STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! I början av mars rånades en brevbärare i stadsdelen Hässleholmen i Borås. Fem maskerade unga män tog nycklarna till brevbärarens fordon och försvann. Detta är bara ett exempel i raden de senaste åren där just brevbärare angripits under utförandet av sitt arbete.
Under förra året uppmärksammades flera angrepp mot brevbärare, tidningsbud och budfirmor. I ett nyhetsinslag i Ekot i december uppgav Postnord att hot och våld mot brevbärare ökat. I en annan nyhet från förra året meddelades att Postnord tillfälligt stoppat utdelningen av post i ett område i Norsborg efter ett knivrån mot en kvinnlig brevbärare.
För en tid sedan träffade jag företagare som arbetar med e-handel. De uppgav att Postnord av och till har listor över adresser dit man inte levererar brev och paket till dörren. Mottagaren får i stället hämta posten på ett närliggande postcenter eller i en butik, trots att försändelsen normalt skulle levereras till bostaden.
Jag begärde därför en redovisning från riksdagens utredningstjänst av hur vanligt det är att Postnord och andra företag som levererar post och paket avstår från att besöka vissa adresser på grund av hot eller oroligheter. Svaret var att såväl Postnord som Bring Citymail och Post- och telestyrelsen uppger att det förekommer att leverans av brev och paket tillfälligt stoppas eller ändras på grund av arbetsmiljöproblem. I de fall det har förekommit hotfulla situationer har polis kopplats in och utdelningsrutiner tillfälligt ändrats. Ändringarna av rutiner har till exempel bestått i att leverans av post och paket endast skett på morgonen då det vanligen är lugnare. Det har också förekommit att man satt in dubbla brevbärare eller att brevbärare åtföljts av polis vid vissa tillfällen.
Anmälan till Arbetsmiljöverket sker enligt Postnord endast vid vissa tillfällen, beroende på hur allvarlig incidenten har varit. En kontroll hos Arbetsmiljöverket som jag gjorde visar att antalet anmälningar har ökat de senaste åren. Totalt har de senaste fem åren över 30 allvarligare ärenden rapporterats av bara Postnord - ärenden som inneburit hot, våld eller rån mot anställda.
Problemen med hot och våld i utanförskapsområden gäller såklart inte enbart brevbärare utan även exempelvis tidningsbud, budfirmor, taxi, färdtjänst, fastighetsskötare, bussförare, spårvagnsförare och många andra, för att inte tala om blåljuspersonal, som ministern berörde i förra debatten. Då har jag inte ens nämnt alla de butiksägare som tvingas stänga sina butiker till följd av hot, rån eller stölder.
Ingen ska behöva känna sig hotad på jobbet. Att kunna få sin post, sina paket och sin dagstidning, ta del av kollektivtrafik eller färdtjänst och få tillgång till närbutik är en del av tryggheten och välfärden för alla människor i vårt samhälle. Detta får aldrig tillåtas sättas ur spel av hotfulla eller kriminella gäng. Regeringen måste ta detta på allvar.
Justitieministern talade i interpellationssvaret om sina åtgärder för att laglydiga medborgare ska känna sig trygga och för att viktiga samhällsfunktioner ska fungera även i de utsatta områdena. Men det enda konkreta ministern framhåller är en utredning om ökat straffrättsligt skydd för blåljuspersonal och andra som angrips i tjänsten. Detta är såklart bra och är något som vi välkomnar från moderat sida, men det löser inte det grundläggande problemet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Regeringens satsningar på polisen framhålls också. Men sanningen är att den ökning av antalet poliser från 17 000 till 20 000 som Alliansen genomförde nu har vänts till en årlig minskning. Under Morgan Johanssons tid som justitieminister har 900 poliser om året lämnat yrket. Hälften av dem har gjort det av annat skäl än pension.
Polismyndigheten anser samtidigt att regeringen kraftigt underfinansierar svensk polis och påpekar att det 2021 kommer att saknas 2 ½ miljard. Trots att det behövs fler poliser har vi i dag det lägsta antalet sedan 2009 samtidigt som befolkningen ökar och polistätheten är den lägsta på tio år. Hur ska justitieministern lyckas vända denna utveckling? Om det inte lyckas, hur ska vardagen kunna fungera i våra utsatta förorter?