Varumärkeslag (2010:1877)

Svensk författningssamling 2010:1877
t.o.m. SFS 2016:375
SFS nr: 2010:1877
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 2010-12-09
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:375
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Grundläggande bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

Varumärken och andra varukännetecken m.m.

1 § I denna lag finns bestämmelser om varumärken och andra
varukännetecken för varor eller tjänster som tillhandahålls i
en näringsverksamhet och som var och en kan förvärva ensamrätt
till.

Lagen innehåller också bestämmelser om särskilda beteckningar
på jordbruksprodukter och livsmedel som är skyddade i
Europeiska unionen.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

2 § En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning kan
förvärva ensamrätt för sina medlemmar att använda gemensamma
varumärken (kollektivmärken) och andra varukännetecken i
näringsverksamhet.

En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar
varor eller tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken (garanti- eller kontrollmärken) och andra varukännetecken för
användning för sådana varor eller tjänster som föreskrifterna
eller kontrollerna avser. Detsamma gäller för stiftelser,
föreningar, bolag och andra sammanslutningar som fastställer
krav för eller kontrollerar varor eller tjänster.

/Rubriken upphör att gälla U:2016-06-01/

Gemenskapsvarumärken

/Rubriken träder i kraft I:2016-06-01/

EU-varumärken

3 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Lagen innehåller även vissa bestämmelser om
gemenskapsvarumärken.

Med gemenskapsvarumärken avses varumärken enligt rådets
förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om
gemenskapsvarumärken.

3 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Lagen innehåller även vissa bestämmelser om EU-varumärken.

Med EU-varumärken avses varumärken enligt rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken. Lag (2016:374).

Vad som kan utgöra ett varumärke

4 § Ett varumärke kan bestå av alla tecken som kan återges
grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, samt figurer,
bokstäver, siffror och formen eller utstyrseln på en vara eller
dess förpackning, förutsatt att tecknen har
särskiljningsförmåga.

Särskiljningsförmåga

5 § Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga om
det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i en
näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett
varukännetecken endast består av tecken eller benämningar som
1. i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet,
kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung
eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan eller
tjänsten är framställd, eller
2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna
handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan
eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har
särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva
förmågan genom användning.

Förvärv av ensamrätt

Ensamrätt genom registrering

6 § Ensamrätt till varumärken kan förvärvas genom registrering
i varumärkesregistret enligt 2 kap. Registret förs av Patent- och registreringsverket.

Ensamrätt till varumärken kan också förvärvas genom
internationell registrering enligt 5 kap.

Ensamrätt genom inarbetning

7 § Ensamrätt till varukännetecken kan förvärvas utan
registrering genom inarbetning.

Ett varukännetecken ska anses inarbetat om det här i landet
inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för de varor eller
tjänster som tillhandahålls under kännetecknet. Om
varukännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet,
gäller ensamrätten endast inom det området.

Ensamrätt till näringskännetecken och namn som varukännetecken

8 § Den som innehar en firma eller ett annat näringskännetecken
har ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken. Om
näringskännetecknet är skyddat endast inom en del av landet,
gäller ensamrätten endast inom det området.

Den som använder sitt namn som varukännetecken har ensamrätt
till kännetecknet som varukännetecken, om namnet har
särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det
används för. Om namnet används endast inom en del av landet,
gäller ensamrätten endast inom det området.

Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt

9 § Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast
består av en form som följer av varans art, en form som är
nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som
ger varan ett betydande värde.

Ensamrättens innebörd

10 § Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6-8 §§ innebär
att ingen annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i
näringsverksamhet får använda ett tecken som är
1. identiskt med varukännetecknet för varor eller tjänster av
samma slag,
2. identiskt med eller liknar varukännetecknet för varor eller
tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för
förväxling, inbegripet risken för att användningen av tecknet
leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den
som använder tecknet och innehavaren av varukännetecknet, eller
3. identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i
landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, om
användningen avser varor eller tjänster och drar otillbörlig
fördel av eller utan skälig anledning är till skada för
varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende.

Som användning anses
1. att förse varor eller deras förpackningar med tecknet,
2. att bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på
marknaden, lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller
tillhandahålla tjänster under tecknet,
3. att importera eller exportera varor under tecknet, eller
4. att använda tecknet i affärshandlingar och reklam.

Begränsning av ensamrätten

11 § Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något
självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar
särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon
annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i
näringsverksamhet använder
1. sin firma, sitt namn eller sin adress,
2. uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet,
kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung
eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan eller
tjänsten är framställd, eller
3. varukännetecknet, om det är nödvändigt för att ange varans
eller tjänstens avsedda ändamål, särskilt när det rör sig om
tillbehör eller reservdelar.

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke
hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig
av tecken eller benämningar som anger geografiskt ursprung, om
det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till ett
sådant märke hindrar inte att den som har rätt att använda ett
geografiskt namn gör detta.

Konsumtion av ensamrätten

12 § Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att
någon annan än innehavaren använder kännetecknet för varor som
innehavaren, eller någon med innehavarens samtycke, fört ut
under varukännetecknet på marknaden inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Första stycket gäller inte när varornas skick förändrats eller
försämrats sedan de förts ut på marknaden eller när det finns
någon annan skälig grund för innehavaren att motsätta sig
användningen.

Kolliderande rättigheter

Företrädesrätt

13 § Gör flera anspråk på ensamrätt till varukännetecken som är
identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 10 §,
ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk,
om inte annat följer av 14 eller 15 §.

Verkan av passivitet (registrerade varumärken)

14 § Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan
av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt
eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om
1. ansökan om registrering gjorts i god tro, och
2. innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig
i att det yngre varumärket efter registreringsdagen har använts
här i landet fem år i följd.

Om varumärket har använts endast för en del av de varor eller
tjänster som det är registrerat för, ska rätten gälla endast
för dessa varor eller tjänster.

Verkan av passivitet (inarbetade varukännetecken)

15 § Rätten till ett inarbetat varukännetecken ska gälla vid
sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är
identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om
innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid vidtagit
åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet.

Samexistens

16 § I de fall som avses i 14 och 15 §§ hindrar inte rätten
till det yngre varukännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som
avses i 15 § om det är skäligt besluta att ett av kännetecknen,
eller båda, endast får användas på särskilt sätt, såsom i ett
visst utförande eller med tillägg av ortsangivelse eller
innehavarens namn. Ett sådant beslut får dock inte avse ett
registrerat varumärke.

Uppgiftsskyldighet

17 § Vid utgivning av lexikon, handböcker eller andra liknande
tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller
förläggare, på begäran av den som innehar ett registrerat
varumärke, skyldig att se till att varumärket inte återges i
skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom
registrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs
tillgänglig elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Den som inte följer en begäran enligt första stycket är skyldig
att medverka till att en rättelse offentliggörs på det sätt och
i den omfattning som är skäligt samt att bekosta detta.


2 kap. Nationell registrering av varumärken

Ansökan om registrering

Ansökans innehåll

1 § Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om detta
hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska innehålla
1. uppgifter om sökandens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. en tydlig återgivning av varumärket, och
4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket
avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller
tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska dessutom innehålla uppgifter om de villkor
som gäller för att varumärket ska få användas.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

Ändring av ansökan

2 § En sökande får göra sådana oväsentliga ändringar i det
sökta varumärket som inte påverkar helhetsintrycket. Vidare får
sökanden begränsa varu- eller tjänsteförteckningen i ansökan.

Delning av ansökan

3 § En ansökan som avser flera varor eller tjänster får delas i
två eller flera ansökningar som varorna eller tjänsterna
fördelas på. Ansökningarna ska anses ha samma ingivningsdag och
prioritet som den ursprungliga ansökan.

Allmänna registreringsvillkor

4 § Ett varumärke får inte registreras om det endast består av
en form som följer av varans art, en form som är nödvändig för
att uppnå ett tekniskt resultat eller en form som ger varan ett
betydande värde.

5 § Ett varumärke som ska registreras måste ha
särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser.

6 § Tecken eller benämningar, som i näringsverksamhet används
för att ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung
får registreras som kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken
även om de enligt 1 kap. 5 § andra stycket 1 saknar
särskiljningsförmåga.

Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna
intressen

7 § Ett varumärke får inte registreras om det
1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda
seder eller allmän ordning,
2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller
tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon
annan omständighet,
3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller
internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen
som enligt lag eller annan författning inte får användas
obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas
med en sådan beteckning eller ett sådant vapen, eller
4. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som
enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den
internationella humanitära rätten inte får användas
obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med
ett sådant kännetecken.

Ett varumärke får inte heller registreras om märket
innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas
som en geografisk ursprungsbeteckning för vin eller
spritdrycker och det avser vin eller spritdrycker av annat
ursprung. Lag (2014:814).

Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter

8 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Ett varumärke får inte registreras om det
1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller
tjänster av samma slag,
2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för
varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns
en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen
av varumärket leder till uppfattningen att det finns ett
samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av
varukännetecknet,
3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som
är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och
användningen av varumärket skulle dra otillbörlig fördel av
eller utan skälig anledning vara till skada för
varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, eller
4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet
eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och
som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid
tidpunkten för ansökan.

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1-3
1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,
2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell
varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i
Sverige,
3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade
skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt
4. ett gemenskapsvarumärke.

8 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Ett varumärke får inte registreras om det
1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma slag,
2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av varumärket leder till uppfattningen att det finns ett samband mellan den som använder varumärket och innehavaren av varukännetecknet,
3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och användningen av varumärket skulle dra otillbörlig fördel av eller utan skälig anledning vara till skada för varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, eller
4. kan förväxlas med ett kännetecken som användes här i landet eller i utlandet av någon annan vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används, om sökanden var i ond tro vid tidpunkten för ansökan.

Med ett varukännetecken avses i första stycket 1-3
1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,
2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i Sverige,
3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, samt
4. ett EU-varumärke. Lag (2016:374).

9 § De hinder för registrering av varumärken som anges i 8 § första stycket 1-3 gäller på motsvarande sätt i fråga om
1. en registrerad firma som används i näringsverksamhet, och
2. ett sådant namn eller ett sådant annat näringskännetecken än
en registrerad firma som är skyddat enligt 1 kap. 8 §, om
skyddet gäller inom en väsentlig del av landet.

10 § Ett varumärke får inte registreras om det innehåller eller
består av
1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans firma,
2. något som är ägnat att uppfattas som någon annans egenartade
efternamn, allmänt kända konstnärsnamn eller likartat namn, om
användningen av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av
namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan
länge avliden,
3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på
någon sedan länge avliden, eller
4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett
litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt till
en fotografisk bild eller ett mönster.

11 § Bestämmelserna i 8-10 §§ utgör inte hinder mot
registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger
registreringen.

Undantag för en del av ett varumärke från skydd

12 § Om ett varumärke innehåller en beståndsdel som inte kan
registreras ensam för sig, och det finns en uppenbar risk för
att registreringen av märket leder till ovisshet om
ensamrättens omfattning, får denna beståndsdel uttryckligen
undantas från skyddet vid registreringen.

Om beståndsdelen senare uppfyller kraven för registrering, får
delen eller varumärket i sin helhet registreras efter ny
ansökan utan sådant undantag som avses i första stycket.

Varu- och tjänsteklasser

13 § Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor
eller tjänster. Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar närmare föreskrifter om indelningen i
klasser.

Prioritet

14 § En ansökan om registrering av ett varumärke i Sverige ska,
i förhållande till andra ansökningar eller till användning som
skett av andra varukännetecken, anses gjord samtidigt med en
ansökan om registrering av varumärket som sökanden, eller någon
som har överlåtit sin rätt till sökanden, först gjort i ett
annat land, om förutsättningarna i andra-fjärde styckena är
uppfyllda.

Den tidigare ansökan ska ha gjorts i
1. ett annat land som är anslutet till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd (SÖ 1970:60),
2. en stat som är ansluten till eller ett område som är
anslutet till avtalet om upprättande av
världshandelsorganisationen (SÖ 1995:30), eller
3. en annan stat eller ett annat område, om svenska ansökningar
ger rätt till motsvarande prioritet där, och om lagstiftningen
där i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

Ansökan om registrering av varumärket i Sverige ska göras inom
sex månader från det att ansökan gjordes i det andra landet
eller området.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan
varumärket har registrerats. Sökanden ska lämna uppgifter om
1. vem som gjorde den tidigare ansökan,
2. var och när den tidigare ansökan gjordes, och
3. den tidigare ansökans nummer, så snart det är möjligt.

15 § Patent- och registreringsverket får förelägga sökanden att
inom en viss tid styrka rätten till prioritet genom att ge in
1. ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen, utfärdat
av den myndighet som har mottagit den tidigare ansökan, och
2. en av samma myndighet styrkt kopia av ansökan och, i
förekommande fall, en bild som visar varumärket.

Den förelagda tiden får inte löpa ut tidigare än tre månader
från ingivandet av ansökan om registrering av varumärket i
Sverige.

Följer sökanden inte föreläggandet, gäller inte rätten till
prioritet. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

16 § En ansökan om registrering av ett varumärke ska i
förhållande till andra ansökningar eller till användning som
skett av andra varukännetecken anses gjord första gången
varumärket använts för en vara eller tjänst i samband med
visning på en internationell utställning enligt konventionen
den 22 november 1928 om internationella utställningar (SÖ 1996:30), om förutsättningarna i andra och tredje styckena är
uppfyllda.

Ansökan om registrering av varumärket ska göras inom sex
månader efter det att varumärket första gången användes på
utställningen.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan
varumärket har registrerats samt visa när varumärket användes
på utställningen. Sökanden ska då också ge in de handlingar som
sökanden vill åberopa för att visa att utställningen var sådan
som avses i första stycket.

Handläggningen av en ansökan om registrering

Prövningen av ansökan

17 § Uppfyller ansökan inte kraven i 1 § första och andra
styckena och 2 § eller finns det något hinder mot registrering
enligt 4-10 §§, ska Patent- och registreringsverket förelägga
sökanden att avhjälpa bristerna eller att yttra sig inom en
viss tid. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan
komma att avskrivas, om sökanden inte svarar i rätt tid. Har
sökanden inte betalat ansökningsavgiften, ska verket förelägga
sökanden att betala avgiften. I föreläggandet ska det upplysas
om att ansökan kan komma att avskrivas, om sökanden inte
betalar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt
första stycket, eller underlåter sökanden att betala
ansökningsavgiften efter föreläggande om att betala den, får
Patent- och registreringsverket avskriva ansökan.

18 § Finns det en brist eller ett hinder enligt 17 § första
stycket första meningen även efter det att sökanden har yttrat
sig, ska ansökan helt eller delvis avslås, om det inte finns
skäl att förelägga sökanden på nytt.

Avskrivning vid återkallelse

19 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

Återupptagande av en avskriven ansökan

20 § Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan
som avskrivits enligt 17 § andra stycket, om sökanden inom två
månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller
ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.

Överföring av ansökan på grund av bättre rätt

21 § Om någon påstår inför Patent- och registreringsverket att
han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, och
saken är oviss, får verket förelägga honom eller henne att
väcka talan vid domstol inom en viss tid. Om talan inte väcks i
tid, får påståendet lämnas utan avseende vid den fortsatta
prövningen av ansökan. Föreläggandet ska innehålla en
upplysning om detta.

Pågår ett mål om bättre rätt till varumärket vid domstol, får
Patent- och registreringsverket förklara ärendet om
registrering vilande till dess att målet avgjorts slutligt.

22 § Om någon visar inför Patent- och registreringsverket att
han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, ska
verket på yrkande överföra ansökan på honom eller henne. Den
som ansökan överförs på ska betala ny ansökningsavgift.

Ansökan får inte ändras, avskrivas, avslås eller bifallas
förrän yrkandet har prövats slutligt.

Registrering

23 § Om ansökan om registrering av ett varumärke uppfyller de
krav som avses i 1 § första-tredje styckena och 2 § och det
inte finns något hinder mot registrering enligt 4-10 §§, ska
Patent- och registreringsverket föra in varumärket i
varumärkesregistret. Beslutet ska kungöras.

Om en ansökan har avslagits delvis, ska varumärket föras in i
varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller
tjänster när beslutet har vunnit laga kraft.

När ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke registreras
ska också uppgifter om de villkor som gäller för att varumärket
ska få användas föras in i registret och kungöras.

Invändning

Tidsfrist för invändning och invändningens innehåll

24 § När Patent- och registreringsverket har kungjort en
registrering av ett varumärke får invändning göras mot den. Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader från
kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i rätt tid,
ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla
1. uppgifter om invändarens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgift om den registrering som invändningen avser, och
4. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för
invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om invändningsförfarandet.

Brister i invändningen

25 § Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas
till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen
avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.

Underrättelse om invändningen

26 § Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren
av det registrerade varumärket om invändningen och ge denne
tillfälle att yttra sig inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den
genast avslås.

Prövning av en återkallad invändning

27 § Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå
fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet
får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen
endast har åberopats hinder som avses i 8-10 §§.

Beslut om invändningen

28 § Har en invändning gjorts ska Patent- och
registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 4-10 §§ mot registreringen, häva registreringen helt eller delvis.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som
avses i 8-10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den
har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och
innehavaren av det registrerade varumärket begär det.

Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt
eller delvis, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret
i motsvarande utsträckning när avgörandet har vunnit laga
kraft. Beslutet ska kungöras.

Ändringar i ett registrerat varumärke

Oväsentliga ändringar i ett registrerat varumärke

29 § På ansökan av innehavaren av ett registrerat varumärke får
det i varumärkesregistret göras sådana oväsentliga ändringar i
varumärket som inte påverkar helhetsintrycket.

Den som ansöker om ändring i ett varumärke ska betala
föreskriven avgift.

När ett registrerat varumärke ändras ska detta antecknas i
varumärkesregistret och kungöras.

Delning av en registrering

30 § En registrering av ett varumärke som avser flera varor
eller tjänster får delas i två eller flera registreringar som
varorna eller tjänsterna fördelas på. Registreringarna ska
anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga
registreringen

Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärken

31 § Om det efter registreringen görs någon ändring av de
villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta
till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och
kungöras.

Registreringens varaktighet

32 § Registreringen gäller från den dag då ansökan om
registrering kom in till Patent- och registreringsverket och i
tio år från registreringsdagen.

Förnyelse av en registrering

33 § Registreringen kan förnyas varje gång för en period om tio
år räknat från utgången av föregående registreringsperiod. En
ansökan om förnyelse ska ha kommit in till Patent- och
registreringsverket tidigast ett år före och senast sex månader
efter registreringsperiodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven
förnyelseavgift. En inbetalning av förnyelseavgiften som görs
inom den frist som anges i första stycket ska anses utgöra en
ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i
varumärkesregistret och kungöras.

34 § Om det inte framgår vilken varumärkesregistrering som
ansökan om förnyelse avser eller om förnyelseavgiften inte har
betalats, ska Patent- och registreringsverket förelägga
sökanden att avhjälpa bristerna. I föreläggandet ska det finnas
en upplysning om att ansökan kan komma att avskrivas om
sökanden inte svarar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt
första stycket, eller underlåter sökanden att betala
förnyelseavgift efter föreläggande om att betala den, får
Patent- och registreringsverket avskriva ansökan. Finns det en
brist enligt första stycket även efter det att sökanden har
yttrat sig, ska ansökan om förnyelse avslås, om det inte finns
skäl att förelägga sökanden på nytt.

Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som
avskrivits enligt andra stycket, om sökanden inom två månader
efter utgången av förelagd tid kompletterar sin ansökan. Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.

Avförande av registrering

35 § Om innehavaren inte förnyar registreringen eller om han
eller hon begär att den ska tas bort helt eller delvis, ska
registreringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande
utsträckning. Beslutet ska kungöras.


3 kap. Hävning av registrering

Grunder för hävning

Allmänna grunder

1 § En registrering av ett varumärke får hävas om
1. märket har registrerats i strid mot denna lag,
2. registreringen fortfarande strider mot lagen, och
3. rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14 eller 15 §.

En registrering får vidare hävas om
1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller
passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för
sådana varor eller tjänster som registreringen avser,
2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan
författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller
3. varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i
fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska
ursprung eller någon annan omständighet och detta är en följd
av det bruk innehavaren eller någon med hans eller hennes
samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som
det är registrerat för.

I de fall som avses i första stycket får registreringen inte
hävas på den grunden att det enligt 2 kap. 8 § finns ett hinder
mot den, om hindret utgörs av ett äldre registrerat varumärke
och det äldre märket inte uppfyller kraven på användning enligt 2 §.

Underlåten användning

2 § En registrering av ett varumärke får hävas om innehavaren
inte har gjort verkligt bruk av märket i Sverige för de varor
eller tjänster som det registrerats för inom fem år från den
dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom
en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas
på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl
till att varumärket inte har använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs
1. att varumärket används i en annan form än den registrerade,
om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar märkets
särskiljningsförmåga, och
2. att varor eller deras emballage har försetts med varumärket
här i landet endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av innehavaren likställs att
varumärket används av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om varumärket har använts under
tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av
ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas
eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre
månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas
utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller
återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått
kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.

Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken

3 § En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller
kontrollmärke får hävas, förutom på de grunder som anges i 1 eller 2 §, om
1. villkoren för användning av märket har ändrats och
innehavaren inte har anmält detta till Patent- och
registreringsverket enligt 2 kap. 31 §, eller
2. märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med
villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit
rimliga åtgärder för att förhindra den användningen.

Partiell hävning

4 § Om det finns grund för hävning av en registrering endast
för en del av de varor eller tjänster som ett varumärke har
registrerats för, ska registreringen hävas för dessa varor
eller tjänster.

Tillvägagångssätt

5 § Den som vill inleda ett förfarande för att häva en
registrering kan föra talan vid domstol, eller ansöka om
hävning av registreringen hos Patent- och registreringsverket
enligt 6-21 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 28 § finns
det bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får
hävas efter det att någon gjort en invändning mot
registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 § andra stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får
också inledas av en myndighet. Regeringen meddelar
föreskrifter om vilken myndighet som får göra detta. Lag (2014:253).

Administrativ hävning

Ansökans innehåll

6 § En ansökan om administrativ hävning ska innehålla
1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken,
2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som
yrkandet avser, och
3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund
för yrkandet om hävning.

En sökande ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska
innehålla.

Brister i ansökan

7 § Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till
grund för handläggning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat
ansökningsavgiften.

Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än
hävning av en registrering eller om det finns något annat
hinder mot att den tas upp till prövning.

Avskrivning vid återkallelse

8 § Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.

Ogrundad ansökan

9 § Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan
behandlas som om innehavaren har bestritt den. I sådant fall
ska 13 § tillämpas.

Föreläggande för innehavaren att yttra sig

10 § Tar Patent- och registreringsverket upp ansökan till
prövning, ska verket förelägga innehavaren av registreringen
att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs
innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att
1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan
bestrids, skälen för bestridandet, och
2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 § första-tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning
uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att
avgöras även om innehavaren inte svarar. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.

Delgivning av föreläggandet

11 § Föreläggandet enligt 10 § ska delges innehavaren. Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken
gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet
när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av
föreläggandet.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken.

12 § Har Patent- och registreringsverket inte kunnat delge
föreläggandet, ska verket pröva om försöken till delgivning ska
fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att
delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad
som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna
för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i
övrigt. Antar sökanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 § rättegångsbalken.

/Rubriken upphör att gälla U:2016-09-01/

Överlämnande till tingsrätt

/Rubriken träder i kraft I:2016-09-01/

Överlämnande till domstol

13 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller
delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden
om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller
hon begära att ärendet eller, om bestridandet avser endast en
del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas
till tingsrätt.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och
registreringsverket inom en månad från den dag då
underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin
begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som
åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra
handlingar som åberopas.

Har sökanden begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och
registreringsverket överlämna ärendet till en tingsrätt som
enligt vad handlingarna visar är behörig. Har sökanden inte
begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet avskrivas i den del
det är bestritt.

13 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet avser endast en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från den dag då underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. Om sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet skrivas av i den del det är bestritt. Lag (2016:228).

14 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan
enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om
1. att sökanden kan begära överlämnande till tingsrätt,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. vad som i övrigt anges i 13 §.

14 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om
1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,
2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,
3. vad en sådan begäran ska innehålla, och
4. vad som i övrigt anges i 13 §. Lag (2016:228).

Hävning av registreringen

15 § Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska
Patent- och registreringsverket häva registreringen i enlighet
med ansökan. Har innehavaren bestritt endast en del av ansökan,
ska verket häva registreringen i den obestridda delen.

Återvinning

16 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får
ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till
Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för
beslutet.

Har innehavaren ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till en tingsrätt som
enligt vad handlingarna visar är behörig. I annat fall ska
verket avvisa ansökan.

16 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. I annat fall ska verket avvisa ansökan. Lag (2016:228).

Underrättelser

17 § Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och
innehavaren.

Avvisas en ansökan om hävning, ska Patent- och
registreringsverket underrätta sökanden om detta. Avvisas en
ansökan om återvinning, ska verket underrätta innehavaren om
detta. Meddelar verket något annat beslut som innebär att
ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas
om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.

Rättskraft

18 § Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett
beslut om hävning enligt 15 § rättskraft i enlighet med vad som
gäller för en dom i ett tvistemål som har vunnit laga kraft.

/Rubriken upphör att gälla U:2016-09-01/

Den fortsatta handläggningen vid tingsrätten

/Rubriken träder i kraft I:2016-09-01/

Den fortsatta handläggningen i domstolen

19 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt, ska talan
anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till
Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden
gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses
utfärdad när rätten beslutar om målets handläggning.

19 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning. Lag (2016:228).

20 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:228)./ Om en tingsrätt, som får ett mål från Patent- och
registreringsverket eller från en annan tingsrätt, finner att
det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att
handlägga målet, ska rätten överlämna målet till en annan
tingsrätt som kan vara behörig. Tingsrättens beslut om
överlämnande får inte överklagas.

21 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Om ett ärende har överlämnats till en tingsrätt ska
käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall
ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om
ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där Patent- och registreringsverket har beslutat
om hävning avvisas av tingsrätten på grund av att
tilläggsavgiften inte har betalats, ska tingsrätten samtidigt
undanröja Patent- och registreringsverkets beslut. Lag (2014:253).

21 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om ett ärende har överlämnats till domstolen ska käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften.

Om ett mål där Patent- och registreringsverket har beslutat om hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja Patent- och registreringsverkets beslut. Lag (2016:228).

Avförande av registrering

22 § Om registreringen av ett varumärke har hävts helt eller
delvis av Patent- och registreringsverket enligt 15 § eller av
en domstol, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i
motsvarande utsträckning när avgörandet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras. Lag (2014:253).


4 kap. Registrering såsom i hemlandet och ombud för utländska
sökande och innehavare

Registrering såsom i hemlandet

1 § Är sökandens hemland en stat som är ansluten till
Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd,
eller en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet
till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen, ska
ett varumärke som är registrerat för sökanden i hemlandet
registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om det inte
finns hinder enligt 2 §.

Är sökandens hemland någon annan stat eller något annat område
än som avses i första stycket, ska ett varumärke som är
registrerat för sökanden i hemlandet registreras i Sverige
såsom det är registrerat där, om
1. motsvarande rätt ges i fråga om en svensk registrering i den
staten eller i det området,
2. där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med
Pariskonventionen, och
3. det inte finns hinder enligt 2 §.

En sökande som begär registrering enligt denna paragraf ska
visa att varumärket är registrerat för sökanden i hemlandet för
de varor eller tjänster som ansökan omfattar. Detsamma gäller
vid förnyelse av ett varumärke som registrerats enligt denna
paragraf.

2 § Ett varumärke får inte registreras enligt 1 § om det helt
saknar särskiljningsförmåga eller om det finns något hinder mot
registrering enligt 2 kap. 4 §, 5 § andra stycket och 6-11 §§.

Ett varumärke som har registrerats enligt 1 §, men som annars
inte skulle ha kunnat registreras här i landet, har inte skydd
på grund av registreringen i vidare mån eller för längre tid än
det har i innehavarens hemland.

Ombud och delgivning

Ombud för den som ansöker om varumärkesregistrering

3 § Patent- och registreringsverket får förelägga en sökande,
som varken har hemvist i Sverige eller bedriver
näringsverksamhet som har etablerats här, att utse och till
verket anmäla ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i
ärendet och med hemvist här i landet.

Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom
att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes
senaste kända adress. Delgivning ska anses ha skett när detta
har gjorts. Sökanden ska i föreläggandet upplysas om följden av
att föreläggandet inte följs.

Ombud för en innehavare av en varumärkesregistrering

4 § En innehavare av en varumärkesregistrering, som varken har
hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har
etablerats här, ska ha ett ombud som har hemvist här i landet. Ombudet ska ha behörighet att för innehavaren ta emot
delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål
och ärenden om varumärket med undantag av stämning i brottmål
och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför
domstol. Ombudet ska anmälas till Patent- och
registreringsverket och antecknas i varumärkesregistret.

Om innehavaren inte har anmält något ombud, får delgivning i
stället ske genom att den handling som ska delges sänds till
innehavaren under den i varumärkesregistret antecknade
adressen. Om någon fullständig adress inte är antecknad i
registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls
tillgänglig hos Patent- och registreringsverket och ett
meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll
kungörs. Delgivning ska anses ha skett när detta har gjorts.


5 kap. Internationell varumärkesregistrering

Vad som avses med internationell varumärkesregistrering

1 § Med en internationell varumärkesregistrering avses en
registrering av ett varumärke som den internationella byrån hos
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Internationella byrån) har gjort i det internationella
varumärkesregistret enligt protokollet den 27 juni 1989 till
Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella
registreringen av varumärken (SÖ 1994:82).

Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i
Sverige i ärenden om internationell varumärkesregistrering.

Ansökan om internationell varumärkesregistrering

Vem som får ansöka om internationell varumärkesregistrering

2 § Den som innehar eller har ansökt om en svensk
varumärkesregistrering, och som är svensk medborgare, har
hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har
etablerats här får ansöka om internationell registrering av
varumärket.

Var ansökan ges in och dess innehåll

3 § En ansökan om internationell varumärkesregistrering ska
vara ställd till Internationella byrån men ges in till Patent- och registreringsverket. Ansökan ska vara skriven på engelska
och innehålla
1. uppgifter om sökandens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering
eller ansökan om registrering som den internationella ansökan
bygger på,
4. en tydlig återgivning av varumärket,
5. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket
begärs registrerat för och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),
6. uppgift om i vilka länder den internationella
varumärkesregistreringen ska gälla, och
7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket,
sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan ska
innehålla enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller
av den myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet.

Behandlingen av ansökan

4 § Patent- och registreringsverket ska kontrollera om ansökan
uppfyller kraven i 3 § och om uppgifterna i ansökan stämmer
överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som
sökanden har eller har ansökt om i Sverige.

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, ska
Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa
bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte
har betalat ansökningsavgiften. Följer sökanden inte
föreläggandet, ska ansökan avskrivas. Sökanden ska upplysas om
detta i föreläggandet.

Uppfyller ansökan kraven, ska Patent- och registreringsverket
skicka ett intyg om detta till Internationella byrån
tillsammans med ansökan.

5 § Om sökanden återkallar ansökan innan Patent- och
registreringsverket har skickat intyg och ansökan till
Internationella byrån, ska ärendet avskrivas.

Återupptagande av en avskriven ansökan

6 § Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan
som avskrivits enligt 4 § andra stycket, om sökanden inom två
månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller
ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.

Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i ytterligare länder

7 § Den som innehar en internationell varumärkesregistrering
grundad på en svensk registrering eller ansökan om registrering
får ansöka om att den internationella varumärkesregistreringen
ska gälla i ytterligare länder.

En ansökan enligt första stycket ges in till Internationella
byrån.

Om sökanden har hemvist i Sverige, får en ansökan enligt första
stycket i stället ges in till Patent- och registreringsverket. En sådan ansökan ska vara skriven på engelska. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om ansökans innehåll.

Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige

Prövningen av ansökan

8 § Om Patent- och registreringsverket får en underrättelse
från Internationella byrån om att någon har ansökt om att en
internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige, ska
verket pröva om det finns något hinder mot detta.

Sådant hinder finns om det skulle ha funnits något hinder mot
en nationell registrering av varumärket enligt 2 kap. 4-11 §§.

Om Patent- och registreringsverket anser att det finns hinder
enligt andra stycket, ska verket ge Internationella byrån
besked om att den internationella varumärkesregistreringen helt
eller delvis inte kan gälla i Sverige. Ett sådant besked ska
ges inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt första
stycket samt innehålla skälen till att registreringen inte kan
gälla här.

Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte
ska gälla i Sverige

9 § Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till
Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket
tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta
att den internationella varumärkesregistreringen helt eller
delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns
något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§.

Införande av varumärket i varumärkesregistret

10 § Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§,
ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i
varumärkesregistret och kungöra att den internationella
varumärkesregistreringen gäller i Sverige.

Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den
internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i
Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och
kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har
vunnit laga kraft.

Invändning

11 § När Patent- och registreringsverket har kungjort att den
internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige, får
invändning göras mot att den gäller här. Invändningen ska ha
kommit in till verket inom tre månader från kungörelsedagen. Om
invändningen inte har kommit in i rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla
1. uppgifter om invändarens namn eller firma och adress,
2. uppgifter om ombuds namn och adress,
3. uppgift om den internationella varumärkesregistrering som
invändningen avser, och
4. uppgift om de omständigheter som åberopas till grund för
invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om invändningsförfarandet.

12 § Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas
till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och
registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna
inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen
avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.

13 § Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren
av den internationella varumärkesregistreringen om invändningen
och ge denne tillfälle att yttra sig inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den
genast avslås.

14 § Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå
fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet
får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen
endast har åberopats hinder som avses i 2 kap. 8-10 §§.

15 § Har en invändning gjorts ska Patent- och
registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§ mot att den internationella
varumärkesregistreringen gäller i Sverige, besluta att
registreringen helt eller delvis inte ska gälla här. Annars ska
invändningen avslås.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som
avses i 2 kap. 8-10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning,
om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse
och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får
grundas endast på en omständighet som meddelas till
Internationella byrån inom 18 månader från dagen för
underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för
invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får beslutet
dock grundas på omständigheter som meddelas till
Internationella byrån inom en månad från det att tiden för
invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att
Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har
underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om ett
sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning
beslutar att registreringen helt eller delvis inte ska gälla i
Sverige, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i
motsvarande utsträckning när avgörandet har vunnit laga kraft. Beslutet ska kungöras.

Verkan av ett beslut om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige

16 § Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering
ska gälla i Sverige har verkan från den dag som Internationella
byrån i underrättelsen enligt 8 § första stycket har angett för
den internationella varumärkesregistreringen eller för en
senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige.

En internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige
gäller på samma sätt som en nationell varumärkesregistrering. Bestämmelserna i 4 kap. ska dock inte tillämpas.

Det som föreskrivs i 7 kap. om pantsättning av en ansökan om
registrering av ett varumärke ska tillämpas även i fråga om en
ansökan enligt 8 § första stycket om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige kan hävas enligt 3 kap. Det som föreskrivs i 3 kap. om registrering av ett varumärke ska då i stället avse
beslutet om att den internationella varumärkesregistreringen
ska gälla i Sverige.

17 § Om en internationell varumärkesregistrering har förnyats,
ska detta antecknas i varumärkesregistret och kungöras.

Utbyte av en nationell varumärkesregistrering mot en
internationell varumärkesregistrering

18 § När någon innehar både en internationell
varumärkesregistrering som gäller i Sverige och en svensk
registrering av samma varumärke, ersätter den internationella
varumärkesregistreringen den svenska, om den internationella
varumärkesregistreringen gäller här i landet från en senare
tidpunkt än den svenska och alla varor eller tjänster som
omfattas av den svenska registreringen ingår i förteckningen
över de varor eller tjänster som omfattas av den
internationella varumärkesregistreringen. Detta innebär ingen
inskränkning i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund av
den svenska registreringen.

På begäran av innehavaren ska Patent- och registreringsverket
anteckna att den internationella varumärkesregistreringen
ersätter den svenska samt kungöra detta.

Följden av att en internationell varumärkesregistrering upphör

19 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla helt eller delvis, upphör dess
giltighet här i landet i motsvarande utsträckning. En
anteckning om detta ska göras i varumärkesregistret och
kungöras.

Omvandling av en internationell varumärkesregistrering till en
nationell varumärkesregistrering

20 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla helt eller delvis inom fem år från den
dag som Internationella byrån angett för registreringen i
underrättelsen enligt 8 § första stycket på grund av att den
ursprungliga registreringen eller ansökan om registrering inte
längre kan utgöra grund för en internationell
varumärkesregistrering, och innehavaren därefter ansöker om
registrering av samma varumärke i Sverige, ska denna ansökan
anses gjord den dag som Internationella byrån har angett för
den internationella varumärkesregistreringen. Detta gäller
under förutsättning att
1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den
internationella varumärkesregistreringen upphörde, och
2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades
av den internationella varumärkesregistreringens verkan i
Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har
upphört att gälla eller om att en sådan ansökan som avses i
första stycket har gjorts ska antecknas i varumärkesregistret
och kungöras.

21 § Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i
Sverige upphör att gälla på grund av en uppsägning av
protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella registreringen av varumärken,
och innehavaren därefter ansöker om registrering av samma
varumärke i Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag som
Internationella byrån har angett för den internationella
varumärkesregistreringen. Detta gäller under förutsättning att
1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick
verkan, och
2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades
av den internationella varumärkesregistreringens verkan i
Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har
upphört att gälla, eller om att en sådan ansökan som avses i
första stycket har gjorts, ska antecknas i varumärkesregistret
och kungöras.


6 kap. Överlåtelse och licens

Överlåtelse

Allmänt om överlåtelse

1 § Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan överlåtas, separat eller i samband med en överlåtelse av
den näringsverksamhet där det används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant
varukännetecken som avses i första stycket och som hör till
näringsverksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har
avtalats.

Anteckning om överlåtelse av ett registrerat varumärke

2 § En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på begäran
antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En anteckning och
kungörelse ska också göras på begäran av den som genom en dom
som har vunnit laga kraft fått fastställt att han eller hon har
bättre rätt till ett registrerat varumärke.

Den som begär att en anteckning enligt första stycket görs i
registret ska betala föreskriven avgift.

Verkan av anteckning om innehavare

3 § I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat
varumärke ska den som är antecknad som innehavare i
varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat
varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det
internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av
varumärket.

Licens

Allmänt om licens

4 § Innehavaren av ett varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan ge någon annan rätt att använda kännetecknet (licens) för en del av eller alla de varor eller tjänster som
kännetecknet är registrerat eller inarbetat för samt för hela
eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke- exklusiv. En licenstagare får inte överlåta sin rätt vidare
utan samtycke av innehavaren av kännetecknet.

Innehavaren av varukännetecknet kan åberopa de rättigheter som
ensamrätten innebär gentemot en licenstagare som överträder en
bestämmelse i licensavtalet med avseende på
1. licensens giltighetstid,
2. den form under vilken kännetecknet får användas,
3. arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är
utfärdad,
4. det geografiska område inom vilket kännetecknet får
användas, eller
5. kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller
tillhandahållna tjänsterna.

Anteckning om licens

5 § En licens som avser ett registrerat varumärke ska på
begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En licens
som avser ett varumärke som är föremål för en ansökan om
registrering ska på begäran antecknas i Patent- och
registreringsverkets diarium. Den som begär att en licens
antecknas ska betala föreskriven avgift.

Om det visas att licensen har upphört att gälla, ska
anteckningen tas bort. Ett beslut att ta bort en anteckning ur
registret ska kungöras.


7 kap. Pantsättning av ett registrerat varumärke

Om panträttens uppkomst

1 § Ett registrerat varumärke eller en ansökan om registrering
av ett varumärke kan pantsättas enligt detta kapitel.

2 § Panträtt i ett registrerat varumärke eller i en ansökan om
registrering av ett varumärke uppkommer genom registrering av
ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Registrering
görs i varumärkesregistret eller, om avtalet avser en
varumärkesansökan, i Patent- och registreringsverkets diarium. Den som ansöker om registrering ska betala föreskriven avgift.

Har en registrerad panträtt övergått till någon annan, ska
detta på begäran antecknas i varumärkesregistret, om det är
fråga om ett registrerat varumärke, eller i Patent- och
registreringsverkets diarium, om det är fråga om en
varumärkesansökan. Den som begär en anteckning ska betala
föreskriven avgift.

Företrädesordning vid flera upplåtelser av panträtt

3 § Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den
upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först
kom in till Patent- och registreringsverket, om inte något
annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser,
har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de
har ägt rum, om inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna
samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har
skett, har de lika rätt.

Vem som får ansöka om registrering

4 § En ansökan om registrering enligt 2 § får göras av den som
har rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den
som panträtten har upplåtits till. Sökanden ska styrka
upplåtarens rätt till varumärket eller varumärkesansökan.

Vid tillämpning av första stycket ska den som i
varumärkesregistret är antecknad som innehavare av ett
registrerat varumärke anses ha rätt till märket, om inte något
annat framkommer i ärendet. Avser ansökan om registrering
pantsättning av en varumärkesansökan, ska den som i Patent- och
registreringsverkets diarium har registrerats som sökande anses
ha rätt till varumärkesansökan, om inte något annat framkommer
i ärendet.

Hinder på grund av upplåtarens bristande behörighet

5 § En ansökan om registrering enligt 2 § får inte bifallas om
upplåtaren, när ansökan om registrering görs, inte är behörig
att förfoga över den pantförskrivna egendomen på grund av
utmätning, konkurs, betalningssäkring, kvarstad eller någon
annan anledning.

När en upplåtelse av panträtt kan registreras

6 § Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket
har registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan,
när ansökan har registrerats i Patent- och registreringsverkets
diarium.

Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket
registreras, gäller därefter rätten till det registrerade
varumärket som pantobjekt.

Ogiltiga pantavtal

7 § Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den
pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon
som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över
den, och om avtalet inte heller av någon annan anledning är
ogiltigt.

Förfallen panträtt

8 § Panträtten är förfallen, om varumärkesansökan har överförts
på någon annan eller rätten till varumärket eller
varumärkesansökan på grund av bestämmelserna i denna lag inte
vidare ska gälla.

Avförande av en registrering

9 § Registreringen av en panträtt ska avföras, om panträtten
genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig
eller om panträtten har förfallit eller annars har upphört att
gälla.

Sakrättsligt skydd för pantsättningen

10 § Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering
enligt 2 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan
rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har ingåtts
före ansökan om registrering av pantavtalet.

11 § Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning
eller i konkurs gäller också för panträtt i ett varumärke eller
en varumärkesansökan. När ansökan om registrering enligt 2 § kommer in till Patent- och registreringsverket medför det samma
rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i
besittning.

Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt
varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana
licensavtal som avses i 10 § andra stycket.

Försäljning av panten

12 § Panthavaren får sälja panten och ta ut sin fordran ur
köpeskillingen endast om panthavaren dessförinnan har
underrättat gäldenären och andra kända sakägare om
försäljningen och dessa har fått skälig tid att bevaka sin
rätt.

Vid en försäljning enligt första stycket består sådana
licensavtal som avses i 10 § andra stycket.


8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.

Straffansvar

1 § Gör någon intrång i rätten till ett varukännetecken (varumärkesintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, ska han eller hon dömas till böter eller fängelse i
högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av
förbudet.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket
döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller
andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och
åtal av särskilda skäl är motiverat från allmän synpunkt.

Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott

2 § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I
stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även
utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot
som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott,
eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får
förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har
utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Vitesförbud

3 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6-8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att
utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda
den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att
fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång,
eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen
kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden
intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har
beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha
fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas
svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet,
får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om
slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av
svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet. Talan ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får talan
föras om nytt vitesförbud.

3 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1 kap. 6-8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång, eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. Lag (2016:228).

Skadestånd

4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet
av varukännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,
3. skada på varukännetecknets anseende,
4. ideell skada, och
5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång ska
betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet, om och
i den mån det är skäligt.

Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa
fall

5 § Grundas en talan om varumärkesintrång på registrering
enligt denna lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före
registreringsdagen. Inte heller 4 § ska i dessa fall tillämpas
för tid före registreringsdagen, om inte intrånget skett
uppsåtligen.

Preskription av rätten till skadestånd

6 § Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan
inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till
ersättning med anledning av intrång i ett varumärke som är
skyddat enbart på grund av registrering preskriberas dock inte
i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.

Åtgärder med egendom och hjälpmedel

7 § På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får
domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på
vilken varukännetecken olovligen förekommer ska återkallas från
marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd
ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som
har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om
det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I
fråga om ett sådant beslag tilllämpas reglerna om beslag i
brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att den som har lidit varumärkesintrång ska betala ersättning
till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det
inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.

Spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång

8 § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
varumärkesintrång, besluta att den som har gjort eller
medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att
sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.


9 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning

Informationsföreläggande

Grundläggande bestämmelser

1 § Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort
ett varumärkesintrång, får domstolen vid vite besluta att någon
eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden
information om ursprung och distributionsnät för de varor eller
tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett
sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar
varukännetecknet enligt 1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av
licens har rätt att utnyttja detta. Det får bara meddelas om
informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som
avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget
gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid
intrånget, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i
tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister,
och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.

Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller
förberedelse till intrång.

2 § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas endast
om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte
uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller
någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.

Handläggningen av frågor om informationsföreläggande

3 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av den
domstol där rättegången om intrånget pågår. I övrigt gäller i
fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 10 kap. 6 § för
där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra
fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av en domstols behörighet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför domstol, ska dock inte
tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den som
är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna
om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om
informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om
domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det även
hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen får
bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet. Talan ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff än
böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan får
talan föras om nytt informationsföreläggande.

3 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om föreläggandet. Lag (2016:228).

Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet

4 § Den som på grund av 1 § andra stycket 2-5 har förelagts att
enligt första stycket samma paragraf lämna information, har
rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om
informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst och
som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat ut
information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse
om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en
månad och senast efter tre månader från det att informationen
lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt första
stycket.

Intrångsundersökning

Grundläggande bestämmelser

5 § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett varumärkesintrång, får domstolen för att
bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en
undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål
eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om
intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får
meddelas på yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt 1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av licens har rätt att
utnyttja detta. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök
eller förberedelse till intrång.

Handläggningen av frågor om intrångsundersökning

6 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas av den
domstol där rättegången om intrånget pågår. Om rättegång inte
är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som föreskrivs
i 10 kap. 6 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken om
tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som föreskrivs i
rättegångsbalken om inskränkning av en domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför
domstol, ska dock inte tilllämpas.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha fått
tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela
ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett
dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar
som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan,
förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då
rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan
uppkommit under rättegång.

6 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om frågan uppkommit under en rättegång. Lag (2016:228).

Ställande av säkerhet och överklagande av beslut

7 § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av
motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Beslut om intrångsundersökning

8 § Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter
om
1. vilket ändamål undersökningen ska ha,
2. vilka föremål och handlingar som får eftersökas, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för
verkställandet.

Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning

9 § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

10 § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
beslutat och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om
verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har
tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att
ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana
föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att
ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får
söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Juridiskt biträde och rätt att närvara vid
intrångsundersökningen

11 § När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har
motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan
på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte
påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram.

Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning

12 § Om sökanden inte inom en månad från det att
verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat
sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som
företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen
omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma
gäller om ett beslut om intrångsundersökning hävs sedan
verkställighet genomförts.

Hantering av material från intrångsundersökningen

13 § Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur
handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas
tillgängligt för sökanden och motparten.


10 kap. Övriga bestämmelser

Förbud att döma till påföljd m.m.

1 § Om en registrering av ett varumärke har hävts genom ett
beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen
inte döma till påföljd eller besluta om ersättning eller annan
åtgärd enligt 8 eller 9 kap.

Invändning om ogiltighet

2 § Förs talan om intrång i ett registrerat varumärke och gör
den mot vilken talan förs gällande att registreringen är
ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om
hävning har väckts. Domstolen får förelägga den som gör
gällande att registreringen är ogiltig att inom viss tid väcka
sådan talan.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som gäller
fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke görs
gällande att registreringen är ogiltig.

Behandling av personuppgifter

3 § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får
personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras.

/Rubriken upphör att gälla U:2016-06-01/

Särskilda bestämmelser om gemenskapsvarumärken

/Rubriken träder i kraft I:2016-06-01/

Särskilda bestämmelser om EU-varumärken

/Rubriken upphör att gälla U:2016-06-01/

Avgifter för vidarebefordrade ansökningar m.m.

/Rubriken träder i kraft I:2016-06-01/

Avgifter för vissa åtgärder som rör EU-varumärken

4 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Föreskriven avgift ska betalas av den som
1. ger in en ansökan om registrering av ett gemenskapsvarumärke
till Patent- och registreringsverket för vidare befordran
enligt artikel 25.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om
gemenskapsvarumärken,
2. begär omvandling av en registrering av ett
gemenskapsvarumärke eller en ansökan om registrering av ett
gemenskapsvarumärke till en ansökan om nationell registrering
av ett varumärke, eller
3. begär ett intyg enligt artikel 93.3 i rådets förordning.

4 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Föreskriven avgift ska betalas av den som
1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller
2. begär ett intyg enligt artikel 93 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424. Lag (2016:374).

/Rubriken upphör att gälla U:2016-06-01/

Bestämmelser som tillämpas för gemenskapsvarumärken

/Rubriken träder i kraft I:2016-06-01/

Bestämmelser som tillämpas för EU-varumärken

5 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Vid intrång i ett gemenskapsvarumärke tillämpas
bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I
den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken gäller i övrigt 3 §, 8 kap. 2-8 §§ och 9 kap. I dessa fall ska vad som sägs om
varumärkesintrång gälla intrång i gemenskapsvarumärke.

5 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång. I övrigt gäller 3 §, 8 kap. 2-8 §§ och 9 kap. i den utsträckning inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 207/2009, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång gälla intrång i ett EU-varumärke.

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid intrång i ett EU-varumärke i en sådan transitsituation som avses i artikel 9.4 i rådets förordning (EG) nr 207/2009, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424. Lag (2016:374).

Behörig domstol

6 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken
är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av
ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse,
väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken väcks vid Stockholms
tingsrätt.

6 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är behörig att ta upp ett mål om hävning av registreringen av ett varumärke, om varumärkesintrång eller om fastställelse, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Talan som avses i 5 § och i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 väcks vid Stockholms tingsrätt. Lag (2016:374).

6 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i
1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och
2. mål som avses i artikel 96 i rådets förordning (EG) nr 207/2009.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om informationsföreläggande eller intrångsundersökning. Lag (2016:375).

Särskilda beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel

7 §/Upphör att gälla U:2016-01-01/ Bestämmelserna i 3 § samt 8 kap. 3-8 §§ och 9 kap. ska
tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer
av
1. rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om
garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter
och livsmedel,
2. rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om
skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för
jordbruksprodukter och livsmedel,
3. rådets förordning (EEG) nr 1576/89 av den 29 maj 1989 om
allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och
presentation av spritdrycker,
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av
den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation
och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för,
spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89,
5. rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om
den gemensamma organisationen av marknaden för vin, eller
6. rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av
jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa
jordbruksprodukter ("enda förordningen om de gemensamma
organisationerna av marknaden").

7 §/Träder i kraft I:2016-01-01/ Bestämmelserna i 3 § samt 8 kap. 3-8 §§ och 9 kap. ska tillämpas vid intrång i den rätt till en beteckning som följer av
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel, i den ursprungliga lydelsen,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89, i den ursprungliga lydelsen,
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i den ursprungliga lydelsen, eller
4. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2015:767).

Skyldighet för licenstagare och andra att underrätta
innehavaren

8 § Innehavaren av ett varukännetecken eller av en sådan
särskild beteckning som avses i 7 § ska underrättas innan en
talan om varumärkesintrång väcks. Detta gäller dock endast om
den som vill väcka talan är
1. en licenstagare,
2. en panthavare som vill väcka talan med anledning av intrång
i den pantsatta egendomen,
3. någon som är berättigad att använda ett sådant
varukännetecken som avses i 1 kap. 2 §, eller
4. någon som är berättigad att använda en sådan särskild
beteckning som avses i 7 § och som vill väcka talan enligt 8 kap. 4 eller 7 §.

Underrättelse enligt första stycket ska också ske när en
licenstagare eller en panthavare vill väcka talan om
fastställelse avseende ett varukännetecken.

Om någon underrättelse enligt första eller andra stycket inte
har skett, ska talan avvisas.

Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken

9 § Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får inte
utmätas. Försätts innehavaren i konkurs, ingår dock rätten i
konkursboet.

Överklagande

10 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket
enligt denna lag får överklagas till Patentbesvärsrätten inom
två månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett
varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller
för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell
varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en
registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket
och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en
invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska
gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den
internationella varumärkesregistreringen och av invändaren. Återkallar en invändare sin talan, får denna ändå prövas, om
det finns särskilda skäl. Talan får dock inte prövas om det
till grund för den endast har åberopats hinder som avses i 2 kap. 8-10 §§.

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till
Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från dagen för
beslutet. Vid ett överklagande till Högsta
förvaltningsdomstolen tillämpas 35-37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291). Patentbesvärsrättens
beslut ska innehålla uppgift om att det krävs särskilt
tillstånd för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de
grunder på vilka ett sådant tillstånd meddelas.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ
hävning av en registrering.

10 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket enligt denna lag får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för beslutet.

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot en registrering får överklagas endast av innehavaren av varumärket och av invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en invändning mot att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen och av invändaren.

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ hävning av en registrering. Lag (2016:228).

11 §/Upphör att gälla U:2016-09-01/ Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av
en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma
gäller ett beslut genom vilket ett ärende har överlämnats till
tingsrätt eller avskrivits enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas
till tingsrätt inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut
under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas
särskilt.

11 §/Träder i kraft I:2016-09-01/ Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ hävning av en registrering av ett varumärke får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket. Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende får inte överklagas särskilt. Lag (2016:228).

12 § /Upphör att gälla U:2016-09-01 genom lag (2016:228)./ Ett överklagande enligt 11 § görs till den tingsrätt som
enligt vad handlingarna visar är behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken att pröva frågan om hävning av registrering. Om det inte finns någon domstol som enligt rättegångsbalken är
behörig att pröva överklagandet, ska beslutet överklagas till
Stockholms tingsrätt.

Överklagandet ges in till Patent- och registreringsverket.

Vid handläggningen i domstol tillämpas lagen (1996:242) om
domstolsärenden. Patent- och registreringsverket ska dock inte
vara part i domstolen.

Kungörande

13 § Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild
publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.

Bemyndigande

14 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i ärenden
enligt denna lag.


Övergångsbestämmelser

2010:1877
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011, då varumärkeslagen (1960:644) och kollektivmärkeslagen (1960:645) ska upphöra att
gälla.
2. Lagen ska tillämpas även på varukännetecken som har
inarbetats, varumärken som har registrerats eller
varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om
inte annat följer av 3-5.
3. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får
inte hävas på grund av att det strider mot 2 kap. 7 § andra
stycket.
4. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 9 kap. 1-4 §§ ska inte
tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen
till intrånget, har begåtts före den 1 april 2009.
5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om åtgärder
som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före
ikraftträdandet.
6. Nationella och internationella varumärken som genom
registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre
föreskrifter ska anses utgöra sådana varukännetecken som avses
i 2 kap. 8 § andra stycket 1 och 2.

2016:228
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.
3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och ärenden som har inletts i allmän domstol före ikraftträdandet.

2016:374
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. För varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet gäller dock de nya bestämmelserna.