Vi kan se det i motionsbetänkandena. Vi ser det i flera punkter i 73-punktsprogrammet, januariavtalet mellan S, MP, C och L. Vi kan också alla se, höra och delta i diskussioner runt om i landet. Vi ser det i våra mejlkorgar, och vi hör det när vi är på arbetsplatser och på skolor. Inte minst hör vi det av direkt berörda människor - antingen människor som själva har kommit till Sverige eller människor i Sverige som har lärt känna människor som har kommit hit.

I det program som är känt som januariavtalet är det flera delar som berör migrationspolitiken. Den tillfälliga migrationslagstiftning som infördes sommaren 2016 och löper till i sommar kommer att förlängas i ytterligare två år, till sommaren 2021. Samtidigt möjliggörs familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande.

Att möjliggöra familjeåterförening är viktigt - ur ett mänskligt perspektiv, givetvis. För oss som inte har tvingats fly till ett nytt land är det svårt att föreställa sig hur det är att ha sin familj, partner eller barn kvar i det tidigare, konfliktdrabbade landet. Det går knappt att föreställa sig detta för den som inte har varit i den situationen.

Lidandet är inte heller bara personligt. Det försämrar också möjligheten till integration, att lära sig språket, att utbilda sig eller att utbilda om sig, att få ett jobb och komma in i samhället. Alla dessa möjligheter minskar radikalt när man inte har sina närmaste nära sig.

En parlamentarisk kommitté kommer inom kort att tillsättas för att arbeta ut den framtida migrationspolitik som ska gälla efter att den tillfälliga lagen löper ut sommaren 2021. En viktig del i den utredning som ska tillsättas är att de fyra partierna ska arbeta för en ny humanitär skyddsgrund. Vi har tidigare haft systemet med särskilda skäl - inte synnerliga skäl - och vi har nu sett att människor som är svårt sjuka utvisas till länder där de kanske inte känner någon eller har någon möjlighet att få vård.

Herr ålderspresident! Miljöpartiet har arbetat hårt för att ensamkommande som har kommit till Sverige ska få möjlighet att få sin sak prövad enligt de villkor som gällde när de kom till Sverige och sökte asyl. Det var bakgrunden till gymnasielagen. Den har gett många unga människor som hunnit rota sig i Sverige möjlighet att stanna och få en ny prövning enligt de villkor som gällde när de kom.

Migrationsverket är en myndighet som också är utsatt för prövningar emellanåt. De hade som många andra myndigheter ett ansträngt läge under hösten 2015, när det på kort tid kom många asylsökande till Sverige. När politiken förändrades, både i Sverige och på andra håll, och färre sökte asyl, hade Migrationsverket alltjämt många ärenden att hantera under en period, och köerna växte. Men efter hand har man hanterat dem och försökt korta ned köerna med bibehållen kvalitet.

I den budget för 2019 som röstades igenom i riksdagen i december vann, som bekant, M:s och KD:s förslag. Den blev bifallen av riksdagen eftersom den också fick stöd av Sverigedemokraterna.

Den budgeten innehåller kraftiga nedskärningar på Migrationsverket, och kritik som kommer om rättsosäkerhet och långa handläggningstider blir ihålig mot bakgrunden av att man med snabba ryck drar undan väldigt mycket pengar. Detta har också gått igen på andra områden.

Herr ålderspresident! Migrationsverket fick för några veckor sedan ett nytt regleringsbrev och ska återkomma med en redogörelse för hur man hanterar konvertitärenden. Generaldirektören har varit i utskottet och svarat på frågor om detta. Vi har sett att ärenden gällande konvertiteter har hanterats olika i olika delar av Sverige. Vi har också sett fall där det funnits rättmätig kritik. Det är flera olika aktörer som har jobbat med denna fråga, brett i utskottet och även i det civila samhället, och det är positivt att det har funnits samstämmighet.

Åldersbedömningar är en annan fråga som det har varit diskussioner om, och det har riktats kritik mot de tillvägagångssätt som har funnits. Under året kommer det att tillsättas en utredning som ska se över hur detta kan förbättras.

Reglerna för arbetskraftsinvandring är viktiga för Sveriges näringsliv och ekonomi. Arbetskraftsinvandringen utvecklar och stärker Sverige. Miljöpartiet har alltid värnat en liberal arbetskraftsinvandring, vilket inte minst visade sig när vi samarbetade i dessa frågor med den dåvarande alliansregeringen 2010-2014.

I januariavtalet finns en överenskommelse om att stoppa de så kallade kompetensutvisningarna, som flera talare varit inne på tidigare. Detta är ju något som med all rätt har upprört människor och som är angeläget att ändra på.

Herr ålderspresident! Migrationsfrågan är också en angelägen EU-fråga. Migration är något som diskuteras i alla Europas länder, och den svenska hållningen att alla länder måste ta ansvar och respektera asylrätten är viktig.

Även kvotflyktingsystemet måste fungera. Vi får inte låta det bästa bli det möjligas fiende och ge upp ansträngningarna, utan vi måste fortsätta att arbeta i rätt riktning.

Det var inte lätt att få alla Sveriges kommuner att ta ansvar fullt ut, och man kan fråga sig om vi har lyckats i alla delar. Men vi har kommit långt, och det kan vi också göra i EU.

Avslutningsvis: Migration är inget nytt. Människan har rört sig så länge hon har funnits, till nya ställen och nya kontinenter. Det har fortsatt, och handel och möten har utvecklat oss över tid.

Ibland sker migrationen frivilligt, vilket är positivt. Ibland sker den av tvång när människor flyr från något, och det är förstås något vi måste motarbeta på alla sätt och förebygga konflikter och förföljelse.

Mycket lite tyder på att migrationen kommer att minska. Världen är mindre än någonsin. Fler reser av nyfikenhet, och fler hittar kärlek på nya platser.

Tyvärr gör också allvarliga konflikter att människor söker sig bort. Då måste asylrätten finnas som skydd åt dem som flyr för att upprätthålla människovärdet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i de fyra betänkandena.

Anf. 33 Jonas Andersson i Skellefteå (SD)

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 45 i betänkandet Migration och asylpolitik, SfU16, och reservation 1 i betänkandet Anhöriginvandring, SfU 17.

Herr ålderspresident! Det är svårt att på tio minuter sammanfatta allt som är fel i svensk migrationspolitik. Därför ska jag i stället börja med vad vi faktiskt är överens om, alla vi som sitter här i kammaren i dag. Det handlar om det mest grundläggande som kan tyckas vara självklart men som ändå nästan dagligen verkar ge upphov till alla möjliga missförstånd hos medborgarna: Sverige ska ha en reglerad invandring.

Den ska vara reglerad som i att det ska finnas regler för vilka utlänningar som har rätt att vistas i Sverige. Den ska vara reglerad som i att vi - riksdagen, staten, medborgarna - har rätt att bestämma under vilka förutsättningar en utlänning ska få befinna sig inom landets gränser. Den ska vara reglerad som i att vi har en skyldighet att ibland säga nej till utlänningar som ställt frågan om de får stanna här.

Herr ålderspresident! Det är grundläggande för en fungerande migrationspolitik att rättssäkra prövningar sker och att utfallen blir antingen ja eller nej, där ett ja är ett ja och ett nej är ett nej.

Det är grundläggande för svenska medborgares förtroende för riksdag och regering att de kan lita på att de människor de möter ute också har rätt att vistas i landet och att staten har koll på vilka som rör sig på svenska gator och torg.

Det är grundläggande att staten tar sitt ansvar för att människor som inte har rätt att vistas eller leva i Sverige faktiskt också avvisas.

Det är grundläggande att vi inte passivt står och ser på hur ett skuggsamhälle med illegala migranter växer fram - ett skuggsamhälle där svartjobb utan avtal och rättigheter märkligt nog är det bästa sättet att försörja sig och rån, droger, prostitution, inbrott och annan organiserad brottslighet är mer troliga källor till inkomster. Det är ett skuggsamhälle utan kontroll där kriminalitet och radikalisering har sin perfekta mylla att växa i och avskyvärda människor som terroristen Rakhmat Akilov blir det sorgliga beviset på hur dysfunktionellt det svenska migrationssystemet är.

Herr ålderspresident! Hur ser då detta skuggsamhälle ut, och hur många lever där? Det måste väl vara noga kartlagt, för när man har ett stort problem brukar man börja med att definiera omfattningen. Nej, i dag finns varken tillförlitlig statistik eller andra fakta rörande omfattningen av skuggsamhället i Sverige. De rapporter och uttalanden från olika myndigheter som kan sammanställas tyder dock på att skuggsamhället består av flera tiotusentals personer.

Sverigedemokraterna vill se en offentlig kartläggning där skuggsamhället kan studeras genom samarbeten mellan flera myndigheter. Vi måste göra allt vi kan för att motverka de senaste årens ökade utanförskap och kriminalitet. Av någon anledning motsätter sig såväl Socialdemokraterna som övriga vänsterliberaler en sådan kartläggning.

Herr ålderspresident! Jag tror givetvis inte att deras motstånd baserar sig på att de vill medborgare eller utlänningar illa, även om det blir den praktiska konsekvensen: att människor far illa när ett skuggsamhälle växer fram.

Vi sverigedemokrater vill se pragmatiska och helt logiska åtgärder för att undvika detta. Vi vill förmå fler att självmant återvända, dels genom att begränsa möjligheten att ta del av välfärdssystemet, dels genom att öka möjligheterna för dem som redan i dag vill återvända men avstår av praktiska skäl.

Vi vill ge Migrationsverket i uppdrag att hålla asylsökande under uppsikt, och vi vill kriminalisera undangömmandet av illegala, även om det sker utan egen finansiell vinning.

Vi vill ta krafttag mot illegal arbetskraft.

Vi vill ge polisen resurser att öka inre gränskontroller och utökade befogenheter att söka upp och utvisa illegala.

Vi vill avskaffa preskriptionstiden för utvisningar. Att gömma sig och leva illegalt i Sverige sig ska inte belönas med nya chanser.

Vi vill kontrollera att utvisningsdömda inte försöker komma in i landet under ny identitet. Foto, fingeravtryck och DNA-prov ska kunna tas och lagras under längre tidsperioder.

Sverige måste göra allt som går för att undvika en ny Akilov.

Herr ålderspresident! Jag lovade att prata om saker som vi kan komma överens om. Det är alltid svårt att lappa och laga något för många gånger eller sy om en gammal kostym utifrån ständig viktuppgång. Ibland måste man satsa på att köpa något som bättre passar för nya förutsättningar och som kan hålla i ett antal år framåt. Så är det också med den svenska flyktingpolitiken. Det är en politik som i grunden är avpassad för en annan tid, en annan rörlighet och andra förutsättningar än dagens. Vad vi måste göra, herr ålderspresident, är en total översyn. Här finns, som många redan har nämnt, fröet till något bra i januariöverenskommelsen, om det nu är så att regeringen och stödpartierna verkligen menar allvar.

Punkt 67: "Gör upp om den framtida migrationspolitiken i en parlamentarisk kommitté." Det är jättebra. Som det ser ut just nu kommer den tillfälliga lagen att förlängas, vilket ger oss en kort respit. Nu måste vi enas om hur en rimlig, pragmatisk migrationspolitik ska se ut - en som bygger på att vi agerar i stället för att bara reagera.

Vi har inte tid att vänta på det hopplösa projekt som en gemensam EU-politik är. Man har arbetat med detta i massor av år nu, och för varje ministermöte verkar lösningen ligga längre och längre bort i fjärran. Låt oss i stället göra upp här hemma i Sverige om en framtida human flyktingpolitik som prioriterar de svagaste och mest utsatta grupperna i de närområden där de akuta skyddsbehoven är som störst framför dem som har fysisk styrka, ekonomi och kontakter för att ta sig genom säkra länder hela vägen upp till Sverige. Låt oss göra upp om en framtida human flyktingpolitik där vi prioriterar stöd i form av effektivt och tillgängligt skydd, basala livsförnödenheter, mediciner för att rädda så många liv som möjligt och utbildning för en bättre framtid när krisen är över.

Apropå skattemedel och humanism, herr ålderspresident, är Sverigedemokraterna ett familjevänligt parti. Vi förstår vikten av att det finns klara och tydliga regler för anhöriginvandring. Den som vill ska kunna jobba för att ta hit sina närmaste familjemedlemmar. Men även här måste det finnas ordning och reda. En grundregel för att ta hit en anhörig - eller tre, eller tio - måste vara att man inledningsvis själv bär ansvaret för dem, att man har ett boende som är av rimlig storlek, att man kan försörja sina nära och att man kan lösa försäkringar för sjukvård och tandvård. Det är en ekonomisk börda som inte ska ligga på svenska skattebetalare.

Apropå humana skäl tänkte jag ta upp den aktuella debatten om hedersproblematik och lyfta fram Sverigedemokraternas förslag om en 24-årsregel för den som ska använda äktenskap som anknytning. En liknande regel finns redan i Danmark och innebär att båda parter som ingår äktenskap utanför EES måste vara över 24 år om det ska kunna leda till uppehållstillstånd på grund av anknytning. Vi vill på så sätt minska risken för tvångsäktenskap utomlands och även minska risken för en situation där unga människor används som handelsvaror.

Sammanfattningsvis, herr ålderspresident: Låt väljare och medborgare bli varse att vi politiker ser till att varje satsad skattekrona kan göra så stor nytta som möjligt för så många människor som möjligt!

I detta anförande instämde Paula Bieler (SD).

Anf. 34 Arin Karapet (M)

Herr ålderspresident! Jag har ett komplement till mitt första anförande, då jag glömde nämna de reservationer som Moderaterna vill yrka bifall till.

I betänkande SfU16 Migration och asylpolitik yrkar Moderaterna bifall till reservation nr 1. I betänkande SfU17 yrkar jag bifall till reservation nr 6. I betänkande SfU18 Arbetskraftsinvandring yrkar vi bifall till reservation nr 1. I betänkande SfU19 Medborgarskap yrkar vi bifall till reservation nr 9.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 april.)