Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469)

Svensk författningssamling 1991:1469
t.o.m. SFS 2014:1359
SFS nr: 1991:1469
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1991-11-14
Omtryck: SFS 2015:150
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:1359
Övrig text: Rättelseblad 2015:150 har iakttagits.
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Grundläggande bestämmelser

1 § Varje svensk medborgare är gentemot det allmänna
tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio,
television och vissa liknande överföringar, offentliga
uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram,
ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen
uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna
uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att
säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning
och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra
begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Vad som sägs i grundlagen om radioprogram gäller förutom
program i ljudradio också program i television och innehållet
i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker
med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i vissa
offentliga uppspelningar ur en databas.

Med tekniska upptagningar avses i denna grundlag upptagningar
som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas,
avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt
hjälpmedel.

Med databas avses i denna grundlag en samling av information
lagrad för automatiserad behandling. Lag (2010:1349).

2 § Varje svensk medborgare är tillförsäkrad rätt att till
författare och andra upphovsmän samt till utgivare,
redaktioner, nyhetsbyråer och företag för framställning av
tekniska upptagningar lämna uppgifter i vilket ämne som helst
för offentliggörande i radioprogram och sådana upptagningar. Han har också rätt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som
helst för sådant uppgiftslämnande eller offentliggörande. I
dessa rättigheter får inga andra begränsningar göras än de
som följer av denna grundlag. Lag (1998:1439).

3 § Det får inte förekomma att något som är avsett att
framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning
först måste granskas av en myndighet eller något annat
allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för myndigheter
och andra allmänna organ att utan stöd i denna grundlag, på
grund av det kända eller väntade innehållet i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller
hindra dess offentliggörande eller spridning bland
allmänheten.

Trots första stycket får det genom lag meddelas föreskrifter
om granskning och godkännande av rörliga bilder i filmer,
videogram eller andra tekniska upptagningar som ska visas
offentligt samt av rörliga bilder i en sådan offentlig
uppspelning ur en databas som avses i 9 § första stycket 3.

Det får inte utan stöd i denna grundlag förekomma att
myndigheter och andra allmänna organ på grund av innehållet i
radioprogram och tekniska upptagningar förbjuder eller
hindrar innehav eller användning av sådana tekniska
hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram
eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska
upptagningar. Detsamma gäller förbud mot anläggande av
trådnät för sändning av radioprogram. Lag (2010:1349).

4 § Myndigheter och andra allmänna organ får inte utan stöd i
denna grundlag ingripa mot någon på grund av att han i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning har missbrukat
yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd av denna grundlag av sådan
anledning göra några ingripanden mot programmet eller
upptagningen. Lag (1998:1439).

5 § Den som skall döma över missbruk av yttrandefriheten
eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs
bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt
samhällsskick. Han bör alltid uppmärksamma syftet mera än
framställningssättet. Om han är tveksam, bör han hellre fria
än fälla.

6 § Grundlagen är tillämplig på sändningar av radioprogram
som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med
tekniska hjälpmedel. Som sändningar av radioprogram anses
också tillhandahållande till allmänheten på särskild begäran
av direktsända eller inspelade program, om starttidpunkten
och innehållet inte kan påverkas av mottagaren.

I fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning
som utgår från Sverige gäller vad som i denna grundlag
föreskrivs om radioprogram i allmänhet.

I lag får föreskrivas om undantag från denna grundlag i fråga
om radioprogram som huvudsakligen är avsedda att tas emot
utomlands och radioprogram som sänds genom tråd men inte är
avsedda att tas emot av någon större allmänhet. Sådant
undantag får dock inte gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§. Lag (2010:1349).

7 § I fråga om samtidig och oförändrad vidaresändning här i
landet av radioprogram som avses i 6 § och som kommer från
utlandet eller förmedlas hit genom satellitsändning men inte
utgår från Sverige gäller enbart vad som föreskrivs i

3 § första stycket om förbud mot förhandsgranskning och andra
hinder,
3 § tredje stycket om innehav av tekniska hjälpmedel och
anläggande av trådnät,
4 § om förbud mot ingripanden utan stöd i grundlagen,
5 § om det förhållningssätt som skall iakttas vid
tillämpningen av denna grundlag,
3 kap. 1 § om rätt att sända radioprogram i tråd samt

3 kap. 3 och 5 §§ om särskilda regler för lagstiftning och
rättslig prövning.

Har riksdagen godkänt en internationell överenskommelse om
radioprogram får sådana föreskrifter som avses i 12 § andra
stycket inte i strid med överenskommelsen hindra
vidaresändning av radioprogram.

I 10 kap. 2 § finns föreskrifter om rätt att meddela och
anskaffa uppgifter och underrättelser för offentliggörande i
radioprogram från utlandet. Lag (2002:909).

8 § I fråga om radioprogram eller delar av program som består
i direktsändningar av dagshändelser eller av sådana
gudstjänster eller offentliga tillställningar som anordnas av
någon annan än den som bedriver programverksamheten tillämpas
inte bestämmelserna i

2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för
offentliggörande,
4 § om förbud mot ingripanden,
5 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna
grundlag, 2 kap. om rätt till anonymitet,
5-7 kap. om yttrandefrihetsbrott, ansvarighet samt tillsyn,
åtal och särskilda tvångsmedel,
9 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål samt

10 kap. 2 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för
offentliggörande i radioprogram från utlandet.

9 § Denna grundlags föreskrifter om radioprogram tillämpas
också, i andra fall än som avses i 6 § första stycket andra
meningen, när en redaktion för en periodisk skrift eller för
radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av
tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen
jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar eller en
nyhetsbyrå med hjälp av elektromagnetiska vågor
1. på särskild begäran tillhandahåller allmänheten
information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av
den som driver verksamheten, direkt genom överföring eller
indirekt genom framställning av en teknisk upptagning, en
skrift eller en bild,
2. annars, enligt överenskommelser i förväg, tillhandahåller
allmänheten information som överförs direkt ur en sådan
databas som anges i 1, eller
3. genom offentlig uppspelning tillhandahåller allmänheten
information ur en sådan databas som anges i 1.

Vad som sägs i första stycket gäller också annan som har
utgivningsbevis för sådan verksamhet. För att utgivningsbevis
ska utfärdas krävs att
- verksamheten är ordnad på det sätt som anges i första
stycket och att överföringarna utgår från Sverige,
- behörig utgivare utsetts och åtagit sig uppdraget,
- verksamheten har ett namn som är sådant att det inte lätt
kan förväxlas med namn på en annan verksamhet enligt denna
paragraf.

Ett utgivningsbevis gäller för en period av tio år från
utfärdandet. Därefter förfaller beviset. Beviset får förnyas,
varje gång för tio år från utgången av den föregående
tioårsperioden, om det finns förutsättningar att utfärda
sådant bevis. Utgivningsbevis får återkallas om
förutsättningar att utfärda sådant bevis inte längre finns,
om verksamheten inte påbörjats inom sex månader från den dag
då utgivningsbeviset utfärdades eller om den som drev
verksamheten anmält att den upphört. Om utgivningsbeviset
förfaller eller återkallas, tillämpas därefter föreskrifter i
lag eller annan författning.

Närmare bestämmelser om utfärdande, förfall, förnyelse och
återkallelse av utgivningsbevis meddelas i lag.

Varje databas ska ha ett namn. Närmare bestämmelser om sådana
namn meddelas i lag.

Föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift
som meddelats med stöd av fjärde eller femte stycket meddelas
i lag. Lag (2010:1349).

10 § Grundlagen är tillämplig på sådana tekniska upptagningar
som är utgivna. En teknisk upptagning anses utgiven när den
lämnats ut för att spridas till allmänheten i Sverige genom
att spelas upp, säljas eller tillhandahållas på annat sätt.

En teknisk upptagning ska inte anses utlämnad för att spridas
till allmänheten i Sverige enbart på den grunden att den
skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Om grundlagen är tillämplig eller inte prövas i det enskilda
fallet på grundval av vad som kan antas om spridningen. Om
inte annat framgår av omständigheterna, ska grundlagen anses
tillämplig på en upptagning med uppgifter enligt 3 kap. 13 § och 4 kap. 4 §. Lag (2014:1359).

11 § Att vissa radioprogram och tekniska upptagningar skall
jämställas med periodiska skrifter framgår av 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Lag (1998:1439).

12 § Vad som sägs i 1 kap. 8 och 9 §§ tryckfrihetsförordningen om att föreskrifter i lag får
meddelas i fråga om upphovsmäns rättigheter, vissa
kommersiella annonser, kreditupplysningsverksamhet och
tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter utan hinder av
grundlagen skall gälla också i fråga om radioprogram och
tekniska upptagningar.

Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag
meddelas föreskrifter om förbud i övrigt mot kommersiell
reklam i radioprogram eller om villkor för sådan reklam. Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för
annan annonsering och sändning av program, som helt eller
delvis bekostas av annan än den som bedriver
programverksamheten. Lag (1998:1439).

13 § Grundlagen är inte tillämplig på pornografiska bilder av
personer vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller
som är under arton år. Lag (2010:1356).


2 kap. Om rätt till anonymitet

1 § Upphovsmannen till ett radioprogram eller en teknisk
upptagning är inte skyldig att röja sin identitet. Detsamma
gäller den som har framträtt i en sådan framställning och den
som har lämnat en uppgift enligt 1 kap. 2 §. Lag (1998:1439).

2 § I mål om ansvar, skadestånd eller särskild rättsverkan på
grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en
teknisk upptagning får ingen ta upp frågan om vem som är
framställningens upphovsman, vem som har framträtt i den, vem
som har tillhandahållit den för offentliggörande eller vem
som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Om någon har angetts som upphovsman till framställningen
eller som den som har framträtt i denna, är det dock tillåtet
att i målet pröva om han är ansvarig. Detsamma skall gälla,
om någon i målet uppger sig vara upphovsmannen eller den som
har framträtt.

Första stycket hindrar inte att det i en och samma rättegång
handläggs både mål om yttrandefrihetsbrott och mål om brott
som avses i 5 kap. 3 §. Lag (1998:1439).

3 § Den som har tagit befattning med tillkomsten eller
spridningen av en framställning som utgjort eller varit
avsedd att ingå i ett radioprogram eller en teknisk
upptagning och den som har varit verksam på en nyhetsbyrå får
inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är
upphovsman till framställningen eller har tillhandahållit den
för offentliggörande eller om vem som har framträtt i den
eller lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte
1. om den till vars förmån tystnadsplikten gäller har
samtyckt till att hans identitet röjs,
2. om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § andra
stycket,
3. om det rör sig om brott som anges i 5 kap. 3 § första
stycket 1,
4. i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 5 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det
erforderligt att vid förhandling uppgift lämnas, huruvida den
som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga
gärningen är den till vars förmån tystnadsplikten enligt
första stycket gäller, eller
5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt
eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att
uppgift om identiteten lämnas vid vittnesförhör eller förhör
med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten
noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på
tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är
medgivet. Lag (1998:1439).

4 § Ingen myndighet eller annat allmänt organ får
efterforska
1. upphovsmannen till en framställning som har
offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning eller den som har
framträtt i en sådan framställning,
2. den som har tillhandahållit eller avsett att
tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning, eller
3. den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Förbudet hindrar inte efterforskning i fall då denna grundlag
medger åtal eller annat ingripande. I sådana fall ska dock
den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ
ingripa mot någon för att han eller hon i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning har brukat sin yttrandefrihet
eller medverkat till ett sådant bruk. Lag (2010:1349).

5 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sin
tystnadsplikt enligt 3 § ska dömas till böter eller fängelse
i högst ett år. Detsamma gäller den som i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar felaktiga uppgifter om vem som är framställningens
upphovsman eller har tillhandahållit den för
offentliggörande, vem som framträder i den eller vem som har
lämnat uppgifter i den.

För efterforskning i strid med 4 § första och andra styckena
döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter
eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § tredje stycket
döms, om åtgärden utgör avskedande, uppsägning, meddelande av
disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller
fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas
endast om målsäganden har anmält brottet till åtal. Lag (2010:1349).


3 kap. Om sändning samt framställande och spridning

Radioprogram

1 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har
rätt att sända radioprogram genom tråd.

Den frihet som följer av första stycket hindrar inte att det
i lag meddelas föreskrifter i fråga om
1. skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa
program i den utsträckning det behövs med hänsyn till
allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,
2. skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för
överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till
intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i
nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana
överföringar,
3. skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att
tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet,
4. skyldighet för den som sänder program i television att
utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom
textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik blir
tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, eller
5. ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som
inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller
hets mot folkgrupp. Lag (2010:1349).

2 § Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd
får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om
tillstånd och villkor för att sända.

Det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i
anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet.

Det skall finnas möjlighet för sammanslutningar att få
tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar
i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter härom meddelas i lag.

3 § I fråga om sådana begränsningar i sändningsrätten som
avses i 1 och 2 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar
av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21-23 §§ regeringsformen. Lag (2010:1410).

4 § Den som sänder radioprogram avgör självständigt vad som
skall förekomma i programmen.

5 § Frågor om rätt att sända radioprogram skall kunna prövas
av domstol eller av en nämnd, vars sammansättning är bestämd
i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare. Prövningen av beslut av regeringen skall göras av
domstol och behöver endast avse beslutets laglighet.

Gäller saken en fråga om ingripande på grund av missbruk av
yttrandefriheten, skall frågan prövas av domstol under
medverkan av jury enligt de närmare bestämmelser som meddelas
i lag. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av
sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersiell
reklam, annan annonsering eller sändning av radioprogram som
avses i 1 kap. 12 § andra stycket.

6 § Föreskrifter om skyldighet att bevara och tillhandahålla
inspelningar av radioprogram för granskning i efterhand och
att lämna dem till arkiv får meddelas i lag. Lag (2002:909).

7 § I lag får meddelas föreskrifter med syfte
att förebygga spridning genom radioprogram av kartor,
ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis
och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

Tekniska upptagningar

8 § Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har
rätt att framställa och sprida tekniska upptagningar. För
rätt att offentligt förevisa en film, ett videogram eller
någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan det
dock krävas granskning och godkännande i enlighet med 1 kap. 3 § andra stycket. Lag (1998:1439).

9 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av
tekniska upptagningar och att tillhandahålla dem för
granskning får meddelas i lag. I lag får också meddelas
föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av sådana
upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i
anslutning till sådan skyldighet. Lag (1998:1439).

10 § Varken postbefordringsföretag eller någon annan allmän
trafikinrättning får vägra att befordra tekniska upptagningar
på grund av deras innehåll i annat fall än då befordran
skulle innebära överträdelse som avses i 13 § tredje eller
fjärde stycket.

En allmän trafikinrättning som tar emot en teknisk upptagning
för befordran skall inte anses som spridare av upptagningen
enligt 6 kap. Lag (1998:1439).

11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs
i lag för det fall att någon i förvärvssyfte till den som är
under femton år lämnar ut filmer, videogram eller andra
tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående
skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld
eller hot om våld mot människor eller djur. Lag (1998:1439).

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar
inte att det meddelas föreskrifter i lag om straff och
särskild rättsverkan för den som
1. förevisar pornografiska bilder på eller vid allmän plats
genom skyltning eller något liknande förfarande som kan väcka
allmän anstöt,
2. utan föregående beställning med post eller på annat sätt
tillställer någon pornografiska bilder, eller
3. bland barn och ungdom sprider tekniska upptagningar som
genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan
allvarlig fara för de unga.

Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan
för den som bryter mot föreskrifter om granskning och
godkännande av filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt samt
av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en
databas som avses i 1 kap. 9 § första stycket 3.

I lag får meddelas föreskrifter med syfte att förebygga
spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar eller
bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller
upplysningar av betydelse för rikets försvar. Lag (2010:1349).

13 § Sådana exemplar av tekniska upptagningar, som framställs
i landet och är avsedda för spridning här, skall förses med
tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa
upptagningen samt om när, var och av vem exemplaren har
framställts. Närmare bestämmelser om detta får meddelas i
lag.

Den som framställer en teknisk upptagning och därvid
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första stycket
eller bestämmelser som avses där skall dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.

Den som sprider en teknisk upptagning som saknar någon
uppgift som är föreskriven i första stycket skall, om det
sker uppsåtligen eller av oaktsamhet, dömas till
penningböter. Detsamma skall gälla om en sådan uppgift är
oriktig och spridaren känner till detta.

Den som sprider en teknisk upptagning trots att han vet att
den enligt denna grundlag har tagits i beslag eller
konfiskerats skall dömas till böter eller fängelse i högst
ett år. Lag (1998:1439).

14 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt
säljer eller hyr ut filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder att anmäla sig för
registrering hos en myndighet får meddelas i lag eller, i
fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare skall ske,
med stöd av lag. Lag (1998:1439).

Beställda exemplar av upptagningar, skrifter och bilder

15 § Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som
avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 skall framgå databasens
namn samt när, var och hur upptagningen, skriften eller
bilden framställts. Den som driver verksamheten skall se till
att upptagningen, skriften eller bilden har sådana uppgifter. Närmare bestämmelser om detta får meddelas i lag.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot första
stycket eller bestämmelser som avses där skall dömas till
böter eller fängelse i högst ett år.

Den som lämnar ut en sådan teknisk upptagning, skrift eller
bild som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 och som saknar
någon uppgift som är föreskriven i första stycket skall, om
det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet, dömas till
penningböter. Detsamma skall gälla om en sådan uppgift är
oriktig och den som lämnar ut upptagningen, skriften eller
bilden känner till detta. Lag (2002:909).


4 kap. Om utgivare

1 § Radioprogram och tekniska upptagningar skall ha en
utgivare. Utgivare av radioprogram skall enligt vad som
närmare föreskrivs i lag utses för varje program eller för
hela eller delar av programverksamheten.

Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten
eller låter framställa den tekniska upptagningen. Lag (1998:1439).

2 § Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får
föreskrivas att även utlänningar får vara utgivare.

Den som är utgivare skall ha hemvist här i riket. Den som är
underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt
särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare. Uppgift
om vem som är utgivare skall vara tillgänglig för
allmänheten.

3 § Utgivaren skall ha befogenhet att utöva tillsyn över
framställningens offentliggörande och att bestämma över dess
innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogenheten skall vara utan
verkan.

4 § Av en teknisk upptagning skall framgå vem som är
utgivare. Utgivaren skall se till att varje exemplar av
upptagningen har en sådan uppgift. Av en sådan teknisk
upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 9 § första
stycket 1 skall framgå vem som är utgivare för databasen. Utgivaren skall se till att varje exemplar har en sådan
uppgift.

Uppgift om utgivaren av radioprogram skall hållas tillgänglig
för allmänheten enligt vad som närmare föreskrivs i lag. Lag (2002:909).

5 § En utgivare för radioprogramverksamhet får utse en eller
flera ställföreträdare. Vad som sägs om utgivare i 2-4 §§ skall gälla också ställföreträdare. Om utgivarens uppdrag
upphör, upphör även uppdraget att vara ställföreträdare.

6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter eller, om omständigheterna är
synnerligen försvårande, till fängelse i högst ett år. Den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § första
stycket skall dömas till penningböter.

I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som meddelats med stöd av 4 eller 5 §. Lag (1994:1477).

7 § Har upphävts genom lag (1998:1439).


5 kap. Om yttrandefrihetsbrott

1 § De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen skall anses som
yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett radioprogram eller en
teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott
anses även sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom
rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld
mot människor eller djur med uppsåt att framställningen
sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är
försvarlig. Lag (1998:1439).

2 § Gärningar som enligt 7 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen
inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås
genom meddelanden där det brottsliga är dolt, skall inte
heller anses som yttrandefrihetsbrott.

3 § Om någon lämnar ett meddelande, som avses i 1 kap. 2 §,
eller, utan att svara enligt 6 kap., medverkar till en
framställning som är avsedd att offentliggöras i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning, som författare
eller annan upphovsman eller genom att framträda i
radioprogrammet och därigenom gör sig skyldig till
1. högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig
befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi,
landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till
sådant brott;
2. oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är
tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan
handling i strid med myndighets förbehåll vid dess
utlämnande, när gärningen är uppsåtlig; eller
3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som
anges i särskild lag,
gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.

Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant
syfte som avses i 1 kap. 2 § och därigenom gör sig skyldig
till brott som anges i första stycket 1, gäller vad som
föreskrivs i lag om ansvar för brottet.

Det som föreskrivs i 2 kap. 22 § första stycket
regeringsformen om särskilt lagstiftningsförfarande ska gälla
också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första
stycket 3. Lag (2010:1410).

4 § Vad som är föreskrivet i lag om påföljd för brott som
avses i 1 § skall gälla också när brottet är att anse som ett
yttrandefrihetsbrott.

Om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott finns
bestämmelser i 8 kap.

När någon döms för förtal eller förolämpning i enlighet med 1 § första stycket, kan domstolen, om brottet begåtts i ett
radioprogram, på yrkande av motparten besluta att domen skall
återges helt eller delvis i ett radioprogram i samma
sändningsverksamhet. Rätten får besluta att skyldigheten att
återge domen skall avse ett av rätten gjort sammandrag av
denna.

5 § När en domstol bestämmer påföljd för ett
yttrandefrihetsbrott, skall domstolen särskilt ta hänsyn till
om en rättelse har offentliggjorts.

6 § En teknisk upptagning som innefattar ett
yttrandefrihetsbrott får konfiskeras. Är brottet olaga
våldsskildring gäller om särskild rättsverkan i övrigt vad
som föreskrivs i lag.

Vid konfiskering skall alla exemplar som är avsedda för
spridning förstöras. Dessutom skall tillses att föremål som
kan användas särskilt för att mångfaldiga den tekniska
upptagningen inte skall kunna användas för att framställa
ytterligare exemplar. Lag (1998:1439).


6 kap. Ansvarighetsregler

1 § Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram
eller en teknisk upptagning ligger på utgivaren. Har en
ställföreträdare inträtt som utgivare, har han ansvaret.

I fråga om andra direktsända radioprogram än sådana som avses i 1 kap. 8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i
programmet skall ansvara för sina yttranden själv. Lag (1998:1439).

2 § Det ansvar för yttrandefrihetsbrott som annars skulle
åvila utgivaren ligger på den som är skyldig att utse
utgivare, om
1. det inte fanns någon behörig utgivare när brottet
förövades,
2. utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen
inte kunde utöva den befogenhet som anges i 4 kap. 3 § eller
3. uppgift om utgivaren inte har hållits tillgänglig för
allmänheten på föreskrivet sätt.

Har en ställföreträdare inträtt som utgivare men var han inte
längre behörig när brottet förövades eller hade hans uppdrag
upphört eller förelåg det beträffande honom något förhållande
som anges i första stycket 2 eller 3, ligger ansvaret för
yttrandefrihetsbrott på utgivaren.

I stället för den som anges i första stycket ansvarar den som
sprider en teknisk upptagning för yttrandefrihetsbrott i
denna, om upptagningen saknar den i 3 kap. 13 § första
stycket föreskrivna uppgiften om vem som har låtit framställa
den och det inte kan klarläggas vem denne är eller han saknar
känd hemortsadress i Sverige och inte heller kan påträffas
här under rättegången.

Vad som sägs i tredje stycket för det fall att en uppgift
saknas gäller också om en lämnad uppgift innebär att den som
har låtit framställa den tekniska upptagningen har hemvist
utomlands eller om uppgiften är oriktig och den som sprider
upptagningen känner till detta. Lag (1998:1439).

3 § Om åtal väcks för ett yttrandefrihetsbrott och den
tilltalade anser att det finns någon omständighet som medför
att han inte skall vara ansvarig, skall han åberopa denna
omständighet före huvudförhandlingen. Om han inte gör det,
skall han betraktas som ansvarig. Lag (1998:1439).

4 § Den som ansvarar enligt detta kapitel för ett
yttrandefrihetsbrott i en framställning skall anses ha haft
kännedom om innehållet i framställningen. Han skall också
anses ha medgett dess offentliggörande. Lag (1998:1439).

5 § Har upphävts genom lag (1998:1439).

6 § Har betecknats 3 § genom lag (1998:1439).

7 § Har betecknats 4 § genom lag (1998:1439).


7 kap. Om tillsyn, åtal och särskilda tvångsmedel

1 § Bestämmelserna i 9 kap. 1-4 §§ tryckfrihetsförordningen
om tillsyn och åtal ska gälla också i fråga om radioprogram
och tekniska upptagningar och i fråga om yttrandefrihetsmål. Justitiekanslern får överlämna åt allmän åklagare att vara
åklagare i yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på
grund av olaga våldsskildring, hets mot folkgrupp, brott mot
medborgerlig frihet, olaga hot, hot mot tjänsteman eller
övergrepp i rättssak i tekniska upptagningar. Rätten att
väcka allmänt åtal får dock inte överlämnas när det gäller
yttrandefrihetsbrotten hets mot folkgrupp eller brott mot
medborgerlig frihet.

Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott ska
väckas är i fråga om radioprogram sex månader från det att
programmet sändes eller, i fråga om tillhandahållande som
avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 och 2, från den tidpunkt
när informationen inte längre tillhandahölls. I fråga om
sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 9 § första stycket 3 är tiden sex månader från uppspelningen. Beträffande tekniska upptagningar är tiden ett år från det
att upptagningen gavs ut. Beträffande sådana upptagningar som
saknar någon av de i 3 kap. 13 § föreskrivna uppgifterna
gäller dock vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande
av talan med den begränsningen att allmänt åtal inte får
väckas senare än två år från det att Justitiekanslern fick
kännedom om upptagningen. Lag (2010:1349).

2 § Om ett yttrandefrihetsbrott har förövats i en teknisk
upptagning utan att det finns någon som enligt 6 kap. är
ansvarig för brottet, får åklagaren eller målsäganden i
stället för att väcka åtal ansöka om konfiskering av
upptagningen. Detsamma gäller, om stämning i Sverige inte kan
delges den som är ansvarig för brottet. Lag (1998:1439).

3 § Vad som sägs i 10 kap. tryckfrihetsförordningen om beslag
av tryckta skrifter skall gälla också i fråga om beslag av
tekniska upptagningar. För sådan upptagning, skrift eller
bild som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 gäller, när det
är fråga om utredningsbeslag med anledning av
yttrandefrihetsbrott, vad som sägs i 10 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen. I stället för 10 kap. 6 § och 8 § andra stycket tryckfrihetsförordningen gäller dock
beträffande tekniska upptagningar vad som föreskrivs i andra
och tredje styckena i denna paragraf. Om den tid som avses i 10 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen med hänsyn till
beslagets omfattning eller någon annan omständighet är
otillräcklig, får rätten på Justitiekanslerns framställning
medge att tiden förlängs. Förlängningen får inte avse längre
tid än som är oundgängligen nödvändig och får omfatta
sammanlagt högst två veckor. Vad som sägs i 10 kap. 3 § andra
stycket tryckfrihetsförordningen gäller inte, om
Justitiekanslern enligt 1 § första stycket detta kapitel har
överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i
yttrandefrihetsmål. Vad som sägs i 10 kap. 2, 4 och 14 §§ tryckfrihetsförordningen samt denna paragraf om
Justitiekanslerns uppgifter gäller i sådant fall även den
allmänna åklagaren.

Varje beslut om beslag skall ange det eller de avsnitt av
framställningen som har föranlett beslaget. Om det vid ett
beslag som är av det slag som avses i 10 kap. 14 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet
närmare ange varje sådant avsnitt, skall i efterhand, så
snart det kan ske, i särskilt beslut anges vilka avsnitt som
åberopas som brottsliga. Beslaget gäller endast de särskilda
skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där
dessa avsnitt förekommer.

Bevis om att beslag har beslutats skall, så snart det kan
ske, utan kostnad tillställas den som beslaget verkställs hos
samt den som har låtit framställa den tekniska upptagningen. Beviset skall innehålla uppgift om det eller de avsnitt i
upptagningen som har föranlett beslaget. Lag (2002:909).

4 § I lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit
ordinarie domare skall granska om radioprogram, som någon har
sänt på annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med
de föreskrifter eller andra villkor som gäller för
sändningarna. En sådan nämnd får endast uttala sin mening och
förelägga den sändande att följa föreskrifterna eller
villkoren. I lagen får föreskrivas att ett föreläggande av
nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för
yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid
av domstol enligt 3 kap. 5 §.

5 § Genom lag får föreskrivas om särskild tillsyn över att
yttrandefriheten i filmer, videogram eller andra tekniska
upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga
våldsskildring och över att sådana upptagningar med våld
eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är
under femton år. Därvid får föreskrivas om befogenhet för en
tillsynsmyndighet att tillfälligt ta hand om ett exemplar av
en film, ett videogram eller en teknisk upptagning med
rörliga bilder som kan antas innehålla en framställning som
innefattar olaga våldsskildring. Lag (1998:1439).

6 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 4 och 5 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande
fri- och rättigheter i 2 kap. 21-23 §§ regeringsformen. Lag (2010:1410).


8 kap. Om skadestånd

1 § Skadestånd får inte dömas ut på grund av innehållet i ett
radioprogram eller en teknisk upptagning i andra fall än när
framställningen innefattar ett yttrandefrihetsbrott.

Om skadestånd på grund av brott som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag. Lag (1998:1439).

2 § Den som enligt 6 kap. bär det straffrättsliga ansvaret
ansvarar även för skadestånd. Skadeståndet kan krävas ut
också av den som bedriver programverksamheten eller har låtit
framställa den tekniska upptagningen.

I fall som avses i 1 kap. 8 § ansvarar gärningsmannen för
skadestånd på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas ut även av den som bedriver
programverksamheten. Lag (1998:1439).

3 § Om den som skulle bära det straffrättsliga ansvaret inte
har någon känd hemortsadress i landet när brottet förövas och
inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret
därför övergår på någon annan enligt 6 kap. 2 § tredje
stycket, får skadestånd ändå krävas ut även av den förre, i
den mån det medges i lag. Lag (1998:1439).

4 § Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna grundlag skall gälla
också i fråga om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott
i ett radioprogram eller en teknisk upptagning. I fråga om
sådant skadestånd skall också gälla vad som sägs i 11 kap. 3-5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i vissa
fall. Lag (1998:1439).


9 kap. Om rättegången i yttrandefrihetsmål

1 § Vad som sägs i 12 kap. tryckfrihetsförordningen om
rättegången i tryckfrihetsmål skall gälla också i fråga om
motsvarande mål som avser radioprogram och tekniska
upptagningar (yttrandefrihetsmål). Hänvisningen i 12 kap. 2 § till 8 kap. tryckfrihetsförordningen skall därvid avse 6 kap. denna grundlag.

De som utsetts till jurymän för tryckfrihetsmål skall också
vara jurymän i yttrandefrihetsmål. Lag (1998:1439).


10 kap. Om radioprogram och tekniska upptagningar från
utlandet m.m.

1 § Bestämmelserna i 1-9 och 11 kap. är tillämpliga också på
sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands
och som lämnas ut för spridning i Sverige. Vad som annars
sägs om den som har låtit framställa upptagningen skall
därvid i stället gälla den som här i landet lämnar ut den för
spridning.

I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och
underrättelser för offentliggörande och om rätten till
anonymitet gäller dock i tillämpliga delar vad som sägs i 13 kap. 6 § tryckfrihetsförordningen. Därvid skall

hänvisningen till 1 kap. 1 § tredje och fjärde styckena
tryckfrihetsförordningen avse 1 kap. 2 § denna grundlag,
hänvisningen till 3 kap. tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. denna grundlag,
hänvisningen till 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen avse 2 kap. 3 § denna grundlag och

hänvisningen till 7 kap. 3 § första stycket 2 tryckfrihetsförordningen avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag. Lag (1998:1439).

2 § Det som enligt 1 § gäller i fråga om rätt att meddela och
anskaffa uppgifter och underrättelser och att vara anonym
gäller också radioprogram som sänds från sändare utanför
Sverige och tekniska upptagningar som inte lämnas ut för
spridning i Sverige om meddelandet lämnades eller
anskaffandet ägde rum här, oavsett om upptagningen har
framställts här eller i utlandet. I lag får det dock
föreskrivas undantag från rätten att meddela och anskaffa
uppgifter i fråga om radioprogram som sänds från öppna havet
eller luftrummet däröver. Lag (2014:1359).


11 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Vad som sägs i 14 kap. 1-3 §§ tryckfrihetsförordningen om
resning, högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam
behandling av mål skall gälla också i fråga om motsvarande
mål enligt denna grundlag.

I alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna
grundlag eller i lag som har beslutats med stöd av den gäller
vad som är föreskrivet i lag eller annan författning.

Utlänningar är i fråga om yttrandefriheten enligt denna
grundlag likställda med svenska medborgare, om inte något
annat följer av lag. Lag (2002:909).


Övergångsbestämmelser

1991:1469
1. Denna grundlag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas på radioprogram
som har sänts före ikraftträdandet.
3. I fråga om filmer och ljudupptagningar som har lämnats ut
för spridning före ikraftträdandet skall de nya
föreskrifterna tillämpas med följande undantag:

a) En film eller en ljudupptagning skall anses ha lämnats ut
för spridning den dag denna grundlag trätt i kraft.

b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första-tredje
styckena, 4 kap., 6 kap. 1-5 §§ och 10 kap. 1 § första
stycket andra meningen skall inte tilllämpas.

c) Den som sprider en film är ansvarig för
yttrandefrihetsbrott i filmen, om spridningen skulle ha varit
straffbar även enligt äldre bestämmelser.

d) Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i en ljudupptagning
ligger på upphovsmannen och den som framträder i
upptagningen, om de är att anse som gärningsmän, samt på den
som har låtit framställa upptagningen och på den som sprider
den, allt under förutsättning att deras handlande skulle ha
varit straffbart även enligt äldre bestämmelser.

e) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första
stycket gäller att skadestånd kan krävas ut av den som enligt
c) och d) bär det straffrättsliga ansvaret för innehållet i
en film eller en ljudupptagning.

f) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som
före ikraftträdandet har skett av filmer med skildringar av
sexuellt våld eller tvång eller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur.

g) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan
som har väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av
de nya föreskrifterna ha lett till frihet från påföljd, får
någon sådan dock inte ådömas.

1994:1477

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Har beslut om
beslag meddelats före ikraftträdandet skall äldre
bestämmelser tillämpas för beslaget.

1998:1439
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. I fråga om tekniska upptagningar som inte omfattas av
tidigare lydelse och som har lämnats ut för spridning före
ikraftträdandet skall de nya föreskrifterna tillämpas med
följande undantag.

a) En teknisk upptagning skall anses ha lämnats ut för
spridning den dag denna grundlag trätt i kraft.

b) Föreskrifterna i 2 kap., 3 kap. 13 § första-tredje
styckena, 4 kap., 6 kap. 1 och 2 §§ och 10 kap. 1 § första
stycket andra meningen skall inte tillämpas.

c) Den som sprider en teknisk upptagning är ansvarig för
yttrandefrihetsbrott i upptagningen, om gärningen skulle ha
varit straffbar även enligt äldre bestämmelser.

d) I stället för vad som föreskrivs i 8 kap. 2 § första
stycket gäller att skadestånd kan krävas ut av den som enligt
c bär det straffrättsliga ansvaret för innehållet i en
teknisk upptagning, om skadeståndsskyldighet förelegat enligt
bestämmelser i vanlig lag.

e) De nya föreskrifterna gäller inte i fråga om spridning som
före ikraftträdandet har skett av tekniska upptagningar med
bilder som innefattar skildringar av sexuellt våld eller
tvång.

f) De nya föreskrifterna tillämpas inte vid prövning av talan
som har väckts före ikraftträdandet. Skulle en tillämpning av
de nya föreskrifterna ha lett till frihet från påföljd, får
någon sådan dock inte dömas ut.
3. De äldre föreskrifterna skall tillämpas på
ljudupptagningar som har lämnats ut för spridning före
ikraftträdandet.
4. I mål som rör skildring av barn i pornografisk bild
tillämpas äldre föreskrifter, om talan väckts före
ikraftträdandet.

2002:909
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.
2. Äldre föreskrifter tillämpas på sådant tillhandahållande
som avses i 1 kap. 9 § och som skett före ikraftträdandet.
3. Den nya föreskriften i 7 kap. 1 § andra stycket första
meningen om preskriptionstid för yttrandefrihetsbrott vid
tillhandahållande som avses i 1 kap. 9 § tillämpas endast på
information som fortfarande finns i databasen vid
ikraftträdandet.
4. Den nya föreskriften i 7 kap. 1 § andra stycket tredje
meningen tillämpas endast på tekniska upptagningar som ges ut
efter ikraftträdandet.