Talmannens inledningsanförande
Your Excellency,
Utrikesministern,
Riksdagsledamöter,
Ärade åhörare,
Välkomna till detta seminarium om Sveriges stöd till Ukraina som jag har initierat tillsammans med ordförandena i finansutskottet, försvarsutskottet, utrikesutskottet och EU-nämnden. Tanken är att vi tillsammans ska analysera och reflektera över Sveriges tidigare, nuvarande och framtida stöd till Ukrainas kamp för frihet.
I dagarna är det tre år sedan Ryssland den 24 februari 2022 inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina och det här seminariet syftar till att – några dagar i förväg – uppmärksamma denna årsdag. Det oprovocerade militära angreppet och de ryska styrkornas massakrer på ukrainska civila har chockat omvärlden, skadat den regelbaserade världsordningen och inneburit ett enormt mänskligt lidande.
Men användandet av militära medel var inte något nytt. Redan 2014 lade Ryssland under sig delar av Ukraina. Inte heller ambitionen att beröva det ukrainska folket rätten att bestämma över sitt eget öde var ny. Den fanns där redan vid presidentvalet i Ukraina 2004.
Det som många uppfattade som nytt var istället omfattningen av det våld som riktades mot den ukrainska civilbefolkningen. Sedan 2022 har Ryssland konsekvent attackerat civila mål som bostäder, sjukhus och skolor.
Ett stort antal ukrainska städer och byar har förvandlats till grushögar. En av dem är Gammalsvenskbyn vid Dnjeprs strand. Byn beskjuts dag och natt av Ryssland. Av de drygt 2 000 personer som bodde i byn före kriget finns nu bara ett 30-tal invånare kvar.
Gammalsvenskbyn har en lång historia. En historia som visar att den ryska brutaliteten och likgiltigheten inför civilbefolkningens lidande inte är något nytt fenomen.
För två och ett halvt sekel sedan bestämde den ryska kejsarinnan Katarina II att ett tusental svenskar skulle förflyttas från Dagö i Estland till Ukraina. Den långa och strapatsrika vandringen tog åtta månader. Väl framme i Ukraina vara endast hälften av dem fortfarande i livet. Förhållandena på plats i Ukraina var så miserabla att bara ett drygt hundratal var kvar i livet ett år senare.
Byns befolkning växte sedan sakta. Men med Stalins styre kom hungersnöden till Ukraina. Majoriteten av byborna fick lyckligtvis tillstånd att utvandra till Sverige innan den av Moskva framtvingade massvält som går under namnet Holodomor var ett faktum. En katastrof som kostade miljoner ukrainare livet. Några år senare föll flera av de kvarvarande byborna offer för Stalins terror.
De umbäranden och förföljelser gammalsvenskborna fått utstå genom historien är en påminnelse om att dagens ryska angrepp på Ukraina är en del i en lång tradition av rysk imperialism där folkförflyttningar och förföljelser används för att etablera en rysk dominans i erövrade områden.
Jag tror att vi, i vår ambition att stödja Ukrainas kamp för frihet och oberoende, behöver ha ett lika långsiktigt tidsperspektiv. Att trygga Ukrainas frihet kommer inte att vara någon lätt uppgift. Att återuppbygga landet lär ta tid.
Därför är det så viktigt att vi fortsatt står enade i vårt orubbliga stöd för Ukraina och dess folk. Att vi fortsätter att ge Ukraina politiskt, ekonomiskt, humanitärt, militärt och diplomatiskt stöd. Att vi bidrar så länge det behövs och i den utsträckning som krävs.
Här i riksdagen finns en insikt om att kriget inte enbart handlar om ifall Ukraina ska förbli ett fritt land, utan att det rör hela Europas framtid. Och här finns en tacksamhet över de insatser Ukraina gör för att försvara såväl sin egen som vår frihet, en tacksamhet över det extraordinära ledarskap som president Zelenskij uppvisat under dessa tre år. Han kommer att gå till historien som en av 2000-talets stora ledare.
Riksdagen har vid många tillfällen använt sig av extra ändringsbudgetar – ett verktyg som normalt används med stor återhållsamhet – för att skicka stöd till Ukraina. Riksdagen har också beslutat om ett stort antal militära stödpaket till Ukraina.
Stödet för Ukraina berör flera politikområden. Under dagens seminarium kommer ordförandena för finansutskottet, försvarsutskottet, utrikesutskottet och EU-nämnden berätta hur de arbetar inom sina områden. Vi kommer att få höra regeringens syn, Ukrainas ambassadör kommer att tala och vi kommer att få värdefulla inspel med forskar- och mediaperspektiv.
Jag är stolt över att kunna säga att stödet för Ukraina i riksdagen är lika starkt och lika gediget nu som det någonsin har varit. Vi ser dock hur förhållningssätt och språkbruk på andra sidan att Atlanten skiftat på ett sätt som inger stor oro. Det är ingen överdrift att säga att vi nu möts en svår och osäker tid, en tid när vi står vid ett avgörande vägskäl när det gäller Ukrainas och Europas framtid. Men just därför är det så viktigt att vi träffas och samtalar.
För att fortsätta diskussionen om dessa avgörande frågor vill jag nu lämna över ordet till Aron Emilsson, utrikesutskottets ordförande, som ska guida oss genom programmet.
Återigen, varmt välkomna till detta seminarium. Tack!
Följ seminariet
Seminariet kan ses direkt eller i efterhand via riksdagens webb-tv.
Webb-tv
För mer information
Talmannens presstelefon, 08-786 44 00
