Riksdagens talman Andreas Norlén lägger fredagen den 30 oktober fram Centerpartiets partiledare Elisabeth Thand Ringqvist för riksdagen som sitt förslag till statsminister.
Talmannen tog den 26 oktober emot Elisabeth Thand Ringqvists rapport med anledning av uppdraget att sondera förutsättningarna för en regering som kan tolereras av riksdagen. Talmannen har därefter diskuterat med partiföreträdare per telefon om hur regeringsbildningsprocessen ska tas framåt samt överlagt med de vice talmännen och informerat kungen.
Fredagen den 30 oktober kommer talman Andreas Norlén att lägga fram Elisabeth Thand Ringqvist för riksdagen som sitt förslag till statsminister för en regering bestående av Centerpartiet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna.
Förslaget till statsminister kommer att läggas fram samt bordläggas i kammaren en första gång fredagen den 30 oktober, vilket följs av en andra bordläggning måndagen den 2 november. Förslaget prövas sedan av riksdagen tisdagen den 3 november klockan 13.00.
Talmannens inledande ord
Välkomna till Sveriges riksdag och denna pressträff!
I måndags mottog jag en rapport från Elisabeth Thand Ringqvist med anledning av hennes sonderingsuppdrag. Hon har genomfört sitt uppdrag på ett ambitiöst, genomtänkt och noggrant sätt och har lämnat viktiga bidrag till regeringsbildningsprocessen, vilket jag är tacksam för. Eftersom hon förde samtal med alla övriga partiledare har hon inte enbart klarlagt förutsättningarna för mittenalternativet, utan också bidragit till en fördjupad förståelse av det politiska läget i allmänhet.
Efter att hon lämnat sin rapport har jag fört samtal med olika partiledare om vägen framåt och ska nu lämna nya besked i den frågan.
Under de regeringsbildningar som jag har varit delaktig i har min ambition varit att vidta åtgärder som har brett stöd i partiledarkretsen, men precis som jag sade vid min förra pressträff är den här regeringsbildningsprocessen svår ur ett talmansperspektiv, eftersom det finns olika åsikter om vilka steg som ska tas vid vilken tidpunkt. Jag strävar därför efter att vid varje tidpunkt göra bästa möjliga avvägningar.
Efter att Elisabeth Thand Ringqvist lämnade sin rapport har det i den allmänna debatten lyfts fram två huvudsakliga vägar framåt: antingen föreslår talmannen – jag – riksdagen en statsminister och en statsministeromröstning genomförs, eller också delar talmannen – jag – ut ett nytt sonderingsuppdrag till någon utan att det först anordnas en statsministeromröstning om det just avslutade uppdraget.
Ett ingångsvärde som jag haft under den här hösten har varit att koppla ihop sondering och votering. Någon får ett uppdrag att sondera förutsättningarna för en regeringsbildning och sedan genomförs en statsministeromröstning – en votering – med utgångspunkt i sonderingen. Det ingångsvärdet har jag haft inte minst utifrån erfarenheterna från den långa regeringsbildningen 2018. Den inleddes den gången med ungefär två månaders sonderingar utan voteringar och processen hade inte rört sig framåt nämnvärt när dessa två månader hade passerat.
Först när vi började rösta om statsministerkandidater började det uppstå rörelser mellan partierna, förflyttningar som efter ett par misslyckade statsministeromröstningar ledde till att en regering kunde bildas och statsminister Löfven godkändes vid den tredje statsministeromröstningen i januari 2019.
Jag har själv inte varit så förtjust i det förhållningssättet, utan tyckt att det borde gå att förhandla utan hotet om extraval, men nu är vi i en situation där detta blivit ett etablerat synsätt och då måste även en talman agera därefter.
Begreppsparet sondering och votering handlar alltså för det första om att hålla uppe tempot i processen och stegvis öka trycket på partierna att komma fram till en lösning, eftersom extravalet närmar sig, men det handlar för det andra också om att skapa ett tydligt avslut av varje del av processen för att sedan kunna gå vidare med andra alternativ.
Apropå att gradvis öka trycket på partierna kan jag notera att många har gjort uttalanden om att det kommer att krävas några misslyckade statsministeromröstningar innan det börjar röra på sig mellan partierna. Jag kan särskilt konstatera att de flesta verkar utgå ifrån att i vart fall omröstning ett och två kommer att misslyckas och att det först därefter kommer att vara så högt tryck på partierna att det kommer att vara möjligt att komma framåt. Utifrån detta får man anta att det finns ett intresse av att omröstning två äger rum så snart som möjligt.
Mot bakgrund av allt detta kommer jag som avslutning på Elisabeth Thand Ringqvists sonderingsuppdrag därför att genomföra en statsministeromröstning med Elisabeth Thand Ringqvist som kandidat.
Elisabeth Thand Ringqvist vill gärna att hennes sonderingsarbete ska vara konstruktivt och meningsfullt och bidra på ett konkret sätt till att föra processen framåt. Hon har därför gått med på att vara kandidat, trots att hon inte själv har sonderat med ambitionen att bli statsminister.
Elisabeth Thand Ringqvist sonderade som bekant för en mittenregering under ledning av Magdalena Andersson. Man kan därför tycka att det hade varit logiskt att nu ha en statsministeromröstning om Magdalena Andersson. Samtidigt var det inte Magdalena Andersson själv som sonderade och en mittenregering är inte heller den regering hon i första hand strävar efter att bilda. Elisabeth Thand Ringqvist och jag har därför enats om att det blir Elisabeth Thand Ringqvist som står som kandidat i omröstningen.
När jag nominerar en statsministerkandidat ska det också anges vilka partier som ska ingå i den tilltänkta regeringen. Eftersom Elisabeth Thand Ringqvist sonderat för en regering som skulle bestå av C, S, KD, MP och L har hon anmält till mig att det är dessa partier hon vill ska anges. Därigenom innebär statsministeromröstningen att riksdagen formellt får ta ställning till det så kallade mittenalternativet.
Nomineringen kommer att göras i riksdagen imorgon, fredag, och bordläggs då en första gång. Sedan bordläggs det en andra gång nu på måndag och sedan röstar riksdagen om förslaget tisdagen den 3 november klockan 13.
Som jag nämnde nyss har det i diskussionen efter Elisabeth Thand Ringqvists sondering lyfts fram två alternativ: en statsministeromröstning eller ett nytt sonderingsuppdrag. För att tillgodose även de som ansett att Ulf Kristersson bör få ett sonderingsuppdrag kan jag redan nu meddela att om statsministeromröstningen på tisdag inte leder till att en statsminister godkänns, så kommer Ulf Kristersson att få uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda en regering som tolereras av riksdagen. I så fall kommer han att få en vecka på sig och uppdraget pågår i så fall mellan tisdag 3 november och tisdag 10 november.
Jag vill betona att bara för att någon har ett sonderingsuppdrag så innebär det ingen begränsning av andras möjligheter att agera. Jag förutsätter därför att även andra som vill bli statsminister fortsätter att vara aktiva också under Kristerssons sonderingsperiod.
Om Ulf Kristerssons uppdrag misslyckas så kommer jag att ta reda på om det vid den tidpunkten finns förutsättningar för en regeringsbildning på den rödgröna sidan innan jag utlyser en statsministeromröstning. Jag utgår fortfarande från begreppsparet sondering – votering, men det vore onekligen bra om regeringsbildningen kunde lösas inför den tredje omröstningen, så att vi om möjligt kan undvika den fjärde omröstningen och all den laddning och dramatik den skulle medföra. Men detta är senare frågor.
Kontakt
Talmannens pressekreterare, 08-786 44 00, e-post press@riksdagen.se