Sjölag (1994:1009)

Svensk författningssamling 1994:1009
t.o.m. SFS 2015:412
SFS nr: 1994:1009
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1994-06-09
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:412
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Avdelning I Fartyg


1 kap. Om fartyg

Nationalitet

1 § Ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att
föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svenska
medborgare eller svenska juridiska personer.

Följande fartyg skall dock inte anses som svenska och inte
vara berättigade att föra svensk flagg, om de är införda i ett
offentligt fartygsregister i något annat land än Sverige inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet:
1. fartyg som ingår i en ekonomisk verksamhet som har
etablerats i det registerförande landet, om fartygets drift
leds och kontrolleras därifrån,
2. fartyg som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om
fartyget
- vanligen finns i det registerförande landet, och
- till mer än hälften ägs av fysiska personer som vistas i det
registerförande landet och som antingen är medborgare i det
landet eller vistas där med stöd av reglerna om fri rörlighet
för personer inom Europeiska gemenskaperna eller Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet. Lag (1997:266).

1 a § I andra fall än som avses i 1 § skall ett fartyg anses
som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om
fartyget är infört i ett sådant fartygsregistrets skepps- eller båtdel som avses i 2 §. Lag (2001:384).

1 b § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande
Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses
i 1 eller 1 a § skall anses som svenska och vara berättigade
att föra svensk flagg. Ett sådant medgivande får lämnas bara om
fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande
eller om ägaren har fast hemvist i Sverige.

Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitetshandlingar
för svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som
skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att
registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift
utan gällande nationalitetshandling. Lag (1997:266).

Fartygsregistret

2 § Fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter
och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp. Annat fartyg kallas båt.

Den myndighet som regeringen bestämmer (registermyndigheten) skall med hjälp av automatiserad behandling föra ett register,
benämnt fartygsregistret, där informationen skall vara uppdelad
i
1. en skeppsdel som innehåller uppgifter om svenska skepp,
2. en båtdel som innehåller uppgifter om båtar som registrerats
enligt lagen (1979:377) om registrering av båtar för
yrkesmässig sjöfart m.m.,
3. en skeppsbyggnadsdel som innehåller uppgifter om skepp under
byggnad i Sverige. Lag (2001:384).

2 a § Fartygsregistret ska ge offentlighet åt den information
som ingår i registret.

Regeringen meddelar föreskrifter om fartygsregistrets innehåll
och närmare ändamål och behandling av uppgifter samt om
personuppgiftsansvar enligt personuppgiftslagen (1998:204).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om avgifter för registrering och om
expeditionsavgifter för bevis om registrerings- eller
inskrivningsåtgärd. Lag (2010:1551).

Tillbehör till fartyg

3 § Till fartyg med dess skrov och styrinrättning hör fast inredning
och annan till stadigvarande bruk för fartyget ägnad utrustning
samt sådana reservdelar som varaktigt förvaras ombord, allt i den
mån fartyget är försett därmed i fartygsägarens intresse.

Utrustning för radiosamband eller navigering räknas dock inte som
tillbehör, om den tillhör någon annan än fartygsägaren eller om
någon annan än fartygsägaren har rätt till utrustningen på grund av
äganderättsförbehåll eller villkor som är att jämställa med sådant
förbehåll.

4 § Bestämmelserna i 3 § skall också tillämpas i fråga om fartyg
under byggnad. Därvid anses ett registrerat skeppsbygge vara
försett även med material, maskineri och annan utrustning som
finns på tillverkarens område och som genom märkning eller på
annat sätt otvetydigt framstår som avsedd att införlivas med
skeppet.

5 § Rätt till tillbehör till fartyg eller till fartyg under byggnad får
inte göras gällande särskilt. Detta gäller även i förhållande till
fartygets eller byggets ägare.

Överlåtelse av utrustning som utgör tillbehör till fartyg eller till
fartyg under byggnad gäller inte i något fall mot tredje man förrän
utrustningen har skilts från fartyget eller bygget så att detta inte
längre kan anses vara försett med utrustningen.

Identifiering

6 § Ett skepp som förs in i fartygsregistrets skeppsdel skall ha ett namn. Namnet bestäms av ägaren. Det skall tydligt skilja sig från andra
skeppsnamn i fartygsregistrets skeppsdel och får inte göra intrång i
ett särpräglat namnskick, som används av en annan skeppsägare.

Registermyndigheten får förelägga ägaren att inom en viss tid
bestämma ett namn som uppfyller kraven i första stycket. I
föreläggandet får vite sättas ut.

Namnet får ändras endast om skeppet eller större andel i skeppet än
hälften övergår till en ny ägare eller om det finns särskilda skäl för
det. Lag (2001:384).

7 § Ett svenskt fartyg skall ha en hemort i Sverige. Ägaren
bestämmer hemorten.

Om en hemort inte har anmälts till registermyndigheten, anses
fartygets hemort vara den ort i Sverige där ägaren har sitt hemvist,
eller Stockholm, om han saknar hemvist här eller fartyget ägs av
flera.

8 § Ett fartyg som förs in i fartygsregistrets skepps- eller båtdel
skall ha en igenkänningssignal. För skepp utgörs denna av
signalbokstäver samt för båtar av signalbokstäver och siffror. Beteckningen för ett fartygs identifiering skall såvitt möjligt
stämma överens med igenkänningssignalen.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om identifiering och får
därvid bestämma om märkning av registrerade fartyg, deras båtar
och redskap samt förbjuda att registrerat fartyg hålls i drift utan
föreskriven märkning. Lag (2001:384).

Sjövärdighet m.m.

9 § Ett fartyg skall, när det hålls i drift, vara sjövärdigt, vari också
innefattas att det är försett med nödvändiga anordningar till
förebyggande av ohälsa och olycksfall, bemannat på betryggande
sätt, tillräckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller
barlastat att säkerheten för fartyg, liv eller gods inte äventyras.

Om säkerheten på fartyg finns särskilda bestämmelser.

10 § Ett fartyg som skadats skall anses vara icke iståndsättligt inte
bara när det är omöjligt att sätta fartyget i stånd eller, om en sådan
åtgärd måste vidtas på annan ort, fartyget inte kan föras dit, utan
även när fartyget inte är värt att sättas i stånd.

På begäran av ägaren skall ett fartyg som inte kan sättas i stånd
säljas såsom efter utmätning för fordran med bästa rätt.

Bestämmelser om besiktning för att fastställa om ett fartyg skall
anses kunna sättas i stånd finns i 18 kap.


2 kap. Om skeppsregistrering och inskrivning

Registrering

1 § Ett skepp som ska anses som svenskt enligt 1 kap. 1 § eller 1 b § första stycket ska vara infört i
fartygsregistrets skeppsdel.

Följande andra skepp ska föras in i fartygsregistrets
skeppsdel, om ägaren begär det:
1. skepp som ingår i en ekonomisk verksamhet som har
etablerats i Sverige, om
- skeppets drift leds och kontrolleras från Sverige, och
- skeppet till hälften eller mer ägs av fysiska personer som
är medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet eller av juridiska personer som har bildats
enligt lagstiftningen i ett sådant land och som har sitt
säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom
samarbetsområdet,
2. skepp som inte ingår i en ekonomisk verksamhet, om skeppet
- vanligen finns i Sverige, och
- till hälften eller mer ägs av fysiska personer som vistas i
Sverige och som antingen är svenska medborgare eller vistas i
Sverige med stöd av reglerna om fri rörlighet för personer
inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet.

Regeringen kan bestämma att skepp som ägs av staten och som
används uteslutande för statsändamål inte ska vara införda i
fartygsregistrets skeppsdel.

Ett skepp som är under byggnad i Sverige får föras in i
fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel. Registrering får ske
även innan bygget har påbörjats, förutsatt att det kan
identifieras genom byggnadsnummer, ritning eller på annat
betryggande sätt.

Ett skepp ska registreras under sin igenkänningssignal. Ett
skeppsbygge ska registreras under signalbokstäver. Dessa ska
tilldelas det fullbordade skeppet som igenkänningssignal om
skeppet förs in i fartygsregistrets skeppsdel. En tilldelad
registerbeteckning får inte ändras. Lag (2012:353).

2 § Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp som är
registreringspliktigt i hans hand men inte infört i
fartygsregistrets skeppsdel skall inom en månad från förvärvet
anmäla skeppet för registrering. Om skeppet har förvärvats under
villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som skall
jämställas med ett sådant förbehåll, skall anmälan göras inom
en månad från det att villkoret upphörde att gälla. Om skeppet
har blivit registreringspliktigt efter förvärvet, skall det
anmälas inom en månad från det att registreringsplikten uppkom.

Ägaren av ett skepp som är svenskt och under byggnad skall
anmäla skeppet för registrering i fartygsregistrets skeppsdel inom
sex månader från det att skeppet blivit sjösatt, om det är
registreringspliktigt. Registermyndigheten kan medge uppskov om
det finns särskilda skäl.

Ett skeppsbygge anmäls för registrering av ägaren. Lag (2001:384).

Inskrivning

3 § Förvärv av skepp eller skeppsbygge skrivs in på grundval av
registrering enligt 1 §. Inskrivning och därmed sammanhängande
införing i fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel skall föras över
till fartygsregistrets skeppsdel om bygget förs över dit som
skepp.

Bestämmelserna i första stycket samt i 4 § och 8--28 §§ om skepp
eller skeppsbyggen skall också tillämpas på andelar i sådan
egendom. Lag (2001:384).

4 § Den som med äganderätt har förvärvat ett skepp eller ett
registrerat skeppsbygge skall inom den tid som anges i 2 § första stycket söka inskrivning av sin rätt. Ett registrerat
skepp som inte är registreringspliktigt och ett skeppsbygge kan
dock i stället anmälas för avregistrering enligt 6 §. Den som
anmäler skepp för registrering anses också söka inskrivning av
sin rätt.

Ett dödsbo är inte skyldigt att söka inskrivning av sin rätt
till ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge, som har
tillhört den avlidne, i annat fall än när boet överlåter
egendomen. Sådan inskrivning skall sökas inom en månad från
överlåtelsen eller, om bouppteckningen då inte har
registrerats, från registreringen av denna. En make som har
tillskiftats ett skepp eller ett registrerat skeppsbygge vid
bodelning är skyldig att söka inskrivning av sin rätt endast om
egendomen tidigare tillhörde den andra maken.

Den som har förvärvat ett skepp eller skeppsbygge under
villkor som innefattar äganderättsförebehåll eller är att
jämställa med ett sådant förbehåll har rätt till inskrivning av
sin villkorliga äganderätt. Om förvärvaren förlorar sin rätt
till egendomen på grund av att villkoret görs gällande, skall
inskrivningen avföras ur registret på ansökan av överlåtaren
eller förvärvaren.

Övergår i fall som avses i tredje stycket förvärvarens eller
överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs där och
vad som i övrigt föreskrivs i detta kapitel om inskrivning av
förvärv och verkan därav tillämpas. Lag (1997:266).

5 § Genom inskrivning i fartygsregistrets skeppsdel kan ett skeppsnamn
som tydligt skiljer sig från andra skeppsnamn i fartygsregistrets
skeppsdel på ansökan
förbehållas den som har behov av det. Om flera söker inskrivning
av förbehåll om skeppsnamn på samma inskrivningsdag och namnen inte
tydligt skiljer sig från varandra, skall registermyndigheten besluta
om företräde efter vad som är skäligt.

Inskrivning av förbehåll om skeppsnamn skall avföras ur registret
när ett skepp har registrerats med det namnet. Detta gäller också
om den som har beviljats inskrivningen eller hans rättsinnehavare
begär det eller om namnet inte inom fem år har tagits i bruk för ett
registrerat skepp. Lag (2001:384).

Avregistrering

6 § Ett registrerat skepp skall avregistreras om det
1. förolyckats, huggits upp eller annars förstörts,
2. försvunnit eller övergetts till sjöss och sedan inte hörts
av under tre månader,
3. inte längre är registreringspliktigt,
4. registrerats enligt 1 § andra stycket 1 eller 2 och
förutsättningarna som anges där inte längre är uppfyllda eller
ägaren begär avregistrering, eller
5. på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att
vara skepp eller, utan att ändring inträtt, inte anses utgöra
skepp.

Ett registrerat skeppsbygge skall avregistreras om det som
skepp förs över till fartygssregistrets skeppsdel eller ägaren
anmäler bygget för avregistrering. Dessutom har första stycket 5 motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbyggen.

I fall som avses i första stycket 1, 2 eller 5 eller andra
stycket andra meningen skall ägaren inom en månad anmäla
egendomen för avregistrering hos registermyndigheten. Detsamma
gäller när ett skepp upphört att vara registreringspliktigt, om
inte skeppet trots detta kan vara registrerat i Sverige. Om ett
skepp till följd av överlåtelse inte kan vara registrerat i
Sverige, svarar den tidigare ägaren jämte förvärvaren för att
anmälan görs. Lag (2001:384).

7 § Om ett skepp ska avregistreras enligt 6 § första stycket 3, får skeppet ändå inte avföras ur fartygsregistrets
skeppsdel, om
1. skeppet ägs av flera,
2. delägare har lösningsrätt enligt 5 kap. 13 eller 16 §, och
3. en lösen skulle medföra att skeppet kan registreras i
fartygsregistrets skeppsdel.

Om lösen sker i ett sådant fall, ska skeppet inte avföras ur
fartygsregistrets skeppsdel. I stället ska det förvärv
skrivas in som föranlett anmälan för avregistrering. Om
lösningsrätten förfaller, ska skeppet avföras ur
fartygsregistrets skeppsdel.

Gäller inteckning i ett skepp eller skeppsbygge som ska
avregistreras, får egendomen inte avföras ur registret förrän
borgenär, för vars fordran pantbrev på grund av inteckningen
utgör säkerhet, ger in pantbrevet och skriftligen samtycker
till åtgärden.

Ett skeppsbygge får avregistreras för att föras över till
fartygsregistrets skeppsdel utan samtycke enligt tredje
stycket. För avregistrering av ett skepp enligt 6 § första
stycket 5 eller av ett skeppsbygge enligt 6 § andra stycket
andra meningen fordras inte heller samtycke av en
inteckningsborgenär som inte har sökt betalning ur egendomen
inom en månad från det att registermyndigheten underrättat
borgenären om avregistreringsgrunden. Lag (2012:353).

Verkan av registrering och inskrivning

8 § Trots att registrering eller inskrivning har skett får prövas om
den registrerade egendomen är av det slag som förutsätts för
åtgärden.

Fråga om ett förvärv, som ligger till grund för inskrivning eller
avregistrering, är ogiltigt eller inte kan göras gällande eller om
inskrivningen eller avregistreringen av annat skäl kränker någons
rätt, får prövas trots att åtgärden vidtagits.

9 § Om ett skepp eller skeppsbygge har överlåtits och inskrivning
har sökts för förvärvet, får egendomen efter utgången av den
inskrivningsdag då ansökningen gjordes inte tas i anspråk för en
annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med
panträtt eller retentionsrätt i egendomen.

10 § Om ett skepp eller skeppsbygge har förvärvats genom
överlåtelse från någon som inte var rätt ägare, skall förvärvet ändå
gälla, om överlåtarens åtkomst var inskriven när egendomen
överläts och förvärvaren sökt inskrivning och därvid varken insett
eller bort inse att överlåtaren inte var rätt ägare. Detsamma gäller
förvärv genom överlåtelse från någon som var rätt ägare men som
på grund av förvärvsvillkor saknade rätt att förfoga över
egendomen genom överlåtelsen.

Godtrosförvärv inträder dock inte, om det på samma
inskrivningsdag som inskrivning söks för förvärvet tas upp ett
ärende om inskrivning eller annan införing i registret av
omständighet, varav bristen i överlåtarens förfoganderätt beror,
eller om anteckning i registret, att talan väckts om hävning eller
återgång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till
egendomen.

Om förvärv genom exekutiv försäljning finns särskilda
bestämmelser.

11 § Talan om bättre rätt till ett skepp eller skeppsbygge kan med
laga verkan riktas mot den som senast beviljats eller sökt
inskrivning för sitt förvärv, även om denne före talans väckande
överlåtit egendomen till någon annan. Den till vilken överlåtelsen
skett har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett
under rättegången.

Första stycket skall också tillämpas när någon vill söka betalning ur
skepp eller skeppsbygge för fordran som är förenad med panträtt
eller retentionsrätt i egendomen. Om en tvist som rör äganderätten
är antecknad i registret, kan talan om betalning i stället riktas mot
den som innehar skeppet eller bygget med äganderättsanspråk.

12 § Den rättsverkan som en sökt eller beviljad inskrivning medför
enligt 9 och 10 §§ består även efter avregistrering.

Den rättsverkan som en ansökan om inskrivning medför enligt 9 och 10 §§ förfaller om ansökningen avslås.

Bestämmelserna i 9--11 §§ och i denna paragraf om rättsverkan av
en inskrivningsansökan skall också tillämpas i fråga om anmälan
för avregistrering med anledning av förvärv.

13 § Införing i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel skall,
efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen togs
upp, anses känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge
beror av god tro om en omständighet som införingen avser. Detta
gäller dock inte i fall som avses i 3 kap. 10 §. Lag (2001:384).

14 § Om äganderätt till ett fartyg, som är registrerat i en främmande
stat, eller till ett fartyg under byggnad i en främmande stat har
skrivits in i register i den främmande staten i enlighet med dess lag,
skall äganderätten gälla i Sverige med den verkan som
inskrivningen medför enligt lagen i den främmande staten.

Registrerings- och inskrivningsförfarandet

15 § Registerärenden är ärenden om
1. registrering eller avregistrering av skepp eller
skeppsbygge,
2. inskrivning av förvärv av skepp eller skeppsbygge,
3. inteckning i skepp eller skeppsbygge,
4. inskrivning av förbehåll om skeppsnamn, och
5. annan införing i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel som görs på grund av föreskrift i en lag
eller annan författning.

Registerärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till
klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag,
som inte är helgdag. Som helgdag anses även midsommarafton,
julafton och nyårsafton. En anmälan eller ansökan som kommer in
efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om registrerings- och
inskrivningsförfarandet och får därvid föreskriva skyldighet
för ägare av skepp samt tillverkare och ägare av registrerat
skeppsbygge att till registermyndigheten anmäla förhållanden
som myndigheten behöver känna till för en ändamålsenlig
registerföring. Lag (2001:384).

15 a § Vid behandlingen hos registermyndigheten av
registerärenden tilllämpas inte bestämmelserna i 10 § andra
stycket, 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223). Av 37 a och 37 b §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter framgår att inskrivningsmyndigheten
skall ompröva beslut om stämpelskatt i vissa fall. Lag (2005:155).

16 § Hos registermyndigheten skall det föras dagbok över
registerärendena. Handlingarna i sådana ärenden skall föras
samman i akter.

Om sökanden eller någon annan har lämnat en uppgift eller avgett
en förklaring av betydelse för ärendets prövning eller om en
särskild utredning har verkställts i ärendet, skall anteckning om
detta göras i dagboken eller i akten. I dagboken eller i akten skall
även tas upp kallelser, förelägganden och andra beslut som inte
skall föras in i registret.

Vite som registermyndigheten förelägger med stöd av denna lag
döms ut av myndigheten.

17 § Ett beslut, som innebär att en anmälan eller en ansökan i ett
registerärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen eller att
ärendet skjuts upp, skall föras in i registret. Innebär beslutet att
anmälan eller ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet
antecknas i dagboken eller i akten.

Ett beslut som skall föras in i registret meddelas genom en sådan
införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret.

18 § Om ett beslut i ett registerärende har gått emot sökanden eller
någon annan som har hörts i ärendet, skall denne genast
underrättas om beslutet. En underrättelse om att ett förvärv har
skrivits in skall alltid lämnas till den som dessförinnan senast var
inskriven som ägare.

I underrättelsen skall anges de skäl för beslutet som har antecknats i
dagboken eller i akten och vad den som vill överklaga beslutet skall
göra.

19 § Ett beslut av registermyndigheten i ett registerärende får
överklagas till Stockholms tingsrätt av den som beslutet rör,
om det har gått honom eller henne emot. Ett beslut som inte är
slutligt får överklagas endast i de fall som avses i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Vid överklagande tillämpas lagen om domstolsärenden, om inte
annat följer av denna lag.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Om ett registerärende enligt beslut av högre rätt skall tas upp
till ny handläggning av registermyndigheten, skall det ske utan
dröjsmål efter det att beslutet kommit till myndigheten. Lag (2001:384).

19 a § Den som vill överklaga ett beslut av registermyndigheten
skall göra det skriftligen. Skrivelsen skall ges in till
registermyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut, skall skrivelsen ha
kommit in till registermyndigheten inom tre veckor från den dag
en underrättelse eller ett bevis om beslutet hölls tillgängligt
för sökanden. Skrivelsen får dock alltid ges in inom fyra
veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om klagotid för överklagande av sådant beslut som avses
i 37 § lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas
bestämmelserna i 38 § första och andra styckena samma lag. Lag (2001:384).

19 b § Om det överklagade beslutet har antecknats i
fartygsregistret, skall uppgift om överklagandet föras in i
registret. När det finns ett lagakraftvunnet beslut med
anledning av överklagandet, skall beslutets innehåll antecknas
i registret. Lag (2001:384).

20 § En anmälan eller en ansökan i registerärenden skall göras
skriftligen om inte fångeshandling eller annan tjänlig handling visas
upp.

Fullgörs inte inom föreskriven tid skyldighet att anmäla skepp för
registrering eller att anmäla skepp eller skeppsbygge för
avregistrering eller att söka inskrivning av förvärv av sådan
egendom, skall registermyndigheten förelägga den som underlåtit
detta att fullgöra sin skyldighet. I föreläggandet får vite sättas ut. Om det beträffande registrerat skepp eller skeppsbygge finns
anledning till avregistrering enligt 6 §, får registermyndigheten
självmant vidta åtgärder för avregistrering.

Om bifall till ansökan om inskrivning av förvärv är beroende av att
föregående ägare gör en registreringsanmälan eller en
inskrivningsansökan, får förvärvaren göra en sådan anmälan eller
ansökan på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att
tillhandahålla de behövliga handlingar som han har. Vad som nu
sagts om inskrivningsansökan skall också tillämpas i fråga om
anmälan för avregistrering med anledning av ett förvärv.

21 § Om en anmälan eller en ansökan i ett registerärende inte
omedelbart bör avslås enligt denna lag, får ärendet skjutas upp till
en viss senare inskrivningsdag, om det är nödvändigt för
utredningen.

Om ärendet skjuts upp, får sökanden föreläggas att ge in den
utredning som krävs eller att infinna sig personligen eller genom
ombud hos registermyndigheten. Även någon annan än sökanden
får höras och kan föreläggas sådan inställelse. I föreläggandet får
vite sättas ut. Följer sökanden inte föreläggandet, kan hans
anmälan eller ansökan förklaras förfallen. En upplysning om detta
skall tas in i föreläggandet.

Ett registerärende får vidare skjutas upp till en senare
inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till dess art eller
omfattning inte lämpligen kan tas upp till omedelbar prövning. Ett
ärende som har skjutits upp på sådan grund skall tas upp till
prövning senast andra inskrivningsdagen efter den inskrivningsdag
då anmälan eller ansökan gjordes.

22 § Om det kan antas att ett förvärv som åberopas i ett
registerärende är ogiltigt eller på annan grund inte kan göras
gällande eller att en åtgärd som en anmälan eller ansökan avser på
annat sätt skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt berörs ges
tillfälle att yttra sig. Detta gäller också om ovisshet råder i fråga om
förvärvsvillkor.

Om ett förvärv som åberopas i ett registerärende grundas på
testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft,
eller om det pågår rättegång om hävning eller återgång av förvärv
av den egendom som ärendet angår eller om bättre rätt till denna,
skall ärendet skjutas upp till dess saken slutligt avgjorts.

Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att inom en
viss tid väcka talan vid domstol. Om han inte gör det, kan hans
anmälan eller ansökan förklaras förfallen. En upplysning om detta
skall tas in i föreläggandet.

23 § En anmälan av ett skepp eller skeppsbygge för registrering eller
ansökan om inskrivning av förvärv av sådan egendom skall avslås
om
1. bestämmelsen i 20 § första stycket inte har iakttagits,
2. egendomen inte kan registreras enligt 1 §,
3. sökanden inte styrker sitt förvärv,
4. fångesmannens rätt inte är inskriven i registret fastän den hade
kunnat skrivas in där och sökandens förvärv inte grundas på
exekutiv försäljning,
5. den åberopade överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren
på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i hans rätt att
förfoga över egendomen och överlåtarens åtkomst inte var
inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret
är infört i registret eller förs in i det samma inskrivningsdag som
ansökan görs,
6. egendomen av överlåtaren tidigare har överlåtits till någon
annan och överlåtarens åtkomst inte var inskriven när sökandens
förvärv ägde rum eller, om så var fallet, inskrivning söks samma
inskrivningsdag för det tidigare förvärvet,
7. egendomen har blivit föremål för kvarstad eller
betalningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och
ett ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp senast på
den inskrivningsdag då anmälan eller ansökan görs eller överlåtaren
har försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdagen,
8. egendomen har sålts exekutivt till någon annan än sökanden,
9. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte
har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, eller
10. det är uppenbart att förvärvet av något annat skäl är ogiltigt
eller inte kan göras gällande.

Första stycket 5--7 utgör inte hinder mot inskrivning av förvärv,
om inskrivning av villkorlig äganderätt redan har beviljats på grund
av samma förvärv.

24 § En ansökan enligt 4 § att inskrivning av villkorlig äganderätt
skall avföras ur registret skall avslås om bestämmelsen i 20 § första
stycket inte har iakttagits eller om det inte visas att förvärvaren
förlorat sin rätt.

En anmälan av ett skepp eller skeppsbygge för avregistrering skall
avslås om bestämmelsen i 20 § första stycket inte har iakttagits eller
om grund för åtgärden inte finns enligt 6 §. Vid avregistrering med
anledning av förvärv skall bestämmelserna i 23 § första stycket 4--10 och andra stycket tillämpas.

En ansökan om att skeppsnamn skall skrivas in i eller avföras ur
fartygsregistrets skeppsdel skall avslås, om bestämmelsen i 20 § första stycket inte har iakttagits eller om det inte finns någon
förutsättning för åtgärden enligt 5 §. Lag (2001:384).

25 § Om ett utländskt skepp har blivit svenskt eller begärts
registrerat här, får det föras in i fartygsregistrets skeppsdel
endast om det visas att skeppet inte är infört i motsvarande
register i sitt tidigare hemland eller att det kommer att avföras
ur ett sådant register med verkan från den dag då det registreras
här i landet.

Är skeppet nybyggt utomlands skall det dessutom visas att rätt
till skeppet inte är inskriven i skeppsbyggnadsregister i
vederbörande främmande stat eller att sådan rätt kommer att
avföras med verkan från den dag då skeppet registreras här i
landet. Detta gäller också i fråga om införing i det svenska
fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel av skepp under byggnad som
har förvärvats från utlandet.

Om ett skepp eller skeppsbygge skall avregistreras för att
registreras utomlands, skall på sökandens begäran beslutas att
egendomen skall avföras ur registret den dag då den förs in i
det utländska registret. Avregistreringen får verkan från dagen
för den nya registreringen. Lag (2001:384).

26 § Om det är nödvändigt för samordningen med en utländsk
registermyndighets beslut, får registrering eller avregistrering ske
trots att det utländska beslutet meddelas eller bevisning om detta
lämnas först efter inskrivningsdagens utgång, förutsatt att detta
görs samma kalenderdag.

27 § Om registermyndigheten vid inskrivning av ett förvärv av ett
skepp eller skeppsbygge eller rätt till sådan egendom finner att
förvärvet beror av villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller
som är att jämställa med ett sådant förbehåll, skall även villkoret
skrivas in.

Om registermyndigheten vid inskrivningen eller därefter finner att
förvärvet är förenat med annat villkor som inskränker förvärvarens
rätt att överlåta egendomen eller att söka inteckning eller upplåta
panträtt i den eller att förvärvarens behörighet i ett sådant avseende
är inskränkt genom någon annans rätt att nyttja egendomen på
grund av testamente, skall detta antecknas i registret.

28 § I fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel skall antecknas
när
1. talan har väckts om hävning eller återgång av förvärv av ett
registrerat skepp eller skeppsbygge eller om bättre rätt till sådan
egendom eller om en annan fråga som angår inskrivning,
2. mål som avses i 1 har avgjorts genom dom eller slutligt beslut
som vunnit laga kraft,
3. ägare av ett registrerat skepp eller skeppsbygge har försatts i
konkurs,
4. ett registrerat skepp eller skeppsbygge eller inskriven rätt till
sådan egendom har blivit föremål för kvarstad, betalningssäkring
eller utmätning, eller när en konkursförvaltare har begärt att ett
registrerat skepp eller skeppsbygge skall säljas exekutivt, eller när
ägaren enligt 1 kap. 10 § andra stycket har begärt att ett registrerat
skepp skall säljas exekutivt eller egendomen har sålts exekutivt,
5. beslut som avses i 3 eller 4 om konkurs, kvarstad,
betalningssäkring eller utmätning har upphävts eller återgått eller
när fråga om exekutiv försäljning av ett registrerat skepp eller
skeppsbygge eller inskriven rätt till sådan egendom har förfallit av
annan anledning,
6. ett skepp eller skeppsbygge enligt 6 § skall avregistreras men det
finns hinder mot avregistreringen enligt 7 §, eller
7. beslut har meddelats enligt 25 § att ett skepp eller skeppsbygge
skall avföras ur registret den dag då registrering äger rum
utomlands.

Är det i en annan författning föreskrivet att ett visst förhållande
skall antecknas i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel,
skall detta gälla.

En anteckning i fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel skall föras över
till fartygsregistrets skeppsdel, om bygget förs över dit som skepp. En registeranteckning skall avföras, om den uppenbarligen inte längre
är av betydelse. Lag (2001:384).

29 § Om registermyndigheten finner att en införing i
fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel innehåller en
uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon
annans skrivfel eller liknande förbiseende, skall införingen
rättas. Detta gäller också i fråga om en uppenbar oriktighet i
nämnda registerdelar till följd av tekniskt fel. Kan rättelse
bli till skada för ägare eller för innehavare av pantbrev på
grund av inteckning, skall det inbördes företrädet mellan
berörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Innan
rättelse sker, skall registermyndigheten ge den som berörs av
åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att yttra sig. Även den myndighet som avses i 22 kap. 6 § skall ges tillfälle
att yttra sig. Något yttrande behöver dock inte inhämtas, om
det är uppenbart obehövligt.

Beslut om rättelse skall meddelas genom införing i
fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel. Skälen för
beslutet skall antecknas i dagboken eller i akten. I stället
för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den
tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den
tidigare handlingen skall krävas tillbaka, göras obrukbar och
behållas av registermyndigheten. Den som har handlingen är
skyldig att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att
fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.

Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndighet som
avses i 22 kap. 6 §.

Denna paragraf gäller i stället för 28 § personuppgiftslagen (1998:204) i fråga om personuppgifter i fartygsregistrets
skepps- eller skeppsbyggnadsdel. Lag (2001:384).


3 kap. Om skeppshypotek och sjöpanträtt

SKEPPSHYPOTEK

Upplåtelse av panträtt på grund av inteckning

1 § Ägaren av ett registrerat skepp eller skeppsbygge som vill
upplåta panträtt i skeppet eller bygget till säkerhet för en fordran,
har rätt att i den ordning som anges i detta kapitel hos
registermyndigheten få inskrivning i egendomen av ett visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i särskilda
dragningsrätter (SDR). Vad som förstås med SDR anges i 22 kap. 3 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan inte beviljas i en andel av ett skepp eller
skeppsbygge och inte heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

2 § Panträtt upplåts genom att skeppets eller skeppsbyggets ägare,
efter att ha sökt inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevet
som pant för fordringen.

Bestämmelser om ägarens rätt när ett pantbrev inte alls eller endast
delvis har utnyttjats för pantsättning (ägarhypotek) finns i 11 §.

3 § Panträtt som har upplåtits i ett skepp eller skeppsbygge omfattar
även ersättning som på grund av försäkring eller av annan
anledning utgår för skada på egendomen.

Innebörden av panträtt

4 § När en myndighet vid utsökning eller i något annat fall
fördelar medel mellan rättsägare i ett skepp eller skeppsbygge
har en borgenär rätt att för en fordran som är förenad med
panträtt i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt denna eller annan lag, få betalning ur medlen
intill pantbrevets belopp. I den mån detta inte räcker får
borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg. Detta får
inte överstiga femton procent av pantbrevets belopp jämte
räntan på detta belopp från den dag då egendomen utmättes,
konkursansökan gjordes eller de medel som av något annat skäl
skall fördelas sattes ned. Räntan beräknas för år enligt en
räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje
tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) ökad med fyra procentenheter. Förändringar i referensräntan som
inträffar efter upprättandet av en sakägarförteckning skall
inte beaktas.

Om flera pantbrev har överlämnats som pant för en fordran och
inteckningarna har samma företrädesrätt eller gäller omedelbart
efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om
pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om
pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om
pantbrevet är pantförskrivet till borgenären i andra hand. Lag (2002:357).

5 § En borgenär har rätt att få betalning enligt 4 § även om
fordringen har preskriberats eller inte blivit anmäld efter kallelse
på okända borgenärer.

6 § Om ett skepp eller skeppsbygge försämras till följd av vanvård
eller sjöolycka eller av någon annan jämförlig orsak så att
panträttens värde väsentligt minskas, får borgenären söka betalning
ur egendomen fastän fordringen inte är förfallen till betalning. Detta gäller också om skeppet eller bygget skall avregistreras enligt 2 kap. 6 § utom när bygget skall föras över till fartygsregistrets
skeppsdel som skepp. Lag (2001:384).

Panträttsupplåtelse i vissa fall

7 § Frångår ett skepp eller skeppsbygge innehavaren efter klander,
är en upplåtelse av panträtt som skett efter det att egendomen kom
ur rätte ägarens hand utan verkan, om inte annat följer av 9 §. Detta gäller också om förvärv av ett skepp eller skeppsbygge återgår
som ogiltigt.

8 § Upplåts panträtt i ett skepp eller skeppsbygge i strid med en mot
upplåtaren på grund av förvärvsvillkor gällande inskränkning i
hans rätt att förfoga över egendomen är upplåtelsen utan verkan,
om inte annat följer av 9 §.

9 § Om panträtt har upplåtits i ett skepp eller skeppsbygge av någon
som inte var rätt ägare, skall upplåtelsen ändå gälla, om
upplåtarens åtkomst var eller därefter på ansökan före upplåtelsen,
blev inskriven och borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen
därefter överlåtits till någon annan, denne vid sitt förvärv varken
insett eller bort inse att upplåtaren inte var rätt ägare. Detta gäller
också i fråga om panträttsförvärv genom upplåtelse från någon som
var rätt ägare men på grund av förvärvsvillkor saknade rätt att
förfoga över egendomen genom upplåtelsen.

10 § Om panträtt har upplåtits till säkerhet för en fordran som ännu
inte har uppkommit och om upplåtaren vid överlämnandet av
pantbrevet var behörig att upplåta panträtten eller om
förhållandena då var sådana som anges i 9 §, gäller panträtten till
säkerhet för fordringen även om upplåtaren när fordringen
uppkommer inte längre är ägare med rätt att förfoga över
egendomen genom panträttsupplåtelse. Detta gäller dock inte, om
borgenären före fordringens uppkomst har fått kännedom om att
upplåtaren inte hade rätt att upplåta panträtt.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev utgör
säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ut mot en
annan fordran utan några andra ändringar än sådana som normalt
förekommer vid fordringsutbyten av det slag som det är fråga om.

Innebörden av ägarhypotek

11 § Om ett pantbrev inte har överlämnats som pant för en fordran,
är skeppets eller skeppsbyggets ägare berättigad att vid sådan
fördelning som avses i 4 § med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt denna eller annan lag få tilldelning ur medlen med
pantbrevets belopp. Har ett pantbrev överlämnats som pant för en
fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är skeppets
eller byggets ägare berättigad att ur medlen få skillnaden.

Företräde mellan inteckningar

12 § En inteckning ger företräde i förhållande till en annan
inteckning efter den tidsföljd i vilken inteckningarna söks. Inteckningar som söks på samma inskrivningsdag ger lika rätt.

13 § Om möjlighet att bestämma företrädet mellan flera
inteckningar som söks på samma inskrivningsdag på annat sätt än
som angetts i 12 § samt om ändring i företrädesordningen genom
nedsättning finns bestämmelser i 27 och 30 §§.

14 § Det företräde som en inteckning har i ett skeppsbygge består
vid överföring till fartygsregistrets skeppsdel. Lag (2001:384).

15 § Om förmånsrätt som följer med en inteckning finns
bestämmelser i förmånsrättslagen (1970:979).

Vissa bestämmelser om giltigheten av inteckningar och pantbrev

16 § Om ett skepp skall avregistreras som förolyckat, upphugget
eller annars förstört eller som försvunnet eller övergivet till sjöss,
förfaller en inteckning i skeppet när tio år har förflutit från den dag
anteckning gjordes enligt 2 kap. 28 § första stycket 6. En inteckning
kan dock förnyas att gälla i ytterligare tio år om det medan
inteckningen ännu gäller begärs av borgenären eller skeppsägaren
och kan även därefter förnyas i samma ordning för tio år åt gången.

17 § Om ett skepp eller skeppsbygge säljs exekutivt i Sverige är en
inteckning i detta, sedan auktionen vunnit laga kraft och
köpeskillingen har betalats, utan verkan till det belopp som inte
tillåtits innestå i egendomen med anledning av att
inteckningsborgenärens fordran räknats av på köpeskillingen.

Exekutiv försäljning i främmande stat av ett intecknat skepp eller
skeppsbygge skall erkännas med den verkan som anges i första
stycket, om egendomen fanns inom den statens
jurisdiktionsområde och försäljningen verkställts i enlighet med
den statens lag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek.

18 § Om en inteckning blir helt eller delvis utan verkan är
pantbrevet utan verkan i motsvarande mån.

Dödning av förkommet pantbrev medför inte att inteckningen blir
utan verkan.

Främmande hypotek

19 § En panträtt eller en annan sådan rättighet som har upplåtits i
ett utländskt fartyg gäller även i Sverige under förutsättning att
1. rättigheten upplåtits och skrivits in i enlighet med lagen i den stat
där fartyget är registrerat,
2. registret och de handlingar som skall förvaras i anslutning till
detta enligt lagen i registreringsstaten är offentliga och såväl utdrag
av registret som avskrift av handlingarna kan fås från registret, och
3. registret eller i anslutning till detta förvarade handlingar
innehåller uppgift om rättighetshavarens namn och adress eller om
att rättigheten upplåtits till förmån för ett pantbrevs eller en
motsvarande handlings innehavare samt uppgift om det belopp
rättigheten avser och om datum och övriga omständigheter som
enligt lagen i registreringsstaten bestämmer rättighetens företräde i
förhållande till andra rättigheter.

20 § En panträtt eller en annan sådan rättighet som har upplåtits i
ett fartyg under byggnad i främmande stat gäller även i Sverige
under förutsättning att inskrivning skett i den främmande staten i
enlighet med dess lag.

21 § En rättighet i fartyg eller fartygsbygge som enligt 19 eller 20 § gäller i Sverige medför här det företräde i förhållande till en annan
inskriven rättighet och, om det är förenligt med 51 och 52 §§, i
övrigt den verkan i förhållande till tredje man som rättigheten har
enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat eller bygget utförs.

Inteckningsförfarandet

22 § I inteckningsärenden anses som ägare av skeppet eller
skeppsbygget den för vars förvärv inskrivning senast är sökt.

23 § En ansökan om inteckning skall göras skriftligen av ägaren av
skeppet eller skeppsbygget. Den skall innehålla uppgift om det
skepp eller det bygge som avses och det belopp på vilket
inteckningen skall lyda.

En begäran om inteckningsförnyelse skall göras skriftligen av
skeppsägaren eller pantbrevets innehavare. Pantbrevet skall ges in
om det inte är skeppsägaren som begär förnyelsen.

24 § En ansökan om inteckning skall avslås om
1. bestämmelserna i 23 § första stycket inte har iakttagits,
2. ansökan strider mot 1 §,
3. ansökan strider mot sådan på grund av förvärvsvillkor mot
sökanden gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över
egendomen, som har förts in i fartygsregistrets skepps- eller
skeppsbyggnadsdel eller förs in i det samma inskrivningsdag som
inteckningen söks, och ansökan inte medgetts av den till vars
förmån inskränkningen gäller,
4. skeppet eller skeppsbygget skall avregistreras,
5. sökanden eller, om skeppet eller bygget ägs av flera, någon av
sökandena är i konkurs eller försätts i konkurs samma
inskrivningsdag som inteckningen söks och det inte visas att
skeppet, bygget eller andelen inte hör till konkursboet,
6. skeppet, bygget eller en andel i eller en villkorlig äganderätt till
sådan egendom har blivit föremål för kvarstad, betalningssäkring
eller utmätning och ett ärende som rör anteckning om åtgärden har
tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, om
inte i fråga om kvarstad ansökan har medgetts av
kronofogdemyndigheten, eller
7. skeppet, bygget eller en andel i eller en villkorlig äganderätt till
sådan egendom har frångått sökanden genom exekutiv försäljning.

Om ett ärende som rör inskrivning av sökandens förvärv har
skjutits upp, skall behandlingen av inteckningsansökan skjutas upp
på motsvarande sätt. Lag (2001:384).

25 § Om det inte finns något hinder enligt 24 §, ska
inteckning beviljas och pantbrev utfärdas på grund av
inteckningen.

Bestämmelser om utfärdande av ett nytt pantbrev i stället för
ett pantbrev som dödats finns i lagen (2011:900) om dödande
av förkommen handling. Lag (2015:256).

26 § En begäran om inteckningsförnyelse skall avslås om 23 § andra
stycket inte har iakttagits.

27 § En inteckning som skulle medföra lika företrädesrätt som en
annan inteckning skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den
andra inteckningen, om sökanden begär det. En inteckning som
sätts efter en annan skall gälla efter en inteckning med lika rätt som
eller med bättre rätt än denna även om detta inte anges i beslutet.

28 § Ett pantbrev får på ansökan av skeppets eller skeppsbyggets
ägare och efter medgivande av pantbrevets innehavare bytas ut mot
två eller flera nya pantbrev (utbyte). På begäran skall därvid
pantbrevens inbördes företrädesrätt bestämmas. Härvid skall 27 § andra meningen tillämpas.

29 § Inteckningar som gäller i samma myntslag och har inbördes
lika rätt eller gäller omedelbart efter varandra får på ansökan av
skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av
pantbrevens innehavare föras samman till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med den förmånsrätt
som tillkommer den av de i sammanföringen ingående
inteckningarna som har sämsta rätt.

En inteckning som avses i första stycket skall förklaras gälla för ett
lägre belopp än det som de sammanförda inteckningarna sammanlagt uppgår
till, om sökanden begär det och pantbrevens innehavare medger det.

30 § En inteckning får på ansökan av skeppets eller skeppsbyggets
ägare och efter medgivande av pantbrevets innehavare sättas ned
efter en annan inteckning (nedsättning). En inteckning som sätts
ned efter en annan gäller efter inteckning med lika rätt som eller
bättre rätt än denna även om detta inte anges i beslutet.

31 § På ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter
medgivande av pantbrevets innehavare får en inteckning dödas (dödning).

Bestämmelser om dödning av inteckning när pantbrevet har
förkommit finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen
handling.

32 § När en innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd
som avses i 28--31 §§ skall pantbrevet ges in.

33 § På ansökan av ett pantbrevs innehavare skall innehavet
antecknas i fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel. Är
någon annan antecknad som innehavare skall registermyndigheten,
sedan det nya innehavet har antecknats, avföra den tidigare
anteckningen och underrätta den vars innehav var antecknat. Om det
kan antas att sökanden inte har pantbrevet, skall föreläggande
meddelas honom att visa upp detta.

Anmäler den vars innehav antecknats att innehavet har upphört,
skall anteckningen avföras.

Om en ansökan enligt första stycket inte har gjorts när ett pantbrev
skall utfärdas eller det inte finns en ny sådan ansökan när
anteckning om innehav avförs, skall skeppets eller skeppsbyggets
ägare antecknas som innehavare. Lag (2001:384).

34 § Om en inteckning har förfallit enligt 16 §, skall det antecknas i
fartygsregistret skeppsdel.

I registret skall anteckning göras om inverkan på inteckning av
exekutiv försäljning. Lag (2001:384).

35 § Om ett skeppsbygge avförs ur fartygsregistrets skeppsbyggnadsdel och
i stället förs in i fartygsregistrets skeppsdel som skepp, skall en
inteckning som gäller i bygget och en införing som rör inteckningen
föras över till fartygsregistrets skeppsdel. Lag (2001:384).

SJÖPANTRÄTT

Sjöpanträtt i fartyg

36 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Sjöpanträtt i fartyg gäller till säkerhet för en sådan fordran mot
redaren som kan hänföras till fartyget och som avser
1. lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller någon annan
ombordanställd på grund av dennes anställning på fartyget,
2. hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift,
3. ersättning med anledning av personskada som uppkommit i
omedelbart samband med fartygets drift,
4. ersättning med anledning av sakskada som uppkommit i
omedelbart samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen
inte kan grundas på avtal, och
5. bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag till
gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller inte i fråga om en fordran på ersättning
för atomskada.

Sjöpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot sådan fartygets
ägare som inte är redare, eller mot den som i egenskap av
befraktare eller i annan egenskap har hand om fartygets drift i
redarens ställe.

36 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Sjöpanträtt i fartyg gäller till säkerhet för en sådan
fordran mot redaren som kan hänföras till fartyget och som
avser
1. lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller någon
annan ombordanställd på grund av dennes anställning på
fartyget,
2. hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift,
3. ersättning med anledning av personskada som uppkommit i
omedelbart samband med fartygets drift,
4. ersättning med anledning av sakskada som uppkommit i
omedelbart samband med fartygets drift, förutsatt att
fordringen inte kan grundas på avtal, och
5. bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag
till gemensamt haveri.

Första stycket 3 och 4 gäller inte i fråga om en fordran på
ersättning för radiologisk skada.

Sjöpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot sådan
fartygets ägare som inte är redare, eller mot den som i
egenskap av befraktare eller i annan egenskap har hand om
fartygets drift i redarens ställe. Lag (2010:976).

37 § Om förmånsrätt som följer med sjöpanträtt finns
bestämmelser i förmånsrättslagen (1970:979).

De fordringar som har tagits upp i 36 § första stycket har inbördes
företräde till betalning efter nummerordningen där. En fordran
som avses i 5 har dock företräde framför en fordran som avses i 1--4 och som har uppkommit tidigare.

Fordringar under samma punkt har inbördes lika rätt om inte annat
följer av andra stycket. En fordran som avses i 5 går dock före en
annan sådan fordran som har uppkommit tidigare.

38 § Utom i fall som avses i 41 § häftar sjöpanträtt vid fartyget med
oförändrad förmånsrätt även om fartyget övergår till en ny ägare
eller dess registrering ändras.

39 § Den som bygger, bygger om eller reparerar ett fartyg åt någon
annan får hålla kvar egendomen till säkerhet för sin fordran på
köpeskillingen eller annan ersättning.

I fråga om rätt att i vissa fall sälja egendomen, att ta ut fordringen
ur köpeskillingen och att bortskaffa egendomen finns bestämmelser
i lagen (1985:982) om näringsidkares rätt att sälja saker som inte
har hämtats. Dessa bestämmelser skall tillämpas även på övriga fall
som avses i första stycket.

Om förmånsrätt som följer med rätten att hålla kvar egendomen
finns bestämmelser i förmånsrättslagen (1970:979).

40 § Sjöpanträtt i fartyg upphör när ett år har förflutit från det att
fordringen uppkom, om inte före utgången av denna tid kvarstad
eller utmätning, som sedermera åtföljs av exekutiv försäljning av
fartyget, blivit säkerställd. Preskriptionstiden får inte förlängas
eller avbrytas men skall inte löpa medan det finns laga hinder mot
att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för borgenärens
fordran.

Vad i första stycket sägs om verkan av en säkerställd utmätning
gäller också när ett fartyg skall säljas exekutivt under konkurs eller
enligt 1 kap. 10 § andra stycket, om försäljning har begärts och
fartyget har tagits ur drift.

För en fordran som är förenad med sjöpanträtt i ett fartyg får
domstol besluta om kvarstad på fartyget enligt 15 kap. 1 § rättegångsbalken även om det inte finns risk för att motparten
undandrar sig att betala skulden.

41 § Om ett fartyg säljs exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och
retentionsrätt i fartyget sedan försäljningen har vunnit laga kraft
och köpeskillingen har betalats.

Borgenärerna har rätt till betalning ur köpeskillingen i den ordning
som gäller för utmätt egendom. En fordran som är förenad med
sjöpanträtt får därvid bevakas till fullt belopp trots bestämmelserna
i 9 kap. om ansvarsbegränsning men ger inte utdelning över det
belopp som högst skall betalas enligt dessa bestämmelser.

En exekutiv försäljning av fartyg i en främmande stat skall
erkännas med den verkan som anges i första stycket, om fartyget
fanns inom den statens jurisdiktionsområde samt försäljningen har
verkställts i enlighet med den statens lag och i överensstämmelse
med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om
sjöpanträtt och fartygshypotek.

42 § Bestämmelserna om sjöpanträtt i fartyg skall också tillämpas
på fartyg under byggnad sedan bygget sjösatts.

Sjöpanträtt i last

43 § Sjöpanträtt i inlastat gods gäller till säkerhet för
1. fordran på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri eller
annan kostnad som skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap. 40 § och 17 kap. 6 §),
2. fordran på grund av att en transportör, bortfraktare eller
befälhavare med stöd av behörighet enligt denna lag har slutit avtal
eller vidtagit någon annan åtgärd för lastens behov samt en
lastägares fordran på ersättning för gods som sålts för någon annan
lastägares räkning, och
3. en transportörs eller bortfraktares fordran på grund av
fraktavtalet om den kan göras gällande mot den som kräver att
godset skall lämnas ut.

44 § Om förmånsrätt som följer med sjöpanträtt finns bestämmelser i
förmånsrättslagen (1970:979).

De fordringar som har tagits upp i 43 § har inbördes företräde till
betalning efter nummerordningen där. Fordringar under samma
punkt har inbördes lika rätt. En fordran som avses i 1 eller 2 går
dock före en fordran under samma punkt som härrör av en annan
händelse och som har uppkommit tidigare.

45 § Utlämnas gods som utgör säkerhet för en fordran eller säljs
gods för fartygets eller lastens behov, upphör sjöpanträtten i godset.

Om gods säljs exekutivt upphör sjöpanträtten i godset sedan
försäljningen har vunnit laga kraft och köpeskillingen har betalats.

Den som utan borgenärens tillstånd har lämnat ut gods som enligt
vad han insett eller bort inse utgjorde säkerhet för en fordran,
svarar för vad som till följd av detta inte kan ersättas ur godset. Sådan ansvarighet har även mottagaren, för en fordran för vilken
han annars inte skulle svara personligen, om han hade kännedom
om fordringen när godset lämnades ut.

46 § Sjöpanträtt i inlastat gods upphör när ett år har förflutit från
det att fordringen uppkom, om inte före utgången av denna tid
antingen talan väckts i laga ordning eller kvarstad eller utmätning,
som sedermera åtföljs av exekutiv försäljning av godset, blivit
säkerställd. Preskriptionstiden skall inte löpa medan det finns laga
hinder mot att godset beläggs med kvarstad eller utmäts för
borgenärens fordran.

Om en fordran har kommit under behandling av dispaschör, anses
att talan om fordringen har blivit väckt.

Vad i första stycket sägs om verkan av en säkerställd utmätning
gäller också när gods skall säljas exekutivt under konkurs, om
försäljning har begärts och godset har tagits om hand, förseglats
eller märkts av kronofogdemyndigheten.

Gemensamma bestämmelser om sjöpanträtt

47 § Om en borgenär har sjöpanträtt i flera panter, utgör varje pant
säkerhet för fordringens hela belopp.

Får borgenären betalt ur en pant för större del av sin fordran än
som belöper på den panten efter det inbördes förhållandet mellan
panternas värden vid tiden för panträttens uppkomst, inträder
pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till övriga
panter. I pantägarens ställe och med företräde framför honom
inträder den borgenär, för vars fordran panten utgjorde säkerhet
särskilt, i den mån panten på grund av den andre borgenärens krav
inte räcker till betalning av hans fordran.

48 § Sjöpanträtt består även om fordringen överlåts eller tas i
anspråk genom utmätning eller på annat sätt övergår till någon annan. Lag (1995:314).

49 § Sjöpanträtt omfattar inte ersättning som på grund av
försäkring eller av någon annan anledning utgår för skada på fartyg
eller last.

Rätt till betalning som är förenad med retentionsrätt enligt 39 § får
göras gällande i ersättning som på grund av försäkring eller av
någon annan anledning utgår för skada på det fartyg eller det
fartygsbygge som är föremål för retentionsrätten.

50 § Talan om betalning ur fartyg eller last för en fordran som är
förenad med sjöpanträtt får väckas mot pantägaren eller
befälhavaren. Vad gäller last får sådan talan dock inte väckas mot
befälhavaren av fartygets ägare eller redare eller den som i egenskap
av befraktare eller i annan egenskap har hand om fartygets drift i
redarens ställe.

51 § När en sådan sjöpanträtt eller retentionsrätt i fartyg som avses
i detta kapitel åberopas inför svensk myndighet skall svensk lag
tillämpas.

Om en annan sjöpanträtt, retentionsrätt eller liknande rättighet i
fartyg åberopas, skall den prövas enligt lagen i den stat där fartyget
är registrerat. Rättigheten skall dock stå tillbaka för sjöpanträtt
eller retentionsrätt enligt detta kapitel eller hypotek som
överensstämmer med 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt
och fartygshypotek. Rättigheten får i övrigt inte medföra bättre rätt
än den rättighet enligt detta kapitel som den närmast motsvarar.

52 § Bestämmelserna i 51 § skall också tillämpas på fartyg under
byggnad sedan bygget sjösatts. För tiden innan dess gäller lagen i
den stat där fartyget byggs.


4 kap. Om kvarstad på fartyg i internationella rättsförhållanden

1 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Bestämmelserna i detta kapitel gäller kvarstad på fartyg för
anspråk som i Sverige eller ett annat land är eller kan bli föremål
för rättegång i tvistemål eller för talan om enskilt anspråk i
brottmål. Bestämmelserna gäller dock inte kvarstad för fordringar
som avser skatter eller avgifter till stat eller kommun.

Bestämmelserna gäller för fartyg som är införda i det svenska
fartygsregistrets skeppsdel eller ett motsvarande utländskt
fartygsregister. Bestämmelserna gäller dock inte för svenska skepp,
om sökanden har hemvist eller sitt huvudsakliga driftställe i
Sverige.

I lagen (1938:470) med vissa bestämmelser om främmande
statsfartyg m. m. finns bestämmelser om att kvarstad inte får läggas
på vissa fartyg. Kvarstad får inte heller läggas på fartyg som ägs
eller uteslutande används av svenska staten. Lag (2001:384).

1 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Bestämmelserna i detta kapitel gäller kvarstad på fartyg
för anspråk som i Sverige eller ett annat land är eller kan
bli föremål för rättegång i tvistemål eller för talan om
enskilt anspråk i brottmål. Bestämmelserna gäller dock inte
kvarstad för fordringar som avser skatter eller avgifter till
stat eller kommun.

Bestämmelserna gäller för fartyg som är införda i det svenska
fartygsregistrets skeppsdel eller ett motsvarande utländskt
fartygsregister. Bestämmelserna gäller dock inte för svenska
skepp, om sökanden har hemvist eller sitt huvudsakliga
driftställe i Sverige.

I lagen (1938:470) med vissa bestämmelser om främmande
statsfartyg m. m. finns bestämmelser om att kvarstad inte får
läggas på vissa fartyg.

I lagen (2009:1514) om immunitet för stater och deras egendom
finns bestämmelser om när kvarstad får läggas på ett fartyg
som ägs eller drivs av en stat.

Kvarstad får inte läggas på fartyg som ägs eller uteslutande
används av svenska staten. Lag (2009:1515).

2 § Vad som i allmänhet gäller om kvarstad på fartyg gäller också
för kvarstad enligt detta kapitel, om något annat inte föreskrivs i
kapitlet.

3 § Ett fartyg får beläggas med kvarstad endast för en sjöfordran.

Med sjöfordran avses i detta kapitel ett anspråk som grundar sig på
någon av följande omständigheter:
1. skada som har orsakats av ett fartyg genom sammanstötning eller
på något annat sätt,
2. dödsfall eller personskada som har orsakats av ett fartyg eller
som har inträffat i samband med driften av ett fartyg,
3. bärgning,
4. skeppslegoavtal,
5. avtal som rör befordran av gods med ett fartyg på grundval av
certeparti, konossement eller liknande,
6. förlust av eller skada på gods inklusive resgods under befordran
med fartyg,
7. gemensamt haveri,
8. bodmeri,
9. bogsering,
10. lotsning,
11. leverans av varor eller materiel för ett fartygs drift eller
underhåll,
12. byggande, reparation eller utrustande av ett fartyg eller
kostnader för dockning,
13. lön eller annan gottgörelse till befälhavaren eller annan
ombordanställd på grund av dennes anställning på fartyget,
14. befälhavares utlägg samt utlägg som gjorts av avsändare,
befraktare eller avlastare eller agenter för fartygets eller dess ägares
räkning,
15. tvist om äganderätten till ett fartyg,
16. tvist mellan delägare till ett fartyg om äganderätten eller
besittningen till fartyget eller driften av eller intäkterna från detta,
17. panträtt på grund av inteckning eller annan på avtal grundad
panträtt i fartyg.

4 § Kvarstad får läggas på det fartyg som sjöfordran hänför sig till.

Om en sjöfordran grundar sig på någon omständighet som avses i 3 § andra stycket 1--14, får kvarstad i stället läggas på ett annat fartyg
som tillhör den som vid tiden för sjöfordrans uppkomst var ägare
av det fartyg som sjöfordran hänför sig till.

Om någon annan än fartygets ägare är ansvarig för en sjöfordran
enligt andra stycket, får kvarstad i stället läggas antingen på det
fartyg som sjöfordran hänför sig till eller på ett annat fartyg som
tillhör gäldenären.

5 § Ett fartyg får beläggas med kvarstad endast om fartyget i Sverige
kan utmätas för sjöfordran. Avser sjöfordran någon annan
förpliktelse än betalningsskyldighet, skall vad som nu sagts om
utmätning i stället gälla annan verkställighet än verkställighet av
kvarstad på fartyget.

6 § Kvarstad på ett fartyg får beviljas endast en gång för en och
samma sjöfordran.

Om borgen eller någon annan säkerhet för en sjöfordran har ställts
till befrielse från kvarstad, får kvarstad inte beviljas för samma
sjöfordran. Kvarstad får dock beviljas, om borgenären visar att den
ställda säkerheten har upphört att gälla eller att det annars finns
särskilda skäl för kvarstad.

7 § Ett fartyg som är belagt med kvarstad skall hindras att avgå.

Om kvarstad har beviljats för en sjöfordran som grundar sig på
sådana omständigheter som avses i 3 § andra stycket 15 eller 16, får
domstolen dock
1. tillåta den som har fartyget i sin besittning att mot borgen eller
annan säkerhet nyttja fartyget, eller
2. bestämma om fartygets användning på andra villkor.

8 § Om kvarstad på egendom som en ombordanställd fört ombord
på ett fartyg finns bestämmelser i 22 kap. 1 §.

Avdelning II Rederi


5 kap. Om partrederi

1 § Ett partrederi föreligger om flera har kommit överens om att
under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med ett eget
fartyg. Anmälan om ett partrederiavtal får göras hos
registermyndigheten, som skall anteckna anmälningen i den registerdel
där fartyget är infört eller, om det inte är registrerat, genast kungöra
den. Närmare föreskrifter om anmälnings- och
kungörelseförfarandet meddelas av regeringen.

För de förpliktelser som uppkommer för partrederiet efter det att
rederiavtalet har anmälts till registermyndigheten svarar varje
redare endast i förhållande till sin andel i fartyget om han inte har
åtagit sig större ansvarighet. För tidigare uppkomna
rederiförpliktelser svarar redarna solidariskt. I fråga om
betalningsansvar för vattenföroreningsavgift enligt 8 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg gäller 8 kap. 2 § andra stycket nämnda lag. I fråga om betalningsansvar
enligt lagen (1986:371) om flyttning av fartyg i allmän hamn gäller 5 § andra stycket andra meningen den lagen.

I fråga om redarnas inbördes rättigheter och skyldigheter gäller
bestämmelserna i 2--18 §§ i den mån något annat inte har avtalats. Lag (2001:384).

2 § För ett partrederi får en huvudredare väljas. Till
huvudredare får utses
1. en fysisk person som är medborgare i ett land inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,
2. en svensk juridisk person, eller
3. en juridisk person som har bildats enligt lagstiftningen i
ett land inom samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt
huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom
samarbetsområdet. Lag (1997:266).

3 § Huvudredaren är behörig att på samtliga redares vägnar företa
de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför, att väcka
och utföra talan i sak som rör rederiet samt att i övrigt företräda
redarna inför domstolar och andra myndigheter i sådan sak. Huvudredaren får inte utan medredarnas samtycke överlåta
fartyget eller upplåta panträtt i det eller bortfrakta det för en
längre tid än ett år.

Om en huvudredare inte är vald, kan vilken som helst av redarna
sökas att svara även för de övriga i sak som rör rederiet.

4 § Huvudredaren skall på lämpligt sätt hålla redarna underrättade
om rederiets verksamhet. Han skall rådgöra med dem i alla viktiga
angelägenheter.

5 § Beslut i partrederiets angelägenheter fattas vid allmänt
sammanträde, till vilket var och en av redarna har kallats minst en
vecka i förväg genom rekommenderat brev eller telegram eller
telexmeddelande under sin senast kända adress. Kallelsen skall
innehålla upplysning om vad som skall behandlas på
sammanträdet.

Allmänt sammanträde krävs inte för ett beslut som samtliga redare
biträder eller som är så brådskande att det inte kan anstå till dess
ett sådant sammanträde kan hållas.

6 § På en redares begäran skall protokoll föras över vad som
förekommer av vikt vid ett allmänt sammanträde. En redare, som
har uteblivit från ett allmänt sammanträde eller av någon annan
anledning inte har deltagit i ett beslut, skall underrättas om vad
som beslutats.

7 § Vid omröstning räknas varje redares röstetal efter hans andel i
fartyget. Om något annat inte följer av tredje stycket, gäller som
beslut den mening som har fått det högsta röstetalet. Vid lika
röstetal gäller den mening som huvudredaren biträder. Val av
huvudredare skall dock avgöras genom lottning, om flera fått lika
röstetal.

Ett beslut vid allmänt sammanträde är bindande för en redare som
har uteblivit från sammanträdet.

Ett beslut, som har fattats i en annan ordning än vid ett allmänt
sammanträde eller som innebär att rederiet skall upplösas, gäller
endast om det biträds av redare som tillsammans äger mer än
hälften i fartyget. Ett beslut, som strider mot rederiavtalet eller på
något annat sätt mot rederiets ändamål och som inte avser rederiets
upplösning, gäller endast om samtliga redare är eniga.

8 § Huvudredaren kan när som helst skiljas från sitt uppdrag genom
ett beslut enligt 5 och 7 §§. En huvudredare som själv äger minst
hälften i fartyget kan på en medredares talan av domstol skiljas från
uppdraget, om det finns giltig anledning.

9 § Huvudredaren svarar för att rederiets bokföring fullgörs enligt
lag och annan författning. Han skall inför redarna redovisa sin
förvaltning av rederiets angelägenheter. Redovisningen skall avse
kalenderår och avges inom två månader efter årets utgång.

Redovisningen skall avges skriftligen till varje redare. För
granskning av redovisningen har redare rätt att ta del av rederiets
räkenskapshandlingar.

Om en redare vill klandra redovisningen, skall han väcka talan vid
domstol inom sex månader från det att han fått del av den. En
redare som försummar detta har förlorat sin rätt till klander, om
inte huvudredaren har förfarit svikligt.

10 § Varje redare skall bidra till utgifterna för rederiets verksamhet
i förhållande till sin andel i fartyget. Om en redare trots uppmaning
inte betalar sitt bidrag till beslutad utgift och huvudredaren eller en
annan redare lägger ut beloppet, skall den betalningsskyldige
redaren betala ränta på det förskotterade beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635).

11 § Vinst och förlust av rederiets verksamhet fördelas mellan
redarna i förhållande till deras andelar. Ett överskott som inte
behövs för rederiets utgifter skall delas ut.

Den som enligt 10 § förskotterat bidrag för en annan har rätt att i
avräkning på sin fordran lyfta utdelning som belöper på den andres
andel.

12 § Om en andel i fartyget övergår till någon annan, skall
förvärvaren eller hans fångesman genast underrätta huvudredaren
och övriga redare om detta.

Om en redare har blivit medborgare i en främmande stat, skall han
genast underrätta huvudredaren och övriga redare om detta.

13 § En redare har rätt att lösa till sig en andel i fartyget som på
något annat sätt än genom förvärv vid en exekutiv försäljning eller
offentlig auktion har övergått till någon annan än en medredare. Lösningsrätten gäller dock inte mot en medredares make,
avkomling eller avkomlings make. En redare som vill utöva sin
lösningsrätt skall meddela förvärvaren detta inom en månad från
det att han underrättades om förvärvet. Försummas detta är
lösningsrätten förfallen.

Om flera redare gör sin lösningsrätt gällande, skall den utövas i
förhållande till deras andelar.

Lösensumman skall motsvara andelens fulla värde.

14 § En redare, vars andel i fartyget har övergått till någon annan,
blir inte fri från ansvarighet mot de övriga redarna för de
förpliktelser som han hade vid övergången. Inte heller blir han fri
från ansvarighet mot dem för därefter uppkommande
rederiförpliktelser förrän huvudredaren eller samtliga redare har
underrättats om övergången.

Förvärvaren av andelen inträder i förhållande till de övriga redarna
genast i en redares alla rättigheter och skyldigheter. Han är på
samma sätt som sin fångesman bunden av de beslut som har
träffats och de åtgärder som vidtagits före övergången. De övriga
redarna får från hans utdelning räkna av en sådan fordran på
bidrag till rederiets verksamhet som gäller mot fångesmannen.

Den nye redaren svarar i förhållande till tredje man endast för de
rederiförpliktelser som uppkommer efter andelsövergången. Innan
inskrivning har sökts för förvärvet eller anmälan har gjorts om
detta svarar även hans fångesman för sådana rederiförpliktelser i
förhållande till tredje man som varken kände till eller borde ha känt
till andelsövergången. Bestämmelserna i 1 § första stycket andra
och tredje meningarna har motsvarande tillämpning.

15 § Om inte annat följer av 16 §, skall rederiet upplösas sex
månader efter det att en redare begärt det hos medredarna.

På begäran av en redare skall rederiet omedelbart upplösas om
1. fartyget utan redarens åtgärd eller samtycke har upphört att vara
svenskt och lösningsrätt inte kan utövas enligt 13 §,
2. huvudredaren har skilts från sitt uppdrag av domstol,
3. en medredare inte kan fullgöra sina förpliktelser som redare, eller
4. rederiet förvaltas på ett sådant sätt att redarens rätt kränks.

16 § En redare har rätt att lösa ut en medredare som enligt 15 § första stycket har begärt att rederiet skall upplösas eller till vilken
en upplösningsgrund enligt 15 § andra stycket hänför sig. Den som
vill utöva sin utlösningsrätt skall meddela medredaren detta inom
en månad från det att han fått del av dennes begäran om
upplösning enligt 15 § första stycket eller han fått kännedom om att
en upplösningsgrund enligt samma paragraf andra stycket hade
inträtt. Försummas detta är utlösningsrätten förfallen.

Bestämmelserna i 13 § andra och tredje styckena skall också
tillämpas.

17 § Vid upplösning av ett partrederi skall fartyget säljas.

Om redarna inte enas om försäljningsorten, bestäms den av en god
man som utses enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Enas
de inte om sättet för försäljningen, skall denna ske på offentlig
auktion. Därvid skall lagen om samäganderätt tillämpas, om
försäljningen skall ske i Sverige.

När lagen om samäganderätt tillämpas skall tingsrätten i fartygets
hemort vara laga domstol.

18 § Den som har en större andel i fartyget än hälften har rätt att
träda in som fartygets befälhavare, om han är behörig till det.

Är den som har större andel i fartyget än hälften befälhavare, skall
rätten på en annan delägares talan skilja honom från befattningen,
om det finns giltig anledning.


6 kap. Om befälhavare

1 § Befälhavaren skall innan en resa påbörjas se till att fartyget är
sjövärdigt enligt 1 kap. 9 §.

Under resan skall befälhavaren vaka över att fartyget hålls i
sjövärdigt skick efter vad som nu sagts.

Om fel eller brist i sjövärdigheten inte kan avhjälpas genast, skall
befälhavaren omedelbart underrätta redaren eller den som i
redarens ställe har befattning med fartyget.

2 § Befälhavaren skall se till att fartyget framförs och handhas på ett
sätt som är förenligt med gott sjömanskap.

Han skall känna till de påbud och föreskrifter om sjöfarten som
gäller för de farvatten som fartyget skall trafikera och på de orter
som det skall anlöpa.

3 § Om ett fartyg prejas av en behörig svensk civil eller militär
myndighet, är befälhavaren skyldig att lyda prejningen. Om det
efter prejning eller annars begärs av en behörig myndighet, är
befälhavaren också skyldig att låta fartyget visiteras. Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare
föreskrifter om prejning och visitering.

4 § Befälhavaren är ansvarig för att föreskrivna dagböcker förs på
fartyget. Bestämmelser om dagböcker finns i 18 kap.

Befälhavaren är skyldig att på fartyget medföra andra
skeppshandlingar och ett exemplar av denna lag enligt föreskrifter
som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Transportstyrelsen. Lag (2008:1311).

5 § Befälhavaren skall se till att lastning och lossning sker och att
resan utförs med tillbörlig skyndsamhet.

Innan befälhavaren påbörjar bärgning av ett fartyg eller av gods,
skall han noga överväga om detta är förenligt med hans
skyldigheter mot dem vilkas intressen han skall bevaka.

6 § Om fartyget råkar i sjönöd, är befälhavaren skyldig att göra allt
som står i hans makt för att rädda de ombordvarande och bevara
fartyget och lasten. Han skall, om det är möjligt, se till att
dagböcker och andra skeppshandlingar förs i säkerhet samt vidta
åtgärder för bärgning av fartyg och gods. Så länge som det finns
rimlig utsikt att fartyget kan räddas får befälhavaren inte överge det
utan att hans liv är i allvarlig fara.

Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all
hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om
det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de
ombordvarande. Om befälhavaren i annat fall får kännedom om att
någon är i sjönöd eller om han får kännedom om någon fara som
hotar sjötrafiken, är han under de förutsättningar som nyss angetts
skyldig att vidta åtgärder för att rädda den nödställde eller avvärja
faran i enlighet med de föreskrifter som regeringen meddelat för
sådana fall.

7 § Om befälhavaren är frånvarande eller har förfall, meddelar den
främste av de närvarande styrmännen de avgöranden som inte tål
uppskov.

Lämnar befälhavaren fartyget skall han underrätta den främste av
de närvarande styrmännen eller, om någon styrman inte är
närvarande, någon annan av besättningen och ge de föreskrifter
som behövs. När fartyget inte ligger förtöjt i hamn eller på en säker
ankarplats får befälhavaren inte lämna fartyget utan att det är
nödvändigt. Om fara hotar, får han inte vara borta från fartyget.

Avlider befälhavaren eller blir han på grund av sjukdom eller någon
annan tvingande anledning ur stånd att föra fartyget eller överger
han tjänsten, träder den främste av styrmännen i hans ställe till
dess en ny befälhavare har utsetts. I dessa fall skall redaren genast
underrättas.

8 § Befälhavaren är behörig att på redarens vägnar
1. företa rättshandlingar som avser bevarandet av fartyget eller
utförandet av resan,
2. träffa avtal om att på resan ta med gods och, på ett fartyg som är
avsett för det, passagerare, samt
3. väcka talan i mål som rör fartyget och utföra denna talan.

Medel för sådana ändamål som avses i första stycket får
befälhavaren vid behov skaffa genom lån eller genom att pantsätta
eller sälja gods som tillhör redaren eller, i nödfall, gods som ingår i
lasten. Om rättshandlingen inte var nödvändig är den ändå
bindande om tredje man var i god tro.

Befälhavaren skall underrätta redaren om åtgärder av vikt som han
ansett nödvändiga för fartygets eller de ombordvarandes säkerhet,
om resans förlopp, om de rättshandlingar som företagits under
resan och om allt annat som kan vara till nytta för redaren att
känna till. Innan en åtgärd av vikt vidtas bör befälhavaren inhämta
föreskrifter av redaren eller det ombud som denne har anvisat. Om
medel behövs för fartyget och redarens föreskrifter inte kan
avvaktas, skall befälhavaren skaffa medlen på det sätt som är
billigast för redaren.

9 § Befälhavaren skall under resan noggrant vårda lasten och i
övrigt bevaka lastägarens intressen.

Befälhavaren är behörig att, i enlighet med vad som gäller för en
transportör eller bortfraktare, företa rättshandlingar på lastägarens
vägnar samt väcka talan i mål som rör lasten och utföra denna
talan.

10 § Befälhavaren svarar inte för de förbindelser som han har ingått
på redarens eller lastägarens vägnar.

11 § Befälhavaren skall ersätta den skada som han genom fel eller
försummelse i tjänsten orsakar redaren, lastägaren eller någon
annan vars intressen han skall bevaka.

Skadestånd som befälhavaren enligt första stycket eller i övrigt skall
betala kan sättas ned efter vad som är skäligt med hänsyn till
beskaffenheten av det fel eller den försummelse som ligger honom
till last, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt. I fråga om
skadeståndsansvaret för en befälhavare som är arbetstagare gäller
dock 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).

12 § När redaren begär det skall befälhavaren avge redovisning. Om
redaren vill klandra redovisningen, skall han väcka talan inom sex
månader efter det att redovisningen mottogs. Klandras inte
redovisningen inom denna tid, har redaren förlorat sin talan, om
inte befälhavaren har förfarit svikligt.

I redovisningen skall befälhavaren tillgodoräkna redaren all
särskild ersättning som han har fått av avsändare, befraktare,
lastägare, leverantörer eller andra med vilka han har haft att göra i
egenskap av befälhavare.

13 § Om fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts av en utländsk
myndighet, skall befälhavaren genast underrätta närmaste svenska
utlandsmyndighet i den främmande staten och, i fråga om skepp,
registermyndigheten. Den utländska myndighetens bevis om åtgärden
skall, om det är möjligt, snarast sändas till registermyndigheten.

Första stycket tillämpas också när kvarstaden eller utmätningen
hävs.

14 § Befälhavaren på ett svenskt handelsfartyg, fiskefartyg
eller statsfartyg och befälhavaren på ett utländskt
handelsfartyg eller fiskefartyg på svenskt territorium ska
genast rapportera till den myndighet regeringen föreskriver
1. när någon i samband med fartygets drift har eller kan antas
ha avlidit eller har fått svår kroppsskada,
2. när någon ombordanställd i annat fall har eller kan antas
ha avlidit eller har fått svår kroppsskada,
3. när någon i annat fall än som avses i 1 och 2 har eller kan
antas ha drunknat från fartyget eller avlidit ombord och
begravts i sjön,
4. när allvarlig förgiftning har eller kan antas ha inträffat
ombord,
5. när fartyget har sammanstött med ett annat fartyg eller
stött på grund,
6. när fartyget har övergetts i sjön,
7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydelse
har eller kan antas ha uppkommit på fartyget eller lasten
eller på egendom utanför fartyget, eller
8. när förskjutning av någon betydelse har inträffat i lasten.

Regeringen får föreskriva att rapportering av händelser som är
av betydelse för sjösäkerheten ska ske också i andra fall än
som anges i första stycket.

Befälhavaren ska rapportera till Transportstyrelsen när, i
anledning av en händelse som har eller kan antas ha inträffat
i samband med fartygets drift, sjöförklaring ska hållas enligt 18 kap. 7 §.

Bestämmelser om befälhavarens skyldigheter vid sjöförklaring
finns i 18 kap. Lag (2011:547).

15 § Bestämmelser om befälhavarens skyldigheter vid
sammanstötning mellan fartyg finns i 8 kap. 4 §.

16 § Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att ta med sjöman
ombord på fartyget finns i 22 kap. 2 §.

Avdelning III Ansvar


7 kap. Allmänna bestämmelser om ansvar och
försäkringsskyldighet

Redarens ansvar

1 § Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, en medlem
av besättningen eller en lots orsakar genom fel eller
försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada
vållas av någon annan, när denne på redarens eller
befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Skadestånd enligt första stycket som redaren har betalat har
redaren rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Särskilda bestämmelser om ansvar och om inskränkning av en
redares ansvar finns i 9-10 a och 13-15 kap. Lag (2013:328).

Försäkringsskyldighet

2 § Redaren för ett svenskt fartyg med en dräktighet av minst 300 ska ha en försäkring, eller ställa en annan betryggande
säkerhet, som täcker det ansvar för redaren som omfattas av
rätt till ansvarsbegränsning enligt 9 kap. 1-4 §§, intill det
ansvarsbelopp som följer av 9 kap. 5 §. För fordringar med
anledning av personskada som har tillfogats fartygets egna
passagerare ska dock försäkringen eller säkerheten täcka
ansvaret intill ett belopp om 175 000 särskilda
dragningsrätter (SDR) multiplicerat med det antal passagerare
som fartyget enligt sitt certifikat har tillstånd att
befordra. Som försäkring anses också en betryggande
självförsäkring. Försäkringen eller säkerheten ska även täcka
fordran på ränta och ersättning för rättegångskostnader.

Skyldigheten enligt första stycket att ha en försäkring eller
ställa en annan säkerhet gäller även redaren för ett
utländskt fartyg med en dräktighet av minst 300, om fartyget
på svenskt sjöterritorium
1. används för någon annan verksamhet än transport,
2. anlöper eller lämnar hamn, eller
3. anlöper eller lämnar tilläggs- eller ankarplats.

Första och andra styckena gäller inte fartyg som ägs eller
brukas av en stat och som används uteslutande för
statsändamål.

Med fartygets dräktighet avses bruttodräktigheten beräknad
enligt bestämmelserna om skeppsmätning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention (SÖ 1979:6). Vad
som avses med SDR anges i 22 kap. 3 §. Lag (2015:256).

2 a § Redarens skyldighet enligt 2 § att ha en försäkring
eller ställa en annan säkerhet gäller inte sådana anspråk på
ersättning som omfattas av fartygsägarens motsvarande
skyldighet enligt 10 a kap. 11 eller 12 §. Skyldigheten
gäller inte heller sådana anspråk på ersättning som omfattas
av transportörens skyldighet att ha en försäkring eller
ställa en annan säkerhet enligt artikel 4a.1 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av
den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i
samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den
ursprungliga lydelsen, eller enligt artikel 4a.1 i 2002 års
Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och
deras resgods. Lag (2015:256).

Försäkringsbevis

3 § Befälhavaren ska ombord på fartyget medföra ett bevis om
att redarens skyldighet enligt 2 § är fullgjord.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om beviset. Lag (2012:353).


8 kap. Om skada genom fartygs sammanstötning

1 § Om två fartyg sammanstöter så att skada uppstår på det ena
fartyget eller på personer eller gods som finns ombord och
sammanstötningen är orsakad genom vållande på endera sidan,
skall den sidan ersätta skada och förlust som uppkommer därav.

Har sammanstötningen orsakats genom vållande på båda sidor,
skall dessa utge ersättning enligt förhållandet mellan de på ömse
sidor gjorda felen. Om omständigheterna inte ger stöd för någon
viss fördelning skall vardera sidan ersätta hälften av skadan.

Vardera sidan svarar endast för sin del av ersättningen. För skada
på person svarar dock båda sidor solidariskt.

Om den ena sidan har betalat mer än sin del, får den sidan kräva
den andra på det överskjutande beloppet. Mot ett sådant krav kan
göras gällande samma rätt till befrielse från eller begränsning av
ansvarighet som hade kunnat åberopas mot den skadelidande enligt
denna lag eller en motsvarande främmande lag eller enligt förbehåll
som är förenligt med den tillämpliga lagen. Ett förbehåll får dock
inte åberopas till befrielse från eller begränsning av ansvarighet
utöver vad som följer av bestämmelserna i 13--15 kap. eller
motsvarande bestämmelser i den främmande lagen.

Vid bedömandet av frågan om vållande till en sammanstötning
skall särskilt beaktas om tiden medgav övervägande eller inte.

2 § Om en sammanstötning har inträffat genom en olyckshändelse
eller om det inte kan utredas att den orsakats av vållande på endera
sidan, svarar vardera sidan för sin skada.

3 § Bestämmelserna i denna lag om sammanstötning mellan fartyg
skall tillämpas även när till följd av ett fartygs manövrering eller på
liknande sätt skada orsakas på ett annat fartyg eller på personer
eller gods som finns ombord på det, utan att fartygen sammanstöter.

4 § Om ett fartyg har sammanstött med ett annat fartyg är det
befälhavarens skyldighet att lämna det andra fartyget och de
ombordvarande där all behövlig och möjlig hjälp för räddning ur
den uppkomna faran, om det kan ske utan allvarlig fara för det
egna fartyget och de ombordvarande. Han skall också för det andra
fartygets befälhavare uppge namnet på det egna fartyget och dess
hemort samt den ort eller den hamn varifrån det kommer och den
dit det skall gå.


9 kap. Om ansvarsbegränsning

1 § Redaren har rätt att enligt bestämmelserna i detta kapitel
begränsa sin ansvarighet. Samma rätt har en sådan ägare av ett
fartyg som inte är redare, den som i redarens ställe har hand om
fartygets drift, fartygets befraktare, godsets avsändare samt var och
en som utför tjänster i omedelbart samband med bärgning. Med
bärgning avses även åtgärder enligt 2 § första stycket 4, 5 och 6.

Om ansvar görs gällande mot någon för vilken redaren eller någon
annan person som avses i första stycket svarar, har även denne rätt
att begränsa sin ansvarighet enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Den som på grund av ansvarighetsförsäkring svarar för en fordran
som är föremål för begränsning har rätt att begränsa sin ansvarighet
i samma utsträckning som försäkringshavaren.

2 § Om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel,
föreligger rätt till ansvarsbegränsning, oavsett grunden för
ansvarigheten, beträffande fordringar med anledning av
1. person- eller sakskada, om skadan har uppkommit ombord på
fartyget eller i omedelbart samband med fartygets drift eller med
bärgning,
2. skada på grund av dröjsmål vid befordran till sjöss av gods,
passagerare eller deras resgods,
3. annan skada, om den har orsakats av intrång i en rättighet som
inte grundar sig på avtal och den har uppkommit i omedelbart
samband med fartygets drift eller med bärgning,
4. åtgärder för att lyfta, avlägsna, förstöra eller oskadliggöra ett
fartyg, inbegripet allt som finns eller har funnits ombord, som har
sjunkit, strandat, övergetts eller blivit vrak,
5. åtgärder för att avlägsna, förstöra eller oskadliggöra fartygets
last, och
6. åtgärder för att avvärja eller begränsa skada för vilken
ansvarsbegränsning gäller, och skada som har orsakats av sådana
åtgärder.

Har den som får begränsa sitt ansvar en motfordran mot
borgenären och grundar sig fordringen och motfordringen på en
och samma händelse, skall begränsningen avse endast den del av
fordringen som överstiger motfordringen.

3 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande
1. en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i 16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad
ersättning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,
2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 § och 2 § första och andra styckena,
3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller
en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av
ansvarighet för atomskada,
4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,
5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller
den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars
skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,
och
6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader. Lag (1995:1314).

3 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande
1. en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som
avses i 16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på
avtal grundad ersättning för åtgärder som avses i 2 § första
stycket 4, 5 eller 6,
2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 § och 2 § första och andra styckena,
3. en fordran som är underkastad en internationell konvention
eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder
begränsning av ansvar för radiologisk skada,
4. en fordran med anledning av radiologisk skada orsakad av
atomfartyg,
5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots
eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första
stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets
drift eller med bärgningen, och
6. en fordran på ränta eller ersättning för
rättegångskostnader. Lag (2010:976).

4 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte för den som
visas själv ha vållat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt att sådan skada sannolikt skulle
uppkomma.

5 § Om rätt till ansvarsbegränsning föreligger, ska
ansvarsbeloppen bestämmas på följande sätt.
1. För fordringar med anledning av personskada som har
tillfogats fartygets egna passagerare är ansvarsgränsen 250 000 särskilda dragningsrätter (SDR) multiplicerat med
det antal passagerare som fartyget enligt sitt certifikat
har tillstånd att befordra.
2. För andra fordringar med anledning av personskada är
ansvarsgränsen 3,02 miljoner SDR, om fartygets dräktighet
inte överstiger 2 000. Är dräktigheten högre, höjs
ansvarsgränsen

för varje dräktighetstal från 2 001 till 30 000 med 1 208 SDR,
för varje dräktighetstal från 30 001 till 70 000 med 906 SDR,
och

för varje dräktighetstal över 70 000 med 604 SDR.
3. För andra slag av fordringar samt fordringar som avses i 2, i den utsträckning de inte tillgodoses med de belopp som
anges där, är ansvarsgränsen 1,51 miljoner SDR, om fartygets
dräktighet inte överstiger 2 000. Är dräktigheten högre, höjs
ansvarsgränsen

för varje dräktighetstal från 2 001 till 30 000 med 604 SDR,
för varje dräktighetstal från 30 001 till 70 000 med 453 SDR,
och

för varje dräktighetstal över 70 000 med 302 SDR.
4. Ansvarsgränserna i 1-3 gäller summan av alla fordringar
som på grund av en och samma händelse har uppkommit mot
redaren, ägare av fartyg som inte är redare, den som i
redarens ställe har hand om fartygets drift, fartygets
befraktare, godsets avsändare samt mot någon som dessa svarar
för.
5. Ansvarsgränserna för bärgare som inte utför bärgning från
fartyg eller som uteslutande arbetar från det fartyg som
bärgningen avser, ska motsvara de ansvarsgränser som gäller
för fartyg med en dräktighet av 1 500. Ansvarsgränserna
gäller summan av alla fordringar som på grund av en och samma
händelse har uppkommit mot en sådan bärgare och mot någon som
bärgaren svarar för.
6. Vad som avses med fartygets dräktighet anges i 7 kap. 2 § fjärde stycket. Vad som avses med SDR anges i 22 kap. 3 §. Lag (2015:256).

6 § Varje ansvarsbelopp skall fördelas mellan borgenärerna i
förhållande till storleken av de styrkta fordringar av det slag som
ansvarsgränsen avser.

Om det belopp som avses i 5 § 2 inte räcker till för betalning av de
fordringar som anges där, skall återstoden av dessa fordringar
betalas ur det belopp som nämns i 5 § 3 med samma rätt som övriga
där angivna fordringar.

Har redaren eller någon annan, innan ansvarsbeloppet fördelats,
helt eller delvis betalat en fordran, inträder han i borgenärens rätt
intill det belopp som han har betalat.

Visar redaren eller någon annan att han senare kan bli skyldig att
helt eller delvis betala en fordran som han, om den hade betalats
före ansvarsbeloppets fördelning, skulle ha kunnat kräva åter ur
ansvarsbeloppet enligt tredje stycket, skall medel tills vidare
avsättas för att han senare skall kunna göra sin rätt gällande.

7 § Om det med anledning av en fordran av det slag som är föremål
för ansvarsbegränsning här i landet har väckts talan eller framställts
begäran om kvarstad eller andra rättsliga åtgärder, kan en
begränsningsfond upprättas. Fonden skall upprättas hos den
domstol där talan har väckts eller hos sjörättsdomstolen för den ort
där kvarstad eller andra rättsliga åtgärder har begärts.

En begränsningsfond anses upprättad med verkan för alla personer
som kan åberopa samma ansvarsgräns. Den är avsedd för betalning
endast av fordringar av det slag som ansvarsgränsen avser.

Sedan en begränsningsfond har upprättats i Sverige, får här i landet
talan om en fordran av det slag som är föremål för
ansvarsbegränsning väckas endast i begränsningsmål. Detta gäller
också talan om frågan huruvida den som har upprättat
begränsningsfonden har rätt till ansvarsbegränsning och om frågan
om fördelning av fonden.

Behörig att väcka talan i ett begränsningsmål är den som har
upprättat fonden, dennes försäkringsgivare och den som gör
gällande en fordran av det slag som är föremål för
ansvarsbegränsning.

Närmare bestämmelser om begränsningsfond och begränsningsmål
finns i 12 kap.

8 § Den som har gjort gällande en fordran mot en
begränsningsfond som har upprättats i Sverige eller i en annan
konventionsstat, kan inte med anledning av denna fordran
erhålla säkerhetsåtgärd eller utmätning avseende fartyg eller
någon annan egendom, som tillhör någon som fonden har verkan
för enligt 7 § andra stycket och som har rätt till
ansvarsbegränsning.

Sedan en begränsningsfond har upprättats här i landet eller i
Danmark, Finland eller Norge, kan säkerhetsåtgärd eller
utmätning avseende fartyg eller någon annan egendom som tillhör
någon som fonden har verkan för enligt 7 § andra stycket och
som har rätt till ansvarsbegränsning inte ske med anledning av
en fordran som kan göras gällande mot fonden. Har
säkerhetsåtgärd eller utmätning redan skett, skall åtgärden
hävas. Säkerhet som har ställts för att avvärja säkerhetsåtgärd
eller utmätning eller för att få en sådan åtgärd hävd skall
friges.

Har fonden upprättats i en annan konventionsstat än som avses i
andra stycket, kan rätten eller kronofogdemyndigheten avslå en
begäran om säkerhetsåtgärd eller utmätning, häva en
säkerhetsåtgärd eller utmätning som redan har skett eller frige
en säkerhet som har ställts. En begäran om säkerhetsåtgärd
eller utmätning skall alltid avslås och, om fonden har
upprättats innan en sådan åtgärd vidtagits eller säkerhet
ställts, åtgärden hävas och säkerheten friges, när fonden
upprättats i

a) den hamn där den händelse har inträffat på vilken fordringen
grundas eller, om händelsen inte har ägt rum i hamn, den första
hamn som fartyget har anlöpt efter händelsen, eller

b) landstigningshamnen, om fordringen avser personskada som har
drabbat en person ombord på fartyget, eller

c) lossningshamnen, om fordringen avser skada på fartygets
last.

Första och tredje styckena kan även tillämpas om det visas att
en fond som har upprättats i en stat som inte är
konventionsstat är jämställbar med en sådan begränsningsfond
som avses i 7 §.

Denna paragraf gäller endast om borgenären kan framställa krav
mot begränsningsfonden vid den domstol eller myndighet som
förvaltar fonden och han har möjlighet att av fondens medel få
ut vad som belöper på hans fordran och föra över det till ett
annat land. Lag (2004:651).

9 § Ansvarsbegränsning kan åberopas även om en begränsningsfond
inte upprättas.

Har talan väckts om en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning,
skall rätten, om någon begränsningsfond inte har upprättats, vid
tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel endast beakta den
fordran som målet gäller. Vill svaranden att även en annan fordran,
för vilken samma ansvarsbelopp gäller, skall beaktas vid
ansvarsbegränsningen, skall förbehåll om detta tas in i domen. En dom som inte innehåller förbehåll enligt andra stycket får
verkställas trots bestämmelserna i 8 §. Innehåller domen ett sådant
förbehåll kan den ändå verkställas, såvida inte en begränsningsfond
upprättas och kronofogdemyndigheten med tillämpning av 8 § finner att ansökningen om verkställighet skall avslås.

Om en begränsningsfond inte har upprättats, kan parterna
hänskjuta frågan om ansvarsbeloppets storlek och fördelning till
utredning och avgörande genom dispasch. Bestämmelser om talan
mot dispasch finns i 21 kap.

10 § Ansvarsgränserna för örlogsfartyg och andra fartyg, som
vid tiden för händelsen ägs eller brukas av en stat och
används uteslutande för statsändamål, får inte i något fall
understiga de gränser som gäller för ett fartyg med en
dräktighet av 5 000. Om en fordran avser ersättning för skada
som har orsakats av ett sådant fartygs särskilda egenskaper
eller användning, finns dock inte någon rätt till
ansvarsbegränsning. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte
fartyg som huvudsakligen används för isbrytning eller
bärgning.

Ansvarsgränserna för ett fartyg som är byggt eller anpassat
för borrning efter havsbottnens naturtillgångar ska vara 36 miljoner SDR för fordringar som avses i 5 § 2 och 60 miljoner
SDR för fordringar som avses i 5 § 3, om fordringarna gäller
skada som har orsakats medan fartyget används i
borrningsverksamhet. För fordran på ersättning för oljeskada
gäller särskilda bestämmelser.

Flyttbara plattformar som är avsedda för utforskning eller
utvinning av havsbottnens naturtillgångar anses som fartyg
vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel. Ansvarsgränserna för sådana plattformar ska dock alltid
motsvara de belopp som anges i andra stycket. Lag (2012:353).

11 § När begränsning av ansvarighet åberopas inför svensk
domstol, skall 1-10 §§ tillämpas. Om det finns en fordran som
avses i 3 § 5 och är lagen i någon annan konventionsstat
tillämplig på tjänsteavtalet, skall dock frågan om och till
vilket belopp ansvarigheten är begränsad avgöras enligt den
lagen.

Bestämmelserna i 1-10 §§ hindrar inte tillämpningen av i övrigt
gällande regler om jämkning av en skadevållares ansvar.

Med konventionsstat förstås i detta kapitel en stat som är
bunden av 1996 års ändringsprotokoll till 1976 års konvention
om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar. Lag (2004:651).


10 kap. Om ansvar för oljeskada

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med

olja: beständig mineralolja som innehåller kolväte, såsom råolja,
eldningsolja, tjock dieselolja och smörjolja,
oljeskada: dels skada som orsakats av förorening genom olja från ett
fartyg och som uppkommit utanför fartyget, i fråga om försämring av
miljön dock endast utebliven vinst samt kostnader för rimliga
återställningsåtgärder som har vidtagits eller planeras, dels
kostnader för förebyggande åtgärder och skada som orsakats av sådana
åtgärder,
olycka: sådan händelse eller serie av händelser med samma ursprung
som orsakar en oljeskada eller framkallar ett allvarligt och
omedelbart förestående hot om en sådan skada,
förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för
att förhindra eller begränsa en oljeskada genom förorening och som
har vidtagits efter det att en olycka har inträffat,
ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller,
om registrering inte har skett, den som äger fartyget; i fråga om ett
fartyg som ägs av en stat och brukas av ett bolag, vilket i den
staten är registrerat som fartygets brukare, skall dock bolaget anses
som ägare,
1969 års ansvarighetskonvention: den i Bryssel den 29 november 1969 avslutade konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening
genom olja eller denna konvention som den har ändrats i London den 19 november 1976,
1992 års ansvarighetskonvention: 1969 års ansvarighetskonvention som
den har ändrats genom det i London den 27 november 1992 avslutade
ändringsprotokollet, och

konventionsstat: en stat som har tillträtt 1992 års
ansvarighetskonvention.

Vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel skall med fartyg
jämställas varje annan flytande anordning som används till sjöss. Lag (1995:1081).

Tillämpningsområde

2 § Detta kapitel tillämpas på oljeskador, som har uppkommit
i Sverige eller dess ekonomiska zon eller i en annan
konventionsstat eller dess ekonomiska zon och som har
orsakats av ett fartyg, vilket konstruerats eller anpassats
för att transportera olja som bulklast. I fråga om fartyg som
kan transportera både olja och annan last ska kapitlet
tillämpas endast när fartyget transporterar olja som bulklast
samt under resor som följer på en sådan transport. I
sistnämnda fall ska kapitlet dock inte tillämpas, om det
visas att fartyget inte har några rester kvar ombord från
transporten. Kapitlet tillämpas också på kostnader för
förebyggande åtgärder som har vidtagits, oavsett var det har
skett, för att förhindra eller begränsa oljeskador i Sverige
eller dess ekonomiska zon eller i en annan konventionsstat
eller dess ekonomiska zon.

Vad som sägs i första stycket om ekonomisk zon gäller även i
fall en stat inte har fastställt en sådan zon i fråga om ett
område utanför och angränsande till statens territorialhav
som i enlighet med folkrättens regler har bestämts av den
staten och som inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska
mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts.

I fråga om kapitlets tillämplighet på örlogsfartyg och vissa
andra statsfartyg samt på fartyg som inte omfattas av första
stycket gäller 19 §.

Ersättning för åtgärder med anledning av en oljeskada ska
betalas enligt detta kapitel även om det finns skyldighet
enligt lag eller annan författning att vidta åtgärderna.

Kapitlet tillämpas även om andra regler om tillämplig lag
skulle leda till annat.

Kapitlet tillämpas inte i den utsträckning en sådan
tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges åtaganden
enligt ett internationellt fördrag. Lag (2013:328).

2 a § I 10 a kap. finns särskilda bestämmelser om ansvar för
vissa bunkeroljeskador. Lag (2013:328).

Skadestånd

Ansvaret för en oljeskada

3 § En oljeskada skall ersättas av fartygets ägare, även om varken
ägaren eller någon som han svarar för är vållande till skadan. Utgörs
den olycka som orsakade skadan av en serie av händelser, vilar
ersättningsansvaret på den som var ägare av fartyget vid den första
av dessa händelser.

Ägaren är dock fri från ansvar om han visar att skadan
1. orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad
konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av
osedvanlig karaktär, som inte kunnat undvikas och vars följder inte
kunnat förhindras, eller
2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada,
eller
3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av en svensk
eller utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för
underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering. Lag (1995:1081).

4 § Anspråk på ersättning för en oljeskada som omfattas av
ersättningsbestämmelserna i detta kapitel får göras gällande mot
fartygsägaren endast med stöd av bestämmelserna i kapitlet.

Anspråk som avses i första stycket får göras gällande mot någon av
följande personer endast om den mot vilken anspråket riktas har
vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt om
att sådan skada sannolikt skulle uppkomma:

a) anställda hos fartygsägaren, ställföreträdare för honom eller
besättningsmedlemmar,
b) en lots eller annan person som utför tjänster för fartyget utan
att vara besättningsmedlem,
c) en redare som inte är ägare, en befraktare eller en annan person
som i redarens ställe handhar fartygets drift,
d) en avsändare, avlastare, lastmottagare eller lastägare,
e) den som utför bärgning med fartygsägarens, redarens eller
befälhavarens samtycke eller på order av en myndighet,
f) den som vidtar förebyggande åtgärder, eller

g) anställda hos eller ställföreträdare för personer som nämns i
b - f.

Vad som har betalats i ersättning för en oljeskada får inte krävas
åter av en person som avses i andra stycket a, b eller e - g, om inte
den mot vilken anspråket riktas har vållat skadan uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet och med insikt om att sådan skada sannolikt
skulle uppkomma. Lag (1995:1081).

Ansvarsbegränsning

5 § Fartygets ägare har rätt att för varje olycka begränsa
sitt ansvar enligt bestämmelserna i detta kapitel till ett
belopp motsvarande 4 510 000 särskilda dragningsrätter (SDR) för ett fartyg vars dräktighet, beräknad enligt 7 kap. 2 § fjärde stycket, inte överstiger 5 000. Är dräktigheten högre,
höjs beloppet med 631 SDR för varje dräktighetstal därutöver. Ansvaret ska dock inte i något fall överstiga 89 770 000 SDR. Rätt till begränsning finns inte i fråga om ränta eller
ersättning för rättegångskostnad. Vad som avses med SDR anges
i 22 kap. 3 §.

Fartygets ägare har inte rätt att begränsa sitt ansvar, om
ägaren har vållat oljeskadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt om att sådan skada sannolikt
skulle uppkomma. Lag (2012:353).

Begränsningsfond

6 § Rätt till ansvarsbegränsning enligt 5 § första stycket finns
endastom ägaren, dennes försäkringsgivare eller någon annan på
ägarens vägnar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller
motsvarande bestämmelser i en annan konventionsstats lag upprättar en
begränsningsfond, som uppgår till det ansvarsbelopp som gäller för
ägaren och det tilläggsbelopp som fastställs enligt 12 kap. 4 § andra
stycket.

Ansvarsbeloppet skall räknas om till svenska kronor enligt
bestämmelserna i 22 kap. 3 § andra stycket.

En begränsningsfond enligt detta kapitel skall här i landet
upprättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts eller
kan väckas enligt 21 kap. 5 §.

I fråga om förfarandet när en begränsningsfond enligt bestämmelserna
i detta kapitel upprättas och om förlust i vissa fall av möjligheten
att få ersättning för fordran som kan åberopas mot fonden skall
bestämmelserna i 12 kap. 3 15 §§ tillämpas. Betalning eller säkerhet
som avses i 12 kap. 4 § andra stycket får dock krävas också i fråga
om ränta för tiden till dess att fonden upprättas. Vad som sägs i 12 kap. 4 § fjärde stycket om verkan som avses i 9 kap. 8 § skall i
stället gälla verkan som avses i 9 § i detta kapitel. Följs inte ett
föreläggande enligt 12 kap. 4 § fjärde stycket, skall i ett beslut
som där sägs tillkännages att rätten till ansvarsbegränsning inte
längre finns. Lag (1995:1081).

Fördelning av en begränsningsfond

7 § En begränsningsfond som avses i detta kapitel fördelas mellan
borgenärerna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna. Lag (1995:1081).

Ersättning från en begränsningsfond i vissa fall

8 § Den som innan begränsningsfonden har fördelats har betalat
ersättning för en oljeskada inträder intill det belopp han har
betalat i den skadelidandes rätt enligt bestämmelserna i detta
kapitel eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat.

Kan fartygets ägare eller någon annan göra sannolikt att han senare
blir skyldig att betala ersättning som han, om ersättningen hade
betalats före fondens fördelning, skulle ha kunnat kräva åter från
fonden enligt första stycket, kan domstolen bestämma att medel tills
vidare skall sättas av för att han senare skall kunna göra sin rätt
gällande mot fonden.

Har ägaren frivilligt ådragit sig utgifter eller förluster med
anledning av förebyggande åtgärder, har han samma rätt till
ersättning för detta från begränsningsfonden som en annan
skadelidande. Lag (1995:1081).

Verkan av en begränsningsfond

9 § Har en begränsningsfond upprättats enligt 6 § och har ägaren
rätt att begränsa sitt ansvar, får inte någon annan egendom som
tillhör ägaren tas i anspråk för att tillgodose krav på ersättning
som kan göras gällande mot fonden.

Har i ett fall som avses i första stycket egendom som tillhör ägaren
blivit föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd med anledning
av krav på ersättning som kan göras gällande mot begränsningsfonden,
skall åtgärden hävas. Har ägaren ställt säkerhet för att undvika en
sådan åtgärd, skall säkerheten återställas till honom.

Om en begränsningsfond har upprättats i en annan konventionsstat,
skall första och andra styckena gälla endast om den skadelidande har
rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som förvaltar
fonden och har möjlighet att av fondens medel få ut vad som svarar
mot hans fordran. Lag (1995:1081).

Preskription

10 § Om preskription av fordran på ersättning för en oljeskada finns
bestämmelser i 19 kap. 1 §. Lag (1995:1081).

Ersättning från de internationella oljeskadefonderna

11 § Bestämmelser om rätt till ersättning från 1992 års
internationella oljeskadefond och 2003 års internationella
kompletterande oljeskadefond finns i lagen (2005:253) om
ersättning från de internationella oljeskadefonderna. Lag (2005:255).

Försäkring

Försäkringsplikt för svenska fartyg

12 § Ägaren av ett svenskt fartyg, som transporterar mer än 2 000 ton olja som bulklast, ska ha en försäkring eller
ställa en annan betryggande säkerhet för att täcka sitt
ansvar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller
motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill
det ansvarsbelopp som anges i 5 § första stycket. Staten har
dock inte en sådan skyldighet.

En försäkring eller säkerhet som avses i första stycket ska
godkännas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Om ägaren uppfyller kraven enligt första stycket, ska den
myndighet som regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som
visar detta. För ett fartyg som ägs av svenska staten ska den
myndighet som regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som
visar att fartyget ägs av svenska staten och att statens
ansvar är täckt intill det ansvarsbelopp som anges i 5 § första stycket. Certifikaten ska medföras ombord på
fartyget. Lag (2013:328).

Försäkringsplikt för utländska fartyg

13 § För ett utländskt fartyg som anlöper eller lämnar en svensk
hamn eller en tilläggsplats på svenskt sjöterritorium och som vid
tillfället transporterar mer än 2 000 ton olja som bulklast skall det
finnas en försäkring eller en annan betryggande säkerhet som täcker
ägarens ansvar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller
motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill det
ansvarsbelopp som anges i 5 § första stycket. Vad som nu har sagts
gäller inte ett fartyg som ägs av en främmande stat.

Fartyget skall ombord medföra ett certifikat som visar att en sådan
försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första
stycket finns. I fråga om ett fartyg som inte är registrerat i någon
konventionsstat får certifikat utfärdas av den myndighet som
regeringen bestämmer. Om fartyget ägs av en främmande stat, skall det
ombord medföra ett certifikat som visar att fartyget ägs av den
staten och att dess ansvar är täckt intill det ansvarsbelopp som
gäller enligt 5 § första stycket.

Närmare bestämmelser om certifikat som avses i andra stycket
meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer. Lag (1995:1081).

Avgift vid certifiering

13 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för prövningen
av ansökningar om certifikat. Lag (2013:328).

Krav mot försäkringsgivaren

14 § En försäkring som avses i 12 eller 13 § skall för den som är
berättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt
av försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvar, om fartygets ägare är
fri från ansvar eller om denne själv har vållat skadan uppsåtligen. Försäkringsgivarens ansvar skall inte i något fall överstiga det
ansvarsbelopp som gäller enligt 5 § första stycket.

Försäkringsgivaren kan inte för att befria sig från sitt ansvar, i
vidare utsträckning än som följer av andra stycket, mot någon annan
än ägaren åberopa omständigheter som han kunnat åberopa mot ägaren. Lag (1995:1081).

15 § Om försäkringsgivaren inte har gjort något annat förbehåll,
gäller försäkringen för fartygets ägare mot hans ansvar enligt
bestämmelserna i detta kapitel eller motsvarande lagstiftning i en
annan konventionsstat. Lag (1995:1081).

Annan säkerhet

16 § Vad som föreskrivs i 14 och 15 §§ om försäkring tillämpas också
i fråga om sådan säkerhet av annat slag som avses i 12 eller 13 §. Lag (1995:1081).

Åsidosättande av försäkringsplikt m.m.

17 § Om ansvar för åsidosättande av försäkringsplikten och
vissa andra skyldigheter i detta kapitel finns bestämmelser i 20 kap. 14 §. Lag (2012:353).

Om laga domstol m.m.

18 § Om laga domstol och om verkställighet av domar i mål om
ersättning för oljeskada finns bestämmelser i 21 kap. 5 - 7 §§. Lag (1995:1081).

Övriga bestämmelser

19 § Detta kapitel gäller inte i fråga om en oljeskada som
orsakats av ett örlogsfartyg eller av ett annat fartyg som
vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och som
används uteslutande för statsändamål. Har ett sådant fartyg
orsakat en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon
eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra
eller begränsa en sådan skada i Sverige eller dess ekonomiska
zon, ska dock 1 §, 2 § fjärde stycket och 3-5 §§ i detta
kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 § tillämpas.

Har ett fartyg som inte omfattas av 2 § första stycket
orsakat en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon
eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra
eller begränsa en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska
zon, tillämpas 1 §, 2 § fjärde och sjätte styckena och 3 § i
detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 §. I fråga om ägarens rätt att begränsa sitt ansvar gäller i
sådant fall 9 kap.

Andra stycket gäller inte sådana oljeskador som omfattas av 10 a kap. Lag (2013:328).


10 a kap. Om ansvar för vissa bunkeroljeskador

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med

bunkerolja: varje mineralolja som innehåller kolväte,
inklusive smörjolja, som används eller är avsedd att användas
för ett fartygs drift samt rester av sådan olja,
bunkeroljeskada: dels skada som orsakats av förorening genom
bunkerolja från ett fartyg och som uppkommit utanför
fartyget, i fråga om försämring av miljön dock endast
utebliven vinst samt kostnader för rimliga
återställningsåtgärder som har vidtagits eller planeras, dels
kostnader för förebyggande åtgärder och skada som orsakats av
sådana åtgärder,
olycka: sådan händelse eller serie av händelser med samma
ursprung som orsakar en bunkeroljeskada eller framkallar ett
allvarligt och omedelbart förestående hot om en sådan skada,
förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad
för att förhindra eller begränsa en bunkeroljeskada genom
förorening och som har vidtagits efter det att en olycka har
inträffat,
ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare
eller, om registrering inte har skett, den som äger fartyget; i fråga om ett fartyg som ägs av en stat och brukas av ett
bolag, vilket i den staten är registrerat som fartygets
brukare, ska dock bolaget anses som ägare, och

konventionsstat: en stat som har tillträtt 2001 års
internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad
av förorening genom bunkerolja (bunkerkonventionen).

Vid tillämpningen av detta kapitel ska med fartyg jämställas
varje annan flytande anordning som används till sjöss. Lag (2013:328).

2 § Vid tillämpningen av 7-9 §§, 14 § andra stycket och 15 § ska med fartygets ägare jämställas en redare som inte är
ägare, en befraktare som hyr fartyget utan besättning och en
annan person som i redarens ställe handhar fartygets drift. Lag (2013:328).

Tillämpningsområde

3 § Detta kapitel tillämpas på bunkeroljeskador som har
uppkommit i Sverige eller dess ekonomiska zon eller i en
annan konventionsstat eller dess ekonomiska zon. Kapitlet
tillämpas också på kostnader för förebyggande åtgärder som
har vidtagits, oavsett var det har skett, för att förhindra
eller begränsa bunkeroljeskador i Sverige eller dess
ekonomiska zon eller i en annan konventionsstat eller dess
ekonomiska zon. Det sagda gäller inte om annat anges i 5 eller 6 §.

Vad som sägs i första stycket om ekonomisk zon gäller även i
fall en stat inte har fastställt en sådan zon i fråga om ett
område utanför och angränsande till statens territorialhav
som i enlighet med folkrättens regler har bestämts av den
staten och som inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska
mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts. Lag (2013:328).

4 § Ersättning för åtgärder med anledning av en
bunkeroljeskada ska betalas enligt detta kapitel även om det
finns skyldighet enligt lag eller annan författning att vidta
åtgärderna.

Kapitlet tillämpas även om andra regler om tillämplig lag
skulle leda till annat.

Kapitlet tillämpas inte i den utsträckning en sådan
tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges åtaganden
enligt ett internationellt fördrag. Lag (2013:328).

5 § Detta kapitel gäller inte örlogsfartyg eller andra fartyg
som vid den aktuella tidpunkten ägs eller brukas av en stat
och som används uteslutande för statsändamål. Om ett sådant
fartyg har orsakat en bunkeroljeskada i Sverige eller dess
ekonomiska zon eller förebyggande åtgärder har vidtagits för
att förhindra eller begränsa en sådan skada i Sverige eller
dess ekonomiska zon, ska dock 1 och 2 §§, 4 § första stycket
och 7-9 §§ i detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 § tillämpas. Lag (2013:328).

6 § Detta kapitel gäller inte sådana bunkeroljeskador som
omfattas av 10 kap. 2 § första stycket. Lag (2013:328).

Skadestånd

Ansvaret för bunkeroljeskada

7 § En bunkeroljeskada ska ersättas av fartygets ägare,
oavsett om ägaren eller någon som denne svarar för är
vållande till skadan. Om den olycka som orsakade skadan
utgjordes av en serie av händelser, ska den som var ägare av
fartyget vid den första av dessa händelser ersätta skadan.

Ägaren är dock fri från ansvar om denne visar att skadan
1. orsakats av en krigshandling eller liknande handling under
väpnad konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en
naturhändelse av osedvanlig karaktär, som inte kunnat
undvikas och vars följder inte kunnat förhindras,
2. i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka
skada, eller
3. i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av en
svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av
skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra
hjälpmedel för navigering. Lag (2013:328).

8 § Ett anspråk på ersättning för en bunkeroljeskada får
göras gällande mot fartygets ägare endast med stöd av
bestämmelserna i detta kapitel.

Ett anspråk som avses i första stycket får göras gällande mot
någon av följande personer endast om den mot vilken anspråket
riktas har vållat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet och med insikt om att en sådan skada sannolikt
skulle uppkomma:

a) anställda hos fartygets ägare, ställföreträdare för ägaren
eller besättningsmedlemmar,
b) en lots eller annan person som utför tjänster för fartyget
utan att vara besättningsmedlem,
c) en befraktare som inte jämställs med fartygets ägare
enligt 2 §,
d) en avsändare, avlastare, lastmottagare eller lastägare,
e) den som utför bärgning med ägarens, redarens eller
befälhavarens samtycke eller på order av en myndighet,
f) den som vidtar förebyggande åtgärder, eller

g) anställda hos eller ställföreträdare för personer som
nämns i b-f.

Det som har betalats i ersättning för en bunkeroljeskada får
inte krävas åter av en person som avses i andra stycket a, b
eller e-g, om inte den som anspråket riktas mot har vållat
skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt
om att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Lag (2013:328).

Ansvarsbegränsning

9 § I fråga om rätten för fartygets ägare att begränsa sitt
ansvar gäller 9 kap. Lag (2013:328).

Preskription

10 § Bestämmelser om preskription av en fordran på ersättning
för en bunkeroljeskada finns i 19 kap. 1 §. Lag (2013:328).

Försäkring

Försäkringsskyldighet för svenska fartyg

11 § Ägaren av ett svenskt fartyg, med en dräktighet som är
högre än 1 000, ska ha en försäkring eller ställa annan
betryggande säkerhet för att täcka sitt ansvar enligt
bestämmelserna i detta kapitel eller motsvarande lagstiftning
i en annan konventionsstat intill det ansvarsbelopp som anges
i 9 kap. 5 §. Staten har dock inte en sådan skyldighet.

En försäkring eller säkerhet som avses i första stycket ska
godkännas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Om ägaren uppfyller kraven enligt första stycket, ska den
myndighet som regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som
visar detta. För ett fartyg som ägs av svenska staten ska den
myndighet som regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som
visar att fartyget ägs av svenska staten och att statens
ansvar är täckt intill det ansvarsbelopp som anges i 9 kap. 5 §. Certifikaten ska medföras ombord på fartyget. Lag (2013:328).

Försäkringsskyldighet för utländska fartyg

12 § För ett utländskt fartyg som anlöper eller lämnar en
svensk hamn eller en tilläggsplats på svenskt sjöterritorium
och har en dräktighet som är högre än 1 000 ska det finnas en
försäkring eller en annan betryggande säkerhet som täcker
ägarens ansvar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller
motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill
det ansvarsbelopp som anges i 9 kap. 5 §. Skyldigheten gäller
dock inte för ett fartyg som ägs av en främmande stat.

Ombord på fartyget ska det medföras ett certifikat som visar
att det finns en sådan försäkring eller annan betryggande
säkerhet som avses i första stycket. I fråga om ett fartyg
som inte är registrerat i någon konventionsstat får
certifikat utfärdas av den myndighet som regeringen
bestämmer. Om fartyget ägs av en främmande konventionsstat,
ska det ombord på fartyget medföras ett certifikat som visar
att fartyget ägs av den staten och att statens ansvar är
täckt intill det ansvarsbelopp som gäller enligt 9 kap. 5 §. Lag (2013:328).

Avgift vid certifiering

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av
ansökningar om certifikat. Lag (2013:328).

Krav mot försäkringsgivaren

14 § En försäkring som avses i 11 eller 12 § ska för den som
är berättigad till ersättning medföra rätt att få ut
ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

Försäkringsgivaren är dock fri från ansvar, om fartygets
ägare är fri från ansvar eller om denne själv har vållat
skadan uppsåtligen. Försäkringsgivarens ansvar ska inte i
något fall överstiga det ansvarsbelopp som gäller enligt 9 kap. 5 §.

Försäkringsgivaren kan inte för att befria sig från sitt
ansvar, i vidare utsträckning än som följer av andra stycket,
mot någon annan än fartygets ägare åberopa omständigheter som
hade kunnat åberopas mot ägaren. Lag (2013:328).

15 § Om försäkringsgivaren inte har gjort något annat
förbehåll, gäller försäkringen för fartygets ägare mot dennes
ansvar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller
motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat. Lag (2013:328).

16 § Det som sägs i 14 och 15 §§ om försäkring tillämpas
också i fråga om en sådan säkerhet av annat slag som avses i 11 eller 12 §. Lag (2013:328).

Åsidosättande av försäkringsskyldighet m.m.

17 § Bestämmelser om ansvar för åsidosättande av
försäkringsskyldigheten och vissa andra skyldigheter i detta
kapitel finns i 20 kap. 14 §. Lag (2013:328).

Behörig domstol m.m.

18 § Bestämmelser om behörig domstol och om verkställighet av
domar i mål om ersättning för bunkeroljeskada finns i 21 kap. 5 och 6 §§. Lag (2013:328).

11 kap. /Rubriken upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Om ansvar för atomskada

11 kap. /Rubriken träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om ansvar för radiologisk skada

1 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Om atomskada finns särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).

1 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Särskilda bestämmelser om radiologisk skada finns i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor. Lag (2010:976).


12 kap. Om begränsningsfond och begränsningsmål

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller begränsningsfond som
upprättas enligt 9 kap. 7 § (globalfond).

Bestämmelserna i 3 - 15 §§ tillämpas också i vissa delar i fråga om
begränsningsfond som upprättas enligt 10 kap. 6 §. Lag (1995:1081).

2 § En globalfond skall motsvara
1. summan av de belopp som enligt 9 kap. 5 § utgör ansvarsgräns
för de fordringar beträffande vilka ansvarsbegränsning görs
gällande och som har uppkommit på grund av en och samma
händelse, och
2. ränta på belopp som avses i 1, beräknad enligt 6 § räntelagen (1975:635), för tiden från dagen för händelsen till dagen för
fondens upprättande.

3 § Den som ansöker om upprättande av en begränsningsfond skall
betala fondbeloppet till rätten eller ställa tillfredsställande
säkerhet för detta.

I ansökningen, som skall vara skriftlig, skall sökanden redogöra för
omständigheterna i saken och lämna uppgift om namn och adress på dem
som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.

I ärenden om begränsningsfond gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden, om inte annat sägs i detta kapitel. Lag (1996:268).

4 § Rätten skall fastställa fondens storlek och avgöra om erbjuden
säkerhet kan godtas.

Om det inte finns särskilda skäl mot det, skall rätten även besluta
att sökanden till rätten skall betala in eller ställa tillfredsställande
säkerhet för ett tilläggsbelopp avsett att täcka ersättning till
förvaltare i fonden, rättegångskostnader och andra kostnader med
anledning av fondens upprättande och fördelning samt ansvaret för
ränta för tiden efter fondens upprättande.

Framgår det av beslutet att tillräcklig inbetalning har gjorts eller att
tillfredsställande säkerhet har ställts, anses fonden upprättad den
dag då beslutet har meddelats. I annat fall anses fonden upprättad
den dag då inbetalning har skett eller säkerheten har ställts.

Beslut som avses i första och andra styckena gäller till dess annat
förordnas eller frågan om fondens fördelning avgörs. Innefattar ett
sådant beslut att ett högre belopp skall betalas eller ytterligare
säkerhet ställas, skall rätten förelägga den som har upprättat fonden
att inom en viss tid betala in felande belopp eller ställa ytterligare
säkerhet. Om föreläggandet inte följs, förordnar rätten att fonden
inte längre skall ha sådan verkan som avses i 9 kap. 8 § och 8 § i
detta kapitel. En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

Beslut som avses i första och andra styckena och förordnande enligt
fjärde stycket överklagas särskilt.

5 § När en begränsningsfond har upprättats, skall rätten genast låta
kungöra detta. I kungörelsen skall samtliga borgenärer uppmanas
att skriftligen anmäla sina fordringar hos rätten inom en viss tid (anmälningsfrist), som inte får understiga två månader. En
upplysning om bestämmelserna i 9 kap. 7 § tredje stycket och i 8 och 15 §§ i detta kapitel skall tas in i kungörelsen.

Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i en
ortstidning. Om det finns skäl till det skall kungörelse ske även i
annan stat.

Den som har upprättat fonden och alla kända borgenärer skall
underrättas om kungörelsen genom särskilt meddelande.

6 § Om det är lämpligt med hänsyn till sakens beskaffenhet eller
omständigheterna i övrigt, skall rätten när en begränsningsfond har
upprättats förordna förvaltare i fonden. Förvaltaren skall, förutom
vad som anges i 11 § andra stycket, ha till uppgift att biträda vid
handläggningen av fondärendet eller begränsningsmålet och vid
förhandlingar mellan parterna. En förvaltare skall vara lagfaren och
ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver.

Ersättning till förvaltaren fastställs av rätten.

7 § En borgenär som anmäler en fordran skall lämna rätten uppgift
om fordringens storlek och grunden för denna. Har dom meddelats
angående fordringen eller pågår särskild rättegång om denna, skall
uppgift lämnas om detta.

8 § För en fordran, som inte har anmälts till rätten innan
handläggningen av frågan om fondens fördelning avslutas vid
tingsrätten, kan ersättning endast betalas ut enligt 14 § andra
stycket.

9 § Fonden kan inte upplösas förrän anmälningsfristen har gått ut
och såväl den som har upprättat fonden som de borgenärer vilka
har gjort gällande fordringar mot fonden samtycker till det.

10 § Med begränsningsmål avses ett mål i vilket frågor om ansvar
och dess begränsning och om anmälda fordringar avgörs samt
fonden fördelas. Ett begränsningsmål inleds genom att talan väcks
genom stämning vid den domstol där fonden är upprättad. Sedan
målet har inletts kan talan väckas utan stämning.

Om inte annat sägs i detta kapitel, gäller i begränsningsmål
rättegångsbalkens regler om tvistemål vari förlikning om saken är
tillåten.

11 § I begränsningsmål skall rätten, sedan den anmälningsfrist som
anges i 5 § har gått ut, hålla fondsammanträde. Till sammanträdet
skall rätten kalla förvaltaren, den som har upprättat fonden, den
som har inlett begränsningsmålet och borgenärerna. Även annan
person, vars rätt är berörd, skall kallas. Vid fondsammanträdet
skall behandlas frågor om ansvar och dess begränsning, om
ansvarsbeloppets storlek och om anmälda fordringar.

Före fondsammanträdet skall förvaltaren granska anmälda
fordringar samt, om det kan ske, upprätta förslag till fondens
fördelning. Förslaget skall översändas till dem som har kallats till
sammanträdet. Har någon förvaltare inte förordnats skall rätten
vidta dessa åtgärder.

Om någon invändning mot förslaget, med de ändringar som kan ha
gjorts vid fondsammanträdet, inte kvarstår när detta avslutas, skall
förslaget läggas till grund för fondens fördelning.

Kvarstår någon invändning när fondsammanträdet avslutas, skall
rätten bestämma en viss tid, inom vilken den som har framställt
invändningen skall ange om han vidhåller den och begär rättens
prövning av tvisten. Har en sådan begäran inte framställts i rätt tid,
anses invändningen förfallen. Om den vidhålls skall rätten så snart
som möjligt pröva tvisten.

Parter i en sådan tvist som anges i fjärde stycket är den som har
framställt en invändning och den mot vilken invändningen riktas.

12 § Ett fondsammanträde är att jämställa med muntlig
förberedelse, om inte annat sägs i detta kapitel.

Tredskodom får inte meddelas vid utevaro från ett
fondsammanträde. Uteblir någon som har kallats till ett sådant
sammanträde, får målet handläggas och avgöras trots utevaron. Detta skall anges i kallelsen till sammanträdet.

13 § Efter utgången av anmälningsfristen kan rätten förordna att en
viss del av de fordringar som har visats föreligga skall betalas
omedelbart.

Tingsrättens beslut i frågor som avses i första stycket överklagas
särskilt. Hovrättens beslut i sådana frågor får inte överklagas.

14 § När samtliga tvister är avgjorda skall rätten besluta om
fördelning av fonden. Om huvudförhandling inte behövs med
hänsyn till utredningen, får målet avgöras utan sådan förhandling.

Rätten kan avsätta ett visst belopp till att täcka fordringar som inte
har anmälts innan handläggningen av frågan om fondens fördelning
har avslutats vid tingsrätten. Detta belopp fördelas när samtliga
anmälda fordringar har behandlats och det kan antas att ytterligare
fordringar inte kommer att anmälas.

Fördelning av fonden skall ske även om den som har upprättat
fonden inte har rätt till ansvarsbegränsning. I ett sådant fall kan
rätten på yrkande meddela dom avseende den del av en fordran
som inte får utdelning ur fonden.

15 § Ett lagakraftvunnet avgörande i begränsningsmålet i frågor om
ansvar, rätten till ansvarsbegränsning, ansvarsbeloppets storlek,
anmälda fordringar och fondens fördelning gäller mot alla som kan
göra gällande fordringar mot fonden, oavsett om de har anmält sina
fordringar eller inte.

Avdelning IV Avtal om befordran


13 kap. Om styckegodstransport

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med

transportör: den som ingår avtal med en avsändare om
transport av styckegods till sjöss,
undertransportör: den som till följd av ett uppdrag av
transportören utför transporten eller en del av den,
avsändare: den som ingår avtal med en transportör om
transport av styckegods till sjöss,
avlastare: den som avlämnar godset för transport,
transportdokument: ett konossement eller ett annat dokument
som utfärdas till bevis om transportavtalet,
konventionen: 1924 års internationella konvention rörande
konossement med de ändringar som skett genom 1968 och 1979 års tilläggsprotokoll (Haag-Visbyreglerna),
konventionsstat: en stat som är bunden av konventionen,
konventionsfart: sjötransport av gods mellan två stater, när
ett konossement ska utfärdas och
1. den avtalade lastningshamnen ligger i en
konventionsstat,
2. konossementet har utfärdats i en
konventionsstat, eller
3. det i transportavtalet bestäms att konventionen eller lag
som grundas på konventionen ska gälla. Lag (2014:1452).

Tillämpningsområde

2 § Detta kapitel är tillämpligt på avtal om sjötransport av
styckegods. Lag (2014:1452).

Certepartifart

3 § Bestämmelserna i detta kapitel är inte tillämpliga på
certepartier för hel- eller delbefraktning av fartyg. Om ett
konossement har utfärdats enligt ett certeparti, skall emellertid
bestämmelserna tillämpas på konossementet när detta bestämmer
förhållandet mellan transportören och innehavaren av
konossementet.

Om ett avtal gäller transport med fartyg av gods fördelat på flera
resor under en angiven tidsrymd, skall bestämmelserna i detta
kapitel tillämpas på varje resa. Utförs resan enligt ett certeparti
gäller dock första stycket.

Avtalsbestämmelser

4 § En bestämmelse i ett transportavtal eller ett
transportdokument är ogiltig i den utsträckning som den
avviker från detta kapitel eller från 19 kap. 1 § första
stycket 5 och fjärde stycket eller ger transportören rätt
till försäkringsersättning för godset eller annan liknande
rätt, när det är fråga om inrikes fart i Sverige eller fart
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge. Detsamma gäller i
annan fart mellan två stater om
1. den avtalade lastningshamnen ligger i en
konventionsstat,
2. den avtalade lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge,
3. flera lossningshamnar anges i avtalet och en av dessa är
den faktiska lossningshamnen och denna ligger i Sverige,
Danmark, Finland eller Norge,
4. transportdokumentet har utfärdats i en konventionsstat,
eller
5. det i transportavtalet bestäms att konventionen eller lag
som grundas på konventionen ska gälla.

Ogiltigheten påverkar inte giltigheten av avtalet eller
dokumentet i övrigt.

I inrikes fart i Sverige gäller det som följer av första
stycket oavsett vilket lands lag som i övrigt är tillämplig
på avtalet. Detsamma gäller i konventionsfart, dock inte om
parterna har avtalat att avtalet ska vara underkastat lagen i
en annan bestämd konventionsstat.

Om transportavtalet är underkastat konventionen eller på
denna grundad lag i en konventionsstat, ska
transportdokumentet innehålla uppgift om detta samt om att
villkor som avviker från konventionens eller lagens
bestämmelser till avsändarens, avlastarens eller mottagarens
nackdel är ogiltiga. Lag (2014:1452).

4 a § Det som sägs i 4 § gäller inte 5, 8-11 och 14-23 §§ och
utgör inte heller hinder mot att det tas in bestämmelser i
transportavtalet om gemensamt haveri. Transportören får även
utöka sitt ansvar och sina förpliktelser enligt detta
kapitel.

Om det, med hänsyn till godsets ovanliga beskaffenhet eller
tillstånd eller de särskilda förhållanden eller villkor under
vilka transporten ska utföras, är skäligt att genom avtal
inskränka transportörens ansvarighet eller utvidga
transportörens rättigheter enligt detta kapitel, ska ett
sådant avtal gälla. Lag (2014:1452).

Avlämnande och mottagande av godset för transport

Avlämnande av godset

5 § Avlastaren skall avlämna godset på den plats och inom den tid
som transportören har angett. Det skall avlämnas på ett sådant sätt
och i ett sådant skick att det bekvämt och säkert kan tas ombord,
stuvas, transporteras och lossas.

Undersökning av packningen

6 § Transportören skall i skälig omfattning undersöka om godset är
förpackat på ett sådant sätt att det inte skadas eller kan orsaka
skada på person eller egendom. Om godset avlämnas i container
eller liknande transportanordning, är transportören dock inte
skyldig att undersöka den invändigt utom när det finns anledning
att misstänka att transportanordningen är bristfälligt packad.

Transportören skall underrätta avsändaren om de brister som han
har upptäckt. Han är inte skyldig att transportera godset, om han
inte genom skäliga åtgärder kan göra det lämpat för transport.

Farligt gods

7 § Utöver vad som följer av särskilda föreskrifter gäller att farligt
gods skall vara märkt som farligt på lämpligt sätt. Avsändaren skall
i god tid underrätta transportören och den undertransportör till
vilken godset avlämnas om godsets farliga beskaffenhet och ange de
säkerhetsåtgärder som kan vara nödvändiga.

Om avsändaren i annat fall känner till att godset är av sådan
beskaffenhet att transporten kan medföra fara eller väsentlig
olägenhet för person, fartyg eller last, skall han även upplysa om
detta.

Gods som fordrar särskild vård

8 § Om godset fordrar särskild vård skall avsändaren i god tid
upplysa om detta och ange de åtgärder som kan vara nödvändiga. Godset skall vid behov märkas på lämpligt sätt.

Kvitto på mottagandet av godset

9 § Avlastaren har rätt att få kvitto på mottagandet av godset
allteftersom det avlämnas.

Bestämmelser om utfärdande av konossement och andra transport
dokument finns i 42--59 §§.

Frakt

10 § Om inte annat är avtalat, skall den frakt betalas som är gängse
när godset avlämnas för transport. Frakten skall betalas när godset
tas emot.

För gods som inte finns i behåll vid transportens slut, skall frakt
betalas endast om godset har gått förlorat till följd av sin egen
beskaffenhet, bristfällig förpackning eller fel eller försummelse på
avsändarens sida eller om transportören har sålt godset för ägarens
räkning eller lossat, oskadliggjort eller förstört det enligt 41 §.

Erlagd frakt skall betalas tillbaka om transportören enligt andra
stycket inte har rätt till frakt.

Frånträdande och avtalsbrott

11 § Frånträder avsändaren transportavtalet innan transporten
börjat, har transportören rätt till ersättning för fraktförlust och
annan skada.

Om godset inte avlämnas i rätt tid får transportören häva
transportavtalet om dröjsmålet utgör ett väsentligt avtalsbrott. Om
transportören vill häva avtalet, skall han meddela detta inom skälig
tid efter det att avsändaren har gjort en förfrågan därom, dock
senast när godset tas emot för transport. Gör han inte det går
hävningsrätten förlorad. Hävs avtalet har transportören rätt till
ersättning för fraktförlust och annan skada.

Om avsändaren eller mottagaren begär att transporten skall
avbrytas och godset lämnas ut på annan plats än bestämmelseorten,
har transportören rätt till ersättning för fraktförlust och annan
skada. Transporten får dock inte avbrytas om avbrottet skulle
medföra väsentlig skada eller olägenhet för transportören eller
någon annan avsändare.

Bestämmelserna i 14 kap. 32 § andra--fjärde styckena skall ha
motsvarande tillämpning.

Transporten

Transportörens plikt att ta till vara lastägarens intressen

12 § Transportören skall utföra transporten med tillbörlig omsorg
och skyndsamhet, vårda godset och även i övrigt ta till vara
lastägarens intressen från mottagandet till utlämnandet av godset.

Transportören skall se till att det fartyg som används för
transporten är sjövärdigt, vari också innefattas att det är behörigen
bemannat och utrustat och att lastrum, kyl- och frysrum samt
övriga utrymmen i fartyget, i vilka godset lastas, är i gott skick för
att godset skall kunna tas emot, transporteras och bevaras.

Om gods har gått förlorat, skadats eller försenats, skall
transportören snarast lämna underrättelse om detta till den som
avsändaren har angett. Kan sådan underrättelse inte lämnas, skall
lastägaren eller, om denne inte är känd, avsändaren underrättas. Detsamma gäller om transporten inte kan fullföljas på avsett sätt.

Däckslast

13 § Gods får transporteras på däck endast om detta är tillåtet
enligt transportavtalet, följer av handelsbruk eller sedvänja i den
fart det gäller eller krävs enligt lag eller annan författning.

Om godset enligt avtalet skall eller får transporteras på däck, skall
detta anges i transportdokumentet. Har så inte skett skall
transportören visa att transport på däck har avtalats. Transportören får inte åberopa ett sådant avtal mot tredje man som
har förvärvat konossement i god tro.

Särskilda bestämmelser om ansvar för däckslast finns i 34 §.

Transportörens avtalsbrott 14 § Avsändaren får häva transportavtalet på grund av dröjsmål
eller annat avtalsbrott på transportörens sida om avtalsbrottet är
väsentligt. Sedan godset har avlämnats får avsändaren inte häva
avtalet om utlämnande av godset skulle medföra väsentlig skada
eller olägenhet för någon annan avsändare.

Om avsändaren vill häva avtalet, skall han meddela detta inom
skälig tid efter det att han måste antas ha fått kännedom om
avtalsbrottet. Gör han inte det går hävningsrätten förlorad.

Transportavbrott och avståndsfrakt

15 § Går det fartyg som transporterar eller som skall transportera
godset förlorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas i
stånd, bortfaller på grund därav inte transportörens skyldighet att
fullfölja transporten.

Om det uppkommer ett hinder som medför att fartyget inte kan
anlöpa lossningshamnen och lossa godset eller om detta inte kan
ske utan oskäligt uppehåll, får transportören i stället välja en annan
lämplig lossningshamn.

I fråga om frånträdande av transportavtalet på grund av krigsfara
tillämpas bestämmelserna i 14 kap. 38 och 40 §§.

Har en del av transporten utförts när avtalet hävs eller faller bort
eller när godset av någon annan anledning lossas i en annan hamn
än den avtalade lossningshamnen, har transportören rätt till
avståndsfrakt enligt bestämmelserna i 14 kap. 21 §.

Transportörens behörighet att handla på lastägarens vägnar

16 § Blir det nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att bevara
eller transportera godset eller i övrigt ta till vara lastägarens
intressen, skall transportören inhämta anvisning från lastägaren.

Om tiden eller omständigheterna i övrigt inte medger att anvisning
inhämtas eller kommer anvisning inte fram i tid, får transportören
på lastägarens vägnar vidta nödvändiga åtgärder och företräda
denne i frågor som rör godset. Även om åtgärden inte var
nödvändig är lastägaren bunden om tredje man var i god tro.

Underrättelse om de åtgärder som har vidtagits skall lämnas enligt
bestämmelserna i 12 § tredje stycket.

Lastägarens ansvar för transportörens åtgärder

17 § Lastägaren svarar för de åtgärder som transportören har
vidtagit och de utgifter denne har haft för godsets behov. Om
transportören har handlat utan anvisning svarar lastägaren dock
inte med högre belopp än värdet vid transportens början av det
gods som åtgärderna eller utgifterna avsåg.

Utlämnande av godset

Transportörens utlämnande av godset

18 § Mottagaren skall på bestämmelseorten ta emot godset på den
plats och inom den tid som transportören har angett. Godset skall
lämnas ut på ett sådant sätt att det kan tas emot bekvämt och
säkert.

Den som är behörig att ta emot godset har rätt att besiktiga det före
mottagandet.

Mottagarens skyldighet att betala frakt och andra fordringar

19 § Lämnas godset ut mot konossement blir mottagaren genom att
ta emot godset skyldig att betala frakt och andra fordringar som
transportören har enligt konossementet.

Om godset har lämnats ut på något annat sätt än mot konossement,
är mottagaren skyldig att betala frakt och andra fordringar enligt
transportavtalet endast om han har underrättats om fordringarna
vid utlämnandet eller han ändå insåg eller borde ha insett att
transportören inte hade fått betalt.

Rätt att hålla inne godset

20 § Har transportören fordringar enligt 19 § eller andra fordringar
för vilka säkerhet finns genom sjöpanträtt i godset enligt 3 kap. 43 §, är han inte skyldig att lämna ut godset förrän mottagaren
antingen har betalt fordringarna eller ställt säkerhet för dem.

Uppläggning av gods

21 § Avhämtas inte godset inom den tid transportören har angett
eller annars inom skälig tid, får det läggas upp i säkert förvar för
mottagarens räkning.

Underrättelse om att godset har lagts upp skall lämnas enligt
bestämmelserna i 12 § tredje stycket. I underrättelsen skall anges en
skälig frist efter vars slut försäljning av godset eller annat
förfogande över detta kan ske enligt 22 §.

Transportörens förfogande över gods som inte har avhämtats

22 § Sedan fristen enligt 21 § andra stycket har löpt ut, har
transportören rätt att sälja upplagt gods i den omfattning det är
nödvändigt för att täcka kostnaderna vid försäljningen och
fordringar som nämns i 20 §.

Transportören skall förfara med omsorg vid försäljningen.

Om godset inte kan säljas eller om det är uppenbart att kostnaderna
vid en försäljning inte skulle täckas av försäljningssumman, får
transportören förfoga över godset på något annat försvarligt sätt.

Avsändarens ansvar för fordringar

23 § Lämnas godset ut till mottagaren utan betalning av en sådan
fordran mot avsändaren som mottagaren skulle ha betalt, kvarstår
avsändarens ansvar, om inte utlämnandet medför skada för
avsändaren och transportören måste ha insett detta.

Transportören är inte skyldig att sälja upplagt gods för att få betalt
för en sådan fordran mot avsändaren som mottagaren skulle ha
betalt. Om försäljning ändå sker utan att fordringarna täcks, är
avsändaren ansvarig för bristen.

Transportörens skadeståndsansvar

Ansvarsperioden

24 § Transportören är ansvarig för godset medan det är i hans vård
i lastningshamnen, under transporten och i lossningshamnen.

Transportören anses ha godset i sin vård enligt första stycket från
den tidpunkt då han tar emot godset från avlastaren eller från
myndighet eller någon annan till vilken godset måste överlämnas
enligt lag eller bestämmelser som gäller i lastningshamnen.

Transportören anses inte längre ha godset i sin vård enligt första
stycket
1. när han har lämnat ut godset till mottagaren,
2. om mottagaren inte tar emot godset från transportören, när detta
har lagts upp för mottagarens räkning i enlighet med avtalet eller
enligt lag eller vad som är brukligt i lossningshamnen, eller
3. när han har överlämnat godset till en myndighet eller någon
annan till vilken godset måste överlämnas enligt lag eller
bestämmelser som gäller i lossningshamnen.

Ansvar för sakskada

25 § Transportören är ansvarig för skada till följd av att godset går
förlorat eller skadas medan det är i hans vård ombord eller i land,
om han inte visar att varken fel eller försummelse av honom själv
eller någon som han svarar för har orsakat eller medverkat till
skadan.

Transportören är inte ansvarig för skada som beror på åtgärder för
att rädda personer eller på skäliga åtgärder för att bärga fartyg eller
annan egendom till sjöss.

Om fel eller försummelse på transportörens sida tillsammans med
någon annan orsak har föranlett skada, är transportören endast
ansvarig i den mån skadan kan hänföras till felet eller
försummelsen. Transportören skall visa i vilken utsträckning
skadan inte är att hänföra till fel eller försummelse på hans sida.

Ansvar för skada på grund av oaktsam navigering och brand

26 § Transportören är inte ansvarig om han visar att skadan beror

1. fel eller försummelse som befälhavaren, medlem av
besättningen, lots eller någon annan som har utfört arbete i
fartygets tjänst har gjort sig skyldig till vid navigeringen eller
handhavandet av fartyget, eller
2. brand som inte har orsakats genom fel eller försummelse av
honom själv.

Transportören är dock ansvarig för skada som beror på att han eller
någon som han svarar för har brustit i tillbörlig omsorg när det gällt
att göra fartyget sjövärdigt före resans början. Transportören skall
till befrielse från ansvar visa att sådan omsorg har iakttagits.

Ansvar för levande djur

27 § Transportören är inte ansvarig för förlust av eller skada på
levande djur som beror på de särskilda risker som är förenade med
sådana transporter.

Om transportören visar att han har följt de särskilda anvisningar
som har lämnats beträffande djuren och att förlusten eller skadan
kan vara att hänföra till sådana risker som angetts i första stycket,
är han inte ansvarig för förlusten eller skadan, såvida det inte visas
att förlusten eller skadan helt eller delvis har orsakats av fel eller
försummelse av honom själv eller någon som han svarar för.

Ansvar för dröjsmålsskada

28 § Transportören är ansvarig enligt 25--27 §§ för skada till följd av
dröjsmål med utlämnandet av godset.

Dröjsmål med utlämnandet av godset föreligger när godset inte har
lämnats ut i den lossningshamn som följer av transportavtalet inom
avtalad tid eller, om någon frist inte har avtalats, inom den
transporttid som det med hänsyn till omständigheterna är skäligt
att begära av en omsorgsfull transportör.

Om godset inte har lämnats ut inom 60 dagar räknat från den dag
då det enligt andra stycket skulle ha lämnats ut, får ersättning
krävas såsom för förlust av godset enligt 25 §.

Beräkning av skadestånd vid sakskada

29 § Skadestånd på grund av att godset har gått förlorat eller
skadats beräknas med utgångspunkt i värdet av gods av samma slag
på den plats och vid den tid godset enligt avtal lämnades ut eller
skulle ha lämnats ut.

Värdet av godset bestäms efter börspriset eller, om ett sådant pris
saknas, efter marknadspriset. Finns det varken börs- eller
marknadspris, bestäms värdet efter det gängse värdet på gods av
samma slag och kvalitet.

Ansvarsgränser

30 § Transportörens ansvar är begränsat till 667 särskilda
dragningsrätter (SDR) för varje kolli eller annan enhet av godset
eller, om ansvaret därigenom blir högre, till 2 SDR för varje kilo av
det berörda godsets bruttovikt. Vad som förstås med SDR anges i 22 kap. 3 §.

Ansvarsgränsen för enhetslastat gods

31 § Har en container, lastpall eller liknande transportanordning
använts för att sammanföra godset, skall vid tillämpning av 30 § varje kolli eller annan enhet som enligt transportdokumentet har
förpackats i transportanordningen anses som ett kolli eller en enhet. I övrigt skall godset i transportanordningen anses som en enhet. Har själva transportanordningen gått förlorad eller skadats, skall
denna anses som en särskild enhet, om den inte ägs eller på annat
sätt har hållits till handa av transportören.

Ansvar som inte grundas på transportavtalet

32 § Bestämmelserna om frihet från och begränsning av
transportörens ansvar gäller även om talan mot honom inte
grundas på transportavtalet.

Bestämmelserna om frihet från och begränsning av transportörens
ansvar skall tillämpas, om talan förs mot någon som transportören
svarar för och denne visar att han har handlat i tjänsten eller för
uppdragets fullgörande.

Det sammanlagda ansvaret som kan åläggas transportören och de
personer som han svarar för får inte överstiga ansvarsgränserna
enligt 30 §.

Förlust av rätten till ansvarsbegränsning

33 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte för den som visas
själv ha orsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och
med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

Ansvar för däckslast

34 § Transporteras gods på däck i strid med 13 § är transportören,
oavsett bestämmelserna i 25--28 §§, ansvarig för skada som
uteslutande är en följd av transporten på däck. I fråga om ansvarets
omfattning gäller 30 och 33 §§.

Om gods har transporterats på däck i strid med ett uttryckligt avtal
om transport under däck, föreligger inte rätt till ansvarsbegränsning
enligt detta kapitel.

Transportörens ansvar för undertransportör

35 § Utförs transporten helt eller delvis av en undertransportör,
förblir transportören ansvarig enligt bestämmelserna i detta kapitel
som om han själv hade utfört hela transporten.

Om det uttryckligen har avtalats att en bestämd del av transporten
skall utföras av en namngiven undertransportör, får transportören
förbehålla sig frihet från ansvar för skada som orsakas av en
händelse vilken inträffar medan godset är i undertransportörens
vård. Transportören skall visa att skadan har orsakats av en sådan
händelse.

Förbehåll enligt andra stycket är dock utan verkan om talan inte
kan väckas mot undertransportören vid en domstol som anges i 60 §.

Undertransportörens ansvar

36 § Undertransportören är ansvarig enligt samma regler som
transportören för den del av transporten som han utför. Bestämmelserna i 32 och 33 §§ har motsvarande tillämpning.

Om transportören har åtagit sig ansvar utöver vad som följer av
detta kapitel eller avstått från rättigheter enligt detta kapitel, är
undertransportören bunden endast om han har lämnat skriftligt
samtycke.

Gemensamt ansvar

37 § Är både transportören och undertransportören ansvariga
svarar de solidariskt.

Det sammanlagda ansvaret som kan åläggas transportören och
undertransportören och de personer som de svarar för, får inte
överstiga ansvarsgränserna enligt 30 §, om inte annat följer av 33 §.

Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för avtal om
regress mellan transportören och undertransportören.

Reklamation

38 § Har godset lämnats ut till mottagaren utan att denne skriftligen
underrättat transportören om förlust eller skada som han har eller
borde ha iakttagit, och om förlustens eller skadans allmänna art,
anses godset utlämnat sådant det har beskrivits i
transportdokumentet, om annat inte visas. Om förlusten eller
skadan inte kunde iakttas vid utlämnandet, gäller detsamma om
sådan underrättelse inte har lämnats senast tre dagar därefter.

Skriftlig underrättelse behöver inte lämnas om förlust eller skada
som har konstaterats vid gemensam besiktning av godset.

Transportören är inte ansvarig för skada till följd av dröjsmål med
utlämnandet av godset om inte skriftlig underrättelse om skadan
har lämnats till transportören inom 60 dagar efter det att godset
överlämnades till mottagaren.

Underrättelse får lämnas till den undertransportör som har lämnat
ut godset eller till transportören.

Bidrag vid gemensamt haveri m. m.

39 § Bestämmelserna i 24--38 §§ om transportörens ansvar för
förlust av eller skada på godset gäller även i fråga om mottagarens
rätt att vägra betala bidrag vid gemensamt haveri och
transportörens skyldighet att utge ersättning för ett sådant bidrag
eller för bärgarlön som mottagaren har betalt.

Avsändarens skadeståndsansvar

Allmän regel om skadeståndsansvaret

40 § Avsändaren är inte ansvarig för skada, inbegripet skada på
fartyget, som har uppkommit för transportören eller
undertransportören utan att skadan har orsakats av fel eller
försummelse av honom själv eller någon som han svarar för. Den
för vilken avsändaren svarar är inte heller ansvarig för skada som
har uppkommit utan fel eller försummelse av honom själv eller
någon som han svarar för.

Farligt gods

41 § Har avsändaren överlämnat farligt gods till transportören eller
till en undertransportör utan att enligt 7 § upplysa om godsets
farliga beskaffenhet och om nödvändiga säkerhetsåtgärder och har
den som tar emot godset inte heller annars kännedom om dess
farliga beskaffenhet, är avsändaren ansvarig mot transportören och
varje undertransportör för kostnader och annan skada som
uppkommer med anledning av transporten av sådant gods. Transportören eller undertransportören får i sådant fall efter
omständigheterna lossa, oskadliggöra eller förstöra godset utan
skyldighet att betala ersättning.

Den som från annan än avsändaren har tagit emot godset med
kännedom om dess farliga beskaffenhet får inte åberopa
bestämmelserna i första stycket.

Gods som visar sig utgöra fara för person eller egendom får
transportören efter omständigheterna lossa, oskadliggöra eller
förstöra utan skyldighet att betala ersättning.

Konossement och andra transportdokument

Konossement

42 § Med konossement (bill of lading) förstås ett dokument som
1. utgör bevis om ett avtal om sjötransport och om att
transportören har tagit emot eller lastat godset och
2. betecknas med ordet konossement eller innehåller ett åtagande
av transportören att lämna ut godset endast mot att dokumentet
återställs.

Konossement får ställas till viss man, till viss man eller order eller
till innehavaren. Ett konossement som är ställt till viss man anses
som ett orderkonossement, om det inte har gjorts förbehåll mot
överlåtelse genom uttrycket "icke till order" eller liknande.

Konossementet bestämmer villkoren för godsets transport och
utlämnande, när det gäller förhållandet mellan transportören och
en annan innehavare av konossementet än avsändaren. Bestämmelser i transportavtalet som inte har tagits in i
konossementet får inte göras gällande mot en sådan innehavare, om
inte konossementet innehåller en hänvisning till dem.

Genomgångskonossement

43 § Med genomgångskonossement förstås ett konossement i vilket
det anges att transporten av godset skall utföras av mer än en
transportör.

Den som utfärdar ett genomgångskonossement skall se till att det i
ett särskilt konossement som utfärdas för en del av transporten
anges att godset transporteras enligt genomgångskonossement.

Avlastarens rätt att få konossement

44 § När transportören har tagit emot godset skall han på
avlastarens begäran utfärda mottagningskonossement.

Sedan godset har lastats skall ombordkonossement utfärdas, om
avlastaren begär det. Om mottagningskonossement har utfärdats
skall det återlämnas när ombordkonossementet utfärdas. Ett
mottagningskonossement utgör ett ombordkonossement sedan det
på dokumentet har antecknats namnet på det eller de fartyg som
godset har lastats i samt tiden för lastningen.

Avlastaren har rätt att få särskilda konossement för delar av godset,
om det kan ske utan väsentlig olägenhet.

Befälhavarkonossement

45 § Ett konossement som har undertecknats av befälhavaren på
det fartyg som transporterar godset skall anses vara undertecknat
på transportörens vägnar.

Konossementets innehåll

46 § Ett konossement skall innehålla uppgift om
1. godsets art, inbegripet dess farliga egenskaper, nödvändiga
märken för att identifiera godset, kolli- eller stycketal samt godsets
vikt eller mängd uttryckt på annat sätt, allt enligt avlastarens
uppgifter,
2. godsets och förpackningens synliga tillstånd,
3. transportörens namn och orten där han har sitt huvudkontor,
4. avlastarens namn,
5. mottagaren, när denne har angetts av avlastaren,
6. den i transportavtalet angivna lastningshamnen och den dag då
transportören tog emot godset i denna hamn,
7. den i transportavtalet angivna lossningshamnen och en eventuell
överenskommelse om tiden för godsets utlämnande i denna hamn,
8. antalet exemplar, om konossementet har utställts i mer än ett
exemplar,
9. orten där konossementet har utställts,
10. fraktens storlek, om den skall betalas av mottagaren, eller
uppgift om att frakt skall betalas av honom samt övriga villkor för
godsets transport och utlämnande,
11. i vad mån transporten är underkastad konventionen (4 § tredje
stycket),
12. att godset i förekommande fall skall eller får transporteras på
däck, och
13. den högre ansvarsgräns som parterna kan ha avtalat.

Ett ombordkonossement skall dessutom innehålla uppgift om
fartygets namn och nationalitet, platsen för lastningen samt dagen
då lastningen avslutades.

Konossementet skall undertecknas av transportören eller någon
som handlar på hans vägnar. Underskriften får framställas på
mekanisk eller elektronisk väg.

Avsaknad av uppgifter i konossementet

47 § Ett dokument som uppfyller kraven enligt 42 § första stycket
utgör konossement även om uppgift som anges i 46 § saknas.

Transportörens undersökningsplikt

48 § Transportören skall i skälig omfattning undersöka att de
uppgifter om godset som tas in i konossementet enligt 46 § första
stycket punkt 1 är riktiga. Om han har skälig anledning att betvivla
uppgifternas riktighet eller inte har haft rimlig möjlighet att
undersöka riktigheten, skall han i konossementet göra förbehåll
som ger uttryck för detta.

Konossementets bevisverkan

49 § Konossementet gäller som bevis om att godset har tagits emot
eller, om ombordkonossement har utfärdats, lastats såsom det har
beskrivits i konossementet, om annat inte visas eller förbehåll har
gjorts enligt 48 §. Saknas uppgift om godsets och förpackningens
synliga tillstånd i konossementet, skall i detta anses antecknat att
godset var i gott synligt tillstånd, om inte annat visas.

Ett konossement som inte utvisar att frakt skall betalas av
mottagaren (46 § första stycket punkt 10) utgör, om annat inte
visas, bevis om att frakt inte skall betalas av honom. Motsvarande
gäller, om det belopp som skall betalas som ersättning för
överliggetid inte har angetts i konossementet.

Om tredje man i god tro har löst in konossementet i förlitan på att
uppgifterna i det är riktiga, är motbevisning enligt första och andra
styckena inte tillåten. Om transportören insåg eller borde ha insett
att en uppgift om godset var oriktig, får han inte åberopa förbehåll
som avses i 48 § om förbehållet inte innehåller en uttrycklig
anmärkning om uppgiftens oriktighet.

Ansvar för vilseledande uppgifter

50 § Lider tredje man skada genom att lösa in konossement i
förlitan på att uppgifterna i det är riktiga, är transportören
ansvarig om han insåg eller borde ha insett att konossementet var
vilseledande för tredje man. Rätt till ansvarsbegränsning enligt
detta kapitel föreligger därvid inte.

Om godset inte motsvarar uppgifterna i konossementet, är
transportören på mottagarens begäran skyldig att uppge om
avlastaren har åtagit sig att hålla transportören skadeslös för
oriktig eller ofullständig uppgift (indemnitetsförklaring) och att
låta mottagaren få del av en sådan förklaring.

Avlastarens garantiansvar

51 § Avlastaren ansvarar mot transportören för riktigheten av de
uppgifter om godset som på hans begäran har tagits in i
konossementet.

Om avlastaren har åtagit sig att ersätta transportören för skada som
uppkommer till följd av att konossement utfärdas med felaktiga
uppgifter eller utan förbehåll, är han ändå inte ansvarig om detta
har gjorts i syfte att vilseleda förvärvare av konossementet. I ett
sådant fall svarar avlastaren inte heller enligt första stycket.

Rätt att få ut godset

52 § Den som företer ett konossement och genom dess innehåll
eller, vid orderkonossement, genom en sammanhängande och till
honom fortgående följd av överlåtelser (indossament) eller
överlåtelse in blanco framträder som rätt innehavare av
konossementet, är behörig som mottagare av godset.

Om konossementet har utfärdats i flera exemplar är det för
utlämnande på bestämmelseorten tillräckligt att mottagaren visar
sin behörighet genom att förete ett konossementsexemplar. Lämnas
godset ut på en annan plats, måste dessutom övriga exemplar
återlämnas eller säkerhet ställas för anspråk som innehavare av
utelöpande exemplar kan göra gällande mot transportören.

Flera konossementsinnehavare

53 § Anmäler sig flera mottagare, och företer de skilda exemplar av
konossementet, skall transportören lägga upp godset under säker
vård för rätt mottagares räkning. Underrättelse om åtgärden skall
snarast lämnas till dem som har anmält sig.

Utlämnande mot konossement

54 § Mottagaren har rätt att få ut godset endast om han deponerar
konossementet och lämnar kvitto allteftersom godset lämnas ut.

Sedan allt gods har lämnats ut, skall konossementet med påtecknad
kvittering återställas till transportören.

Utlämnande när konossementet har förkommit

55 § Har ansökan gjorts om dödande av ett förkommet
konossement får sökanden, sedan offentlig stämning har utfärdats,
fordra att godset lämnas ut, om säkerhet ställs för ersättning som
transportören kan tvingas att betala på grund av det förkomna
konossementet.

Förvärv av konossement i god tro

56 § Överlåter en konossementsinnehavare konossementsexemplar
till flera personer, har den som först tar emot ett exemplar i god tro
rätt till godset. Om godset har lämnats ut på bestämmelseorten till
innehavaren av ett annat exemplar, är denne inte skyldig att lämna
ifrån sig vad han redan i god tro har fått ut.

Den som i god tro har förvärvat ett order- eller
innehavarkonossement är inte skyldig att lämna ut konossementet
till den för vilken det har förkommit.

Stoppningsrätt m. m.

57 § Den rätt en säljare har att hindra att det sålda godset utges eller
att kräva det tillbaka gäller även om konossement beträffande
godset har överlämnats till köparen.

Rätt enligt första stycket får inte göras gällande mot tredje man som
i god tro har förvärvat ett order- eller innehavarkonossement.

Sjöfraktsedel

58 § Med sjöfraktsedel (sea waybill) förstås ett dokument som
1. utgör bevis om ett avtal om sjötransport och om att
transportören har tagit emot godset och
2. innehåller ett åtagande av transportören att lämna ut godset till
den mottagare som anges i dokumentet.

Avsändaren får, även sedan sjöfraktsedel har utfärdats, bestämma
att godset skall lämnas ut till någon annan än den mottagare som
anges i dokumentet, om han inte i förhållande till transportören har
avstått från denna rätt eller mottagaren inte redan har gjort sin rätt
gällande. Konossement får begäras enligt 44 §, om avsändaren inte
har avstått från sin rätt enligt andra stycket att utse en annan
mottagare.

Sjöfraktsedelns innehåll och bevisverkan

59 § En sjöfraktsedel skall innehålla uppgift om det gods som har
tagits emot för transport, avsändaren, mottagaren och
transportören, transportvillkoren samt frakt och andra kostnader
som skall betalas av mottagaren. Bestämmelserna i 46 § tredje
stycket och 48 § har motsvarande tilllämpning.

Om inte annat visas utgör sjöfraktsedeln bevis om transportavtalet
och om att godset har tagits emot så som det har beskrivits i
dokumentet.

Tvister

Jurisdiktions- och skiljedomsklausuler

60 § Ett avtal som har ingåtts innan en tvist har uppkommit
och som inskränker kärandens rätt att få en tvist om
transport av styckegods enligt detta kapitel prövad vid
domstol är ogiltigt i den utsträckning som det begränsar
kärandens rätt att enligt eget val väcka talan vid domstolen
för den ort där
1. svaranden har sitt huvudkontor eller, om ett huvudkontor
saknas, där svaranden har sin vanliga vistelseort,
2. transportavtalet ingicks, förutsatt att svaranden där har
driftställe för sin rörelse, filial eller företrädare, genom
vars förmedling avtalet har ingåtts, eller
3. den avtalade lastningshamnen eller den avtalade eller
faktiska lossningshamnen ligger.

Trots första stycket kan en talan alltid väckas vid domstolen
för den ort som har angetts i transportavtalet. Efter det att
en tvist har uppkommit får parterna fritt avtala hur tvisten
ska behandlas.

Om ett konossement har utfärdats enligt ett certeparti som
innehåller bestämmelser om behörig domstol eller
skiljedomsförfarande utan att konossementet uttryckligen
anger att dessa bestämmelser är bindande för innehavaren av
konossementet, får transportören inte åberopa bestämmelserna
mot en innehavare av konossementet som har förvärvat det i
god tro.

Första stycket gäller inte om varken den avtalade
lastningshamnen eller den avtalade eller faktiska
lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge eller om något annat följer av de unionsrättsakter och
internationella instrument som anges i 1 § 1-4 lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om domstols
behörighet och om erkännande och internationell
verkställighet av vissa avgöranden. Lag (2014:927).

Skiljedom

61 § Trots 60 § första stycket får parterna genom skriftligt
avtal komma överens om att tvister ska hänskjutas till
avgörande genom skiljedom. Som en del av skiljeavtalet gäller
alltid att skiljeförfarandet efter kärandens val ska äga rum
i en av de stater där en ort som anges i 60 § första stycket
är belägen.

Bestämmelserna i 60 § andra och tredje styckena ska också
tillämpas.

Första stycket gäller inte om vare sig den avtalade
lastningshamnen eller den avtalade eller faktiska
lossningshamnen ligger i Sverige, Danmark, Finland eller
Norge. Lag (2014:1452).


14 kap. Om befraktning av fartyg

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Tillämpningsområde och definitioner

1 § Detta kapitel är tillämpligt på avtal om hel- och
delbefraktning av fartyg. Bestämmelserna om resebefraktning
gäller också konsekutiva resor när annat inte har angetts.

I detta kapitel avses med

bortfraktare: den som genom avtal för befordran av gods
bortfraktar ett fartyg till annan, befraktaren,
avlastare: den som avlämnar godset för lastning,
resebefraktning: befraktning där frakten ska beräknas för
resa,
konsekutiva resor: ett visst antal resor som utförs efter
varandra enligt ett befraktningsavtal som avser ett bestämt
fartyg,
tidsbefraktning: befraktning där frakten ska beräknas för
tid,
delbefraktning: befraktning som gäller mindre än ett helt
fartyg eller än en full last när certeparti används. Lag (2014:1452).

Avtalsfrihet

2 § Detta kapitel tillämpas inte i den utsträckning som något
annat följer av avtalet, av praxis som har utbildats mellan
parterna eller av handelsbruk eller annan sedvänja som måste
anses bindande för parterna.

Vid resebefraktning i inrikes fart i Sverige och i fart
mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge får 27 § inte
åsidosättas genom avtal till nackdel för avlastare,
resebefraktare eller mottagare. Detsamma gäller 19 kap. 1 § första stycket 5 och fjärde stycket. I befraktningsavtalet
får dock tas in bestämmelser om gemensamt haveri.

Vid befraktning i fart som avses i 13 kap. 4 § första stycket
får 18 § om utfärdande av konossement inte åsidosättas genom
avtal till nackdel för avlastaren.

I inrikes fart i Sverige gäller det som följer av tredje
stycket oavsett vilket lands lag som i övrigt ska tillämpas
på avtalet. Detsamma gäller i sådan konventionsfart som avses
i 13 kap. 1 §, dock inte om parterna har avtalat att avtalet
ska vara underkastat lagen i en annan bestämd stat som är
bunden av den konvention som anges i 13 kap. 1 §.

Att detta kapitel inte heller får åsidosättas genom avtal i
vissa andra fall följer av 5 §. Lag (2014:1452).

Befraktning av ett bestämt fartyg m. m.

3 § Gäller befraktningsavtalet ett bestämt fartyg, får bortfraktaren
inte fullgöra avtalet med ett annat fartyg. Om avtalet ger
bortfraktaren rätt att efter eget val sätta in ett annat fartyg än det
avtalade eller att i övrigt använda andra fartyg, får bortfraktaren
endast sätta in fartyg som är lika ändamålsenliga som det avtalade
fartyget. Rätten kan utövas flera gånger.

Om avtalet gäller ett helt fartyg eller en full last, får bortfraktaren
inte ta med gods för någon annan än befraktaren. Detta gäller även
om fartyget skall gå i ballast för att påbörja en ny resa.

Överlåtelse av befraktningsavtal

4 § Överlåter befraktaren sina rättigheter enligt befraktningsavtalet
till någon annan eller vidarebortfraktar han fartyget, förblir han
ändå ansvarig för att avtalet fullgörs.

Bortfraktaren får inte överlåta befraktningsavtalet utan samtycke
från befraktaren. Har befraktaren samtyckt upphör bortfraktarens
ansvar enligt avtalet.

Trampkonossement

5 § Utfärdar bortfraktaren konossement för gods som befordras
med fartyget, bestämmer konossementet villkoren för befordringen
och utlämnandet av godset när det gäller förhållandet mellan
bortfraktaren och tredje man som innehar konossementet. Bestämmelser i befraktningsavtalet som inte har tagits in i
konossementet kan inte göras gällande mot tredje man, om inte
konossementet hänvisar till dem.

Bestämmelserna om konossement i 13 kap. 45--57 §§ gäller även
konossement som avses i första stycket. När det följer av 13 kap. 3 § att bestämmelserna i kapitlet om transport av styckegods skall
tillämpas på konossementet, bestäms bortfraktarens ansvar och
rättigheter i förhållande till tredje man med motsvarande
tillämpning av reglerna i 13 kap. 4 och 24--40 §§.

RESEBEFRAKTNING

Frakt

6 § Om inte annat är avtalat, skall den frakt betalas som var gängse
när avtalet ingicks.

Om annat eller mer gods än vad som följer av avtalet har inlastats,
skall för detta gods betalas gängse frakt vid lastningen, dock inte
lägre än den avtalade frakten.

Sjövärdighet

7 § Resebortfraktaren skall se till att fartyget är sjövärdigt, vari
också innefattas att det är behörigen bemannat och utrustat och att
lastrum, kyl- och frysrum samt övriga utrymmen i fartyget, i vilka
gods lastas, är i gott skick för att godset skall kunna tas emot,
befordras och bevaras.

Resebefraktarens val av lastnings- och lossningshamn

8 § Ger befraktningsavtalet resebefraktaren rätt att välja lastnings- eller lossningshamn, skall fartyget gå till den hamn som han
anvisar, om den är tillgänglig och fartyget kan ligga flott och säkert
och utan hinder gå in eller ut med lasten. Val av lossningshamn
skall göras senast vid lastningens slut.

Har resebefraktaren beordrat fartyget till en osäker hamn, är han
ansvarig för skada som därigenom orsakas fartyget om han inte
visar att fel eller försummelse inte föreligger hos honom själv eller
någon som han svarar för.

Vid konsekutiva resor skall rätten att välja vilka resor som fartyget
skall utföra utövas på ett sådant sätt att de sammanlagda längderna
av lastresorna respektive ballastresorna enligt avtalet blir
väsentligen desamma. I annat fall är resebefraktaren skyldig att
betala ersättning för fraktförlust.

Resebefraktaren får inte ändra valet av hamn eller resa.

Lastningsplats

9 § Har bestämd lastningsplats inte avtalats, skall fartyget förläggas
till den lastningsplats som resebefraktaren anvisar, såvida denna är
tillgänglig och fartyget kan ligga flott och säkert och utan hinder gå
ut med lasten.

Om lastningsplats inte har anvisats i tid, skall fartyget förläggas
till sedvanlig lastningsplats. Kan det inte ske, skall
resebortfraktaren välja en plats där lastningen skäligen kan äga rum.

Vare sig bestämd lastningsplats har avtalats eller inte, har
resebefraktaren rätt att få fartyget förhalat från en lastningsplats
till en annan, om han svarar för kostnaderna för detta.

Lastningstid m. m.

Lastningstid

10 § Resebortfraktaren är skyldig att låta fartyget ligga kvar för
lastning en viss lastningstid, som omfattar liggetid och överliggetid. Vid befraktning på linjefartsvillkor (liner terms) ingår ingen
överliggetid i lastningstiden.

Liggetidens längd

11 § Liggetid är den tid som skäligen kan påräknas för lastningen
när befraktningsavtalet ingås. Vid beräkningen av liggetiden skall
hänsyn tas till fartygets och lastens art och storlek,
lastningsanordningarna ombord och i hamnen samt andra liknande
omständigheter.

Liggetiden beräknas vid klausulerna

1) fac (fast as can), med utgångspunkt från att lastningen skall
utföras så snabbt som fartyget kan ta emot last med oskadade
lastningsanordningar,
2) faccop (fast as can custom of the port), med utgångspunkt från
att lastningen skall utföras så snabbt som vanligt lastningssätt i
hamnen tillåter,
3) liner terms (linjefartsvillkor) med utgångspunkt från att
lastningen skall utföras så snabbt som vid vanlig lastning i hamnen
av fartyg som går i linjefart, med tillägg för den tid som går förlorad
vid trafikanhopning.

Om en gemensam tid har bestämts för lastning och lossning löper
liggetiden inte ut förrän den gemensamma tiden har gått till ända.

Liggetiden beräknas i arbetsdagar och arbetstimmar. Som
arbetsdag räknas varje vardag då arbete utförs det antal timmar
som är vanligt i hamnen på vardagar. Som arbetstimme räknas
varje timme som kan användas till lastning på vardagar. För de
dagar då det arbetas mindre än på arbetsdagar räknas det antal
timmar som vanligen används till lastning.

Liggetidens början

12 § Liggetiden börjar inte löpa förrän fartyget ligger på
lastningsplatsen och är klart att börja ta in last och
resebortfraktaren har gjort anmälan om detta.

Anmälan får göras i förväg men inte förrän fartyget har kommit
fram till lastningshamnen. Visar det sig senare att fartyget inte var
klart att börja ta in last, skall den tid som går förlorad för att
göra fartyget klart inte räknas in i liggetiden.

Anmälan skall göras hos avlastaren eller, om denne inte kan
anträffas, hos resebefraktaren. Kan varken avlastaren eller
resebefraktaren anträffas, anses anmälan ha gjorts när den avsänts
på ett ändamålsenligt sätt.

Tiden räknas antingen från det klockslag då arbetet i hamnen
vanligen börjar på morgonen eller från middagsrastens slut. I det
förra fallet skall anmälan vara gjord senast en timme före
kontorstidens slut föregående dag och i det senare fallet senast
klockan tio samma dag.

Hinder

13 § Kan fartyget inte förläggas till lastningsplatsen på grund av
hinder på resebefraktarens sida, får det ändå anmälas klart att börja
ta in last med verkan att liggetiden börjar löpa. Detsamma gäller
vid trafikanhopning och dessutom vid annat hinder som
resebortfraktaren inte skäligen kunnat räkna med när avtalet
ingicks.

I liggetiden inräknas inte den tid som går förlorad på grund av
hinder på resebortfraktarens sida. Detsamma gäller den tid som går
förlorad till följd av att fartyget har förlagts till annan än
sedvanlig lastningsplats av en anledning som resebortfraktaren
skäligen kunnat räkna med när avtalet ingicks. Däremot inräknas
uppehåll på grund av fartygets förhalning.

Överliggetid

14 § Överliggetid är den tid som fartyget efter liggetidens utgång
måste ligga kvar för att bli lastat, om inte överliggetidens längd är
fastställd genom avtal.

Överliggetiden beräknas för löpande dagar och timmar från
liggetidens utgång. Bestämmelserna i 13 § andra stycket har
motsvarande tillämpning.

Ersättning för överliggetid

15 § Resebortfraktaren har rätt till särskild ersättning för
överliggetid. Ersättningen bestäms med hänsyn till frakten och till
den ökning eller minskning av resebortfraktarens utgifter som följer
av att fartyget ligger stilla.

Ersättningen skall betalas vid anfordran.

Om ersättningen inte betalas eller säkerhet inte ställs för den, har
resebortfraktaren rätt att göra anteckning om fordringen på
konossementet. Gör han inte det får han i stället förelägga
resebefraktaren en bestämd tilläggstid för betalningen. Är tiden inte
oskäligt kort och betalas fordringen inte inom tilläggstiden, får
resebortfraktaren häva befraktningsavtalet och kräva ersättning för
förlust som beror på att resan inte kommer till stånd.

Lastning

Lastning och stuvning

16 § Följer inte något annat av vad som är brukligt i hamnen, skall
resebefraktaren avlämna godset vid fartygets sida och
resebortfraktaren ta det ombord. Vid klausulerna

1) fio (free in and out), skall resebefraktaren sörja för lastningen,
2) liner terms (linjefartsvillkor), skall resebortfraktaren sörja för
lastningen.

Resebortfraktaren skall sörja för underlag och annat som behövs
för stuvningen samt utföra den.

I fråga om däckslast skall 13 kap. 13 § tillämpas.

Om fartyget av en anledning som resebortfraktaren skäligen kunnat
räkna med när avtalet ingicks har förlagts till annan än sedvanlig
lastningsplats, är resebortfraktaren ansvarig för de ökade utgifter
som detta medför.

Avlämnande av godset

17 § Godset skall avlämnas och lastas med tillbörlig skyndsamhet. Det skall avlämnas på ett sådant sätt och i sådant skick att det
bekvämt och säkert kan tas ombord, stuvas, befordras och lossas.

Bestämmelserna i 13 kap. 6--9 §§ har motsvarande tillämpning.

Ombordkonossement

18 § När godset har lastats skall resebortfraktaren eller befälhavaren
eller den som resebortfraktaren annars har bemyndigat, på
avlastarens begäran utfärda ombordkonossement, förutsatt att
nödvändiga handlingar och uppgifter finns.

Avlastaren har rätt att få särskilda konossement för delar av godset,
om det kan ske utan väsentlig olägenhet.

Utfärdas enligt befraktningsavtalet konossement med andra villkor
än dem som avtalet föreskriver och medför detta ökat ansvar för
resebortfraktaren, skall resebefraktaren hålla honom skadeslös.

Resan

Resebortfraktarens omsorgsplikt m. m.

19 § Resan skall utföras med tillbörlig skyndsamhet och i övrigt på
ett försvarligt sätt. Bestämmelserna i 13 kap. 12 § första och tredje
styckena samt 16 och 17 §§ har motsvarande tillämpning.

Deviation och substituthamn

20 § Deviation får endast företas för att rädda personer eller för att
bärga fartyg eller annan egendom till sjöss eller av någon annan
skälig anledning.

Om det uppkommer hinder som medför att fartyget inte kan anlöpa
lossningshamnen och lossa lasten eller detta inte kan ske utan
oskäligt uppehåll, får resebortfraktaren i stället välja en annan
lämplig lossningshamn.

Avståndsfrakt

21 § Har en del av resan utförts när befraktningsavtalet hävs eller
faller bort eller när godset av någon annan anledning lossas i en
annan hamn än den avtalade lossningshamnen, har resebortfraktaren
rätt till avståndsfrakt. Bestämmelserna i 24 § skall också tillämpas.

Avståndsfrakt är den avtalade frakten med avdrag för ett belopp
som beräknas efter förhållandet mellan den återstående och den
avtalade resans längd. Hänsyn skall även tas till varaktigheten av
och de särskilda kostnaderna för sådana resor. Avståndsfrakten får
inte överstiga godsets värde.

Tvist om avståndsfrakt kan hänskjutas till utredning och avgörande
genom dispasch. Därvid skall i tillämpliga delar gälla föreskrifterna
om dispasch vid gemensamt haveri.

Farligt gods

22 § Har farligt gods lastats utan att resebortfraktaren kände till
dess farliga beskaffenhet, får han efter omständigheterna lossa,
oskadliggöra eller förstöra godset utan skyldighet att betala
ersättning. Detsamma gäller även om resebortfraktaren kände till
godsets farliga beskaffenhet och det senare uppstår en fara för
person eller egendom som gör det oförsvarligt att behålla godset
ombord.

Lossning och utlämnande av godset

Lossningen

23 § I fråga om lossningsplats, lossningstid och lossning av godset
har 9--17 §§ motsvarande tillämpning. Därvid skall det som är
bestämt om resebefraktaren i stället gälla mottagaren av godset.

Den som visar sin behörighet som mottagare har rätt att besiktiga
godset innan han tar emot det.

Finns det flera mottagare av gods som befordras enligt samma
befraktningsavtal, får de endast gemensamt anvisa lossningsplats
eller fordra att fartyget förhalas.

Ökade kostnader till följd av att godset är skadat eller måste
bortskaffas på grund av en skada skall betalas av resebefraktaren,
om skadan har orsakats av godsets egen beskaffenhet eller av fel
eller försummelse av resebefraktaren eller någon som han svarar
för. Vid klausulen fio (free in and out) skall resebefraktaren betala
kostnaderna, om inte resebortfraktaren är ansvarig för skadan
enligt 27 §.

Frakt för gods som inte finns i behåll

24 § För gods som inte finns i behåll vid resans slut, skall frakt
betalas endast om godset har gått förlorat till följd av sin egen
beskaffenhet, bristfällig förpackning eller fel eller försummelse av
resebefraktaren eller någon som han svarar för eller om
resebortfraktaren har sålt godset för ägarens räkning eller har lossat,
oskadliggjort eller förstört det enligt 22 §.

Erlagd frakt skall betalas tillbaka om resebortfraktaren enligt första
stycket inte har rätt till frakt.

Mottagarens och resebefraktarens ansvar för frakt m. m.

25 § Genom att ta emot godset blir mottagaren skyldig att betala
frakt och andra fordringar i enlighet med bestämmelserna i 13 kap. 19 §.

Resebortfraktaren kan under alla omständigheter kräva betalning
av resebefraktaren i enlighet med bestämmelserna i 13 kap. 23 §.

Resebortfraktaren har rätt att hålla inne godset i enlighet med
bestämmelserna i 13 kap 20 §.

Uppläggning av godset

26 § Underlåter mottagaren att uppfylla villkoren för utlämnandet
av godset eller fördröjer han lossningen så att denna inte hinner
slutföras inom avtalad tid eller i övrigt inom skälig tid, har
resebortfraktaren rätt att lossa godset och lägga upp det i säkert
förvar för mottagarens räkning. Mottagaren skall underrättas om
uppläggningen.

Om mottagaren vägrar att ta emot godset eller inte är känd eller
inte kan anträffas, skall resebortfraktaren så snart som möjligt
underrätta resebefraktaren. Anmäler mottagaren sig inte så tidigt
att lossningen kan slutföras i rätt tid, skall resebortfraktaren
lossa och lägga upp godset i säkert förvar. Mottagaren och
resebefraktaren skall underrättas om uppläggningen.

I underrättelsen enligt första eller andra stycket skall anges en
skälig tidsfrist efter vars slut resebortfraktaren har rätt att sälja
eller förfoga över upplagt gods. Vid försäljning av eller annat
förfogande över godset har bestämmelserna i 13 kap. 22 § motsvarande
tillämpning.

Lastskada och dröjsmål med utlämnandet

27 § Resebortfraktaren är ansvarig i enlighet med bestämmelserna i 13 kap. 24--35 och 37--39 §§ för skada till följd av att gods går
förlorat, skadas eller försenas medan det är i hans vård. Bestämmelserna i 13 kap. 36 § har också motsvarande tillämpning.

En mottagare som inte är resebefraktaren har också rätt till
ersättning enligt första stycket. Om mottagaren innehar
konossement som har utfärdats av resebortfraktaren får han även
åberopa reglerna i 5 §.

Avtalsbrott och hinder på resebortfraktarens sida

Kancelleringstid

28 § Skall fartyget vara klart att börja ta in last senast viss tidpunkt (kancelleringstid), får resebefraktaren häva befraktningsavtalet, om
fartyget inte är klart att börja ta in last eller lastningsanmälan inte
har lämnats före fristens utgång.

Anmäler resebortfraktaren att fartyget kommer efter det att fristen
har löpt ut och uppger han när fartyget kommer att vara klart att
börja ta in last, får resebefraktaren häva avtalet om det sker inom
skälig tid. Hävs inte avtalet blir den angivna tidpunkten ny
kancelleringstid.

Dröjsmål och annat avtalsbrott

29 § Resebefraktaren får häva befraktningsavtalet på grund av
dröjsmål eller annat avtalsbrott på resebortfraktarens sida, om
avtalsbrottet är väsentligt.

Sedan lastning har skett får resebefraktaren inte häva avtalet om
lossning av godset skulle medföra väsentlig skada eller olägenhet för
annan befraktare. Vid konsekutiva resor får resebefraktaren inte
häva i fråga om en enstaka resa, om inte utförandet av denna är
oväsenligt för resebortfraktaren i förhållande till de återstående
resorna.

Om resebefraktaren vill häva avtalet, skall han meddela detta inom
skälig tid efter det att han måste antas ha fått kännedom om
avtalsbrottet. Gör han inte det går hävningsrätten förlorad.

Förlust av fartyget

30 § Avser befraktningsavtalet ett bestämt fartyg och går det
förlorat eller förklaras det efter skada inte kunna sättas i stånd, är
resebortfraktaren inte skyldig att utföra resan. I sådant fall har han
inte heller rätt att utföra resan med ett annat fartyg, även om han
enligt en allmän bestämmelse i avtalet har rätt att sätta in ett annat
fartyg än det avtalade.

Resebortfraktarens skadeståndsansvar

31 § Uppkommer till följd av dröjsmål eller annat avtalsbrott på
resebortfraktarens sida skada som inte omfattas av 27 §, har 13 kap. 25 och 26 §§ motsvarande tillämpning.

Avtalsbrott och hinder på resebefraktarens sida

Frånträdande före lastningens slut

32 § Frånträder resebefraktaren befraktningsavtalet innan
lastningen har börjat eller har han, efter att ha gett uttryck åt detta,
vid lastningens slut inte lämnat allt det gods som avtalet gäller, har
resebortfraktaren rätt till ersättning för fraktförlust och annan
skada. Vid konsekutiva resor kan frånträdande av en enstaka resa
ske endast om utförandet av denna är oväsentligt för
resebortfraktaren i förhållande till de återstående resorna.

Vid bestämmande av ersättningen skall hänsyn tas till om
resebortfraktaren utan skälig anledning har underlåtit att ta med
annat gods.

Rätt till ersättning föreligger inte om möjligheten att avlämna,
befordra eller föra in godset i bestämmelseorten måste anses
utesluten till följd av omständigheter som resebefraktaren inte
borde ha räknat med när avtalet ingicks, såsom utförsel- eller
införselförbud eller någon annan åtgärd av myndighet, förstörelse
av allt gods av det slag som avtalet avser eller en därmed jämförlig
händelse. Detsamma gäller om avtalet avser bestämt gods som
förstörts genom en olyckshändelse.

Om resebefraktaren vill åberopa en omständighet som avses i tredje
stycket skall han inom skälig tid meddela motparten detta. Gör han
inte det är han skyldig att ersätta den skada som kunde ha
undvikits om meddelande hade lämnats inom sådan tid.

Hävningsrätt m. m.

33 § Får resebefraktaren frånträda befraktningsavtalet utan att
skadeståndsansvar föreligger enligt 32 § tredje stycket, får även
resebortfraktaren frånträda avtalet om han meddelar detta inom
skälig tid.

Om resebefraktaren inte avlämnar allt det gods som avtalet gäller,
får resebortfraktaren förelägga resebefraktaren en bestämd
tilläggstid inom vilken resebefraktaren skall betala ersättning eller
ställa säkerhet. Är tiden inte oskäligt kort och har ersättningen inte
betalats eller säkerhet inte ställts inom tilläggstiden, får
resebortfraktaren häva avtalet. Han har även rätt till ersättning
enligt 32 §.

Frånträdande efter lastning 34 § Sedan lastning har skett har resebefraktaren inte rätt att få
godset lossat eller resan avbruten, om detta skulle medföra
väsentlig skada eller olägenhet för resebortfraktaren eller någon
annan befraktare. Bestämmelserna i 32 och 33 §§ har motsvarande
tillämpning.

Dröjsmål med lastning

35 § Har överliggetiden bestämts genom avtal och har
resebefraktaren vid lastningstidens utgång inte avlämnat godset
eller endast en del av det, har 32 och 33 §§ motsvarande
tillämpning. Detsamma gäller när befraktningsavtalet innehåller
klausulen liner terms (linjefartsvillkor) och liggetiden har löpt ut.

Om överliggetidens längd inte har avtalats och lastningen blir så
försenad att väsentlig skada eller olägenhet uppkommer för
resebortfraktaren även om ersättning för överliggetid betalas, får
han häva avtalet eller, när gods redan har avlämnats, förklara
lastningen avslutad. I ett sådant fall har bestämmelserna i 32 och 33 §§ motsvarande tillämpning.

Annat dröjsmål

36 § Fördröjs fartyget efter lastningen eller under resan och beror
detta på ett förhållande på resebefraktarens sida, har
resebortfraktaren rätt till ersättning, om inte resebefraktaren visar
att varken han själv eller någon som han svarar för har gjort sig
skyldig till fel eller försummelse. Detsamma gäller om fartyget
uppehålls under lossningen därför att det inte är möjligt för
resebortfraktaren att lägga upp godset enligt 26 §.

Blir vid konsekutiva resor frakt, ersättning för överliggetid eller
andra fordringar enligt befraktningsavtalet inte betalade i rätt tid,
får resebortfraktaren förelägga en bestämd tilläggstid för
betalningen. Är tiden inte oskäligt kort och betalas fordringen inte
inom tilläggstiden, får resebortfraktaren ställa in fullgörelsen av
avtalet eller häva det. Resebortfraktaren har rätt till ersättning för
förlust som beror på att fullgörelsen ställs in eller, om avtalet hävs,
att de återstående resorna faller bort.

Skada som godset har orsakat

37 § Har godset orsakat skada för resebortfraktaren eller skada på
fartyget, är resebefraktaren skyldig att betala ersättning, om han
själv eller någon som han svarar för har gjort sig skyldig till fel
eller försummelse. Detsamma gäller om godset vid delbefraktning
orsakat skada på annat gods ombord på fartyget.

Befraktningsavtalets bortfall

Krigsfara m. m.

38 § Visar det sig, sedan befraktningsavtalet har ingåtts, att resan
skulle vara förenad med fara för fartyget, personer ombord eller
lasten till följd av krig, blockad, uppror, oroligheter, sjöröveri eller
annat väpnat våld, eller att en sådan fara har ökat väsentligt, får
såväl resebortfraktaren som resebefraktaren frånträda avtalet utan
skyldighet att betala ersättning även om resan har påbörjats. Den
som vill frånträda avtalet skall inom skälig tid meddela motparten
detta. Gör han inte det är han skyldig att ersätta den skada som
kunde ha undvikits om meddelande hade lämnats inom sådan tid.

Om faran kan avvärjas genom att en del av godset lämnas kvar eller
lossas, får avtalet frånträdas endast för denna del. Resebortfraktaren har dock rätt att frånträda avtalet i dess helhet,
om det kan ske utan väsentlig skada eller olägenhet för någon
annan befraktare, om det inte, efter uppmaning, betalas ersättning
eller ställs säkerhet för fraktförlust och annan skada.

Frånträdande vid konsekutiva resor

39 § Vid konsekutiva resor får frånträdande enligt 38 § begränsas
till en enstaka resa endast om utförandet av denna är oväsentligt i
förhållande till de återstående resorna.

Ger befraktningsavtalet resebefraktaren rätt att välja vilka resor
fartyget skall utföra, får frånträdande enligt 38 § ske endast om
faran är av väsentlig betydelse för fullgörelsen av avtalet.

Kostnader för uppehåll

40 § Blir fartyget, sedan lastningen har börjat, på grund av fara som
avses i 38 § uppehållet i lastningshamnen eller i en annan hamn
under resan, skall kostnaderna för uppehållet anses som kostnader
för gemensamt haveri och fördelas på fartyg, frakt och last enligt
bestämmelserna om gemensamt haveri. Om befraktningsavtalet
frånträds gäller detta dock inte beträffande kostnader som hänför
sig till tiden efter frånträdandet.

Avtalsperiodens upphörande vid konsekutiva resor

41 § Har fartyget befraktats för så många resor som det kan utföra
inom en angiven tidsrymd och har resebefraktaren före
avtalsperiodens slut fått anmälan om att fartyget är klart att börja
ta in last, skall resan utföras även om detta sker helt eller delvis
efter det att avtalsperioden har löpt ut.

Om det är uppenbart att fartyget inte kan nå lastningshamnen och
vara klart att börja ta in last före avtalsperiodens slut, är
resebortfraktaren inte skyldig att sända fartyget till
lastningshamnen.

Anmäler resebortfraktaren att fartyget kan komma för sent till
lastningshamnen och begär han anvisningar, får resebefraktaren
bestämma antingen att resan skall utföras enligt befraktningsavtalet
eller att avtalet skall upphöra. Avtalet upphör om resebefraktaren
inte inom skälig tid efter det att han fått anmälan begär att resan
skall utföras.

KVANTUMKONTRAKT

Tillämpningsområde

42 § Bestämmelserna om kvantumkontrakt gäller befordran med
fartyg av en bestämd mängd gods fördelad på flera resor under en
angiven tidsrymd.

Bestämmelserna tillämpas dock inte, om det är avtalat att resorna
skall utföras efter varandra med ett bestämt fartyg.

Val av godsmängd

43 § Ger avtalet utrymme för val av den totala mängden gods som
skall befordras, har befraktaren rätt att bestämma mängden.

Gäller valet mängden som skall befordras på en särskild resa, är det
bortfraktaren som har rätt att bestämma mängden.

Skeppningsplaner

44 § Befraktaren skall utarbeta skeppningsplaner för lämpliga
tidsperioder i förhållande till den tidsrymd som avtalet avser och i
god tid underrätta bortfraktaren om planerna.

Befraktaren skall se till att den mängd gods som avtalet omfattar
blir fördelad på lämpligt sätt över avtalsperioden. Därvid skall han
beakta storleken av de fartyg som skall användas.

Anmälan om skeppning

45 § Befraktaren skall anmäla skeppning i skälig tid. I anmälan skall
anges när godset senast kommer att vara klart för lastning.

Nominering av fartyg

46 § När anmälan om skeppning har lämnats, skall bortfraktaren
tillhandahålla ett fartyg som är lämpat att utföra resan i rätt tid. Bortfraktaren skall inom skälig tid anmäla vilket fartyg som skall
utföra resan, fartygets lastförmåga och förväntade ankomst till
lastningshamnen.

Bortfraktaren är inte skyldig att tillhandahålla fartyg för gods som
inte är klart för lastning före avtalsperiodens utgång, om inte
överskridandet beror på förhållanden utanför befraktarens kontroll
och inte är väsentligt.

Utförandet av resorna

47 § När bortfraktaren har lämnat anmälan som avses i 46 § gäller
bestämmelserna om styckegodstransport eller resebefraktning för
den befordran som skall utföras.

Om bortfraktarens skyldighet att utföra en särskild resa bortfaller
på grund av ett förhållande som bortfraktaren ansvarar för, har
befraktaren rätt att begära att godset eller en motsvarande mängd
nytt gods blir befordrat.

Ger bortfallet av resan anledning att räkna med att senare resor inte
kommer att bli utförda utan väsentligt dröjsmål, får befraktaren
häva avtalet i fråga om den återstående delen.

Dröjsmål med anmälan om skeppning och skeppningsplaner

48 § Lämnar befraktaren inte i tid anmälan om en skeppning, får
bortfraktaren förelägga en bestämd tilläggstid för anmälan. Är tiden
inte oskäligt kort och har en skeppning inte anmälts inom
tilläggstiden, får bortfraktaren antingen anmäla ett fartyg enligt 46 § i överensstämmelse med gällande skeppningsplan eller häva avtalet
i fråga om den resan.

Ger dröjsmålet anledning att räkna med att det uppkommer
väsentligt dröjsmål med anmälan av senare skeppningar, får
bortfraktaren häva avtalet i fråga om den återstående delen.

Bortfraktaren har rätt till ersättning, om inte dröjsmålet beror på
ett sådant förhållande som avses i 32 § tredje stycket.

Om befraktaren inte i tid underrättar bortfraktaren om
skeppningsplaner, kan bortfraktaren förelägga en bestämd
tilläggstid. Är tiden inte oskäligt kort och överskrids den, får
bortfraktaren häva avtalet i fråga om den återstående delen. Tredje
stycket har motsvarande tillämpning.

Dröjsmål med nominering av fartyg

49 § Lämnar bortfraktaren inte i tid anmälan om fartyg, får
befraktaren förelägga en bestämd tilläggstid. Är tiden inte oskäligt
kort och har anmälan inte lämnats inom tilläggstiden får
befraktaren häva avtalet i fråga om den resa som tilläggstiden
gäller.

Ger dröjsmålet anledning att räkna med att det uppkommer
väsentligt dröjsmål med anmälan om fartyg även i fråga om senare
skeppningar, får befraktaren häva avtalet i fråga om den
återstående delen.

Befraktaren har rätt till ersättning, om inte dröjsmålet beror på ett
sådant hinder utanför bortfraktarens kontroll som denne inte
skäligen kunde ha räknat med när avtalet ingicks och vars följder
denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Dröjsmål med betalning av frakt

50 § Betalas inte frakt, ersättning för överliggetid eller andra
fordringar enligt avtalet i rätt tid, får bortfraktaren förelägga en
bestämd tilläggstid för betalningen. Är tiden inte oskäligt kort och
betalas fordringen inte inom tilläggstiden, får bortfraktaren ställa in
fullgörelsen av avtalet eller, om dröjsmålet utgör ett väsentligt
avtalsbrott, häva avtalet.

Bortfraktaren har rätt till ersättning för förlust som beror på att han
ställer in fullgörelsen av avtalet eller, om avtalet hävs, på att de
återstående resorna bortfaller.

Vid slutet av varje resa enligt avtalet har bortfraktaren rätt att hålla
inne lasten till säkerhet för fordringar enligt avtalet. När
konossement har utfärdats gäller vad nu sagts i förhållande till
tredje man bara om fordringen har antecknats i konossementet.

Krigsfara

51 § Inträder det under avtalsperioden krig, krigsliknande
förhållanden eller en väsentlig ökning av krigsfaran och är detta av
väsentlig betydelse för fullgörelsen av avtalet, får såväl
bortfraktaren som befraktaren frånträda avtalet utan skyldighet att
betala ersättning.

Den som vill frånträda avtalet skall inom skälig tid meddela
motparten detta. Gör han inte det är han skyldig att ersätta den
skada som kunde ha undvikits om meddelande hade lämnats inom
sådan tid.

TIDSBEFRAKTNING

Fartygets avlämnande

Fartygets skick och utrustning

52 § Tidsbortfraktaren skall ställa fartyget till tidsbefraktarens
förfogande på den plats och vid den tidpunkt som har avtalats.

Vid avlämnandet skall tidsbortfraktaren se till att fartygets skick,
föreskrivna handlingar, bemanning, proviantering och övrig
utrustning uppfyller de krav som ställs i vanlig fraktfart i det
fartområde som befraktningsavtalet anger.

Fartyget skall dessutom ha tillräckligt med bränsle för att kunna nå
närmaste användbara bunkringshamn. Tidsbefraktaren skall överta
bränslet och betala för det efter priset i denna hamn.

Besiktning

53 § Vid avlämnandet får såväl tidsbortfraktaren som
tidsbefraktaren begära sedvanlig besiktning av fartyget, dess
utrustning och kvarvarande bränsle.

Kostnaderna, inbegripet kostnader för tidsförlust som har
föranletts av besiktningen, skall bäras av parterna med hälften var.

Besiktningsutlåtandet utgör bevis om fartygets och utrustningens
skick samt om omfattningen av kvarvarande bränsle, om annat inte
visas.

Avlämnande av fartyget till sjöss

54 § Har parterna avtalat att fartyget skall avlämnas till sjöss, skall
tidsbortfraktaren underrätta tidsbefraktaren om avlämnandet och
uppge fartygets position samt tidpunkten för avlämnandet.

Besiktning enligt 53 § företas i den första hamn som fartyget
anlöper efter avlämnandet. Om det vid besiktningen konstateras att
fel i fartyget föreligger, skall frakt inte betalas för den tid som går
förlorad för att avhjälpa felet. Om tidsbefraktaren häver
befraktningsavtalet enligt 56 §, bortfaller tidsbortfraktarens rätt till
frakt från avlämnandet.

Kancelleringstid och dröjsmål med avlämnandet av fartyget

55 § Skall fartyget enligt befraktningsavtalet vara klart att börja ta
in last senast viss tidpunkt (kancelleringstid), får tidsbefraktaren
häva avtalet om fartyget inte är klart att börja ta in last eller
lastningsanmälan inte har lämnats före fristens utgång. Om fartyget
i annat fall skall avlämnas senast viss tidpunkt, får tidsbefraktaren
häva avtalet om tiden överskrids.

Anmäler tidsbortfraktaren att fartyget kommer för sent och uppger
han när fartyget kommer att vara klart att börja ta in last eller att
avlämnas, får tidsbefraktaren häva avtalet om det sker inom skälig
tid. Hävs inte avtalet blir den angivna tidpunkten ny
kancelleringstid.

Om fartyget i ett annat fall avlämnas för sent, får tidsbefraktaren
häva avtalet om dröjsmålet utgör ett väsentligt avtalsbrott.

Fel i fartyget

56 § Föreligger det vid avlämnandet fel i fartyget eller i fartygets
utrustning, har tidsbefraktaren rätt till avdrag på frakten eller, om
avtalsbrottet är väsentligt, rätt att häva befraktningsavtalet. Detta
gäller inte om tidsbortfraktaren avhjälper felet utan en sådan
försening som enligt 55 § ger tidsbefraktaren rätt att häva avtalet.

Skadeståndsansvar

57 § Tidsbefraktaren har rätt till ersättning för förlust till följd
av dröjsmål eller fel vid avlämnandet. Om tidsbortfraktaren visar att
dröjsmålet eller felet inte beror på fel eller försummelse av honom
själv eller någon som han svarar för, föreligger inte rätt till sådan
ersättning. Tidsbefraktaren har också rätt till ersättning för skada
till följd av att fartyget vid avtalsslutet saknade en egenskap eller
utrustning som kan anses tillförsäkrad.

Utförandet av resorna

Tidsbefraktarens förfoganderätt

58 § Tidsbortfraktaren skall under befraktningsperioden utföra de
resor som tidsbefraktaren begär i överensstämmelse med
befraktningsavtalet. Han skall därvid svara för att de krav som
uppställs i 52 § andra stycket fortlöpande är uppfyllda.

Tidsbortfraktaren är inte skyldig att utföra en resa vid vilken
fartyget, personer ombord eller lasten kan utsättas för fara till följd
av krig eller krigsliknande tillstånd, is eller annan fara eller
väsentlig olägenhet, som han inte skäligen kunde ha räknat med när
avtalet ingicks.

Tidsbortfraktaren är inte skyldig att ta med gods av lättantändlig,
brandfarlig eller frätande beskaffenhet eller annat farligt gods, om
det inte avlämnas i sådant skick att det kan befordras och utlämnas
i överensstämmelse med de krav och rekommendationer som ställs
av myndigheterna i det land där fartyget är registrerat, i det land
där redaren har sitt huvudkontor och i de hamnar som ingår i
resan. Tidsbortfraktaren är inte heller skyldig att ta med levande
djur.

Underrättelseplikt

59 § Tidsbortfraktaren skall hålla tidsbefraktaren underrättad om
alla förhållanden som rör fartyget och resorna och som är av
betydelse för tidsbefraktaren. Tidsbefraktaren skall underrätta
tidsbortfraktaren om planerade resor.

Bränsle

60 § Tidsbefraktaren skall sörja för att det finns bränsle och vatten
till fartygets maskiner. Han svarar för att levererat bränsle är i
överensstämmelse med avtalade specifikationer.

Lastning och lossning

61 § Tidsbefraktaren skall sörja för mottagande, lastning, stuvning,
trimning, säkring, lossning och utlämnande av lasten. Stuvningen
skall utföras så att fartyget är betryggande stabiliserat och lasten
säkrad. Tidsbefraktaren skall följa anvisningar från
tidsbortfraktaren om lastens fördelning i den omfattning som
hänsynen till fartygets säkerhet och stabilitet kräver.

Tidsbefraktaren får kräva sådan medverkan av befälhavaren och
besättningen som är sedvanlig i den fart det gäller. Ersättning för
övertidsarbete och annan särskild utgift till följd av sådan
medverkan skall betalas av tidsbefraktaren.

Om tidsbortfraktaren är skyldig att ersätta skada till följd av
lastning, stuvning, trimning, säkring, lossning eller utlämnande av
lasten, skall tidsbefraktaren hålla honom skadeslös, om inte skadan
beror på medverkan av befälhavaren eller besättningen eller på
något annat förhållande som tidsbortfraktaren svarar för.

Konossement

62 § Tidsbortfraktaren skall på begäran utfärda konossement för
inlastat gods för den resa han skall utföra, med de villkor som är
sedvanliga i den fart det gäller. Om han därigenom ådrar sig ansvar
i förhållande till innehavaren av konossementet utöver vad som
följer av befraktningsavtalet, skall tidsbefraktaren hålla honom
skadeslös.

Tidsbortfraktaren är inte skyldig att på begäran av tidsbefraktaren
lämna ut godset till en mottagare som inte visar sin behörighet eller
i övrigt i strid mot konossementet, om han därigenom handlar i
strid mot tro och heder. Tidsbortfraktaren får i andra fall alltid
kräva säkerhet för den ersättning han kan bli skyldig att betala på
grund av ett utlämnande.

Lastskada och dröjsmål med utlämnandet

63 § Tidsbortfraktaren är ansvarig i förhållande till tidsbefraktaren
i enlighet med bestämmelserna i 13 kap. 24--35 och 37--39 §§ för
skada till följd av att gods går förlorat, skadas eller försenas medan
det är i hans vård. Bestämmelserna i 13 kap. 36 § har också
motsvarande tillämpning.

En mottagare som inte är tidsbefraktaren har också rätt till
ersättning enligt första stycket. Om mottagaren innehar
konossement som har utfärdats av tidsbortfraktaren får han även
åberopa reglerna i 5 §.

Dröjsmål och annat avtalsbrott på tidsbortfraktarens sida

64 § Hålls fartyget inte i sjövärdigt eller annars avtalsenligt skick
eller utförs resorna för sent eller föreligger annat avtalsbrott på
tidsbortfraktarens sida, får tidsbefraktaren häva
befraktningsavtalet, om det med avtalet avsedda ändamålet annars
väsentligen skulle förfelas. Om tidsbefraktaren vill häva avtalet
skall han meddela detta inom skälig tid efter det att han måste
antas ha fått kännedom om avtalsbrottet. Gör han inte det går
hävningsrätten förlorad.

Tidsbefraktaren har rätt till ersättning för skada som har
uppkommit på grund av att fartyget går förlorat eller efter skada
förklaras inte kunna sättas i stånd eller inte hålls i sjövärdigt eller
annars avtalsenligt skick, om skadan beror på fel eller försummelse
av tidsbortfraktaren eller någon som han svarar för. Detsamma
gäller för skada som har uppkommit genom fel eller försummelse
vid sådan medverkan av befälhavaren eller besättningen som avses
i 61 § andra stycket, vid utförande av tidsbefraktarens anvisning
eller vid annat avtalsbrott än som avses i föregående mening.

Skada på fartyget

65 § Tidsbortfraktaren har rätt till ersättning för skada på fartyget
som beror på fel eller försummelse av tidsbefraktaren eller någon
som denne svarar för.

Har tidsbefraktaren beordrat fartyget till en osäker hamn, är han
ersättningsskyldig för skada på fartyget som beror därpå om han
inte visar att fel eller försummelse inte föreligger.

Gemensamt haveri och bärgning

66 § Fraktens bidrag till gemensamt haveri skall betalas av
tidsbefraktaren. Detsamma gäller bidrag till gemensamt haveri som
skall lämnas för bränsle och utrustning som tidsbefraktaren har
ombord. Om i gemensamt haveri ersättning betalas för utgift och
förlust som tidsbefraktaren har haft, tillfaller ersättningen honom.

Tidsbortfraktaren kan utan tidsbefraktarens samtycke rädda personer. Han får även bärga fartyg eller annan egendom när detta inte är
oskäligt för tidsbefraktaren. Av tidsbortfraktarens andel av
återstoden av bärgarlönen enligt 16 kap. 11 § andra stycket (nettobärgarlönen) tillfaller en tredjedel tidsbefraktaren. Lag (1995:1314).

Utgifter för resorna

67 § Tidsbefraktaren skall bära de utgifter för resornas utförande
som inte enligt bestämmelserna i detta kapitel skall bäras av
tidsbortfraktaren.

Återlämnande av fartyget

Återlämnande och besiktning

68 § Tidsbefraktaren skall återlämna fartyget till tidsbortfraktaren
på den plats och vid den tidpunkt som har avtalats.

Vid återlämnandet har bestämmelserna i 52 § tredje stycket, 53 § samt 54 § första stycket och andra stycket första meningen
motsvarande tilllämpning. Detta gäller även då befraktningsavtalet
har hävts eller annars upphört före befraktningsperiodens slut.

Överskridande av befraktningsperioden

69 § Tidsbortfraktaren är skyldig att låta fartyget anträda en ny resa
trots att den avtalade tiden för återlämnandet därigenom
överskrids. Detta gäller inte när överskridandet går utöver vad som
kan anses skäligt eller om en tidsperiod för återlämnandet har
avtalats.

För överskridande som är tillåtet enligt första stycket skall
tidsbefraktaren betala den avtalade tidsfrakten. För annat
överskridande skall han betala gängse tidsfrakt, dock minst den
avtalade tidsfrakten, samt ersättning för skada som dröjsmålet
medför för tidsbortfraktaren.

Tidsfrakt

Betalning av tidsfrakt

70 § Tidsfrakt skall betalas i förskott för 30 dagar i sänder.

Framställer tidsbefraktaren krav på avräkning med ett belopp som
är tvistigt, är han ändå skyldig att betala tidsfrakten, om
tidsbortfraktaren ställer säkerhet för kravet. Tidsbefraktaren kan
dock inte kräva säkerhet för ett större belopp än den tidsfrakt han
betalar.

Dröjsmål med betalning av tidsfrakt

71 § Betalas tidsfrakten inte i rätt tid, skall tidsbefraktaren betala
dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635).

Har tidsfrakten inte betalats i rätt tid, skall tidsbortfraktaren
meddela tidsbefraktaren detta. När meddelande har avsänts får
tidsbortfraktaren ställa in fullgörelsen av befraktningsavtalet,
inbegripet vägra att lasta gods eller att utfärda konossement. Om
betalning inte har tagits emot inom 72 timmar efter det att
meddelandet har avsänts, får tidsbortfraktaren häva avtalet.

Om tidsbortfraktaren har ställt in fullgörelsen av avtalet eller hävt
det, har han rätt till ersättning, om inte tidsbefraktaren visar att
dröjsmålet med betalningen beror på lag, avbrott i den allmänna
samfärdseln eller betalningsförmedlingen eller något annat
liknande hinder som han inte skäligen kunde ha räknat med när
avtalet ingicks och vars följder han inte heller skäligen kunde ha
undvikit eller övervunnit.

Om tidsbefraktaren inte betalar förfallen tidsfrakt, får
tidsbortfraktaren begära att tidsbefraktaren till honom överlåter
fordran på frakt som tidsbefraktaren har på grund av
vidarebortfraktning av fartyget.

Bortfall av tidsfrakt

72 § Tidsfrakt skall inte betalas för den tid som går förlorad för
tidsbefraktaren på grund av bärgning, underhåll av fartyget och
avhjälpande av skada som tidsbefraktaren inte är ansvarig för eller
i övrigt på grund av förhållanden på tidsbortfraktarens sida.

Tidsbefraktarens skyldighet att svara för utgifter för fartygets drift
är begränsad på motsvarande sätt.

Upphörande

Förlust av fartyget

73 § Går fartyget förlorat eller förklaras det efter skada inte kunna
sättas i stånd, bortfaller befraktningsavtalet även om
tidsbortfraktaren enligt en allmän bestämmelse i avtalet har rätt att
sätta in ett annat fartyg än det avtalade. Detsamma gäller vid
rekvisition av fartyget eller liknande ingripanden som är av
väsentlig betydelse för fullgörelsen av avtalet.

Om fartyget har gått förlorat utan att upplysning kan fås om tiden
för händelsen, skall tidsfrakt betalas för 24 timmar efter det att
fartyget sist hördes av.

Krig

74 § Befinner sig fartyget i en hamn eller ett annat område där krig
utbryter, krigsliknande förhållanden inträder eller faran för sådana
förhållanden väsentligen ökar, får tidsbortfraktaren omedelbart
föra fartyget ut från området och i säkerhet.

Tidsbefraktaren skall utöver tidsfrakten ersätta tidsbortfraktaren
för de merkostnader för krigsförsäkring av fartyget och för
krigsrisktillägg till besättningen som följer av de resor som
tidsbefraktaren kräver att fartyget skall utföra.

Inträder under avtalsperioden krig, krigsliknande förhållanden eller
en väsentlig ökning av krigsfaran och är detta av väsentlig betydelse
för fullgörelsen av befraktningsavtalet, får såväl tidsbortfraktaren
som tidsbefraktaren frånträda avtalet utan skyldighet att betala
ersättning.

Den som vill frånträda avtalet skall inom skälig tid meddela
motparten detta. Gör han inte det är han skyldig att ersätta den
skada som kunde ha undvikits om meddelande hade lämnats inom
sådan tid.


15 kap. Om transport av passagerare och resgods

Inledande bestämmelser

1 § Detta kapitel innehåller bestämmelser om transport av
passagerare och resgods.

Kapitlet tillämpas i den utsträckning en fråga inte regleras
av
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i
samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss,
2. 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av
passagerare och deras resgods, eller
3. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1177/2010 av den 24 november 2010 om passagerares rättigheter vid resor
till sjöss och på inre vattenvägar och om ändring av
förordning (EG) nr 2006/2004. Lag (2015:256).

1 a § Har upphävts genom lag (2015:256).

2 § Förordning (EG) nr 392/2009, i den ursprungliga lydelsen,
ska även tilllämpas på en transport inom Sverige med ett
fartyg som har en annan fartygsklass än A eller B och som är
godkänt för transport av fler än tolv passagerare.

Vid en transport som avses i första stycket gäller dock
inte
1. ansvaret för transportören vid en händelse enligt
artikel 3.1 b i bilaga I till förordningen,
2. skyldigheten för transportören att ha en försäkring eller
ställa en annan säkerhet för ansvar enligt punkt 2.2 i bilaga
II till förordningen, eller
3. kravet på certifikat enligt artikel 4a i bilaga I till
förordningen. Lag (2015:256).

3 § Bestämmelser som kompletterar förordning (EG) nr 392/2009 och 2002 års Atenkonvention finns i 31-34 §§, 20 kap. 14 a § och 21 kap. 6 a §. Sådana bestämmelser finns också i 5 kap. 8 a § och 6 kap. 2 § fartygssäkerhetslagen (2003:364). Bestämmelserna tillämpas även för en transport som avses i 2 §. Lag (2015:256).

4 § Om någon som varken är passagerare eller anställd hos
transportören eller utför arbete i fartygets tjänst följer
med ett fartyg och då tillfogas skada av det slag som avses i 19 eller 20 §, ska bestämmelserna i detta kapitel om
befrielse från och begränsning av ansvarighet för
transportören tillämpas till förmån för var och en på
redarens sida som kan hållas ansvarig för skadan. Lag (2015:256).

5 § I detta kapitel avses med

transportör: den som genom avtal, yrkesmässigt eller mot
ersättning, åtar sig att med ett fartyg transportera
passagerare eller passagerare och resgods,
passagerare: den som transporteras eller ska transporteras
med ett fartyg enligt ett avtal om passagerartransport samt
den som med transportörens samtycke följer med fordon eller
levande djur som transporteras enligt ett avtal om
godstransport,
resgods: varje föremål, inbegripet fordon, som transporteras
för passagerarens räkning, under förutsättning att
transporten inte sker enligt certeparti, konossement eller
något annat dokument som brukar användas vid godstransport,
och

handresgods: resgods som passageraren bär med sig eller har i
sin hytt eller på något annat sätt har i sin vård under
resan, inbegripet i eller på sitt fordon. Lag (2015:256).

Transporten

6 § Transportören ska se till att fartyget är sjövärdigt,
vilket också innefattar att fartyget är behörigen bemannat,
provianterat och utrustat samt att passageraren och resgodset
transporteras skyndsamt och tryggt till bestämmelseorten. Transportören ska även i övrigt tillgodose passagerarens
bästa.

Resgods får inte transporteras på däck.

Deviation får göras endast för att rädda personer eller bärga
fartyg eller gods eller av någon annan skälig anledning. Lag (2015:256).

7 § Om transportavtalet gäller ett bestämt fartyg, får
transportören inte utföra transporten med något annat
fartyg. Lag (2015:256).

8 § Om transportavtalet avser en bestämd person, får den
personen inte överlåta sin rätt enligt avtalet till någon
annan. Sedan resan har påbörjats får överlåtelse inte ske,
även om avtalet inte avser en bestämd person.

Första stycket gäller inte när lagen (1992:1672) om
paketresor är tillämplig på avtalet. Lag (2015:256).

9 § Passageraren är skyldig att följa föreskrifter om ordning
och säkerhet under resan.

Bestämmelserna i 24, 53 och 54 §§ sjömanslagen (1973:282) om
undersökning med anledning av brott ombord och tvångsmedel
mot besättningsmedlem ska även tillämpas i fråga om
passagerare. Lag (2015:256).

10 § Passagerare får ta med sig resgods i skälig
omfattning.

Om passageraren känner till att hans eller
hennes resgods kan medföra fara eller väsentlig olägenhet för
person eller egendom, ska passageraren före resans början
upplysa transportören om detta. Detsamma gäller om resgodset,
handresgods undantaget, kräver särskild vård. Om resgods är
av sådan beskaffenhet som nu har sagts, ska detta om möjligt
utmärkas på godset innan resan börjar. Lag (2015:256).

11 § Transportören har rätt att vägra passageraren att föra
med sig resgods som kan medföra fara eller väsentlig
olägenhet för person eller egendom.

Om sådant resgods har tagits ombord utan att transportören
kände till dess beskaffenhet, får transportören efter
omständigheterna föra i land, oskadliggöra eller förstöra det
utan skyldighet att ersätta skadan. Detsamma gäller om
resgodset, efter att ha tagits ombord med transportörens
kännedom om dess beskaffenhet, visar sig medföra sådan fara
eller väsentlig olägenhet för person eller egendom att det
inte är försvarligt att behålla det ombord. Lag (2015:256).

12 § Har resgods orsakat skada för transportören eller skada
på fartyget, är passageraren ersättningsskyldig, om skadan
beror på att passageraren eller någon som passageraren svarar
för har gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Lag (2015:256).

13 § Transportören är inte skyldig att lämna ut något annat
resgods än handresgods förrän passageraren har betalat för
resan och för kost eller andra tjänster under resan. Om
passageraren inte betalar, får transportören lägga upp godset
i säkert förvar och genom offentlig auktion eller på något
annat betryggande sätt sälja så mycket av det att
transportörens krav och förvarings- och
försäljningskostnaderna täcks. Lag (2015:256).

14 § Om transportavtalet avser ett bestämt fartyg och detta
före resans början går förlorat eller förklaras det efter
skada inte kunna sättas i stånd, upphör transportörens
skyldighet att utföra transporten.

Om fartygets avgång från den ort där resan ska börja blir
väsentligt fördröjd, har passageraren rätt att häva
avtalet. Lag (2015:256).

15 § Om fartyget uppehålls under resan så att det inte
skäligen kan fordras att passageraren avvaktar att resan
fortsätter, eller om fartyget går förlorat eller förklaras
efter skada inte kunna sättas i stånd, ska transportören se
till att passageraren och passagerarens resgods transporteras
till bestämmelseorten på något annat lämpligt sätt och bära
kostnaden för detta. Om transportören inte gör det, har
passageraren rätt att häva avtalet.

Om passageraren måste uppehålla sig i land på grund av haveri
eller någon annan omständighet som rör fartyget, ska
transportören på lämpligt sätt sörja för passagerarens
uppehälle och bära kostnaden för detta. Lag (2015:256).

16 § Om passageraren inte påbörjar resan eller avbryter den,
ska det avtalade biljettpriset ändå betalas. Om passageraren
har insjuknat eller det finns någon annan skälig anledning
för passageraren att inte påbörja eller fullfölja resan och
transportören har underrättats om detta inom rimlig tid,
behöver dock biljettpriset inte betalas.

Är passageraren enligt första stycket skyldig att betala det
avtalade biljettpriset, ska detta dock sättas ned med ett
skäligt belopp, om transportören har medfört en annan
passagerare i hans eller hennes ställe eller på något annat
sätt har begränsat eller borde ha kunnat begränsa sin
skada. Lag (2015:256).

17 § Om det visar sig, sedan ett transportavtal har träffats,
att resan skulle vara förenad med fara för passageraren eller
fartyget till följd av krig, blockad, uppror, oroligheter,
sjöröveri eller något annat väpnat våld eller att en sådan
fara har ökat väsentligt, har vardera parten rätt att
frånträda avtalet. Rätten gäller även om resan har börjat. Om
avtalet frånträds, ska vardera parten bära sin kostnad och
skada. Lag (2015:256).

18 § Om passageraren avbryter resan på grund av ett
förhållande som avses i 16 § första stycket andra meningen
eller om avtalet hävs enligt 15 § eller, sedan resan har
börjat, enligt 17 §, ska biljettpriset sättas ned. Förhållandet mellan den avtalade och den återstående resans
längd, tidsåtgång och kostnader ska då beaktas.

Om transportören har tagit emot betalning utöver vad han
eller hon har rätt till enligt första stycket, ska
transportören betala tillbaka överskottet. Lag (2015:256).

Transportörens ansvar

19 § Transportören är ansvarig för personskada som drabbar
passageraren på grund av en händelse under resan, om skadan
har vållats genom fel eller försummelse av transportören
eller någon som transportören svarar för. Detsamma gäller
skada på grund av att passageraren försenas, även om
förseningen inte beror på en händelse under resan. Lag (2015:256).

20 § Transportören är ansvarig för skada till följd av att
resgods går förlorat eller skadas på grund av en händelse
under resan, om skadan har vållats genom fel eller
försummelse av transportören eller någon som transportören
svarar för. Detsamma gäller skada till följd av att resgodset
försenas, även om förseningen inte beror på en händelse under
resan. Med försening jämställs dröjsmål med utlämning av
resgodset på bestämmelseorten.

Transportören är inte skyldig att ersätta pengar,
värdepapper, konstföremål eller andra dyrbarheter annat än om
transportören har tagit emot egendomen för säker förvaring. Lag (2015:256).

21 § Om vållande på passagerarens sida har medverkat till
skada som avses i 19 eller 20 §, gäller 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Lag (2015:256).

22 § För att gå fri från ansvarighet måste transportören visa
att en skada som avses i 19 eller 20 § inte har orsakats
genom fel eller försummelse av transportören eller någon som
transportören svarar för. I fråga om personskada och förlust
av eller skada på handresgods gäller dock detta endast om
skadan har inträffat vid eller i samband med förlisning,
sammanstötning, strandning, explosion eller brand eller om
den har uppkommit till följd av fel i fartyget. Lag (2015:256).

23 § Transportörens ansvarighet ska vid personskada inte
överstiga 400 000 särskilda dragningsrätter (SDR) för varje
passagerare. När ersättningen ska betalas ut som livränta,
får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns. Vid
försening av passagerare ska ansvarigheten inte överstiga 4 150 SDR för varje passagerare.

Vid skada på eller förlust eller försening av resgods ska
ansvarigheten inte överstiga
1. 1 800 SDR för varje passagerare i fråga om handresgods,
2. 6 750 SDR för varje passagerare i fråga om dyrbarheter som
transportören har tagit emot för säker förvaring,
3. 10 000 SDR för varje fordon, och
4. 2 700 SDR för varje passagerare i fråga om annat
resgods. Begränsningsbeloppen gäller för varje resa. De
avser inte ränta och rättegångskostnader.

Vad som avses med SDR anges i 22 kap. 3 §.

Transportören kan genom uttrycklig överenskommelse åta sig
ansvarighet till högre belopp än som föreskrivs i denna
paragraf. Lag (2015:256).

24 § Transportören har rätt att från skadans belopp göra
avdrag med högst följande belopp, som utgör passagerarens
självrisk, nämligen
1. 150 SDR för varje fordon som skadas,
2. 20 SDR för en annan resgodsskada, och
3. 20 SDR för en skada på grund av försening av passagerare
eller resgods.

Avräkning enligt första stycket ska ske innan frågan om
begränsning av ansvaret enligt 23 § prövas. Lag (2015:256).

25 § Transportören har inte rätt att åberopa bestämmelserna i 23 och 24 §§ om begränsning av ansvarigheten eller avdrag för
självrisk, om det visas att transportören själv har vållat
skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt
att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Lag (2015:256).

26 § Bestämmelserna om frihet från eller begränsning av
transportörens ansvarighet gäller även om talan mot
transportören inte grundas på transportavtalet. Lag (2015:256).

27 § Om transporten helt eller delvis utförs av någon annan
än transportören, är transportören dock ansvarig som om
transportören själv hade utfört hela transporten. Detta
kapitel gäller då i tillämpliga delar.

Om den andre utför transporten med fartyg, är denne ansvarig
för sin del av transporten enligt samma regler som gäller för
transportören. Har transportören åtagit sig ansvar utöver vad
som föreskrivs i detta kapitel, är den som utför transporten
inte bunden av detta, om denne inte skriftligen har samtyckt
till det.

I den utsträckning både transportören och den som avses i
andra stycket är ansvariga, svarar de solidariskt. Lag (2015:256).

28 § Om talan förs mot någon som transportören svarar för
enligt 27 § eller 7 kap. 1 §, har denne rätt till samma
befrielse från och begränsning av ansvarighet som
transportören. De ersättningsbelopp som transportören och de
personer som transportören svarar för ska betala får inte
sammanlagt överstiga de gränser för ansvarigheten som
föreskrivs i 23 §.

Första stycket gäller inte till förmån för den som visas ha
vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med
insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. Lag (2015:256).

29 § Krav på ersättning för personskada eller försening av
passagerare får framställas endast av passageraren eller
passagerarens rättsinnehavare eller, vid dödsfall, den som
har rätt till skadestånd enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Lag (2015:256).

30 § Bestämmelser om laga domstol för tvister som rör
ansvarighet på grund av avtal om transport av passagerare och
resgods samt om möjligheten att hänskjuta sådana tvister till
skiljemän finns i 21 kap. 4 §.

Bestämmelser om preskription finns i 19 kap. 1 §. Lag (2015:256).

Försäkringsskyldighet för vissa utländska fartyg

31 § Artikel 4a.1 i bilaga I till förordning (EG) nr 392/2009, i den ursprungliga lydelsen, och artikel 4a.1 i 2002 års Atenkonvention ska tillämpas även på en transport
med ett utländskt fartyg från en annan stat än som avses där,
om fartyget anlöper eller lämnar en svensk hamn.

För en transport som avses i 2 § gäller första stycket med de
begränsningar som följer av 2 § andra stycket 1 och 2. Lag (2015:256).

Certifikat och försäkringsbevis

32 § Befälhavaren ska se till att det ombord på fartyget
finns ett sådant certifikat som ska medföras enligt artikel 4a.5 eller 4a.15 i bilaga I till förordning (EG) nr 392/2009,
i den ursprungliga lydelsen, eller artikel 4a.5 eller 4a.15 i 2002 års Atenkonvention.

Vid en transport som avses i 2 § ska befälhavaren ombord på
fartyget i stället medföra ett bevis om att transportörens
skyldighet enligt artikel 4a.1 i bilaga I till förordningen,
med de begränsningar som följer av 2 § andra stycket 1 och 2,
är fullgjord.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om beviset
som avses i andra stycket. Lag (2015:256).

Avgift vid certifiering

33 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av
ansökningar om certifikat enligt förordning (EG) nr 392/2009. Lag (2015:256).

Sanktioner när information inte lämnas

34 § Om information inte lämnas enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 392/2009, i den ursprungliga lydelsen, ska
marknadsföringslagen (2008:486) tilllämpas, med undantag av 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska
anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Lag (2015:256).

Om avtalsvillkors giltighet

35 § Bestämmelserna i 9 § får inte åsidosättas genom avtal.

Avtalsvillkor som inskränker passagerarens rättigheter enligt 12-29 §§, 19 kap. 1 § första stycket 6 och 7 och 21 kap. 4 § första och andra styckena är ogiltiga.

Vid en transport inom Sverige gäller det som följer av andra
stycket i fråga om passagerarens rättigheter enligt 19-29 §§, 19 kap. 1 § första stycket 6 och 7 och 21 kap. 4 § första och
andra styckena, oavsett vilket lands lag som i övrigt är
tillämplig på avtalet.

Övriga bestämmelser i detta kapitel gäller endast om inte
något annat är avtalat eller följer av sedvänja. Lag (2015:256).

36 § Trots 35 § får transportören förbehålla sig frihet från
ansvarighet i fråga om passagerare för tiden innan
passageraren går ombord och efter det att han eller hon har
gått i land. Ett sådant förbehåll är dock inte tillåtet när
det gäller sjötransporter mellan fartyget och land som
omfattas av biljettpriset eller som utförs med ett
transportmedel som transportören ställer till förfogande.

I fråga om handresgods som inte finns i eller på ett av
passageraren medfört fordon kan transportören förbehålla sig
frihet från ansvarighet för tiden innan handresgodset förs
ombord och efter det att det har förts i land. Förbehåll är
dock inte tillåtet när det gäller sådan transport till eller
från fartyget som avses i första stycket och inte heller för
den tid då handresgodset har tagits om hand av transportören
medan passageraren vistas i en terminalbyggnad, på en kaj
eller en annan hamnanläggning.

Om det är avtalat att en bestämd del av transporten ska
utföras av någon annan än transportören, får transportören,
om den andre är namngiven, förbehålla sig frihet från
ansvarighet för skada orsakad av en händelse under den del av
transporten som utförs av den andre. Detsamma gäller om
passageraren enligt transportavtalet har rätt att helt eller
delvis anlita någon annan än transportören för transporten. Lag (2015:256).

Avdelning V Sjöolyckor


16 kap. Om bärgning

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med
1. bärgning: varje åtgärd som vidtas för att i farvatten bistå ett
fartyg eller någon annan egendom som har förolyckats eller är i fara,
2. egendom: all egendom som inte är stadigvarande fastgjord vid
strandlinjen, och
3. miljöskada: väsentlig fysisk skada på mänsklig hälsa eller marint
liv eller på tillgångar i kustfarvatten, i inre farvatten eller i
områden i omedelbar närhet till sådana farvatten, orsakad av
förorening, kontaminering, brand, explosion eller liknande allvarliga
händelser. Lag (1995:1314).

Tillämpningsområde

2 § Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga när frågor om
bärgning skall avgöras i Sverige.

Bestämmelserna tillämpas även om det bärgade fartyget och det fartyg
som utförde bärgningen hade samma ägare.

Bestämmelserna tillämpas inte på fast förankrade eller flytande
plattformar eller på flyttbara havsborrningsenheter, när
plattformarna eller enheterna finns på en plats där de används för
undersökning, utvinning eller produktion som avser havsbottens
mineraltillgångar. Lag (1995:1314).

Avtalsfrihet, särskild rätt att ingå bärgningsavtal, jämkning

3 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte i den mån
någonting annat följer av avtal. Ett avtal är dock ogiltigt i den mån
det inskränker bärgarens, befälhavarens, redarens eller ägarnas
skyldigheter enligt 4 § första stycket 2 eller andra stycket 2. I 11 § fjärde stycket föreskrivs inskränkningar i giltigheten hos vissa
avtal om fördelning av bärgarlön.

Befälhavaren är behörig att ingå avtal om bärgning på fartygsägarens
vägnar. Fartygets ägare, redare och befälhavare är var för sig
behöriga att ingå sådana avtal på dens vägnar som äger egendom
ombord.

Ett avtal om bärgning eller ett villkor i ett sådant avtal får
jämkas eller lämnas utan avseende, om
1. avtalet ingicks under otillbörlig påverkan eller under inflytande
av fara och avtalet eller villkoret är oskäligt, eller
2. ersättningen enligt avtalet står i missförhållande till värdet av
utförda tjänster.

Ersättningen enligt avtalet kan sättas ned eller falla bort, om
bärgningen föranleddes eller försvårades av bärgarens fel eller
försummelse eller om bärgaren vid bärgningen gjorde sig skyldig till
bedrägeri eller någon annan ohederlig handling. Lag (1995:1314).

Skyldigheter vid bärgningens utförande

4 § I förhållande till redaren och till ägaren av fartyget eller av
någon annan egendom som bärgningen avser är bärgaren skyldig att
1. utföra bärgningen med tillbörlig omsorg,
2. därvid visa tillbörlig omsorg för att hindra eller begränsa
miljöskada,
3. söka bistånd av andra bärgare när omständigheterna skäligen
kräver det, och
4. tillåta att andra bärgare ingriper, om ingripandet av skälig
anledning begärs av befälhavaren eller redaren eller av ägaren till
fartyget eller till någon annan egendom som är i fara; om det visar
sig att det inte fanns skälig anledning för begäran, skall
ingripandet inte påverka storleken av den bärgarlön som bärgaren har
rätt till.

I förhållande till bärgaren är befälhavaren, redaren och ägaren till
fartyget eller till någon annan egendom som omfattas av bärgningen
skyldiga att
1. helt samarbeta med bärgaren under bärgningen,
2. därvid visa tillbörlig omsorg för att hindra eller begränsa
miljöskada, och
3. ta tillbaka egendomen när den har förts i säkerhet och bärgaren
med fog begär att så skall ske.

I 6 kap. 6 § andra stycket finns det bestämmelser om varje
befälhavares skyldighet att lämna hjälp åt den som är i sjönöd. Lag (1995:1314).

Bärgarlön och särskild ersättning

Rätt till bärgarlön

5 § Bärgaren har rätt till bärgarlön, om bärgningen har lett till
ett nyttigt resultat. Bärgarlönen får inte bestämmas till högre belopp än
värdet av det som bärgades. Vid den beräkningen skall ränta och
rättegångskostnader inte räknas in i bärgarlönen.

Den som under bärgningen medverkade till att rädda någon till livet
har rätt till en skälig andel av den bärgarlön eller av den särskilda
ersättning som bärgaren har rätt till.

I fråga om ränta på bärgarlön gäller räntelagen (1975:635). Lag (1995:1314).

Bärgarlönens bestämmande

6 § Bärgarlönen skall bestämmas med sikte på att uppmuntra till
bärgning och med beaktande av
1. det bärgades värde,
2. bärgarnas skicklighet och ansträngningar i fråga om att hindra
eller begränsa miljöskada,
3. bärgarens framgång,
4. farans art och grad,
5. bärgarnas skicklighet och ansträngningar i fråga om att rädda liv
samt att bärga fartyget och annan egendom,
6. den tid som bärgarna använde och de kostnader och förluster som
bärgarna ådrog sig,
7. den risk att bli ersättningsskyldig och de andra risker som
bärgarna och deras utrustning utsattes för,
8. den snabbhet med vilken tjänsterna utfördes,
9. tillgängligheten och användbarheten hos fartyg eller annan
utrustning avsedd för bärgning, och
10. graden av beredskap och effektivitet i fråga om bärgarens
utrustning samt utrustningens värde. Lag (1995:1314).

Betalningsskyldighet för bärgarlönen

7 § Bärgarlönen skall betalas av ägaren till fartyget och ägaren
till annan egendom i förhållande till värdet av det som bärgades för
var och en av dem. Lag (1995:1314).

Bärgarlönens fördelning mellan flera bärgare

8 § Fördelningen av bärgarlön mellan flera bärgare bestäms på
grundval av de omständigheter som anges i 6 §. Lag (1995:1314).

Särskild ersättning

9 § Om bärgaren har utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som
självt eller genom sin last hotade att orsaka miljöskada, har han
rätt till särskild ersättning för sina kostnader av redaren och
ägaren till fartyget. Särskild ersättning skall betalas bara i den
mån ersättningen är högre än den bärgarlön som bärgaren har rätt till
enligt 5 och 6 §§.

Om bärgaren hindrade eller begränsade miljöskada, kan den särskilda
ersättningen höjas med högst 30 procent av bärgarens kostnader. Ersättningen kan dock höjas med högst 100 procent, om detta är
skäligt särskilt med hänsyn till de omständigheter som anges i 6 §.

Med bärgarens kostnader i första och andra styckena avses de skäliga
utlägg som bärgaren gjorde för bärgningen samt ett skäligt belopp för
den utrustning och personal som med fog användes under bärgningen. När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till de omständigheter som
anges i 6 § 8-10.

Om bärgaren av oaktsamhet lät bli att hindra eller begränsa
miljöskada, kan den särskilda ersättningen sättas ned eller falla
bort.

I fråga om ränta på den särskilda ersättningen gäller räntelagen (1975:635). Lag (1995:1314).

Undantag från rätten till bärgarlön eller särskild ersättning

10 § Bestämmelserna i 5-9 §§ ger inte rätt till bärgarlön eller
särskild ersättning, om det utförda arbetet skäligen kan anses ingå i
fullgörelsen av ett avtal som träffades innan faran uppstod.

Det finns inte någon rätt till bärgarlön eller särskild ersättning
för arbete som utfördes trots uttryckligt och befogat förbud av
befälhavaren, redaren eller ägaren till fartyget eller av ägaren till
sådan annan egendom i fara som inte var eller hade varit ombord på
fartyget.

Bärgarlönen eller den särskilda ersättningen kan sättas ned eller
falla bort på grund av sådana omständigheter som anges i 3 § fjärde
stycket.

I 19 kap. 1 § första stycket 1 och 2 finns bestämmelser om att
fordringar på bärgarlön och särskild ersättning kan upphöra på grund
av preskription. Lag (1995:1314).

Bärgarlönens fördelning hos en bärgare

11 § Om ett fartyg som är registrerat i Sverige har bärgat
något under en resa ska av bärgarlönen först betalas
1. ersättning för skada som bärgningen orsakade på fartyget,
lasten eller någon annan egendom ombord,
2. ersättning för sådana kostnader för bränsle samt löner och
kost åt befälhavaren och besättningen som uppkom på grund av
bärgningen, och
3. ersättning till sjöman som under bärgningen gjorde en
synnerligen värdefull insats eller utsatte sig för synnerlig
fara och som har framställt krav om ersättning till redaren
eller befälhavaren inom tre månader efter det att bärgningen
avslutades.

Av det som återstår efter betalning enligt första stycket (nettobärgarlönen) ska redaren få tre femtedelar. Resten ska
med en tredjedel tillfalla befälhavaren och med två
tredjedelar den egentliga besättningen, att fördelas i
förhållande till besättningsmedlemmarnas löner. Befälhavarens
andel ska dock alltid vara minst dubbelt så stor som den
högst avlönade besättningsmedlemmens andel. En lots på
fartyget har rätt att ta del i bärgarlönen som om han eller
hon tillhörde besättningen och, om lotsen inte var anställd
hos redaren, hade lön som främste styrman. I 19 kap. 1 § första stycket 2 finns en bestämmelse om att fordringar
enligt detta stycke kan upphöra på grund av preskription.

Bärgarlönen får fördelas på något annat sätt än som sägs i
första och andra styckena, om det finns särskilda skäl för
detta med hänsyn till ändamålet med fartygets resa, sättet
att beräkna ersättning åt dem som arbetar i fartygets tjänst
eller av någon annan anledning.

Om ett avtal säger att en mindre andel ska tillfalla
befälhavaren eller besättningen av den bärgarlön som kan
förtjänas med ett fartyg än det som anges i första och andra
styckena, är avtalet giltigt bara om
1. fartyget driver bärgningsverksamhet och är särskilt
utrustat för detta, eller
2. avtalet ingicks i samband med påmönstring och avser en
viss bärgning.

Om bärgningen utfördes av ett svenskt statsfartyg som används
uteslutande för statsändamål, kan staten utan ansvarighet mot
de ombordvarande avstå från bärgarlön.

Om bärgningen utfördes från ett fartyg som inte är
registrerat i Sverige, ska bärgarlönen fördelas mellan
redaren, befälhavaren och andra som tjänstgjorde på det
fartyg som utförde bärgningen enligt lagen i den stat där
fartyget är registrerat. Om bärgningen inte utfördes från ett
fartyg, ska bärgarlönen fördelas enligt den lag som är
tillämplig på avtalet mellan bärgaren och de anställda. Lag (2012:353).

Säkerhet

12 § På begäran av bärgaren skall den som är betalningsskyldig
enligt bestämmelserna i detta kapitel ställa säkerhet för fordringen. Därvid skall ränta och kostnader räknas in i fordringen. Om säkerhet
har ställts, får bärgaren inte driva igenom sjöpanträtt som avser
bärgarlön.

Det bärgade fartygets ägare och redare skall medverka till att
lastägarna ställer säkerhet för fordringarna mot dem innan lasten
lämnas tillbaka.

Det bärgade fartyget eller annan bärgad egendom får inte utan
bärgarens samtycke flyttas från den hamn eller plats dit egendomen
först fördes efter bärgningen, om inte säkerhet har ställts för
bärgarens fordran mot fartyget eller den andra egendomen. Lag (1995:1314).

Förskott

13 § På talan av bärgaren får rätten förplikta den som är
betalningsskyldig enligt detta kapitel att till bärgaren utge
förskott på ersättningen för tiden till dess ersättningsfrågan har
avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant
avgörande får också meddelas genom beslut under rättegång i mål om en
bärgares fordran enligt detta kapitel. Förskottet skall fastställas till ett skäligt belopp och får förenas
med en skyldighet för bärgaren att ställa säkerhet eller med andra
villkor som är skäliga med hänsyn till omständigheterna. Ett yrkande
om förskott får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle
att yttra sig i frågan.

Ett avgörande i fråga om förskott får verkställas på samma sätt som
en dom som vunnit laga kraft. Rätten får dock när förhållandena
föranleder det ändra vad som bestämts i en sådan fråga, om någon av
parterna väcker talan om detta eller avgörandet har meddelats som
beslut under rättegång. Ett beslut om förskott som tingsrätten har
meddelat under rättegången skall överklagas särskilt. Hovrättens
beslut i ett sådant fall får inte överklagas. Ett beslut om förskott
som hovrätten har meddelat under rättegången får inte heller
överklagas. Lag (1995:1314).

Last för humanitära ändamål

14 § Bestämmelserna i detta kapitel kan inte åberopas som grund för
kvarstad eller någon annan säkerhetsåtgärd avseende en last som har
skänkts av en stat för humanitära ändamål, om den staten har åtagit
sig att betala för bärgning av lasten. Lag (1995:1314).


17 kap. Om haveri

1 § Om innebörden av gemensamt haveri och fördelningen på fartyg,
frakt och last gäller York-Antwerpenreglerna 1994 i den mån något
annat inte är avtalat.

Regeringen tillkännager reglernas lydelse i engelsk text och svensk
översättning. Lag (1995:1314).

2 § Utredning och fördelning av gemensamt haveri görs, om något
annat inte har avtalats, genom dispasch (generaldispasch) på den
ort som redaren bestämmer eller, om han inte bestämmer orten, på
den ort där dispasch vanligen görs för redarens hemort.

Dispasch görs här i landet av en dispaschör. Dispaschören
förordnas av regeringen. Han skall vara lagfaren.

Rättegångsbalkens bestämmelser om jäv mot domare gäller i fråga
om dispaschören.

3 § Bestämmelser om besiktning för utredning och värdering av
skada eller kostnad som har drabbat ett fartyg eller gods meddelas i 18 kap.

4 § Begäran om dispasch skall utan dröjsmål göras av redaren eller
den som i redarens ställe har befattning med fartyget eller av någon
annan som har del i haveriet.

Var och en som haveriet rör skall genast till dispaschören lämna
alla de handlingar som denne anser nödvändiga för utredningen
och fördelningen samt i övrigt lämna honom upplysningar.

5 § Skall haveribidrag betalas av last eller annat gods, svarar ägaren
med godset men inte personligen.

Bestämmelser om redarens rätt att hålla inne gods för haveribidrag
finns i 13 kap. 20 § och 14 kap. 25 §. Om godset lämnas ut utan att
ägaren åtar sig personlig ansvarighet för haveribidraget och, om det
framställs krav på det, utan att han ställer säkerhet för det, svarar
redaren för haveribidraget i förhållande till övriga som har del i
haveriet.

6 § Har en skada eller kostnad drabbat fartyg eller last till följd av
olyckshändelse och skall den varken hänföras till gemensamt haveri
eller enligt 13 kap. 15 § tredje stycket eller 14 kap. 40 § fördelas
efter samma grunder, faller den som enskilt haveri på den egendom
som har drabbats av skadan eller orsakat kostnaden.

Om kostnader som skall hänföras till enskilt haveri avser fartyget
och lasten eller fartyget och viss del av lasten eller avser delar av
lasten tillhörande olika ägare, skall kostnaderna fördelas på den
egendom för vars nytta de blivit gjorda enligt de grunder som gäller
för gemensamt haveri. Kostnader för bärgning av last fördelas på
dennas värde och den frakt som avser godset.

Utredning och fördelning av haveri som avses i andra stycket görs
genom dispasch på begäran av någon som har del i haveriet. Bestämmelserna i detta kapitel om generaldispasch gäller i
tillämpliga delar.

7 § När dispasch begärs skall dispaschören så snart det kan ske på
ett ändamålsenligt sätt och i den omfattning han anser nödvändigt
uppmana dem som har del i haveriet att skriftligen framställa sina
yrkanden och anföra de skäl och ge in de handlingar som de vill
åberopa. Kungörelse om uppmaningen skall införas i Post- och
Inrikes Tidningar, om det inte är uppenbart att någon okänd
haveridelägare inte finns. Om en handling är ofullständig, skall
dispaschören snarast begära upplysningar av den som gett in
handlingen.

Sedan fullständiga handlingar kommit in skall dispaschören
upprätta dispaschen så snart det kan ske. I dispaschen skall anges
vad den skall göra som vill överklaga den. Av dispaschen skall ett
exemplar lämnas till den som har begärt denna och till andra
delägare i haveriet som är i behov av den. Övriga delägare skall
genast på ett ändamålsenligt sätt och i behövlig omfattning
underrättas om att dispaschen är utgiven.

8 § Om en skada eller kostnad som har tagits upp till fördelning
genom en dispasch senare blivit ersatt av den som är
ersättningsskyldig, skall dispaschen rättas genom tilläggsberäkning. Dispaschen får inte fördröjas enbart på grund av att det kan finnas
möjlighet att få ersättning för en skada eller kostnad.

9 § Om tvist uppstår angående en försäkringsgivares
ersättningsskyldighet på grund av avtal om sjöförsäkring, skall
saken hänskjutas till utredning och avgörande genom dispasch (partikulärdispasch). Har något annat inte avtalats, görs
utredningen på den ort där försäkringen har tagits eller där sådan
dispasch vanligen görs för den orten. Bestämmelserna i detta
kapitel om generaldispasch gäller i tillämpliga delar.


18 kap. Om dagböcker, bevarande av bevis, sjöförklaring, annan
undersökning av sjöolyckor och besiktning

Dagböcker

1 § På ett handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 20 ska, när fartyget hålls i drift, en skeppsdagbok föras och, om
fartyget är maskindrivet eller försett med hjälpmaskin, en
maskindagbok. Detta gäller också i fråga om fiskefartyg med en
bruttodräktighet av minst 80.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Transportstyrelsen får i enskilda fall medge undantag från
skyldigheten att föra dagbok och meddela föreskrifter om
avgifter för prövning av en ansökan om undantag.

Särskilda bestämmelser gäller om annan dagbok på vissa fartyg. Lag (2010:1551).

2 § Dagbok upprättas enligt formulär som fastställs av
Transportstyrelsen. Med beaktande av fartygens art och användning kan
olika formulär fastställas.

Anteckningarna i dagboken skall göras i tidsföljd, i hamn för varje
dygn och till sjöss för varje vakt. Vad som förekommer under en
vakt får antecknas i en kladd. En sådan anteckning skall föras in i
dagboken så snart det kan ske.

Dagbok och kladd till dagbok skall föras med ordning och tydlighet. Anteckningar får inte utplånas, strykas över eller på något annat
sätt göras oläsliga. Om en felskrivning sker skall rättelse göras
genom en särskild anteckning. Lag (2008:1311).

3 § Ett fartygs dagböcker förs under befälhavarens tillsyn.

Om skeppsdagboken inte förs av befälhavaren skall den föras av
den främste av styrmännen. I skeppsdagboken skall noggranna
uppgifter föras in om vad som inträffar under resan om kännedom
om detta kan vara till nytta för redare, lastägare, försäkringsgivare
eller någon annan vars rätt kan vara beroende av resans utgång.

Maskindagboken förs av maskinchefen eller, om denne så
bestämmer, av den främste av det övriga maskinbefälet. I
maskindagboken skall uppges förrådet vid fartygets avgång från
hamn av de förnödenheter som behövs för maskineriets drift,
förbrukningen av dessa för varje dygn samt allt annat av vikt som
rör maskineriets gång och skötsel. När tid anges skall samma ortstid
användas som i skeppsdagboken.

4 § Ytterligare föreskrifter om dagböcker meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § En dagbok förd på ett svenskt fartyg eller på ett danskt, finskt
eller norskt fartyg som befinner sig i svensk hamn skall hållas
tillgänglig för var och en som vill ta del av innehållet, om hans rätt
är beroende av detta. I fråga om anteckningar som har samband
med en sammanstötning med ett annat fartyg, till vars dagbok
motsvarande tillgång inte finns, gäller detta dock inte förrän
sjöförklaring eller undersökning enligt 20 § hålls offentligt eller
talan väckts på grund av sammanstötningen.

En dagbok skall förvaras av redaren i minst tre år efter dess
avslutning. Om talan väcks inom den tiden i anledning av en
händelse om vilken en anteckning gjorts i dagboken, skall boken
förvaras till dess målet har avgjorts genom lagakraftvunnen dom.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även i fråga om
kladd till dagbok samt på teknisk väg gjorda uppteckningar om ett
fartygs navigering och gången av dess maskineri.

Bevarande av bevis vid sjöolycka

5 a § Om det har inträffat en sjöolycka eller ett tillbud till
sjöss ska följande material, för tiden före, under och efter
olyckan, bevaras:
1. sjökort,
2. dagböcker,
3. elektroniska och magnetiska inspelningar och videoband,
inklusive information från färdskrivarsystem och annan
elektronisk utrustning, och
4. teknisk, medicinsk, livräddande eller annan liknande
utrustning som skäligen kan anses ha betydelse för
undersökning av olyckan eller tillbudet.

Materialet får inte undanhållas, förstöras, ändras eller
manipuleras. Materialet ska bevaras till dess den myndighet
som undersöker olyckan eller tillbudet har avslutat sin
undersökning eller beslutat att inte inleda någon
undersökning. För dagböcker och på teknisk väg gjorda
uppteckningar om ett fartygs navigering och gången av dess
maskineri gäller härutöver 5 §. Lag (2011:547).

Sjöförklaring

6 § Sjöförklaring skall hållas för ett svenskt handelsfartyg eller
fiskefartyg
1. när någon, medan fartyget var på väg, i samband med fartygets
drift har eller kan antas ha avlidit eller fått svår kroppsskada,
2. när i annat fall i samband med fartygets drift någon
ombordanställd eller någon annan som följer med fartyget har eller
kan antas ha avlidit eller fått svår kroppsskada,
3. när någon som avlidit ombord har begravts i sjön,
4. när allvarlig förgiftning har eller kan antas ha inträffat ombord,
5. när fartyget har sammanstött med ett annat fartyg eller stött på
grund,
6. när fartyget har försvunnit eller övergetts i sjön,
7. när i samband med fartygets drift skada av någon betydelse har
eller kan antas ha uppkommit antingen på fartyget eller, medan
fartyget var på väg, på egendom utanför fartyget, eller
8. när brand, explosion eller förskjutning av någon betydelse har
inträffat i lasten.

Bestämmelser om vissa undantag från första stycket finns i 13 § tredje stycket och 17 §.

7 § Sjöförklaring skall vidare hållas för ett svenskt fartyg, när i
anledning av en händelse som har eller kan antas ha inträffat i
samband med fartygets drift Transportstyrelsen förordnar om detta eller
befälhavaren eller redaren finner det påkallat. Detsamma gäller när
en lastägare eller lastförsäkringsgivare i annat fall än som avses i 13 § tredje stycket eller 17 § andra stycket begär det för att få
upplysning om orsaken till en skada av någon betydelse på godset,
vilken har eller kan antas ha uppkommit i samband med fartygets
drift.

Om Transportstyrelsen förordnar att sjöförklaring skall hållas, skall
befälhavaren eller redaren underrättas om detta. En lastägares eller
lastförsäkringsgivares begäran om sjöförklaring skall göras hos
någon av dessa. Lag (2008:1311).

8 § Genom sjöförklaringen skall händelsen och dess orsaker om
möjligt klarläggas. Alla förhållanden som kan antas ha medverkat
till händelsen eller vara av betydelse från sjösäkerhetssynpunkt
skall utredas.

Utredningen sker genom förhör med fartygets befälhavare och de
medlemmar av besättningen och andra personer som antas kunna
lämna någon upplysning i saken. Handlingar eller föremål som
antas kunna tjäna till upplysning skall granskas. I den mån det kan
antas främja utredningen skall syn hållas på fartyget eller den plats
där händelsen inträffat.

9 § Om det inte finns något hinder skall sjöförklaring hållas i den
hamn där händelsen har inträffat eller, om händelsen inträffat till
sjöss, i den första hamn till vilken fartyget eller befälhavaren
därefter anländer. Sjöförklaringen får dock anstå till dess fartyget
anlöper en annan hamn, om en avsevärd besparing i kostnaderna
för fartyget eller någon annan väsentlig fördel därigenom kan
uppnås utan att syftet med sjöförklaringen åsidosätts. Befälhavaren
eller redaren skall genast skriftligen underrätta Transportstyrelsen
om anståndet och anledningen till det.

Medan fartyget befinner sig i en hamn som anges i första stycket
kan sjöförklaringen hållas även på en annan ort, om särskilda skäl
föranleder det.

Sjöförklaring med anledning av att ett fartyg har försvunnit eller
med anledning av att befälhavaren och var och en som kunnat
träda i hans ställe har omkommit, skall hållas på den ort som
Transportstyrelsen bestämmer. Lag (2008:1311).

10 § Sjöförklaring inom landet hålls av den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 § utsetts att vara sjörättsdomstol. Behörig är den domstol som
är närmast den hamn eller ort där sjöförklaringen skall hållas enligt 9 §. Regeringen kan dock för en viss hamn förordna att en annan av
sjörättsdomstolarna skall vara behörig, om det är ändamålsenligt med
hänsyn till trafikförbindelserna och övriga förhållanden.

Om annat inte följer av denna lag, gäller för sjöförklaring inför
domstol lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren
domare som ordförande och två personer med kunskap om och erfarenhet
av sjöfart. Åtminstone en av de senare bör ha grundlig erfarenhet
från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och
nyligen ha utövat en sådan tjänst. Rätten utser för varje
sjöförklaring de särskilda ledamöterna från en förteckning som
Sjöfartsverket årligen upprättar för varje sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall uppta minst tjugo personer. Om det är ändamålsenligt
i ett visst fall att en person med särskild sakkunskap deltar, får rätten
tillkalla en sådan person att inträda som ytterligare ledamot i rätten
även om han inte är upptagen i förteckningen. De särskilda ledamöterna
skall vara svenska medborgare. Den som är underårig eller i
konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. De särskilda ledamöterna har
rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmelser som meddelas
av regeringen.

I Danmark, Finland och Norge hålls sjöförklaring för ett svenskt
fartyg av den domstol som är behörig enligt det landets lag.

I övrigt hålls sjöförklaring utomlands av svensk utlandsmyndighet
som enligt bemyndigande av Utrikesdepartementet har sådan behörighet. Om det lämpligen kan ske skall vid sjöförklaringen delta två av
myndigheten tillkallade, i sjöfart kunniga personer, helst svenska,
danska, finska eller norska medborgare, mot vilka inte förekommer jäv
som gäller mot domare. Är ett deltagande av person med särskild
sakkunskap ändamålsenligt i ett visst fall, får myndigheten tillkalla
även en sådan person. På en ort där behörig svensk utlandsmyndighet
inte finns, hålls sjöförklaringen av behörig dansk, finsk eller norsk
utlandsmyndighet.

I fråga om sjöförklaring inför en utlandsmyndighet gäller
bestämmelserna om sjöförklaring vid domstol i tillämpliga delar. Utlandsmyndigheten får dock inte ta upp ed eller utfärda
vitesföreläggande. Lag (1996:268).

11 § När sjöförklaring skall äga rum skall fartygets befälhavare
snarast möjligt göra anmälan om detta hos den domstol som skall
hålla sjöförklaringen. Om anmälan inte görs av befälhavaren svarar
redaren för att anmälan görs. Detta gäller också när redaren tagit
emot en underrättelse eller en begäran enligt 7 § andra stycket.

Anmälningen skall vara skriftlig med uppgift på hela besättningen
och på de personer, bland besättningen eller i övrigt, som antas
kunna lämna upplysning i saken och, om det kan ske, på sakägarna
och deras ombud. Den skall vara åtföljd av ett exemplar av
rapporten enligt 6 kap. 14 §.

Om anmälningen görs efter ett förordnande eller en begäran enligt 7 § skall den även innehålla uppgift om detta.

12 § När anmälan har gjorts skall rätten sätta ut sammanträde för
sjöförklaring att äga rum så snart det kan ske. Om det är
ändamålsenligt skall sammanträdet hållas ombord på fartyget.

Till sammanträdet kallar rätten på lämpligt sätt fartygets
befälhavare och de övriga personer som skall höras. En medlem av
besättningen kan kallas genom befälhavaren.

Befälhavaren skall föreläggas att till sammanträdet medföra
fartygets dagböcker och kladdar till dem, om de finns i behåll. Befälhavaren eller någon annan kan föreläggas att vid
sammanträdet visa även andra handlingar eller föremål som antas
kunna tjäna till upplysning i saken. Föreläggandet får meddelas vid
vite.

Om det kan ske skall sakägarna genom särskilda meddelanden
underrättas om tid och plats för sammanträdet samt var och när
anmälningen om sjöförklaring med tillhörande handlingar finns
tillgänglig. Transportstyrelsen skall alltid underrättas om tid och
plats för sammanträdet.

De särskilda ledamöterna skall ta del av anmälningshandlingarna. Om det finns tid för det skall de för ordföranden före
sammanträdet skriftligen ange de frågor som bör utredas från
nautisk, teknisk eller någon annan synpunkt. Lag (2008:1311).

13 § Om sjöförklaringen gäller en sammanstötning med ett
annat fartyg, får rätten bevilja anstånd med sjöförklaringen
om den därigenom kan hållas samtidigt med sjöförklaring eller
motsvarande utredning för det andra fartyget. Ett sådant
anstånd får inte beviljas för längre tid än som är
oundgängligen nödvändigt.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får
sjöförklaring hållas inom stängda dörrar, om det vid
förklaringen kommer att lämnas uppgifter för vilka sekretess
gäller enligt 29 kap. 13 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vid sjöförklaring inom stängda dörrar får en
annan enskild sakägare än redaren inte närvara utan redarens
samtycke.

Har sammanstötning skett med ett utländskt fartyg, för vilket
varken sjöförklaring eller motsvarande utredning ska hållas,
behöver sjöförklaring inte äga rum om Transportstyrelsen inte
bestämmer något annat. Hålls sjöförklaring ska bestämmelserna
i andra stycket om handläggning inom stängda dörrar ha
motsvarande tillämpning. Lag (2009:460).

14 § Vid sjöförklaringens början skall fartygets dagböcker och
kladdar till dem jämföras med varandra och med det exemplar av
rapporten enligt 6 kap. 14 § som fogats till anmälningen. Av dem
som skall höras får endast den som har tagit befattning med
dagboksföringen närvara vid genomgången, om inte särskilda skäl
föranleder något annat.

Annat skriftligt utredningsmaterial läggs fram och syn företas när
det är lämpligt.

15 § Befälhavaren och övriga personer som har kallats skall höras
var för sig. Ingen av dem får närvara vid förhör med någon annan
utan att det finns särskilda skäl för det.

Förhöret hålls av rätten. Med rättens tillstånd kan förhöret hållas
av företrädare för Transportstyrelsen eller av en sakägare. Var och
en som har hörts skall bekräfta sin berättelse med ed, om inte laga
hinder möter eller rätten i övrigt med hänsyn till omständigheterna
finner att ed inte bör avläggas. Rätten skall före förhöret upplysa
den som skall höras om hans skyldighet att avlägga ed och om
edens vikt.

Ed som avses i andra stycket har denna lydelse: "Jag N. N. bekräftar och försäkrar på heder och samvete att jag har sagt hela
sanningen och intet förtigit, tillagt eller förändrat. "

Andra än befälhavaren eller medlemmar av besättningen har rätt
att för sin inställelse vid rätten få ersättning av allmänna medel i
enlighet med bestämmelserna om ersättning till vittne. Ersättningen skall stanna på staten. I fråga om ersättning för
inställelse till förhör inför en utlandsmyndighet meddelas
bestämmelser av regeringen. Lag (2008:1311).

16 § Om en utredning som har skett genom sjöförklaring är
ofullständig i något avseende, kan Transportstyrelsen förordna att
den skall fullständigas vid en ny sjöförklaring och bestämma på
vilken ort den nya sjöförklaringen skall hållas. I ett sådant fall
har bestämmelserna i 7 § andra stycket och 11 § motsvarande
tillämpning. Lag (2008:1311).

17 § Om en tillfredsställande utredning av en händelse som avses i 6 § är eller kan väntas bli tillgänglig i någon annan ordning, får
Transportstyrelsen medge att sjöförklaring enligt det lagrummet
underlåts eller att den skjuts upp i avvaktan på en sådan utredning.

Regeringen får föreskriva att sjöförklaring enligt 6 § inte behöver
hållas, om sjöolyckan eller händelsen är eller skall bli föremål för en
sådan undersökning som avses i 20 §.

Regeringen får föreskriva inskränkningar i Transportstyrelsens rätt
enligt 7 § första stycket, 13 § tredje stycket, 16 § och 18 § andra
stycket att förordna om sjöförklaring i fall då sjöolyckan eller
händelsen är eller skall bli föremål för en sådan undersökning som
avses i 20 §. Lag (2008:1311).

18 § För fartyg hemmahörande i Danmark, Finland eller Norge
skall rätten hålla sjöförklaring när befälhavaren eller redaren eller
behörig myndighet i fartygets hemland finner det påkallat. För
annat utländskt fartyg hålls i ett sådant fall sjöförklaring om det
finns skäl.

Om en utredning av en händelse som inträffat i samband med ett
utländskt fartygs drift är nödvändig från sjösäkerhetssynpunkt och
fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, får
Transportstyrelsen förordna att sjöförklaring skall äga rum.

Finner en myndighet som anges i första stycket att sjöförklaring är
påkallad eller förordnar Transportstyrelsen om sjöförklaring, skall
befälhavaren eller redaren underrättas om detta. Anmälan om
sjöförklaring görs därefter av befälhavaren eller redaren enligt 11 §. Lag (2008:1311).

19 § Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Kustbevakningen,
Tullverket och Polismyndigheten ska lämna en tingsrätt som
håller sjöförklaring den medverkan som tingsrätten begär för
utredningen. För Polismyndighetens utredningar gäller
bestämmelserna om förundersökning i 23 kap. rättegångsbalken. Lag (2014:614).

Annan undersökning av sjöolyckor

20 § Om undersökning från säkerhetssynpunkt av sjöolyckor och
andra händelser som berör sjöfarten finns bestämmelser i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor.

Besiktning

21 § Sjöfartsverket skall varje år upprätta en förteckning över
personer som är lämpliga att utföra uppdrag att besiktiga fartyg
eller last. Förteckningen skall hållas tillgänglig hos de tingsrätter
som Sjöfartsverket anger.

22 § Uppstår fråga huruvida ett fartyg efter inträffad skada skall
anses kunna sättas i stånd eller inte, skall yttrande om detta avges
av minst tre besiktningsmän.

Besiktningsmännen förordnas på ansökan av fartygets ägare, redare
eller befälhavare. Inom landet förordnar rätten på den ort där
besiktningen skall äga rum besiktningsmän bland de personer som
är upptagna på förteckningen enligt 21 §. Utomlands förordnas
besiktningsmän av den myndighet som är behörig enligt lag eller
sedvänja på besiktningsorten eller av en svensk utlandsmyndighet
eller, där en sådan inte finns, av en dansk, finsk eller norsk
utlandsmyndighet.

Vid besiktning inom landet skall besiktningsmännen avkräva
befälhavaren fartygets nationalitetshandling. Om fartyget förklaras
vara icke iståndsättligt, skall de till Sjöfartsverket genast sända in
nationalitetshandlingen, en avskrift av yttrandet och bevis om att
de är behörigen förordnade. När en besiktning äger rum utomlands
skall utlandsmyndigheten, om det kan ske, iaktta vad som nu sagts. Sjöfartsverket skall utan dröjsmål ge registermyndigheten del av
besiktningsmännens yttrande, om det rör ett svenskt fartyg.

23 § Om skada har drabbat ett fartyg eller gods i gemensamt haveri,
får var och en som haveriet rör låta en eller flera besiktningsmän
utreda och värdera skadan. Detta gäller också i fråga om en skada i
enskilt haveri när utredning om skadan fordras för bestämmande
av bidragsvärdet för fartyg eller gods.

Besiktningsmän utses av den som haveriet rör eller förordnas på
hans ansökan av den myndighet som anges i 22 §.

24 § Om ägaren till ett fartyg eller redaren eller någon som i
redarens ställe har befattning med fartyget eller befälhavaren vill
anordna en annan besiktning av fartyg eller gods än som avses i 22 eller 23 § och han inte själv utser besiktningsmän, skall den
myndighet som anges i 22 § på hans ansökan förordna en eller flera
besiktningsmän. Detta gäller också, om en lastägare eller
lastförsäkringsgivare vill låta besiktiga lasten i andra fall än som
avses i 23 §.

25 § En besiktningsman får inte vägras tillträde till fartyget och
lasten för att utföra besiktningen utom när sådant tillträde skulle
föranleda oskälig kostnad för fartyget eller någon annan väsentlig
olägenhet.

Avdelning VI Avslutande bestämmelser


19 kap. Om preskription av vissa fordringar

1 § Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för
dem är begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga
ordning i fråga om
1. en fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning
som avses i 16 kap. 9 §: inom två år från det
bärgningsföretaget slutfördes,
2. en fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 11 § andra
stycket: inom ett år från det vederbörande av redaren fått
underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek; fordringen upphör dock tidigast två år efter det
bärgningsföretaget slutfördes,
3. en fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år
från den dag skadan inträffade,
4. en fordran på belopp som någon betalat utöver vad som
belöper på denne enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det
beloppet betalades,
5. en fordran på ersättning på grund av att gods har skadats,
gått förlorat eller försenats vid befordran eller på grund av
att det i konossement har lämnats oriktiga eller
ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset lämnades
ut eller skulle ha lämnats ut,
6. en fordran på ersättning för personskada eller försening
vid passagerartransport: inom två år från ilandstigningen
eller, om passageraren avlidit under transporten, från den
dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om passageraren
avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet
men inte senare än tre år från ilandstigningen,
7. en fordran på ersättning på grund av att resgods har
skadats, gått förlorat eller försenats vid transport: inom
två år från det godset fördes i land eller, om det har gått
förlorat, skulle ha förts i land,
8. en fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan
kostnad som ska fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap. 40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år
från den dag dispaschen vann laga kraft,
9. en fordran på ersättning för en oljeskada eller
bunkeroljeskada enligt 10 eller 10 a kap.: inom tre år från
den dag då skadan uppkom, dock senast inom sex år från dagen
för den olycka som orsakade skadan eller, om olyckan
utgjordes av en serie av händelser, från dagen för den första
av dessa.

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket
för ersättning eller för någon annan fordran med begränsning
av redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör
fordringen, om talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en
fordran på ersättning inom två år från den dag skadan
inträffade och i fråga om någon annan fordran inom ett år
efter det att fordringen förföll till betalning. Om
borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till
redare, lastägare eller någon annan utan att begränsning av
ansvarigheten äger rum, gäller en sådan rätt under samma tid
som för en fordran i allmänhet.

Om en fordran som avses i första eller andra stycket har
kommit under behandling av dispaschör, anses talan om
fordringen väckt.

Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får
väcka återkrav mot tredje man efter utgången av den där
angivna tiden. En sådan talan får dock inte väckas senare än
ett år från den dag huvudanspråket infriades eller talan
väcktes om det.

Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i
första stycket 1-8 är giltigt endast om det har ingåtts efter
fordringens tillkomst. Om avtalet gäller preskription i något
annat fall än som avses i första stycket 1 eller 2, har det
inte verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från
dagen för avtalet. En sådan preskriptionstid får inte i något
fall genom avtal förlängas med sammanlagt mer än tio år
eller, i fall som avses i första stycket 6 eller 7, med mer
än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt
rum eller skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 § andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av
avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i första
stycket 5 och fjärde stycket. I 15 kap. 35 § andra och tredje
styckena finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor
som inskränker en passagerares rättigheter enligt första
stycket 6 och 7.

Frågor om preskription av en fordran som avses i denna
paragraf bedöms här i landet enligt svensk lag även om
utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.

Särskilda bestämmelser om preskription av sådana fordringar
som avses i första stycket 6 och 7 finns i artikel 16 i
bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens
skadeståndsansvar i samband med olyckor vid
passagerarbefordran till sjöss och artikel 16 i 2002 års
Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och
deras resgods. Lag (2015:256).


20 kap. Straffbestämmelser

1 § Om en befälhavare försummar att enligt 6 kap. 1 § första och
andra styckena se till att fartyget är sjövärdigt, döms han till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en redare som försummar att avhjälpa fel
eller brist i sjövärdigheten enligt 1 kap. 9 §, om han ägt eller bort
äga kännedom om felet eller bristen.

Om en redare underlåter att, trots att det är möjligt för honom,
hindra fartyget att gå till sjöss när en förestående resa på grund av
fel eller brist i sjövärdigheten kan bli förenad med allvarlig fara för
de ombordvarande, döms han till böter eller fängelse i högst två år.

2 § Den som brister i gott sjömanskap till förekommande av
sjöolycka döms, om inte oaktsamheten är ringa, för vårdslöshet i
sjötrafik till böter eller fängelse i högst sex månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

3 § Den som tar sådan färdväg, håller sådan hastighet eller annars
med fartyg färdas så att han i onödan stör omgivningen döms till
penningböter.

4 § Den som framför ett fartyg, som med motordrift kan
framföras med en hastighet om minst femton knop eller som har
ett skrov med en största längd av minst tio meter, efter att
ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att
alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgår till
minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram per liter i
utandningsluften, döms för sjöfylleri till böter eller
fängelse i högst sex månader. Det som föreskrivs om den som
framför ett fartyg gäller även den som i övrigt på ett sådant
fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse för
säkerheten till sjöss.

För sjöfylleri döms också den som framför ett fartyg eller i
övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig betydelse
för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av
alkoholhaltiga drycker eller något annat medel att det kan
antas att han eller hon inte kan utföra uppgiften på ett
betryggande sätt. Lag (2010:297).

5 § Är ett brott som avses i 4 § att anse som grovt, döms för
grovt sjöfylleri till fängelse i högst två år. Vid bedömande
av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om
1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått
till minst 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per
liter i utandningsluften,
2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av
alkohol eller något annat medel,
3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra har varit
särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller
andra omständigheter, eller
4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig fara för
säkerheten till sjöss. Lag (2010:297).

6 § Avviker en befälhavare från tjänsten och överger fartyget, döms
han till böter eller fängelse i högst ett år.

Om en befälhavare försummar sina skyldigheter enligt 6 kap. 6 § första stycket eller i övrigt som god sjöman när fartyget är i fara,
döms han till böter eller fängelse i högst två år.

7 § Försummar befälhavaren sina skyldigheter enligt 6 kap. 6 § andra stycket när någon annan är i sjönöd eller när fara hotar
sjötrafiken eller enligt 8 kap. 4 § när fartyget sammanstött med ett
annat fartyg, döms han till böter eller fängelse i högst två år.

8 § Om någon som med eller utan skuld har haft del i uppkomsten
av en sjöolycka, genom att lämna olycksplatsen utan tvingande skäl
eller på annat sätt, undandrar sig att vidta de åtgärder som skäligen
kan krävas av honom eller om han undandrar sig att uppge namn
och hemvist eller lämna upplysningar om händelsen, döms han, om
gärningen inte är belagd med straff i 7 §, till böter eller fängelse i
högst ett år.

En befälhavare på ett fartyg som är infört i ett fartygsregister får i
stället för sitt namn och hemvist uppge fartygets namn och hemort.

9 § Försummar befälhavaren vad han enligt 6 kap. 3 §, eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av den paragrafen, är skyldig att
göra vid prejning eller visitering, döms han till böter eller fängelse i
högst sex månader.

10 § En befälhavare döms till böter,
1. om han försummar att enligt 6 kap. 1 § tredje stycket underrätta
redaren om fel eller brist i sjövärdigheten,
2. om han försummar att enligt 6 kap. 4 § andra stycket på fartyget
medföra skeppshandlingar eller ett exemplar av denna lag,
3. om han försummar att avge rapport enligt 6 kap. 14 § eller
uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift i en sådan rapport,
4. om han vägrar att i fall som avses i 18 kap. 22 § överlämna
fartygets nationalitetshandling till besiktningsmännen, eller
5. om han utan laga hinder vägrar att i ett sådant fall som avses i 22 kap. 2 § på fartyget ta med en befälhavare eller en sjöman, hans
aska eller efterlämnade effekter.

Till samma straff döms en befälhavare eller en redare om han
försummar att enligt 18 kap. 11 § göra anmälan om sjöförklaring
eller om han uppsåtligen eller av oaktsamhet föranleder att en
sjöförklaring skjuts upp, utan att förutsättningar finns enligt 18 kap. 9 §.

11 § Försummar någon sin skyldighet enligt denna lag i fråga
om förande av dagbok eller kladd till dagbok eller lämnar han
uppsåtligen eller av oaktsamhet oriktig eller vilseledande
uppgift i dagboken eller kladden, döms han till böter.

Till samma straff döms
1. en befälhavare eller en redare om han obehörigen vägrar
någon att ta del av en dagbok, en kladd till dagbok eller en
på teknisk väg gjord uppteckning rörande fartygets navigering
och gången av dess maskineri,
2. en redare om han försummar sin skyldighet att förvara en
sådan handling, samt
3. om gärningen inte är ringa, den som på annat sätt än som
anges i denna paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter
mot bestämmelserna i 18 kap. 5 a §. Lag (2011:547).

12 § Har någon gjort sig skyldig till gärning som avses i 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 § och därigenom visat sig olämplig att utöva en sådan
befattning på fartyg, för vilken särskilda behörighetsvillkor gäller,
skall domstolen besluta att han för viss tid eller för alltid skall
fråntas rätten att utöva befattningen. Beslutet får även avse andra
befattningar än den i vilken gärningen begåtts.

Om ett sådant beslut meddelas, skall domstolen samma dag
underrätta Transportstyrelsen. I fråga om radiooperatör skall även Post- och telestyrelsen underrättas.

Vidtas åtgärder för att väcka åtal, får Transportstyrelsen i uppenbara fall
meddela beslut enligt första stycket för tiden intill dess
lagakraftägande dom finns eller domstolen, sedan åtal väckts,
förordnar annat. Om det inte längre finns fog för beslutet, skall
detta omedelbart hävas. Rätten att överklaga Transportstyrelsens beslut
till regeringen är inte inskränkt till viss tid. Lag (2008:1311).

13 § En redare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter skyldigheten enligt 7 kap. 2 § att ha en
försäkring eller ställa en annan betryggande säkerhet, döms
till böter eller fängelse i högst sex månader.

En befälhavare som åsidosätter skyldigheten att medföra ett
bevis som avses i 7 kap. 3 § ombord på fartyget, döms till
böter. I ringa fall ska inte dömas till ansvar. Lag (2012:353).

14 § En fartygsägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter vad som sägs i 10 eller 10 a kap. om
försäkringsskyldighet eller skyldighet att ställa säkerhet,
döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en redare som låter använda ett fartyg
för sjöfart, trots att redaren insett eller borde ha insett
att försäkringsskyldigheten eller skyldigheten att ställa
säkerhet enligt 10 eller 10 a kap. inte har fullgjorts. Detsamma gäller den som handhar fartygets drift i redarens
ställe samt befälhavaren.

Om ett certifikat som avses i 10 kap. 12 eller 13 § eller i 10 a kap. 11 eller 12 § inte medförs ombord på ett fartyg,
när det används för sjöfart, döms befälhavaren till böter. Lag (2013:328).

14 a § En transportör som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter skyldigheten att ha en försäkring eller att
ställa en annan säkerhet enligt artikel 4a.1 i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av
den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i
samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss, i den
ursprungliga lydelsen, eller artikel 4a.1 i 2002 års
Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och
deras resgods, eller enligt vad som följer av 15 kap. 2 eller 31 §, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

En befälhavare som åsidosätter skyldigheten att medföra ett
certifikat ombord på fartyget enligt 15 kap. 32 § första
stycket, döms till böter.

En befälhavare som åsidosätter skyldigheten att medföra ett
bevis ombord på fartyget enligt 15 kap. 32 § andra stycket,
döms till böter. I ringa fall ska det inte dömas till
ansvar.

Vid en transport med ett utländskt fartyg gäller denna
paragraf endast om fartyget anlöper eller lämnar en svensk
hamn. Lag (2015:256).

15 § Om flera har medverkat till en gärning som avses i 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8 eller 9 §, gäller 23 kap. brottsbalken.

Straff döms inte ut enligt denna lag om gärningen är belagd
med strängare straff i brottsbalken. Lag (2012:353).

16 § Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel
jämställs med befälhavare den som har trätt i befälhavarens
ställe och med redare den som i redarens ställe har haft
befattning med fartyget. Detta gäller dock inte vid
tillämpningen av 13 § första stycket. Lag (2012:353).


21 kap. Om laga domstol och rättegång i sjörättsmål, m.m.

1 § Första domstol i tvistemål rörande ett förhållande som avses i
denna lag är den tingsrätt som regeringen utser (sjörättsdomstol). Detta gäller också brottmål i fråga om en gärning som avses i denna
lag, även om gärningen är belagd med strängare straff i
brottsbalken.

Rör mål som anges i första stycket uteslutande en båt som inte hålls
i drift yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte, får målet tas upp
även av en tingsrätt som är behörig enligt 10 eller 19 kap. rättegångsbalken.

2 § I fråga om behörigheten för en sjörättsdomstol att ta upp
ett tvistemål som avses i 1 § första stycket ska
bestämmelserna om laga domstol i tvistemål i allmänhet
tillämpas.

En talan får även väckas vid sjörättsdomstolen för den ort
där fartyget finns. Om säkerhet för en fordran har ställts
hos en myndighet till befrielse från kvarstad eller någon
annan säkerhetsåtgärd, får en talan väckas även vid
sjörättsdomstolen för den ort där säkerheten har ställts. En
talan som avser en fordran som säkerheten har avsett får
väckas vid sistnämnda sjörättsdomstol, även om säkerheten har
upphört att gälla.

Om det inte finns en sjörättsdomstol på den ort där svaranden
har kunnat sökas enligt första eller andra stycket, väcks en
talan vid den sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Om flera är redare i ett fartyg, ska fartygets hemort anses
som rederiets hemvist.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om något annat
följer av lagen (2014:912) med kompletterande bestämmelser om
domstols behörighet och om erkännande och internationell
verkställighet av vissa avgöranden eller av de
unionsrättsakter och internationella instrument som anges i 1 § 1-4 den lagen. Andra stycket i denna paragraf gäller dock
om fartyget är belagt med kvarstad. Lag (2014:927).

3 § Talan om ansvarighet på grund av avtal om transport av
styckegods får väckas endast vid sjörättsdomstolen för den ort
1. där svaranden har sitt huvudkontor eller, om huvudkontor
saknas, där han har sin vanliga vistelseort,
2. där transportavtalet ingicks, förutsatt att svaranden där har
driftställe för sin rörelse, filial eller företrädare, genom vars
förmedling avtalet har ingåtts,
3. där den avtalade lastningshamnen eller den avtalade eller
faktiska lossningshamnen ligger, eller
4. som för detta ändamål har angetts i transportavtalet.

Trots bestämmelserna i första stycket får talan även väckas vid
domstol som anges i 2 § andra stycket.

Finns inte sjörättsdomstol på den ort där svaranden har kunnat
sökas enligt första eller andra stycket, väcks talan vid den
sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Bestämmelserna i 2 § fjärde och femte styckena har motsvarande
tilllämpning.

4 § Talan om ansvarighet på grund av ett avtal om transport
av passagerare eller resgods får väckas endast vid
1. sjörättsdomstol för den ort där svaranden är varaktigt
bosatt eller har sin huvudsakliga rörelse,
2. sjörättsdomstol för den avtalsenliga avgångs- eller
bestämmelseorten,
3. domstol i den stat där käranden har sin hemvist eller
annars är varaktigt bosatt, förutsatt att svaranden har
driftställe för sin rörelse i den staten och är underkastad
dess domsrätt, eller
4. domstol i den stat där transportavtalet träffades,
förutsatt att svaranden har driftställe för sin rörelse i den
staten och är underkastad dess domsrätt.

Trots första stycket får talan även väckas vid domstol som
anges i 2 § andra stycket.

Efter det att tvist har uppstått får parterna avtala att
talan ska väckas vid en annan domstol eller att tvisten ska
hänskjutas till skiljemän.

Om det inte finns någon sjörättsdomstol på den ort där
svaranden har kunnat sökas enligt första stycket 1 eller 2 eller andra eller tredje stycket, väcks talan vid den
sjörättsdomstol som är närmast den orten.

Bestämmelserna i 2 § fjärde och femte styckena har
motsvarande tillämpning.

Särskilda bestämmelser om domsrätt finns i artikel 17 i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och
deras resgods. Lag (2015:256).

5 § Talan om ersättning för en oljeskada enligt 10 kap. eller
bunkeroljeskada enligt 10 a kap. får väckas i Sverige endast
om skadan har uppkommit i Sverige eller dess ekonomiska zon
eller om förebyggande åtgärder har vidtagits för att
förhindra eller begränsa en skada i Sverige eller dess
ekonomiska zon.

Om en svensk domstol är behörig enligt första stycket, får
även talan om ersättning för annan oljeskada eller
bunkeroljeskada som orsakats av samma olycka väckas här.

Talan enligt första eller andra stycket väcks vid den
sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom.

Om en talan om ersättning för skador som har uppkommit på
grund av samma olycka har väckts vid flera domstolar, ska
regeringen bestämma att en av dessa domstolar ska handlägga
samtliga mål.

Om en begränsningsfond har upprättats i Sverige enligt 10 kap. 6 §, prövar den domstol vid vilken fonden har upprättats
frågor om ansvarsbeloppets fördelning mellan de
ersättningsberättigade. Prövningen görs i begränsningsmål som
avses i 12 kap. Lag (2013:328).

6 § Om en dom i ett mål om ersättning för oljeskada eller
bunkeroljeskada har meddelats i en annan stat som har
tillträtt den i 10 kap. angivna 1992 års
ansvarighetskonvention eller den i 10 a kap. angivna
bunkerkonventionen och om domstolarna i den staten var
behöriga att pröva den tvist som domen avser, gäller
följande. När domen har fått laga kraft och kan verkställas i
den stat där den har meddelats, ska den efter en ansökan
verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak
som avgjorts genom domen, om inte något annat följer av 10 kap. 9 § eller 5 § femte stycket i detta kapitel. Detta
medför inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom,
om det ansvarsbelopp som gäller för fartygets ägare därmed
skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som
regeringen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan
ge in
1. domen i original eller i kopia som har bestyrkts av en
myndighet,
2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen
meddelats att domen avser ersättning enligt den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention eller den i 10 a kap. angivna bunkerkonventionen samt att domen har fått laga kraft
och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens
behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk
beskickning eller konsul eller av chefen för
justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats. Om
en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska
eller norska, ska även en översättning till svenska ges in. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller
konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en ansökan om verkställighet bifalls, verkställs domen på
samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställighet
tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2014:927).

6 a § När en fråga uppkommer om verkställighet av en dom som
avses i artikel 17a.2 i 2002 års Atenkonvention tillämpas det
förfarande som framgår av 6 § andra-femte styckena. Det som
sägs i 6 § andra stycket 2 om 1992 års ansvarighetskonvention
och bunkerkonventionen ska i stället avse 2002 års
Atenkonvention. Lag (2015:256).

7 § Har i enlighet med bestämmelserna i den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention en begränsningsfond upprättats i en annan
stat, som har tillträtt den konventionen, enligt lagen i den staten
och har en ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om
ersättning enligt 10 kap. väckts vid en svensk domstol, rätt att
begränsa sitt ansvar, skall domstolen i dom i mål om ersättning
bestämma att domen får verkställas endast efter prövning i den
främmande staten av frågor om fondens fördelning och enligt den
statens lag. Lag (1995:1081).

8 § I fråga om behörigheten för sjörättsdomstol att ta upp brottmål
som avses i 1 § första stycket skall bestämmelserna om laga domstol
i brottmål i allmänhet tillämpas. Om sjörättsdomstol inte finns på
den ort där den misstänkte skall svara enligt dessa bestämmelser,
väcks åtal vid den sjörättsdomstol som är närmast den orten. Lag (1995:1081).

9 § Talan mot dispasch förs genom klander hos tingsrätten för den
ort där dispaschen är utgiven.

Om dispaschen inte klandras, skall den gälla. Lag (1995:1081).

10 § En tingsrätt är i dispaschmål domför med tre eller högst
fyra lagfarna domare tillsammans med tre särskilda ledamöter
utsedda enligt 11 §. Rätten är dock domför med en lagfaren
domare när målet bereds samt vid prövning om klander skall
avvisas och vid handläggning enligt 11 §. Lag (2005:705).

11 § För en domsaga vars tingsrätt får ta upp dispaschmål skall
Sjöfartsverket varje år upprätta en förteckning, i vilken tas upp
minst tolv personer som är kunniga i handel och sjöfart och som är
lämpliga att tjänstgöra som särskilda ledamöter i dispaschmål. Bland dem som tagits upp i förteckningen utser rätten för varje mål
tre för tjänstgöring som särskilda ledamöter. Om på grund av
förfall eller något annat hinder föreskrivet antal ledamöter inte kan
utses från förteckningen, utser rätten någon annan lämplig person
att vara särskild ledamot.

En särskild ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är
underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. Den särskilda
ledamoten har rätt till ersättning av allmänna medel enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen. Lag (1995:1081).

12 § Om någon vill klandra en dispasch skall han eller hon inom
fyra veckor från dispaschens dag ge in en klanderinlaga till
tingsrätten. Med de avvikelser som följer av tredje stycket i
denna paragraf har bestämmelserna i 52 kap. 2, 3, 5, 6, 8, 9, 11 och 12 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämpning i mål om
klander av dispasch.

Upptas klander av en dispasch har en motpart rätt att utan
avgift få del av klanderinlagan. Vill han eller hon bemöta
klandret skall han eller hon senast fyra veckor efter
fullföljdstidens utgång ge in en skriftlig förklaring till
tingsrätten. Tingsrätten bör sända meddelanden till alla kända
sakägare om rätten att få del av klandret och att avge
förklaring.

Rätten får hålla förhör eller förhandling även för annat
ändamål än som avses i 52 kap. 11 § rättegångsbalken. Rättens
avgörande av saken sker genom utslag. Lag (2005:705).

13 § Tingsrättens utslag eller beslut i dispaschmål överklagas
enligt bestämmelserna om överklagande av beslut i tvistemål. Lag (2005:705).

14 § Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om dispasch. Vad som sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§ och 59 kap. 4 a § rättegångsbalken om
fullföljd av talan gäller även klander av dispasch. Lag (1995:1081).


22 kap. Särskilda bestämmelser

Vissa bestämmelser om sjömän m. m.

1 § Sedan ett fartyg utklarerats och i övrigt är färdigt att avgå får en
ombordanställd inte för en skuld hindras att avresa och inte heller
något av vad han fört ombord för tjänsten tas i mät eller beläggas
med kvarstad.

2 § På ett svenskt fartyg skall, till det antal och mot den ersättning
som regeringen föreskriver, tas med sjöman, vilken har rätt till fri
resa enligt 29, 31 eller 32 § sjömanslagen (1973:282) eller vars resa
till hemorten en svensk utlandmyndighet på någon annan grund är
skyldig att besörja, till bestämmelseorten eller någon annan hamn
som fartyget skall anlöpa under resan. Utan betalning skall tas med
urna innehållande askan efter en avliden svensk befälhavare eller
sjöman och, om det kan ske utan olägenhet, hans efterlämnade
egendom. Fartygets befälhavare är ansvarig för att dessa
skyldigheter fullgörs.

Regeringen får förordna att bestämmelserna i första stycket om en
avliden befälhavares eller sjömans aska eller efterlämnade egendom
skall gälla även i fråga om en avliden befälhavare eller sjöman från
ett annat land.

Särskilda dragningsrätter

3 § Med särskilda dragningsrätter avses de av Internationella
valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).

Omräkning av SDR till svenska kronor skall ske efter kursen den
dag då betalning sker eller, om säkerhet ställs för betalningen, då
säkerheten ställs. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med
den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen
tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Statsansvar för vissa rättsförluster m. m.

4 § Kommer till följd av 2 kap. 10 § eller 3 kap. 9 § ett
förvärv eller en panträttsupplåtelse som avses där att gälla
mot den rätte ägaren eller mot någon till vars förmån
rådighetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne
rätt till ersättning av staten för sin förlust på grund av
förvärvet eller upplåtelsen.

Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i
fartygsregistrets skepps- eller skeppsbyggnadsdel eller i en
anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig
myndighet är ansluten till registret, har han rätt till
ersättning av staten.

Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan
skälig anledning underlåta att vidta åtgärder för att bevara
sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten
genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som är
skäligt sättas ned eller helt falla bort.

Om personuppgifter i fartygsregistret har behandlats i strid
med denna lag eller andra föreskrifter om registret, är också 48 § personuppgiftslagen (1998:204) tillämplig. Lag (2001:384).

5 § Kommer till följd av beslut i ett ärende om rättelse förlust att
drabba en rättsägare som avses i 2 kap. 29 §, har han rätt till
ersättning av staten. Ersättning betalas dock inte om den
skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra
omständigheter bort inse att fel förekommit.

6 § Staten företräds i ett ärende om ersättning enligt 4 eller 5 § av
den myndighet som regeringen bestämmer.

7 § Vill den som är part i ett mål om beståndet av en rätt till skepp
eller skeppsbygge kräva ersättning enligt 4 §, om han förlorar målet,
skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka
talan mot staten om sitt ersättningskrav eller skriftligen underrätta
den myndighet som avses i 6 § om rättegången.

Om förberedelsen i målet har avslutats utan att någon
ersättningstalan väckts eller underrättelse lämnats enligt första
stycket, skall domstolen förelägga parten att vidta en av åtgärderna
inom en viss tid. Iakttas inte tiden är ersättningskravet förfallet. En
upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.

8 § Har den som enligt 4 eller 5 § är berättigad till ersättning av
staten haft rätt att kräva beloppet av någon annan som skadestånd,
träder staten in i rätten mot denne.

Ersättning enligt 4 eller 5 § på grund av en domstols dom betalas ut
sedan domen har vunnit laga kraft.

Underrättelser till och biträde åt registermyndigheten

9 § Väcks talan om hävning eller återgång av ett förvärv av ett
registrerat skepp eller skeppsbygge, en andel i eller villkorlig
äganderätt till sådan egendom eller om bättre rätt till egendomen
eller annars i en fråga som angår inskrivning i fartygsregistrets
skepps- eller skeppsbyggnadsdel, skall rätten genast underrätta
registermyndigheten. Underrättelsen skall, utöver uppgift om
parterna, innehålla sådana uppgifter om egendomen att den kan
identifieras i registret.

När dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall
rätten genast sända domen eller beslutet till registermyndigheten. Lag (2001:384).

10 § Kustbevakningen, Tullverket och Polismyndigheten ska
biträda registermyndigheten med att vaka över att
bestämmelser i lag eller annan författning om registrering
och identifiering av skepp och inskrivning av rätt till skepp
och andel i sådan egendom följs. Dessa myndigheter har,
liksom registermyndigheten, för detta ändamål rätt till
tillträde till ett skepp. De ska underrätta
registermyndigheten om försummelser att följa bestämmelserna. Lag (2014:614).


Övergångsbestämmelser

1994:1009
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom
lagen upphävs, med de begränsningar som anges i 2, sjölagen (1891:35 s. 1) och lagen (1993:103) om kvarstad på fartyg i
internationella rättsförhållanden.
2. Övergångsbestämmelserna till de lagar som anges i 1 eller till
vidtagna ändringar däri skall fortfarande gälla i tillämpliga delar.
3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter
som har ersatts genom bestämmelser i denna lag, skall i stället de
nya bestämmelserna tillämpas.
4. I fråga om avtal om godsbefordran ingångna före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser. Om ett konossement har utfärdats efter
ikraftträdandet enligt ett sådant avtal skall dock de nya
bestämmelserna alltid tillämpas såvitt avser förhållandet till tredje
man som innehar konossementet.
5. I fråga om avtal om passagerarbefordran ingångna före
ikraftträdandet gäller de äldre bestämmelserna i fall då den
händelse som ansvarigheten grundas på har inträffat före
ikraftträdandet.

1995:1081
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom
lagen upphävs lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till
sjöss.
2. Så länge Sverige är bundet av den i 10 kap. angivna 1969 års
ansvarighetskonvention skall dock följande gälla:

a) I fråga om ett fartyg, som är registrerat i en främmande stat
vilken är bunden av 1969 års ansvarighetskonvention men inte av den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention, skall lagen om
ansvarighet för oljeskada till sjöss tillämpas i stället för denna
lag.

b) I fråga om ett fartyg, som är registrerat i Sverige eller i en
främmande stat vilken är bunden av 1992 års ansvarighetskonvention,
skall lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss fortfarande
tillämpas. Om en oljeskada inte till fullo kan ersättas enligt den
lagen eller enligt lagen (1973:1199) om ersättning från den
internationella oljeskadefonden, skall de nya bestämmelserna
tillämpas. Därvid skall begränsningsbeloppet i 10 kap. 5 § första
stycket och ansvarsbeloppet i 10 kap. 6 § första stycket minskas med
vad som kan ersättas enligt 5 § första stycket lagen om ansvarighet
för oljeskada till sjöss.

c) Vad som sägs i b gäller också i fråga om ett fartyg, som är
registrerat i en främmande stat vilken inte är bunden vare sig av 1969 års ansvarighetskonvention eller av 1992 års
ansvarighetskonvention.
3. När lagen om ansvarighet för oljeskada till sjöss tillämpas
enligt 2 skall 9 kap. 3 § 2 och 12 kap. 1 § andra stycket sjölagen
gälla i sin äldre lydelse.

1995:1312

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. I fråga om avtal som
har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre
bestämmelser.

1995:1314

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om
avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre
bestämmelser.

2000:187

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter
gäller för beräkning av ränta som avser tid före
ikraftträdandet.

2001:384
1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före
ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

2002:357
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser. Har en sakägarförteckning upprättats
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2002:610
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller dock i fall då den händelse som
ansvaret grundas på har inträffat före ikraftträdandet.

2004:651
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre föreskrifter skall gälla när den händelse som
ansvarigheten grundas på har inträffat före ikraftträdandet av
de nya föreskrifterna.
3. Så länge Sverige är bundet av 1976 års konvention om
begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar skall dessutom
följande gälla:

a) Äldre föreskrifter skall gälla om den som åberopar
ansvarsbegränsning har sitt stadigvarande hemvist eller sin
huvudsakliga rörelse i en stat som är bunden av 1976 års
konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar men
inte av 1996 års ändringsprotokoll till den konventionen.

b) Trots vad som sägs i 9 kap. 7 § andra stycket första
meningen skall vad som sägs i 9 kap. 8 § gälla på motsvarande
sätt när en begränsningsfond har upprättats enligt 1976 års
konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar i
Sverige eller i en annan stat som är bunden av den
konventionen.

2005:155

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2005. Äldre bestämmelser
tillämpas i fråga om beslut om stämpelskatt som meddelats före
ikraftträdandet.

2005:705

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
bestämmelser gäller i fråga om krav på prövningstillstånd vid
överklagande av utslag och beslut som har meddelats före
ikraftträdandet.

2014:927
1. Denna lag träder i kraft den 10 januari 2015.
2. Äldre föreskrifter gäller för handläggningen i Svea hovrätt
och Högsta domstolen av ärenden som har inletts i hovrätten
före ikraftträdandet.