Skatteförfarandelag (2011:1244)

Svensk författningssamling 2011:1244
t.o.m. SFS 2016:286
SFS nr: 2011:1244
Departement/myndighet: Finansdepartementet S3
Utfärdad: 2011-12-01
Omtryck: Rättelseblad 2015:925 har iakttagits.
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:286
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Innehåll:


AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER


1 kap. Lagens innehåll

1 § I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag
av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.


AVDELNING I. INNEHÅLL, TILLÄMPNING OCH DEFINITIONER

1 kap. - Lagens innehåll

2 kap. - Lagens tillämpning

3 kap. - Definitioner och förklaringar


AVDELNING II. FÖRETRÄDARE

4 kap. - Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning

5 kap. - Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare

6 kap. - Ombud


AVDELNING III. REGISTRERING

7 kap. - Registrering


AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT

8 kap. - Preliminärskattesystemets grunder

9 kap. - Godkännande för F-skatt

10 kap. - Skatteavdrag för preliminär skatt

11 kap. - Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt

12 kap. - Skattetabeller


AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT

13 kap. - Redovisning och betalning av särskild
inkomstskatt


AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER
OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

14 kap. - Syftet med kontrolluppgifter

15 kap. - Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

16 kap. - Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i
inkomstslaget näringsverksamhet

17 kap. - Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan
avkastning på fordringsrätter

18 kap. - Kontrolluppgift om ränteutgifter

19 kap. - Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter

20 kap. - Kontrolluppgift om avyttring av andelar i vissa
fonder och fondföretag

21 kap. - Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och
vissa andra delägarrätter

22 kap. - Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

22 a kap. - Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton
med anledning av FATCA-avtalet

22 b kap. - Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och
odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton

23 kap. - Kontrolluppgift om utländska förhållanden

24 kap. - Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter

25 kap. - Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet

26 kap. - Skattedeklaration

27 kap. - Skalbolagsdeklaration

28 kap. - Preliminär inkomstdeklaration

29 kap. - Syftet med inkomstdeklaration

30 kap. - Vem ska lämna en inkomstdeklaration?

31 kap. - Vad ska en inkomstdeklaration innehålla?

32 kap. - När och var ska en inkomstdeklaration lämnas?

33 kap. - Särskilda uppgifter

34 kap. - Informationsuppgifter

35 kap. - Periodiska sammanställningar

36 kap. - Anstånd med att lämna deklaration och särskilda
uppgifter

37 kap. - Föreläggande

38 kap. - Formkrav


AVDELNING VII. DOKUMENTATION

39 kap. - Dokumentationsskyldighet


AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL

40 kap. - Skatteverkets skyldighet att utreda och
kommunicera

41 kap. - Revision

42 kap. - Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

42 a kap. - Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter på
Skatteverkets begäran


AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD,
BITRÄDE ELLER UTREDNING

43 kap. - Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller
utredning


AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER

44 kap. - Vitesföreläggande

45 kap. - Bevissäkring

46 kap. - Betalningssäkring


AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL

47 kap. - Uppgifter och handlingar som ska undantas från
kontroll


AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER

48 kap. - Förseningsavgift

49 kap. - Skattetillägg

50 kap. - Kontrollavgift

51 kap. - Befrielse från särskilda avgifter

52 kap. - Beslut om särskilda avgifter


AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER

53 kap. - Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och punktskatt

54 kap. - Beslut om särskild inkomstskatt

55 kap. - Beslut om preliminär skatt

56 kap. - Beslut och besked om slutlig skatt

57 kap. - Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter

58 kap. - Beslut om säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag

59 kap. - Ansvar för skatter och avgifter

60 kap. - Beslut om befrielse från skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt


AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV
SKATTER OCH AVGIFTER

61 kap. - Skattekonton

62 kap. - Betalning av skatter och avgifter

63 kap. - Anstånd med betalning av skatter och avgifter

64 kap. - Återbetalning av skatter och avgifter

65 kap. - Ränta


AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I
BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL

66 kap. - Omprövning

67 kap. - Överklagande och ändring i beslut på grund av
skatteavtal


AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET

68 kap. - Besluts verkställbarhet

69 kap. - Verkställighet av beslut om bevissäkring och
betalningssäkring

70 kap. - Indrivning

71 kap. - Övriga bestämmelser om verkställighet. Lag (2015:903).


2 kap. Lagens tillämpning

Tillämpningsområde

1 § Lagen gäller för skatt, dock inte skatt som tas ut enligt
1. kupongskattelagen (1970:624),
2. lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
3. lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.,
4. tullagen (2016:253),
5. lagen (2004:629) om trängselskatt,
6. vägtrafikskattelagen (2006:227), och
7. lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter.

Lagen gäller även för belopp som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200). Lag (2016:286).

2 § Lagen gäller också för avgifter enligt
1. begravningslagen (1990:1144),
2. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
3. lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
4. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund,
5. socialavgiftslagen (2000:980), och
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift.

3 § Lagen gäller inte för punktskattepliktiga varor som
1. är omhändertagna med stöd av lagen (1998:506) om
punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror,
tobaksvaror och energiprodukter, eller
2. omfattas av ett beslut om skatt enligt samma lag.

Om ett sådant beslut om omhändertagande eller om skatt
upphävs, ska dock den här lagen anses ha varit tillämplig som
om beslutet aldrig hade fattats.

4 § Lagen gäller inte heller för mervärdesskatt som ska
redovisas och betalas enligt lagen (2011:1245) om särskilda
ordningar för mervärdesskatt för telekommunikationstjänster,
radio- och tv-sändningar och elektroniska tjänster. Lag (2014:943).

Proportionalitetsprincipen

5 § Av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt
denna lag får fattas bara om skälen för beslutet uppväger det
intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som
beslutet gäller eller för något annat motstående intresse.


3 kap. Definitioner och förklaringar

Var finns definitioner och förklaringar?

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt
förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i
lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra
kapitel.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och
uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

arbetsgivaravgifter i 3 §

arbetsgivardeklaration i 26 kap. 3 §

beskattningsår i 4 och 5 §§

beslut om debitering av preliminär skatt i 55 kap. 2 §

beslut om preliminär A-skatt i 55 kap. 6 §

beslut om särskild inkomstskatteredovisning i 13 kap. 1 §

byggarbetsplats i 39 kap. 2 §

byggverksamhet i 39 kap. 2 §

deklarationsombud i 6 kap. 4 §

europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG) i 6 §

europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) i 7 §

felaktigt debiterad mervärdesskatt i 12 §

frisörverksamhet i 39 kap. 2 §

förenklad arbetsgivardeklaration i 26 kap. 4 §

granskningsledare i 8 §

handling i 9 §

hemortskommun i 10 §

huvudinkomst i 11 kap. 3 §

journalminne i 42 kap. 2 §

juridisk person i 11 §

kassaregister i 39 kap. 2 §

konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortier) i 7 §

kontrollremsa i 42 kap. 2 §

näringsverksamhet i 14 §

punktskatt i 15 §

regelbunden ersättning i 11 kap. 2 §

restaurangverksamhet i 39 kap. 2 §

skönsbeskattning i 57 kap. 1 §

slutlig skatt i 56 kap. 2-7 §§

särskilda avgifter i 17 §

torg- och marknadshandel i 39 kap. 2 §

tvätteriverksamhet i 39 kap. 2 §

verksamhetslokal i 18 §

överskjutande ingående mervärdesskatt i 13 §

överskjutande punktskatt i 16 §. Lag (2014:1474).

Betydelsen och tillämpningsområdet framgår av någon annan lag

2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma
betydelse och tillämpningsområde som i de lagar enligt vilka
en skatt eller en avgift bestäms. Detta gäller dock inte om
annat anges i denna lag.

Arbetsgivaravgifter

3 § Med arbetsgivaravgifter avses
1. arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
2. skatt enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster, och
3. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Beskattningsår

4 § Vad som avses med beskattningsår framgår av följande
uppställning:

9. arbetsgivaravgifter och avgifter     det kalenderår som
För                                     avses med beskattningsår
1. skatt enligt

a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
c) lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel i
fall som avses i 2 § första stycket 1-4, och

d) lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,
samt avgift enligt

e) lagen (2007:1398) om kommunal

fastighetsavgift                        beskattningsår enligt
                                        1 kap. 13-15 §§
                                        inkomstskattelagen eller,
                                        för svenska handelsbolag,
                                        räkenskapsåret
2. skatt enligt lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel
i fall som avses i 2 § första
stycket 6-10                            det kalenderårsom skatten
                                        ska betalas för eller det
                                        beskattningsår då
                                        skatteunderlag för
                                        avkastningsskatt ska tas
                                        upp enligt 13 § lagen om
                                        avkastningsskatt på
                                        pensionsmedel
3. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.                  det kalenderår då
                                        ersättningen betalas ut
4. skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas för
redovisningsperioder                    beskattningsår enligt
                                        1 kap. 14 §
                                        mervärdesskattelagen
5. annan mervärdesskatt                 det kalenderår då den
                                        felaktiga debiteringen
                                        har gjorts, eller
                                        förvärvet eller
                                        omsättningen har skett
6. punktskatt som ska redovisas för
redovisningsperioder                    beskattningsår enligt
                                        1 kap. 14 §
                                        mervärdesskattelagen
7. annan punktskatt                     det kalenderår då den
                                        händelse som medför
                                        skattskyldighet har
                                        inträffat
8. övriga skatter                       det kalenderår som
                                        skatten ska betalas för
9. arbetsgivaravgifter och avgifter
som ingår i slutlig skatt               det kalenderår som
                                        avgiften ska betalas
                                        för.
Med beskattningsår för fysisk person avses dock i fråga om
preliminär skatt alltid kalenderår. Lag (2015:892).

5 § Om en juridisk persons beskattningsår har en annan
slutdag än den 31 december, den 30 april, den 30 juni eller
den 31 augusti gäller andra och tredje styckena.

I stället för det egentliga beskattningsåret avses med
beskattningsår den av följande perioder som går ut närmast
efter det egentliga beskattningsåret:
- 1 januari-31 december,
- 1 maj-30 april,
- 1 juli-30 juni, eller
- 1 september-31 augusti.

Detta gäller vid tillämpning av
- 26 kap. 33 b § (när en mervärdesskattedeklaration för
redovisningsperioden beskattningsår ska lämnas),
- 28 kap. 3 § andra stycket (när en preliminär
inkomstdeklaration ska lämnas),
- 32 kap. 2 § (när en inkomstdeklaration ska lämnas),
- 49 kap. 10 och 15 §§ (tillgängliga avstämningsuppgifter),
- 55 kap. 2 § första stycket (debitering av preliminär
skatt),
- 56 kap. 10 § (besked om slutlig skatt),
- 62 kap. 4 § första stycket och 5 § (betalning av preliminär
skatt),
- 65 kap. 5, 6, 9, 17 och 18 §§ (beräkning av ränta),
- 66 kap. 13 och 26 §§ (omprövning av beslut om debitering av
preliminär skatt), samt
- 67 kap. 15 § (överklagande av beslut om debitering av
preliminär skatt). Lag (2015:633).

Europeiska ekonomiska intressegrupperingar

6 § Det som sägs om svenska handelsbolag gäller även
europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG).

Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och
konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur

7 § Det som sägs om ekonomiska föreningar gäller även
europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) och konsortier för europeisk forskningsinfrastruktur (Eric-konsortier). Lag (2014:1390).

Granskningsledare

8 § Med granskningsledare avses den som har utsetts av
Skatteverket att vara granskningsledare.

Handling

9 § Med handling avses framställning i skrift eller bild och
upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt
uppfattas bara med tekniska hjälpmedel.

Hemortskommun

10 § Med hemortskommun avses den kommun där den fysiska
personen var folkbokförd den 1 november året före det år då
aktuellt beslut fattades.

För den som var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige
under någon del av det år då aktuellt beslut fattades, men som
inte var folkbokförd i landet den 1 november föregående år,
avses med hemortskommun den kommun där den fysiska personen
först var bosatt eller stadigvarande vistades.

För den som på grund av väsentlig anknytning till Sverige är
obegränsat skattskyldig, avses med hemortskommun den kommun
som anknytningen var starkast till under året före det år då
aktuellt beslut fattades.

Juridisk person

11 § Med juridisk person avses också dödsbon, svenska
handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska
personer.

Felaktigt debiterad mervärdesskatt

12 § Det som sägs om mervärdesskatt gäller även belopp som har
betecknats som mervärdesskatt och som enligt 1 kap. 1 § tredje
stycket mervärdesskattelagen (1994:200) ska betalas till
staten, även om beloppet inte utgör mervärdesskatt enligt
samma lag. Det som sägs om skattskyldig enligt
mervärdesskattelagen gäller även den som är skyldig att betala
sådant belopp.

Överskjutande ingående mervärdesskatt

13 § Med överskjutande ingående mervärdesskatt avses den del
av ingående mervärdesskatt som överstiger utgående
mervärdesskatt.

Näringsverksamhet

14 § Med näringsverksamhet avses verksamhet av sådant slag att
intäkter i verksamheten enligt bestämmelserna i 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet för den som bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett svenskt handelsbolag, för någon
delägare i bolaget.

Punktskatt

15 § Med punktskatt avses skatt enligt
1. lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
2. lagen (1972:820) om skatt på spel,
3. lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
4. 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,
5. lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
6. lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
7. lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
8. lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
9. lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
10. lagen (1994:1776) om skatt på energi,
11. lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
12. lagen (1999:673) om skatt på avfall,
13. lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer, och
14. lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.

Överskjutande punktskatt

16 § Med överskjutande punktskatt avses det belopp med vilket
avdragen överstiger skattens bruttobelopp.

Särskilda avgifter

17 § Med särskilda avgifter avses förseningsavgift,
skattetillägg och kontrollavgift.

Verksamhetslokal

18 § Med verksamhetslokal avses utrymmen som huvudsakligen
används i verksamhet som medför eller kan antas medföra
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) eller
som bedrivs av en annan juridisk person än ett dödsbo.

Med verksamhetslokal avses även markområden, transportmedel,
förvaringsplatser och andra utrymmen som disponeras eller kan
antas disponeras i verksamheten.


AVDELNING II. FÖRETRÄDARE


4 kap. Uppgifter som har lämnats för någon annans räkning

Huvudregeln

1 § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats av
en behörig företrädare, anses uppgiften ha lämnats av den som
företräds.

Presumtionsregeln

2 § Om en deklaration eller någon annan uppgift har lämnats
för en juridisk person, anses uppgiften ha lämnats av den
juridiska personen, om det inte är uppenbart att
uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den
juridiska personen.


5 kap. Uppgifts- och betalningsskyldiga företrädare

Ombud för en generalrepresentation

1 § Om ett utländskt skadeförsäkringsföretag bedriver
verksamhet i Sverige genom generalrepresentation, ska ett
sådant ombud som avses i 1 kap. 12 § lagen (1998:293) om
utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts
verksamhet i Sverige fullgöra deklarationsskyldigheten och
betala skatter och avgifter för verksamheten samt i övrigt
företräda företaget i frågor som rör sådana skatter och
avgifter.

Underlag för kontroll av att deklarationsskyldigheten fullgörs
ska finnas tillgängligt hos ombudet.

Representant för ett enkelt bolag eller ett partrederi

2 § Om en verksamhet bedrivs genom ett enkelt bolag eller ett
partrederi, får Skatteverket efter ansökan av samtliga
delägare besluta att den av delägarna som dessa föreslår ska
vara representant. Representanten ska redovisa och betala
skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och
punktskatt för verksamheten samt i övrigt företräda bolaget
eller partrederiet i frågor som rör sådana skatter och
avgifter.

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt
hos representanten.

Beslutet innebär inte att övriga delägare befrias från sina
skyldigheter om representanten inte fullgör sina skyldigheter.

Huvudman för en mervärdesskattegrupp

3 § Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara
personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska den huvudman
som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200) redovisa och betala
mervärdesskatt för den verksamhet som gruppen bedriver och i
övrigt företräda gruppen i frågor som rör sådan skatt.

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas
tillgängligt hos huvudmannen. Lag (2013:369).

Skatterepresentant för en utländsk försäkringsgivare

4 § Om en utländsk försäkringsgivare inte bedriver sin
verksamhet i Sverige från en sekundäretablering enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och
tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska den
skatterepresentant som avses i 3 § andra stycket lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m. redovisa
och betala skatt enligt den lagen och i övrigt företräda
försäkringsgivaren i frågor som rör sådan skatt.

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt
hos representanten.

Mottagare som ingått socialavgiftsavtal

5 § Om den som ger ut ersättning för arbete har ingått ett
avtal med mottagaren av ersättningen att denne ska fullgöra
utgivarens skyldigheter i fråga om redovisning och betalning
av arbetsgivaravgifter på ersättningen, ska avtalet gälla om
det har ingåtts med en utgivare som saknar sådant fast
driftställe i Sverige som avses i 2 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas tillgängligt
hos mottagaren av ersättningen.

Ett avtal enligt första stycket innebär inte att utgivaren
befrias från sina skyldigheter om mottagaren av ersättningen
inte fullgör sina skyldigheter. Lag (2012:835).


6 kap. Ombud

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- ombud för en utländsk beskattningsbar person (2 och 3 §§),
och
- deklarationsombud (4-8 §§).

I 38 kap. 3 § andra stycket 3 finns en bestämmelse om ombud
för ett dödsbo. Lag (2013:369).

Ombud för en utländsk beskattningsbar person

2 § En utländsk beskattningsbar person som är skattskyldig
enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska företrädas av ett
ombud som är godkänt av Skatteverket. Ombudet ska enligt
fullmakt av den beskattningsbara personen svara för
redovisningen av mervärdesskatt för den verksamhet som
skattskyldigheten omfattar och i övrigt företräda den
beskattningsbara personen i frågor som gäller
mervärdesskatt.

Underlag för kontroll av redovisningen ska finnas
tillgängligt hos ombudet. Lag (2013:369).

3 § En utländsk beskattningsbar person behöver inte utse ett
ombud om Sverige har en särskild överenskommelse om
ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar och
utbyte av information i skatteärenden med det land där den
beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska
verksamhet eller sitt fasta etableringsställe eller är bosatt
eller stadigvarande vistas. En sådan överenskommelse ska ha
en räckvidd som är likartad med den som föreskrivs i
1. kapitel V, med undantag av artikel 27.4, i rådets
förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om
administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om
upphävande av förordning (EEG) nr 218/92,
2. rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot
mervärdesskattebedrägeri, samt
3. rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om
ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser
skatter, avgifter och andra åtgärder. Lag (2013:369).

Deklarationsombud

Definition

4 § Ett deklarationsombud är en fysisk person som den
deklarationsskyldige har utsett och som är godkänd av
Skatteverket som ombud för den deklarationsskyldige.

Ett deklarationsombuds behörighet

5 § Ett deklarationsombud får
1. lämna deklaration, men bara elektroniskt,
2. ta del av de deklarations- och skattekontouppgifter som
den deklarationsskyldige har direktåtkomst till,
3. komplettera lämnade uppgifter i en deklaration, och
4. begära anstånd med att lämna deklaration.

Om deklarationsombudet har utsetts av en utländsk
beskattningsbar person som är skyldig att utse ett ombud
enligt 2 och 3 §§, får deklarationsombudet dock inte
företräda denne i frågor som gäller mervärdesskatt. Lag (2013:369).

Vem kan godkännas som deklarationsombud?

6 § Skatteverket ska godkänna ett deklarationsombud om han
eller hon kan antas vara lämplig för uppdraget.

Vid bedömningen av ett deklarationsombuds lämplighet ska
Skatteverket särskilt beakta om ombudet
1. kan antas ha de kunskaper och erfarenheter som ett
deklarationsombud behöver med hänsyn till redovisnings- och
skattefrågornas art,
2. har dömts för brott i näringsverksamhet eller för annan
ekonomisk brottslighet,
3. har visat sig oskicklig eller annars olämplig att ha hand
om redovisning av skatter eller avgifter till det allmänna,
eller
4. saknar fast adress eller annars lever under sådana
omständigheter att han eller hon kan antas vara svår att nå
eller ha svårt att fullgöra sitt uppdrag.

Om den deklarationsskyldige begär det, ska godkännandet
begränsas till en viss tid.

7 § Den som är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte godkännas som deklarationsombud. Detsamma gäller den som
1. är försatt i konkurs,
2. har näringsförbud, eller
3. har ålagts förbud enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot
juridiskt eller ekonomiskt biträde i vissa fall.

Återkallelse av godkännande som deklarationsombud

8 § Skatteverket ska återkalla ett godkännande som
deklarationsombud om
1. ombudet eller den deklarationsskyldige har begärt det,
2. uppdraget har upphört att gälla, eller
3. det har visat sig att ombudet inte uppfyller kraven enligt 6 och 7 §§.


AVDELNING III. REGISTRERING


7 kap. Registrering

Vem ska registreras?

1 § Skatteverket ska registrera
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag,
2. den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter,
3. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200), med undantag för den som är skattskyldig bara på
grund av förvärv av sådana varor som anges i 2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2 samma lag,
4. den som utan att omfattas av 19 kap. 1 § mervärdesskattelagen har rätt till återbetalning av ingående
mervärdesskatt enligt 10 kap. 9, 11 och 11 b-13 §§ samma
lag,
5. den som gör sådant unionsinternt förvärv som är undantaget
från skatteplikt enligt 3 kap. 30 d § första stycket
mervärdesskattelagen,
6. en utländsk beskattningsbar person som är etablerad i ett
annat EU-land och har rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3 §§ mervärdesskattelagen utan att omfattas av 19 kap. 1 § samma lag och inte heller ska registreras enligt 3, 4 eller 5,
7. en beskattningsbar person som är etablerad i Sverige och
omsätter tjänster i ett annat EU-land som förvärvaren av
tjänsten är skattskyldig för i det landet i enlighet med
tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av
den 28 november 2006 om ett gemensamt system för
mervärdesskatt,
8. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt
enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen,
9. den som är skattskyldig och redovisningsskyldig enligt
lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
10. den som är skattskyldig enligt

a) lagen (1972:820) om skatt på spel,
b) lagen (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel,
c) lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
d) lagen (1991:1482) om lotteriskatt,
e) 10 eller 13 § eller 16 § första stycket eller 38 § 1 lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
f) 9 eller 12 § eller 15 § första stycket lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
g) 4 kap. 3 eller 6 § eller 9 § första stycket eller 12 § första stycket 1 eller 11 kap. 5 § första stycket 1 eller 2 lagen (1994:1776) om skatt på energi,
h) lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus,
i) lagen (1999:673) om skatt på avfall,
j) lagen (2000:466) om skatt på termisk effekt i
kärnkraftsreaktorer, eller

k) lagen (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m.,
11. den som är skyldig att använda kassaregister enligt 39 kap. 4-6 §§, och
12. den som enligt 39 kap. 11 b § är skyldig att
tillhandahålla utrustning så att en elektronisk
personalliggare kan föras på en byggarbetsplats.

Om den som ska registreras enligt första stycket har en
företrädare enligt 5 kap., ska dock företrädaren registreras
i stället. Lag (2015:893).

Anmälan för registrering

2 § Den som avser att bedriva näringsverksamhet och som ska
registreras ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket
innan näringsverksamheten påbörjas eller övertas.

Den som driver flera verksamheter som medför skattskyldighet
för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt ska göra
en anmälan för varje verksamhet.

En sådan mottagare av ersättning som avses i 5 kap. 5 § ska
anmäla sig för registrering hos Skatteverket inom två veckor
från det att avtalet ingicks. Lag (2012:835).

2 a § Den som är skyldig att tillhandahålla utrustning så att
en elektronisk personalliggare kan föras på en
byggarbetsplats ska anmäla sig för registrering hos
Skatteverket innan byggverksamheten på byggarbetsplatsen
påbörjas.

Anmälan ska innehålla uppgift om när byggverksamheten ska
påbörjas och var den ska bedrivas. Lag (2014:1474).

3 § Om den som ska anmäla sig för registrering är skyldig att
använda kassaregister, ska anmälan innehålla uppgift om de
kassaregister som finns i verksamheten.

4 § Om en uppgift som ligger till grund för registreringen
ändras, ska den som är registrerad underrätta Skatteverket om
ändringen inom två veckor från det att ändringen inträffade.

Föreläggande

5 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina
skyldigheter enligt 2-4 §§ att fullgöra dem eller att lämna
uppgifter som verket behöver för att kunna avgöra om någon
sådan skyldighet finns.

Avregistrering

6 § Skatteverket får avregistrera den som inte längre ska vara
registrerad. Om den som inte längre ska vara registrerad begär
det, ska Skatteverket besluta om avregistrering.

Om den som inte längre bedriver näringsverksamhet begär att få
bli avregistrerad, får Skatteverket besluta att registreringen
ska bestå till dess att avvecklingen av verksamheten har
slutförts.


AVDELNING IV. PRELIMINÄR SKATT


8 kap. Preliminärskattesystemets grunder

1 § Preliminär skatt ska betalas för beskattningsåret med
belopp som så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga
skatten för samma år.

2 § Den preliminära skatten ska betalas enligt särskild
debitering (F-skatt eller särskild A-skatt) eller genom
skatteavdrag (A-skatt).

Bestämmelser om beslut om preliminär skatt finns i 55 kap.

3 § F-skatt ska betalas av den som är godkänd för F-skatt.

Av 10 kap. framgår att skatteavdrag i vissa fall ska göras
även för den som är godkänd för F-skatt.

4 § Skatteavdrag ska göras av den som betalar ut ersättning
för arbete, ränta, utdelning eller annan avkastning enligt
bestämmelserna i 10 kap.

5 § Särskild A-skatt ska betalas av den skattskyldige om
Skatteverket har beslutat det.

Skatteverket får besluta om särskild A-skatt för den som inte
är godkänd för F-skatt, om det leder till att den preliminära
skatten stämmer bättre överens med den beräknade slutliga
skatten än om bara skatteavdrag görs.


9 kap. Godkännande för F-skatt

Förutsättningarna för godkännande

1 § Skatteverket ska efter ansökan godkänna den som uppger sig
bedriva eller ha för avsikt att bedriva näringsverksamhet i
Sverige för F-skatt.

Första stycket gäller dock inte om
1. det finns skälig anledning att anta att näringsverksamhet
varken bedrivs eller kommer att bedrivas,
2. ansökan bara grundar sig på en delägares intäkter från ett
svenskt handelsbolag, eller
3. den sökande eller någon som ska prövas enligt 2 §

a) inom de senaste två åren har brutit mot villkor som har
meddelats enligt 3 § eller på annat sätt missbrukat ett
godkännande för F-skatt och missbruket inte är obetydligt,
b) inte har redovisat eller betalat skatter eller avgifter
enligt denna lag eller motsvarande utländska skatter eller
avgifter i en utsträckning som inte är obetydlig,
c) inte har följt ett föreläggande att lämna
inkomstdeklaration eller sådana särskilda uppgifter som avses
i 33 kap. 6 §, eller har lämnat eller godkänt så bristfälliga
uppgifter att de uppenbarligen inte kan läggas till grund för
beskattning,
d) har näringsförbud, eller

e) är försatt i konkurs.

Om det finns särskilda skäl, får beslut om godkännande för F- skatt fattas trots vad som föreskrivs i andra stycket 3.

2 § Prövningen enligt 1 § andra stycket 3 ska
1. om den sökande är ett fåmansföretag även avse
företagsledare i företaget och andra fåmansföretag som han
eller hon är eller under de senaste två åren har varit
företagsledare i, och
2. om den sökande är eller under de senaste två åren har varit
företagsledare i fåmansföretag även avse företaget.

Prövningen av fåmansföretaget ska bara avse missförhållanden
som kan hänföras till företagsledaren.

Det som sägs i första och andra styckena om fåmansföretag
gäller även fåmanshandelsbolag.

F-skatt med villkor

3 § Skatteverket får besluta att ett godkännande för F-skatt
för en fysisk person ska förenas med villkoret att det bara
får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet.

Skatteverket får besluta att ett godkännande för F-skatt som
inte har förenats med ett villkor enligt första stycket ska
bytas ut mot ett godkännande med ett sådant villkor.

Återkallelse av godkännande för F-skatt

4 § Skatteverket ska återkalla ett godkännande för F-skatt om
1. innehavaren begär det, eller
2. förutsättningarna för godkännande för F-skatt inte är
uppfyllda enligt 1 § andra stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket avstå från
återkallelse enligt första stycket 2.


10 kap. Skatteavdrag för preliminär skatt

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- skyldighet att göra skatteavdrag (2 §),
- huvudregeln för skatteavdrag från ersättning för arbete (3 §),
- undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättning för arbete (4-13 §§),
- anmälningsskyldighet för utbetalare (14 §),
- huvudregeln för skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning (15 §),
- undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och utdelning (16-18 §§),
- skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag (19 §),
- återbetalning av skatteavdrag (20 §),
- föreläggande att göra skatteavdrag eller lämna uppgift om skatteavdrag (21 §), och
- åtagande att göra skatteavdrag (22 §). Lag (2016:64).

Skyldighet att göra skatteavdrag

2 § Den som betalar ut ersättning för arbete, ränta, utdelning
eller annan avkastning som är skattepliktig enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) ska göra skatteavdrag enligt
bestämmelserna i detta kapitel.

Skatteavdrag ska göras vid varje tillfälle då utbetalning
sker.

Skatteavdrag ska göras från ersättning för arbete - huvudregeln

3 § Skatteavdrag ska göras från kontant ersättning för arbete.

Som ersättning för arbete räknas i denna lag även
1. pension,
2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,
3. ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring
som har tecknats i samband med tjänsten om ersättningen inte
utgör livränta,
4. engångsbelopp på grund av personskada,
5. sjukpenning och annan ersättning som avses i 11 kap. 24, 30, 31, 34 och 36 §§ samt 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229),
6. ersättning för förlorad arbetsförtjänst och för intrång i
näringsverksamhet,
7. undantagsförmåner och sådant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetalning som givaren enligt
inkomstskattelagen ska dra av i inkomstslaget
näringsverksamhet,
8. behållning på pensionssparkonto som ska avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen på grund av att
pensionssparavtalet har upphört att gälla eller att
behållningen har tagits i anspråk vid utmätning, konkurs eller
ackord,
9. ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan
tjänsteresa som avses i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen, till
den del ersättningen överstiger

a) de schablonbelopp som anges i 12 kap. 6 a, 10-15, 17 och 21 §§ inkomstskattelagen, eller

b) den faktiska utgiften när det gäller kostnad för logi,
10. andra ersättningar för kostnader i tjänsten än de som
avses i 9, till den del ersättningen avser kostnader som det
är uppenbart att mottagaren inte får dra av vid beskattningen,
och
11. annan kontant ersättning som betalas ut med anledning av
tjänsten.

Undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från
ersättning för arbete

Begränsade belopp

4 § Skatteavdrag ska inte göras från ersättning för arbete
om
1. ersättningen understiger 100 kronor,
2. det kan antas att den ersättning som utbetalaren
sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under
kalenderåret understiger 1 000 kronor,
3. det kan antas att den ersättning som utbetalaren
sammanlagt kommer att betala ut till mottagaren under
kalenderåret understiger 10 000 kronor och

a) utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo,
b) ersättningen inte utgör utgift i en näringsverksamhet som
utbetalaren bedriver,
c) utbetalaren och mottagaren inte har träffat en sådan
överenskommelse som avses i 25 kap. 13 § 4 socialförsäkringsbalken om att ersättningen ska anses som
inkomst av anställning, samt

d) det inte är fråga om sådan ersättning till en förmyndare,
god man eller förvaltare som avses i 12 kap. 16 § föräldrabalken, eller
4. ersättningen betalas ut till en idrottsutövare av en
ideell förening som har till ändamål att främja idrott och
som uppfyller kraven i 7 kap. 4-6 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och det kan antas att det som
föreningen sammanlagt kommer att betala ut under kalenderåret
understiger ett halvt prisbasbelopp. Lag (2013:967).

Vissa ersättningar och betalningsmottagare

5 § Skatteavdrag ska inte göras från
1. ersättning för arbete som ett svenskt handelsbolag eller en
i utlandet delägarbeskattad juridisk person betalar ut till en
delägare i bolaget eller i den juridiska personen,
2. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) till en mottagare som har
debiterats preliminär skatt för beskattningsåret, eller
3. ersättning för arbete som betalas ut till staten,
landsting, kommuner eller kommunalförbund.

6 § Skatteavdrag från ersättning för arbete som betalas ut
till en utländsk juridisk person eller en fysisk person som är
begränsat skattskyldig i Sverige ska bara göras om
ersättningen betalas ut för näringsverksamhet som mottagaren
bedriver från ett fast driftställe i Sverige.

7 § Om ersättning för arbete omfattas av ett beslut om
särskild inkomstskatteredovisning och utbetalaren känner till
beslutet, ska skatteavdrag inte göras enligt bestämmelserna i
detta kapitel utan enligt bestämmelserna i 13 kap.

8 § Om ersättning för arbete är skattepliktig enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl., ska skatteavdrag inte göras enligt
bestämmelserna i detta kapitel utan enligt bestämmelserna i 13 kap.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller dock, med undantag för 6 §, om
1. Skatteverket enligt 5 a § tredje stycket lagen om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. har meddelat
ett beslut om skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229), och
2. utbetalaren känner till beslutet.

Beslut om befrielse från skatteavdrag

9 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte ska göras
från en viss ersättning för arbete om
1. ersättningen betalas ut till någon som inte är skattskyldig
för den i Sverige och någon överenskommelse inte har träffats
med den stat där ersättningen ska beskattas om att
skatteavdrag ska göras i Sverige, eller
2. skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller av andra särskilda skäl,
skulle medföra avsevärda besvär för utbetalaren.

10 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag inte ska göras
från ersättning för arbete till en mottagare som
1. är obegränsat skattskyldig i Sverige men utför arbete i en
annan stat som Sverige har träffat överenskommelse med för
undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av
staterna, eller
2. är bosatt i en sådan stat som avses i 1 men utför arbete i
Sverige.

Första stycket gäller bara om avdrag för preliminär skatt på
grund av arbetet görs i den andra staten. Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten
ska tas ut och om Skatteverket träffar överenskommelse med
behörig myndighet i den andra staten om att skatten ska tas ut
där, får verket besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte
ska göras.

Mottagare som är godkänd för F-skatt

11 § Skatteavdrag ska inte göras om den som tar emot
ersättning för arbete är godkänd för F-skatt antingen när
ersättningen bestäms eller när den betalas ut.

Om mottagaren är godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 3 §, gäller första stycket bara om godkännandet åberopas
skriftligen.

12 § Den som betalar ut ersättning för arbete får godta en
uppgift om godkännande för F-skatt från mottagaren om den
lämnas i en handling som upprättas i samband med uppdraget och
som innehåller nödvändiga identifikationsuppgifter för
utbetalaren och mottagaren.

Om utbetalaren känner till att en uppgift om godkännande för
F-skatt är oriktig, får den inte godtas.

13 § Även om mottagaren är godkänd för F-skatt, ska
skatteavdrag göras från pension, sjukpenning och annan
ersättning som avses i 3 § andra stycket samt från ersättning
från semesterkassa.

Anmälningsskyldighet för utbetalare

14 § Om skatteavdrag inte ska göras enligt 11 eller 12 § och
det är uppenbart att den som utför arbetet är att anse som
anställd hos utbetalaren, ska utbetalaren skriftligen anmäla
detta till Skatteverket. Anmälan ska göras senast den dag då
arbetsgivardeklaration ska lämnas för den redovisningsperiod
då utbetalningen gjordes.

I 59 kap. 7-9 §§ finns bestämmelser om ansvar för den som inte
gör anmälan enligt första stycket.

Skatteavdrag ska göras från ränta, utdelning och annan
avkastning - huvudregeln

15 § Skatteavdrag ska göras från sådan ränta och utdelning som
lämnas i pengar och som kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap.

Skatteavdrag ska också göras från sådan annan avkastning som
kontrolluppgift ska lämnas om enligt 17 kap. 1 § andra stycket
eller 19 kap. 1 § andra stycket, om avkastningen betalas ut
tillsammans med ränta eller utdelning som avses i första
stycket.

Undantag från skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta
och utdelning

16 § Skatteavdrag ska inte göras från ränta eller utdelning
1. till fysiska personer som är begränsat skattskyldiga i
Sverige,
2. som enligt skatteavtal är helt undantagen från beskattning
i Sverige, eller
3. som ett utländskt företag ska lämna kontrolluppgift om
enligt 23 kap. 5 §.

17 § Skatteavdrag ska inte göras från ränta
1. på ett konto, om räntan understiger 100 kronor,
2. på ett förfogarkonto som avses i 17 kap. 6 § andra stycket,
om räntan understiger 1 000 kronor,
3. på ett konto för klientmedel, eller
4. som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om
utbetalaren inte vet hur stor del av utbetalningen som utgör
ränta och därför ska redovisa hela beloppet i kontrolluppgift
enligt 17 kap. 5 § andra stycket.

Skatteavdrag ska inte heller göras från räntekompensation som
förvärvaren av en fordringsrätt eller delägarrätt betalar till
överlåtaren för intjänad ränta som ännu inte ska betalas ut.

18 § Skatteavdrag ska inte göras från utdelning
1. på aktier i ett svenskt aktiebolag som inte är ett
avstämningsbolag enligt 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), eller
2. på andelar i en svensk ekonomisk förening.

Skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag

19 § Den som betalar ut ersättning för arbete ska vid varje
utbetalningstillfälle lämna mottagaren uppgift om
skatteavdragets belopp.

Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att
lämna uppgift om skatteavdragets belopp, om avdraget är lika
stort som vid det närmast föregående utbetalningstillfället
och beslutet inte medför väsentlig olägenhet för den
skattskyldige.

Återbetalning av skatteavdrag

20 § Om den för vars räkning skatteavdrag har gjorts kan visa
att ett avdrag har gjorts med för högt belopp och beloppet
ännu inte har betalats in till Skatteverket, ska den som har
gjort skatteavdraget skyndsamt betala tillbaka
mellanskillnaden mot kvitto.

Återbetalning som grundas på ett beslut om preliminär A-skatt
i samband med konkurs eller utmätning ska göras till
konkursboet respektive Kronofogdemyndigheten.

Föreläggande att göra skatteavdrag eller lämna uppgift om
skatteavdrag

21 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sin
skyldighet att göra skatteavdrag eller att lämna uppgift till
mottagaren om skatteavdragets belopp att fullgöra sin
skyldighet.

Åtagande att göra skatteavdrag

22 § En sådan värdepapperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att göra skatteavdrag enligt 15 §, om
1. värdepapperscentralen hör hemma i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige,
2. värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige,
3. värdepapperscentralen kommer att betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning som är skattepliktig enligt inkomstskattelagen (1999:1229), och
4. detta görs för ett sådant avstämningsbolag som avses i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551).

Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget.

Det som sägs i första stycket 2-4 och andra stycket om värdepapperscentral gäller även andra utländska juridiska personer än värdepapperscentraler. Lag (2016:64).


11 kap. Beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- definitioner (2 och 3 §§),
- underlag för beräkning av skatteavdrag från ersättning för
arbete

(4-15 §§),
- skatteavdrag från ersättning för arbete till en fysisk
person (16-23 §§),
- skatteavdrag från ersättning för arbete till en juridisk
person (24 §),
- skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning (25 och 26 §§), och
- skyldighet att följa och visa upp beslut (27 §).

Definitioner

2 § Med regelbunden ersättning avses sådan ersättning för
arbete som gäller en bestämd tidsperiod och som betalas ut
till en fysisk person vid regelbundet återkommande tillfällen.

3 § Med huvudinkomst avses sådan regelbunden ersättning till
en fysisk person som utgör dennes huvudsakliga ersättning för
arbete.

Detsamma gäller ersättning som inte är regelbunden men som
betalas ut tillsammans med huvudinkomsten.

Underlag för beräkning av skatteavdrag från ersättning för
arbete

4 § I underlaget för beräkning av skatteavdrag från ersättning
för arbete ska det ingå
1. kontant ersättning som en utbetalare ska göra skatteavdrag
från enligt 10 kap.,
2. värdet av förmåner som ges ut av utbetalaren och som är
skattepliktiga enligt inkomstskattelagen (1999:1229), samt
3. ersättning eller förmån som enligt 5-7 §§ anses utgiven av
utbetalaren, om skatteavdrag enligt 10 kap. skulle ha gjorts
från motsvarande ersättning eller förmån som ges ut direkt av
utbetalaren.

Förmån av framtida förvärv av värdepapper

5 § En sådan förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket
inkomstskattelagen (1999:1229) och som innebär en rätt att i
framtiden förvärva värdepapper ska anses utgiven av den i vars
tjänst rättigheten har förvärvats.

Rabatt, bonus eller annan liknande förmån

6 § Rabatt, bonus eller annan förmån som har getts ut på grund
av kundtrohet eller liknande ska anses utgiven av den som
slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för
förmånen.

Ersättning eller förmån från utlandet som har sin grund i en
anställning i Sverige

7 § En ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § som
har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller
av en utländsk juridisk person, ska anses utgiven av den hos
vilken mottagaren är anställd i Sverige om
1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i
anställningen, och
2. det inte finns något anställningsförhållande mellan
utgivaren och mottagaren.

När ska förmåner och ersättningar beaktas?

8 § En sådan förmån som avses i 5 § ska räknas med i
underlaget för beräkning av skatteavdrag när den som ska anses
som utgivare av förmånen har fått kännedom om att rättigheten
har utnyttjats eller överlåtits.

Förmåner och ersättningar som avses i 6 och 7 §§ ska räknas
med i underlaget när den som ska anses som utgivare har fått
kännedom om dem.

Värdering av förmåner

9 § Förmåner ska värderas enligt bestämmelserna i 61 kap. 2-17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) om inte annat följer av 10 eller 11 §.

10 § Värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är
semesterbostad eller bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska beräknas enligt sådana
värdetabeller som avses i 2 kap. 10 a § första stycket 1 och
andra stycket socialavgiftslagen (2000:980).

Om Skatteverket har bestämt värdet av en bostadsförmån vid
beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 10 c § socialavgiftslagen, ska detta värde användas i
underlaget för beräkning av skatteavdrag.

11 § Om Skatteverket har bestämt värdet av en bilförmån eller
kostförmån vid beräkning av underlag för arbetsgivaravgifter
enligt 2 kap. 10 b § socialavgiftslagen (2000:980), ska detta
värde användas i underlaget för beräkning av skatteavdrag. Hemresor

12 § Om en utbetalare begär det, får Skatteverket besluta att
underlaget för beräkning av skatteavdrag ska bestämmas utan
hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad
för hemresa med allmänna kommunikationer.

Första stycket gäller bara till den del förmånen eller
ersättningen inte överstiger det belopp som får dras av enligt 12 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Inställelseresor

13 § Underlaget för beräkning av skatteavdrag ska bestämmas
utan hänsyn till förmån av fri resa inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet i samband med tillträdande eller frånträdande
av anställning eller uppdrag eller till ersättning för
kostnader för sådan resa.

Förmån av hushållsarbete

14 § Skatteavdrag för förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska reduceras, om den som har
utfört arbetet var godkänd för F-skatt vid någon av de
tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen. Detsamma gäller om utföraren har ett intyg eller någon annan
handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag. Reduktionen ska
vara
1. 50 procent av värdet på förmån av sådant hushållsarbete
som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen, och
2. 30 procent av värdet på förmån av annat hushållsarbete.

Skatteavdraget ska som mest reduceras med 50 000 kronor per
beskattningsår. I fråga om förmån av sådant hushållsarbete
som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen ska dock
skatteavdraget som mest reduceras med 25 000 kronor per
beskattningsår, om arbetstagaren inte har fyllt 65 år vid
beskattningsårets ingång. Lag (2015:768).

Avdrag för utgifter i arbetet

15 § Avdrag för utgifter i arbetet får göras om
1. den som tar emot ersättning för arbete är en fysisk person
som får dra av utgifterna vid beskattningen, och
2. utgifterna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av
mottagarens ersättning från utbetalaren under
beskattningsåret.

Utgifterna ska beräknas enligt sådan schablon som avses i 2 kap. 21 § tredje stycket socialavgiftslagen (2000:980). Om
Skatteverket har bestämt hur utgifterna ska beräknas enligt 2 kap. 21 § fjärde stycket socialavgiftslagen, ska denna
beräkning användas.

Skatteavdrag från ersättning för arbete till en fysisk person 16 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk
person ska skatteavdrag göras i enlighet med beslut om
preliminär A-skatt. Ett beslut om att skatteavdrag ska göras
enligt skattetabell ska dock inte tillämpas i de fall som
avses i 20 §.

Under januari får skatteavdrag göras enligt den skattetabell
som senast har tillämpats under det föregående
beskattningsåret.

Allmän eller särskild skattetabell

17 § Skatteavdrag ska, om inte annat föreskrivs i 18 eller 19 §, göras enligt en allmän skattetabell i fråga om sådan
ersättning som är mottagarens huvudinkomst. Om ersättningen
inte är regelbunden, ska skatteavdrag dock göras enligt en
särskild skattetabell för engångsbelopp enligt 12 kap. 6 §.

18 § Skatteavdrag ska göras enligt en särskild skattetabell
för sjukpenning m.m., om ersättningen för arbete är sådan som
avses i 11 kap. 24 §, 30 § första stycket eller 31 § eller 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Första stycket gäller inte om ersättningen är vårdbidrag
enligt 22 kap. socialförsäkringsbalken.

19 § Skatteavdrag ska göras enligt en särskild skattetabell
för sjömän om ersättningen är sjöinkomst och mottagarens
huvudinkomst. Om ersättningen inte är regelbunden, ska
skatteavdrag dock göras enligt en särskild skattetabell för
engångsbelopp enligt 12 kap. 6 §.

Skatteavdrag med 30 procent

20 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en fysisk
person ska skatteavdrag göras med 30 procent av underlaget, om
ersättningen
1. inte är mottagarens huvudinkomst och inte heller sådan
sjukpenning m.m. som avses i 18 §,
2. gäller arbete som är avsett att pågå kortare tid än en
vecka,
3. redovisas i en förenklad arbetsgivardeklaration, eller
4. är sådan som avses i 10 kap. 13 § och mottagaren är godkänd
för F-skatt.

Obligatorisk förhöjning av skatteavdrag

21 § Ett förhöjt skatteavdrag ska göras från ersättning för
arbete som betalas ut till en fysisk person om
1. utbetalaren inte har inhämtat uppgift från Skatteverket om
vilket skatteavdrag som ska göras,
2. den som ska ta emot ersättningen inte har visat upp ett
beslut om preliminär A-skatt trots att utbetalaren har begärt
detta, och
3. ersättningen är mottagarens huvudinkomst.

Ett förhöjt skatteavdrag ska göras enligt den skattetabell som
närmast motsvarar skattesatsen för kommunal inkomstskatt för
den ort där utbetalaren har sitt kontor eller där ersättningen
i annat fall betalas ut, ökat med 10 procent av avdraget
enligt tabellen.

Frivillig förhöjning av skatteavdrag

22 § Om den som tar emot ersättning för arbete begär det, ska
utbetalaren göra ett förhöjt skatteavdrag från huvudinkomsten. Utbetalaren ska göra avdrag med det begärda beloppet senast
från och med det första utbetalningstillfället som infaller
två veckor efter begäran.

Utbetalaren får inte göra skatteavdrag enligt första stycket
om Skatteverket har omprövat ett beslut om preliminär A-skatt
på begäran av ett konkursbo eller Kronofogdemyndigheten enligt 66 kap. 15 §.

Skatteavdrag från förskott

23 § Skatteavdrag från ersättning för arbete som betalas ut i
form av förskott ska beräknas till så stor del av
skatteavdraget på hela ersättningen som det utbetalda beloppet
utgör av hela ersättningen.

Om hela ersättningen inte är känd när förskottet betalas ut,
ska skatteavdraget beräknas som om förskottet utgör hela
ersättningen för den aktuella tidsperioden.

När resterande belopp betalas ut, ska skatteavdrag göras med
återstående del av det sammanlagda avdraget för hela
ersättningen.

Skatteavdrag från ersättning för arbete till en juridisk
person

24 § Från ersättning för arbete som betalas ut till en
juridisk person ska skatteavdrag göras med 30 procent av
underlaget om inte annat följer av ett beslut om särskild
beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 §.

Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning

25 § Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning
som avses i 10 kap. 15 § ska göras med 30 procent om inte
annat följer av 26 § eller ett beslut om särskild
beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 §.

26 § Skatteavdrag från ränta, utdelning och annan avkastning
som avses i 10 kap. 15 § på utländska värdepapper ska göras
med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som dras
av i utlandet uppgår till 30 procent av räntan, utdelningen
eller avkastningen.

Skyldighet att följa och visa upp beslut

27 § En utbetalare ska följa ett beslut om särskild
beräkningsgrund enligt 55 kap. 9 § senast två veckor efter det
att utbetalaren fick del av det. Detsamma gäller ett beslut om
omprövning av beslut om preliminär A-skatt.

Om ett beslut om särskild beräkningsgrund meddelas efter den 18 januari beskattningsåret, ska den som beslutet gäller
genast visa upp det för den som ska göra skatteavdraget. Skyldigheten att visa upp ett sådant beslut gäller oberoende
av när det meddelas om beslutet gäller en juridisk person.


12 kap. Skattetabeller

1 § Allmänna och särskilda skattetabeller ska fastställas för
varje kalenderår enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Allmänna skattetabeller

2 § De allmänna skattetabellerna ska ange skatteavdraget på
olika inkomstbelopp, beräknade för en månad eller kortare tid.

3 § De allmänna skattetabellerna ska grundas på att
1. inkomsten är oförändrad under kalenderåret,
2. mottagaren bara kommer att beskattas för den inkomst som
anges i tabellen,
3. mottagaren inte ska betala någon annan skatt eller avgift
än

a) kommunal inkomstskatt,
b) statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster,
c) begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),
d) avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
och

e) avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund,
4. mottagaren inte kommer att medges något annat avdrag än
grundavdrag vid beskattningen, och
5. mottagaren kommer att medges skattereduktion för allmän
pensionsavgift och arbetsinkomst enligt 67 kap. 4-9 §§ inkomstskattelagen (1999:1229).

Tabellerna ska också ange skatteavdraget för
1. den som inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift
enligt 67 kap. 4 § inkomstskattelagen, och
2. den som inte har rätt till skattereduktion för
arbetsinkomst enligt 67 kap. 5-9 §§ inkomstskattelagen.

Särskilda skattetabeller

4 § De särskilda skattetabellerna för sjukpenning m.m. ska för
olika sjukpenninggrundande inkomster enligt 25 och 26 kap. socialförsäkringsbalken ange det skatteavdrag som ska göras
från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller 3 § första stycket.

5 § De särskilda skattetabellerna för sjömän ska grundas på
att den skattskyldige har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 64 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) och skattereduktion
enligt 67 kap. 3 § samma lag. I övrigt gäller 3 §.

6 § De särskilda skattetabellerna för engångsbelopp ska för
olika årsinkomster ange det skatteavdrag som ska göras från
ett visst engångsbelopp uttryckt i procent. Tabellerna ska
grundas på en för Sverige genomsnittlig sammanlagd skatte- och
avgiftssats.


AVDELNING V. SÄRSKILD INKOMSTSKATT


13 kap. Redovisning och betalning av särskild inkomstskatt

Beslut om särskild inkomstskatteredovisning

1 § Skatteverket beslutar huruvida skatt för en fysisk person
ska tas ut enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta (beslut om särskild
inkomstskatteredovisning). I ett beslut om särskild
inkomstskatteredovisning ska Skatteverket ange om
1. utbetalaren av den skattepliktiga ersättningen ska göra
skatteavdrag enligt 3 §, och
2. mottagaren har inkomster som är undantagna från
skatteplikt.

2 § Om Skatteverket har beslutat om särskild
inkomstskatteredovisning, ska den som beslutet gäller genast
visa upp beslutet för utbetalaren.

Skatteavdrag för särskild inkomstskatt

3 § Den som betalar ut kontant ersättning eller annat vederlag
som är skattepliktig inkomst enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta ska göra
skatteavdrag för sådan skatt om
1. Skatteverket i ett beslut om särskild
inkomstskatteredovisning har angett att skatteavdrag ska
göras, och
2. utbetalaren känner till beslutet.

Skatteavdrag ska dock inte göras om utbetalaren är
hemmahörande i utlandet.

4 § Den som betalar ut kontant ersättning eller annat vederlag
som är skattepliktig inkomst enligt lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska
göra skatteavdrag för sådan skatt.

5 § I fråga om skatteavdrag för särskild inkomstskatt gäller
bestämmelserna om
1. befrielse från skatteavdrag i 10 kap. 10 § första stycket 2 och andra stycket,
2. skyldighet att lämna uppgift om skatteavdrag i 10 kap. 19 §, och
3. värdering av förmåner vid beräkning av underlag för
skatteavdrag i 11 kap. 9-11 §§.

Första stycket 1 gäller inte skatteavdrag som avses i 4 §.

I vilka fall ska den skattskyldige redovisa och betala
skatten?

6 § Om utbetalaren är hemmahörande i utlandet, ska den som tar
emot ersättning eller annat vederlag som är skattepliktig
inkomst enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta redovisa och betala skatten.

7 § Den som är skattskyldig arrangör enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska redovisa och betala skatten.


AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA
UPPGIFTER


14 kap. Syftet med kontrolluppgifter

1 § Kontrolluppgifter ska lämnas för andra än uppgiftslämnaren
själv till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift
enligt

a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i
fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. registrering av skatteavdrag,
4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt

a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, och

b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., och
7. beskattning utomlands. Lag (2011:1289).


15 kap. Kontrolluppgift om intäkt i inkomstslaget tjänst

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §),
- för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3-7 §§),
- undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift (8 §),
- kontrolluppgiftens innehåll (9 och 10 §§), och
- värdering av ersättningar och förmåner (11 §).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

2 § Kontrolluppgift ska lämnas om utgiven ersättning och
förmån som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst. Kontrolluppgift ska inte lämnas om ersättningen eller förmånen
är skattefri av någon annan anledning än förhållandena hos
mottagaren och inte heller är avgiftspliktig enligt
socialavgiftslagen (2000:980).

Som utgiven ersättning räknas även
1. behållning på pensionssparkonto som ska avskattas i
inkomstslaget tjänst enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen (1999:1229), och
2. belopp som utgör intäkt i inkomstslaget tjänst och som
enligt en bestämmelse i inkomstskattelagen eller någon annan
lag ska anses som utbetalt.

I 22 kap. 10 och 11 §§ finns bestämmelser om skyldighet att
lämna kontrolluppgift om omständigheter som medför eller kan
medföra avskattning i inkomstslaget tjänst av
pensionsförsäkring eller av sådana avtal om tjänstepension som
är jämförbara med pensionsförsäkring. Lag (2012:835).

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

För vem ska kontrolluppgift lämnas?

3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

Den som ska lämna kontrolluppgift - huvudregeln

4 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har gett ut
ersättning eller förmån.

Förmån av framtida förvärv av värdepapper

5 § Kontrolluppgift om en sådan förmån som avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som innebär
en rätt att i framtiden förvärva värdepapper ska lämnas av den
i vars tjänst rättigheten har förvärvats.

Rabatt, bonus eller annan liknande förmån

6 § Om förmånen utgörs av rabatt, bonus eller annan förmån som
har getts ut på grund av kundtrohet eller liknande, ska
kontrolluppgift lämnas av den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen.

Ersättning eller förmån från utlandet som har sin grund i en
anställning i Sverige

7 § Om en ersättning eller en annan förmån än som avses i 5 § har getts ut av en fysisk person som är bosatt utomlands eller
av en utländsk juridisk person, ska kontrolluppgift lämnas av
den hos vilken mottagaren är anställd i Sverige om
1. ersättningen eller förmånen kan anses ha sin grund i
anställningen, och
2. det inte finns något anställningsförhållande mellan
utgivaren och mottagaren.

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

8 § Kontrolluppgift behöver inte lämnas om
1. sådan ersättning eller förmån för arbete som en fysisk
person eller ett dödsbo har gett ut, under förutsättning att

a) ersättningen eller förmånen inte motsvarar en utgift i en
näringsverksamhet,
b) skatteavdrag inte har gjorts, och

c) det som mottagaren under året har fått sammanlagt har haft
ett värde som understiger 1 000 kronor,
2. sådan ersättning eller förmån för arbete som har getts ut i
annat fall än som avses i 1, under förutsättning att

a) det som mottagaren under året har fått sammanlagt har haft
ett värde som understiger 100 kronor, och

b) skatteavdrag inte har gjorts,
3. sådan ersättning eller förmån som har redovisats i en
förenklad arbetsgivardeklaration, eller
4. sådan ersättning eller förmån som är skattepliktig enligt
lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl. och som har redovisats för mottagaren i
en arbetsgivardeklaration.

Kontrolluppgiftens innehåll

9 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut,
2. den tid ersättningen eller förmånen avser, om den bara
avser del av året,
3. antalet dagar med sjöinkomst samt på vilket fartyg och i
vilket fartområde tjänstgöringen har ägt rum,
4. om Skatteverket har bestämt värdet av en förmån enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § socialavgiftslagen (2000:980),
5. om ersättningen ges ut på grund av
tjänstepensionsförsäkring eller sådant avtal om tjänstepension
som avses i 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), och
6. arbetsställenummer enligt lagen (1984:533) om
arbetsställenummer m.m., om ett sådant har tilldelats.

Om kontrolluppgiften avser en ersättning med ett sådant
engångsbelopp på grund av personskada som avses i 11 kap. 38 § inkomstskattelagen, ska det i kontrolluppgiften anges om
engångsbelopp på grund av samma skada har getts ut tidigare
samt i så fall med vilket belopp och under vilket
utbetalningsår.

Om kontrolluppgiften avser ersättning eller förmån som inte
ska tas upp till beskattning men är avgiftspliktig enligt
socialavgiftslagen, ska i kontrolluppgiften värdet på sådan
ersättning eller förmån anges särskilt. Lag (2012:835).

10 § Om den uppgiftsskyldige har gett ut ersättning för sådana
utgifter som avses i 12 kap. 2 § första och andra styckena
inkomstskattelagen (1999:1229) och det av 10 kap. 3 § andra
stycket 9 eller 10 följer att skatteavdrag inte ska göras från
ersättningen, är det tillräckligt att det i kontrolluppgiften
anges att sådan ersättning har getts ut.

Värdering av ersättningar och förmåner

11 § Värdet av ersättningar och förmåner som har getts ut i
annat än pengar ska beräknas i enlighet med bestämmelserna i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

Vid beräkning av värdet av kostförmån och bilförmån får
bestämmelserna i 61 kap. 18, 19 och 19 b §§ inkomstskattelagen
tillämpas bara om Skatteverket har beslutat det enligt 2 kap. 10 b § socialavgiftslagen (2000:980).

Värdet av förmån av bostad i Sverige som inte är en
semesterbostad eller en bostad som avses i 61 kap. 3 a § inkomstskattelagen ska beräknas enligt sådana värdetabeller
som avses i 2 kap. 10 a § första stycket 1 och andra stycket
socialavgiftslagen. Om Skatteverket har bestämt värdet enligt 2 kap. 10 c § socialavgiftslagen, ska detta värde användas.


16 kap. Kontrolluppgift om intäkt och avdrag i inkomstslaget
näringsverksamhet

Ersättningar och förmåner

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ersättningar och förmåner
som anges i 3 § och som ska hänföras till inkomstslaget
näringsverksamhet.

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och, i de
fall som avses i 3 § 1 och 4, även för juridiska personer av
den som har gett ut ersättning eller förmån.

3 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. ersättning och förmån som har getts ut för arbete och som
utgivaren har gjort eller varit skyldig att göra skatteavdrag
från,
2. sjukpenning och annan sådan ersättning som avses i 15 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229),
3. sådant utbetalt stöd eller efterskänkt belopp som avses i 29 kap. inkomstskattelagen, och
4. betalning för

a) nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till
litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, inklusive
biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning,
hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller

b) upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.

Skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto

4 § Kontrolluppgift ska lämnas om
1. insättning enligt

a) 21 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) på skogskonto eller
skogsskadekonto, och

b) 32 kap. inkomstskattelagen på upphovsmannakonto,
2. uttag och utbetalning enligt

a) 21 kap. 36 § inkomstskattelagen från ett skogskonto eller
ett skogsskadekonto, och

b) 32 kap. 8 § inkomstskattelagen från ett upphovsmannakonto,
samt
3. överlåtelse, pantsättning eller övertagande av medel, om
dessa förhållanden är kända, enligt

a) 21 kap. 40 och 41 §§ inkomstskattelagen på skogskonto eller
skogsskadekonto, och

b) 32 kap. 11 § första stycket 1 eller 2 inkomstskattelagen på
upphovsmannakonto.

5 § Kontrolluppgift ska lämnas för kontohavaren av det
kontoförande kreditinstitutet.

6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. insatt belopp,
2. uttaget eller utbetalt belopp, och
3. överlåtelse, pantsättning eller övertagande av kontomedel.


17 kap. Kontrolluppgift om ränteinkomster och annan avkastning
på fordringsrätter

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränteinkomster.

Kontrolluppgift ska också lämnas om annan avkastning än
kapitalvinst som hänför sig till fordringsrätter och som utgör
intäkt i inkomstslaget kapital.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tillgodoräknat
eller betalat ut ränta eller annan avkastning.

Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon.

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

4 § Kontrolluppgift om ränteinkomster eller annan avkastning
behöver inte lämnas
1. för ett konto som det inte finns ett personnummer för och
som har öppnats före den 1 januari 1985, om räntan understiger 100 kronor under året eller, om kontot innehas av mer än en
person, räntan för var och en av dem understiger 100 kronor,
2. om den sammanlagda räntan på konton i annat fall än som
avses i 1 understiger 100 kronor under året för en person,
3. för skogskonto, skogsskadekonto, upphovsmannakonto och
pensionssparkonto, och
4. för tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid
tidpunkten när avkastningen överfördes eller betalades in till
kontot innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person
eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo.

Första stycket 4 gäller inte ränta och annan avkastning på
tillgångar som avses i 42 kap. 38 § eller ränta som avses i 42 kap. 42 § andra stycket 3 inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Kontrolluppgiftens innehåll

5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om tillgodoräknad
eller utbetald ränta och annan avkastning.

Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av utbetalt
belopp som utgör ränta, ska uppgift om det sammanlagda
utbetalda beloppet lämnas i kontrolluppgiften.

När två eller flera personer innehar ett konto

6 § Om ett konto innehas av två eller flera personer, ska
ränta eller annan avkastning fördelas mellan dem efter deras
andelar i räntan eller i annan avkastning eller, om dessa
andelar inte är kända för den uppgiftsskyldige, i lika stora
andelar.

Om ett konto innehas av fler än fem personer och en person
förfogar över kontot, behöver kontrolluppgift bara lämnas för
den person som förfogar över kontot.


18 kap. Kontrolluppgift om ränteutgifter

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränteutgifter.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tagit emot
ränta.

Uppgiftsskyldiga är andra juridiska personer än dödsbon.

Enskild som bara har tagit emot dröjsmålsränta behöver inte
lämna kontrolluppgift.

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

4 § Kontrolluppgift om ränteutgifter behöver inte lämnas om
den sammanlagda räntan för en person understiger 100 kronor
under året.

Kontrolluppgiftens innehåll

5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om mottagen ränta.

Om någon del av räntan har betalats i förskott, ska uppgift
bara lämnas om den del av räntan som avser tiden till och med
den 31 januari året efter beskattningsåret.

När två eller flera personer är betalningsansvariga för en
skuld

6 § Om två eller flera personer är betalningsansvariga för en
skuld, ska räntan fördelas mellan dem efter deras andelar i
räntan eller, om dessa andelar inte är kända för den
uppgiftsskyldige, i lika stora andelar.

Om en skuld är gemensam för fler än fem personer, behöver
kontrolluppgift bara lämnas för den person som kan anses som
företrädare för dem.


19 kap. Kontrolluppgift om avkastning på delägarrätter

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om ränta och utdelning på
delägarrätter.

Kontrolluppgift ska också lämnas om annan avkastning än
kapitalvinst som hänför sig till delägarrätter och som utgör
intäkt i inkomstslaget kapital.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tillgodoräknat
eller betalat ut ränta, utdelning eller annan avkastning.

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

4 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om ränta, utdelning eller
annan avkastning på
1. tillgångar på pensionssparkonto, och
2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid
tidpunkten när avkastningen överfördes eller betalades in till
kontot innehades av en obegränsat skattskyldig fysisk person
eller ett obegränsat skattskyldigt dödsbo.

Första stycket 2 gäller inte ränta, utdelning och annan
avkastning på tillgångar som avses i 42 kap. 38 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Kontrolluppgiftens innehåll

5 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om tillgodoräknad
eller utbetald ränta, utdelning och annan avkastning.

När fler än fem personer innehar en depå eller ett konto

6 § Om en depå eller ett konto innehas av fler än fem personer
och en person förfogar över depån eller kontot, behöver
kontrolluppgift bara lämnas för den person som förfogar över
depån eller kontot.


20 kap. Kontrolluppgift om avyttring av andelar i vissa
fonder och fondföretag

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av andelar i
1. en värdepappersfond,
2. ett sådant fondföretag som driver verksamhet i Sverige
enligt 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
3. en specialfond, eller
4. en utländsk specialfond som marknadsförs i Sverige enligt
lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa
investeringsfonder. Lag (2013:585).

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

3 § Kontrolluppgift om avyttring genom inlösen eller
avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämnas av
1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett
förvaringsinstitut, om förvaltningen av värdepappersfonden
eller fondföretaget har övergått till institutet,
2. AIF-förvaltare som förvaltar sådana fonder som avses i 1 § 3 och 4, eller av ett förvaringsinstitut, om
förvaltningen av fonden har övergått till institutet,
3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder, och
4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder.

Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk
AIF-förvaltare har slutit avtal med ett värdepappersinstitut
om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska
kontrolluppgiften i stället lämnas av
värdepappersinstitutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren
lämna kontrolluppgiften. Lag (2013:585).

4 § Kontrolluppgift om annan avyttring än inlösen av andelar
i sådana fonder och fondföretag som avses i 1 § ska lämnas av
förvaltare, om andelarna är förvaltarregistrerade.

Om en andel i ett fondföretag eller i en utländsk specialfond
inte är förvaltarregistrerad, ska kontrolluppgift lämnas av
ett värdepappersinstitut i det fall detta medverkar vid
avyttringen. Lag (2013:585).

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

5 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om avyttring av
1. tillgångar på pensionssparkonto, och
2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid
tidpunkten för avyttringen innehades av en obegränsat
skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt
dödsbo. Lag (2011:1289).

Kontrolluppgiftens innehåll

6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. kapitalvinst eller kapitalförlust,
2. slag av fond,
3. fondens identifikationsuppgifter,
4. om fonden är marknadsnoterad, och
5. om det är fråga om en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229).

Om den uppgiftsskyldige saknar uppgift om ersättning vid
avyttring, ska andelens marknadsvärde på avyttringsdagen
användas vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust. Om avyttringsdagen inte är känd, ska marknadsvärdet på dagen
då avyttringen registrerades användas.

Om uppgift saknas om anskaffningsutgift, ska uppgift lämnas om
ersättningen vid avyttringen efter avdrag för utgifterna för
avyttringen i stället för kapitalvinsten eller
kapitalförlusten. Lag (2011:1289).


21 kap. Kontrolluppgift om avyttring av fordringsrätter och
vissa andra delägarrätter

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om
1. avyttring av andra delägarrätter än sådana som avses i 20 kap. 1 § och av fordringsrätter, om inte kontrolluppgift
ska lämnas enligt 2,
2. slutförande av options- och terminsaffärer, som inte
innebär förvärv eller försäljning av egendom, samt
3. utfärdande av optioner.

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

2 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas av
1. värdepappersinstitut i de fall de medverkar vid avyttring
av delägarrätt eller fordringsrätt och kontrolluppgift inte
ska lämnas av dem som avses i 2-7,
2. värdepappersinstitut i de fall de registrerar en option
eller en termin eller på annat sätt medverkar vid utfärdandet
av optionen eller vid slutförandet av options- eller
terminsaffären,
3. kreditmarknadsföretag,
4. garantimyndigheten enligt lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti eller lagen (1999:158) om investerarskydd,
5. den som har betalat ut ersättning vid avyttring genom
inlösen,
6. försäkringsgivare som har betalat ut ersättning på grund av
en sådan försäkring som ett värdepappersbolag har tecknat för
skadeståndsskyldighet som det kan komma att ådra sig när
tjänster utförs i rörelsen, och
7. den som för eller har fört ett investeringssparkonto vid
avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift

4 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om avyttring av
1. tillgångar på pensionssparkonto, och
2. tillgångar på ett investeringssparkonto, om kontot vid
tidpunkten för avyttringen innehades av en obegränsat
skattskyldig fysisk person eller ett obegränsat skattskyldigt
dödsbo.

Första stycket 2 gäller inte avyttring av tillgångar som avses
i 42 kap. 38 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289).

Kontrolluppgiftens innehåll

5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. den ersättning som har överenskommits efter avdrag för
försäljningsprovision och liknande utgifter,
2. antalet delägarrätter eller fordringsrätter,
3. delägarrätternas eller fordringsrätternas slag och sort,
4. den kontanta ersättningen vid sådana byten av andelar som
avses i 48 a kap. 2 § och 49 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229), samt
5. om det är fråga om en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen samt den ersättning som avses i den
paragrafen.

Om ett terminsavtal slutförs genom att den ena parten säljer
en tillgång samtidigt som samma part förvärvar en mindre
tillgång av samma slag, får uppgift lämnas om
bruttoersättningen vid försäljningen. Lag (2011:1289).

6 § Om en utbetalning avser även annat än ersättning för
delägarrätter eller fordringsrätter och den uppgiftsskyldige
inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som utgör
ersättning för sådana rätter, ska uppgift om det sammanlagda
utbetalda beloppet lämnas i kontrolluppgiften.

När delägarrätter eller fordringsrätter ägs gemensamt av flera
personer

7 § Om delägarrätter eller fordringsrätter ägs gemensamt av
flera personer och det vid avyttringen har upprättats en
rapport enligt 8 kap. 27 § lagen (2007:528) om
värdepappersmarknaden, behöver kontrolluppgift bara lämnas för
den person som anges i rapporten.


22 kap. Kontrolluppgift om vissa andra förhållanden

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om skyldighet att
lämna kontrolluppgift om
- överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa
bostadsföretag (2 och 3 §§),
- upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med
hyresrätt (4 §),
- samfällighet (5 och 6 §§),
- räntebidrag (7 §),
- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (8 och 9 §§),
- avskattning av pensionsförsäkring (10 §),
- tjänstepensionsavtal (11 §),
- underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar (12 §),
- skattereduktion för förmån av hushållsarbete (13 §),
- elcertifikat (14 §),
- utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade
utsläpps-minskningar (15 §),
- schablonintäkt vid innehav av ett investeringssparkonto (16 §),
- schablonintäkt vid innehav av andelar i värdepappersfonder,
fondföretag, specialfonder och utländska specialfonder (17-21 §§),
- investeraravdrag (23 och 24 §§), och
- skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el (25 §). Lag (2015:768).

Överlåtelse av privatbostadsrätt och andelar i vissa
bostadsföretag

2 § Kontrolluppgift ska lämnas om överlåtelse av en
privatbostadsrätt.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
privatbostadsföretaget.

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. lägenhetens beteckning,
2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv,
3. ersättningen vid överlåtelsen,
4. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1983, ersättningen vid detta förvärv,
5. överlåtarens andel av innestående medel i inre
reparationsfond eller liknande fond vid avyttringen och, om
överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten efter år 1973,
andelen vid detta förvärv,
6. kapitaltillskott som har lämnats efter år 1973 och som
överlåtaren enligt 46 kap. 7 § inkomstskattelagen (1999:1229) får räkna in i omkostnadsbeloppet, samt
7. om överlåtaren förvärvade privatbostadsrätten senast år 1973, överlåtarens andel av privatbostadsföretagets
förmögenhet den 1 januari 1974, beräknad enligt 46 kap. 14 § inkomstskattelagen.

3 § Kontrolluppgift ska lämnas om överlåtelse av en medlems
eller en delägares andel i en svensk ekonomisk förening eller
ett svenskt aktiebolag som inte uppfyller villkoren i 2 kap. 17 § inkomstskattelagen (1999:1229) för att vara ett
privatbostadsföretag men som tillhandahåller bostäder åt sina
medlemmar eller delägare i byggnader som ägs av föreningen
eller bolaget, om det till andelen är knutet en sådan bostad.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
sådana svenska ekonomiska föreningar och svenska aktiebolag
som avses i första stycket.

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas:
1. bostadens beteckning,
2. tidpunkten för överlåtelsen och för överlåtarens förvärv,
3. ersättningen vid överlåtelsen, samt
4. om överlåtaren förvärvade andelen efter år 1983,
ersättningen vid detta förvärv.

Upplåtelse av privatbostad eller bostad som innehas med
hyresrätt

4 § Kontrolluppgift ska lämnas om upplåtelse av en
privatbostad eller en bostad som innehas med hyresrätt.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
den som har gett ut ersättning eller förmån för bostad. Detta
gäller dock bara om utbetalaren även har betalat ut ersättning
för arbete till mottagaren och har gjort eller varit skyldig
att göra skatteavdrag från denna ersättning.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om ersättningen eller
förmånen.

Samfällighet

5 § Kontrolluppgift ska lämnas om utdelning till delägare i
sådana samfälligheter som avses i 6 kap. 6 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
den juridiska person som förvaltar samfälligheten.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om utbetald utdelning
och hur stor del av utdelningen som kommer från intäkt av
skogsbruk som bedrivs i samfälligheten.

6 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan
samfällighet än som avses i 6 kap. 6 § första stycket
inkomstskattelagen (1999:1229), ska kontrolluppgift lämnas om
privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster
som är avkastning av kapital.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
den juridiska person som förvaltar samfälligheten.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om
privatbostadsfastighetens andel av samfällighetens inkomster
till den del dessa överstiger 600 kronor.

Räntebidrag

7 § Kontrolluppgift ska lämnas om statliga räntebidrag för
bostadsändamål.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
Boverket. I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om utbetalt räntebidrag
eller eftergiven återbetalningsskyldighet. Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

8 § Kontrolluppgift ska lämnas om pensionsförsäkringar och
pensionssparkonton.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
försäkringsgivare och pensionssparinstitut.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om betalda premier och
gjorda inbetalningar som avdrag får göras för enligt 59 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229).

9 § Kontrolluppgift ska lämnas om
1. sådan överföring av hela värdet i en pensionsförsäkring som
avses i 58 kap. 18 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. försäkringsgivares överlåtelse eller överföring av en
pensionsförsäkring till en annan försäkringsgivare eller till
en annan del av försäkringsgivarens verksamhet.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska
personer av den försäkringsgivare som har överfört värdet i
försäkringen eller överlåtit eller överfört försäkringen.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om det överlåtna eller
överförda värdet. Kontrolluppgiften ska också innehålla
nödvändiga identifikationsuppgifter för försäkringstagaren,
den försäkrade och den mottagande försäkringsgivaren.

Avskattning av pensionsförsäkring

10 § Kontrolluppgift ska lämnas om omständigheter som medför
eller kan medföra avskattning av en pensionsförsäkring enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
försäkringsgivare.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet som
medför eller kan medföra avskattning och det kapital som
hänför sig till försäkringen när omständigheten inträffar. Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga
identifikationsuppgifter för försäkringstagaren och den
försäkrade.

Tjänstepensionsavtal

11 § Kontrolluppgift som avses i 9 och 10 §§ ska också lämnas
av utländska tjänstepensionsinstitut om sådana avtal om
tjänstepension som är jämförbara med pensionsförsäkring.

Underlag för avkastningsskatt på livförsäkringar

12 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan försäkring eller
sådant avtal om tjänstepension som avses i 2 § första stycket 6-10 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska
personer av försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om kapitalunderlag för
försäkringen respektive avtalet om tjänstepension beräknat
enligt 3 a-3 c §§ lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Kontrolluppgiften ska också innehålla uppgift om huruvida
1. försäkringen är en pensionsförsäkring eller en
kapitalförsäkring, eller
2. avtalet om tjänstepension är jämförbart med en
pensionsförsäkring eller en kapitalförsäkring. Lag (2011:1289).

Skattereduktion för förmån av hushållsarbete

13 § Kontrolluppgift ska lämnas om skattereduktion för
förmån av hushållsarbete enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), om den som utför arbetet var godkänd för F-skatt
vid någon av de tidpunkter som anges i 67 kap. 16 § 1 inkomstskattelagen eller har ett intyg eller någon annan
handling som avses i 67 kap. 17 § samma lag.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon
av den som har gett ut förmånen.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om underlaget för
skattereduktionen och hur stor del av underlaget som avser
sådant hushållsarbete som anges i 67 kap. 13 § inkomstskattelagen. Lag (2015:768).

Elcertifikat

14 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av
elcertifikat.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon
av Statens energimyndighet.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om antalet avyttrade
elcertifikat och försäljningspriset. Lag (2015:599).

Utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade
utsläppsminskningar

15 § Kontrolluppgift ska lämnas om avyttring av
utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade
utsläppsminskningar.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
Statens energimyndighet.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om antalet avyttrade
utsläppsrätter, utsläppsminskningsenheter och certifierade
utsläppsminskningar.

Schablonintäkt för investeringssparkonto

16 § Kontrolluppgift ska lämnas om sådan schablonintäkt för
investeringssparkonto som avses i 42 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon av
den som för eller har fört investeringssparkontot.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om storleken på
schablonintäkten.

Schablonintäkt vid innehav av andelar i vissa fonder och
fondföretag

17 § Kontrolluppgift ska lämnas om schablonintäkt vid innehav
av andelar i sådana fonder och fondföretag som avses i 20 kap. 1 §. Lag (2013:585).

18 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
dödsbon. Lag (2011:1289).

19 § Kontrolluppgift ska lämnas av

1. sådana fondbolag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 8 lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller av ett
förvaringsinstitut, om förvaltningen av värdepappersfonden
eller fondföretaget har övergått till institutet,
2. AIF-förvaltare som förvaltar sådana fonder som avses i 20 kap. 1 § 3 och 4, eller av ett förvaringsinstitut om
förvaltningen av fonden har övergått till institutet,
3. förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder, och

4. fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder.

Om ett förvaltningsbolag, ett fondföretag eller en utländsk
AIF-förvaltare har slutit avtal med ett värdepappersinstitut
om att ombesörja försäljning och inlösen av andelar, ska
kontrolluppgiften i stället lämnas av
värdepappersinstitutet.

Om en andel är förvaltarregistrerad ska i stället förvaltaren
lämna kontrolluppgiften. Lag (2013:585).

20 § Kontrolluppgift ska inte lämnas om schablonintäkt vid
innehav av tillgångar på ett pensionssparkonto eller ett
investeringssparkonto. Lag (2011:1289).

21 § I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om storleken på
sådan schablonintäkt som avses i 42 kap. 43 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1289).

22 § Har upphävts genom lag (2015:768).

Investeraravdrag

23 § Kontrolluppgift ska lämnas om investeraravdrag enligt 43 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon
av det företag som investeraravdraget hänför sig till.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om underlaget för
investeraravdrag. Kontrolluppgiften ska också innehålla
uppgift om fysiska personers och dödsbons sammanlagda
betalning för andelar i företaget under året, som kan utgöra
underlag för investeraravdrag. Lag (2013:772).

24 § Kontrolluppgift ska lämnas om omständighet som medför
eller kan medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomstskattelagen (1999:1229),
om omständigheten är känd.

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon
av det företag som investeraravdraget hänför sig till.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om den omständighet
som medför eller kan medföra återföring av
investeraravdrag. Lag (2013:772).

Skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el

25 § Kontrolluppgift ska lämnas om skattereduktion för
mikroproduktion av förnybar el enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och juridiska
personer av nätkoncessionshavaren.

I kontrolluppgiften ska uppgift lämnas om
1. hur många kilowattimmar el som har matats in i
anslutningspunkten under året,
2. hur många kilowattimmar el som har tagits ut i
anslutningspunkten under året, och
3. anslutningspunktens identifikationsuppgifter.

Om flera personer har anmält till nätkoncessionshavaren att
de framställer och matar in förnybar el i en och samma
anslutningspunkt, ska kontrolluppgiften också innehålla
uppgift om den procentuella andelen av underlaget för
skattereduktionen. Lag (2014:1471).


22 a kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av
avtalet mellan Sveriges regering och Amerikas förenta staters
regering för att förbättra internationell efterlevnad av
skatteregler och för att genomföra FATCA (FATCA-avtalet). Bestämmelserna ges i följande ordning:
- skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §),
- för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§),
och
- kontrolluppgiftens innehåll (5-8 §§). Lag (2015:69).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

2 § Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant
rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton
med anledning av FATCA-avtalet. Lag (2015:69).

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning
av FATCA-avtalet vars innehav av ett konto medför att kontot
är ett rapporteringspliktigt konto.

Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet vars innehav av
ett konto inte medför att kontot är ett rapporteringspliktigt
konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant
bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som
medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska
personerna. Lag (2015:69).

4 § Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant
rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen (2015:62) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton med anledning av
FATCA-avtalet. Lag (2015:69).

Kontrolluppgiftens innehåll

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga
konton

5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för
rapporteringspliktiga konton:
1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
2. kontots identifikationsuppgifter,
3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om
kontot har avslutats under året, omedelbart före kontots
avslutande,
4. det amerikanska skatteregistreringsnumret (TIN) för den
som kontrolluppgiften lämnas för, om den uppgiften finns,
och
5. när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller
vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som
är

a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en
passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det
rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

Om det amerikanska skatteregistreringsnumret saknas för en
fysisk person som kontrolluppgift ska lämnas för, ska
kontrolluppgiften i stället innehålla uppgift om
födelsedatum. Lag (2015:918).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
är depåkonton

6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för
rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:62) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning
av FATCA-avtalet:
1. sammanlagd ränta, utdelning respektive annan avkastning på
tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats
ut under året, och
2. sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av
tillgångar som, efter avdrag för försäljningsprovision och
liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till
kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som
förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare
för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen. Lag (2015:69).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
är inlåningskonton

7 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton
som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första
stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats
eller betalats ut till kontot under året. Lag (2015:69).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
varken är depåkonton eller inlåningskonton

8 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton
som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas
om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats
ut under året på tillgångar på konto som det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär
eller garant för. Lag (2015:69).


22 b kap. Kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och
odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser med anledning av
rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring
av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt
utbyte av upplysningar i fråga om beskattning och med
anledning av det multilaterala avtalet mellan behöriga
myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om
finansiella konton som undertecknades den 29 oktober 2014. Bestämmelserna ges i följande ordning:
- skyldighet att lämna kontrolluppgift (2 §),
- för vem och av vem kontrolluppgift ska lämnas (3 och 4 §§),
- kontrolluppgiftens innehåll avseende rapporteringspliktiga
konton, (5-8 §§), och
- kontrolluppgiftens innehåll avseende odokumenterade konton (9 §). Lag (2015:918).

Skyldighet att lämna kontrolluppgift

2 § Kontrolluppgift ska lämnas om ett sådant
rapporteringspliktigt konto som avses i 2 kap. 20 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton
vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton.

Kontrolluppgift ska också lämnas om ett sådant odokumenterat
konto som avses i 2 kap. 22 § den lagen. Lag (2015:918).

För vem och av vem ska kontrolluppgift lämnas?

3 § Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och
sådana enheter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt
utbyte av upplysningar om finansiella konton vars innehav av
ett konto medför att kontot är ett rapporteringspliktigt
konto.

Kontrolluppgift ska även lämnas för en enhet som innehar ett
konto om en eller flera fysiska personer har ett sådant
bestämmande inflytande som avses i 2 kap. 18 § den lagen som
medför att kontot är ett rapporteringspliktigt konto. Kontrolluppgift ska då även lämnas för den eller de fysiska
personerna. Lag (2015:918).

4 § Kontrolluppgift ska lämnas av ett sådant
rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton. Lag (2015:918).

Kontrolluppgiftens innehåll avseende rapporteringspliktiga
konton

Uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga
konton

5 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för
rapporteringspliktiga konton:
1. att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,
2. den eller de stater eller jurisdiktioner som den person
som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan
antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4-8 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton
vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton,
3. kontots identifikationsuppgifter,
4. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om
kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats,
5. skatteregistreringsnummer (TIN) för den som
kontrolluppgiften lämnas för, om den uppgiften finns, och
6. när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller
vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som
är

a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en
passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för det
rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

Om skatteregistreringsnumret saknas för en fysisk person som
kontrolluppgift ska lämnas för, ska kontrolluppgiften i
stället innehålla uppgift om födelsedatum och, om uppgiften
finns i det rapporteringsskyldiga finansiella institutets
elektroniskt sökbara databaser, personens födelseort. Lag (2015:918).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
är depåkonton

6 § I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för
rapporteringspliktiga konton som är sådana depåkonton som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:911) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt
utbyte av upplysningar om finansiella konton:
1. sammanlagd ränta, utdelning respektive annan avkastning på
tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats
ut under året, och
2. sammanlagd ersättning från försäljning eller inlösen av
tillgångar som, efter avdrag för försäljningsprovision och
liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till
kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet har agerat som
förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare
för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen. Lag (2015:918).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
är inlåningskonton

7 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton
som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första
stycket 1 lagen (2015:911) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton uppgift lämnas om
sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut
till kontot under året. Lag (2015:918).

Uppgifter som ska lämnas om rapporteringspliktiga konton som
varken är depåkonton eller inlåningskonton

8 § I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton
som inte är depåkonton eller inlåningskonton uppgift lämnas
om sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats
ut under året på tillgångar på konto som det
rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär
eller garant för. Lag (2015:918).

Kontrolluppgiftens innehåll avseende odokumenterade konton

9 § I kontrolluppgiften om odokumenterade konton ska uppgift
lämnas om kontots identifikationsuppgifter. Lag (2015:918).


23 kap. Kontrolluppgift om utländska förhållanden

Betalningar till och från utlandet

1 § Kontrolluppgift ska lämnas om direkta och indirekta
betalningar som överstiger 150 000 kronor eller utgör
delbetalningar av en summa som överstiger 150 000 kronor, om
betalningarna görs
1. till utlandet från en obegränsat skattskyldig,
2. från utlandet till en obegränsat skattskyldig, eller
3. inom landet mellan en obegränsat skattskyldig och en
begränsat skattskyldig.

Kontrolluppgift ska lämnas för juridiska personer och fysiska
personer av den som har förmedlat betalningen.

I kontrolluppgiften om betalning till utlandet ska följande
uppgifter lämnas:
1. betalningens belopp i använd valuta,
2. betalningsdatum,
3. valutakod,
4. vilket land som betalningen har gjorts till,
5. vad betalningen avser, och
6. betalningsmottagaren.

I kontrolluppgiften om betalning från utlandet ska följande
uppgifter lämnas:
1. betalningens belopp i använd valuta,
2. betalningsdatum,
3. valutakod, och
4. vilket land som betalningen kommer från.

Begränsat skattskyldiga

2 § Kontrolluppgifter enligt 15 kap., 16 kap. 1 § om
ersättning som avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a, 2 a och 3 a, 17, 19, 20, 21 kap., 22 kap. 2, 3, 9-11, 17-21 och 23-25 §§, 22 a kap. samt 22 b kap. ska även lämnas för
fysiska personer som är begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse
omständigheter som medför eller kan medföra avskattning
enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lag (2015:918).

3 § Kontrolluppgifter enligt 16 kap. 1 § om ersättning som
avses i 16 kap. 3 § 4 och 22 kap. 25 § ska även lämnas för
juridiska personer som är begränsat skattskyldiga. Lag (2014:1471).

3 a § Kontrolluppgifter enligt 22 a kap. ska även lämnas för
sådana enheter som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning
av FATCA-avtalet som är begränsat skattskyldiga. Lag (2015:69).

3 b § Kontrolluppgifter enligt 22 b kap. ska även lämnas för
sådana enheter som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om
identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt
utbyte av upplysningar om finansiella konton som är begränsat
skattskyldiga. Lag (2015:918).

Utländska försäkringar

4 § Den som har förmedlat en utländsk försäkring som avses i 22 kap. 12 § ska lämna sådana uppgifter att försäkringsgivaren
och försäkringstagaren kan identifieras.

Förbindelse och åtagande att lämna kontrolluppgift

5 § Utländska företag som driver bankverksamhet,
värdepappersrörelse, fondverksamhet, finansieringsverksamhet
eller försäkringsverksamhet i Sverige utan att inrätta en
filial eller motsvarande etablering i landet, ska innan
verksamheten inleds ge in en skriftlig förbindelse till
Finansinspektionen om att lämna kontrolluppgifter i enlighet
med bestämmelserna i denna lag. Detsamma gäller en utländsk
AIF-förvaltare som förvaltar en specialfond eller som
marknadsför en utländsk specialfond i Sverige enligt lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.

Skyldigheten att lämna en sådan förbindelse gäller inte ett
utländskt företag som hör hemma i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som på grund av
bestämmelser i den staten är förhindrat att lämna
kontrolluppgifter. Skyldigheten gäller inte heller
försäkringsgivare inom EES som bara meddelar
pensionsförsäkring enligt 58 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2013:585).

6 § Försäkringsgivare som meddelar försäkring från fast
driftställe utanför Sverige men i en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, ska för varje
pensionsförsäkringsavtal ge in ett åtagande till Skatteverket
om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkring enligt 15 och 22 kap. samt 2 §.

Detta gäller också utländska tjänstepensionsinstitut som ingår
sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med en
pensionsförsäkring.

Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter
för försäkringsgivaren, försäkringstagaren, den försäkrade och
pensionsförsäkringsavtalet.

En kopia av försäkringsavtalet ska lämnas in tillsammans med
åtagandet.

7 § Har upphävts genom lag (2015:768).

8 § En sådan värdepapperscentral som avses i 1 kap. 3 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska ge in ett åtagande till Skatteverket om att lämna kontrolluppgifter enligt 17 och 19-22 kap. samt 2 §, om
1. värdepapperscentralen hör hemma i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige,
2. värdepapperscentralen inte bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige,
3. värdepapperscentralen

a) kommer att tillgodoräkna eller betala ut ränta, utdelning eller annan avkastning,
b) kommer att betala ut ersättning vid avyttring genom inlösen, eller

c) kommer att vidta någon åtgärd som medför skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 20 kap. och 22 kap. 17-21 §§, och
4. detta görs för ett sådant avstämningsbolag som avses i 1 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551).

Åtagandet ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för värdepapperscentralen och avstämningsbolaget.

Det som sägs i första stycket 2-4 och andra stycket om värdepapperscentral gäller även andra utländska juridiska personer än värdepapperscentraler. Lag (2016:64).


24 kap. Övriga bestämmelser om kontrolluppgifter

När ska kontrolluppgifter lämnas?

Huvudregeln

1 § Kontrolluppgifter ska lämnas för varje kalenderår och ha
kommit in till Skatteverket senast den 31 januari närmast
följande kalenderår.

Kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och
tjänstepensionsavtal

2 § Kontrolluppgift enligt 22 kap. 9-11 §§ ska ha kommit in
till Skatteverket inom 14 dagar från den dag då den
omständighet som utlöste kontrolluppgiftsskyldigheten
inträffade.

Kontrolluppgifter med anledning av automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton

2 a § Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. ska ha
kommit in till Skatteverket senast den 15 maj närmast
följande kalenderår. Lag (2015:918).

Kontrolluppgifter om skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto

3 § Kontrolluppgift enligt 16 kap. 4 § 1 ska ha kommit in till
Skatteverket senast den 30 juni närmast följande kalenderår.

Uppgifter som ska finnas i alla kontrolluppgifter

4 § En kontrolluppgift ska innehålla
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den
uppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för,
2. uppgift om skatteavdrag och innehållen utländsk källskatt,
samt
3. uppgift om huruvida den person som kontrolluppgiften
lämnas för är företagsledare, närstående till en sådan person
eller delägare, om uppgiften lämnas av ett fåmansföretag
eller ett fåmanshandelsbolag.

Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. ska dock bara
innehålla uppgifter enligt första stycket 1. Lag (2015:918).


25 kap. Undantag från kontrolluppgiftsskyldighet

1 § Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter gäller inte
uppgifter som saknar betydelse för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift
enligt de lagar som anges i 14 kap. 1 § 1,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), 3. registrering av skatteavdrag, 4. bestämmande av skattereduktion,
5. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
6. beskattning enligt

a) lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, och

b) lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., och 7. Sveriges åtaganden inom det internationella utbytet av
information.


26 kap. Skattedeklaration

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- vem som ska lämna en skattedeklaration (2 §),
- vilken sorts skattedeklaration som ska lämnas (3-9 §§),
- redovisningsperioder (10-17 §§),
- vad de olika skattedeklarationerna ska innehålla (18-25 §§),
- när en skattedeklaration ska lämnas (26-37 §§), och
- särskilda bestämmelser om redovisning (38 och 39 §§).

Vem ska lämna en skattedeklaration?

2 § En skattedeklaration ska lämnas av
1. den som är skyldig att göra skatteavdrag eller betala
arbetsgivaravgifter eller som har gjort ett skatteavdrag utan
att vara skyldig att göra det,
2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
3. den som ska registreras enligt 7 kap. 1 § första stycket 4, 5 eller 6,
4. den som är skyldig att jämka ingående mervärdesskatt
enligt 8 a kap. eller 9 kap. 9-13 §§ mervärdesskattelagen,
5. den som är skattskyldig för punktskatt enligt någon av de
lagar som anges i 3 kap. 15 §,
6. den som är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. och som ska redovisa och betala skatt enligt 13 kap. 6 och 7 §§, och
7. den som begär återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 a § mervärdesskattelagen. Lag (2015:892).

Vilken sorts skattedeklaration ska lämnas?

Arbetsgivardeklaration

3 § Skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redovisas i en
arbetsgivardeklaration för redovisningsperioder.

Den som är registrerad ska lämna en arbetsgivardeklaration för
varje redovisningsperiod. Om den registrerade skriftligen
upplyser Skatteverket om att det varken finns skatteavdrag
eller arbetsgivaravgifter att redovisa för en viss
redovisningsperiod, behöver deklaration dock inte lämnas för
den perioden. Det gäller även om bara en förenklad
arbetsgivardeklaration enligt 4 § ska lämnas för
redovisningsperioden.

Förenklad arbetsgivardeklaration

4 § En fysisk person eller ett dödsbo som har betalat ut
ersättning för arbete till en annan fysisk person får fullgöra
skyldigheten att lämna arbetsgivardeklaration för den
ersättningen genom att lämna en förenklad
arbetsgivardeklaration, om ersättningen inte utgör utgift i en
näringsverksamhet som utbetalaren bedriver.

En förenklad arbetsgivardeklaration ska bara lämnas för
redovisningsperioder då ersättning har betalats ut. En
deklaration ska lämnas för varje betalningsmottagare.

Mervärdesskattedeklaration

5 § Den som är skyldig att lämna en skattedeklaration enligt 2 § 2, 3 eller 4 ska, om inte annat följer av 7 § andra
stycket, fullgöra skyldigheten genom att lämna en
mervärdesskattedeklaration för redovisningsperioder.

Den som är registrerad ska lämna en mervärdesskattedeklaration
för varje redovisningsperiod.

Punktskattedeklaration

6 § Punktskatt ska redovisas i en punktskattedeklaration för
redovisningsperioder om inte annat följer av 8 §.

Den som är registrerad ska lämna en punktskattedeklaration för
varje redovisningsperiod.

Särskilda skattedeklarationer

7 § Den som är betalningsskyldig bara på grund av felaktigt
debiterad mervärdesskatt enligt 1 kap. 2 e § mervärdesskattelagen (1994:200) ska redovisa betalningen i en
särskild skattedeklaration för den redovisningsperiod då
debiteringen har gjorts.

Den som är skattskyldig bara på grund av förvärv av sådana
nya transportmedel eller punktskattepliktiga varor som avses
i 2 a kap. 3 § första stycket 1 eller 2 mervärdesskattelagen
ska redovisa mervärdesskatten i en särskild skattedeklaration
för varje förvärv.

Den som vid omsättning av nya transportmedel begär
återbetalning av ingående skatt enligt 10 kap. 11 a § mervärdesskattelagen ska redovisa skatten i en särskild
skattedeklaration för varje omsättning. Lag (2015:892).

8 § Punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration
för varje händelse som medför skattskyldighet, om den som är
skyldig att lämna skattedeklaration är skattskyldig enligt
1. lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om
alkoholskatt, eller lagen (1994:1776) om skatt på energi och
inte ska registreras till följd av 7 kap. 1 §,
2. 16 § första stycket lagen om tobaksskatt, 15 § första
stycket lagen om alkoholskatt eller 4 kap. 9 § första stycket
lagen om skatt på energi och ska registreras enligt 7 kap. 1 § samt inte företräds av en representant som är godkänd av
Skatteverket, eller
3. lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.

9 § Den som är skyldig att lämna skattedeklaration enligt 2 § 6 ska lämna en särskild skattedeklaration för varje
skattepliktig ersättning.

Redovisningsperioder

Kalendermånad är huvudregeln

10 § En redovisningsperiod omfattar en kalendermånad, om inte
något annat föreskrivs.

Kalenderkvartal och beskattningsår för mervärdesskatt

11 § Om beskattningsunderlaget för mervärdesskatt, exklusive
unionsinterna förvärv och import, beräknas sammanlagt uppgå
till högst 40 miljoner kronor för beskattningsåret, ska
redovisningsperioden för mervärdesskatt vara ett
kalenderkvartal. Om samma underlag beräknas sammanlagt uppgå
till högst en miljon kronor, ska redovisningsperioden vara ett
beskattningsår.

12 § För den som är skyldig att lämna skattedeklaration enligt 2 § 3 är redovisningsperioden ett kalenderkvartal.

Kortare redovisningsperiod än kalenderkvartal eller
beskattningsår

13 § Skatteverket ska besluta att redovisningsperioden för
mervärdesskatt ska vara en kalendermånad i stället för ett
kalenderkvartal eller en kalendermånad eller ett
kalenderkvartal i stället för ett beskattningsår om
1. den deklarationsskyldige begär det, eller
2. det finns särskilda skäl.

Ett beslut enligt första stycket 1 ska gälla minst 24 på
varandra följande kalendermånader, om inte särskilda skäl
talar emot det.

Från vilken tidpunkt gäller en ändring mellan kalenderkvartal
och kalendermånad?

14 § Ett beslut enligt 13 § första stycket 2 om att
redovisningsperioden för mervärdesskatt ska vara en
kalendermånad i stället för ett kalenderkvartal gäller från
ingången av det kalenderkvartal som har gått ut närmast före
dagen för beslutet. Om beslutet meddelas efter den tidpunkt då
deklaration enligt 26 § ska lämnas för kalenderkvartalet eller
om deklaration har lämnats för kalenderkvartalet då beslutet
meddelas, ska beslutet dock gälla från ingången av det
kalenderkvartal då det meddelades.

Om det finns särskilda skäl, gäller första stycket även beslut
enligt 13 § första stycket 1.

15 § Om redovisningsperioden för mervärdesskatt ändras till en
kalendermånad i stället för ett kalenderkvartal eller omvänt i
andra fall än de som avses i 14 §, ska den nya
redovisningsperioden börja gälla efter utgången av det
kalenderkvartal då den deklarationsskyldige underrättade
Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller Skatteverket
beslutade om ändringen.

Från vilken tidpunkt gäller en ändring från eller till
beskattningsår?

16 § Om redovisningsperioden för mervärdesskatt ändras från
eller till ett beskattningsår, ska den nya
redovisningsperioden gälla från ingången respektive efter
utgången av det beskattningsår då den deklarationsskyldige
underrättade Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller
Skatteverket beslutade om ändringen.

Beskattningsår som redovisningsperiod för punktskatt

17 § För den som kan beräknas redovisa punktskatt med ett
nettobelopp på högst 50 000 kronor för beskattningsåret får
Skatteverket besluta att redovisningsperioden för punktskatten
ska vara ett beskattningsår.

Redovisningsperioden för punktskatt ska bestämmas att gälla
från ingången av det beskattningsår då den
deklarationsskyldige ansökte om att ha beskattningsår som
redovisningsperiod eller från utgången av det beskattningsår
då den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om en
ändring av redovisningsperioden enligt 7 kap. 4 § eller verket
beslutade om en sådan ändring.

Beslutet upphör att gälla om den deklarationsskyldige försätts
i konkurs. Den pågående redovisningsperioden löper i sådana
fall ut vid utgången av den kalendermånad då konkursbeslutet
har fattats.

Vad ska de olika skattedeklarationerna innehålla?

Samtliga skattedeklarationer

18 § En skattedeklaration ska innehålla
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgift om den redovisningsperiod som redovisning lämnas
för, och
3. de ytterligare uppgifter som Skatteverket behöver för att
kunna beräkna och kontrollera skatten och avgifterna.

Arbetsgivardeklaration

19 § En arbetsgivardeklaration ska innehålla uppgift om
1. den sammanlagda ersättning som utbetalaren är skyldig att
göra skatteavdrag för,
2. sammanlagt avdraget belopp,
3. den sammanlagda ersättning som utbetalaren är skyldig att
betala arbetsgivaravgifter för,
4. sammanlagt avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980), och
5. periodens sammanlagda arbetsgivaravgifter.

Förenklad arbetsgivardeklaration

20 § En förenklad arbetsgivardeklaration ska innehålla uppgift
om
1. den ersättning som utbetalaren är skyldig att göra
skatteavdrag för och betala arbetsgivaravgifter för,
2. verkställt skatteavdrag,
3. periodens arbetsgivaravgifter, och
4. avdrag för sådan preliminär skattereduktion för
hushållsarbete som avses i 17 § första stycket 2 lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion för
hushållsarbete.

Mervärdesskattedeklaration

21 § En mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om
1. utgående skatt,
2. ingående skatt, och
3. omsättning, förvärv och överföringar av varor som
transporteras mellan EU-länder.

En mervärdesskattedeklaration som ska lämnas av en
grupphuvudman ska innehålla uppgifter för hela gruppen.

Punktskattedeklaration

22 § En punktskattedeklaration ska innehålla uppgift om
1. skattens bruttobelopp,
2. yrkade avdrag, och
3. skattens nettobelopp.

23 § Till varje redovisningsperiod ska den punktskatt hänföras
för vilken redovisningsskyldighet har inträtt under perioden. Skatt enligt lagen (2007:460) om skatt på
trafikförsäkringspremie m.m. ska dock hänföras till den
redovisningsperiod då skattskyldigheten inträder.

Redovisningsskyldigheten inträder när affärshändelser, som
grundar skattskyldighet, enligt god redovisningssed bokförs
eller borde ha bokförts. Är den deklarationsskyldige inte
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) inträder
redovisningsskyldigheten samtidigt med skattskyldigheten. Detsamma gäller om skattskyldigheten inträder vid händelser
som inte föranleder någon bokföringsåtgärd.

Vid försäljning mot kredit får Skatteverket, om principerna
för den redovisningsskyldiges bokföring föranleder det,
besluta att redovisningsskyldigheten ska inträda vid
beskattningsårets utgång, dock inte senare än när betalning
inflyter eller fordran diskonteras eller överlåts.

Om en deklarationsskyldig försätts i konkurs, inträder
redovisningsskyldighet genast för de affärshändelser för vilka
skattskyldighet har inträtt före konkursbeslutet.

Särskilda skattedeklarationer

24 § En sådan särskild skattedeklaration som avses i 7 och 8 §§ ska innehålla uppgift om
1. det förvärv eller den händelse som medför skattskyldighet
och skatten på grund av förvärvet eller händelsen,
2. det belopp som felaktigt har betecknats som mervärdesskatt
enligt 1 kap. 1 § tredje stycket mervärdesskattelagen (1994:200), eller
3. den omsättning som medför rätt till återbetalning och det
belopp som ska betalas tillbaka. Lag (2015:892).

25 § En sådan särskild skattedeklaration som avses i 9 § ska
innehålla uppgift om
1. den skattepliktiga ersättningen, och
2. skatten på ersättningen.

När ska en skattedeklaration lämnas?

Mindre företag som ska lämna mervärdesskattedeklaration

26 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och
import beräknas sammanlagt uppgå till högst 40 miljoner kronor
för beskattningsåret ska, om inte annat följer av 27-35 §§,
lämna skattedeklaration enligt följande uppställning:

Arbetsgivar-    Punktskatte-            Mervärdesskatte-        ska ha kommit
deklaration för deklaration             deklaration för         in till
redovisnings-   för redovisnings-       redovisnings-           Skatteverket
perioden        perioden                perioden                senast den
januari         december                oktober-december        12 februari
februari        januari                                         12 mars
mars            februari                                        12 april
april           mars                    januari-mars            12 maj
maj             april                                           12 juni
juni            maj                                             12 juli
juli            juni                    april-juni              17 augusti
augusti         juli                                            12 september
september       augusti                                         12 oktober
oktober         september               juli-september          12 november
november        oktober                                         12 december
december        november                                        17 januari

27 § Om Skatteverket har beslutat enligt 13 § att
redovisningsperioden för mervärdesskatt ska vara en
kalendermånad, ska mervärdesskattedeklaration lämnas enligt
uppställningen för punktskattedeklaration i 26 §.

28 § Om den deklarationsskyldige begär det, ska Skatteverket
besluta att mervärdesskattedeklaration som enligt 27 § ska
lämnas enligt uppställningen för punktskattedeklaration i 26 § i stället ska lämnas enligt uppställningen i 30 §. Beslutet
ska, om inte särskilda skäl talar emot det, gälla minst tolv
på varandra följande redovisningsperioder.

29 § Den som saknar möjlighet att lämna
mervärdesskattedeklaration i rätt tid på grund av att
redovisningsperioden har ändrats från beskattningsår till ett
kalenderkvartal eller en kalendermånad, eller från ett
kalenderkvartal till en kalendermånad, ska lämna
mervärdesskattedeklaration senast vid den deklarationstidpunkt
som kommer närmast efter den dag då den deklarationsskyldige
underättade Skatteverket om ändringen enligt 7 kap. 4 § eller
Skatteverket beslutade om ändringen.

Om mervärdesskattedeklarationen ska lämnas för mer än en ny
redovisningsperiod, får perioderna slås samman till en period
och redovisas i en skattedeklaration.

Större företag som ska lämna mervärdesskattedeklaration

30 § Den som är skyldig att redovisa mervärdesskatt på
beskattningsunderlag som exklusive unionsinterna förvärv och
import beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor för
beskattningsåret ska, om inte Skatteverket har beslutat något
annat enligt 31 §, lämna skattedeklaration enligt följande
uppställning:

Arbetsgivardeklaration,         ska ha kommit in till
mervärdesskattedeklaration      Skatteverket senast den
och punktskattedeklaration
för redovisningsperioden

januari                         26 februari
februari                        26 mars
mars                            26 april
april                           26 maj
maj                             26 juni
juni                            26 juli
juli                            26 augusti
augusti                         26 september
september                       26 oktober
oktober                         26 november
november                        27 december
december                        26 januari
Tidigare deklarationstidpunkt för arbetsgivardeklaration

31 § Om den som avses i 30 § inte har skött betalningarna av
skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter, får Skatteverket
besluta att han eller hon ska lämna arbetsgivardeklaration
senast den 12 i månaden efter redovisningsperiodens utgång, i
januari senast den 17. Lag (2013:369).

Enbart arbetsgivardeklaration, förenklad
arbetsgivardeklaration och punktskattedeklaration

32 § Den som inte ska lämna mervärdesskattedeklaration, ska
lämna arbetsgivardeklaration, förenklad arbetsgivardeklaration
och punktskattedeklaration enligt följande uppställning:

Arbetsgivardeklaration,         ska ha kommit in till
förenklad                       Skatteverket senast den
arbetsgivardeklaration och
punktskattedeklaration för
redovisningsperioden

januari                         12 februari
februari                        12 mars
mars                            12 april
april                           12 maj
maj                             12 juni
juni                            12 juli
juli                            17 augusti
augusti                         12 september
september                       12 oktober
oktober                         12 november
november                        12 december
december                        17 januari
Särskild deklarationstidpunkt

33 § Den som har en redovisningsperiod som är längre än en
kalendermånad ska, om inte annat följer av 33 a eller 33 b §,
redovisa skatten i en skattedeklaration som ska ha kommit in
till Skatteverket senast den 26 i andra månaden efter
redovisningsperiodens utgång, med undantag för december då
deklarationen i stället ska ha kommit in senast den 27.

Första stycket gäller inte den som enligt 11, 12 eller 13 § har kalenderkvartal som redovisningsperiod för
mervärdesskatt.

Första stycket gäller inte heller sådan period som avses i 29 § andra stycket. Lag (2013:1068).

33 a § Fysiska personer och dödsbon som har beskattningsår
som redovisningsperiod och ska lämna inkomstdeklaration, ska
lämna mervärdesskattedeklaration senast den 12 maj året efter
utgången av beskattningsåret.

Första stycket gäller inte den som under redovisningsperioden
har genomfört
1. omsättningar, förvärv eller överföringar av varor som
transporteras mellan EU-länder, eller
2. omsättningar eller förvärv av tjänster som förvärvaren är
skattskyldig för i Sverige eller ett annat EU-land i enlighet
med tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system
för mervärdesskatt. Lag (2013:1068).

33 b § Juridiska personer, med undantag för dödsbon och
handelsbolag, som har beskattningsår som redovisningsperiod
och ska lämna inkomstdeklaration, ska lämna
mervärdesskattedeklaration enligt följande uppställning:

Om beskattningsåret     ska deklarationen ha kommit in
går ut den              senast den
31 december             12 juli
30 april                12 november
30 juni                 27 december
31 augusti              12 mars
Den som lämnar mervärdesskattedeklarationen elektroniskt får
lämna den i månaden efter den månad som följer av första
stycket. I januari och augusti ska deklarationen i så fall ha
kommit in senast den 17, i april och december den 12.

Första och andra styckena gäller inte den som under
redovisningsperioden genomfört sådana omsättningar, förvärv
eller överföringar som avses i 33 a § andra stycket. Lag (2013:1068).

33 c § Skatteverket ska besluta att
mervärdesskattedeklaration ska ha kommit in senast vid den
tidpunkt som anges i 33 § i stället för vid den tidpunkt som
anges i 33 a eller 33 b §, om
1. den deklarationsskyldige begär det, eller
2. det finns särskilda skäl.

Ett beslut enligt första stycket ska gälla minst två på
varandra följande redovisningsperioder, om inte särskilda
skäl talar emot det. Lag (2013:1068).

33 d § Om deklarationstidpunkten för mervärdesskatt för den
som har beskattningsår som redovisningsperiod ändras från
eller till vad som gäller enligt 33 a eller 33 b §, ska den
nya deklarationstidpunkten gälla från ingången av
beskattningsåret före det beskattningsår då
1. den deklarationsskyldige underrättade Skatteverket om
ändringen, eller
2. Skatteverket beslutade om ändringen.

Skatteverket får dock besluta att den nya
deklarationstidpunkten ska gälla från en senare tidpunkt. Lag (2013:1068).

33 e § Den som saknar möjlighet att lämna
mervärdesskattedeklaration i rätt tid på grund av ett beslut
enligt 33 c § ska lämna deklarationen senast den 12 i månaden
efter beslutet, i januari eller augusti senast den 17. Lag (2013:1068).

Kommuner och landsting

34 § Kommuner och landsting ska lämna arbetsgivardeklaration
och punktskattedeklaration enligt uppställningen i 26 §. Mervärdesskattedeklaration ska lämnas enligt uppställningen
för punktskattedeklaration i den paragrafen. De
skattedeklarationer som ska lämnas i januari och augusti ska
dock ha kommit in till Skatteverket senast den 12 i månaden.

Särskilda skattedeklarationer

35 § Särskilda skattedeklarationer ska, om inte annat följer
av 36 eller 37 §, lämnas enligt följande uppställning:

Deklaration som avses i         ska ha kommit in till
                                Skatteverket senast
7 § första stycket              den 26 i månaden efter
                                redovisningsperiodens utgång
7 § andra stycket               35 dagar efter förvärvet
7 § tredje stycket              den 26 i andra månaden efter
                                den månad då det nya
                                transportmedlet levererades
8 § 1                           fem dagar efter den händelse
                                som medför skattskyldighet
8 § 2                           vid den händelse som medför
                                skattskyldighet
8 § 3                           25 dagar efter den händelse som
                                medför skattskyldighet
9 §                             den 12 i månaden efter den
                                månad då den skattepliktiga
                                ersättningen kom den
                                skattskyldige till del, med
                                undantag för januari och
                                augusti då deklarationen i
                                stället ska ha kommit in senast
                                den 17
Lag (2015:892).

36 § Deklaration som avses i 8 § 1 och som ska lämnas av den
som är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha kommit in till
Skatteverket senast en månad efter dagen för
tillsynsmyndighetens beslut.

37 § Deklaration som avses i 8 § 1 ska ha kommit in till
Skatteverket senast vid den händelse som medför
skattskyldighet, om den som ska lämna deklaration är
skattskyldig enligt
1. 9 § första stycket 5 lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 8 § första stycket 5 lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 1 § 5 lagen (1994:1776) om skatt på energi och som inte
har ställt säkerhet för skattens betalning,
2. 9 § första stycket 8 eller 16 c § lagen om tobaksskatt,
3. 8 § första stycket 8 eller 15 c § lagen om alkoholskatt,
eller
4. 4 kap. 1 § 9 eller 4 kap. 10 § lagen om skatt på energi. Lag (2012:682).

Särskilda bestämmelser om redovisning

Utländsk avgiftsskyldig

38 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta att
den som är skyldig att betala arbetsgivaravgifter och är
bosatt utomlands eller är en utländsk juridisk person som
saknar fast driftställe i Sverige redovisar avgifterna på
något annat sätt eller vid någon annan tidpunkt än som anges i
detta kapitel.

Viss verksamhet ska redovisas för sig

39 § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta att
en viss verksamhet ska redovisas för sig.


27 kap. Skalbolagsdeklaration

Syftet med skalbolagsdeklaration

1 § Skalbolagsdeklaration ska lämnas för undantag från
skalbolagsbeskattning enligt 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) och till ledning för beslut
om säkerhet för slutlig skatt.

Skyldighet att lämna skalbolagsdeklaration

2 § En skalbolagsdeklaration ska lämnas av ett avyttrat
företag som är ett skalbolag och som tillämpar undantagen från
skalbolagsbeskattning i 25 a kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Om det avyttrade företaget är ett svenskt handelsbolag eller
en i utlandet delägarbeskattad juridisk person, ska
skalbolagsdeklaration i stället lämnas av den delägare som har
avyttrat andelen. Handelsbolaget eller den juridiska personen
ska lämna delägaren de uppgifter som behövs för deklarationen.

Vad ska en skalbolagsdeklaration innehålla?

3 § En skalbolagsdeklaration ska innehålla
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som har
avyttrat andelen och för den som har förvärvat andelen,
2. uppgift om det avyttrade företagets överskott eller
underskott enligt ett sådant särskilt bokslut som avses i 25 a
kap. 11 § eller 49 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229),
3. uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som har
tagits upp i bokslutet, och
4. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna
fatta beslut om säkerhet för slutlig skatt.

När ska en skalbolagsdeklaration lämnas?

4 § En skalbolagsdeklaration ska ha kommit in till Skatteverket
senast 60 dagar efter det att andelen eller delägarrätten har
avyttrats eller tillträtts. Lag (2011:1512).


28 kap. Preliminär inkomstdeklaration

Syftet med preliminär inkomstdeklaration

1 § Preliminär inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
bestämmande av preliminär skatt.

Skyldighet att lämna preliminär inkomstdeklaration

Preliminär inkomstdeklaration vid ansökan om godkännande för
F-skatt

2 § Den som ansöker om godkännande för F-skatt ska lämna en
preliminär inkomstdeklaration till Skatteverket.

Preliminär inkomstdeklaration inför beskattningsåret

3 § Om den slutliga skatten för beskattningsåret beräknas
överstiga motsvarande skatt för det föregående
beskattningsåret, ska den som är godkänd för F-skatt eller har
särskild A-skatt lämna en preliminär inkomstdeklaration, om
1. skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden, eller
2. räkenskapsåret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) utan Skatteverkets tillstånd.

Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket senast en
månad före beskattningsårets ingång.

Preliminär inkomstdeklaration under beskattningsåret

4 § Om det kan antas att den slutliga skatten för
beskattningsåret kommer att överstiga den debiterade
preliminära skatten, ska den som är godkänd för F-skatt eller
har särskild A-skatt lämna en preliminär inkomstdeklaration,
om
1. skillnaden är betydande med hänsyn till den skattskyldiges
förhållanden, eller
2. räkenskapsåret har lagts om enligt 3 kap. 6 § bokföringslagen (1999:1078) utan Skatteverkets tillstånd.

Deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket inom 14 dagar
från det att deklarationsskyldigheten uppkom. När mindre än en
månad återstår av beskattningsåret behöver deklaration dock
inte lämnas.

Preliminär inkomstdeklaration i andra fall

5 § En preliminär inkomstdeklaration får även lämnas i andra
fall än som avses i 2-4 §§.

Vad ska en preliminär inkomstdeklaration innehålla?

6 § En preliminär inkomstdeklaration ska innehålla uppgifter
om beräknade inkomster och utgifter samt övriga uppgifter som
Skatteverket behöver för att kunna bestämma den preliminära
skatten.


29 kap. Syftet med inkomstdeklaration

1 § Inkomstdeklaration ska lämnas till ledning för
1. bestämmande av underlag för att ta ut skatt eller avgift
enligt

a) inkomstskattelagen (1999:1229),
b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
c) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
d) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i de
fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
e) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
f) lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
g) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift, och

h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
2. bestämmande av underlag för att ta ut egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
3. bestämmande av skattereduktion, samt
4. beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken. Lag (2011:1289).


30 kap. Vem ska lämna en inkomstdeklaration?

Fysiska personer

1 § En fysisk person ska lämna en inkomstdeklaration, om
1. intäkterna i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet i
annat fall än som avses i 2 har uppgått till sammanlagt minst 42,3 procent av prisbasbeloppet under beskattningsåret,
2. sådan intäkt i inkomstslaget tjänst som avses i 11 kap. 45 §, 50 kap. 7 § samt 57 kap. 20 och 21 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller intäkt av passiv näringsverksamhet har
uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under
beskattningsåret,
3. intäkterna i inkomstslaget kapital, med undantag för sådan
ränta, utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift
ska lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan
schablonintäkt som kontrolluppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17-21 §§, har uppgått till sammanlagt minst 200 kronor under beskattningsåret,
4. han eller hon är begränsat skattskyldig och den skatte- eller avgiftspliktiga intäkten har uppgått till sammanlagt
minst 100 kronor under beskattningsåret,
5. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal
fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller
särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas, eller
6. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas. Lag (2012:835).

Dödsbon

2 § Det som skulle ha gällt för den avlidne i fråga om
deklarationsskyldighet ska för dödsåret tillämpas på dödsboet.

3 § För år efter dödsåret ska ett dödsbo lämna en
inkomstdeklaration, om
1. de skattepliktiga intäkterna, med undantag för sådan ränta,
utdelning eller annan avkastning som kontrolluppgift ska
lämnas om enligt 17 eller 19 kap. och för sådan schablonintäkt
som kontrolluppgift har lämnats om enligt 22 kap. 16 § eller 17-21 §§, har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under
beskattningsåret,
2. underlag för statlig fastighetsskatt, kommunal
fastighetsavgift, avkastningsskatt på pensionsmedel eller
särskild löneskatt på pensionskostnader ska fastställas, eller
3. uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 § ska lämnas. Lag (2011:1289).

Andra juridiska personer än dödsbon

4 § En inkomstdeklaration ska lämnas av
1. aktiebolag, ekonomiska föreningar och sådana stiftelser,
andra liknande subjekt eller andra tillgångsmassor som enligt
stiftelseförordnande eller motsvarande bestämmelse har till
huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa
släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska
intressen,
2. sådana ideella föreningar och registrerade trossamfund som
avses i 7 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), om
intäkterna under beskattningsåret har överstigit
grundavdraget enligt 63 kap. 11 § den lagen,
3. andra juridiska personer än sådana som avses i 1 och 2,
med undantag för dödsbon och svenska handelsbolag, om de
skattepliktiga intäkterna under beskattningsåret har uppgått
till sammanlagt minst 200 kronor, och
4. andra juridiska personer än dödsbon för vilka underlag för
statlig fastighetsskatt, kommunal fastighetsavgift,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på
pensionskostnader ska fastställas. Lag (2013:967).

Skattefri inkomst

5 § Vid bedömning av deklarationsskyldighet som är beroende av
att intäkterna har uppgått till visst belopp ska hänsyn inte
tas till sådan intäkt som är skattefri eller som den fysiska
personen inte är skattskyldig för enligt inkomstskattelagen (1999:1229).

Första stycket gäller inte i fråga om
1. inkomst som enligt skatteavtal helt eller delvis ska
undantas från beskattning i Sverige, och
2. inkomst som ingår i avgiftsunderlaget för egenavgifter. Lag (2012:835).


31 kap. Vad ska en inkomstdeklaration innehålla?

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- uppgifter som ska lämnas i samtliga inkomstdeklarationer (2 och 3 §§),
- uppgifter som fysiska personer och dödsbon ska underrättas
om och godkänna eller lämna (4 och 5 §§),
- uppgift som ska lämnas om inkomstslaget tjänst (6 §),
- uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget näringsverksamhet (7-15 §§),
- uppgifter som ska lämnas om inkomstslaget kapital (16-19 b §§),
- uppgift om tillkommande belopp (20 §),
- uppgifter om vissa andelsavyttringar m.m. (21-24 §§),
- uppgifter för beräkning av egenavgifter (25 och 26 §§),
- uppgifter som fåmansföretag samt företagsledare och
delägare ska lämna (27-29 §§),
- uppgift om tillskott och uttag (30 §),
- uppgift om betalning till utlandet (31 §),
- uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna (32 §),
- uppgifter om skattereduktion för hushållsarbete och
mikroproduktion av förnybar el (33 och 33 a §§), och
- uppgifter om prissättningsbesked (34 §). Lag (2015:768).

Samtliga inkomstdeklarationer

2 § En inkomstdeklaration ska innehålla
1. nödvändiga identifikationsuppgifter,
2. uppgifter om de intäktsposter och kostnadsposter som ska
hänföras till respektive inkomstslag,
3. uppgifter om de allmänna avdrag som den
deklarationsskyldige har rätt till,
4. de uppgifter som behövs för beräkning av skatt eller avgift
enligt

a) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
b) 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
c) lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
d) lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
e) 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
f) 34 kap. inkomstskattelagen (1999:1229),
g) 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980), och

h) lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift,
5. de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken, samt
6. de uppgifter som behövs för att avgöra om en begränsat
skattskyldig uppfyller kraven för att få allmänna avdrag
enligt 62 kap. 5-8 §§ eller grundavdrag enligt 63 kap. inkomstskattelagen.

3 § Den som är deklarationsskyldig ska också lämna de övriga
uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna fatta riktiga
beslut om slutlig skatt och beslut om pensionsgrundande
inkomst.

Fysiska personer och dödsbon

Underrättelse

4 § Skatteverket ska före den 15 april året efter utgången av
beskattningsåret underrätta fysiska personer och dödsbon som
kan antas vara deklarationsskyldiga om de kontrolluppgifter
och övriga uppgifter som har kommit in till verket som
underlag för beslut om slutlig skatt och beslut om
pensionsgrundande inkomst samt övriga uppgifter som verket
känner till.

Godkänna eller lämna uppgifter

5 § Om en uppgift som den deklarationsskyldige har fått
underrättelse om enligt 4 § är korrekt, ska den
deklarationsskyldige godkänna uppgiften. Om en uppgift är
felaktig eller saknas, ska den deklarationsskyldige genom
ändring eller tillägg lämna de uppgifter som behövs.

Inkomstslaget tjänst

Uppgift om kostnadsersättning

6 § Uppgift om kostnadsersättning som avses i 15 kap. 10 § behöver bara lämnas i den utsträckning avdrag görs för ökade
levnadskostnader. Inkomstslaget näringsverksamhet

Undantag

7 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet,
behöver uppgifterna enligt 2 och 3 §§ om näringsverksamheten
bara lämnas av en av makarna. Uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna tillämpa
bestämmelserna om fördelning av inkomsten mellan makar i 60 kap. 6-11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska dock lämnas
av båda makarna.

8 § Uppgifter om näringsverksamhet enligt 33 kap. 6 § behöver
inte lämnas av delägarna.

Uppgifter om årsbokslut och årsredovisning

9 § Den som är skyldig att lämna inkomstdeklaration för
inkomstslaget näringsverksamhet ska lämna uppgift om huruvida
1. årsbokslutet eller årsredovisningen, som ligger till grund
för inkomstdeklarationen, har upprättats med hjälp av en
uppdragstagare, eller
2. årsredovisningen, som ligger till grund för
inkomstdeklarationen, har reviderats av en auktoriserad eller
godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.

Uppgift om utdelning eller annat förfogande över uppkommen
vinst

10 § Om lagervärdet ska höjas enligt 17 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), ska företaget lämna uppgift om
beslut om eller styrelsens förslag till utdelning eller annat
förfogande över uppkommen vinst.

Uppgifter som dotterföretag ska lämna

11 § Ett dotterföretag som redovisar intäkter i inkomstslaget
näringsverksamhet ska lämna
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för moderföretaget,
2. nödvändiga identifikationsuppgifter för hela koncernens
moderföretag om moderföretaget i sin tur är ett dotterföretag,
samt
3. uppgifter om sitt aktie- eller andelsinnehav i
moderföretaget och innehavets röstvärde.

Ägaruppgifterna ska avse förhållandena vid utgången av det
senast avslutade beskattningsåret.

Uppgifter om näringsbetingade andelar och vissa andra
tillgångar

12 § Den som har fått utdelning på en näringsbetingad andel
som är marknadsnoterad ska lämna uppgift om utdelningen om
andelen har innehafts kortare tid än ett år när utdelningen
rätteligen skulle ha tagits upp i räkenskaperna.

Den som har avyttrat en näringsbetingad andel eller en
näringsbetingad aktiebaserad delägarrätt som är
marknadsnoterad ska lämna uppgift om avyttringen om andelen
eller delägarrätten har innehafts kortare tid än ett år.

Uppgifter om ersättningsfond

13 § Den som har eller som under beskattningsåret har haft en
ersättningsfond ska lämna uppgifter om
1. fondens ändamål,
2. fondens storlek,
3. fondens ianspråktagande, och
4. återfört avdrag för avsättning till fonden.

Fysiska personer ska även i fråga om en sådan ersättningsfond
för byggnad eller markanläggning som avses i 31 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) lämna uppgift om hur stor del
av fonden som har återförts enligt 26 kap. 2 och 4-7 §§ den
lagen.

Uppgift om skalbolag

14 § Den som har förvärvat tillgångar enligt 25 a kap. 18 § eller 49 a kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna
uppgift om detta.

Uppgifter om utländska juridiska personer med lågbeskattade
inkomster

15 § Den som någon gång under beskattningsåret har haft
andelar i en utländsk juridisk person med lågbeskattade
inkomster i sådan omfattning eller på ett sådant sätt som
anges i 39 a kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den juridiska
personen, 2. uppgift om sitt andelsinnehav vid beskattningsårets utgång,
3. uppgift om röstvärdet för sina andelar vid
beskattningsårets utgång, och
4. uppgift om förändringar av andelsinnehavet eller av
röstvärdet för andelarna som har inträffat under året.

Den som innehar andelarna vid beskattningsårets utgång ska
även lämna sådana resultat- och balansräkningar som avses i 39 a kap. 11 § inkomstskattelagen.

Inkomstslaget kapital

Uppgifter om långivare

16 § Den som gör avdrag för ränteutgifter vid beräkning av
resultatet i inkomstslaget kapital ska, om kontrolluppgift
inte ska lämnas enligt 18 kap., lämna nödvändiga
identifikationsuppgifter för långivaren.

Uppskovsbelopp

17 § Den som gör avdrag för uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) vid avyttring av en
privatbostadsfastighet eller en privatbostadsrätt ska lämna
uppgift om beteckningen på ersättningsbostaden.

Om ersättningsbostaden är en bostad i ett privatbostadsföretag
eller i ett företag som avses i 47 kap. 5 b § inkomstskattelagen, ska även nödvändiga
identifikationsuppgifter för företaget lämnas.

Om ersättningsbostaden förvärvas först året efter det då
ursprungsbostaden avyttrades, ska uppgifterna lämnas i
inkomstdeklarationen för det senare året.

18 § En ägare av en ersättningsbostad med ett uppskovsbelopp
enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska, om
ersättningsbostaden är belägen utomlands, lämna uppgifter av
det slag som avses i 17 § första och andra styckena samt
övriga uppgifter som är av betydelse för om uppskovsbeloppet
ska tas upp till beskattning.

19 § Om äganderätten till en ersättningsbostad har övergått
till någon annan genom arv, testamente eller bodelning, ska
dödsboet eller överlåtaren lämna
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för den nya ägaren,
2. de uppgifter som har lämnats enligt 17 §, och
3. uppgift om storleken på uppskovsbelopp som enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska återföras till beskattning
vid avyttring av ersättningsbostaden.

Första stycket gäller bara om äganderätten har övergått
1. genom arv eller testamente till en make, en sambo eller ett
hemmavarande barn under 18 år, eller
2. vid bodelning med anledning av upphörande av ett
samboförhållande, äktenskapsskillnad eller makens eller
sambons död.

Investeraravdrag

19 a § Den som gör investeraravdrag enligt 43 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna
1. uppgift om underlaget för investeraravdrag, och
2. nödvändiga identifikationsuppgifter för det företag som
investeraravdraget hänför sig till. Lag (2013:772).

19 b § Den som återför investeraravdrag enligt 43 kap. 22, 25, 26 eller 27 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna
1. uppgift om hur stor del av investeraravdraget som
återförs, och
2. nödvändiga identifikationsuppgifter för det företag som
investeraravdraget hänför sig till.

Om investeraravdrag återförs enligt 43 kap. 27 § inkomstskattelagen, ska uppgift lämnas även om detta. Lag (2013:772).

Tillkommande belopp

20 § Om kapitalvinsten vid avyttring av en tillgång inte kan
beräknas på grund av att vinsten är beroende av någon händelse
i framtiden, ska den skattskyldige lämna uppgift om detta. Det
gäller dock inte om uppgiften ska lämnas enligt 33 kap. 6 § andra stycket.

Vissa andelsavyttringar m.m.

21 § Den som enligt 49 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229) begär uppskov med beskattningen vid ett uppskovsgrundande
andelsbyte ska lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för
att kunna besluta om uppskovet.

Den som har fått uppskov ska årligen lämna de uppgifter som är
av betydelse för om uppskovsbeloppet ska tas upp till
beskattning.

22 § Den som innehar en andel som är kvalificerad enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomstskattelagen (1999:1229) ska
lämna de uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna
1. besluta om kapitalbelopp enligt 48 a kap. 8 a § inkomstskattelagen,
2. besluta om tjänstebelopp för utdelning och kapitalvinst

a) vid partiell fission enligt 48 kap. 18 d § inkomstskattelagen, och

b) vid andelsbyten enligt 48 a kap. 8 b § inkomstskattelagen,
samt
3. besluta om de tjänstebelopp som har fördelats enligt 48 kap. 18 e §, 48 a kap. 8 c § och 57 kap. 7 c § inkomstskattelagen.

Uppgifter om utdelning och kapitalvinst på andelarna ska också
lämnas.

23 § Om äganderätten till andelar som har förvärvats genom
sådant uppskovsgrundande andelsbyte som avses i 49 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) har övergått till någon annan
genom arv, testamente, bodelning eller gåva och om andelen är
en lagertillgång hos förvärvaren, ska denne lämna
1. uppgift om antalet andelar som har förvärvats,
2. uppgift om uppskovsbeloppet för varje andel, och 3. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som andelarna
har övergått från.

Förvärvaren ska årligen lämna de uppgifter som är av betydelse
för om uppskovsbeloppet ska tas upp till beskattning.

24 § Om äganderätten till andelar som är kvalificerade enligt 57 kap. 7, 7 a eller 7 b § inkomstskattelagen (1999:1229) har
övergått till någon annan genom arv, testamente, bodelning
eller gåva, ska förvärvaren lämna 1. uppgift om antalet andelar som har förvärvats,
2. uppgift om tjänstebeloppet för varje andel, och
3. nödvändiga identifikationsuppgifter för den som andelarna
har övergått från.

Förvärvaren ska årligen lämna de uppgifter som är av betydelse
för om tjänstebeloppet ska tas upp till beskattning.

Beräkning av egenavgifter

25 § Om ett avtal som avses i 2 kap. 7 § andra stycket
socialavgiftslagen (2000:980) har träffats om att
arbetsgivaravgifter ska betalas på en viss ersättning, ska den
som får ersättningen lämna uppgift om detta. Lag (2012:835).

26 § Har upphävts genom lag (2012:760).

Fåmansföretag

Uppgifter som fåmansföretag ska lämna

27 § Ett fåmansföretag ska lämna
1. nödvändiga identifikationsuppgifter för delägarna och
närstående till dem, samt
2. uppgifter om varje delägares andelsinnehav och innehavets
röstvärde.

Uppgifter enligt första stycket 1 behöver inte lämnas för en
närstående som inte har tagit emot ersättning från företaget
eller träffat avtal med eller företagit någon annan
rättshandling med företaget.

Vid tillämpningen av denna paragraf gäller 57 kap. 3 § andra
stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

28 § Ett fåmansföretag ska också lämna
1. en sådan förteckning över penninglån och säkerheter som
avses i 21 kap. 10 § aktiebolagslagen (2005:551), och
2. en förteckning över utbetald vinstandelsränta till personer
som avses i 24 kap. 6 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

Uppgifter som företagsledare och delägare ska lämna

29 § En företagsledare och en delägare i fåmansföretag som
avses i 27 § ska lämna de uppgifter som Skatteverket behöver
för att kunna tillämpa bestämmelserna om utdelning och
kapitalvinst på kvalificerade andelar i 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229).

Skyldigheten gäller för fem beskattningsår efter det att
företaget har upphört att vara ett fåmansföretag.

Tillskott och uttag

30 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt
handelsbolag ska lämna uppgift om tillskott till och uttag
från bolaget. Det gäller dock inte en medlem i en europeisk
ekonomisk intressegruppering.

Betalning till utlandet

31 § Fåmansföretag, delägare i fåmanshandelsbolag och enskilda
näringsidkare ska lämna uppgift om utgift som har
tillgodoräknats mottagare i utlandet om den avser
1. annan ränta än dröjsmålsränta, eller
2. betalning för

a) nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till
litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, inklusive
biograffilm, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning,
hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller

b) upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell
eller vetenskaplig natur.

Uppgiften behöver bara lämnas om utgiften ska dras av vid
beskattningen.

Uppgift som ekonomiska föreningar ska lämna

32 § En ekonomisk förening ska lämna uppgift om huruvida den
är en ekonomisk förening enligt 1 kap. 1 § första eller tredje
stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.

Skattereduktion för hushållsarbete och mikroproduktion av
förnybar el

33 § Den som begär skattereduktion för hushållsarbete eller
mikroproduktion av förnybar el enligt 67 kap. 11-19 och 27-33 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift
om underlaget för skattereduktionen.

I fråga om förmån av sådant arbete som räknas som
hushållsarbete enligt 67 kap. 13 a och 13 b §§ inkomstskattelagen ska även sådana uppgifter som avses i 9 a § lagen (2009:194) om förfarandet vid skattereduktion
för hushållsarbete lämnas. Lag (2015:768).

33 a § Den som begär skattereduktion för mikroproduktion av
förnybar el och som är ett företag ska även lämna
1. uppgift om annat stöd som har beviljats företaget under
beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren och
som anses vara sådant stöd av mindre betydelse som avses i
- kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av
mindre betydelse,
- kommissionens förordning (EU) nr 1408/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av
mindre betydelse inom jordbrukssektorn, eller
- kommissionens förordning (EU) nr 717/2014 av den 27 juni 2014 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre
betydelse inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, och
2. de övriga uppgifter som Skatteverket behöver för att kunna
bedöma rätten till skattereduktion. Lag (2014:1471).

Prissättningsbesked

34 § Den som har fått ett prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella
transaktioner ska lämna uppgift om huruvida
1. beskedet har tillämpats, och
2. de antaganden, villkor och övriga förutsättningar som har
angetts i beskedet har uppfyllts.


32 kap. När och var ska en inkomstdeklaration lämnas?

Fysiska personer och dödsbon

1 § Fysiska personer och dödsbon ska lämna inkomstdeklaration
senast den 2 maj året efter utgången av beskattningsåret.

Andra juridiska personer än dödsbon

2 § Andra juridiska personer än dödsbon ska lämna
inkomstdeklaration för ett beskattningsår enligt följande
uppställning:

Om beskattningsåret går         ska deklaration ha kommit in
ut den                          senast den
31 december                     1 juli
30 april                        1 november
30 juni                         15 december
31 augusti                      1 mars
Den som lämnar inkomstdeklaration elektroniskt får lämna
deklaration en månad senare än vad som följer av första
stycket.

Var ska en inkomstdeklaration lämnas?

3 § En inkomstdeklaration ska lämnas till Skatteverket eller
till ett mottagningsställe som har godkänts av verket.


33 kap. Särskilda uppgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- syftet med särskilda uppgifter (2 §),
- uppgifter som ska lämnas av stiftelser, ideella föreningar
och registrerade trossamfund (3-5 §§),
- uppgifter som ska lämnas av svenska handelsbolag och i
utlandet delägarbeskattade juridiska personer (6 §),
- uppgifter om ersättningsbostad i utlandet (7 §),
- uppgifter som ska lämnas av redare (8 §),
- uppgifter om nedsättning av utländsk skatt (9 §),
- när särskilda uppgifter ska lämnas (10 och 11 §§), och
- redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden (12 §).

Syftet med särskilda uppgifter

2 § Särskilda uppgifter ska lämnas till ledning för
1. bedömning av stiftelsers, ideella föreningars och
registrerade trossamfunds skattskyldighet enligt
inkomstskattelagen (1999:1229),
2. beskattning av delägare i svenska handelsbolag och i
utlandet delägarbeskattade juridiska personer,
3. bestämmande av vilket fartområde ett fartyg går i,
4. kontroll av uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen när ersättningsbostaden är belägen
utomlands, och
5. beslut om avräkning av utländsk skatt.

Stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund

Undantag från skattskyldighet för inkomst

3 § Stiftelser, ideella föreningar och registrerade
trossamfund som är undantagna från skattskyldighet för inkomst
ska lämna särskilda uppgifter om
1. intäkter och kostnader under räkenskapsåret,
2. tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut,
samt
3. övriga omständigheter som Skatteverket behöver för att
kunna bedöma om den uppgiftsskyldige är undantagen från
skattskyldighet.

Skyldigheten att lämna särskilda uppgifter gäller dock inte
pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.

4 § Skatteverket får besluta om undantag från skyldigheten att
lämna särskilda uppgifter enligt 3 § om uppgifterna inte
behövs för kontroll av undantag från skattskyldigheten. Ett beslut om undantag ska avse en viss tid och får
återkallas.

Utländska arrangörer som motsvarar ideella föreningar

5 § Arrangörer som har inkomster som är undantagna från
skatteplikt enligt 8 § första stycket 7 lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
ska lämna särskilda uppgifter om de omständigheter som
Skatteverket behöver för att kunna bedöma om den
uppgiftsskyldige är undantagen från skatteplikt. Svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade
juridiska personer

6 § Svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade
juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska till
ledning för delägarnas beskattning lämna särskilda uppgifter
om
1. näringsverksamheten enligt 31 kap. 2 och 3 §§,
2. varje delägares andel av bolagets eller den juridiska
personens inkomst av varje inkomstslag och näringsverksamhet,
3. varje delägares andel eller lott i bolaget eller den
juridiska personen,
4. skalbolag enligt 31 kap. 14 §, och
5. prissättningsbesked enligt 31 kap. 34 §.

Om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet
delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe i
Sverige har avyttrat en fastighet och kapitalvinsten inte kan
beräknas på grund av att den är beroende av någon händelse i
framtiden, ska bolaget eller den juridiska personen lämna
uppgift om detta.

Ersättningsbostad i utlandet

7 § Den som inte är skyldig att lämna inkomstdeklaration och
som äger en ersättningsbostad i utlandet med ett
uppskovsbelopp enligt 47 kap. inkomstskattelagen (1999:1229),
ska lämna särskilda uppgifter om sådana förhållanden som avses
i 31 kap. 18 §. Redare

8 § Redare ska för tillämpning av 64 kap. 2 § och 67 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229) lämna särskilda uppgifter om
1. storleken av de fartyg som redaren ska använda i sin
näringsverksamhet,
2. vilka entreprenörer som redaren ska anlita för sin
verksamhet, och 3. övriga förhållanden som Skatteverket behöver känna till för
att kunna bestämma vilka fartområden fartygen avses gå i.

Nedsättning av utländsk skatt

9 § Den som har fått avräkning av utländsk skatt från sin
inkomstskatt enligt bestämmelser i skatteavtal eller enligt
lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt och därefter
har fått nedsättning av den utländska skatten, ska lämna
särskilda uppgifter om nedsättningen. När ska särskilda uppgifter lämnas?

10 § Särskilda uppgifter enligt 3 och 6 §§ ska ha kommit in
till Skatteverket senast den sista dagen för
inkomstdeklaration enligt 32 kap. 2 §.

11 § Särskilda uppgifter enligt 5 och 7-9 §§ ska lämnas enligt
följande uppställning:

Särskilda uppgifter enligt      ska ha kommit in till
                                Skatteverket senast
5 §                             den 12 i månaden efter den
                                månad då tillställningen ägde
                                rum
7 §                             den 2 maj året efter
                                beskattningsåret
8 §                             den 1 oktober året före det
                                kalenderår uppgifterna avser
9 §                             tre månader efter den dag då
                                den som beslutet om
                                nedsättning av utländsk skatt
                                gäller fick del av det
Redares uppgiftsskyldighet vid ändrade förhållanden

12 § Om det inträffar någon ändring av de förhållanden som
avses i 8 §, ska redaren inom två veckor från den dag då
förhållandena ändrades underrätta Skatteverket om detta.


34 kap. Informationsuppgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- syftet med informationsuppgifter (2 §),
- uppgifter till den deklarationsskyldige (3-5 §§), och
- uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige (6-11 §§).

Syftet med informationsuppgifter

2 § Informationsuppgifter lämnas för att någon annan ska kunna
fullgöra sin uppgiftsskyldighet.

Uppgifter till den deklarationsskyldige

Uppgifter till den som kontrolluppgiften lämnas för

3 § Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 15-22 kap. ska senast den 31 januari året närmast efter det år som
kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om
de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften.

Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 22 a och 22 b kap. ska senast den 15 maj året närmast efter det år som
kontrolluppgiften gäller informera den som uppgiften avser om
de uppgifter som lämnas i kontrolluppgiften. Lag (2015:918).

Uppgifter till företagsledare och delägare i fåmansföretag och
fåmanshandelsbolag

4 § Onoterade företag som omfattas av 57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) samt fåmanshandelsbolag ska
till företagsledare och delägare lämna alla uppgifter som
dessa behöver för att kunna beräkna sina intäkter från
företaget eller handelsbolaget.

Uppgifter till medhjälpande make i enskild näringsverksamhet

5 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet
och den ena är företagsledande make medan den andra är
medhjälpande make, ska den företagsledande maken till den
medhjälpande maken lämna de uppgifter om verksamheten som
behövs för beräkningen av överskottet eller underskottet i
verksamheten.

Uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige

Förmåner och ersättningar

6 § Den som har utnyttjat eller överlåtit en sådan rättighet
som avses i 10 kap. 11 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229) ska till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de
uppgifter som behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska
kunna fullgöras.

7 § Den som har utnyttjat en sådan rabatt, bonus eller annan
förmån som avses i 15 kap. 6 § ska till den
kontrolluppgiftsskyldige lämna de uppgifter som behövs för att
kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras.

Första stycket gäller även den som har tagit emot sådan
ersättning eller förmån som avses i 15 kap. 7 §.

Betalningar till och från utlandet

8 § Den som har gjort en sådan betalning till eller från
utlandet som avses i 23 kap. 1 § ska till den
kontrolluppgiftsskyldige lämna de uppgifter som behövs för att
kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna fullgöras.

Investeringssparkonto

8 a § Den som för eller har fört ett investeringssparkonto ska
till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt 20 kap. 3 § med anledning av en avyttring som avses i 44 kap. 8 a § inkomstskattelagen (1999:1229), lämna de uppgifter som
behövs för att kontrolluppgiftsskyldigheten ska kunna
fullgöras. Lag (2011:1289).

Uppgifter om anskaffningsutgift för andelar i
värdepappersfonder och specialfonder

9 § Fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare som ska
föra eller låta föra ett register över andelsinnehavare i en
värdepappersfond eller en specialfond ska, då en förvaltare
ska föras in i registret enligt 4 kap. 12 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder eller 12 kap. 5 § lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder, lämna
förvaltaren uppgifter om den genomsnittliga
anskaffningsutgiften för de andelar i en värdepappersfond
eller en specialfond som tillhör en andelsägare och som har
registrerats på förvaltaren i stället för andelsägaren.

Vid byte av en förvaltare eller om förvaltaren inte längre
ska vara införd i ett register, ska den förvaltare som
andelarna i värdepappersfonden eller specialfonden flyttas
från lämna den nya förvaltaren, fondbolaget,
förvaltningsbolaget eller AIF-förvaltaren uppgifter om den
genomsnittliga anskaffningsutgiften för de andelar som
flyttas.

Första och andra styckena gäller inte andelar i en
värdepappersfond eller i en specialfond efter det att
andelarna har förtecknats på ett investeringssparkonto. Lag (2013:585).

Uppgifter med anledning av FATCA-avtalet

9 a § Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6-10 §§ lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och som har antagits som kontoförande institut av en sådan svensk värdepapperscentral som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepapperscentralen de uppgifter som krävs för att denne ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 21 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om amerikanskt skatteregistreringsnummer (TIN) eller födelsedatum, ska det finansiella institutet lämna värdepapperscentralen uppgift om det. Lag (2016:64).

9 b § Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller
inlösen som avses i 22 a kap. 6 § första stycket 2 ska till
den kontrolluppgiftsskyldige lämna uppgift om den sammanlagda
ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och
liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till
kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige
redan har uppgiften. Lag (2015:69).

Uppgifter med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar
om finansiella konton

9 c § Sådana finansiella institut som avses i 2 kap. 6-10 §§ lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som har antagits som kontoförande institut av en sådan svensk värdepapperscentral som avses i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska lämna värdepapperscentralen de uppgifter som krävs för att den ska kunna identifiera sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap. 20 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Om kontrolluppgiften ska innehålla uppgift om skatteregistreringsnummer (TIN), födelsedatum eller födelseort, ska det finansiella institutet lämna värdepapperscentralen uppgift om det. Lag (2016:64).

9 d § Den som har medverkat vid en sådan försäljning eller
inlösen som avses i 22 b kap. 6 § första stycket 2 ska till
den kontrolluppgiftsskyldige lämna uppgift om den sammanlagda
ersättning som, efter avdrag för försäljningsprovision och
liknande utgifter, har tillgodoräknats eller betalats ut till
kontot. Det gäller dock inte om den kontrolluppgiftsskyldige
redan har uppgiften. Lag (2015:918).

När ska uppgifter till den kontrolluppgiftsskyldige lämnas?

10 § Uppgifter som avses i 6 och 7 §§ ska lämnas senast
månaden efter det att skyldigheten att lämna kontrolluppgift
uppkom, dock inte senare än den 1 januari påföljande år.

Uppgifter som avses i 8 och 9 §§ ska lämnas snarast och
senast den 15 januari året efter det år som uppgiften
gäller.

Uppgifter som avses i 9 a-9 d §§ ska lämnas snarast och
senast den 1 maj året efter det år som uppgiften gäller. Lag (2015:918).

Anmälan om uteblivna informationsuppgifter

11 § Om den som är skyldig att lämna uppgifter till den
kontrolluppgiftsskyldige inte gör det, ska den
kontrolluppgiftsskyldige snarast anmäla detta till
Skatteverket.


35 kap. Periodiska sammanställningar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- vad som ska lämnas i en periodisk sammanställning (2 §),
- för vilken period en periodisk sammanställning ska lämnas (3 §),
- beslut (4-8 §§), och
- när en periodisk sammanställning ska lämnas (9 §).

Vad ska lämnas i en periodisk sammanställning?

2 § Den som är registrerad eller skyldig att anmäla sig för
registrering för mervärdesskatt enligt 7 kap. 1 eller 2 § ska
lämna en periodisk sammanställning över
1. omsättning, förvärv och överföring av varor som
transporteras mellan EU-länder, och
2. omsättning av en tjänst som är skattepliktig i det EU-land
där tjänsten är omsatt om förvärvaren av tjänsten är
skattskyldig för förvärvet i det landet i enlighet med
tillämpningen av artikel 196 i rådets direktiv 2006/112/EG av
den 28 november 2006 om ett gemensamt system för
mervärdesskatt.

Uppgifterna ska tas upp för den period som omfattar den
tidpunkt som avses i 13 kap. 8 b § andra stycket eller 8 c § mervärdesskattelagen (1994:200).

För vilken period ska en periodisk sammanställning lämnas?

3 § En periodisk sammanställning ska lämnas för varje
1. kalendermånad för uppgifter om varor som avses i 2 § första
stycket 1, eller
2. kalenderkvartal för uppgifter om tjänster som avses i 2 § första stycket 2.

Om uppgifter ska lämnas avseende både varor och tjänster
enligt 2 §, ska sammanställningen lämnas för varje
kalendermånad.

Den som övergår från att lämna en sammanställning för varje
kalenderkvartal till att lämna den för varje kalendermånad ska
tillämpa den nya perioden till och med det fjärde
kalenderkvartalet som följer efter den tidpunkt när bytet av
period gjordes.

Beslut

4 § Skatteverket ska besluta att en periodisk sammanställning
ska göras för varje kalenderkvartal i stället för vad som
föreskrivs i 3 § första stycket 1, om
1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det,
och
2. det sammanlagda värdet av omsättning och överföringar av
varor enligt 2 § första stycket 1 inte överstiger 500 000 kronor exklusive mervärdesskatt för det innevarande
kalenderkvartalet eller för något av de fyra närmast
föregående kalenderkvartalen.

5 § Skatteverket ska besluta att en periodisk sammanställning
ska göras för varje kalendermånad i stället för vad som
föreskrivs i 3 § första stycket 2 eller 4 §, om
1. den som är skyldig att lämna sammanställningen begär det,
eller
2. det finns särskilda skäl.

6 § Ett beslut enligt 4 § gäller från ingången av det
kalenderkvartal som följer närmast efter den kalendermånad då
beslutet fattades.

Ett beslut enligt 5 § gäller från ingången av det
kalenderkvartal då beslutet fattades.

7 § Skatteverket ska upphäva ett beslut enligt 4 § om de
förutsättningar som anges i 4 § 2 inte längre är uppfyllda.

Ett sådant beslut gäller från ingången av det kalenderkvartal
då beslutet fattades.

8 § Om ett beslut har fattats enligt 5 eller 7 §, ska en
sammanställning göras för varje kalendermånad som har gått
sedan ingången av det kalenderkvartal då beslutet fattades.

När ska en periodisk sammanställning lämnas?

9 § En periodisk sammanställning ska ha kommit in till
Skatteverket senast
1. den 25 i månaden efter utgången av den period som
sammanställningen avser, om den lämnas elektroniskt, eller
2. den 20 i månaden efter den period som den avser i andra
fall.

Sammanställningar som ska göras enligt 8 § ska ha kommit in
till Skatteverket senast den 20 i månaden efter utgången av
den månad då beslutet fattades.


36 kap. Anstånd med att lämna deklaration och särskilda
uppgifter

Ansökan om anstånd

1 § Anstånd kan beviljas efter ansökan från den som ska lämna
deklaration eller särskilda uppgifter.

Anstånd enligt 3 eller 6 § kan dock beviljas efter ansökan
från den som i näringsverksamhet lämnar deklarationshjälp. Lag (2013:1068).

Inkomstdeklaration och särskilda uppgifter

Fysiska personer och dödsbon

2 § Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket bevilja en
fysisk person eller ett dödsbo anstånd med att lämna
1. inkomstdeklaration, och
2. särskilda uppgifter enligt 33 kap. 7 §.

Anstånd längre än till och med den 31 maj får beviljas bara om
det finns synnerliga skäl.

3 § Anstånd med att lämna inkomstdeklaration ska beviljas för
fysiska personer och dödsbon som anlitar deklarationshjälp om
hjälpen lämnas i en näringsverksamhet. Om den som ska lämna
deklarationshjälpen har misskött tidigare anstånd, får anstånd
vägras.

Anstånd får beviljas längst till och med den 15 juni.

Juridiska personer

4 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket bevilja en
annan juridisk person än ett dödsbo anstånd med att lämna
1. inkomstdeklaration, och
2. särskilda uppgifter enligt 33 kap. 3 eller 6 §.

Skattedeklaration

5 § Om det finns särskilda skäl, ska Skatteverket bevilja en
deklarationsskyldig anstånd med att lämna skattedeklaration
om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

För den som ska lämna mervärdesskattedeklaration enligt 26 kap. 33 a § får anstånd längre än till och med den 12 juni
beviljas bara om det finns synnerliga skäl.

För den som ska lämna mervärdesskattedeklaration enligt 26 kap. 33 b § får anstånd beviljas bara om det finns synnerliga
skäl.

Om förhållandena har ändrats så att det inte längre finns
förutsättningar för anståndet, ska anståndet återkallas. Lag (2013:1068).

6 § Anstånd med att lämna mervärdesskattedeklaration ska
beviljas för fysiska personer och dödsbon som ska lämna
mervärdesskattedeklaration i enlighet med 26 kap. 33 a § och
som anlitar deklarationshjälp, om hjälpen lämnas i en
näringsverksamhet. Om den som ska lämna deklarationshjälpen
har misskött tidigare anstånd, får anstånd vägras.

Anstånd enligt första stycket får beviljas längst till och
med den 26 juni. Lag (2013:1068).


37 kap. Föreläggande

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om föreläggande att
- fullgöra uppgiftsskyldighet (2 §),
- medverka personligen (3 §), och
- lämna uppgift (4-11 §§). Lag (2012:847).

Föreläggande att fullgöra uppgiftsskyldighet

2 § Skatteverket får förelägga den som inte har fullgjort en
uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap. att fullgöra
skyldigheten.

Ett sådant föreläggande får inte bara avse komplettering av
arbetsställenummer enligt 15 kap. 9 § första stycket 6.

Föreläggande att medverka personligen

3 § Skatteverket får förelägga den som har lämnat deklaration
genom ett deklarationsombud eller ett ombud för ett dödsbo att
personligen eller genom behörig ställföreträdare bekräfta
eller komplettera lämnade eller godkända uppgifter.

Föreläggande att lämna uppgift

Lämna deklaration

4 § Skatteverket får förelägga den som inte är skyldig att
lämna deklaration att göra det.

Kommande utbetalningar av ersättning för arbete

5 § Skatteverket får förelägga den som ger ut ersättning för
arbete att lämna uppgift om den ersättning som kan antas komma
att betalas ut under mottagarens beskattningsår.

Kontroll av egen uppgifts- eller dokumentationsskyldighet

6 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara
uppgiftsskyldig enligt 15-35 kap. att lämna uppgift som verket
behöver för att kunna kontrollera skyldigheten.

Skatteverket får även förelägga den som är eller kan antas
vara skyldig att redovisa punktskatt att lämna varuprov.

7 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som
är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift
som verket behöver för att kunna kontrollera
dokumentationsskyldigheten enligt 39 kap. 3 §.

Kontroll av någon annans uppgiftsskyldighet

8 § Skatteverket får förelägga en fysisk person och ett dödsbo
i andra fall än som avses i 16 och 17 kap. att lämna
kontrolluppgift om
1. sådan ersättning för utfört arbete som har betalats till en
namngiven näringsidkare, eller
2. ränta från en namngiven låntagare.

9 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara
bokföringsskyldig enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som
är en annan juridisk person än ett dödsbo, att lämna uppgift
om en rättshandling med någon annan.

Föreläggandet ska avse förhållanden som är av betydelse för
kontroll av att andra än den som föreläggs
1. har fullgjort en uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap.,
eller
2. kan fullgöra sådan uppgiftsskyldighet.

10 § Om det finns särskilda skäl får även någon annan person
än som avses i 9 § föreläggas att lämna sådan uppgift som
avses i den paragrafen.

Utbyte av upplysningar med en annan stat eller utländsk
jurisdiktion

11 § Om Skatteverket har tagit emot en begäran om upplysningar
och verket behöver en uppgift för att kunna fullgöra sina
skyldigheter enligt lagen (2012:843) om administrativt
samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning eller
ett avtal som medför skyldighet att utbyta upplysningar i
skatteärenden, gäller följande.

Skatteverket får förelägga
1. den som de begärda upplysningarna avser, att lämna uppgift
som verket behöver, eller
2. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078) eller som är en annan juridisk
person än ett dödsbo, att lämna uppgift som verket behöver om
en rättshandling med någon annan.

Om det finns särskilda skäl, får även någon annan person än
som avses i andra stycket 2 föreläggas att lämna sådan uppgift
som avses där. Lag (2012:847).


38 kap. Formkrav

Fastställda formulär

1 § Fastställda formulär ska användas för att lämna
1. kontrolluppgifter,
2. åtagande

a) enligt 10 kap. 22 § om att göra skatteavdrag,
b) enligt 23 kap. 6 § om att lämna kontrolluppgifter om pensionsförsäkringar och sådana avtal om tjänstepension som är jämförbara med en pensionsförsäkring, och

c) enligt 23 kap. 8 § om att lämna vissa kontrolluppgifter,
3. deklarationer,
4. särskilda uppgifter, och
5. periodiska sammanställningar. Lag (2016:64).

Uppgifter som ska undertecknas

2 § Följande uppgifter ska undertecknas:
1. uppgifter i deklaration, och
2. särskilda uppgifter som ska lämnas av

a) stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund
enligt 33 kap. 3 §, och

b) ägare av en ersättningsbostad i utlandet enligt 33 kap. 7 §.

Vem ska underteckna uppgifterna?

3 § Uppgifter enligt 2 § ska undertecknas av den
uppgiftsskyldige eller behörig ställföreträdare.

Uppgifterna får undertecknas av ett ombud i följande fall:
1. Ett deklarationsombud får underteckna uppgifter i en
deklaration som lämnas elektroniskt.
2. Ett ombud för en utländsk beskattningsbar person får
underteckna uppgifter i en mervärdesskattedeklaration.
3. En dödsbodelägare som är ombud för ett dödsbo får
underteckna uppgifter i en deklaration. Lag (2013:369).


AVDELNING VII. DOKUMENTATION


39 kap. Dokumentationsskyldighet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- definitioner (2 §),
- generell dokumentationsskyldighet (3 §),
- dokumentationsskyldighet som avser kassaregister (4-10 §§),
- dokumentationsskyldighet som avser personalliggare (11-12 §§),
- dokumentationsskyldighet som avser torg- och marknadshandel (13 §),
- dokumentationsskyldighet som avser omsättning av
investeringsguld (14 §),
- dokumentationsskyldighet som avser internprissättning (15 och 16 §§), och
- föreläggande (17 §). Lag (2014:1474).

Definitioner

2 § I denna lag avses med

kassaregister: kassaapparat, kassaterminal, kassasystem och
liknande apparatur för registrering av försäljning av varor
och tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med
kontokort,
torg- och marknadshandel: all handel utom sådan som en
näringsidkare stadigvarande bedriver i permanenta lokaler
eller i omedelbar anslutning till dessa,
distansavtal: avtal som ingås inom ramen för ett av
näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på
distans, om kommunikationen uteslutande sker på distans,
hemförsäljningsavtal: avtal som ingås vid ett hembesök eller
under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats
utanför dennes fasta försäljningsställe,
restaurangverksamhet: näringsverksamhet som avser restaurang,
pizzabutik och annat liknande avhämtningsställe, gatukök,
kafé, personalmatsal, catering och centralkök,
frisörverksamhet: näringsverksamhet som avser hårvård,
tvätteriverksamhet: näringsverksamhet som avser rengöring av
textilier eller därmed jämförbara material samt sådan
uthyrning, färgning, lagning eller ändring av textilier eller
därmed jämförbara material som sker i samband med den
näringsverksamheten,
byggverksamhet: näringsverksamhet som avser om-, till- och
nybyggnadsarbeten, reparations- och underhållsarbeten,
rivning av byggnadsverk samt annan näringsverksamhet som
bedrivs som stöd för sådan verksamhet och som inte omfattas
av skyldighet att föra personalliggare enligt 11 §, samt

byggarbetsplats: en plats där byggverksamhet bedrivs.

Näringsverksamhet som huvudsakligen avser annan verksamhet än
restaurang-, frisör- eller tvätteriverksamhet ska dock inte
anses som sådan verksamhet. Lag (2014:1474).

Generell dokumentationsskyldighet

3 § Den som är uppgiftsskyldig enligt 15-35 kap. ska i skälig
omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig
dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra
uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten
och beskattningen.

Kassaregister

Vem ska använda kassaregister?

4 § Den som i näringsverksamhet säljer varor eller tjänster
mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska
använda kassaregister.

5 § Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för
den som
1. bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster
mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort,
2. är befriad från skattskyldighet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomst från sådan försäljning som avses i 4 §,
3. bedriver taxitrafik enligt taxitrafiklagen (2012:211),
4. säljer varor eller tjänster genom distansavtal eller
hemförsäljningsavtal,
5. säljer varor eller tjänster med hjälp av en varuautomat
eller annan liknande automat eller i en automatiserad
affärslokal, eller
6. anordnar automatspel enligt lagen (1982:636) om anordnande
av visst automatspel eller enligt lotterilagen (1994:1000).

Vid bedömningen enligt första stycket 1 av om det är fråga om
försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas
om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma
att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett
beskattningsår. Lag (2014:18).

6 § Vid tillämpningen av 4 och 5 §§ ska självständiga
verksamheter inom ramen för en näringsverksamhet bedömas var
för sig.

Registrering i kassaregister

7 § All försäljning och annan löpande användning av ett
kassaregister ska registreras i kassaregistret.

Vid varje försäljning ska ett av kassaregistret framställt
kvitto tas fram och erbjudas kunden.

Krav som ett kassaregister ska uppfylla

8 § Ett kassaregister ska på ett tillförlitligt sätt visa
1. alla registreringar som har gjorts, samt
2. programmeringar och inställningar som utgör
behandlingshistorik enligt bokföringslagen (1999:1078).

Kassaregistret ska vara certifierat.

Beslut om undantag i enskilda fall

9 § Skatteverket får i enskilda fall besluta om undantag från
skyldigheter som gäller kassaregister om
1. behovet av tillförlitligt underlag för skattekontroll kan
tillgodoses på annat sätt, eller
2. en viss skyldighet är oskälig.

Ett beslut om undantag får förenas med villkor. Lag (2013:384).

Bemyndiganden

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter om
1. krav på kassaregister,
2. teknisk kontroll av kassaregister,
3. användning av kassaregister, och
4. undantag från skyldigheter som gäller kassaregister.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om certifiering av kassaregister.

Personalliggare

Restaurang-, frisör- och tvätteriverksamhet

11 § Den som bedriver restaurang-, frisör- eller
tvätteriverksamhet ska föra en personalliggare och i denna
dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för
näringsidkaren och löpande dokumentera nödvändiga
identifikationsuppgifter för de personer som är verksamma i
näringsverksamheten.

Skyldigheten att föra personalliggare gäller dock inte för
1. enskild näringsverksamhet där bara näringsidkaren, dennes
make eller barn under 16 år är verksamma, eller
2. fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag där bara
företagsledaren, dennes make eller barn under 16 år är
verksamma. Lag (2013:27).

Byggverksamhet

11 a § Den som bedriver byggverksamhet på en byggarbetsplats
där byggherren har tillhandahållit utrustning enligt 11 b § ska föra en elektronisk personalliggare och i denna
dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för
näringsidkaren och löpande dokumentera nödvändiga
identifikationsuppgifter för de personer som är verksamma i
näringsverksamheten.

Personer som under kortare tid bara lastar eller lossar
material, varor eller hjälpmedel ska inte dokumenteras i
personalliggaren. Lag (2014:1474).

11 b § En byggherre ska tillhandahålla utrustning så att en
elektronisk personalliggare kan föras på byggarbetsplatsen.

Skyldigheten att tillhandahålla utrustning gäller inte
1. för en byggherre förrän den sammanlagda kostnaden för
byggverksamheten på byggarbetsplatsen kan antas uppgå till
mer än fyra prisbasbelopp, eller
2. för en byggherre som är en fysisk person som inte i
näringsverksamhet utför eller låter utföra projekterings-,
byggnads-, rivnings- eller markarbeten. Lag (2014:1474).

11 c § Det som sägs i detta kapitel om byggherre ska i
stället gälla en näringsidkare som har fått i uppdrag att
självständigt ansvara för arbetets utförande, om byggherren
och näringsidkaren skriftligen har avtalat att byggherrens
samtliga skyldigheter enligt 11 b och 12 §§ samt 7 kap. 2 a
och 4 §§ ska fullgöras av näringsidkaren vid utförandet av
uppdraget. Lag (2014:1474).

Personalliggarens tillgänglighet

12 § Personalliggaren ska finnas tillgänglig för Skatteverket
i verksamhetslokalen.

Byggherren ska hålla personalliggaren tillgänglig för
Skatteverket på byggarbetsplatsen. Den som bedriver
byggverksamhet ska hålla sin personalliggare tillgänglig för
Skatteverket och byggherren på byggarbetsplatsen. Lag (2014:1474).

Torg- och marknadshandel

13 § Den som upplåter en plats för torg- och marknadshandel
ska dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för den
som platsen upplåts till och för dennes företrädare.

Omsättning av investeringsguld

14 § En beskattningsbar person som omsätter investeringsguld
som avses i 1 kap. 18 § mervärdesskattelagen (1994:200) i
Sverige eller till ett annat EU-land ska vid en transaktion
som uppgår till ett belopp motsvarande 10 000 kronor eller
mer dokumentera nödvändiga identifikationsuppgifter för
köparen.

Första stycket gäller även för en transaktion som understiger 10 000 kronor men som kan antas ha samband med en annan
transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta
belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en
transaktion, ska nödvändiga identifikationsuppgifter
dokumenteras så snart summan av transaktionerna uppgår till
minst 10 000 kronor.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket 1, 3 § första
stycket 2, 5 § 2 a och 6 § lagen (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism ska även tillämpas
vid transaktioner som avses i första och andra styckena. Lag (2013:369).

Internprissättning

15 § Den som är skattskyldig för inkomst av en
näringsverksamhet ska dokumentera transaktioner med ett
företag som är begränsat skattskyldigt, om det finns en sådan
ekonomisk intressegemenskap som anges i 14 kap. 20 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Om den ekonomiska intressegemenskapen uteslutande kan hänföras
till ett företags direkta eller indirekta kapitalinnehav i ett
eller flera andra företag, behöver transaktionerna
dokumenteras bara om kapitalandelen i varje led uppgår till
mer än 50 procent.

16 § Dokumentation enligt 15 § ska innehålla de uppgifter som
behövs för en bedömning av om resultatet av
näringsverksamheten ska justeras enligt 14 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Föreläggande

17 § Skatteverket får förelägga
1. den som ska använda kassaregister att fullgöra sina
skyldigheter enligt 4, 7 och 8 §§,
2. den som bedriver restaurang-, frisör- eller
tvätteriverksamhet att fullgöra sina skyldigheter enligt 11 och 12 §§, samt
3. byggherren och den som bedriver byggverksamhet att
fullgöra sina skyldigheter enligt 11 a, 11 b och 12 §§. Lag (2014:1474).


AVDELNING VIII. UTREDNING OCH KONTROLL


40 kap. Skatteverkets skyldighet att utreda och kommunicera

Skatteverkets utredningsskyldighet

1 § Skatteverket ska se till att ärendena blir tillräckligt
utredda.

Skatteverkets kommunikationsskyldighet

2 § Ett ärende får inte avgöras till nackdel för den som
ärendet gäller utan att denne har fått tillfälle att yttra sig
i ärendet. Om det är uppenbart obehövligt, behöver den som
ärendet gäller inte få tillfälle att yttra sig.

3 § Om ett ärende har tillförts uppgifter av någon annan än
den som ärendet gäller, får det inte avgöras utan att den som
ärendet gäller har underrättats om uppgifterna och fått
tillfälle att yttra sig över dem.

Första stycket gäller inte om
1. avgörandet inte är till nackdel för den som ärendet gäller,
2. uppgiften saknar betydelse eller om det av någon annan
anledning är uppenbart obehövligt att den som ärendet gäller
underrättas och får tillfälle att yttra sig,
3. det finns risk att en underrättelse skulle göra det
avsevärt svårare att genomföra beslutet i ärendet, eller
4. avgörandet inte kan skjutas upp.

Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som
följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

4 § Om det kan antas att den som ett ärende om slutlig skatt
gäller inte är deklarationsskyldig, får beslut om slutlig
skatt fattas på grundval av kontrolluppgift om intäkter i
inkomstslaget kapital utan att han eller hon har underrättats
om och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften.


41 kap. Revision

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- syftet med en revision (2 och 2 a §§),
- vem som får revideras (3 §),
- beslut om revision (4 och 5 §§),
- samverkan (6 §),
- revisorns befogenheter (7 §),
- den reviderades skyldigheter (8-11 §§),
- föreläggande (12 §), och
- revisionens avslutande (13 och 14 §§). Lag (2012:847).

Syftet med en revision

2 § Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera
1. att uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap. har fullgjorts,
2. att det finns förutsättningar att fullgöra
uppgiftsskyldighet enligt 15-35 kap. som kan antas uppkomma,
3. skatteupplag enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt
på energi,
4. att den som har ansökt om återbetalning, kompensation eller
nedsättning av punktskatt i de fall som avses i 53 kap. 5 § 2 har lämnat riktiga och fullständiga uppgifter,
5. att den som har ansökt om återbetalning av punktskatt i de
fall som avses i 53 kap. 5 § 1 har lämnat riktiga och
fullständiga uppgifter,
6. att den som har eller kan antas ha upplåtit en plats för
torg- och marknadshandel har fullgjort sina skyldigheter
enligt 39 kap. 13 §, eller
7. att den som har eller kan antas ha omsatt investeringsguld
har fullgjort sina skyldigheter enligt 39 kap. 14 §.

Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta
uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket 1-4 av någon annan än den som revideras.

2 a § Om Skatteverket har tagit emot en begäran om
upplysningar och verket behöver uppgifter för att kunna
fullgöra sina skyldigheter enligt lagen (2012:843) om
administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om
beskattning eller ett avtal som medför skyldighet att utbyta
upplysningar i skatteärenden, gäller följande.

Skatteverket får besluta om revision för att inhämta uppgifter
som verket behöver från den som de begärda upplysningarna
avser.

Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta
sådana uppgifter från någon annan än den som de begärda
upplysningarna avser. Lag (2012:847).

Vem får revideras?

3 § Revision får göras hos
1. den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078), 2. någon annan juridisk person än ett dödsbo,
3. den som har anmält sig för registrering,
4. den som har ansökt om eller är godkänd för F-skatt,
5. sådant ombud för en utländsk beskattningsbar person som
avses i 6 kap. 2 §,
6. sådan representant som avses i 16 a § lagen (1994:1563) om
tobaksskatt, 15 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller 4 kap. 9 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
7. den som har ansökt om godkännande som upplagshavare enligt
lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller lagen om
skatt på energi,
8. den som har ansökt om registrering som varumottagare
enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt eller
lagen om skatt på energi,
9. den som har ansökt om godkännande som skattebefriad
förbrukare enligt lagen om alkoholskatt eller lagen om skatt
på energi, och
10. den som har ansökt om godkännande som registrerad
avsändare enligt lagen om tobaksskatt, lagen om alkoholskatt
eller lagen om skatt på energi. Lag (2013:369).

Beslut om revision

4 § Ett beslut om revision ska innehålla
1. uppgift om syftet med revisionen,
2. uppgift om möjligheten att undanta uppgifter och handlingar
från kontroll, och
3. förordnande av de tjänstemän som ska verkställa revisionen (revisorer).

Av uppgift som avses i första stycket 1 behöver det inte
framgå vilken person eller rättshandling som kontrollen eller
uppgifterna avser om
1. beslutet om revision gäller en sådan revision som avses i 2 § andra stycket eller 2 a § andra stycket, och
2. det finns särskilda skäl för att inte nämna personen eller
rättshandlingen. Lag (2012:847).

5 § Innan en revision verkställs ska den som ska revideras
underrättas om beslutet om revision.

Underrättelsen får ske i samband med att revisionen verkställs
om
1. kontroll som avses i 7 § 2-6 behöver genomföras och
kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska
revideras underrättas i förväg,
2. revisionen ska genomföras i samband med ett kontrollbesök
enligt 42 kap. 8 § och är begränsad till handlingar som rör
personalen, eller
3. det följer av bestämmelserna om underrättelse om beslut om
bevissäkring i 45 kap. 16 § andra stycket.

Samverkan

6 § En revision ska genomföras i samverkan med den reviderade
och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar
verksamheten hos denne.

Kravet på samverkan gäller inte om tvångsåtgärden bevissäkring
har beslutats på grund av att det finns en påtaglig risk för
sabotage enligt 45 kap. 2 §.

Revisorns befogenheter

7 § Vid en revision får revisorn
1. granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör
verksamheten,
2. inventera kassan,
3. granska lager, maskiner och inventarier,
4. besiktiga verksamhetslokaler,
5. ta prov på varor som används, säljs eller tillhandahålls på
annat sätt i verksamheten, och
6. prova teknisk utrustning som används i verksamheten.

Den reviderades skyldigheter

8 § Den reviderade ska lämna tillträde till
verksamhetslokalerna för
1. granskning av handlingar enligt 7 § 1 om granskningen inte
utan svårighet kan genomföras på någon annan plats, och
2. sådana åtgärder som avses i 7 § 2-6.

I andra fall än som avses i första stycket 1 får en revision
genomföras i verksamhetslokalerna om den reviderade medger
det. Revisionen ska genomföras i verksamhetslokalerna om den
reviderade begär det och revisionen kan genomföras där utan
betydande svårighet.

I de fall en revision genomförs i verksamhetslokalerna ska den
reviderade, om det är möjligt, ställa en ändamålsenlig
arbetsplats till revisorns förfogande.

9 § Den reviderade ska tillhandahålla revisorn de handlingar
och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Om
handlingar ska granskas på någon annan plats än i
verksamhetslokalerna, ska den reviderade på begäran och mot
kvitto överlämna handlingarna till revisorn.

10 § Den reviderade ska på begäran ge revisorn tillfälle att
använda tekniska hjälpmedel för att granska upptagning som kan
uppfattas bara med sådana hjälpmedel. Första stycket gäller inte om
1. den reviderade tillhandahåller en kopia av upptagningen,
och
2. kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel
som revisorn har tillgång till.

I det fall som avses i andra stycket ska den reviderade ge
revisorn möjlighet att kontrollera att kopian stämmer överens
med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning enligt första stycket eller kontroll enligt
tredje stycket får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp
användas som behövs för att tillgodose syftet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät.

11 § Den reviderade ska, utöver vad som följer av 8-10 §§, ge
revisorn den hjälp som behövs vid revisionen.

Föreläggande

12 § Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina
skyldigheter enligt 8-11 §§ att fullgöra dem.

Revisionens avslutande

13 § En revision får inte pågå under längre tid än nödvändigt.

Skatteverket ska snarast meddela den reviderade resultatet av
revisionen i de delar som rör den reviderade.

14 § Skatteverket ska lämna tillbaka räkenskapsmaterial och
andra handlingar till den reviderade så snart som möjligt och
senast när revisionen har avslutats.

Om den reviderade har försatts i konkurs när handlingarna ska
lämnas tillbaka, ska Skatteverket
1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och
2. underrätta den reviderade om att handlingarna har
överlämnats till konkursförvaltaren.


42 kap. Tillsyn över kassaregister och kontrollbesök

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- definitioner (2 §),
- tillsyn över kassaregister (3-5 §§),
- kontrollbesök (6-9 §§), och
- genomförandet av tillsyn och kontrollbesök (10 och 11 §§).

Definitioner

2 § Med kontrollremsa avses dokumentation av den löpande
registreringen i ett kassaregister i pappersform.

Med journalminne avses dokumentation av den löpande
registreringen i ett kassaregister i elektronisk form.

Tillsyn över kassaregister

3 § Skatteverket utövar tillsyn över att den som är eller kan
antas vara skyldig att använda kassaregister har kassaregister
och att kassaregister som används i en verksamhet uppfyller
föreskrivna krav.

4 § Skatteverket har för tillsynen rätt att få tillträde till
verksamhetslokaler där den som är eller kan antas vara skyldig
att använda kassaregister bedriver verksamhet.

Polismyndigheten ska på Skatteverkets begäran lämna det biträde
som behövs för tillsynen. Lag (2014:681).

5 § Om Skatteverket begär det, ska den som är eller kan antas
vara skyldig att använda kassaregister tillhandahålla de
handlingar och lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina
skyldigheter enligt första stycket att fullgöra dem.

Kontrollbesök

Kassaregister

6 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att
kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att
använda kassaregister fullgör sina eventuella skyldigheter. Verket får vid ett sådant besök göra kundräkning, kontrollköp,
kvittokontroll och kassainventering.

Kontrollbesöket får bara genomföras i verksamhetslokaler som
allmänheten har tillträde till. Kundräkning får även göras på
en allmän plats i anslutning till en sådan lokal.

7 § Om Skatteverket begär det, ska den som verket har gjort
kontrollbesök hos tillhandahålla kontrollremsa, uppgifter från
journalminne eller tömningskvitto för kontroll av hur
försäljningar har registrerats i kassaregistret.

Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina
skyldigheter enligt första stycket att fullgöra dem.

Personalliggare

8 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att
kontrollera att den som är eller kan antas vara skyldig att
föra personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att
en elektronisk personalliggare kan föras fullgör sina
eventuella skyldigheter.

Kontrollbesök får bara genomföras i verksamhetslokaler eller
på byggarbetsplatser. Kontrollbesök på en byggarbetsplats får
dock inte genomföras i en lägenhet som är avsedd att helt
eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Lag (2014:1474).

8 a § Skatteverket får vid kontrollbesök begära att en person
som utför eller kan antas utföra arbetsuppgifter i
verksamheten styrker sin identitet. Verket får vid
kontrollbesök på en byggarbetsplats även fråga en sådan
person för vilken näringsidkares räkning han eller hon utför
arbetsuppgifter. De uppgifter som lämnas får stämmas av mot
personalliggaren. Lag (2014:1474).

Torg- och marknadshandel

9 § Skatteverket får besluta om kontrollbesök för att
identifiera en person som bedriver eller kan antas bedriva
torg- och marknadshandel. Verket får vid ett sådant besök
kontrollera godkännande för F-skatt och ställa frågor om
verksamheten.

Kontrollbesöket får bara genomföras där torg- och
marknadshandel bedrivs.

Gemensamma bestämmelser

10 § Den som enligt ett beslut om tillsyn eller kontrollbesök
ska kontrolleras behöver inte underrättas om beslutet före
tillsynen eller kontrollbesöket. Underrättelse om beslutet ska
dock lämnas så snart det kan ske utan att kontrollen förlorar
sin betydelse.

11 § Tillsyn och kontrollbesök ska genomföras på ett sådant
sätt att verksamheten inte hindras i onödan.


42 a kap. Myndigheters skyldighet att lämna uppgifter på
Skatteverkets begäran

1 § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som
behövs för kontroll eller beslut enligt denna lag ska på
Skatteverkets begäran lämnas till verket.

Första stycket gäller dock inte i fråga om uppgifter för
vilka sekretess gäller till följd av 15 kap. 1 eller 2 § eller 16 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller en bestämmelse till vilken det hänvisas i
någon av dessa paragrafer.

Om sekretess gäller för en uppgift enligt någon annan
bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen och ett
utlämnande skulle medföra synnerligt men för något enskilt
eller allmänt intresse, är en myndighet uppgiftsskyldig bara
om regeringen på ansökan av Skatteverket beslutar att
uppgiften ska lämnas ut. Lag (2015:903).


AVDELNING IX. ERSÄTTNING FÖR KOSTNADER FÖR OMBUD, BITRÄDE
ELLER UTREDNING


43 kap. Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller
utredning

Rätten till ersättning

1 § Den som i ett ärende eller mål har haft kostnader för
ombud, biträde, utredning eller annat som denne skäligen har
behövt för att ta till vara sin rätt har, efter ansökan, rätt
till ersättning om
1. den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls helt
eller delvis,
2. ärendet eller målet avser en fråga som är av betydelse för
rättstillämpningen, eller
3. det finns synnerliga skäl för ersättning.

Rätt till ersättning finns dock inte i ärenden som ska
handläggas av behörig myndighet enligt
1. lagen (2012:843) om administrativt samarbete inom
Europeiska unionen i fråga om beskattning,
2. ett skatteavtal eller ett avtal om informationsutbyte i
skatteärenden, eller
3. det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mellan
Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige
beträffande skatter på inkomst. Lag (2012:847).

Begränsningar i rätten till ersättning

2 § Ersättning får inte beviljas för kostnader som avser
skyldigheten att
1. lämna deklaration,
2. lämna föreskrivna uppgifter, eller
3. genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig
dokumentation se till att det finns underlag för att fullgöra
uppgiftsskyldighet samt för kontroll av uppgiftsskyldighet.

3 § Ersättning får inte beviljas för den sökandes eget arbete
eller egen tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant
som den sökande själv har utfört med anledning av ärendet
eller målet.

4 § Ersättning får inte beviljas för kostnader som har ersatts
eller kan komma att ersättas enligt någon annan författning
eller enligt avtal.

5 § Ersättningen får minskas om
1. den sökandes yrkanden i ärendet eller målet bifalls bara
delvis, såvida inte övriga yrkanden bara är av ringa
betydelse, eller 2. den sökande har varit försumlig eller orsakat att ärendet
eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt.

Ansökan om ersättning

6 § En ansökan om ersättning för kostnader ska göras hos den
myndighet där kostnaderna har uppkommit. Ansökan ska ha kommit
in till myndigheten innan ärendet eller målet avgörs.

7 § En ansökan om ersättning för kostnader som har kommit in
för sent får prövas om förseningen beror på något ursäktligt
misstag.


AVDELNING X. TVÅNGSÅTGÄRDER


44 kap. Vitesföreläggande

När får ett föreläggande förenas med vite?

1 § Ett föreläggande enligt 41 kap. 12 §, 42 kap. 5 § andra
stycket eller 42 kap. 7 § andra stycket får förenas med vite.

2 § Även i andra fall än som avses i 1 § får ett föreläggande
förenas med vite om det finns anledning att anta att
föreläggandet annars inte följs. Förbud mot att förena ett föreläggande med vite

3 § Ett föreläggande får inte förenas med vite om
1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har
begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till
skattetillägg eller kontrollavgift, och
2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband
med den misstänkta gärningen. Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första
stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

Behörig förvaltningsrätt

4 § Frågor om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt
som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av
den som föreläggandet gäller när ansökan om utdömande görs.


45 kap. Bevissäkring

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- definitioner (2 §),
- revision i den reviderades verksamhetslokaler (3 §),
- eftersökande och omhändertagande av handlingar (4-11 §§),
- försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme (12 §),
- beslut om bevissäkring (13-16 §§), och
- behörig förvaltningsrätt (17 §).

Definitioner

2 § Med bevissäkring avses följande tvångsåtgärder:
1. revision i den reviderades verksamhetslokaler enligt 3 §,
2. eftersökande och omhändertagande av handlingar enligt 4-11 §§, samt
3. försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme
enligt 12 §.

Med risk för sabotage avses att det finns risk för att den som
bevissäkringen gäller kommer att undanhålla, förvanska eller
förstöra det som får kontrolleras.

Revision i den reviderades verksamhetslokaler

3 § En revision får genomföras i den reviderades
verksamhetslokaler om den reviderade enligt 41 kap. 8 § första
stycket är skyldig att lämna tillträde till lokalerna och
1. den reviderade inte fullgör sina skyldigheter att medverka
enligt 41 kap. 8-11 §§, eller
2. det finns en påtaglig risk för sabotage.

Eftersökande och omhändertagande av handlingar

4 § När en revision genomförs enligt 3 §, får handlingar som
behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och
tas om hand för granskning.

Om revisionen genomförs enligt 3 § 1, gäller dock första
stycket bara om handlingen inte har tillhandahållits inom
rimlig tid eller om det finns en påtaglig risk för sabotage.

5 § Om den reviderade har medgett att revisionen genomförs i
verksamhetslokalerna enligt 41 kap 8 §, får handlingar som
påträffas eller tillhandahålls och som behövs för revisionen
tas om hand för granskning.

6 § När en revision genomförs på någon annan plats än i
verksamhetslokaler med stöd av 41 kap., får en handling som
behövs för revisionen eftersökas i verksamhetslokalerna och
tas om hand för granskning om
1. den reviderade inte har följt ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut handlingen, eller
2. det finns en påtaglig risk för sabotage.

7 § En handling som behövs för en revision enligt 3 § eller 41 kap. får eftersökas i en lokal, på en förvaringsplats eller
i ett annat utrymme som inte utgör den reviderades
verksamhetslokaler och tas om hand för granskning om det finns
särskild anledning att anta att handlingen finns i utrymmet
och
1. den reviderade inte har följt ett föreläggande enligt 41 kap. 12 § om att lämna ut handlingen, eller
2. det finns en påtaglig risk för sabotage.

8 § Om ett föreläggande att lämna ut en handling vid annan
kontroll än revision inte har följts och det finns särskild
anledning att anta att handlingen finns hos den som har
förelagts, får handlingen eftersökas och tas om hand för
granskning.

9 § Hos den som inte får revideras men som kan föreläggas att
lämna uppgift enligt 37 kap. 10 § får handling som han eller
hon kan föreläggas att lämna uppgift om eftersökas och tas om
hand för granskning utan ett föregående föreläggande om det
finns
1. särskild anledning att anta att handlingen kommer att
påträffas hos personen,
2. en påtaglig risk för sabotage om personen föreläggs, och
3. ett betydande intresse av att handlingen granskas.

Granskningen ska ske på annan plats än hos den som
bevissäkringen gäller.

10 § Om det finns särskilda skäl, behöver den som uppgifterna
avser eller de handlingar som eftersöks inte anges i ett
beslut om åtgärd enligt 9 §.

11 § Beslut om åtgärd enligt 9 § får inte meddelas för att
samla in uppgifter för att förbereda kontroll av någon annan
person än den som kontrolleras.

Försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme

12 § Lokal, förvaringsplats eller annat utrymme får förseglas
för att skydda handlingar som ska
1. granskas enligt 3 § eller tas om hand för granskning enligt 4 §,
2. tas om hand för granskning enligt 5 § om

a) handlingarna inte kan föras från platsen, och

b) risk för sabotage kan befaras, eller
3. tas om hand för granskning enligt 6-9 §§ om handlingarna
inte omedelbart kan föras från platsen.

Beslut om bevissäkring

13 § Beslut om bevissäkring enligt 3 och 6-9 §§ fattas av
förvaltningsrätten på ansökan av granskningsledaren.

Beslut enligt 4, 5 och 12 §§ fattas av granskningsledaren.

14 § Granskningsledaren får besluta om bevissäkring enligt 3 och 6-8 §§ om
1. det finns en påtaglig risk för sabotage innan
förvaltningsrätten kan fatta beslut, samt
2. åtgärden ska genomföras i en verksamhetslokal.

Om granskningsledaren har beslutat om åtgärd enligt första
stycket, ska han eller hon så snart som möjligt och senast
inom fem dagar ansöka om bevissäkring hos förvaltningsrätten. Om granskningsledaren inte gör någon ansökan eller om
förvaltningsrätten avslår ansökan, ska omhändertagna
handlingar lämnas tillbaka och övriga insamlade uppgifter
förstöras.

Om den som beslutet om bevissäkringen gäller har försatts i
konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska handlingarna
överlämnas till konkursförvaltaren och den som bevissäkringen
gäller underrättas om överlämnandet.

15 § Ett beslut om bevissäkring ska innehålla uppgift om
möjligheten att undanta uppgifter och handlingar från kontroll
samt om vad som gäller vid verkställighet.

16 § Den som ett beslut om bevissäkring gäller ska omedelbart
underrättas om beslutet.

Underrättelse får dock ske i samband med att åtgärden
verkställs om det finns en påtaglig risk för sabotage om den
som beslutet gäller underrättas i förväg.

I 69 kap. 5 § finns bestämmelser om verkställighet av beslut
om bevissäkring utan att den som beslutet gäller har
underrättats om beslutet.

Behörig förvaltningsrätt

17 § Frågor om bevissäkring prövas av den förvaltningsrätt som
enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av den
som bevissäkringen gäller när ansökan görs.


46 kap. Betalningssäkring

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- definition (2 §),
- avgifter som undantas från betalningssäkring (3 §),
- betalningssäkring enligt överenskommelse med en annan stat (4 §),
- beslut om betalningssäkring (5-13 §§),
- tidsfrist när betalningsskyldigheten inte är fastställd (14 och 15 §§),
- beslut om att ta egendom i förvar (16 §),
- ställande av säkerhet (17 §),
- när ställd säkerhet får tas i anspråk (18 §),
- behörig förvaltningsrätt (19 §), och
- ersättning för skada (20-22 §§).

Definition

2 § Med betalningssäkring avses att Skatteverket får ta en
betalningsskyldigs egendom i anspråk för att säkerställa
betalning av skatt, avgift, särskild avgift eller ränta.

Avgifter som undantas från betalningssäkring

3 § Betalningssäkring får inte användas för avgifter enligt
1. begravningslagen (1990:1144), och
2. lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund.

Betalningssäkring enligt överenskommelse med en annan stat
m.m.

4 § Om det följer av en överenskommelse mellan Sverige och en
annan stat eller av lagen (2011:1537) om bistånd med
indrivning av skatter och avgifter inom Europeiska unionen,
får betalningssäkring även användas för att säkerställa
betalning av utländsk skatt, avgift, särskild avgift eller
ränta. Lag (2011:1545).

Beslut om betalningssäkring

5 § Beslut om betalningssäkring fattas av förvaltningsrätten
på ansökan av Skatteverket.

Förutsättningar för betalningssäkring

6 § Betalningssäkring får beslutas om 1. det finns en påtaglig risk för att den som är
betalningsskyldig drar sig undan skyldigheten, och
2. betalningsskyldigheten avser ett betydande belopp.

7 § Om betalningsskyldigheten inte är fastställd, får
betalningssäkring beslutas bara om det är sannolikt att
skyldigheten kommer att fastställas. En betalningssäkring får
i sådana fall inte avse ett högre belopp än det belopp
betalningsskyldigheten sannolikt kommer att fastställas till.

8 § Betalningssäkring får inte beslutas förrän den tidsperiod
som betalningsskyldigheten avser har gått ut.

När förutsättningar inte längre finns

9 § Ett beslut om betalningssäkring ska upphävas helt eller
delvis om
1. det inte längre finns förutsättningar för beslutet, eller
2. beslutet av någon annan anledning inte bör kvarstå.

10 § Förvaltningsrätten ska pröva om ett beslut om
betalningssäkring ska upphävas helt eller delvis om
Skatteverket eller den betalningsskyldige begär det eller om
det annars finns skäl för det.

Den betalningsskyldige ska upplysas om sin rätt att begära att
ett beslut om betalningssäkring ska upphävas.

11 § Förvaltningsrättens befogenhet att pröva om ett beslut om
betalningssäkring ska upphävas helt eller delvis gäller även
beslut som har överklagats.

Ett överklagande av förvaltningsrättens beslut förfaller om
förvaltningsrätten ändrar beslutet på det sätt som den
betalningsskyldige begär. Om förvaltningsrätten ändrar
beslutet på något annat sätt än den betalningsskyldige begär,
ska överklagandet anses omfatta det nya beslutet.

Muntlig förhandling

12 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig
förhandling i ett mål om betalningssäkring om den
betalningsskyldige begär det. Muntlig förhandling behöver dock
inte hållas, om en ansökan om betalningssäkring kommer att
avslås eller ett beslut om betalningssäkring kommer att
upphävas.

Den betalningsskyldige ska upplysas om sin rätt att begära
muntlig förhandling. Underrättelse om beslut

13 § Den betalningsskyldige ska omedelbart underrättas om ett
beslut om betalningssäkring.

Underrättelse får dock ske i samband med att beslutet
verkställs om det finns risk för att den betalningsskyldige
undanskaffar egendom som kan betalningssäkras. Tidsfrist när betalningsskyldigheten inte är fastställd

14 § Ett beslut om betalningssäkring för en
betalningsskyldighet som inte är fastställd upphör att gälla
sex månader efter den dag då betalningssäkringen
beslutades,
1. om Skatteverket inte har fastställt
betalningsskyldigheten eller ansökt om fastställelse hos
förvaltningsrätten, eller
2. om betalningsskyldigheten gäller ett skattetillägg som
avses i lagen (2015:632) om talan om skattetillägg i vissa
fall och åklagaren inte har yrkat att skattetillägg ska tas
ut.

Om det finns särskilda skäl, får förvaltningsrätten på
ansökan av Skatteverket förlänga tidsfristen med tre månader
i taget. Har förundersökning om brott inletts beträffande en
felaktighet eller passivitet som kan läggas till grund för
skattetillägg enligt lagen om talan om skattetillägg i vissa
fall, får tidsfristen förlängas med sex månader i taget. Lag (2015:633).

15 § Om ett beslut om betalningssäkring har upphört att gälla
enligt 14 §, får betalningssäkring på samma grund beslutas
först efter det att Skatteverket har fastställt
betalningsskyldigheten eller ansökt om fastställelse hos
förvaltningsrätten.

Beslut om att ta egendom i förvar

16 § Om det finns en risk för att lös egendom som kan
betalningssäkras undanskaffas innan förvaltningsrätten kan
fatta beslut, får granskningsledaren besluta att ta egendomen
i förvar.

Om egendomen har tagits i förvar, ska Skatteverket så snart
som möjligt och senast inom fem dagar ansöka om
betalningssäkring hos förvaltningsrätten. Om Skatteverket inte
gör någon ansökan eller om förvaltningsrätten avslår ansökan,
ska egendomen omedelbart lämnas tillbaka. Om betalningssäkring
beslutas, ska egendomen bli kvar i förvar till dess att
beslutet verkställs om inte förvaltningsrätten bestämmer något
annat.

Ställande av säkerhet

17 § Kronofogdemyndigheten får efter anvisning av Skatteverket
ta emot säkerhet som den betalningsskyldige eller, där den
betalningsskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder
sig att ställa innan ett beslut om betalningssäkring har
fattats.

När ställd säkerhet får tas i anspråk

18 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när den tidsperiod som
betalningsskyldigheten avser har gått ut eller vid den senare
tidpunkt som Kronofogdemyndigheten har medgett.

Behörig förvaltningsrätt

19 § Frågor om betalningssäkring prövas av den
förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett
överklagande av den som betalningssäkringen gäller när ansökan
görs.

Ersättning för skada

20 § Om betalningssäkring har beslutats för en
betalningsskyldighet som inte är fastställd och som inte
heller senare fastställs slutligt, ska staten ersätta den
betalningsskyldige för ren förmögenhetsskada. Detsamma gäller
om betalningsskyldigheten fastställs slutligt men till ett
väsentligt lägre belopp än det som har betalningssäkrats.

Första stycket gäller inte kostnader som omfattas av
bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde
eller utredning.

21 § Ersättning för skada får vägras eller sättas ned om
1. den betalningsskyldige inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet eller på annat sätt genom vållande har
medverkat till skadan, eller
2. det annars är oskäligt att ersättning lämnas.

22 § Frågor om ersättning för skada prövas på det sätt som
gäller för skadeståndsanspråk mot staten.


AVDELNING XI. UNDANTAG FRÅN KONTROLL


47 kap. Uppgifter och handlingar som ska undantas från
kontroll

Undantag av uppgifter från föreläggande

1 § Ett föreläggande som gäller kontroll av uppgifts- eller
dokumentationsskyldighet eller som är ett föreläggande enligt 37 kap. 11 § får inte avse en uppgift i en sådan handling som
inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Ett sådant föreläggande får inte heller avse en uppgift som
har ett betydande skyddsintresse om det finns särskilda
omständigheter som gör att uppgiften inte bör komma till någon
annans kännedom och uppgiftens skyddsintresse är större än
dess betydelse för kontrollen. Lag (2012:847).

Undantag av handlingar från granskning

Vilka handlingar får Skatteverket inte granska?

2 § Vid revision, bevissäkring, tillsyn över kassaregister och
kontrollbesök får Skatteverket inte granska
1. en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, eller
2. en handling som inte omfattas av revisionen,
bevissäkringen, tillsynen eller kontrollbesöket.

Skatteverket får inte heller granska en handling som har ett
betydande skyddsintresse om det finns särskilda omständigheter
som gör att handlingens innehåll inte bör komma till någon
annans kännedom och handlingens skyddsintresse är större än
dess betydelse för kontrollen.

Begäran om undantag

3 § En handling som inte får granskas ska på begäran av den
som är föremål för revision, bevissäkring, tillsyn över
kassaregister eller kontrollbesök undantas från kontrollen.

4 § Beslut om undantag av handling från kontroll fattas av den
förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett
överklagande av den som begär undantag när begäran görs.

Den handling som begäran avser ska ges in till
förvaltningsrätten. Om Skatteverket redan har handlingen, ska
verket omedelbart försegla handlingen och överlämna den till
förvaltningsrätten.

Gemensamma bestämmelser

5 § Om en uppgift i en sådan upptagning som avses i 3 kap. 9 § ska undantas, får förvaltningsrätten besluta om sådana
begränsningar i rätten att använda tekniska hjälpmedel och
sökbegrepp som behövs för att uppgiften inte ska bli
tillgänglig för Skatteverket.

6 § Om den som vill att en uppgift eller en handling ska
undantas från kontroll begär det, ska förvaltningsrätten pröva
om beslut om undantag kan fattas utan att rätten granskar
handlingen.

7 § Om en uppgift eller en handling har undantagits från
kontroll, får Skatteverket inte återge eller åberopa
innehållet i uppgiften eller handlingen.


AVDELNING XII. SÄRSKILDA AVGIFTER


48 kap. Förseningsavgift

Huvudregeln för förseningsavgift

1 § Förseningsavgift ska tas ut om den som ska lämna
skattedeklaration, inkomstdeklaration, särskilda uppgifter
eller periodisk sammanställning, inte har gjort det i rätt
tid.

Förseningsavgift ska dock inte tas ut om det är fråga om
1. en förenklad arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 4 §,
2. en särskild skattedeklaration för redovisning av
mervärdesskatt enligt 26 kap. 7 § andra eller tredje
stycket,
3. särskilda uppgifter som redare ska lämna enligt 33 kap. 8 §, eller
4. särskilda uppgifter om nedsättning av utländsk skatt
enligt 33 kap. 9 §. Lag (2015:892).

Förseningsavgift om uppgifterna är bristfälliga

2 § Den uppgiftsskyldige ska inte anses ha lämnat
inkomstdeklaration eller särskilda uppgifter, om uppgifterna i
deklarationen eller de särskilda uppgifterna är så
bristfälliga att de uppenbarligen inte kan läggas till grund
för beskattningen.

Undantagen

Fysiska personer i utlandet

3 § Förseningsavgift får inte tas ut av en fysisk person som
inte har lämnat en inkomstdeklaration i rätt tid om han eller
hon
1. är bosatt utomlands eller stadigvarande vistas utomlands
den dag då deklaration ska lämnas, och
2. lämnar deklaration senast den 31 maj.

Om uppgifterna inte är undertecknade

4 § Om grunden för att ta ut förseningsavgift är att den som
har lämnat inkomstdeklaration eller särskilda uppgifter inte
har undertecknat uppgifterna enligt 38 kap. 2 §, ska
Skatteverket förelägga den uppgiftsskyldige att göra det. Förseningsavgift ska tas ut bara om föreläggandet inte följs. Avgiften ska i sådana fall bestämmas enligt 6 §.

Inte mer än en förseningsavgift för skattedeklaration

5 § Om en deklarationsskyldig som vid samma tillfälle ska ha
kommit in med flera skattedeklarationer är försenad med mer än
en deklaration, ska bara en förseningsavgift tas ut.

Förseningsavgiftens storlek

6 § Förseningsavgiftens storlek framgår av följande
uppställning.

Om förseningsavgiften gäller            uppgår den till
aktiebolags eller ekonomisk
förenings inkomstdeklaration            6 250 kronor
någon annans inkomstdeklaration         1 250 kronor
särskilda uppgifter                     1 250 kronor
periodisk sammanställning               1 250 kronor
skattedeklaration                       625 kronor
Förseningsavgiften för skattedeklaration uppgår dock till 1 250 kronor om det är fråga om en deklaration som ska lämnas
efter föreläggande. Lag (2015:768).

Flera förseningsavgifter

7 § Om den som utan föreläggande ska lämna en
inkomstdeklaration eller särskilda uppgifter inte har gjort
det inom tre månader från den tidpunkt då skyldigheten enligt
denna lag skulle ha fullgjorts, ska en andra förseningsavgift
tas ut.

Om skyldigheten inte har fullgjorts efter ytterligare
två månader, ska en tredje förseningsavgift tas ut.

Vid tillämpningen av första stycket ska hänsyn inte tas till
den senarelagda deklarationstidpunkt som gäller för andra
juridiska personer än dödsbon som lämnar deklaration
elektroniskt.


49 kap. Skattetillägg

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- tillämpningsområdet för skattetillägg (2 och 3 §§),
- skattetillägg vid oriktig uppgift (4 och 5 §§),
- skattetillägg vid skönsbeskattning (6 och 7 §§),
- skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut (8 §),
- skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (9 §),
- när skattetillägg inte får tas ut (10 §),
- beräkning av skattetillägg vid oriktig uppgift (11-14 §§),
- beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning (15 och 16 §§),
- beräkning av skattetillägg vid omprövning av
skönsbeskattningsbeslut (17 §),
- beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts (18 §),
- att underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor (19 §),
- rätträkning (20 §), och
- när skattetillägg ska tas ut enligt mer än en procentsats (21 §).

Tillämpningsområdet för skattetillägg

2 § Skattetillägg ska tas ut på skatter som omfattas av denna
lag, dock inte på skatt som avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

3 § Skattetillägg ska tas ut på följande avgifter:
1. avgift enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980),
2. avgift enligt 1 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
samt
3. avgift enligt lagen (2007:1398) om kommunal
fastighetsavgift.

Det som sägs om skatt i detta kapitel gäller även dessa
avgifter.

Skattetillägg vid oriktig uppgift

4 § Skattetillägg ska tas ut av den som på något annat sätt än
muntligen
1. under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till
ledning för egen beskattning, eller
2. har lämnat en oriktig uppgift i ett mål om egen
beskattning.

Skattetillägg enligt första stycket 2 får dock tas ut bara om
uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak.

5 § En uppgift ska anses vara oriktig om det klart framgår att
1. en lämnad uppgift är felaktig, eller
2. en uppgift som ska lämnas till ledning för beskattningen
har utelämnats.

En uppgift ska dock inte anses vara oriktig om
1. uppgiften tillsammans med övriga uppgifter som har lämnats
eller godkänts utgör tillräckligt underlag för ett riktigt
beslut, eller
2. uppgiften uppenbart inte kan läggas till grund för ett
beslut.

Skattetillägg vid skönsbeskattning

6 § Skattetillägg ska tas ut vid skönsbeskattning.

7 § Ett beslut om skattetillägg vid skönsbeskattning på grund
av att den deklarationsskyldige inte har lämnat någon
skattedeklaration eller inkomstdeklaration ska undanröjas om
1. en skattedeklaration lämnas inom två månader från utgången
av den månad då beslutet meddelades, eller
2. en inkomstdeklaration lämnas inom fyra månader från
utgången av den månad då beslutet meddelades.

Om den deklarationsskyldige gör sannolikt att han eller hon
inte har fått kännedom om skattetillägget före utgången av den
månad då beslutet meddelades, ska fristen i stället räknas
från den dag då den deklarationsskyldige fick sådan kännedom.

Skattedeklaration eller inkomstdeklaration ska ha kommit in
till Skatteverket eller en allmän förvaltningsdomstol inom den
angivna tiden.

Skattetillägg vid omprövning av skönsbeskattningsbeslut

8 § Skattetillägg ska tas ut av den som
1. har skönsbeskattats på grund av att någon
inkomstdeklaration inte har lämnats,
2. inte heller har lämnat deklaration inom den tid som
föreskrivs i 7 §, och
3. på Skatteverkets initiativ påförs ytterligare skatt genom
omprövning av skönsbeskattningsbeslutet.

Ett beslut om skattetillägg ska inte undanröjas om en
inkomstdeklaration lämnas senare.

Om skattetillägg inte har tagits ut i samband med det första
skönsbeskattningsbeslutet ska, vid tillämpningen av första
stycket 2, det som sägs i 7 § om beslutet om skattetillägg och
kännedom om skattetillägget i stället gälla
skönsbeskattningsbeslutet och kännedom om skönsbeskattningen.

Skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts

9 § Skattetillägg ska tas ut av den som inte har fullgjort sin
skyldighet att göra skatteavdrag.

När får skattetillägg inte tas ut?

10 § Skattetillägg får inte tas ut om
1. den oriktiga uppgiften framgår av avstämningsuppgifter som
har varit tillgängliga för Skatteverket inom ett år från
utgången av beskattningsåret,
2. den uppgiftsskyldige på eget initiativ har rättat den
oriktiga uppgiften eller lämnat uppgift om att skatteavdrag
inte har gjorts, eller
3. det skattebelopp som kunde ha undandragits genom
felaktigheten eller passiviteten är obetydligt. Lag (2015:633).

10 a § Skattetillägg får inte tas ut om den felaktighet eller
passivitet som kan leda till skattetillägg redan ligger till
grund för en anmälan om brott enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon annan anledning inledd
förundersökning om brott enligt den lagen, om anmälan eller
förundersökningen avser samma fysiska person som
skattetillägget skulle tas ut av.

Skattetillägg får dock tas ut, om åklagaren har beslutat att
inte inleda förundersökning eller att lägga ned
förundersökningen eller om felaktigheten eller passiviteten
på annat sätt inte längre är föremål för utredning om brott
och inte har prövats slutligt. Lag (2015:633).

10 b § Skattetillägg får inte tas ut om den felaktighet eller
passivitet som kan leda till skattetillägg redan omfattas av
ett väckt åtal, ett utfärdat straffföreläggande eller ett
beslut om åtalsunderlåtelse för brott enligt
skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, strafföreläggandet
eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska
person som skattetillägget skulle tas ut av. Lag (2015:633).

Avstämningsuppgifter

10 c § Med avstämningsuppgifter avses
1. kontrolluppgifter som ska lämnas utan föreläggande och
underrättelser om lagfart som lämnas med stöd av författning,
2. uppgifter som har lämnats i inkomstdeklarationen för det
föregående beskattningsåret och som har en direkt koppling
till uppgifter som ska lämnas i inkomstdeklarationen för
beskattningsåret, och
3. uppgifter som finns i register som har upprättats av
Skatteverket för kontroll av framtida inkomstdeklarationer. Lag (2015:633).

Beräkning av skattetillägg vid oriktig uppgift

Huvudregeln

11 § Skattetillägg på sådan skatt som avses i 56 kap. 3 § 1-4 och 6 (skattetillägg på slutlig skatt) är 40 procent av den
skatt som, om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte
skulle ha bestämts för den som har lämnat uppgiften. Skattetillägg på annan skatt är 20 procent av den skatt som,
om den oriktiga uppgiften hade godtagits, inte skulle ha
bestämts för eller felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som
har lämnat uppgiften.

12 § Har upphävts genom lag (2015:633).

Periodiseringsfel

13 § Om den oriktiga uppgiften består i att ett belopp har
hänförts eller kan antas komma att hänföras till fel
beskattningsår eller fel redovisningsperiod, är
1. skattetillägget på slutlig skatt 10 procent,
2. skattetillägget på annan skatt

a) 2 procent om redovisningsperioden för skatten är högst tre
månader och den uppgiftsskyldige har hänfört eller kan antas
ha avsett att hänföra beloppet till en period som löper ut
högst fyra månader före eller fyra månader efter den period
som beloppet borde ha hänförts till, och

b) 5 procent i andra fall.

Underskott

14 § Om en oriktig uppgift skulle ha medfört ett sådant
underskott av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget
tjänst som inte utnyttjas samma beskattningsår, ska
skattetillägget inte beräknas på skatt utan i stället på en
fjärdedel av det underskott som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, felaktigt skulle ha tillgodoräknats den som
har lämnat uppgiften.

Beräkning av skattetillägg vid skönsbeskattning

Huvudregeln

15 § Vid skönsbeskattning är skattetillägget på slutlig skatt 40 procent och skattetillägget på annan skatt 20 procent. Skattetillägget ska beräknas på
1. den skatt som till följd av skönsbeskattningen bestäms för
den uppgiftsskyldige utöver vad som annars skulle ha bestämts
enligt

a) de uppgifter som den uppgiftsskyldige har lämnat till
ledning för beskattningen på något annat sätt än muntligen,
och

b) de avstämningsuppgifter som har varit tillgängliga för
Skatteverket inom ett år från utgången av beskattningsåret,
och
2. den skatt som till följd av skönsbeskattningen inte ska
tillgodoräknas den uppgiftsskyldige.

I den utsträckning en skönsbeskattning innefattar rättelse av
en oriktig uppgift, ska skattetillägget beräknas enligt
bestämmelserna i 11, 13 och 14 §§. Lag (2015:633).

Underskott

16 § Om en skönsbeskattning har minskat ett sådant underskott
av en näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst som inte
utnyttjas samma beskattningsår, ska skattetillägget inte
beräknas på skatt utan i stället på en fjärdedel av denna
minskning.

Om en skönsbeskattning har beslutats på grund av att den som
är skyldig att lämna inkomstdeklaration inte har gjort det och
beslutet innebär att ett för tidigare beskattningsår
fastställt underskott av en näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst utnyttjas, ska skattetillägget inte
beräknas på skatt utan i stället på en fjärdedel av den del av
underskottet som utnyttjas.

Beräkning av skattetillägg vid omprövning av
skönsbeskattningsbeslut

17 § Skattetillägg som tas ut vid omprövning av
skönsbeskattningsbeslut är 40 procent av den ytterligare skatt
som har tagits ut genom omprövningsbeslutet.

Beräkning av skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts

18 § Skattetillägg som tas ut på grund av att skatteavdrag
inte har gjorts är 5 procent av det skatteavdrag som skulle ha
gjorts.

Underlaget ska bestämmas utan hänsyn till andra frågor

19 § När det underlag som skattetillägg ska beräknas på
bestäms, ska hänsyn bara tas till förhållanden som rör den
fråga som ligger till grund för skattetillägget.

Rätträkning

20 § Innan ett skattetillägg beräknas, ska de ändringar göras
av underlaget för inkomstskatt som föranleds av andra frågor
än den som ligger till grund för skattetillägget. Det gäller
dock inte ändringar som blir möjliga först på grund av
rättelsen av den oriktiga uppgiften eller den skönsmässiga
avvikelsen från lämnade uppgifter.

Mer än en procentsats

21 § När skattetillägg på slutlig skatt ska tas ut enligt mer
än en procentsats, ska de belopp som skattetilläggen ska
beräknas på bestämmas enligt följande.

Om skattetillägg ska beräknas på undandragen skatt, ska först
skatten på summan av de undanhållna beloppen beräknas. Skatten
ska därefter fördelas på respektive undanhållet belopp efter
den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör
av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Om skattetillägg ska beräknas på minskning av underskott av en
näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst, ska den
sammanlagda minskningen fördelas på respektive undanhållet
belopp efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna
beloppen utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.

Om skattetillägg ska beräknas på både undandragen skatt och
minskning av underskott, ska beräkningen göras på varje
underlag för sig.


50 kap. Kontrollavgift

Kassaregister och personalliggare

När ska kontrollavgift tas ut?

1 § Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid tillsyn
eller kontrollbesök finner att den som är skyldig att använda
kassaregister
1. inte fullgör denna skyldighet, eller
2. inte har lämnat uppgift om de kassaregister som finns i
verksamheten enligt 7 kap. 3 och 4 §§.

2 § Kontrollavgiften enligt 1 § är 12 500 kronor för varje
kontrolltillfälle.

Om Skatteverket tidigare har tagit ut en kontrollavgift och
en ny kontrollavgift ska tas ut för en överträdelse som har
inträffat inom ett år från den dag då beslutet om
kontrollavgift meddelades, ska avgiften i stället vara 25 000 kronor. Lag (2015:768).

3 § Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid
kontrollbesök finner att den som är skyldig att dokumentera
identifikationsuppgifter i en personalliggare eller
tillhandahålla utrustning så att en elektronisk
personalliggare kan föras
1. inte fullgör sin skyldighet,
2. inte håller personalliggaren tillgänglig för Skatteverket
i verksamhetslokalen eller på byggarbetsplatsen, eller
3. inte har lämnat uppgift enligt 7 kap. 2 a § om när
byggverksamheten ska påbörjas och var den ska bedrivas. Lag (2014:1474).

4 § Kontrollavgiften enligt 3 § 1 och 2 är
1. 12 500 kronor för varje kontrolltillfälle, och
2. 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är
verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig
personalliggare.

Om Skatteverket tidigare har tagit ut en kontrollavgift
enligt 3 § 1 eller 2 och en ny kontrollavgift ska tas ut för
en överträdelse som har inträffat inom ett år från den dag då
beslutet om kontrollavgift meddelades, ska avgiften enligt
första stycket 1 i stället vara 25 000 kronor.

Kontrollavgiften enligt 3 § 3 är 25 000 kronor. Lag (2015:769).

När får kontrollavgift inte tas ut?

5 § Kontrollavgift får inte tas ut för en överträdelse som
omfattas av ett vitesföreläggande.

6 § Om en kontrollavgift har beslutats enligt 1 eller 3 §, ska
den som beslutet gäller avhjälpa bristen inom skälig tid. Under denna tid får en ny kontrollavgift inte tas ut för samma
brist.

Torg- och marknadshandel samt omsättning av investeringsguld

7 § Kontrollavgift ska tas ut av den som inte har fullgjort
dokumentationsskyldigheten vid upplåtelse av plats för torg- och marknadshandel eller vid omsättning av
investeringsguld.

Kontrollavgiften är 2 500 kronor för varje tillfälle då
skyldigheten inte har fullgjorts. Lag (2015:768).


51 kap. Befrielse från särskilda avgifter

1 § Skatteverket ska besluta om hel eller delvis befrielse
från en särskild avgift om det är oskäligt att avgiften tas
ut med fullt belopp.

Vid bedömningen ska det särskilt beaktas om
1. den felaktighet eller passivitet som har lett till
avgiften kan antas ha

a) berott på ålder, hälsa eller liknande förhållande,
b) berott på en felbedömning av en regel eller betydelse av
de faktiska förhållandena, eller

c) föranletts av vilseledande eller missvisande
kontrolluppgifter,
2. avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten
eller passiviteten, eller
3. en oskäligt lång tid har gått efter det att Skatteverket
har funnit anledning att anta att avgift ska tas ut utan att
den som avgiften gäller kan lastas för dröjsmålet. Lag (2015:633).


52 kap. Beslut om särskilda avgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- beslut om förseningsavgift (2 §),
- beslut om skattetillägg (3-8 §§),
- beslut om kontrollavgift (9 §),
- att särskild avgift inte får beslutas för en person som har
avlidit (10 §), och
- att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om förseningsavgift

2 § Ett beslut om förseningsavgift ska meddelas inom två år
från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle ha fullgjorts.

Beslut om skattetillägg

Skattetillägg vid oriktig uppgift och skönsbeskattning

3 § Ett beslut om skattetillägg på grund av oriktig uppgift
eller skönsbeskattning ska meddelas senast under det andra
året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har
gått ut.

Skattetillägg vid för sen eller utebliven deklaration

4 § Om den som är deklarationsskyldig lämnar deklaration efter
utgången av året efter det kalenderår då beskattningsåret har
gått ut, får ett beslut om skattetillägg meddelas inom ett år
från den dag då deklarationen kom in till Skatteverket.

Om den deklarationsskyldige inte har lämnat någon deklaration,
får ett beslut om skattetillägg meddelas inom sex år från
utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Skattetillägg vid efterbeskattning

5 § Om efterbeskattning beslutas, får ett beslut om
skattetillägg meddelas samtidigt.

Oriktig uppgift i ett omprövningsärende

6 § Ett beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift
i ett omprövningsärende får meddelas samtidigt med beslutet i
omprövningsärendet.

Oriktig uppgift i ett mål om beskattning

7 § Ett beslut om skattetillägg på grund av en oriktig uppgift
i ett mål om beskattning får meddelas inom ett år från
utgången av den månad då domstolens beslut fick laga kraft.

Skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts

8 § Ett beslut om skattetillägg på grund av att skatteavdrag
inte har gjorts ska meddelas senast under det sjätte året
efter utgången av det kalenderår då avdraget skulle ha
gjorts.

Om ansvar ska beslutas enligt 59 kap. för den skatt som inte
har dragits av, ska beslutet om skattetillägg meddelas
samtidigt. I fall som avses i 49 kap. 10 a § andra stycket
får dock beslut om enbart skattetillägg meddelas, om ansvar
för skatt redan har beslutats. Lag (2015:633).

Skattetillägg efter anmälan om brott eller inledd
förundersökning

8 a § Om skattetillägg får tas ut enligt 49 kap. 10 a § andra
stycket, ska beslutet om skattetillägg meddelas inom sex
månader från den dag då underrättelse har skett om att
felaktigheten eller passiviteten inte längre är föremål för
utredning om brott. Lag (2015:633).

Beslut om kontrollavgift

9 § Ett beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. 1 eller 3 § ska meddelas inom två år från den dag då beslutet om tillsyn
eller kontrollbesök meddelades.

Ett beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. 7 § ska meddelas
inom två år från den dag då Skatteverket konstaterade att
dokumentationsskyldigheten inte har fullgjorts.

Inget beslut för en person som har avlidit

10 § En särskild avgift får inte beslutas för en person som
har avlidit.

Särskild avgift tillfaller staten

11 § En särskild avgift ska tillfalla staten.


AVDELNING XIII. BESLUT OM SKATTER OCH AVGIFTER


53 kap. Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och punktskatt

1 § Beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt och punktskatt ska fattas för varje
redovisningsperiod för sig med ledning av innehållet i
skattedeklarationer och andra tillgängliga uppgifter.

Om mervärdesskatt ska redovisas i en särskild
skattedeklaration för varje förvärv enligt 26 kap. 7 § andra
stycket, ska beslut om skatten fattas för varje förvärv med
ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och
andra tillgängliga uppgifter. Om återbetalning för ingående
skatt har begärts i en särskild skattedeklaration för varje
omsättning enligt 26 kap. 7 § tredje stycket, ska beslut om
skatten fattas för varje omsättning med ledning av innehållet
i den särskilda skattedeklarationen och andra tillgängliga
uppgifter.

Om punktskatt ska redovisas i en särskild skattedeklaration
för varje händelse som medför skattskyldighet enligt 26 kap. 8 §, ska beslut om skatten fattas för varje händelse med
ledning av innehållet i den särskilda skattedeklarationen och
andra tillgängliga uppgifter.

För beslut om ansvar för den som har betalat ut ersättning
utan att göra skatteavdrag med rätt belopp gäller 59 kap. 2-6 §§. Lag (2015:892).

2 § Om en skattedeklaration har lämnats i rätt tid och på rätt
sätt, anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i
enlighet med deklarationen.

Har beslut fattats i enlighet med en arbetsgivardeklaration
eller en förenklad arbetsgivardeklaration enligt vad som
föreskrivs i första stycket och kommer en sådan deklaration
därefter in för sent, ska beslut om skatten och avgifterna
anses ha fattats i enlighet med denna deklaration, om
1. en eller flera förenklade arbetsgivardeklarationer har
lämnats, och
2. omprövning inte har begärts eller beslutats.

3 § Om den som är registrerad inte behöver lämna någon
arbetsgivardeklaration till följd av bestämmelserna i 26 kap. 3 § andra stycket, anses skatteavdrag och arbetsgivaravgifter
ha beslutats till noll kronor vid den tidpunkt då deklaration
annars skulle ha lämnats.

4 § Om en skattedeklaration inte har lämnats i rätt tid eller
på rätt sätt eller om skatten eller avgifterna inte har
redovisats i deklarationen, ska varje oredovisad skatt eller
avgift anses ha beslutats till noll kronor. Redovisas skatten
eller avgifterna senare, anses ett beslut i stället ha fattats
i enlighet med redovisningen, om inte ett beslut om omprövning
har meddelats dessförinnan.

5 § Som beslut om punktskatt anses också
1. beslut om återbetalning av skatt enligt

a) 24 eller 25 § lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam,
b) 29 eller 30 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller

c) 28, 29 eller 30 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt, och
2. beslut om återbetalning, kompensation eller nedsättning
enligt 9 kap. 2, 3, 4, 5, 6, 8 a eller 9 §, 9 b § tredje
stycket, 10 eller 11 § eller 11 kap. 12 eller 13 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.


54 kap. Beslut om särskild inkomstskatt

1 § Om skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska
redovisas av den skattskyldige, ska beslut om skatten fattas
för varje skattepliktig ersättning för sig med ledning av
innehållet i en sådan särskild skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 § och andra tillgängliga uppgifter.

Vad som föreskrivs i 53 kap. 2 § första stycket och 4 § gäller
även sådan särskild skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 §.

2 § Skatteverket får inom den tid och på det sätt som gäller
för omprövning besluta att den som är skattskyldig enligt
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl. ska betala skatt i andra fall
än som avses i 1 §.

3 § Om skatteavdrag för skatt enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl. har gjorts med för högt belopp, ska
Skatteverket efter ansökan besluta att den skattskyldige ska
tillgodoräknas det överskjutande beloppet.

Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte
året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har
gått ut.

4 § Om särskild inkomstskatt enligt lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta har betalats in
för en skattskyldig med hemvist i en stat som Sverige har
träffat skatteavtal med och om det följer av avtalet att
Sverige ska medge avräkning för skatt som har betalats i den
andra staten, ska Skatteverket efter ansökan besluta att den
skattskyldige ska tillgodoräknas ett belopp motsvarande den
skatt som har betalats i den andra staten. Den skattskyldige
får dock inte tillgodoräknas ett högre belopp än inbetald
särskild inkomstskatt på inkomsten i fråga.


55 kap. Beslut om preliminär skatt

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- beslut om debitering av preliminär skatt (2-5 §§),
- beslut om preliminär A-skatt (6-13 §§), och
- ändrade skatte- eller avgiftssatser (14 §).

Beslut om debitering av preliminär skatt

2 § Skatteverket ska senast den 20 i den första månaden under
beskattningsåret besluta om debitering av F-skatt och särskild
A-skatt (beslut om debitering av preliminär skatt) för den som
ska betala sådan skatt.

Om skyldigheten att betala F-skatt eller särskild A-skatt
uppkommer senare, ska beslut om debitering av preliminär skatt
fattas så snart som möjligt.

F-skatt och särskild A-skatt ska debiteras i en post. Skatt
som inte uppgår till 2 400 kronor för beskattningsåret
debiteras inte.

Beräkning enligt schablon

3 § F-skatt och särskild A-skatt ska beräknas enligt schablon
om inte annat följer av 4 §. Skatten ska beräknas till 110 procent av den slutliga skatt som bestämdes i det senaste
beslutet om slutlig skatt enligt 56 kap. 6 §. Om den slutliga
skatten understeg den ursprungligen debiterade preliminära
skatten, beräknas dock skatten till 105 procent av den
slutliga skatten.

För svenska handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade
juridiska personer med fast driftställe i Sverige ska skatten
i stället beräknas till belopp som motsvarar den senast
beslutade slutliga skatten för bolaget eller den juridiska
personen.

Skatt som beräknas enligt schablon får inte tas ut med ett
lägre belopp än den senast debiterade preliminära skatten.

Beräkning enligt tillgängliga uppgifter

4 § F-skatt och särskild A-skatt ska beräknas med ledning av
tillgängliga uppgifter om beräknade inkomster om något beslut
om debitering av preliminär skatt inte har fattats för
beskattningsåret och
1. den skattskyldige har lämnat en preliminär
inkomstdeklaration, eller
2. det inte finns någon slutlig skatt att lägga till grund för
en schablonberäkning.

Skatten får också i andra fall beräknas med ledning av
tillgängliga uppgifter om beräknade inkomster om det leder
till att den skattskyldiges preliminära skatt stämmer bättre
överens med den beräknade slutliga skatten och förbättringen
inte är obetydlig.

Hänsyn till andra belopp

5 § Vid beräkningen av F-skatt och särskild A-skatt ska om
möjligt hänsyn tas till andra belopp som kan komma att dras
ifrån eller läggas till den slutliga skatten enligt 56 kap. 9 § andra stycket och tredje stycket 1-3. Beslut om preliminär A-skatt

6 § Skatteverket ska senast den 18 januari under
beskattningsåret besluta om tillämplig skattetabell eller
särskild beräkningsgrund (beslut om preliminär A-skatt) för en
fysisk person som
1. inte är godkänd för F-skatt, eller
2. är godkänd för F-skatt med villkoret att godkännandet bara
får åberopas i hans eller hennes näringsverksamhet.

Om den som tidigare inte har haft inkomst som skatteavdrag ska
göras från får sådan inkomst, ska beslut om preliminär A-skatt
fattas så snart som möjligt.

7 § För en juridisk person får beslut om preliminär A-skatt
fattas om förutsättningarna enligt 9 och 10 §§ är uppfyllda.

Tillämplig skattetabell

8 § Tillämplig skattetabell ska bestämmas med ledning av
1. den skattesats som för beskattningsåret gäller för den
fysiska personen i hemortskommunen,
2. den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den
fysiska personen enligt begravningslagen (1990:1144), om den
inte ingår i avgiftssatsen enligt 3, och
3. den avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den
fysiska personen enligt de uppgifter som har lämnats av ett
trossamfund enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund.

Särskild beräkningsgrund för skatteavdrag

9 § Skatteverket får besluta att skatteavdrag ska göras enligt
en särskild beräkningsgrund om
1. det leder till att den preliminära skatten stämmer bättre
överens med den beräknade slutliga skatten, och
2. förbättringen inte är obetydlig.

Ett beslut som avser ränta, utdelning eller annan avkastning
får bara innebära att skatteavdrag inte ska göras från viss
ränta, utdelning eller annan avkastning.

10 § Ett beslut om särskild beräkningsgrund för ett svenskt
handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk
person med fast driftställe i Sverige får fattas bara om det
finns särskilda skäl.

11 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund,
ska
1. en juridisk persons kostnader för lön till delägare inte
beaktas, och
2. hänsyn om möjligt tas till sådana belopp som kan komma att
dras ifrån eller läggas till den slutliga skatten enligt 56 kap. 9 § andra stycket samt tredje stycket 1 och 2.

12 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund,
får bestämmelserna om justering av värdet av kostförmån,
bilförmån och bostadsförmån i 61 kap. 18-20 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) tillämpas bara om det finns ett
beslut om värdering enligt 2 kap. 10 b eller 10 c § socialavgiftslagen (2000:980).

13 § När Skatteverket bestämmer en särskild beräkningsgrund,
får avdrag för utgifter i arbetet beräknas på annat sätt än
enligt sådan schablon som avses i 2 kap. 21 § tredje stycket
socialavgiftslagen (2000:980) bara om det finns ett beslut
enligt 2 kap. 21 § fjärde stycket samma lag.

Ändrade skatte- eller avgiftssatser

14 § Om en skatte- eller avgiftssats har ändrats så sent att
ändringen inte kan beaktas när beslut om debitering av
preliminär skatt eller beslut om preliminär A-skatt fattas,
ska den tidigare skatte- eller avgiftssatsen tillämpas.


56 kap. Beslut och besked om slutlig skatt

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- beslut om slutlig skatt (2 §),
- underlag för skatt och avgift (3-5 §§),
- skatternas och avgifternas storlek (6 §),
- skattereduktion (7 §),
- hur vissa avgifter ska beräknas (8 §),
- beräkning av om skatt ska betalas eller tillgodoräknas (9 §), och
- besked om slutlig skatt (10 §).

Beslut om slutlig skatt

2 § Skatteverket ska för varje beskattningsår besluta om
slutlig skatt på grundval av uppgifter som har lämnats i en
inkomstdeklaration, kontrolluppgifter och vad som i övrigt har
kommit fram vid utredning och kontroll.

Underlag för skatt och avgift

3 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket fastställa
underlaget för att ta ut skatt eller avgift enligt
1. inkomstskattelagen (1999:1229),
2. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i
fall som avses i 2 § första stycket 1-4 och 6-10 den lagen,
4. lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
5. lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, och
6. lagen (2007:1398) om kommunal fastighetsavgift. Lag (2011:1289).

Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands

4 § Om en skattskyldig gör sannolikt att det efter att ett
beslut om slutlig skatt har fattats kommer att finnas
förutsättningar för att tillämpa bestämmelserna om undantag
från skattskyldighet vid vistelse utomlands i 3 kap. 9-13 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), ska Skatteverket inte ta upp
inkomsten till beskattning.

Avvikelse som avser mindre belopp

5 § Skatteverket får avstå från att besluta om avvikelse från
en inkomstdeklaration om avvikelsen bara avser ett mindre
belopp.

Skatternas och avgifternas storlek

6 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket även bestämma
storleken på följande skatter och avgifter:
1. skatt och avgift på de underlag som avses i 3 §,
2. skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster,
3. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144),
4. avgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
5. avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat
trossamfund, och
6. egenavgifter enligt 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980). Lag (2012:136).

Skattereduktion

7 § I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket utöver de
skattereduktioner som ska göras enligt inkomstskattelagen (1999:1229) även göra de skattereduktioner som enligt andra
lagar gäller för beskattningsåret.

Hur vissa avgifter ska beräknas

8 § När den slutliga skatten bestäms gäller att
1. egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980) beräknas
med ledning av uppgifter om försäkringsförhållanden som
lämnas av Försäkringskassan, 2. begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) beräknas med ledning av den avgiftssats som för
beskattningsåret gäller för den fysiska personen enligt de
uppgifter som har lämnats för huvudmännen inom Svenska kyrkan
eller den kommun som avgiften ska betalas till, och
3. avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till
registrerat trossamfund beräknas med ledning av den
avgiftssats som för beskattningsåret gäller för den fysiska
personen enligt de uppgifter som har lämnats av
trossamfundet. Lag (2013:383).

Beräkning av om skatt ska betalas eller tillgodoräknas

9 § Efter att ett beslut om slutlig skatt har fattats ska
Skatteverket beräkna om den som beslutet gäller ska betala
skatt eller tillgodoräknas skatt (slutskatteberäkning).

Från den slutliga skatten ska avdrag göras för
1. debiterad F-skatt och särskild A-skatt,
2. avdragen A-skatt,
3. A-skatt som ska betalas på grund av beslut enligt 59 kap. 3 § andra stycket,
4. skatt som har förts över från en stat som Sverige har
träffat överenskommelse med om att ta ut och föra över skatt,
5. skatt enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. som har
betalats för den tid under beskattningsåret då den som
beslutet gäller har varit obegränsat skattskyldig i
Sverige,
6. skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta som har betalats, om en begäran har gjorts
enligt 4 § den lagen, och
7. skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl. som har betalats, om Skatteverket har
meddelat beslut enligt 5 a § tredje stycket den lagen.

Till den slutliga skatten ska följande belopp läggas:
1. skatt som har betalats tillbaka enligt 64 kap. 5 § första
stycket,
2. skatt som har förts över till en annan stat enligt 64 kap. 7 och 8 §§,
3. preliminär skattereduktion enligt 17 § lagen (2009:194) om
förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete,
4. skattetillägg som har beslutats med anledning av beslut om
slutlig skatt, och
5. förseningsavgift som har beslutats för att en
inkomstdeklaration inte har kommit in i rätt tid. Lag (2015:918).

Besked om slutlig skatt

10 § Ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av
beräkningen enligt 9 § ska skickas till fysiska personer och
dödsbon senast den 15 december efter beskattningsårets utgång.

Till andra juridiska personer än dödsbon ska sådana besked
skickas senast den 15 i tolfte månaden efter beskattningsårets
utgång.


57 kap. Skönsmässiga beslut om skatter och avgifter

1 § Om den som är skyldig att lämna deklaration inte har gjort
det, ska skatten eller underlaget för skatten bestämmas till
vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i
ärendet (skönsbeskattning). Detsamma gäller om skatten eller
underlaget för skatten inte kan beräknas tillförlitligt på
grund av brister i eller bristfälligt underlag för
deklarationen.

Första stycket gäller även avgift.

2 § Skönsbeskattning på grund av att den som är skyldig att
lämna inkomstdeklaration inte har gjort det, får beslutas bara
om ett föreläggande att lämna deklaration har sänts ut till
den deklarationsskyldige och föreläggandet inte har följts.

3 § Om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller
punktskatt har bestämts till noll kronor på grund av att
deklaration inte har lämnats eller skatt eller avgift inte har
redovisats och om uppgifterna i ärendet inte talar för något
annat får skönsbeskattning ske enligt schablon. Vid skönsbeskattning enligt schablon ska skatten eller
avgiften bestämmas till det högsta av de belopp, beräknat per
kalendermånad, som har bestämts för skatten eller avgiften vid
någon av de tre närmast föregående redovisningsperioderna
multiplicerat med antalet kalendermånader i den
redovisningsperiod som skönsbeskattningen omfattar. Första och andra styckena gäller inte
1. beslut om mervärdesskatt eller punktskatt, om bara
överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande
punktskatt har bestämts för de tre närmast föregående
redovisningsperioderna, och 2. skatt eller avgift som har redovisats i en förenklad
arbetsgivardeklaration.


58 kap. Beslut om säkerhet för slutlig skatt för skalbolag

1 § Om en skalbolagsdeklaration har lämnats enligt
bestämmelserna i 27 kap. får Skatteverket besluta om att
säkerhet ska ställas för slutlig skatt. Vid prövningen ska
hänsyn tas till tidigare ställda säkerheter och bestämmelserna
i 59 kap. 24 § om ansvar för skatt för den som har avyttrat
ett skalbolag. Om Skatteverket inte beslutar om att säkerhet
för slutlig skatt ska ställas, gäller bestämmelserna i 59 kap. 24 §.

Säkerhetens storlek

2 § Om säkerhet ska ställas, ska storleken bestämmas till
summan av företagets obetalda inkomstskatt för närmast
föregående beskattningsår och 22 procent av det överskott som
har redovisats i skalbolagsdeklarationen. I fråga om svenska
handelsbolag och i utlandet delägarbeskattade juridiska
personer ska säkerheten bara avse överskottet i
skalbolagsdeklarationen.

Om en fysisk person har förvärvat en andel i ett svenskt
handelsbolag eller i en i utlandet delägarbeskattad juridisk
person, ska säkerhetens storlek bestämmas till 40 procent av
överskottet.

Om flera skalbolagsdeklarationer lämnas, ska kompletterande
säkerhet ställas för den ökning av överskottet som redovisas i
förhållande till en tidigare deklaration. Lag (2012:760).

När ställd säkerhet får tas i anspråk

3 § Ställd säkerhet får tas i anspråk om den slutliga skatten
inte betalas. Om flera säkerheter har ställts, ska skatten
fördelas proportionellt mellan säkerheterna. Ersättning för säkerhet som inte behöver tas i anspråk

4 § Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, ska Skatteverket
efter ansökan besluta om skälig ersättning för kostnaden att
ställa säkerhet.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Skatteverket
senast en månad efter den dag då den slutliga skatten
betalades. Om en ansökan kommer in för sent och förseningen är
ursäktlig, får ansökan ändå prövas.


59 kap. Ansvar för skatter och avgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp (2-6 §§),
- ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts (7-9 §§),
- betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter (10 §),
- ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag (11 §),
- företrädaransvar (12-21 §§),
- ansvar för redare (22 §),
- ansvar för beskattningsbara personer i en
mervärdesskattegrupp (23 §),
- ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag (24 §), och
- indrivning och preskription (26 och 27 §§). Lag (2013:369).

Ansvar när skatteavdrag inte har gjorts med rätt belopp

2 § Skatteverket får besluta att den som har betalat ut
ersättning utan att göra skatteavdrag med rätt belopp ska
betala det belopp som skulle ha dragits av.

3 § Om mottagaren ska betala slutlig skatt, får utbetalarens
ansvar inte avse större belopp än vad som kan behövas för att
betala den slutliga skatten för det beskattningsår som
ersättningen avser.

Ett beslut om ansvar för utbetalaren ska även omfatta
mottagaren. Det gäller dock inte om
1. beslut om slutlig skatt för beskattningsåret har fattats
eller tiden för att fatta ett sådant beslut har gått ut, eller
2. mottagaren är ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet
delägarbeskattad juridisk person.

4 § Om den skatt som skulle ha dragits av inte kan beräknas
tillförlitligt, får skatten uppskattas till vad som framstår
som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

5 § En utbetalare som har betalat skatt enligt 2 § har rätt
att kräva mottagaren på beloppet.

6 § Ett beslut om ansvar för den som inte har gjort
skatteavdrag med rätt belopp ska meddelas senast under det
sjätte året efter utgången av det beskattningsår då avdraget
skulle ha gjorts.

Ansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts

Förutsättningar för ansvar

7 § Skatteverket får besluta att den som i sin
näringsverksamhet har betalat ut ersättning för arbete och
inte har fullgjort skyldigheten att göra en anmälan om F-skatt
enligt 10 kap. 14 §, är skyldig att betala det belopp som kan
behövas för att betala skatten och avgifterna på ersättningen.

Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot
den som har tagit emot ersättningen har preskriberats.

Skatten och avgifterna på ersättningen

8 § Skatten och avgifterna på ersättningen för arbetet ska
anses motsvara högst 60 procent av ersättningen.

Om mottagaren i sin tur betalar ersättning till den som utför
arbetet, avses med skatten och avgifterna på ersättningen i
stället skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på den
ersättningen.

Andra stycket gäller inte om mottagaren är ett svenskt
handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk
person som i sin tur betalar ersättning till en delägare.

Regressrätt

9 § En utbetalare som har betalat skatt eller avgift enligt 7 § har rätt att kräva mottagaren på beloppet.

Om arbetet har utförts av någon annan än mottagaren och
skatteavdrag inte gjordes med rätt belopp när ersättningen
betalades ut till den som utförde arbetet, får också denne
krävas på beloppet till den del det avser skatteavdrag.

Betalningsmottagarens ansvar för arbetsgivaravgifter

10 § Skatteverket får besluta att den som i sin
näringsverksamhet har tagit emot ersättning för arbete ska
betala arbetsgivaravgifter för ersättningen om
1. utbetalaren har befriats från sin betalningsskyldighet för
avgifterna enligt 60 kap. 1 §,
2. mottagaren inte är godkänd för F-skatt, och
3. det måste anses uppenbart för mottagaren att utbetalaren
inte insåg att han eller hon var skyldig att betala
arbetsgivaravgifter och saknade anledning att räkna med det.

Ett beslut om ansvar ska meddelas samtidigt med beslutet om
befrielse.

Ansvar för delägare i ett svenskt handelsbolag

11 § Skatteverket beslutar om ansvar för delägare i ett
svenskt handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag avseende skatter och avgifter
enligt denna lag.

Ett beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot
handelsbolaget har preskriberats.

Ett beslut om ansvar i fråga om skattetillägg får inte
fattas, om den felaktighet eller passivitet som ligger till
grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt åtal,
utfärdat strafföreläggande eller beslut om åtalsunderlåtelse
för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet,
strafföreläggandet eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser
samma fysiska person som beslutet om ansvar skulle avse. Lag (2015:633).

Företrädaransvar

Förutsättningar för företrädaransvar

12 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet inte har gjort skatteavdrag med rätt
belopp eller anmälan om

F-skatt enligt 10 kap. 14 §, är företrädaren tillsammans med
den juridiska personen skyldig att betala det belopp som den
juridiska personen har gjorts ansvarig för.

Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken
skatten ursprungligen skulle ha dragits av eller anmälan
skulle ha gjorts.

13 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift,
är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig
att betala skatten eller avgiften.

Betalningsskyldigheten är knuten till den tidpunkt vid vilken
skatten eller avgiften ursprungligen skulle ha betalats.

Om Skatteverket enligt 66 kap. 35 § har hänfört skatt eller
avgift som avser flera redovisningsperioder till en period,
avses med ursprunglig tidpunkt för betalning förfallodagen för
skatt eller avgift som redovisas i den perioden.

14 § Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet har lämnat oriktiga uppgifter som har
lett till att den juridiska personen har tillgodoräknats
överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande
punktskatt med ett för stort belopp, är företrädaren
tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala
beloppet. Detsamma gäller om de oriktiga uppgifterna har lett
till att ingående mervärdesskatt eller punktskatt har betalats
tillbaka med ett för högt belopp.

15 § Om det finns särskilda skäl, får företrädaren helt eller
delvis befrias från betalningsskyldigheten.

Förfarandet

16 § Förvaltningsrätten beslutar om företrädaransvar på
ansökan av Skatteverket.

Ansökan ska göras hos den förvaltningsrätt som enligt 67 kap. är behörig att pröva ett överklagande av beslutet om den skatt
eller avgift som ansvaret gäller.

17 § Skatteverket får inte ansöka om företrädaransvar om
statens fordran mot den juridiska personen har preskriberats
eller om det finns en överenskommelse om betalningsskyldighet
enligt 19 §.

Skatteverket får inte ansöka om företrädaransvar i fråga om
skattetillägg, om den felaktighet eller passivitet som ligger
till grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt
åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om
åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om
åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som ansökan
skulle avse. Lag (2015:633).

18 § Förvaltningsrätten och kammarrätten ska hålla muntlig
förhandling i ett mål om företrädaransvar om företrädaren
begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om
betalningsskyldighet inte kommer att fastställas.

Företrädaren ska upplysas om sin rätt att begära muntlig
förhandling.

Överenskommelse om företrädaransvar

19 § Skatteverket får träffa en överenskommelse med
företrädaren om betalningsskyldigheten, om inte detta med
hänsyn till företrädarens personliga förhållanden eller av
annan anledning framstår som olämpligt från allmän
synpunkt.

Om talan om företrädaransvar har väckts vid
domstol när överenskommelsen träffas, får överenskommelsen
verkan först sedan talan i målet har återkallats och målet
avskrivits.

Skatteverket får inte träffa en överenskommelse i fråga om
skattetillägg, om den felaktighet eller passivitet som ligger
till grund för skattetillägget redan omfattas av ett väckt
åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om
åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om
åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som
överenskommelsen skulle avse. Lag (2015:633).

20 § Om en överenskommelse fullföljs inom rätt tid, ska staten
avstå från ytterligare anspråk mot företrädaren avseende de
skulder som omfattas av överenskommelsen.

En överenskommelse som inte fullföljs inom rätt tid upphör att
gälla. Belopp som företrädaren har betalat in till
Skatteverket på grund av överenskommelsen ska då
tillgodoräknas företrädaren. Den juridiska personens skulder
ska ökas med motsvarande belopp.

Regressrätt

21 § En företrädare som har betalat skatt eller avgift på
grund av företrädaransvar har rätt att kräva den juridiska
personen på beloppet.

Ansvar för redare

22 § Om den som betalar ut ersättning för arbete till sjömän
har fast driftställe i Sverige bara på fartyg, svarar redaren
för att utbetalaren fullgör sina förpliktelser som om redaren
själv har haft förpliktelserna.

En redare som har betalat skatt eller avgift enligt första
stycket har rätt att kräva utbetalaren på beloppet.

Ansvar för beskattningsbara personer i en mervärdesskattegrupp

23 § Om huvudmannen för en mervärdesskattegrupp inte har
fullgjort skyldigheten att betala mervärdesskatt, är varje
annan beskattningsbar person som ingår i gruppen tillsammans
med huvudmannen skyldig att betala skatten till den del
skatten hänför sig till verksamhet som gruppen har bedrivit
under den tid den beskattningsbara personen varit medlem i
gruppen. Lag (2013:369).

Ansvar för den som har avyttrat ett skalbolag

24 § Om Skatteverket inte har beslutat om att säkerhet för
slutlig skatt ska ställas enligt 58 kap. 1 §, är den som har
avyttrat andelen eller den aktiebaserade delägarrätten i
företaget tillsammans med företaget skyldig att betala
företagets slutliga skatt. Om den avyttrade andelen avser ett
svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad
juridisk person, är den som har avyttrat andelen tillsammans
med den som förvärvat andelen skyldig att betala förvärvarens
slutliga skatt.

Betalningsansvar för den som har avyttrat andelen eller den
aktiebaserade delägarrätten får uppgå högst till det belopp
som säkerhet skulle ha ställts för om sådan hade beslutats.

Om säkerhet för slutlig skatt har ställts, ska den tas i
anspråk innan Skatteverket beslutar om betalningsskyldighet
för den som har avyttrat andelen eller den aktiebaserade
delägarrätten.

25 § Har upphävts genom lag (2011:1289).

Indrivning och preskription

26 § En regressfordran får drivas in på det sätt som gäller
för indrivning av skatter och avgifter.

27 § Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller
för en regressfordran.


60 kap. Beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivar-

avgifter, mervärdesskatt och punktskatt

1 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer helt eller delvis medge
befrielse från
1. betalningsskyldigheten enligt 59 kap. 2 § för den som inte
har gjort skatteavdrag med rätt belopp, och
2. skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt
eller punktskatt.

Om beslut om befrielse fattas enligt första stycket får
motsvarande befrielse medges från förseningsavgift,
skattetillägg och ränta.


AVDELNING XIV. BETALNING OCH ÅTERBETALNING AV SKATTER OCH
AVGIFTER


61 kap. Skattekonton

Vad ska registreras på ett skattekonto?

1 § På ett skattekonto ska Skatteverket registrera
1. skatter och avgifter som ska betalas eller tillgodoräknas,
2. belopp som ska dras ifrån eller läggas till slutlig skatt
enligt 56 kap. 9 §, samt
3. inbetalningar och utbetalningar.

Skatter och avgifter som ska betalas enligt ett beslut om
ansvar enligt 59 kap. ska dock inte registreras. Ersättningar
ska inte heller registreras.

När ska registreringen på skattekontot göras?

Huvudregeln

2 § Belopp som ska betalas ska registreras på förfallodagen. Belopp som ska tillgodoräknas ska registreras så snart det
finns underlag.

Anstånd

3 § Om anstånd med att betala skatt eller avgift har beviljats
före skattens eller avgiftens förfallodag, ska anståndet
registreras på förfallodagen.

Överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande
punktskatt

4 § Överskjutande ingående mervärdesskatt eller överskjutande
punktskatt ska registreras den 12, i januari den 17, i den
månad då skatten redovisas, om
1. skatten redovisas i månaden efter redovisningsperiodens
utgång, eller
2. skatten redovisas efter redovisningsperiodens utgång men
före den månad då redovisningen senast ska lämnas.

Överskjutande skatt som redovisas senare ska registreras den
dag då redovisningen senast ska lämnas. Lag (2015:892).

Årlig registrering av slutlig skatt m.m.

5 § Slutlig skatt och belopp som avses i 56 kap. 9 § ska
registreras samtidigt. Beloppen ska registreras
1. på förfallodagen för slutlig skatt, om beräkningen enligt 56 kap. 9 § visar att slutlig skatt ska betalas, eller
2. så snart det finns underlag, om beräkningen visar att skatt
ska tillgodoräknas.

6 § Registreringen ska göras så snart det finns underlag även
om slutlig skatt ska betalas, om
1. det finns ett överskott på skattekontot som täcker den
skatt som ska betalas, och
2. kontohavaren inte

a) har F-skatt eller särskild A-skatt och inte heller har
varit skyldig att lämna annan skattedeklaration än förenklad
arbetsgivardeklaration under det innevarande beskattningsåret,
eller

b) har en skatt eller avgift att betala med förfallodag före
förfallodagen för den slutliga skatten.

När ska skattekontot stämmas av?

7 § Skatteverket ska stämma av skattekontot varje månad om
något annat belopp än ränta har registrerats.


62 kap. Betalning av skatter och avgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar (2 §),
- när skatter och avgifter som redovisas i en
skattedeklaration ska betalas (3 §),
- när F-skatt och särskild A-skatt ska betalas (4-7 §§),
- när övriga skatter och avgifter ska betalas (8 och 9 §§),
- betalning från kommuner och landsting (10 §),
- avräkning (11-14 §§),
- vilken skatt eller avgift som är betald (15 och 16 §§),
- ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift (17 och 18 §§), samt
- inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon (19 §).

Inbetalning till det särskilda kontot för skattebetalningar

2 § Skatter och avgifter ska betalas in till Skatteverkets
särskilda konto för skattebetalningar.

Skatten eller avgiften är betald den dag betalningen har
bokförts på det särskilda kontot.

När ska skatter och avgifter som redovisas i en
skattedeklaration betalas?

3 § Skatter och avgifter som ska redovisas i en
skattedeklaration ska vara betalda senast den dag då
deklarationen ska ha kommit in till Skatteverket.

För den som redovisar mervärdesskatt på beskattningsunderlag
som exklusive unionsinterna förvärv och import för
beskattningsåret beräknas sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor, är förfallodagen för skatteavdragen och
arbetsgivaravgifterna i stället den 12, i januari den 17, i
månaden efter redovisningsperioden.

När ska F-skatt och särskild A-skatt betalas?

Huvudregeln

4 § F-skatt och särskild A-skatt ska betalas med lika stora
belopp varje månad. Betalning ska göras från och med
beskattningsårets andra månad till och med månaden efter
beskattningsårets utgång.

Förfallodagarna är
- den 17 i januari och augusti, och
- den 12 i övriga månader.

I augusti är förfallodagen dock den 12 för den som redovisar
mervärdesskatt på beskattningsunderlag som exklusive
unionsinterna förvärv och import för beskattningsåret beräknas
sammanlagt överstiga 40 miljoner kronor.

Kortare betalningsperiod för skatt som beslutas sent

5 § För F-skatt och särskild A-skatt som beslutas under
perioden från och med den 21 i beskattningsårets första månad
till och med den 20 i beskattningsårets sista månad gäller
följande.

Om beslutet fattas
1. senast den 20 i en månad, ska den första betalningen göras
senast på förfallodagen i månaden efter beslutet, och
2. efter den 20 i en månad, ska den första betalningen göras
senast på förfallodagen i den andra månaden efter beslutet.

Om F-skatt och särskild A-skatt beslutas efter den 20 i
beskattningsårets sista månad, ska hela skatten betalas på den
förfallodag som gäller enligt första stycket.

Säsongsverksamhet

6 § Skatteverket får besluta att F-skatt och särskild A-skatt
ska betalas bara under vissa kalendermånader om
1. den som ska betala skatten begär det, och
2. näringsverksamheten pågår bara under en del av
beskattningsåret.

Nystartad verksamhet

7 § Om den som startar en näringsverksamhet begär det, ska
Skatteverket besluta att den första betalningen av F-skatt
eller särskild A-skatt ska senareläggas med tre månader.

Första stycket gäller inte om
1. beslutet om F-skatt eller särskild A-skatt fattas efter
beskattningsårets utgång,
2. näringsverksamheten har övertagits från någon annan,
3. den som startar näringsverksamheten redan bedriver
näringsverksamhet, eller
4. särskilda skäl talar emot det.

När ska övriga skatter och avgifter betalas?

8 § Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas
senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt
fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den
förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har
gått från den dag beslut fattades:
1. annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter
som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett
beslut av domstol,
2. förseningsavgift och skattetillägg som har bestämts genom
ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol samt
kontrollavgift,
3. särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §,
samt
4. skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om
ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift
och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte
betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg
enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av
beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den
förfallodag som anges i 3 §. Lag (2013:1068).

9 § De förfallodagar som avses i 8 § är
- i januari den 17 och 26,
- i februari-juli den 12 och 26,
- i augusti den 12, 17 och 26,
- i september-november den 12 och 26, samt
- i december den 12 och 27.

Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket besluta att en
annan förfallodag ska gälla.

Kommuner och landsting

10 § Betalning av skatt och avgift enligt denna lag från
kommuner och landsting ska göras genom avräkning från fordran
enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Detsamma gäller sådan ersättning eller sådant justeringsbelopp
som har debiterats enligt 17 b § lagen (2005:807) om
ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting,
kommunalförbund och samordningsförbund. Lag (2012:387). Lag (2012:387).

Avräkning

Huvudregeln

11 § Inbetalda och andra tillgodoräknade belopp ska i första
hand räknas av från den del av betalarens sammanlagda skuld
för skatter och avgifter (sammanlagd skatteskuld) som inte har
lämnats för indrivning och i andra hand från den del av
skulden som har lämnats för indrivning.

Betalning av någon annans skatter eller avgifter

12 § Om betalaren är betalningsskyldig för någon annans
skatter eller avgifter enligt 59 kap., ska inbetalda och andra
tillgodoräknade belopp i första hand räknas av från den egna
skulden.

Inbetalda belopp ska dock räknas av från den skuld som avser
någon annans skatter eller avgifter om betalaren i samband med
inbetalningen begär det.

13 § Den som är betalningsskyldig för någon annans skatter
eller avgifter enligt 5 kap. får bestämma om ett inbetalt
belopp ska räknas av från den egna skulden eller från den
skuld som avser någon annans skatter eller avgifter.

Andra tillgodoräknade belopp än inbetalningar ska i första
hand räknas av från skulden för den verksamhet som beloppet
hör till.

Överskjutande ingående mervärdesskatt som tillgodoräknas en
grupphuvudman ska dock räknas av från grupphuvudmannens egen
skuld eller andra gruppmedlemmars skulder i den ordning som
grupphuvudmannen bestämmer.

Avräkning efter ackord

14 § Om en skatt eller avgift som omfattas av ett villkor om
avräkning i ett beslut om ackord sätts ned, ska det
tillgodoräknade beloppet i första hand räknas av mot den skuld
som ackordet avsåg.

Vilken skatt eller avgift är betald?

15 § Om det behöver anges om en skatt eller avgift är betald,
ska inbetalda och andra tillgodoräknade belopp fördelas
proportionellt mellan samtliga skatter och avgifter som har
registrerats under den aktuella avstämningsperioden. Anstånd
med betalning eller nedsättning av skatt eller avgift som har
tillgodoräknats under perioden ska dock beaktas bara om
beloppet avser en skatt eller avgift som har betalats under en
tidigare period. Den skatt eller avgift som ett anstånd eller
en nedsättning avser ska inte beaktas.

Första stycket gäller inte om annat följer av 12, 13 eller 14 § eller av bestämmelser i annan lag.

16 § Om en säkerhet som har ställts enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1994:1564) om alkoholskatt eller lagen (1994:1776) om skatt på energi ska tas i anspråk, ska obetald
tobaksskatt, alkoholskatt eller energiskatt som har bestämts
enligt 15 § fördelas proportionellt mellan skatt som omfattas
av säkerheten och skatt som inte omfattas.

Ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift

17 § Vid beräkning av pensionsrätt och pensionspoäng enligt 61 kap. socialförsäkringsbalken anses den ålderspensionsavgift
och allmänna pensionsavgift som den fysiska personen ska
betala själv vara helt betald om betald preliminär skatt är
minst lika stor som den slutliga skatten.

Om den betalda preliminära skatten understiger den slutliga
skatten, anses så stor del av det betalda beloppet avse
avgifter som motsvarar avgifternas andel av den slutliga
skatten. Samtliga betalningar som görs under beskattningsåret
och fram till den dag då beslut om slutlig skatt fattas ska
beaktas.

Belopp som betalas senare, men före utgången av juni månad
andra året efter beskattningsåret, anses som betalning av
obetalda avgifter till samma kvotdel som de obetalda
avgifterna utgör av den fysiska personens sammanlagda skuld
vid den tidpunkt då betalningen görs. Detsamma gäller om
avgifterna beslutas på annat sätt än genom ett beslut om
slutlig skatt, dock bara i fråga om belopp som betalas före
utgången av den fjärde månaden efter den månad då skatten
beslutades.

Avgifter som inte har betalats inom den tid som sägs i tredje
stycket tas inte ut.

18 § En fysisk person anses ha betalat ålderspensionsavgift
och allmän pensionsavgift med de belopp som har beräknats
enligt 17 § även om avgifterna för beskattningsåret sätts ned.

Inbetalda belopp som inte har kunnat tillgodoräknas någon

19 § Ett inbetalt skattebelopp eller avgiftsbelopp tillfaller
staten om det på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter
inte har kunnat tillgodoräknas den som gjort inbetalningen
inom sju år efter det kalenderår då inbetalningen gjordes.


63 kap. Anstånd med betalning av skatter och avgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- ansökan om anstånd (2 §),
- deklarationsanstånd (3 §),
- ändringsanstånd (4 §),
- anstånd för att undvika betydande skada (5 §),
- anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),
- anstånd med att betala skattetillägg och kontrollavgift (7 §),
- säkerhet (8-10 §§),
- anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),
- anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),
- anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),
- anstånd med betalning av skatt i samband med
uttagsbeskattning (14 §),
- anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av
investeraravdrag (14 a-14 c §§),
- anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),
- anståndsbeloppet (16-21 a §§),
- ändrade förhållanden (22-22 c §§), och
- anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §). Lag (2013:772).

Ansökan om anstånd

2 § Anstånd med betalning av skatt eller avgift kan beviljas
efter ansökan. Skatteverket får dock bevilja anstånd enligt 23 § utan ansökan.

Deklarationsanstånd

3 § Om Skatteverket beviljar anstånd med att lämna
skattedeklaration enligt 36 kap. 5 §, får verket också
bevilja motsvarande anstånd med betalning av den skatt och de
avgifter som ska redovisas i deklarationen.

Om Skatteverket beviljar anstånd med att lämna
mervärdesskattedeklaration enligt 36 kap. 6 §, ska verket
bevilja motsvarande anstånd med betalning av den skatt som
ska redovisas i deklarationen. Lag (2013:1068).

Ändringsanstånd

4 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av skatt
eller avgift, om det är tveksamt hur stort belopp som kommer
att behöva betalas.

Vid handläggning av ärende enligt skatteavtal får regeringen,
eller den myndighet som regeringen har bestämt att handlägga
sådant ärende, bevilja anstånd med betalning av den skatt som
ärendet gäller.

Anstånd för att undvika betydande skada

5 § Om den som är skyldig att betala skatt eller avgift har
begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle
medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige
eller annars framstå som oskäligt att betala skatten eller
avgiften, ska Skatteverket bevilja anstånd med betalningen.

Anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§

6 § Anståndstiden ska i de fall som avses i 4 och 5 §§ bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i
den fråga som har föranlett anståndet.

Anstånd med att betala skattetillägg och kontrollavgift

7 § Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av
skattetillägg och kontrollavgift om den som avgiften gäller
har begärt omprövning av eller till förvaltningsrätten
överklagat
1. beslutet om skattetillägg eller kontrollavgift, eller
2. beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd
tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i
avvaktan på en omprövning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller
förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre
månader efter dagen för beslutet.

Säkerhet

Säkerhet som villkor för anstånd

8 § Om det i de fall som avses i 4 eller 5 § kan antas att
skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får
anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller
avgiftens betalning.

Första stycket gäller inte om
1. anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,
2. det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att
behöva betalas,
3. anståndet avser skattetillägg eller kontrollavgift,
4. det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om
förhandsbesked, eller
5. det annars finns särskilda skäl.

När ställd säkerhet får tas i anspråk

9 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när anståndstiden har
gått ut.

Ersättning för säkerhet som inte behöver tas i anspråk

10 § Om säkerheten inte behöver tas i anspråk, ska
Skatteverket efter ansökan besluta om skälig ersättning för
kostnaden att ställa säkerhet.

En ansökan om ersättning ska ha kommit in till Skatteverket
senast en månad efter den dag då anståndstiden gick ut. Om en
ansökan kommer in för sent och förseningen är ursäktlig, får
ansökan ändå prövas.

Anstånd vid avyttring av tillgångar

11 § Den som är skyldig att betala inkomstskatt enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) på grund av att tillgångar har
avyttrats, ska beviljas anstånd med betalning av skatten om
det finns särskilda skäl och
1. ersättningen för den avyttrade tillgången ska betalas under
minst tre år, eller
2. det är tveksamt om avyttringen kommer att bestå.

Anståndstiden får bestämmas till längst två år. Anstånd enligt
första stycket 2 får dock inte beviljas för längre tid än tre
månader efter den dag då det blev klart att avyttringen skulle
bestå.

Anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager

12 § Den som är skyldig att betala punktskatt för lager av
varor på grund av att den skattepliktiga verksamheten har
upphört eller på grund av att godkännandet som upplagshavare
eller lagerhållare har återkallats, ska beviljas anstånd med
betalning av skatten om det finns särskilda skäl.

Anståndstiden får bestämmas till längst ett år efter utgången
av den månad då skatten senast ska betalas.

Anstånd vid totalförsvarstjänstgöring

13 § Den som har nedsatt betalningsförmåga på grund av
tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt
under minst 60 dagar, ska beviljas anstånd med betalning av
skatt eller avgift som ska betalas under tjänstgöringstiden
eller under någon av de tre närmast följande månaderna. Detsamma gäller vid tjänstgöring av
1. officerare på reservstat, reservpersonal och
reservofficerare,
2. krigsfrivillig personal,
3. hemvärnspersonal, samt
4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer.

Anståndstiden får bestämmas till längst fyra månader efter den
dag då tjänstgöringen upphörde.

Anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

14 § Skatteverket ska bevilja en obegränsat skattskyldig
anstånd med betalning av slutlig skatt till den del den avser
skatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) och egenavgifter
som avses i 3 kap. socialavgiftslagen (2000:980) om
1. uttagsbeskattning har skett bara på grund av bestämmelserna
i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen,
2. det skatteavtal som avses i 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen har ingåtts med en stat inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES),
3. tillgången ingår i en näringsverksamhet inom EES, och
4. den näringsverksamhet som enligt 22 kap. 5 § 4 eller 5 inkomstskattelagen ska beskattas i en annan stat inte har
upphört.

Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag då
skatten senast ska betalas. Om ett nytt anstånd beviljas, ska
anståndstiden bestämmas till ett år efter den dag då
föregående anståndstid löper ut.

Anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av
investeraravdrag

14 a § Den som är skyldig att betala inkomstskatt enligt
inkomstskattelagen (1999:1229) på grund av att ett
investeraravdrag har återförts enligt 43 kap. 27 § inkomstskattelagen, ska beviljas anstånd med betalning av
skatten. Lag (2013:772).

14 b § Anstånd får inte beviljas, om
1. samtliga andelar som det återförda investeraravdraget
enligt 43 kap. 22 § andra stycket och 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) hänför sig till, har avyttrats,
2. den som är skyldig att betala skatt eller någon närstående
till en sådan person har fått en sådan värdeöverföring som
skulle medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 25 § inkomstskattelagen, eller
3. företaget, som det återförda investeraravdraget hänför sig
till, har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra
återföring av hela investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen.

Vid bedömningen av om anstånd inte ska beviljas, ska
tidsfristerna enligt 22 c § beaktas. Lag (2013:772).

14 c § Anståndstiden ska bestämmas till ett år efter den dag
då skatten senast ska betalas.

Om ett nytt anstånd beviljas, ska anståndstiden bestämmas
till ett år efter den dag då föregående anståndstid löper
ut. Lag (2013:772).

Anstånd på grund av synnerliga skäl

15 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket bevilja
anstånd med betalning av skatt eller avgift även i andra fall
eller på annat sätt än som avses i 3-8 och 11-14 §§.

Anståndsbeloppet

16 § Anstånd beviljas, om inte annat följer av 17-21 a §§,
med skäligt belopp. I de fall som avses i 7 § ska anstånd
dock beviljas med det belopp som begäran om omprövning eller
överklagandet gäller. Lag (2013:772).

17 § Anstånd enligt 14 § beviljas högst med ett belopp som
motsvarar skillnaden mellan den slutliga skatt som har
bestämts för det beskattningsår då inkomsten på grund av
uttaget togs med vid beräkningen av inkomst i inkomstslaget
näringsverksamhet, och den slutliga skatt som skulle ha
bestämts om denna inkomst inte hade tagits med vid
beräkningen.

Anståndsbeloppet får inte överstiga den slutliga skatten på de
tillgångar som vid tidpunkten för ansökan om anstånd finns
kvar i näringsverksamheten och omfattas av ansökan.

Den slutliga skatten på en tillgång utgörs av så stor del av
det högsta tillåtna anståndsbeloppet enligt första stycket som
den anståndsgrundande inkomsten för tillgången utgör av de
ursprungliga anståndsgrundande inkomsterna för de tillgångar
som har legat till grund för uttagsbeskattningen.

18 § De lagertillgångar som fortfarande finns kvar i
näringsverksamheten ska anses vara de som har anskaffats eller
tillverkats senast.

19 § Den anståndsgrundande inkomsten för en tillgång utgörs av
marknadsvärdet minskat med det skattemässiga värdet vid
tidpunkten för uttaget om inte annat anges i 21 §.

20 § Det skattemässiga värdet för inventarier utgörs av en
skälig del av det skattemässiga värdet av samtliga inventarier
i näringsverksamheten.

21 § Om en tillgång efter tidpunkten för uttaget delvis har
övergått till någon annan, utgör den anståndsgrundande
inkomsten för den kvarvarande tillgången så stor del av den
ursprungliga anståndsgrundande inkomsten som belöper på den
kvarvarande tillgången.

För inventarier gäller dock att den anståndsgrundande
inkomsten för den kvarvarande tillgången utgör så stor del av
den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten, minskad med en
femtedel varje år nytt anstånd beviljas, som belöper på den
kvarvarande tillgången.

Andra stycket gäller även för immateriella tillgångar med den
skillnaden att den ursprungliga anståndsgrundande inkomsten
minskas med en tiondel varje år nytt anstånd beviljas.

21 a § Anstånd enligt 14 a § beviljas med ett belopp som
motsvarar den skatt som hänför sig till det återförda
investeraravdraget.

Om en del av det andelsinnehav som avses i 14 b § första
stycket 1 har avyttrats, ska anstånd beviljas högst med ett
belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av
investeraravdraget som inte skulle ha återförts vid en
delavyttring enligt 43 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Om företaget som det återförda investeraravdraget hänför sig
till har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra
återföring av en del av investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen, ska anstånd beviljas högst med ett
belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del av
investeraravdraget som inte skulle ha återförts vid ett
sådant förvärv. Lag (2013:772).

Ändrade förhållanden

22 § Om förhållandena har ändrats väsentligt sedan anstånd
beviljats eller om det finns andra särskilda skäl, får
Skatteverket
1. återkalla anståndet,
2. sätta ned anståndsbeloppet, eller
3. i de fall som avses i 4 eller 5 § kräva säkerhet för
fortsatt anstånd.

Första stycket gäller även om anstånd har beviljats på grund
av att sökanden har lämnat felaktiga uppgifter.

22 a § Ett anstånd enligt 14 a § ska upphävas, om
1. samtliga andelar som avses i 14 b § första stycket 1 har
avyttrats,
2. den som har beviljats anstånd eller någon närstående till
en sådan person har fått en sådan värdeöverföring som skulle
medföra återföring av investeraravdrag enligt 43 kap. 25 § inkomstskattelagen (1999:1229), eller
3. företaget, som det återförda investeraravdraget hänför sig
till, har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra
återföring av hela investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen. Lag (2013:772).

22 b § Om endast en del av det andelsinnehav som avses i 14 b § första stycket 1 har avyttrats, ska anståndsbeloppet i
stället sättas ned med ett belopp som motsvarar den skatt som
hänför sig till den del av investeraravdraget som skulle ha
återförts vid en delavyttring enligt 43 kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229).

Om företaget som det återförda investeraravdraget hänför sig
till har gjort ett sådant förvärv som skulle medföra
återföring av en del av investeraravdraget enligt 43 kap. 26 § inkomstskattelagen, ska anståndsbeloppet sättas ned med
ett belopp som motsvarar den skatt som hänför sig till den del
av investeraravdraget som skulle ha återförts vid ett sådant
förvärv. Lag (2013:772).

22 c § Anståndet eller anståndsbeloppet ska upphävas
respektive sättas ned bara om
1. andelar har avyttrats under de fem beskattningsåren
närmast efter det betalningsår som avses i 43 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229),
2. den som har beviljats anstånd eller någon närstående till
en sådan person har fått en värdeöverföring under något av de
fem beskattningsåren närmast efter betalningsåret, eller
3. företaget har gjort ett förvärv under de två
beskattningsåren närmast efter betalningsåret. Lag (2013:772).

Anstånd som är till fördel för det allmänna

23 § Om det kan antas vara till fördel för det allmänna, får
Skatteverket bevilja anstånd med betalning av skatt eller
avgift.


64 kap. Återbetalning av skatter och avgifter

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- återbetalning vid avstämning av skattekonto (2 §),
- förtidsåterbetalning av mervärdesskatt och punktskatt (3 §),
- hinder mot återbetalning (4 §),
- förtidsåterbetalning av preliminär A-skatt (5 §),
- återbetalning vid skattefrihet (6 §),
- överföring av skatt till en annan stat (7 och 8 §§), och
- överskott som inte har kunnat betalas tillbaka (9 och 10 §§).

Återbetalning vid avstämning av skattekonto

2 § Om en avstämning av skattekontot visar att det finns ett
överskott på kontot, ska beloppet betalas tillbaka om
1. kontohavaren begär det,
2. överskottet grundas på

a) en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 §,
b) ett beslut om överskjutande ingående mervärdesskatt,
c) ett beslut om överskjutande punktskatt,
d) ett omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, eller
3. kontohavaren är en kommun eller ett landsting.

En automatisk återbetalning enligt första stycket 2 ska dock
göras bara om beloppet är minst 2 000 kronor eller
återbetalningen kan göras till ett konto hos bank- eller
kreditmarknadsföretag.

Förtidsåterbetalning av mervärdesskatt och punktskatt

3 § Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande
punktskatt som har redovisats före den tid som anges i 26 kap. 26, 27, 28 eller 30 §, ska betalas tillbaka först när samtliga
arbetsgivar-, mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer
har lämnats för skatter och avgifter som ska redovisas senast
den månad då den överskjutande skatten redovisades. Det gäller
dock inte deklarationer för redovisningsperioder som omfattas
av ett omprövningsbeslut.

Första stycket gäller inte kommuner och landsting.

Hinder mot återbetalning

4 § En återbetalning enligt 2 eller 3 § ska inte göras av
belopp som
1. understiger 100 kronor om det inte finns särskilda skäl för
återbetalning,
2. behövs för avräkning enligt 62 kap. 11-14 §§,
3. kan komma att behövas för betalning av sådan annan skatt än
F-skatt och särskild A-skatt eller avgift som

a) har beslutats men ännu inte ska ha betalats, eller

b) inte har beslutats men kan antas komma att beslutas,
4. kan antas komma att föras över till en annan stat, eller
5. enligt kontohavarens begäran ska användas för betalning av
framtida skatteskulder eller avgiftsskulder.

Förtidsåterbetalning av preliminär A-skatt

5 § Belopp som motsvarar ännu inte tillgodoräknad preliminär
A-skatt ska betalas tillbaka om kontohavaren begär det och
1. det kan antas att beloppet annars skulle betalas tillbaka
efter slutskatteberäkningen enligt 56 kap. 9 §, och
2. det är oskäligt att vänta med återbetalningen.

Vid bedömningen av om återbetalning kan göras till en juridisk
person får hänsyn inte tas till den juridiska personens
kostnader för lön till delägare.

Återbetalning till ett svenskt handelsbolag eller en i
utlandet delägarbeskattad juridisk person med fast driftställe
i Sverige ska göras till delägares skattekonto om det inte
finns särskilda skäl för återbetalning direkt till
handelsbolaget eller den juridiska personen.

Återbetalning vid skattefrihet

6 § Den som till följd av lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall, lagen (1994:1500) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen eller direkt
tillämpliga EU-bestämmelser har rätt att förvärva varor eller
tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt, får utöva den
rätten genom en ansökan om återbetalning av skatten. Detta
gäller dock inte om någon av följande bestämmelser om
återbetalning av skatt är tillämplig på förvärvet: - 10 kap. 5-8 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),
- 31 d § lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
- 31 d § lagen (1994:1564) om alkoholskatt, eller
- 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Överföring av skatt till en annan stat

7 § Om skatt har betalats genom skatteavdrag i Sverige för en
inkomst som ska beskattas i en annan stat som Sverige har
träffat överenskommelse med om att ta ut och föra över skatt,
får Skatteverket besluta att skatten ska föras över till den
andra staten.

8 § Om en inkomst har beskattats både i Sverige och i en stat
som Sverige har träffat skatteavtal med, får regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer besluta att skatt som
har betalats in för beskattningsåret ska föras över till den
andra staten.

En överföring enligt första stycket får bara göras till den
del som den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den
utländska skatten eller genom att inkomsten undantas från
beskattning. Överföringen får inte avse ett belopp som behövs
för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

Överskott som inte har kunnat betalas tillbaka

9 § Om ett överskott på ett skattekonto inte har kunnat
betalas tillbaka på grund av att kontohavarens adress inte är
känd för Skatteverket eller på grund av någon annan
omständighet som beror på kontohavaren, ska beloppet stå kvar
på skattekontot.

10 § Ett överskott som inte har kunnat betalas tillbaka inom
tio år tillfaller staten.

Om överskottet, utan hänsyn till intäktsränta, understiger 100 kronor, ska det dock tillfalla staten efter tre år om inga
andra registreringar än ränta har gjorts på skattekontot under
den tiden och ett försök att betala tillbaka beloppet har
misslyckats.

Om ett överskott ska tillfalla staten, gäller det även
intäktsräntan.


65 kap. Ränta

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- grunder för ränteberäkningen (2-4 §§),
- kostnadsränta på sent debiterad preliminär skatt (5 §),
- kostnadsränta på slutlig skatt (6 §),
- kostnadsränta vid anstånd (7 §),
- kostnadsränta vid omprövning och överklagande (8-11 §§),
- kostnadsränta när befrielse från skatt på energi upphör (12 §),
- kostnadsränta vid för sen betalning (13 §),
- minskning av och befrielse från kostnadsränta (14 och 15 §§),
- intäktsränta (16 och 17 §§),
- en annan startdag för ränteberäkningen på grund av helg (18 §), och - ränteberäkning utanför skattekontot (19 och 20 §§).

Grunder för ränteberäkningen

2 § Ränta ska beräknas dagligen på skattekontots saldo. Ränta
som ska påföras (kostnadsränta) ska beräknas när det finns ett
underskott på skattekontot och ränta som ska tillgodoräknas (intäktsränta) när kontot uppvisar ett överskott.

Ränta på skatt eller avgift som ska betalas enligt ett beslut
om ansvar enligt 59 kap. ska dock beräknas utan hänsyn till
skattekontots saldo enligt bestämmelserna i 19 och 20 §§.

Ränta ska påföras eller tillgodoräknas varje månad.

3 § Ränta ska beräknas med utgångspunkt i en basränta. Basräntan ska fastställas på grundval av 125 procent av
räntesatsen för sexmånaders statsskuldväxlar och gälla från
och med kalendermånaden närmast efter fastställandet. Basräntan får dock beräknas till lägst 1,25 procent.

4 § Kostnadsränta beräknas, om inte annat föreskrivs, efter en
räntesats som motsvarar basräntan.

På debiterad preliminär skatt som ska betalas den 12 i andra
månaden efter beskattningsåret eller senare beräknas inte
kostnadsränta från och med den 13 i andra månaden efter
beskattningsåret till och med den 3 i femte månaden efter
beskattningsåret på belopp till och med 30 000 kronor. Detsamma gäller slutlig skatt som ska betalas.

Intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar 45 procent av basräntan.

Kostnadsränta på sent debiterad preliminär skatt

5 § Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra
månaden efter beskattningsåret eller senare, ska
kostnadsränta, om inte annat följer av 4 § andra stycket,
beräknas från och med den 13 i andra månaden efter
beskattningsåret. Kostnadsränta ska beräknas till och med den
dag då betalning senast ska ske.

Kostnadsränta på slutlig skatt

6 § Om en slutskatteberäkning enligt 56 kap. 9 § visar att
slutlig skatt ska betalas, ska kostnadsränta, om inte annat
följer av 4 § andra stycket, beräknas från och med den 13 i
andra månaden efter beskattningsåret. Kostnadsränta ska
beräknas till och med den dag då betalning senast ska ske.

Innan kostnadsräntan beräknas ska avräkning göras för
1. särskilda avgifter, och
2. skatt enligt 2 § första stycket 6-9 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel. Lag (2011:1289).

Kostnadsränta vid anstånd

7 § Om anstånd med betalning av skatt eller avgift har
beviljats och anståndsbeloppet ska betalas när anståndstiden
har gått ut, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen
efter beloppets ursprungliga förfallodag. Vid anstånd enligt 63 kap. 13 eller 15 § ska dock räntan beräknas från och med
dagen efter den dag då anståndet beviljades.

Vid anstånd enligt 63 kap. 14 eller 14 a § tas anståndsränta
inte ut. Om beslutet om anstånd genom omprövning har upphört,
eller beviljats med ett lägre belopp än tidigare, beräknas
dock kostnadsränta från och med dagen efter den dag då den
omständighet som har föranlett omprövningen inträffade.

Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då
anståndsbeloppet senast ska vara inbetalt. Lag (2013:772).

Kostnadsränta vid omprövning och överklagande

Huvudregeln

8 § Om skatt eller avgift ska betalas på grund av ett
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska
kostnadsränta beräknas från och med dagen efter beloppets
ursprungliga förfallodag. Kostnadsränta ska beräknas till och
med den dag då betalning senast ska ske.

Sent debiterad preliminär skatt och slutlig skatt

9 § Om debiterad preliminär skatt ska betalas den 12 i andra
månaden efter beskattningsåret eller senare eller slutlig
skatt ska betalas, ska kostnadsränta beräknas från och med den 13 i andra månaden efter beskattningsåret, om inte annat
följer av 4 § andra stycket.

För skatt enligt 2 § första stycket 6-9 lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel gäller dock 8 §. Lag (2011:1289).

Överskjutande ingående mervärdesskatt och överskjutande
punktskatt

10 § Om skatt ska betalas på grund av att överskjutande
ingående mervärdesskatt eller överskjutande punktskatt har
satts ned, ska kostnadsränta beräknas från och med dagen efter
den dag då skatten registrerades.

Skönsbeskattning

11 § Om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt
eller punktskatt ska betalas enligt ett beslut om
skönsbeskattning som har fattats på grund av att skatten inte
har redovisats, ska kostnadsräntan beräknas efter en räntesats
som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter.

Första stycket gäller även särskild inkomstskatt som ska
betalas enligt ett beslut om skönsbeskattning på grund av att
skatten inte har redovisats i en sådan särskild
skattedeklaration som avses i 26 kap. 9 §.

Kostnadsränta när befrielse från skatt på energi upphör

12 § Om punktskatt ska betalas på grund av att Skatteverket
enligt 11 kap. 5 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på
energi har beslutat att förutsättningarna för skattebefrielse
för energieffektivisering inte är uppfyllda, ska kostnadsränta
beräknas från och med dagen efter den dag då skatten senast
skulle ha betalats om befrielse aldrig hade medgetts.

Har skattebefrielsen medgetts genom återbetalning, ska
kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den dag då
återbetalningen beslutades.

Kostnadsränta ska beräknas till och med den dag då betalning
senast ska ske.

Kostnadsränta vid för sen betalning

13 § Om skatt eller avgift inte betalas i rätt tid, ska
kostnadsränta beräknas från och med dagen efter den dag då
beloppet senast skulle ha betalats.

Kostnadsränta ska beräknas efter en räntesats som motsvarar
basräntan plus 15 procentenheter till och med den dag då ett
beslut om att lämna beloppet till Kronofogdemyndigheten för
indrivning eller för verkställighet av betalningssäkring
registreras i utsöknings- och indrivningsdatabasen enligt
lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i
Kronofogdemyndighetens verksamhet. Därefter beräknas
kostnadsräntan efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Minskning av och befrielse från kostnadsränta

14 § Om den betalningsskyldige betalar en del av skulden, ska
betalningen anses minska den del av skulden som den högsta
kostnadsräntan skulle ha beräknats på.

15 § Om det finns synnerliga skäl, ska Skatteverket besluta om
befrielse från kostnadsränta.

Intäktsränta

Omprövning och överklagande

16 § Om skatt eller avgift ska tillgodoräknas på grund av ett
omprövningsbeslut eller ett beslut av domstol, ska
intäktsränta beräknas från och med dagen efter beloppets
ursprungliga förfallodag till och med den dag då
tillgodoräknandet registreras på skattekontot.

Första stycket gäller inte skatt som till följd av ett beslut
enligt 64 kap. 8 § ska föras över till en annan stat för att
där tillgodoräknas den som beslutet gäller.

Slutlig skatt och återbetalning av preliminär A-skatt

17 § Intäktsränta ska beräknas från och med den 13 i andra
månaden efter beskattningsåret till och med den dag då skatt
tillgodoräknas eller betalas tillbaka om
1. en beräkning enligt 56 kap. 9 § visar att skatt ska
tillgodoräknas, eller
2. preliminär A-skatt ska betalas tillbaka i förtid enligt 64 kap. 5 §.

En annan startdag för ränteberäkningen på grund av helg

18 § Om den 12 i andra månaden efter beskattningsåret är en
lördag eller söndag, ska ränta som ska beräknas från och med
den 13 i den månaden i stället beräknas från och med närmast
följande tisdag.

Om den 3 i femte månaden efter beskattningsåret är en lördag
eller söndag, ska ränta som ska beräknas från och med den 4 i
den månaden i stället beräknas från och med närmast följande
tisdag.

Ränteberäkning utanför skattekontot

Kostnadsränta

19 § Om skatt eller avgift ska betalas enligt ett beslut om
ansvar enligt 59 kap., ska kostnadsränta beräknas på beloppet
från och med dagen efter beslutet till och med den dag då
betalning sker.

Intäktsränta

20 § Om den som ett beslut om ansvar enligt 59 kap. gäller ska
tillgodoräknas belopp på grund av att ansvarsbeslutet har
ändrats, ska intäktsränta beräknas på beloppet från och med
dagen efter den dag då betalningen gjordes till och med den
dag då beloppet tillgodoräknas.


AVDELNING XV. OMPRÖVNING SAMT ÖVERKLAGANDE OCH ÄNDRING I
BESLUT PÅ GRUND AV SKATTEAVTAL


66 kap. Omprövning

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om omprövning av
Skatteverkets beslut. Bestämmelserna ges i följande ordning:
- Skatteverkets skyldighet att ompröva beslut (2-4 §§),
- särskilt kvalificerad beslutsfattare (5 §),
- omprövning på begäran av den som beslutet gäller (6-18 §§),
- omprövning till fördel för den som beslutet gäller på
initiativ av Skatteverket (19 §),
- omprövning till nackdel för den som beslutet gäller på
initiativ av Skatteverket (20-34 §§), och
- omprövning av flera redovisningsperioder (35 §).

Skatteverkets skyldighet att ompröva beslut

2 § Skatteverket ska ompröva sina beslut i en fråga som har
betydelse för beskattningen eller något annat förhållande
mellan en enskild och det allmänna om
1. den som beslutet gäller begär omprövning,
2. den som beslutet gäller eller företrädaren enligt 67 kap. 4 § överklagar, eller
3. det finns andra skäl.

Om Skatteverket ska besluta i en fråga inom viss tid och inte
har gjort det, får verket besluta i frågan på det sätt och
inom den tid som gäller för omprövning.

3 § Skatteverket får inte ompröva beslut i frågor som har
avgjorts av allmän förvaltningsdomstol.

Skatteverket får dock på begäran av den som beslutet gäller
ompröva en fråga som har avgjorts av förvaltningsrätt eller
kammarrätt genom beslut som har fått laga kraft om beslutet
avviker från rättstillämpningen i ett avgörande från Högsta
förvaltningsdomstolen som har meddelats senare.

Skatteverket får också på begäran av den som beslutet gäller
ompröva en fråga om skattetillägg som har avgjorts av
förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som har fått
laga kraft om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett
avgörande om skattetillägg från Högsta domstolen som har
meddelats senare. Lag (2015:633).

4 § Om den som ett beslut gäller varken har begärt omprövning
eller överklagat, får Skatteverket avstå från att besluta om
omprövningar som avser mindre belopp.

Särskilt kvalificerad beslutsfattare

5 § Ett beslut om skatteavdrag, arbetsgivaravgifter,
mervärdesskatt, punktskatt, slutlig skatt, skattetillägg eller
anstånd med betalning av skatt eller avgift ska omprövas av en
särskilt kvalificerad beslutsfattare som tidigare inte har
prövat frågan, om
1. den som beslutet gäller har begärt omprövning eller
överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,
2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har
prövats vid en sådan omprövning,
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel. Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett
beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

Omprövning på begäran av den som beslutet gäller

Hur omprövning begärs

6 § En begäran om omprövning ska vara skriftlig.

Om en begäran om omprövning inte är undertecknad, får
Skatteverket förelägga den som har begärt omprövningen att
underteckna begäran. Föreläggandet ska innehålla en upplysning
om att omprövning annars inte kommer att ske.

Tiden för begäran om omprövning - huvudregeln

7 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till
Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det
kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då
den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser
1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
4. föreläggande,
5. revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,
6. tvångsåtgärder,
7. kontrollavgift,
8. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
9. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
10. verkställighet, eller
11. avvisning av en begäran om omprövning eller ett
överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

Förlängd tid för omprövning av beslut som meddelas sent

8 § Om ett beslut har meddelats efter den 30 juni det sjätte
året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har
gått ut och den som beslutet gäller har fått del av det efter
utgången av oktober månad samma år, får en begäran om
omprövning komma in inom två månader från den dag då den som
beslutet gäller fick del av det.

Förlängd tid för omprövning av beslut om skattetillägg

9 § Omprövning av ett beslut om skattetillägg får begäras så
länge beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget
inte har fått laga kraft.

Förlängd tid för omprövning av skatt på ackumulerad inkomst

10 § En begäran om omprövning som avser särskild
skatteberäkning för ackumulerad inkomst och föranleds av ett
beslut i ett ärende eller mål, får komma in inom ett år från
den dag då beslutet meddelades.

Förlängd tid för omprövning av inkomstskatt för utomlands
bosatta

11 § En begäran om omprövning som avser tillämpning av 4 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta eller 5 a § första stycket lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. och
föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål, får komma in
inom ett år från den dag då beslutet meddelades.

Förlängd tid för omprövning av prissättning av internationella
transaktioner

12 § En begäran om omprövning som avser prissättning av
internationella transaktioner och föranleds av Skatteverkets
beslut enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid
internationella transaktioner, får komma in inom ett år från
den dag då beslutet meddelades.

Omprövning av beslut om preliminär skatt

13 § En begäran om omprövning av ett beslut om debitering av
preliminär skatt ska ha kommit in till Skatteverket före
utgången av den sjätte månaden efter beskattningsåret. Om beslutet meddelas efter utgången av den fjärde månaden
efter beskattningsåret, får begäran om omprövning komma in
inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

14 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till
Skatteverket före utgången av beskattningsårets näst sista
månad om den gäller ett beslut om
1. preliminär A-skatt,
2. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 9 eller 10 §, eller
3. skatteavdrag för hemresa enligt 11 kap. 12 §.

15 § Om den som ett beslut om preliminär A-skatt gäller är
försatt i konkurs, får konkursboet begära omprövning. Begäran
ska ha kommit in till Skatteverket inom sådan tid som anges i 14 §.

Om ett beslut om preliminär A-skatt omfattar ersättning som
ska utmätas, får även Kronofogdemyndigheten begära omprövning. Begäran ska ha kommit in till Skatteverket inom sådan tid som
anges i 14 §.

Omprövning av beslut om särskild inkomstskatteredovisning

16 § En begäran om omprövning av ett beslut om särskild
inkomstskatteredovisning eller befrielse från skatteavdrag för
särskild inkomstskatt enligt 13 kap. 5 § första stycket 1 ska
ha kommit in till Skatteverket före utgången av
beskattningsårets näst sista månad.

Omprövning av beslut om ersättning för kostnader för ombud,
biträde eller utredning

17 § En begäran om omprövning av ett beslut om ersättning för
kostnader för ombud, biträde eller utredning, som har
meddelats i samband med avgörandet av det ärende som
kostnaderna hänför sig till, ska ha kommit in till
Skatteverket inom den tid som gäller för begäran om omprövning
av avgörandet i ärendet. I annat fall ska en begäran ha kommit
in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller
fick del av det.

Begäran om omprövning som lämnas till domstol

18 § Om en begäran om omprövning kommer in till allmän
förvaltningsdomstol i stället för till Skatteverket, ska
domstolen sända begäran till Skatteverket och samtidigt lämna
uppgift om vilken dag den kom in till domstolen.

En begäran om omprövning som kommer in för sent till
Skatteverket ska inte avvisas om den har kommit in till allmän
förvaltningsdomstol i rätt tid.

Omprövning till fördel på initiativ av Skatteverket

19 § Skatteverket får på eget initiativ ompröva ett beslut
till fördel för den som beslutet gäller.

Omprövning till nackdel på initiativ av Skatteverket

Beslut som inte får omprövas till nackdel

20 § Följande beslut får inte omprövas till nackdel för den
som beslutet gäller:
1. beslut om ansvar för skatt eller avgift enligt 59 kap., och
2. beslut om skattetillägg när skatteavdrag inte har gjorts.

Beslut som är möjliga att återkalla får inte heller omprövas
till nackdel för den som beslutet gäller.

Omprövningstiden - huvudregeln

21 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som
beslutet gäller ska meddelas inom två år från utgången av det
kalenderår då beskattningsåret har gått ut (tvåårsfristen).

Förlängd omprövningstid på grund av för sen eller utebliven
deklaration

22 § Om den som är deklarationsskyldig lämnar deklaration
efter utgången av året efter det kalenderår då
beskattningsåret har gått ut, får ett beslut om omprövning
till nackdel för den som beslutet gäller meddelas inom ett år
från den dag då deklarationen kom in till Skatteverket. Ett
sådant beslut får dock bara meddelas inom sex år från utgången
av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Om den deklarationsskyldige inte har lämnat någon deklaration,
får beslutet meddelas inom sex år från utgången av det
kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Första och andra styckena gäller inte beslut om
förseningsavgift.

Förseningsavgift - annan utgångspunkt för omprövningstiden

23 § Om beslutet avser förseningsavgift, ska tvåårsfristen för
omprövning räknas från den dag då uppgiftsskyldigheten skulle
ha fullgjorts.

Kontrollavgift - annan utgångspunkt för omprövningstiden

24 § Om beslutet avser kontrollavgift enligt 50 kap. 1 eller 3 §, ska tvåårsfristen för omprövning räknas från den dag då
beslutet om tillsyn eller kontrollbesök meddelades.

Om beslutet avser kontrollavgift enligt 50 kap. 7 §, ska
tvåårsfristen för omprövning räknas från den dag då
Skatteverket konstaterade att dokumentationsskyldigheten inte
har fullgjorts.

Omprövning till nackdel av beslut om ersättning för kostnader

25 § Ett beslut om ersättning för kostnader i ett ärende hos
Skatteverket får omprövas till nackdel för den som beslutet
gäller bara om
1. ersättningen har beslutats med för högt belopp på grund av
att den som beslutet gäller har lämnat felaktiga uppgifter,
eller
2. det finns särskilda skäl.

Tvåårsfristen för omprövning ska räknas från den dag då
beslutet om ersättning meddelades.

Omprövning till nackdel av beslut om debitering av preliminär
skatt

26 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som
beslutet gäller som avser debitering av preliminär skatt ska
meddelas inom sex månader från utgången av beskattningsåret.

Efterbeskattning - omprövning till nackdel efter tvåårsfristen

27 § Ett beslut om omprövning till nackdel för den som
beslutet gäller av ett beslut om skatt eller avgift som avses
i 2 kap. 2 § får meddelas inom sex år från utgången av det
kalenderår då beskattningsåret har gått ut (efterbeskattning) om
1. ett beslut har blivit felaktigt eller inte fattats på
grund av att den uppgiftsskyldige

a) under förfarandet har lämnat oriktig uppgift till ledning
för egen beskattning,
b) har lämnat oriktig uppgift i ett mål om egen
beskattning,
c) inte har lämnat en deklaration eller låtit
bli att lämna en begärd uppgift, eller

d) inte har lämnat begärt varuprov,
2. en felräkning, felskrivning eller något annat uppenbart
förbiseende ska rättas,
3. kontrolluppgift som ska lämnas utan föreläggande har
saknats eller varit felaktig och den som uppgiften ska lämnas
för inte har varit skyldig att lämna inkomstdeklaration,
4. det föranleds av ett beslut i ett ärende eller mål

a) om en annan skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §,
eller samma skatt eller avgift som avses i 2 kap. 2 §, men
för en annan redovisningsperiod, ett annat beskattningsår
eller en annan person,
b) om fastighetstaxering,
c) om utländsk skatt eller om obligatoriska utländska
socialförsäkringsavgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229),
d) enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss
mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och
samordningsförbund,
e) om huruvida en inkomst ska beskattas enligt
inkomstskattelagen eller enligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta eller lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
eller

f) om Skatteverkets prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella
transaktioner eller beslut om ändring av sådant
prissättningsbesked,
5. en förening eller ett registrerat trossamfund inte har
genomfört en investering inom den tid som föreskrivs i ett
sådant beslut som avses i 7 kap. 9 § inkomstskattelagen eller
inte har följt ett annat villkor i beslutet, eller
6. det föranleds av en uppgift om skalbolag enligt 31 kap. 14 §. Lag (2013:967).

När efterbeskattning inte får beslutas

28 § Efterbeskattning får inte beslutas om
1. Skatteverket tidigare har beslutat om efterbeskattning
avseende samma fråga, eller
2. det är uppenbart oskäligt.

Efterbeskattning enligt 27 § 1-3 får inte heller beslutas om
den avser ett obetydligt skattebelopp eller avgiftsbelopp.

Förkortad tid för efterbeskattning vid dödsfall

29 § Om den som en efterbeskattning gäller har avlidit, får
beslut om efterbeskattning inte meddelas efter utgången av det
andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter den
avlidne gavs in för registrering.

Förlängd tid för efterbeskattning

30 § Beslut om efterbeskattning enligt 27 § 4 får meddelas
inom sex månader från den dag då det beslut som föranleder
ändringen meddelades.

Om anstånd med betalning av skatt eller avgift har beviljats i
avvaktan på beslut av kammarrätten eller Högsta
förvaltningsdomstolen med anledning av ett överklagande, får
beslut om efterbeskattning som avser skatteavdrag meddelas
senast andra året efter utgången av det kalenderår då
domstolens beslut meddelades.

31 § Beslut om efterbeskattning på grund av oriktig uppgift i
ett omprövningsärende eller i ett mål om skatt eller avgift
får meddelas inom ett år från utgången av den månad då
beslutet i ärendet eller målet har fått laga kraft.

32 § Ett beslut om efterbeskattning får meddelas inom ett år
från utgången av det kalenderår då
1. den som efterbeskattningen gäller

a) delgavs underrättelse om misstanke om brott som avser hans
eller hennes beskattning på sådant sätt som anges i 14 § andra
stycket skattebrottslagen (1971:69),
b) åtalades för sådant brott enligt skattebrottslagen, eller

c) vidtog en åtgärd på eget initiativ enligt 12 § skattebrottslagen, eller
2. det beslutades enligt 14 a § skattebrottslagen om
förlängning av tiden för att döma den som efterbeskattningen
gäller till påföljd.

Om den som efterbeskattningen gäller har avlidit, får beslutet
dock inte meddelas senare än sex månader efter dödsfallet.

33 § Ett beslut om efterbeskattning enligt 32 § första stycket 1 a, b eller 2 ska undanröjas, om
1. åtal inte väcks på grund av den förundersökning som har
föranlett underrättelsen om brottsmisstanke eller beslutet om
tidsförlängning, eller
2. åtalet läggs ned eller inte bifalls till någon del.

34 § Ett beslut om efterbeskattning som gäller en juridisk
person får meddelas inom den tid som anges i 32 § eller
undanröjas enligt 33 §, om det som föreskrivs där gäller den
som har företrätt den juridiska personen.

Omprövning av flera redovisningsperioder

35 § Om en omprövning av ett beslut om skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt eller punktskatt avser
flera redovisningsperioder och det inte framgår vilka perioder
skatten eller avgiften ska hänföras till, får en omprövning
som beslutas under beskattningsåret hänföras till den senaste
redovisningsperioden. Beslutas omprövningen efter
beskattningsårets utgång, får ändringen hänföras till
beskattningsårets sista period.


67 kap. Överklagande och ändring i beslut på grund av
skatteavtal

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- överklagande av Skatteverkets beslut (2-11 §§),
- överklagande av den som beslutet gäller (12-22 §§),
- det allmänna ombudets överklagande (23-25 §§),
- överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

(26-30 §§),
- handläggning vid domstol (31-37 §§),
- ändring i beslut om skatt på grund av skatteavtal (38 §),
och
- beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (39 §).

Överklagande av Skatteverkets beslut

Beslut som får överklagas och vem som får överklaga

2 § Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för
beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild
och det allmänna får överklagas av den som beslutet gäller.

Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är
till nackdel för denne.

3 § Hos Skatteverket ska det finnas ett allmänt ombud som
utses av regeringen.

Det allmänna ombudet får överklaga beslut som avses i 2 §.

4 § Om Skatteverket har ansökt om företrädaransvar enligt 59 kap. 16 §, får företrädaren överklaga beslut som omfattas
av ansökan inom den tid och på det sätt som gäller för den
juridiska personen.

Beslut som inte får överklagas

5 § Följande beslut får inte överklagas. Beslut som avser
1. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 10 § eller 13 kap. 5 § första stycket 1,
2. föreläggande utan vite,
3. revision,
4. tillsyn över kassaregister,
5. kontrollbesök, eller
6. anstånd enligt 63 kap. 23 §.

En granskningsledares beslut om bevissäkring enligt 45 kap. 14 § första stycket eller beslut om att ta egendom i förvar
enligt 46 kap. 16 § första stycket får inte överklagas.

Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten med
ett undantag

6 § Skatteverkets beslut överklagas till förvaltningsrätten. Skatteverkets eller en annan myndighets beslut om befrielse
från betalningsskyldighet enligt 60 kap. 1 § överklagas dock
till regeringen.

Behörig förvaltningsrätt för fysiska personer

7 § Ett beslut som gäller en fysisk person överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets personen hade sin
hemortskommun det år då beslutet fattades.

Behörig förvaltningsrätt för juridiska personer

8 § Beslut som gäller juridiska personer överklagas enligt
följande uppställning:

Beslut som gäller               överklagas till den
                                förvaltningsrätt
1. ett svenskt handelsbolag     inom vars domkrets bolaget
                                enligt uppgift i
                                handelsregistret hade sitt
                                huvudkontor den 1 november året
                                före det år då beslutet fattades
2. en europeisk ekonomisk
intressegruppering              inom vars domkrets
                                intressegrupperingen hade sitt
                                säte den 1 november året före
                                det år då beslutet fattades
3. en europeisk gruppering
för territoriellt samarbete     inom vars domkrets grupperingen
                                hade sitt säte den 1 november
                                året före det år då beslutet
                                fattades
4. ett konsortium för
europeisk
forskningsinfrastruktur         inom vars domkrets konsortiet
                                hade sitt säte den 1 november
                                året före det år då beslutet
                                fattades
5. ett dödsbo                   som senast var behörig att pröva
                                ett överklagande som gällde den
                                avlidne
6. någon annan juridisk
person än som avses i 1-5       inom vars domkrets styrelsen
                                hade sitt säte eller, om sådant
                                saknas, förvaltningen utövades
                                den 1 november året före det år
                                då beslutet fattades
7. en juridisk person som
inte är ett dödsbo och
som har bildats efter den 1 november året före det
år då beslutet fattades         inom vars domkrets huvudkontoret
                                eller sätet var beläget eller,
                                om huvudkontor och säte saknas,
                                förvaltningen utövades då den
                                juridiska personen bildades
8. en juridisk person som
har upplösts                    som senast var behörig.
Lag (2014:1390).

9 § Följande beslut får överklagas till den förvaltningsrätt
som ska pröva moderföretagets eller den juridiska personens
överklagande. Beslut som gäller
1. företag eller annan näringsidkare inom en koncern och
moderföretaget i koncernen,
2. två eller flera företag eller andra näringsidkare inom en
koncern,
3. delägare i en juridisk person och den juridiska personen,
eller
4. två eller flera delägare i en juridisk person.

Första stycket gäller bara om överklagandena sker samtidigt
och stöder sig på väsentligen samma grund.

10 § Bestämmelserna i 7 och 8 §§ gäller inte, om regeringen
har meddelat föreskrifter om att beslut i vissa ärenden ska
tas upp av någon annan förvaltningsrätt.

Skatteverket eller det allmänna ombudet är motpart

11 § Skatteverket är klagandens motpart efter det att
handlingarna i målet har överlämnats till förvaltningsrätten.

Om det allmänna ombudet har överklagat Skatteverkets beslut i
en fråga, förs dock det allmännas talan av ombudet. Det
allmänna ombudet för även det allmännas talan i mål om
ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning om
ombudet har överklagat beslutet i den fråga som kostnaderna
hänför sig till.

Överklagande av den som beslutet gäller

Tiden för överklagande - huvudregeln

12 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket
senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då
beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den
dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet
avser
1. registrering,
2. på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,
3. uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,
4. deklarationsombud,
5. tvångsåtgärder,
6. kontrollavgift,
7. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,
8. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,
9. verkställighet, eller
10. avvisning av en begäran om omprövning eller ett
överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

Förlängd tid för överklagande av beslut som meddelas sent

13 § Om ett beslut har meddelats efter den 30 juni det sjätte
året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har
gått ut och den som beslutet gäller har fått del av det efter
utgången av oktober månad samma år, får ett överklagande komma
in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller
fick del av det.

Förlängd tid för överklagande av beslut om skattetillägg

14 § Ett beslut om skattetillägg får överklagas så länge
beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget inte
har fått laga kraft.

Överklagande av beslut om preliminär skatt

15 § Ett överklagande av ett beslut om debitering av
preliminär skatt ska ha kommit in till Skatteverket före
utgången av den sjätte månaden efter beskattningsåret.

Om beslutet meddelas efter utgången av den fjärde månaden
efter beskattningsåret, får överklagandet komma in inom två
månader från den dag då beslutet meddelades.

16 § Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket före
utgången av beskattningsårets näst sista månad om det gäller
ett beslut om
1. preliminär A-skatt,
2. befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag enligt 10 kap. 9 eller 10 §, eller
3. skatteavdrag för hemresa enligt 11 kap. 12 §.

Överklagande av beslut om särskild inkomstskatteredovisning

17 § Ett överklagande av ett beslut om särskild
inkomstskatteredovisning eller befrielse från skatteavdrag för
särskild inkomstskatt enligt 13 kap. 5 § första stycket 1 ska
ha kommit in till Skatteverket före utgången av
beskattningsårets näst sista månad.

Överklagande av beslut om ersättning för kostnader för ombud,
biträde eller utredning

18 § Ett överklagande av ett beslut om ersättning för
kostnader för ombud, biträde eller utredning, som har
meddelats i samband med avgörandet av det ärende som
kostnaderna hänför sig till, ska ha kommit in till
Skatteverket inom den tid som gäller för överklagande av
avgörandet i ärendet. I annat fall ska ett överklagande ha
kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet
gäller fick del av det.

Överklagande som lämnas till domstol och rättidsprövning

19 § Om ett överklagande kommer in till allmän
förvaltningsdomstol i stället för till Skatteverket, ska
domstolen sända överklagandet till Skatteverket och samtidigt
lämna uppgift om vilken dag överklagandet kom in till
domstolen.

Skatteverket ska pröva om ett överklagande har kommit in i
rätt tid. Om ett överklagande har kommit in för sent, ska
Skatteverket avvisa det.

Ett överklagande ska dock inte avvisas om
1. förseningen beror på att Skatteverket har lämnat den som
beslutet gäller en felaktig underrättelse om hur man
överklagar, eller
2. det i rätt tid har kommit in till en allmän
förvaltningsdomstol.

Omprövning av det överklagade beslutet

20 § Om överklagandet inte ska avvisas och det inte finns
hinder mot omprövning, ska Skatteverket snarast ompröva det
överklagade beslutet.

21 § Ett överklagande förfaller om Skatteverket ändrar det
överklagade beslutet så som den klagande begär. Om
Skatteverket ändrar beslutet på något annat sätt, ska
överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Detsamma gäller
om Skatteverket på eget initiativ omprövar det överklagade
beslutet i en fråga som omfattas av överklagandet till nackdel
för den som beslutet gäller.

Överlämnande av handlingar till förvaltningsrätten

22 § Om ett överklagande varken avvisas eller förfaller, ska
Skatteverket överlämna handlingarna i ärendet till
förvaltningsrätten.

Det allmänna ombudets överklagande

23 § Ett överklagande från det allmänna ombudet ska ha kommit
in till Skatteverket inom den tid som gäller för omprövning på
initiativ av Skatteverket eller, om den tiden har gått ut,
inom två månader från den dag då det överklagade beslutet
meddelades.

Bestämmelserna i 19 och 22 §§ gäller när det allmänna ombudet
överklagar.

24 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut om
efterbeskattning eller ett beslut om skattetillägg som har
meddelats samtidigt och yrkar ändring till nackdel för den som
beslutet gäller, ska överklagandet ha kommit in till
Skatteverket inom två månader från den dag då beslutet
meddelades. Detsamma gäller om det allmänna ombudet yrkar att
skattetillägg ska tas ut.

25 § Om det allmänna ombudet överklagar ett beslut i en fråga
som har föranlett att skattetillägg har tagits ut och
överklagandet är till nackdel för den som beslutet gäller, ska
ombudet samtidigt även ta upp frågan om skattetillägg.

Överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut

Beslut som inte får överklagas

26 § Förvaltningsrättens beslut som avser särskild
redovisning av arbetsgivaravgifter enligt 26 kap. 38 § får
inte överklagas. Lag (2013:116).

Prövningstillstånd i kammarrätten

27 § Det krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska
pröva ett överklagande om förvaltningsrättens beslut avser
1. registrering,
2. preliminär skatt,
3. särskild inkomstskatteredovisning,
4. anstånd med att lämna deklaration eller särskild uppgift,
5. undantag från skyldigheten att använda kassaregister enligt 39 kap. 9 §,
6. deklarationsombud,
7. kontrollavgift,
8. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift med
undantag för beslut om återbetalning på grund av skattefrihet
enligt 64 kap. 6 §, eller
9. ersättning för kostnader för ställd säkerhet enligt 58 kap. 4 § eller 63 kap. 10 §.

Tiden för överklagande

28 § Ett överklagande av förvaltningsrättens eller
kammarrättens beslut ska ha kommit in inom två månader från
den dag då den som beslutet gäller fick del av det.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom tre veckor från den
dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet
avser
1. deklarationsombud,
2. tvångsåtgärder, eller
3. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning
om beslutet inte har meddelats i samband med avgörandet av det
ärende som kostnaderna hänför sig till.

Om Skatteverket eller det allmänna ombudet överklagar, ska
tiden för överklagande räknas från den dag då beslutet
meddelades.

Anslutningsöverklagande

29 § Om någon som var part i förvaltningsrätten eller
kammarrätten överklagar, får också motparten komma in med ett
överklagande även om tiden för överklagande har gått ut. Ett
sådant överklagande ska ha kommit in inom en månad från
utgången av tiden för överklagande för den som överklagade
först. Överklagandet ska dock ha kommit in inom en vecka från
utgången av tiden för den som överklagade först om beslutet
avser
1. deklarationsombud,
2. tvångsåtgärder, eller
3. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning
om beslutet inte har meddelats i samband med avgörandet av det
ärende som kostnaderna hänför sig till.

Återkallas eller förfaller det första överklagandet, förfaller
även det senare överklagandet. Det allmänna får överklaga till fördel för den som beslutet
gäller

30 § Skatteverket och det allmänna ombudet får överklaga till
fördel för den som ett beslut gäller.

Handläggning vid domstol

Ändring av talan

31 § Den som har överklagat får inte ändra sin talan i andra
fall än som anges i 32 och 33 §§.

Det ska dock inte anses vara en ändring av talan när klaganden
1. inskränker sin talan, eller
2. åberopar en ny omständighet till stöd för sin talan utan
att frågan som ska prövas ändras.

32 § Den som har överklagat får yrka något nytt under
förutsättning att någon ny fråga inte tas upp i målet.

I mål i förvaltningsrätten får den som har överklagat ta upp
en ny fråga om
1. det görs före utgången av överklagandetiden,
2. den nya frågan har samband med den fråga som ska prövas,
och
3. förvaltningsrätten anser att den nya frågan utan olägenhet
kan prövas i målet.

33 § Den som har överklagat ett beslut i en fråga som har
föranlett skattetillägg får även ta upp frågan om
skattetillägg om domstolen anser att skattetillägget utan
olägenhet kan prövas i målet.

34 § Om en domstol inte prövar en ny fråga eller en fråga om
skattetillägg, ska domstolen överlämna frågan till
Skatteverket för omprövning.

Deldom

35 § Om det finns flera frågor i ett mål, får domstolen
besluta särskilt i någon av frågorna trots att handläggningen
av övriga frågor inte är klar.

Mellandom

36 § Om det är lämpligt med hänsyn till utredningen i ett mål,
får domstolen besluta särskilt om
1. en eller flera omständigheter som var för sig har omedelbar
betydelse för utgången i målet, eller
2. hur en uppkommen fråga, som främst har betydelse för
rättstillämpningen, ska bedömas vid avgörandet av målet.

Domstolen bestämmer om beslutet ska få överklagas direkt eller
först i samband med domstolens beslut i själva målet.

Om domstolen bestämmer att ett särskilt beslut får överklagas
direkt, får domstolen besluta att målet i övrigt ska vila till
dess att det särskilda beslutet har fått laga kraft.

Muntlig förhandling

37 § Förvaltningsrätt och kammarrätt ska hålla muntlig
förhandling i ett mål om särskilda avgifter om en enskild
begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om
avgift inte kommer att tas ut.

Ändring i beslut om skatt på grund av skatteavtal

38 § Om en bestämmelse i ett skatteavtal som Sverige har
ingått med en annan stat leder till att ett beslut om skatt
ska ändras, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer vidta sådan ändring.

Beslut av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer

39 § Beslut som meddelas av regeringen får inte överklagas. Detsamma gäller beslut enligt 38 § och 63 kap. 4 § andra
stycket som meddelas av den myndighet som regeringen
bestämmer.


AVDELNING XVI. VERKSTÄLLIGHET


68 kap. Besluts verkställbarhet

Huvudregeln

1 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart.

Undantagen

2 § Ersättning för kostnader för ombud, biträde eller
utredning, eller ställande av säkerhet får inte betalas ut
förrän beslutet har fått laga kraft mot Skatteverket.

3 § Om det anges i beslutet, gäller följande beslut inte
omedelbart:
1. beslut om återkallelse av godkännande som deklarationsombud
enligt 6 kap. 8 §,
2. beslut om bevissäkring, och
3. beslut om att undanta uppgift eller handling från kontroll.


69 kap. Verkställighet av beslut om bevissäkring och
betalningssäkring

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om
- bevissäkring (2-12 §§),
- betalningssäkring (13-15 §§),
- ställande av säkerhet (16 §),
- när ställd säkerhet får tas i anspråk (17 §), och
- överklagande (18 §).

Bevissäkring

2 § Ett beslut om bevissäkring upphör att gälla om
verkställigheten inte påbörjas inom en månad från dagen för
beslutet.

3 § Kronofogdemyndigheten verkställer beslut om bevissäkring
på begäran av granskningsledaren. Granskningsledaren får dock
verkställa beslut om bevissäkring i verksamhetslokaler, om det
kan ske obehindrat.

4 § Verkställighet av beslut om bevissäkring ska genomföras så
att den inte vållar den som beslutet gäller större kostnader
eller olägenheter än vad som är nödvändigt. Utan särskilda
skäl får ett beslut inte verkställas mellan kl. 19.00 och kl. 8.00.

Förutsättningar för verkställighet

5 § Följande beslut om bevissäkring får verkställas utan att
den som beslutet gäller har underrättats om beslutet:
1. beslut att ta om hand handlingar enligt 45 kap. 4 eller 5 §, och
2. beslut om försegling enligt 45 kap. 12 §.

Om den som beslutet gäller inte har underrättats om beslutet
innan det verkställs, ska underrättelse lämnas omedelbart
efter verkställigheten.

6 § Andra beslut om bevissäkring än de som anges i 5 § får
inte verkställas förrän den som beslutet gäller har
underrättats om beslutet.

Om det finns synnerliga skäl, får dock beslutet verkställas
även om den som beslutet gäller inte har gått att nå.

7 § Den som ska underrättas om ett beslut om bevissäkring
innan det verkställs ska ges skälig tid att inställa sig och
tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om
1. bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt, eller
2. det finns en påtaglig risk för att ändamålet med
bevissäkringen annars inte uppnås.

Befogenheter och begränsningar vid verkställigheten

8 § När en handling tas om hand får även pärm, mapp eller
liknande förvaringsmaterial tas med.

Om en upptagning som kan uppfattas bara med tekniska
hjälpmedel tas om hand, ska ett exemplar lämnas kvar om det är
möjligt.

9 § Tekniska hjälpmedel som finns där beslutet verkställs får
användas om det är nödvändigt.

Om det finns synnerliga skäl får tekniska hjälpmedel tas om
hand.

10 § Vid verkställighet som avser upptagning som kan uppfattas
bara med tekniska hjälpmedel gäller de begränsningar som anges
i 41 kap. 10 § fjärde stycket.

Kronofogdemyndighetens befogenhet att använda tvång

11 § Kronofogdemyndigheten får genomsöka en lokal, en
förvaringsplats eller ett annat utrymme.

Om ett utrymme som behöver genomsökas är tillslutet, får
Kronofogdemyndigheten öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Myndigheten får även i övrigt använda tvång om det kan anses
befogat med hänsyn till omständigheterna.

Våld mot person får dock användas bara om
Kronofogdemyndigheten möter motstånd och det med hänsyn till
ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt.

Återlämnande av handlingar

12 § Granskningsledaren ska lämna tillbaka handlingar och
annat som har tagits om hand så snart de inte längre behövs.

Om den som beslutet om bevissäkring gäller har försatts i
konkurs när handlingarna ska lämnas tillbaka, ska
granskningsledaren
1. överlämna handlingarna till konkursförvaltaren, och
2. underrätta den som beslutet om bevissäkring gäller om att
handlingarna har överlämnats till konkursförvaltaren.

Betalningssäkring

13 § Kronofogdemyndigheten verkställer beslut om
betalningssäkring på begäran av Skatteverket.

14 § Om ett beslut om betalningssäkring upphävs, ska den
egendom som beslutet avser omedelbart lämnas tillbaka. Förvaltningsrätten eller kammarrätten får dock besluta att
egendomen ska omfattas av betalningssäkring till dess att
beslutet om upphävande har fått laga kraft.

15 § I fråga om verkställigheten tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om
- exekutiv myndighet m.m. i 1 kap.,
- förfarandet hos Kronofogdemyndigheten i 2 kap.,
- utmätning i 4 kap. 2-9 och 12-19 §§, 22 § första och tredje
styckena, 24 och 25 §§, 29 § andra stycket, 31 och 33-35 §§,
- undantag från utmätning i 5 kap.,
- säkerställande av utmätning i 6 kap.,
- beskrivning och värdering av utmätt fastighet m.m. i 12 kap. 3-5 §§,
- förvaltning av utmätt fastighet i 12 kap. 6-10 §§,
- verkställighet av beslut om kvarstad för fordran i 16 kap. 14 § första och tredje styckena samt 15 §, och
- förrättningskostnader i 17 kap. 9 § första stycket.

Ställande av säkerhet

16 § Om ett beslut om betalningssäkring har överlämnats till
Kronofogdemyndigheten för verkställighet, får myndigheten ta
emot säkerhet som den betalningsskyldige eller, där den
betalningsskyldige kan antas medge det, någon annan erbjuder
sig att ställa.

När ställd säkerhet får tas i anspråk

17 § Ställd säkerhet får tas i anspråk när den tidsperiod som
betalningsskyldigheten avser har gått ut eller vid den senare
tidpunkt som Kronofogdemyndigheten har medgett.

Överklagande

18 § I fråga om överklagande av Kronofogdemyndighetens beslut
tillämpas bestämmelserna om överklagande i 18 kap. utsökningsbalken.


70 kap. Indrivning

Begäran om indrivning

1 § Om ett skattebelopp eller avgiftsbelopp inte har betalats
i rätt tid, ska fordran lämnas till Kronofogdemyndigheten för
indrivning, om
1. det obetalda beloppet uppgår till

a) minst 10 000 kronor för en betalningsskyldig som ska lämna
skattedeklaration eller är godkänd för F-skatt,
b) minst 2 000 kronor för andra betalningsskyldiga, och
2. den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet.

En fordran på en betalningsskyldig som avses i första stycket 1 a ska också lämnas för indrivning, om ett belopp på minst 2 000 kronor har varit obetalt under en längre tid trots att
den betalningsskyldige har uppmanats att betala beloppet.

2 § Om det finns särskilda skäl får Skatteverket
1. avstå från att lämna en fordran för indrivning, och
2. lämna en fordran för indrivning även om förutsättningarna
enligt 1 § inte är uppfyllda.

3 § Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken
ske.

Ränta

4 § Om en fordran på skatt eller avgift har lämnats för
indrivning, ska Kronofogdemyndigheten beräkna räntan enligt 65 kap. 13 § andra stycket för tiden efter överlämnandet och
driva in den.

Återtagande av en fordran från indrivning

5 § Skatteverket ska återta en fordran på skatt eller avgift
från indrivning om
1. anstånd beviljas med betalningen, eller
2. fordran sätts ned eller undanröjs.

När underskott som inte lämnas för indrivning ska falla bort

6 § Ett underskott på ett skattekonto som, utan hänsyn till
kostnadsränta, understiger 2 000 kronor ska falla bort om
underskottet har varit obetalt i minst fem år och inga andra
belopp än kostnadsränta har registrerats på kontot under samma
tid.

Om ett underskott ska falla bort, gäller det även
kostnadsräntan.


71 kap. Övriga bestämmelser om verkställighet

När säkerhet tas i anspråk

1 § Om Kronofogdemyndigheten beslutar att ställd säkerhet ska
tas i anspråk enligt 46 kap. 18 § eller 69 kap. 17 §, ska 13 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. tillämpas.

Detsamma gäller om Skatteverket beslutar att ställd säkerhet
enligt 58 kap. 1 § eller 63 kap. 8 § ska tas i anspråk. Det
som sägs om Kronofogdemyndigheten i 13 § lagen om indrivning
av statliga fordringar m.m. gäller då i stället Skatteverket.

Förbud mot överlåtelse

2 § En fordran på skatt eller avgift som ska betalas tillbaka
eller ersättning för kostnader för ställande av säkerhet får
inte överlåtas innan beloppet kan betalas ut.

En fordran på skatt som ska föras över till en annan stat
enligt 64 kap. 7 eller 8 § får inte överlåtas.

3 § En fordran som avses i 2 § första stycket får utmätas
trots att den inte får överlåtas.

Om fordran avser skatt eller avgift som ska betalas tillbaka
enligt 64 kap. 2 § första stycket 2 a, får utmätning dock
göras först efter det att Kronofogdemyndigheten har fått
tillfälle att ta fordran i anspråk enligt lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte
vid utmätning av en fordran på skatter eller avgifter som ska
betalas tillbaka.

Förbud mot kvittning

4 § Skatteverket får inte fullgöra skyldigheten att betala ut
beviljad ersättning för kostnader för ombud, biträde eller
utredning genom att kvitta fordran på ersättning mot den
enskildes sammanlagda skatteskuld.


Övergångsbestämmelser

2011:1244
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Lagen
tillämpas första gången enligt följande uppställning:

När det gäller                  tillämpas lagen första gången på
a) F-skatt, särskild A-skatt
och slutlig skatt               skatt som avser beskattningsår
                                som börjar den 1 februari 2012
b) arbetsgivaravgifter          avgifter som avser
                                redovisningsperioden januari
                                2012
c) skatteavdrag                 skatt som ska dras av från
                                ersättningar som betalas ut
                                efter utgången av 2011
d) mervärdesskatt och
punktskatt:

- för redovisningsperioder      skatt som avser
                                redovisningsperioder som börjar
                                den 1 januari 2012 eller, om
                                redovisningsperioden är ett
                                beskattningsår, den
                                redovisningsperiod som börjar
                                den 1 februari 2012
- för förvärv och händelser
som medför skattskyldighet
och som inte ska hänföras
till redovisningsperioder       skatt som avser förvärv och
                                händelser som genomförs
                                respektive inträffar efter
                                utgången av 2011
e) särskild inkomstskatt        inkomster som kommer den
                                skattskyldige till del efter
                                utgången av 2011
f) kontrolluppgifter och
informationsuppgifter           uppgifter som avser kalenderåret
                                2013
g) åtagande:

- enligt 23 kap. 6 §            pensionsförsäkringsavtal och
                                avtal om tjänstepension som har
                                ingåtts efter utgången av 2012
- enligt 23 kap. 7 §            åtaganden som lämnas efter
                                utgången av 2012
h) särskilda uppgifter:

- enligt 33 kap. 8 §            uppgifter som avser kalenderåret
                                2013
- enligt 33 kap. 9 §            uppgifter som avser beslut som
                                meddelas efter utgången av 2012
- övriga särskilda uppgifter    uppgifter som avser
                                beskattningsår som börjar den
                                1 februari 2012
i) periodiska sammanställningar uppgifter som avser första
                                kalendermånaden 2012 eller
                                första kalenderkvartalet 2012
j) ersättning för kostnader
för ombud, biträde eller
utredning                       kostnader i ärenden och mål som
                                inleds efter utgången av 2011.
Lag (2011:1289).
2. Den som vid utgången av 2011 har ett skattekonto enligt
skattebetalningslagen (1997:483) ska vid ingången av 2012 anses ha ett skattekonto enligt skatteförfarandelagen. Ingående saldo enligt skatteförfarandelagen är utgående saldo
enligt skattebetalningslagen.
3. Den som vid utgången av 2011 har en sammanlagd skatteskuld
enligt 16 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483) ska vid
ingången av 2012 anses ha en lika stor sammanlagd skatteskuld
enligt 62 kap. 11 §.
4. På ett skattekonto enligt skatteförfarandelagen ska även
registreringar enligt skattebetalningslagen (1997:483) göras.
5. Den som vid utgången av 2011 är registrerad som
deklarationsombud enligt 5 § lagen (2005:1117) om
deklarationsombud ska vid ingången av 2012 anses vara godkänd
som deklarationsombud enligt 6 kap. 6 §.
6. Den som vid utgången av 2011 har en F-skattsedel ska vid
ingången av 2012 anses vara godkänd för F-skatt enligt 9 kap. 1 §. Om F-skattsedeln har utfärdats under villkor att den får
åberopas bara i personens näringsverksamhet, ska personen
anses vara godkänd för F-skatt med villkor enligt 9 kap. 3 §.
7. Ett innehav av F-skattsedel före den 1 januari 2012 ska vid
tillämpningen av skatteförfarandelagen anses vara ett
godkännande för F-skatt under samma tid.
8. Vid beräkningen av F-skatt och särskild A-skatt enligt 55 kap. 3 § ska skatten för det beskattningsår som börjar den 1 februari 2012 beräknas med utgångspunkt i den slutliga
skatten vid 2011 års taxering. För beskattningsår som börjar
den 1 januari 2013 ska skatten beräknas med utgångspunkt i den
slutliga skatten vid 2012 års taxering.
9. Den som vid utgången av 2011 har ett undantag som avses i 30 § lagen (2007:592) om kassaregister m.m. ska vid ingången
av 2012 anses ha motsvarande undantag från skyldigheten att
använda kassaregister enligt 39 kap. 9 §.
10. Följande bestämmelser om särskilda avgifter ska tillämpas
från och med ikraftträdandet i fråga om uppgifter som ska
lämnas efter ikraftträdandet:

a) 49 kap. 10 § 1,
b) 49 kap. 15 § första stycket 1 b, och

c) 51 kap. 1 §.

Bestämmelsen i 49 kap. 10 § 2 ska tillämpas på åtgärder som
den uppgiftsskyldige vidtar efter ikraftträdandet.

Det som föreskrivs i första stycket c gäller även
skattetillägg på grund av att skatteavdrag, som ska göras
efter utgången av 2011, inte ha
11. Bestämmelserna om skattekonton i 61 kap. 3 och 7 §§, om
betalning av skatter och avgifter i 62 kap. 10-16 §§, om
anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap., om
återbetalning av skatter och avgifter i 64 kap. och om
återtagande av fordran från indrivning i 70 kap. 5 § ska
tillämpas från och med ikraftträdandet.
12. Bestämmelserna om ränta i 65 kap. ska tillämpas på ränta
som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. Bestämmelserna i 65 kap. 2 § andra stycket samt 19 och 20 §§ om ränta vid beslut om ansvar enligt 59 kap. ska dock
tillämpas från och med ikraftträdandet.

För ränta som hänför sig till tid före den 1 januari 2013 gäller bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Bestämmelserna om kostnadsränta i 19 kap. 6 § första och tredje styckena skattebetalningslagen ska även
tillämpas i fråga om anstånd enligt 63 kap. 23 §.
13. Den som under tiden den 1 januari 2008-den 31 december 2009 har avyttrat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska lämna uppgift
om eget och närståendes, direkta eller indirekta, innehav,
förvärv och om inflytande som avses i punkterna 4, 5, 7 och 8 i övergångsbestämmelserna till lagen (2007:1251) om ändring i
inkomstskattelagen. Uppgift ska också lämnas om verksamheten
inte drivs vidare på sätt som anges i punkt 9 andra stycket i
övergångsbestämmelserna till nämnda lag.

Det som sägs i första stycket gäller även för den som under 2007 har avyttrat en sådan andel som avses i 50 kap. 7 § och 57 kap. 21 § inkomstskattelagen och som enligt punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till nämnda lag om ändring i
inkomstskattelagen har begärt att punkterna 3-10 i
övergångsbestämmelserna ska tillämpas.

En fysisk person som är uppgiftsskyldig enligt första eller
andra stycket ska lämna en inkomstdeklaration enligt 30 kap. Detta gäller även ett dödsbo som är uppgiftsskyldigt enligt
första eller andra stycket. Uppgift enligt första och andra
styckena ska lämnas när skyldigheten att lämna
inkomstdeklaration fullgörs för det beskattningsår då sådan
omständighet har inträffat som utlöser uppgiftsskyldigheten. Om en ändring i ett beslut om slutlig skatt föranleds av en
uppgift som har lämnats eller skulle ha lämnats enligt första
och andra styckena, får efterbeskattning ske enligt 66 kap. 27-34 §§.
14. Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar
och avgifter ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den
upphävda lagen gäller dock fortfarande för betalningssäkring
som avser beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och
skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats,
genomförts respektive inträffat före den tidpunkt då
skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska tillämpas för
första gången. Den upphävda lagen gäller också fortfarande för
skatter, tullar, avgifter, särskilda avgifter och ränta som
inte ska tas ut enligt skatteförfarandelagen och som avser
beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och
skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats,
genomförts respektive inträffat före utgången av 2011.
15. Lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och
mål om skatt, m.m. ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
kostnader i ärenden och mål som har inletts före utgången av 2011.
16. Taxeringslagen (1990:324) ska upphöra att gälla vid
utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande,
om inte annat följer av punkten 10, för 2013 och tidigare års
taxeringar.

Bestämmelserna om skattenämnd och dess medverkan i
skatteärenden gäller dock inte efter utgången av 2011. I
stället gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om särskilt
kvalificerad beslutsfattare i 66 kap. 5 §.

Överklagandeförbudet i 6 kap. 2 § den upphävda lagen gäller
inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller
omedelbart.

Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte tas ut om
den felaktighet eller passivitet som kan leda till
skattetillägg redan ligger till grund för en anmälan om brott
enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon
annan anledning inledd förundersökning om brott enligt den
lagen, om anmälan eller förundersökningen avser samma fysiska
person som skattetillägget skulle tas ut av.

Skattetillägg får dock tas ut om åklagaren efter sådan
anmälan eller inledd förundersökning beslutat att inte inleda
förundersökning eller att lägga ned förundersökningen eller
om felaktigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre
är föremål för utredning om brott och inte har prövats
slutligt.

Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte heller tas
ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till
skattetillägg redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat
strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för
brott enligt skattebrottslagen och åtalet, strafföreläggandet
eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska
person som skattetillägget skulle tas ut av.

Skatteverket får fatta ett sådant beslut om skattetillägg som
avses i femte stycket utan hinder av 5 kap. 16 § och 18 § första stycket den upphävda lagen inom sex månader från den
dag då underrättelse har skett om att felaktigheten eller
passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott. Lag (2015:633).
17. Lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för
tvångsåtgärder som avser

a) beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv,
skattepliktiga händelser och anteckningsskyldigheter som har
påbörjats, avslutats, genomförts respektive inträffat före den
tidpunkt då skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska
tillämpas för första gången, och

b) kontroller enligt lagen (1998:514) om särskild
skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m. som har
inletts före utgången av 2011.

Den upphävda lagen gäller också fortfarande för tvångsåtgärder
som avser skatt, tull och avgift som inte ska tas ut enligt
skatteförfarandelagen för beskattningsår, redovisningsperioder,
förvärv och skattepliktiga händelser som har påbörjats,
avslutats, genomförts respektive inträffat före utgången av 2011.
18. Skattebetalningslagen (1997:483) ska upphöra att gälla
vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock
fortfarande, om inte annat följer av punkterna 2-4, 10 och 11, för beskattningsår, redovisningsperioder, förvärv och
skattepliktiga händelser som har påbörjats, avslutats,
genomförts respektive inträffat före den tidpunkt då
skatteförfarandelagen enligt punkten 1 ska tillämpas för
första gången.

Överklagandeförbudet i 22 kap. 2 § första stycket 4 den
upphävda lagen gäller inte vitesförelägganden som meddelas
efter utgången av 2011.

Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte tas ut om
den felaktighet eller passivitet som kan leda till
skattetillägg redan ligger till grund för en anmälan om brott
enligt 17 § skattebrottslagen (1971:69) eller en av någon
annan anledning inledd förundersökning om brott enligt den
lagen, om anmälan eller förundersökningen avser samma fysiska
person som skattetillägget skulle tas ut av.

Skattetillägg får dock tas ut om åklagaren efter sådan
anmälan eller inledd förundersökning beslutat att inte inleda
förundersökning eller att lägga ned förundersökningen eller
om felaktigheten eller passiviteten på annat sätt inte längre
är föremål för utredning om brott och inte har prövats
slutligt.

Skattetillägg enligt den upphävda lagen får inte heller tas
ut om den felaktighet eller passivitet som kan leda till
skattetillägg redan omfattas av ett väckt åtal, ett utfärdat
strafföreläggande eller ett beslut om åtalsunderlåtelse för
brott enligt skattebrottslagen och åtalet, strafföreläggandet
eller beslutet om åtalsunderlåtelse avser samma fysiska
person som skattetillägget skulle tas ut av.

Skatteverket får fatta ett sådant beslut om skattetillägg som
avses i fjärde stycket utan hinder av 21 kap. 13 § tredje
stycket den upphävda lagen inom sex månader från den dag då
underrättelse har skett om att felaktigheten eller
passiviteten inte längre är föremål för utredning om brott.

Skatteverket får inte i fråga om skattetillägg ansöka om
företrädaransvar enligt 12 kap. 7 §, träffa en
överenskommelse om betalningsskyldighet enligt 12 kap. 7 c § eller fatta beslut om ansvar enligt 12 kap. 8 a § den
upphävda lagen, om den felaktighet eller passivitet som
ligger till grund för skattetillägget redan omfattas av ett
väckt åtal, utfärdat strafföreläggande eller beslut om
åtalsunderlåtelse för brott enligt skattebrottslagen (1971:69) och åtalet, straffföreläggandet eller beslutet om
åtalsunderlåtelse avser samma fysiska person som ansökan,
överenskommelsen eller beslutet om ansvar skulle avse. Lag (2015:633).
19. F-skatt och särskild A-skatt som enligt 11 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) ska debiteras senast den 18 januari 2012 ska för den som har ett brutet räkenskapsår
som beskattningsår avse perioden från och med den 1 januari 2012 till och med beskattningsårets sista dag (förkortat
inkomstår).

Skatten ska beräknas till en andel av den senast debiterade
preliminära skatten som motsvarar det förkortade inkomstårets
andel av ett helt inkomstår. Om den skattskyldige inte har
debiterats någon preliminär skatt för inkomståret 2011 eller
om det finns synnerliga skäl, ska beräkningen göras enligt
preliminär taxering enligt 6 kap. 3 och 4 §§ skattebetalningslagen.

Skatten ska betalas med lika stora belopp varje månad från och
med det förkortade inkomstårets andra månad till och med
månaden efter det förkortade inkomstårets utgång. De
förfallodagar som anges i 16 kap. 5 § första stycket
skattebetalningslagen ska gälla som sista dag för betalningen. 20. Skattebetalningslagen (1997:483) ska fortfarande tillämpas
i fråga om skatt enligt lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel som hänför sig till tiden före den 1 januari 2010.
21. Lagen (1998:514) om särskild skattekontroll av torg- och
marknadshandel m.m., lagen (2006:575) om särskild
skattekontroll i vissa branscher och lagen (2007:592) om
kassaregister m.m. ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande för
kontroller som har inletts före utgången av 2011. Vid en
sådan kontroll ska det vid bedömningen av om det är fråga om
försäljning i obetydlig omfattning enligt 3 § första stycket 1 lagen om kassaregister m.m. särskilt beaktas om
försäljningen normalt uppgått till eller har kunnat antas
komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp
under ett beskattningsår.

Överklagandeförbuden i 7 § andra stycket lagen om särskild
skattekontroll av torg- och marknadshandel m.m., 19 § första
stycket lagen om särskild skattekontroll i vissa branscher
och 32 § första stycket lagen om kassaregister m.m. gäller
inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011. Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller
omedelbart. Lag (2013:1081).
22. Lagen (2001:1227) om självdeklarationer och
kontrolluppgifter ska upphöra att gälla vid utgången av 2011. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för 2013 och
tidigare års taxeringar.

Överklagandeförbudet i 19 kap. 3 § den upphävda lagen gäller
inte vitesförelägganden som meddelas efter utgången av 2011.

Vitesförelägganden som meddelas efter den tidpunkten gäller
omedelbart.

Den som före utgången av 2012 har gett in en skriftlig
förbindelse enligt 13 kap. 1 § lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett
in en förbindelse enligt 23 kap. 5 §.

Den som före utgången av 2012 har gett in ett åtagande enligt 13 kap. 2 eller 2 a § lagen om självdeklarationer och
kontrolluppgifter ska vid ingången av 2013 även anses ha gett
in ett åtagande enligt 23 kap. 6 respektive 7 §.

Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 3 kap. 17 a § lagen om
självdeklarationer och kontrolluppgifter gäller inte vid 2013 års taxering. Lag (2012:760).
23. Lagen (2003:643) om allmänt ombud hos Skatteverket ska
upphöra att gälla vid utgången av 2011. Lagen gäller dock
fortfarande för beslut som ska överklagas enligt äldre
bestämmelser.
24. Lagen (2005:1117) om deklarationsombud ska upphöra att
gälla vid utgången av 2011.

För beslut som ska överklagas enligt den upphävda lagen gäller 3 kap. 10 § samt 67 kap. 7-10 §§, 12 § andra stycket 1 och 19-22 §§.
25. Vid tillämpningen av punkterna 1, 8, 16, 19 och 22 ska det
som sägs om beskattningsår och redovisningsperioder som är
brutna räkenskapsår även gälla beskattningsår och
redovisningsperioder som består av ett räkenskapsår som är
längre eller kortare än tolv månader.
26. Skatteförfarandelagen ska tillämpas på förlängda
räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012. Detsamma
gäller förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas
under 2012. I detta fall ska dock bestämmelserna om när en
inkomstdeklaration ska lämnas i 32 kap. och betalning av
slutlig skatt i 62 kap. tillämpas som om räkenskapsåret hade
avslutats den 30 april 2013.

2011:1512

Denna lag träder i kraft den 2 januari 2012 och tillämpas på
avyttringar som skett under beskattningsår som börjar efter den 31 januari 2012.

2012:682

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför
sig till tiden före ikraftträdandet.

2012:760
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. Bestämmelserna i 58 kap. 2 § i sin nya lydelse tillämpas i
fråga om avyttringar av andelar i skalbolag som sker efter
utgången av 2012. Om skalbolagsdeklarationen till någon del
avser tid före ikraftträdandet, ska dock vid beräkningen av
säkerhetens storlek enligt 58 kap. 2 § första stycket
procenttalet 26,3 användas i stället för 22. Äldre bestämmelser
i 58 kap. 2 § gäller i fråga om avyttringar som har skett före
ikraftträdandet.

2012:835
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013 och tillämpas
på sådan ersättning som betalas ut respektive inkomst som
uppbärs efter den 31 december 2012.
2. En sådan mottagare av ersättning som avses i 5 kap. 5 § och
som före ikraftträdandet har ingått ett socialavgiftsavtal,
ska anmäla sig för registrering hos Skatteverket senast den 1 februari 2013.

2013:116
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats
före ikraftträdandet.

2013:369

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2013:383

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016 och ska tillämpas
första gången på beskattningsår 2017.

2013:384

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 i fråga om 9 § och i
övrigt den 1 januari 2014.

2013:585

1. Denna lag träder i kraft den 22 juli 2013.

2. Äldre bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift
beträffande andelar i specialfonder gäller för
värdepappersbolag och kreditinstitut som förvaltar
specialfonder och som enligt punkt 2 av
övergångsbestämmelserna till lagen (2013:563) om ändring i
lagen (2004:46) om investeringsfonder får fortsätta med sådan
verksamhet efter den 21 juli 2013.

2013:772
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2013.
2. Bestämmelserna i 22 kap. 23 och 24 §§, 23 kap. 2 § samt 31 kap. 19 a och 19 b §§ tillämpas första gången på uppgifter
som avser kalenderåret 2013.

2013:967

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas
första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2013.

2013:1068

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Lagen ska när
det gäller mervärdesskattedeklarationer tillämpas första
gången på redovisningsperioder som börjar den 1 januari 2013. Bestämmelserna om anstånd i 36 kap. 5 § andra och tredje
styckena och 6 § samt 63 kap. 3 § andra stycket ska tillämpas
första gången på redovisningsperioder som börjar den 1 januari 2013.

2013:1081

Denna lag träder i kraft den 2 januari 2014. Bestämmelsen i 39 kap. 5 § andra stycket tillämpas dock för tid från och med
den 1 januari 2012.

2014:288
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014.
2. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket 1 i sin nya
lydelse tillämpas första gången på beskattningsår som börjar
efter den 31 maj 2014.
3. Bestämmelsen i 3 kap. 4 § första stycket 2 tillämpas
första gången på skatt som ska betalas för kalenderår 2013 respektive på beskattningsår som går ut efter den 31 augusti 2013.

2014:1471
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Bestämmelserna i 22 kap. 25 §, 23 kap. 2 och 3 §§ samt 31 kap. 33 och 33 a §§ tillämpas första gången på uppgifter som
avser kalenderåret 2015.

2014:1474
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Lagen tillämpas första gången på byggarbetsplatser där
byggverksamheten påbörjas efter den 31 december 2015. Lag (2015:769).
3. På byggarbetsplatser där byggverksamheten har påbörjats
före ikraftträdandet ska lagen dock tillämpas så snart det
kan antas att byggverksamheten kommer att avslutas efter den 30 juni 2016.
4. I fråga om kontrollavgiftens storlek ska bestämmelsen i 50 kap. 4 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga
om kontrollavgifter som hänför sig till kontroller som har
inletts efter den 31 december 2015. Lag (2015:769).

2015:69
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2015.
2. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 1 samt 7 och 8 §§ tillämpas första gången på uppgifter som avser
kalenderåret 2015.
3. Bestämmelserna i 22 a kap. 6 § första stycket 2 och andra
stycket tillämpas första gången på uppgifter som avser
kalenderåret 2016.
4. Övriga bestämmelser i lagen tillämpas första gången på
uppgifter som avser kalenderåret 2014.
5. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 ska

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2015, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt
informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon
som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast
den 31 juli 2015.
6. För uppgifter som avser kalenderåret 2014 och som gäller
sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga
konton enligt lagen (2015:62) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
efter den 30 juni 2015 men före den 1 oktober 2015 ska dock

a) informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast 30 dagar efter att kontot har
identifierats som ett rapporteringspliktigt konto, och

b) kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt
informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av någon
som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas senast 60 dagar efter att kontot har identifierats som ett
rapporteringspliktigt konto.
7. För uppgifter som avser kalenderåret 2015 och som gäller
sådana konton som har identifierats som rapporteringspliktiga
konton enligt lagen (2015:62) om identifiering av
rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
efter den 30 september 2015 ska informationsuppgift som
lämnas enligt 34 kap. 9 a och 9 b §§ lämnas senast den 15 juli 2016 och kontrolluppgift som lämnas enligt 22 a kap. samt informationsuppgift som lämnas enligt 34 kap. 3 § av
någon som är skyldig att lämna sådan kontrolluppgift lämnas
senast den 31 juli 2016. Om det rapporteringspliktiga kontot
har öppnats efter den 30 juni 2014 och före den 1 januari 2015 ska informationsuppgift respektive kontrolluppgift även
lämnas för uppgifter som avser kalenderåret 2014.
8. För vart och ett av kalenderåren 2015 och 2016 ska ett
sådant rapporteringsskyldigt finansiellt institut som avses i 2 kap. 19 § lagen om identifiering av rapporteringspliktiga
konton med anledning av FATCA-avtalet i kontrolluppgift lämna
uppgift om namn på varje sådant icke FATCA-deltagande
finansiellt institut som avses i 2 kap. 21 § samma lag till
vilken det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har
gjort betalningar, samt det sammanlagda belopp dessa
betalningar uppgår till för vart och ett av åren.
9. Om ett icke FACTA-deltagande finansiellt institut som
avses i punkt 8 identifieras som en sådan enhet efter den 31 december 2015 ska sådan kontrolluppgift som enligt punkt 8 ska lämnas för uppgifter avseende kalenderåret 2015 lämnas
senast den 30 april 2016.

2015:633
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Äldre bestämmelser i 49 kap. 10 § första stycket 1 och 49 kap. 12 och 15 §§ ska tillämpas i fråga om uppgifter som har
lämnats eller skulle ha lämnats före den 1 januari 2016.

2015:768
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Bestämmelserna i 11 kap. 14 § och 22 kap. 13 § i den nya
lydelsen tilllämpas första gången i fråga om skattepliktig
förmån av hushållsarbete som kommit den skattskyldige till
del efter den 31 december 2015.
3. Bestämmelsen i 31 kap. 33 § i den nya lydelsen tillämpas
första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2015.
4. Bestämmelsen i 48 kap. 6 § i den nya lydelsen tillämpas
första gången i fråga om deklarationer och övriga uppgifter
som ska lämnas efter ikraftträdandet.
5. Bestämmelserna i 50 kap. 2 och 7 §§ i den nya lydelsen
tillämpas första gången i fråga om kontrollavgifter som
hänför sig till kontroller som har inletts efter den 31 december 2015.
6. Den upphävda bestämmelsen i 22 kap. 22 § gäller dock
fortfarande för beskattningsår som börjar före
ikraftträdandet.
7. Den upphävda bestämmelsen i 23 kap. 7 § och bestämmelsen i 38 kap. 1 § i den äldre lydelsen gäller dock fortfarande för
tid före ikraftträdandet.

2015:892
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016.
2. Lagen tillämpas i sin nya lydelse för återbetalning av
ingående mervärdesskatt enligt 10 kap. 11 a § mervärdesskattelagen (1994:200) då den omsättning som medför
rätt till återbetalning äger rum från och med
ikraftträdandet.

2015:918
1. Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer
i fråga om 56 kap. 9 § och i övrigt den 1 januari 2016.
2. Lagen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som
avser

a) kalenderåret 2015, när det gäller
- 24 kap. 2 a § och 34 kap. 3 § andra stycket, när det gäller
uppgifter enligt 22 a kap., och
- 34 kap. 10 §, när det gäller uppgifter som avses i 34 kap. 9 a och 9 b §§, och

b) kalenderåret 2016 i övrigt.
3. Regeringen får meddela de övergångsbestämmelser som behövs
när 56 kap. 9 § i den nya lydelsen träder i kraft.

2015:925

Äldre föreskrifter gäller fortfarande avseende
beskattningsåret 2016 och tidigare beskattningsår för
återbetalningar som ska göras enligt rådets direktiv 2003/48/EG av den 3 juni 2003 om beskattning av inkomster
från sparande i form av räntebetalningar, ändrat genom rådets
beslut 2004/587/EG.

2016:64
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2016.
2. Bestämmelserna i 10 kap. 22 § och 23 kap. 8 § tillämpas första gången på åtaganden som lämnas efter den 29 februari 2016.

2016:286
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sådan skatt för vilken tullagen (2000:1281) gäller.