Nordens dag firades i riksdagen

Talman Andreas Norlén och Nordiska rådets svenska delegation bjöd in riksdagens ledamöter och tjänstemän till firande av Nordens dag den 23 mars.

Talman Andreas Norlén och ordförande för Nordiska rådets svenska delegation, Heléne Björklund (S) höll tal i Bankhallen, där det också bjöds på nordiska bakverk.

Talmannen stod även värd för en nordisk brunch med de nordiska ambassadörerna i Stockholm och ledamöter ur Nordiska rådets arbetsutskott. Frågor som stod på dagordningen var bland annat det nya säkerhetspolitiska läget och hur det påverkar de nordiska länderna och det nordiska samarbetet.

Nordens dag har firats varje år sedan Helsingforsavtalet undertecknandes denna dag 1962. Dagen är ett tillfälle att fira alla de framsteg som det nordiska samarbetet har åstadkommit, inte minst i form av fri rörlighet, gemenskap och delad kultur. Men det är även en dag för att uppmärksamma gemensamma utmaningar och diskutera hur det nordiska samarbetet kan stärkas ytterligare.

Talmannens tal

Det talade ordet gäller

Ärade ambassadörer,
Ärade ledamöter,
Nordenvänner!

Välkomna till Bankhallen i Sveriges riksdag. För exakt ett år sedan firade vi Nordens dag, Nordiska rådets 70-årsjubileum och Helsingforsavtalets 60-årsjubileum under högtidliga former. Jag hoppas att det faktum att vi åter möts den 23 mars innebär att en ny tradition nu har etablerats.

När vi träffades i fjol hade vi precis börjat mötas på riktigt igen efter pandemin. Den innebar stora prövningar för oss alla, men jag tror att var extra svår för just det nordiska samarbetet.

Vi som sedan mycket länge har vant oss vid att kunna träffas utan några hinder, vare sig i form av krav på pass eller fysiska barriärer, fick plötsligt se oss hindrade från att besöka varandra. I ett slag stängde en av världens mest välfungerande, välmående och integrerade regioner sina gränser och hindrade fysiskt människors rörelsefrihet. Det gick emot själva DNA:t hos varje sann nordist. Nu, när vi förhoppningsvis har lagt detta bakom oss, har vi upplevt något av en nystart av det nordiska samarbetet, byggt på lärdomar från det som varit men framför allt med ett starkt driv framåt.

Det norska ordförandeskapet som bland annat prioriterar grön omställning - ett område där vi i Norden är omvittnat starka och har mycket att lära den övriga världen – tycker jag visar att det nordiska samarbetet nu tar ett ytterligare steg framåt.

Och det är inte bara på miljöområdet som nya steg tas. För ett år sedanstod två av Nordiska rådets medlemsländer utanför försvarsalliansen Nato. Vi vet alla vad som hände sedan. Nu är både Sverige och Finland på väg att bli fullvärdiga medlemmar. Även på det säkerhetspolitiska planet knyts vi därmed ännu närmare varandra.
Med säkerhetspolitik ska vi inte bara förstå militärt samarbete, även den civila totalförsvarsförmågan – att exempelvis hjälpa varandra vid naturkatastrofer – kommer att vara en fråga inom det nordiska samarbetet framöver.

Interparlamentariskt har jag länge förespråkat ett fördjupat erfarenhetsutbyte mellan fackutskotten i de respektive nationella parlamenten. Inte enbart ledamöterna i delegationerna till Nordiska rådet har mycket att lära av varandra. Ett sådant utbyte på utskottsnivå förekommer redan men jag är övertygad om att det kan intensifieras ytterligare.

En förutsättning för att vi ska lära av varandra är naturligtvis att vi också förstår varandra, rent språkligt. Det är visserligen sant att den nordiska gemenskapen vilar på mer än bara språket, vi har också många gemensamma beröringspunkter kulturellt och politiskt. Men språket är viktigt och den nordiska språkförståelsen minskar. Jag välkomnar därför de initiativ som Nordiska rådet hittills har tagit för att vända den utvecklingen. Det kan till exempel handla om att uppmuntra och underlätta studier inom Norden.

Helsingforsavtalet, som undertecknades just i dag för 61 år sedan, slår fast att undervisningen " i skolorna i de nordiska länderna i lämplig omfattning ska innefatta undervisning om språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden i de övriga nordiska länderna". Grundläggande kunskaper om varandras litteratur och språk knyter oss närmare varandra och det tror jag att hela Norden tjänar på.

Mina damer och herrar,

Vi har pandemin bakom oss och ett medlemskap i Nato framför oss. Förutsättningarna för ett närmare och återupptaget nordiskt samarbete är bättre än på länge. Samtidigt ska vi naturligtvis inte underskatta problemen och utmaningarna som vi står inför. Rysslands fullskaliga anfall mot Ukraina är naturligtvis utan jämförelse den största frågan som vi kommer att behöva hantera.

Samtidigt som ett orättfärdigt krig rasar i vår närhet går också stora delar av den övriga världen åt fel håll. Enligt Global Peace Index befinner sig världen nu på sin högsta konfliktnivå på 15 år. Fredlig samvaro och tolerans minskar globalt sett medan polarisering, intolerans och diskriminering däremot ökar. Samtidigt ser vi en nedåtgående trend i förtroendet för regeringar och för medier.

Mot denna dystra bakgrund framstår Norden som en garant för stabilitet och som ett demokratiskt ideal. Tillsammans utgör våra fem länder och tre självstyrande områden en unik och positiv kraft i en värld som inte alltid är beskaffad på det sätt vi skulle önska. I praktiken visar vi att samarbete är något alla kan tjäna på.

Mina damer och herrar,

Nordiskt samarbete i alla dess former är absolut värt att högtidlighålla. Låt oss gratulera Nordiska rådet som i dagarna fyllde 71 och Helsingforsavtalet – den rättsliga ramen för det nordiska samarbetet – som just idag fyller 61!

Tack!