Tandvårdslag (1985:125)

Svensk författningssamling 1985:125
t.o.m. SFS 2016:656
SFS nr: 1985:125
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1985-03-14
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:656
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelse

1 § Med tandvård avses i denna lag åtgärder för att förebygga,
utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan.

Mål för tandvården

2 § Målet för tandvården är en god tandhälsa och en tandvård på lika
villkor för hela befolkningen.

Krav på tandvården

3 § Tandvården ska bedrivas så att den uppfyller kravet på en
god tandvård. Detta innebär att den ska
1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och
lägga särskild vikt vid förebyggande åtgärder,
2. tillgodose patientens behov av trygghet i vården och
behandlingen,
3. vara lätt tillgänglig,
4. bygga på respekt för patientens självbestämmande och
integritet,
5. främja goda kontakter mellan patienten och
tandvårdspersonalen.

Akuta fall ska behandlas med förtur.

När tandvård ges till barn ska barnets bästa särskilt
beaktas.

Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att
ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2014:823).

3 a § Vården och behandlingen ska så långt som möjligt
utformas och genomföras i samråd med patienten.

När patienten är ett barn ska barnets inställning till den
aktuella åtgärden så långt som möjligt klarläggas. Barnets
inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans
eller hennes ålder och mognad. Lag (2014:823).

3 b § Patienten ska få information om sitt tandhälsotillstånd
och om de behandlingsmetoder som står till buds.

När patienten är ett barn ska även patientens vårdnadshavare
få information enligt första stycket. Informationen får inte
lämnas om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt
hindrar detta. Lag (2014:823).

3 c §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Om kostnaden för tandvårdsbehandlingen av en patient ska ersättas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen, ska vårdgivaren informera patienten om
1. att tandvården och dess personal står under tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO),
2. det register om anmälan av verksamhet m.m. som förs av IVO enligt 2 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659), och
3. möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799) eller från läkemedelsförsäkringen och om patientnämndernas verksamhet. Lag (2016:656).

4 § Vårdgivaren får ta ut ersättning för undersökning och
tandbehandling. Ersättningen ska vara skälig med hänsyn
till behandlingens art, omfattning och utförande samt
omständigheterna i övrigt. I 15 a § finns särskilda
bestämmelser om avgifter.

Innan en undersökning eller viss behandling påbörjas ska
vårdgivaren upplysa patienten om kostnaden för åtgärden. Om en följd av behandlingar behövs ska vårdgivaren upplysa
patienten om de beräknade sammanlagda kostnaderna för
behandlingarna. Om förutsättningarna för
behandlingsförslaget eller kostnadsberäkningen ändras ska
patienten upplysas om detta och om anledningen till
ändringen.

Vårdgivaren är skyldig att på begäran av patienten ge
honom eller henne ett intyg med uppgifter om vilka
material som använts vid protetiska arbeten och andra
behandlingar som syftat till att permanent ersätta
förlorad vävnad. Lag (2011:1188).

4 a § Där det bedrivs tandvårdsverksamhet skall det finnas den
personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård
skall kunna ges. Lag (1996:788).

4 b §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Vårdgivaren ska tillhandahålla en specificerad faktura avseende kostnaderna för den tandvård en patient tagit emot om patienten avser att begära ersättning för sina kostnader för vården i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2016:656).

Den landstingskommunala tandvården

Landstingskommunens ansvar

5 § Varje landsting ska erbjuda en god tandvård åt dem som är
bosatta inom landstinget. Detsamma gäller dem som är
kvarskrivna enligt 16 § folkbokföringslagen (1991:481) och
stadigvarande vistas inom landstinget. Även i övrigt ska
landstinget verka för en god tandhälsa hos befolkningen. Tandvård som landstinget självt bedriver benämns i denna lag
folktandvård.

Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner
som inte ingår i ett landsting.

Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att utföra
de uppgifter som landstinget och dess folktandvård ansvarar
för enligt denna lag. Uppgifter som innefattar
myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna
bestämmelse överlämnas till en juridisk person eller en
enskild individ. Lag (2014:575).

5 a § Landstinget ska även erbjuda en god tandvård åt dem
som, utan att vara bosatta i Sverige, har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjukdom enligt vad som följer
av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala
trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken och som
omfattas av nämnda förordning. Tandvården ska i dessa fall
erbjudas av det landsting inom vars område personen är
förvärvsverksam eller, när det gäller en person som är
arbetslös, det landsting inom vars område denne är
registrerad som arbetssökande. I den utsträckning
familjemedlemmar till dessa personer har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjukdom, enligt vad som följer
av den nämnda förordningen, ska familjemedlemmarna
erbjudas tandvård av samma landsting. Om
familjemedlemmarna är bosatta i Sverige gäller dock 5 §. Lag (2010:1315).

6 § Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar tandvård, ska landstingskommunen
erbjuda sådan tandvård.

Särskilda bestämmelser om tandvård finns i lagen (2008:344) om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som
vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lag (2013:409).

7 § Folktandvården skall svara för
1. regelbunden och fullständig tandvård för barn och ungdomar till
och med det år då de fyller nitton år,
2. specialisttandvård för vuxna,
3. övrig tandvård för vuxna i den omfattning som landstinget
bedömer lämplig. Lag (1994:743).

8 § Landstinget skall planera tandvården med utgångspunkt i
befolkningens behov av tandvård. Landstinget skall se till att
det finns tillräckliga resurser för patienter med särskilda
behov av tandvårdsinsatser och att patientgrupper med behov av
särskilt stöd erbjuds tandvård.

Planeringen skall avse även den tandvård som erbjuds av annan
än landstinget. Lag (1998:554).

8 a § Vid tillämpningen av 8 § ska landstinget särskilt se
till att uppsökande verksamhet bedrivs bland dem som
1. omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade, eller
2. har ett varaktigt behov av omfattande vård- och
omsorgsinsatser och som

a) kommunen har hälso- och sjukvårdsansvar för enligt 18 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
b) får hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård), eller

c) är bosatta i egen bostad och har motsvarande behov av
vård eller omsorg som personer som omfattas av 2 a eller 2 b
ovan.

Landstinget ska också se till att nödvändig tandvård
erbjuds patienter som avses i första stycket.

Landstinget ska vidare se till att tandvård kan erbjudas
1. dem som har behov av särskilda tandvårdsinsatser som
ett led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid,
och
2. dem som har stora behov av tandvård på grund av en
långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Lag (2011:1188).

9 § I planeringen och utvecklingen av tandvården skall
landstingskommunen samverka med samhällsorgan, organisationer och
enskilda.

10 § Landstingskommunerna skall samverka i tandvårdsfrågor som berör
flera landstingskommuner.

Nämnder

11 § Ledningen av folktandvården skall utövas av en eller
flera nämnder. För en sådan nämnd gäller vad som är föreskrivet
om nämnder i kommunallagen (1991:900). Särskilda bestämmelser
om gemensam nämnd finns i lagen (2003:192) om gemensam nämnd
inom vård- och omsorgsområdet. Lag (2003:195).

12 § Har upphävts genom lag (1991:905).

Personal

13 § I landstingen ska det finnas möjlighet till anställning
för tandläkares specialiseringstjänstgöring enligt
patientsäkerhetslagen (2010:659) i en omfattning som
motsvarar det planerade framtida behovet av tandläkare med
specialistkompetens i klinisk verksamhet. Lag (2013:1143).

14 § Tandläkare under specialistutbildning enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659) ska förordnas för viss tid.

Tandläkare i vars arbetsuppgifter ingår att i väsentlig
omfattning medverka i högskoleutbildning för tandläkarexamen,
ska anställas för begränsad tid, om regeringen föreskriver
det. Lag (2010:663).

15 § Har upphävts genom lag (2011:1188).

Avgifter

15 a § Tandvård som avses i 7 § 1 ska vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer kostnader med anledning av att patienten
uteblivit från avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av
patienten enligt grunder som landstinget bestämmer. Landstinget
får också ta ut avgift, om patienten på begäran ges tandvård
som inte är nödvändig för att uppnå ett från odontologisk
synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat.

Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.

Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för
avgiften.

Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den
underårige.

Av patienter som får tandvård som avses i 7 § 2 och 3 får
landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som
landstingsfullmäktige bestämmer, om inte något annat är
särskilt föreskrivet.

Vid tandvård som avses i 8 a § samt vid undersökning för och
utförande av oralkirurgisk behandling, som kräver ett sjukhus
tekniska och medicinska resurser gäller bestämmelserna om
avgifter i den öppna vården enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Patienten ska ha rätt att välja om sådan tandbehandling som
avses i 8 a § ska utföras av folktandvården eller av en enskild
näringsidkare, ett bolag, eller en annan juridisk person vars
vård kan berättiga till ersättning enligt lagen (2008:145) om
statligt tandvårdsstöd. Lag (2010:1234).

Ersättning

15 b § För tandvård enligt 8 a § andra och tredje styckena
lämnar landstinget ersättning till vårdgivaren med belopp som
motsvarar folktandvårdens priser för tandvård om inte
landstinget kommer överens med vårdgivaren om något annat. Den
patientavgift som patienten betalat skall räknas av från
ersättningen. Lag (2003:1209).

Uppgiftsskyldighet

15 c § Vårdgivaren ska, när det gäller tandvård enligt 8 a § andra stycket och tredje stycket 2, till Socialstyrelsen
lämna uppgifter om patientens tandhälsa och om den
tandvård som har utförts. Lag (2011:1188).

Gemensamma bestämmelser för all tandvård

Kvalitetssäkring

16 § Inom tandvård skall kvaliteten i verksamheten systematiskt och
fortlöpande utvecklas och säkras. Lag (1996:788).

Ledningen av tandvården

16 a § Inom tandvården ska det finnas någon som svarar för
verksamheten (verksamhetschef). Verksamhetschefen får dock
bestämma över diagnostik eller vård och behandling av enskilda
patienter endast om han eller hon har tillräcklig kompetens
och erfarenhet för detta.

Verksamhetschefen får uppdra åt sådana befattningshavare inom
verksamheten som har tillräcklig kompetens och erfarenhet att
fullgöra enskilda ledningsuppgifter. Lag (2010:663).

Bemyndiganden

17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om
1. uppsökande verksamhet enligt 8 a § första stycket,
2. de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i 8 a § tredje stycket och om tandvård i övrigt enligt 8 a §,
3. undersökning för och utförande av oralkirurgisk
behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska
resurser,
4. vårdgivares uppgiftsskyldighet enligt 15 c §, och
5. behörighet till och villkor för anställningar inom
folktandvården. Lag (2011:1188).

18 § Regeringen bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om
tandvården i krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara. Lag (1992:1421).


Övergångsbestämmelser

1985:125
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986, då folktandvårdslagen (1973:457) skall upphöra att gälla.
2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag tillämpas i
stället den nya bestämmelsen.

1994:743
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tandvård som har givits före ikraftträdandet gäller
fortfarande äldre bestämmelser.

1995:842

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande för tandläkare med examen enligt bestämmelser som gällde
före den 1 juli 1994 som fullgör allmäntjänstgöring.

1998:554
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. För oralkirurgisk behandling och tandvårdsbehandling som har
påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

2003:1209
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. För en tandvårdsbehandling som har påbörjats före
ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.

2010:246
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka
betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.

2010:1315
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som
omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen.