Rennäringslag (1971:437)

Svensk författningssamling 1971:437
t.o.m. SFS 2014:696
SFS nr: 1971:437
Departement/myndighet: Näringsdepartementet RS L
Utfärdad: 1971-06-18
Omtryck: SFS 1993:36
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:696
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Renskötselrätt

1 § Den som är av samisk härkomst (same) får enligt
bestämmelserna i denna lag använda mark och vatten till underhåll
för sig och sina renar.

Rätten enligt första stycket (renskötselrätten) tillkommer den
samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd.

Renskötselrätten får utövas av den som är medlem i sameby. Lag (1993:36).

2 § har upphävts genom lag (1993:36).

Renskötselområdet m. m.

3 § Renskötsel får bedrivas inom följande områden (renskötselområdet)
1. hela året (året-runt-markerna)

i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför
odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns på mark där
skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren eller
hösten och marken antingen tillhör eller vid utgången av juni 1992 tillhörde staten (kronomark) eller utgör renbetesland,
på renbetesfjällen i Jämtlands län,
inom de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid
utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till
renbete,
2. den 1 oktober--den 30 april (vinterbetesmarkerna)

i övriga delar av lappmarkerna nedanför odlingsgränsen,
inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesfjällen där
renskötsel av ålder bedrivs vissa tider av året.

Med renbetesland förstås mark som vid avvittringen förklarats
utgöra renbetesland eller av ålder använts som sådant land. Med
renbetesfjällen förstås de vid avvittringen för samerna avsatta
renbetesfjällen och de områden som sedermera upplåtits till
utvidgning av dessa fjäll. Lag (1996:949).

4 § Betestid enligt 3 § första stycket 2 kan av länsstyrelsen förlängas,
om det behövs på grund av ogynnsamma väderleks- eller
betesförhållanden eller av annat särskilt skäl. Lag (1990:1490).

5 § Om rätt att efter särskilt tillstånd driva renskötsel under hela
året inom vissa områden nedanför lappmarksgränsen finns
bestämmelser i 85--89 §§.

6 § För renskötseln finns samebyar.

Mark som anges i 3 § första stycket 1 fördelas mellan samebyar i
särskilda byområden. Byområde kan omfatta även mark som anges
i 3 § första stycket 2.

Om särskilda skäl föreligger, kan del av byområde vara gemensam
för samebyar.

7 § Indelning i byområden görs av Sametinget.

Indelningen skall göras så, att områdena blir lämpade för sitt
ändamål med hänsyn till betestillgång och övriga
omständigheter.

De samebyar som kan komma att beröras av ett beslut om ändrad
indelning skall ges möjlighet att yttra sig över den föreslagna
indelningen. Detsamma gäller fastighetsägare som kan komma att
beröras av beslutet.

Innan Sametinget fattar beslut om ändrad indelning skall
sammanträde hållas med berörda samebyar. Berörda
fastighetsägare har rätt att närvara vid sammanträdet. Sammanträde behövs dock inte om
1. de berörda samebyarna samtycker till ändringen, och
2. sammanträde inte begärs av någon berörd fastighetsägare. Lag (2006:802).

8 § Med samebys betesområde förstås byområdet och övriga
områden som samebyn begagnar för renskötsel.

Sameby

Ändamål och medlemmar m. m.

9 § Sameby har till ändamål att enligt denna lag för medlemmarnas
gemensamma bästa ombesörja renskötseln inom byns betesområde.

Det åligger sameby särskilt att svara för att renskötseln drives på
ekonomiskt bästa sätt och att utföra, underhålla och driva
anläggningar som behövs för renskötseln.

Sameby får ej driva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel.

10 § Sameby kan förvärva rättigheter och åtaga sig skyldigheter när
registrering skett enligt 39 §.

Sameby företräder medlemmarna i frågor som rör renskötselrätten
eller medlemmarnas gemensamma intressen inom rennäringen i
övrigt.

11 § Medlem i sameby är
1. same som deltar i renskötseln inom byns betesområde,
2. same som har deltagit i renskötsel inom byns betesområde och
haft detta som stadigvarande yrke och inte övergått till annat
huvudsakligt förvärvsarbete,
3. den som är make eller hemmavarande barn till medlem som
avses under 1 eller 2 eller som är efterlevande make eller underårigt
barn till avliden sådan medlem. Lag (1993:36).

12 § En sameby får som medlem anta annan same än som anges i 11 §, om denne avser att med egna renar driva renskötsel inom
byns betesområde.

Om sökanden vägras inträde som medlem, får Sametinget medge
sökanden inträde, om det finns särskilda skäl. Lag (2006:802).

13 § Med renskötande medlem i sameby förstås medlem som själv
eller genom sitt husfolk driver renskötsel med egna renar inom byns
betesområde.

Renar som tillhör renskötande medlems husfolk anses i denna lag
tillhöra den renskötande medlemmen.

14 § En renskötande medlems dödsbo får under tre år från
dödsfallet fortsätta den renskötsel som bedrivits av medlemmen. Är en dödsbodelägare under 18 år, räknas tiden från det
dödsbodelägaren fyller 18 år. Kravet i 1 § tredje stycket om
medlemskap i sameby gäller inte för rätt till renskötsel som
avses här. Lag (2006:802).

Renskötselrättens utövande

15 § Sameby får för medlemmarnas gemensamma behov
använda byns betesområde för renbete.

Länsstyrelsen bestämmer det högsta antal renar som får hållas på
bete inom byns betesområde. Hänsyn skall därvid tas till andra
intressen.

Om det behövs för att bevara renbetet eller annars främja
renskötseln, kan länsstyrelsen förordna om inskränkning i
betesrätten.

Om samebyn bryter mot ett beslut enligt andra eller tredje stycket
får länsstyrelsen vid vite förelägga byn att följa beslutet. Har
samebyn med stöd av 35 § första stycket bestämt hur många renar
en medlem högst får inneha, får ett föreläggande att minska antalet
renar även riktas mot en medlem som inte följer samebyns beslut. Lag (1993:36).

16 § Sameby får inom byns betesområde utföra arbetshage eller
annat stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som
behövs för renskötseln.

Sameby eller medlem i byn får på utmark inom byns betesområde
uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan mindre
byggnad som behövs för renskötseln.

Är anläggning som anges i första stycket avsedd för stadigvarande
bruk, skall den förläggas till plats som anvisas av markens ägare. Detsamma gäller i fråga om byggnad som anges i andra stycket, om
den skall uppföras för stadigvarande bruk nedanför odlingsgränsen
eller utanför renbetesfjällen på mark som varken är sådan
kronomark som står eller vid utgången av juni 1992 stod under
statens omedelbara disposition eller mark som vid avvittring
utlagts till allmänningsskog.

Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av medlem i byn,
denne icke godtaga anvisad plats, bestämmer länsstyrelsen platsen. Lag (1992:785).

17 § Om det behövs virke till en anläggning eller en byggnad
som avses i 16 § första eller andra stycket, får skog avverkas på de
delar av betesområdet som hör till lappmarkerna, renbetesfjällen
eller de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid
utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till
renbete. Inom samma delar av betesområdet får medlemmar i
samebyn för eget behov ta bränsle och slöjdvirke.

Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län får ge en i
länet bosatt same som inte är medlem i någon sameby tillstånd att
inom länet ta slöjdvirke för eget behov på mark inom
lappmarkerna som tillhör eller vid utgången av juni 1992 tillhörde
staten. Länsstyrelsen i Jämtlands län får ge en i detta län eller i
Dalarnas län bosatt same som inte är medlem i någon sameby
sådant tillstånd på renbetesfjällen och inom de områden i
Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till renbete. Tillstånd får
bara ges samer som i en inte oväsentlig utsträckning ägnar sig åt
sameslöjd. Tillståndet får återkallas när förutsättningar för
tillståndet inte längre föreligger.

Växande barrträd får avverkas endast efter anvisning av markens
ägare eller brukare, om denne inte medger något annat.

På sådan mark utanför lappmarkerna och renbetesfjällen som hör
till en samebys betesområde får byn eller medlemmar i byn för det
ändamål som anges i första stycket ta endast torra träd, vindfällen,
skogsavfall, tall- och grantjur eller, för tillfälligt behov, lövträd som
växer på utmark. Lag (1996:949).

18 § Medlem i sameby har rätt att inom byns betesområde på
kronomark som står eller vid utgången av juni 1992 stod under
statens omedelbara disposition eller mark som vid avvittring
utlagts till allmänningsskog taga virke till uppförande eller
ombyggnad av familjebostad. Avverkning får ske endast efter
anvisning av markägare. Lag (1992:785).

19 § Medlem i sameby som tillfälligt uppehåller sig inom annan bys
betesområde för renskiljning eller annat ändamål som har samband
med renarnas skötsel får där taga bränsle för eget behov.

20 § Om det är oundgängligen nödvändigt för att skaffa foder till
renarna, får sameby fälla lavbevuxna träd, i första hand torra eller
oväxtliga träd, inom byns betesområde. Sådan avverkning skall om
möjligt ske efter anvisning av markens ägare eller brukare.

21 § För skog som avverkas på kronomark som står eller vid
utgången av juni 1992 stod under statens omedelbara disposition
eller mark som vid avvittring utlagts till allmänningsskog behöver
ersättning ej lämnas. Detsamma gäller växande lövträd som eljest
tages inom lappmarkerna, på renbetesfjällen samt inom de
områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången av
juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till renbete.

I andra fall än som avses i första stycket skall ersättning lämnas för
rotvärdet av växande träd som tages. Kan överenskommelse ej
uppnås om ersättningen, utser länsstyrelsen på begäran av part
någon att söka förlika parterna. Lag (1996:949).

22 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan för
viss tid förbjuda avverkning enligt 17 eller 18 § av växande tall,
gran eller björk, om det behövs för att bevara skogen eller för
skogens återväxt.

23 § Sameby har rätt att flytta byns renar mellan skilda delar av
byns betesområde.

24 § Flyttningsvägs sträckning fastställes av länsstyrelsen, om
sameby begär det eller fråga om sträckningen eljest uppkommer.

Föreligger särskilda skäl för ändring av fastställd eller eljest
gällande flyttningsväg och kan ändringen ske utan väsentlig
olägenhet för renskötseln, kan länsstyrelsen förordna om ändring
av vägens sträckning. Lag (1990:1490).

25 § En medlem i sameby får jaga och fiska på utmark inom de
delar av byns betesområde som hör till renbetesfjällen eller
lappmarkerna, när renskötsel är tillåten där.

Det som sägs i första stycket gäller även då en medlem i sameby
tillfälligt uppehåller sig inom en annan samebys betesområde
för renskiljning eller annat ändamål som har samband med
renarnas skötsel. I sådant fall får dock medlemmen jaga och
fiska endast för sitt uppehälle.

Uppehåller sig björn, varg, järv eller lo bevisligen i trakten,
får jakt efter sådant djur bedrivas på sådan mark som anges i
första stycket inom en annan samebys betesområde, i den mån
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer tillåter
det.

Inom de områden i Jämtlands och Dalarnas län som vid utgången
av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till
renbete får en medlem i sameby inom byns betesområde fiska till
husbehov samt jaga rovdjur, i den mån regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer tillåter det. Lag (2006:802).

Renskötselrättens upphörande i vissa fall m. m.

26 § Regeringen kan förordna om upphävande av renskötselrätten
för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719).

Upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller vissa i
renskötselrätten ingående befogenheter. Lag (1993:36).

27 § Meddelas förordnande enligt 26 §, kan regeringen föreskriva
åtgärder för att motverka skada eller olägenhet för renskötseln.

28 § Medför upphävande av renskötselrätt skada eller olägenhet för
renskötseln eller för sådan rätt till jakt eller fiske som avses i 25 §,
utgår ersättning därför.

Ersättning för skada eller olägenhet som ej drabbar bestämd person
tillfaller till hälften sameby som beröres av upphävandet och till
hälften samefonden, om ej särskilda skäl föreligger.

29 § I fråga om upphävande av renskötselrätt och ersättning
med anledning därav gäller, utöver bestämmelserna i 26-28 §§,
i tillämpliga delar bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) om expropriation av särskild rätt till fastighet.

I fråga om ett förordnande om upphävande av renskötselrätt
som regeringen har meddelat före den 1 augusti 2010, ska
hänvisningen till expropriationslagen i första stycket avse
den lagens lydelse vid utgången av juli 2010. Lag (2010:817).

30 § Den som inom året-runt-markerna äger eller brukar mark
där renskötsel bedrivs får inte vid användningen av marken vidta
åtgärder som medför avsevärd olägenhet för renskötseln i annan
mån än som följer av förordnande enligt 26 §.

Första stycket hindrar inte att mark används i enlighet med en
detaljplan eller för företag vars tillåtlighet skall prövas i särskild
ordning. Lag (1993:36).

Upplåtelse av mark och vatten m. m.

31 § Sameby eller medlem i sameby får ej upplåta rättighet som
ingår i renskötselrätten.

Sameby får dock åt den som har varit medlem i byn upplåta rätt att
utan avgift till sitt husbehov jaga eller fiska på byns område enligt 25 §.

32 § På sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under
statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får
nyttjanderätt upplåtas endast om upplåtelsen kan ske utan
avsevärd olägenhet för renskötseln.

Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, krävs dessutom
att upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård
och kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt eller
fiske enligt 25 §. Upplåtelse av hela fisket i visst vatten får
ske endast om samebyn medger det. Lag (2000:595).

33 § Fråga om upplåtelse enligt 32 § prövas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

34 § Upplåtelse enligt 32 §, som ej avser tillgodogörande av
naturtillgångar eller skogsavverkning, skall ske mot avgift, om ej
särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Avgiften fördelas mellan
Samefonden och sameby som beröres av upplåtelsen enligt
bestämmelser som meddelas av regeringen.

Avser upplåtelsen tillgodogörande av naturtillgångar, skall staten
utge ersättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som
upplåtelsen medför. I fråga om fördelning av ersättning som ej
utgår till bestämd person äger 28 § andra stycket motsvarande
tillämpning.

Samebys förvaltning m. m.

Allmänna bestämmelser

35 § Om det behövs med hänsyn till vad som bestämts om högsta
renantalet enligt 15 § andra stycket eller om det behövs för att
främja renskötseln, kan sameby bestämma hur många renar
medlem högst får inneha eller besluta om andra villkor för
innehavet.

Sameby får undanta visst område från medlemmarnas begagnande
för jakt eller fiske, om det behövs av hänsyn till jakt- eller
fiskevården eller av andra särskilda skäl.

Beslut enligt första eller andra stycket får inte ges sådant innehåll
att renskötande medlems fortsatta verksamhet omöjliggörs eller
väsentligt försvåras. Lag (1993:36).

36 § Om sameby medger det, får inom byns betesområde hållas
renar som tillhör annan än renskötande medlem i byn (skötesrenar). Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd
med länsstyrelsen.

Skötseln av skötesrenar handhas av samebyn. Lag (1990:1490).

37 § Sameby får endast om medlem medger det låta slakta dennes
renar eller försälja vid slakt utvunna produkter.

Renmärkning ombesörjes av samebyn, om ej byn beslutar annat. Renägare får dock efter anmälan till byns styrelse själv märka sina
renar.

Stadgar

38 § Sameby skall antaga stadgar för byn.

Stadgarna skall ange
1. samebyns benämning,
2. den ort inom byns betesområde, där byns styrelse skall ha sitt
säte,
3. antalet styrelseledamöter och revisorer, tiden för deras uppdrag
och, om suppleanter skall finnas, motsvarande uppgifter
beträffande dem,
4. samebyns räkenskapsår,
5. hur ofta ordinarie bystämma skall hållas och tiden för sådan
stämma,
6. hur kallelse till bystämma skall ske och andra meddelanden till
medlemmarna skall tillställas dem och när föreskrivna
kallelseåtgärder senast skall vidtagas,
7. tid för betalning av debiterad förskottslikvid,
8. tid för betalning av belopp som enligt 44 § kommer samebyn
eller renskötande medlem till godo,
9. vilka fonder byn skall ha, deras ändamål och hur avsättning till
dem skall ske,
10. de närmare föreskrifter om renskötseln som behövs.

39 § Samebyar och deras stadgar registreras hos Sametinget. Innan stadgarna registrerats är de inte giltiga.

Sametinget prövar att stadgarna tillkommit i föreskriven
ordning och att de inte innehåller något som strider mot lag
eller författning.

Första och andra styckena gäller även vid ändring av stadgarna. Lag (2006:802).

Ekonomiska förhållanden

40 § Kostnaderna för renskötseln fördelas mellan de renskötande
medlemmarna efter reninnehavet.

Om samebyn beslutar det, får kostnad som ej avser alla renarna
fördelas mellan ägarna till de renar på vilka kostnaden belöper i
förhållande till innehavet av dessa renar. Sådant beslut får ej avse
kostnad som uppkommit före beslutet.

41 § En renskötande medlem som lämnar renskötseln svarar inte
för kostnader som avser tiden därefter. Motsvarande gäller en
ny renskötande medlem för tiden före det att medlemmen börjar
driva renskötsel Lag (2006:802).

42 § De renskötande medlemmarna skall förskottera de medel som
behövs för renskötseln.

Styrelsen utdebiterar sådana medel på grundval av
debiteringslängd. Utdebiteringen görs efter vad som är skäligt
med hänsyn till en medlems reninnehav och omfattningen av det
arbete som medlemmen och medlemmens husfolk kan antas komma att
utföra för byn under räkenskapsåret.

I debiteringslängden skall det anges vilket belopp som
utdebiteras, vad som avser varje renskötande medlem och när
betalning skall ske. Lag (2006:802).

43 § Om tillgängliga medel ej förslår till betalning av klar och
förfallen skuld för vilken samebyn svarar, skall styrelsen
ofördröjligen utdebitera förskott enligt 42 §.

Försummar styrelsen vad som åligger den enligt första stycket, är
ledamöterna solidariskt ansvariga för skulden. Är försummelsen
uppenbar, skall länsstyrelsen på borgenärens yrkande förordna
syssloman att debitera och uttaga erforderligt belopp. Syssloman
har rätt att av samebyn uppbära arvode, som bestämmes av
länsstyrelsen.

44 § En samebys kostnader för renskötseln fördelas slutligt
mellan de renskötande medlemmarna för varje räkenskapsår. Vid
kostnadsfördelningen bestäms de belopp som varje renskötande
medlem för räkenskapsåret skall betala till byn eller ta emot
av byn.

Slutlig kostnadsfördelning sker på grundval av avräkning som
styrelsen skall upprätta enligt 53 § tredje stycket. Kostnaderna fördelas enligt vad som anges i 40 och 41 §§. Vid
fördelningen tillgodoräknas en renskötande medlem det betalade
förskottet och värdet av det arbete som medlemmen och
medlemmens husfolk utfört för byn. Samebyn bestämmer i förväg
värdet för dag eller timme av sådant arbete. Lag (2006:802).

45 § Kan förskotts- eller slutlikvid som påförts en renskötande
medlem enligt 42-44 § inte tas ut hos medlemmen, fördelas
bristen mellan övriga renskötande medlemmar i förhållande till
deras inbördes skyldighet att svara för likviden. Bristen
utdebiteras genom debiteringslängd enligt 42 §. I den mån sådan
likvid senare betalas in, skall det inbetalade beloppet
tillgodoräknas dem som täckt bristen i förhållande till vad de
betalat.

Likvid som har debiterats och förfallit till betalning får tas
ut enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om fordran, för
vilken betalningsskyldighet ålagts genom lagakraftvunnen dom,
om inte annat beslutas i samband med överklagande. Lag (2006:802).

46 § Sameby får ej upptaga lån som skall återbetalas senare än
under nästkommande räkenskapsår, om ej amorteringsplan för
lånets återbetalning har antagits av bystämma. Lånetiden får uppgå
till högst tio år eller den längre tid för vilken statlig kreditgaranti för
lånet kan ha beviljats.

Beslut om upptagande av lån enligt första stycket är giltigt endast
om det på bystämma biträdes av minst två tredjedelar av det på
stämman av renskötande medlemmar företrädda röstetalet och av
flertalet sådana medlemmar i byn.

47 § Ersättning som tillfaller sameby enligt 28 eller 34 § eller eljest
med anledning av intrång i renskötselrätten skall användas för att
täcka byns utgifter under räkenskapsåret eller fonderas.

Styrelse

48 § För sameby skall finnas styrelse.

Styrelsen skall i överensstämmelse med medlemmarnas beslut, i
den mån dessa ej strider mot lag eller samebyns stadgar, leda
renskötseln inom byns betesområde, ombesörja de gemensamma
arbeten som behövs för byn, tillse att medlemmarnas gemensamma
intressen tillvaratages utan att någon medlem missgynnas, uttaga
de medel som renskötande medlem är skyldig att erlägga och i
övrigt handha byns angelägenheter.

Styrelsen företräder samebyn mot tredje man och för byns talan
inför domstol och andra myndigheter.

49 § Styrelsen består av ordförande och ytterligare en eller
flera ledamöter som utses på bystämma. En styrelseledamot får
inte vara underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

En styrelseledamot får skiljas från sitt uppdrag före utgången
av den tid för vilken ledamoten blivit utsedd.

Val av styrelse eller ändring i dess sammansättning skall
anmälas till Sametinget. Lag (2006:802).

50 § Om styrelse saknas, får Sametinget på yrkande av någon
vars rätt är beroende av att behörig styrelse finns förordna
syssloman att ha hand om byns angelägenheter och företräda byn
såsom styrelse. En syssloman har rätt att av byn få arvode som
bestäms av Sametinget. Lag (2006:802).

51 § Samebyns styrelse sammanträder så ofta det behövs. Som
styrelsens beslut gäller den mening som mer än hälften av de
närvarande röstar för. Vid lika röstetal gäller den mening som
stöds av ordföranden.

En styrelseledamot får inte ta befattning med angelägenheter
där ledamoten har ett väsentligt intresse som strider mot
samebyns. Lag (2006:802).

52 § Styrelsen får uppdra åt en särskild arbetsledare att under
styrelsens inseende leda renskötseln.

Styrelsen får uppdra åt en särskild person att företräda
samebyn, om inte annat beslutats. Ett sådant uppdrag och
återkallelse av det skall anmälas till Sametinget. Lag (2006:802).

53 § För varje räkenskapsår skall styrelsen i förvaltningsberättelse
redovisa sin förvaltning. I förvaltningsberättelsen redogöres för
verksamheten under räkenskapsåret och för byns ekonomiska
ställning.

I berättelsen skall särskilt uppges
1. ägarna till de renar som under året hållits på byns betesområde
och antalet renar för varje ägare,
2. årets utgifter för arbetskraft i renskötseln,
3. vad under året utbetalats i anledning av skador genom renar och
vad i detta hänseende vid årets slut återstod att utkräva av annan
sameby,
4. under året gjorda investeringar och sättet för deras finansiering,
5. samebyns övriga kostnader under året,
6. vilka belopp som under året influtit till och utbetalats från byns
fonder,
7. under året inträffade ändringar i byns upplåning,
8. storleken av de förskott som utdebiterats enligt 42 eller 43 §,
9. samebyns övriga inkomster under året,
10. vilket belopp envar renskötande medlem påförts i bidrag till
byns utgifter under året.

I berättelsen skall vidare ingå avräkning som för varje renskötande
medlem utvisar det saldo för redovisningsåret som kommer
samebyn eller medlemmen till godo.

54 § Minst en månad före den första ordinarie bystämman efter
räkenskapsårets utgång skall styrelsen lämna
förvaltningsberättelsen till revisor. Berättelsen skall vara
underskriven av styrelsens samtliga ledamöter.

Revision

55 § Styrelsens förvaltning och räkenskaper skall årligen granskas
av en eller flera revisorer. Revisor utses på bystämma.

Medlem, som hos styrelsen påkallar granskning av samebyns
böcker, räkenskaper eller andra handlingar, har rätt att få del av
dessa på lämpligt sätt.

56 § Revisor skall avge en berättelse, som skall innehålla en
redogörelse för resultatet av granskningen och ett uttalande om
huruvida anmärkning framställs eller inte i fråga om
räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt. Framställs
anmärkning, skall anledningen till den anges i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett särskilt
uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelsen. Lag (2006:802).

57 § Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen senast två veckor
före första ordinarie bystämman efter räkenskapsårets utgång.

Bystämma m. m.

58 § En medlems rätt att delta i handhavandet av samebyns
angelägenheter utövas på bystämman.

En medlem som inte i rätt tid fullgjort sin
betalningsskyldighet enligt denna lag gentemot byn får delta i
förhandlingarna men har inte rösträtt innan skyldigheten
fullgjorts.

En medlem eller annan får inte, själv eller genom ombud eller
som ombud för annan, delta i behandling av frågor där han eller
hon har ett väsentligt intresse som strider mot samebyns. Lag (2006:802).

59 § I fråga om rösträtt och beslut på bystämma gäller, om inte
annat följer av särskild bestämmelse i denna lag
1. att varje myndig medlem har en röst i frågor som rör
utseende av ordförande på bystämman eller av revisor,
beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen eller ändring av
sådan föreskrift i stadgarna som avses i 38 § andra stycket 1-6,
2. att rösträtt i övriga frågor tillkommer endast renskötande
medlem, som har en röst för varje påbörjat hundratal renar som
medlemmen innehar enligt gällande renlängd, dock inte för fler
renar än som samebyn bestämt för medlemmen enligt 35 §,
3. att medlems rösträtt kan utövas genom annan medlem såsom
ombud,
4. att ingen får för egen eller annans del rösta för sammanlagt
mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet,
5. att den mening som fått det högsta röstetalet gäller som
stämmans beslut,
6. att vid lika röstetal val avgörs genom lottning och i andra
frågor den mening gäller som stöds av de flesta röstande eller,
om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande,
7. att beslut om ändring av stadgarna inte är giltigt, om det
inte stöds av minst två tredjedelar av det röstetal som
företräds av renskötande medlemmar på stämman och dessutom, när
det gäller föreskrift som avses i 38 § andra stycket 1-6, av
mer än hälften av byns myndiga medlemmar. Lag (2006:802).

60 § Bystämma öppnas av den som styrelsen utser. Därefter utses
ordförande.

Ordföranden skall upprätta och till godkännande av stämman
framlägga en förteckning över närvarande medlemmar och ombud
med uppgift om den rösträtt som tillkommer envar av dem. Sedan
förteckningen enhälligt eller efter omröstning, företagen bland de
renskötande medlemmarna på grundval av förteckningen, blivit
godkänd med eller utan ändring, gäller den som röstlängd vid
stämman.

Över beslut som fattas på stämman skall genom styrelsens försorg
föras protokoll, som skall hållas tillgängligt för medlemmarna
senast två veckor efter stämman.

61 § Förvaltningsberättelse och revisionsberättelse för det senaste
räkenskapsåret skall framläggas på första ordinarie bystämman
efter räkenskapsårets utgång. På stämman skall avgöras fråga om
godkännande av styrelsens förslag till fördelning av kostnaderna för
byns renskötsel och om beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen.

Förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen skall under minst
tio dagar före stämman hållas tillgängliga för medlemmarna.

62 § Byns medlemmar kallas till ordinarie bystämma av
styrelsen.

Styrelsen får kalla medlemmarna till extra bystämma.

Revisor får begära att styrelsen skall kalla till extra
bystämma, om revisorns granskning ger anledning till det.

Om minst en femtedel av samtliga myndiga medlemmar eller det
mindre antal som kan vara bestämt i stadgarna skriftligen begär
det, skall styrelsen kalla till extra stämma.

Om det inte finns någon styrelse eller styrelsen underlåter att
i föreskriven ordning kalla medlemmarna till ordinarie eller
extra stämma, skall Sametinget på anmälan av röstberättigad
medlem eller revisor ofördröjligen utlysa stämma. Lag (2006:802).

63 § I kallelse till bystämma skall anges tid och plats för stämman
och de ärenden som skall förekomma på stämman.

64 § I fråga om skyldighet för styrelseledamot eller annan som ägt
företräda samebyn eller för revisor eller medlem att ersätta skada
som vållats byn, medlem eller tredje man och i fråga om talan om
sådan ersättning tillämpas vad som för motsvarande fall är
föreskrivet i fråga om ekonomisk förening.

Renarnas skötsel m. m.

65 § Vid renskötselns utövande skall hänsyn tas till andra intressen.

Renarna skall såvitt möjligt hindras från att komma utanför
samebyns betesområde eller att annars vålla skada eller olägenhet.

Flyttning av renarna skall ske i samlade flockar. Väg skall tas där
minsta skada vållas. Vid flyttning skall tillses att renar inte lämnas
kvar på område där renskötsel inte är tillåten.

Flyttning som äger rum utanför samebys betesområde skall ske
utan onödig tidsutdräkt. Lag (1993:36).

65 a § Rennäringen skall bedrivas med bevarande av
naturbetesmarkernas långsiktiga produktionsförmåga så att dessa
ger en uthålligt god avkastning samtidigt som den biologiska
mångfalden behålls.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och
åtgärder finns i 7 kap. 28 a-29 b §§ miljöbalken.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som i övrigt behövs om den hänsyn som
vid renskötsel skall tas till naturvårdens och
kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna får dock inte vara
så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Länsstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som
behövs för att föreskrifter som har meddelats med stöd av
tredje stycket skall efterlevas.

Föreläggande eller förbud får meddelas först sedan det har
visat sig att länsstyrelsens råd inte har följts. I brådskande
fall eller när det annars finns särskilda skäl, får
länsstyrelsen dock omedelbart meddela förelägganden eller
förbud.

I beslut om föreläggande eller förbud får länsstyrelsen sätta
ut vite. Lag (2001:439).

66 § Räkning av samebys renar skall ske årligen vid ungefär
samma tidpunkt. Om sameby begär det, kan länsstyrelsen medge
att räkningen får ske med större tidsmellanrum.

Länsstyrelsen kan på begäran av renskötande medlem besluta om
extra renräkning, om denne gör sannolikt att resultatet av räkning
enligt första stycket är oriktigt och kostnaderna för den extra
renräkningen inte är oskäliga i förhållande till den betydelse det
kan ha för medlemmen att rättelse kommer till stånd.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga sameby att genomföra sådan
räkning av byns renar som avses i första eller andra stycket. Lag (1993:36).

66 a § En sameby skall underrätta länsstyrelsen om tid och plats för
byns renräkning. Länsstyrelsen kan utse någon att närvara vid
renräkningen. Finns anledning anta att samebyn inte följt
meddelade föreskrifter, kan länsstyrelsen besluta om
kompletterande renräkning.

Den som av länsstyrelsen förordnats att närvara vid renräkningen
har rätt att få tillträde till områden och anläggningar där renar hålls
samt rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som
behövs för att fullgöra uppdraget. Lag (1993:36).

67 § Kostnaden för renräkning enligt 66 § första stycket är en
gemensam utgift för samebyn.

Kostnaden för extra renräkning fördelas mellan den som begärt
räkningen och samebyn efter vad länsstyrelsen finner skäligt. Lag (1990:1490).

68 § På grundval av renräkning enligt 66 § första stycket skall
renlängd upprättas. Fel i längden som påvisats vid extra renräkning
skall genast rättas.

I renlängden skall tas upp ägarna till de renar som hålls på byns
betesområde, det räknade eller uppskattade antalet renar för varje
ägare och, om beslut meddelats om reninnehavet enligt 35 §,
förhållande som är av betydelse för kontroll av att beslutet följts.

Bystämman fastställer renlängden och beslutar om rättelse däri.

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får
meddela närmare föreskrifter om användningen av renlängd som
underlag för ett företagsregister och om skyldighet att lämna
renlängden och andra uppgifter om renskötseln till den myndighet
som för registret.

Länsstyrelsen får vid vite förelägga sameby att upprätta och
fastställa renlängd samt att överlämna kopia av längden till
myndighet som avses i fjärde stycket. Lag (1993:36).

69 § När renägares rättigheter eller skyldigheter enligt denna lag
beror på antalet renar, har gällande renlängd vitsord, om det ej
visas att ägarens reninnehav förändrats väsentligt sedan renlängden
upprättades.

70 § Har främmande renar kommit in på samebys betesområde,
skall de skiljas ut så snart det kan ske. Underrättelse om tid och
plats för skiljningen skall i god tid dessförinnan lämnas till sameby
till vilken renarna kan antagas höra. Sådan sameby är skyldig att
avdela den arbetspersonal som behövs för skiljningen och för att
återföra renarna.

Uteblir sameby som underrättats om skiljning och kan renarna ej
återföras utan väsentlig olägenhet, får den by som ombesörjer
skiljningen låta slakta renarna och försälja dem för ägarnas räkning.

Om ej annat avtalats, är den by till vilken renarna hör skyldig att
utge ersättning för kostnaden för renarnas omhändertagande samt
återförande eller slakt och försäljning.

71 § Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på
mark inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas
där, kan länsstyrelsen på framställning av den som därigenom lider
skada eller olägenhet av någon betydelse vid vite förelägga samebyn
att föra bort renarna.

Vitesföreläggande enligt första stycket får meddelas endast om
samebyn underlåter att inom skälig tid efter anmaning ta hand om
renarna. Lag (1993:36).

72 § Är renskötseln inom en samebys betesområde bristfällig, skall
länsstyrelsen på begäran av en medlem i byn eller någon annan vars
rätt är beroende därav söka träffa överenskommelse med byn om
rättelse inom viss tid.

Kan överenskommelse inte träffas eller vidtas inte rättelse, kan
länsstyrelsen förordna syssloman att ta hand om renskötseln i byn
och förvalta byns övriga ekonomiska angelägenheter.

Sysslomannen har rätt att av byn erhålla arvode som bestäms av
länsstyrelsen. Lag (1990:1490).

Renmärken och renmärkesregister

73 § En ren som förs på bete enligt denna lag skall vara märkt
i öronen med ett renmärke som registrerats för ägaren i ett för
landet centralt register, om inte annat följer av 79-82 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om märkning av ren och om renmärkens
utformning.

Registrerade märken får användas för att märka renar bara vid
renskötsel som bedrivs inom den sameby som anges i beslutet om
registrering. Lag (2006:802).

74 § Ärenden om registrering av renmärke prövas av Sametinget.

Sametinget är personuppgiftsansvarigt för renmärkesregistret.

Registret får användas för att fastställa vem som är ägare till
en ren. Registret skall innehålla uppgifter om ett renmärkes
utseende, den sameby där märket får användas samt
märkesinnehavarens namn, person- eller organisationsnummer och
adress.

Personuppgiftslagen (1998:204) gäller för behandling av
personuppgifter, utöver vad som sägs i andra och tredje
styckena. Lag (2006:802).

75 § Renmärke får ej registreras för annan renägare än den som är
medlem i den sameby ansökningen avser eller som har rätt att ha
skötesrenar där.

Renmärke får registreras för sameby.

Renägare får ej ha mer än ett märke registrerat.

76 § Renmärke av gemensam grundtyp för viss släkt eller släktgren (släktmärke) får ej utan särskilda skäl registreras för någon som ej
tillhör släkten eller släktgrenen.

77 § Renmärke får registreras endast om det
1. tydligt skiljer sig från annat giltigt märke som får användas på
renar med vilka sökandens renar kan sammanblandas,
2. har en form som såvitt möjligt skyddar mot olovlig ommärkning.

Utan hinder av första stycket 2 får släktmärke registreras med
samtycke av sådan innehavare av äldre märke av samma grundtyp
som kan ha olägenhet av registreringen.

78 § Den som genom avtal eller på annat sätt förvärvat rätt
till annans registrerade renmärke får inte använda märket vid
renmärkning förrän det registrerats för hans eller hennes
räkning. Lag (2006:802).

79 § Sametinget skall avregistrera ett registrerat renmärke
1. om märkeshavaren anmäler att märket inte längre kommer att
användas vid renmärkning,
2. om märket under tio år inte har använts vid renmärkning,
eller
3. om märkeshavaren eller märkeshavarens dödsbo inte längre har
rätt att ha renar i sameby.

Avregistreras ett märke efter anmälan enligt första stycket 1,
får det behållas på redan märkt ren under tio år från dagen för
avregistreringen. Lag (2006:802).

80 § Är två eller flera registrerade renmärken helt lika eller
så lika att de lätt kan förväxlas eller genom ändring komma att
överensstämma med varandra, får Sametinget på ansökan av en
sameby eller en märkeshavare för vilken likheten medför
olägenhet besluta att något eller några av märkena skall
avregistreras eller ändras.

Avregistreras eller ändras ett märke, får det behållas
oförändrat på redan märkta renar under tid som Sametinget
bestämmer.

Första och andra styckena tillämpas även på ett avregistrerat
märke som får behållas på ren enligt 79 § andra stycket och på
avbrottsmärke enligt 81 §. I stället för avregistrering skall
dock förkortning av märkets giltighetstid föreskrivas. Lag (2006:802).

81 § Byter märkt ren ägare, får ommärkning till den nye ägarens
märke ske endast om styrelsen i den sameby där ommärkningen
skall äga rum medger det. Lämnas ej sådant medgivande, kan
renens märke förses med avbrott för att skilja renen från andra
renar med samma märke. För avbrottsmärkning fordras
medgivande av styrelsen för den sameby där renen i fortsättningen
skall hållas.

För ommärkning eller avbrottsmärkning av ren som förvärvats på
annan grund än bodelning, arv eller testamente fordras dessutom
överlåtarens samtycke.

Ommärkning eller avbrottsmärkning får ske endast i närvaro av
den som samebyns styrelse utser eller inför två vittnen.

Avbrottsmärke får behållas på ren högst tio år efter det styrelsens
medgivande gavs. Lag (1987:804).

82 § Dödsbo efter avliden renägare får begagna det renmärke som
registrerats för den avlidne.

83 § Har uppphävts genom lag (2006:802).

84 § Om en omärkt ren anträffas inom en samebys betesområde och
det inte framgår vem som är ägare, tillfaller renen samebyn.

Om en ren med ett förfalskat, förstört eller okänt märke eller
med ett märke som inte är rätt utformat anträffas inom
betesområdet, skall renen tas om hand av samebyn. Den som inom
två år från omhändertagandet styrker sig vara ägare till renen
har rätt att av byn få ut renen eller ersättning för dess
slaktvärde med avdrag för byns kostnader för renen. Lag (2006:802).

Koncessionsrenskötsel

85 § Den som är same kan få tillstånd (koncession) att driva
renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom
område där renskötsel av ålder förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva
renskötseln även med skötesrenar som tillhör
1. den som äger eller brukar en jordbruksfastighet, som helt
eller delvis är belägen inom den del av länet där
koncessionsrenskötsel får bedrivas, om ägaren eller brukaren är
bosatt på fastigheten eller inom området,
2. den som tidigare har haft koncession inom området, om denne
är bosatt inom den del av länet där koncessionsrenskötsel får
bedrivas och inte har övergått till annat huvudsakligt
förvärvsarbete,
3. efterlevande make eller efterlevande underårigt barn till
koncessionshavare eller till sådan under 2 angiven tidigare
koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde
skötesrenar, om den efterlevande är bosatt inom den del av
länet där koncessionsrenskötsel får bedrivas.

Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel inom
området är till övervägande nytta för orten och endast om den
som söker koncession kan antas komma att driva renskötseln på
ett ändamålsenligt sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högst tio år. Lag (2006:802).

86 § För renskötseln inom koncessionsområde skall det finnas
sameby. Medlem i sådan sameby är koncessionshavare, dennes make
och hemmavarande barn, annan same som biträder
koncessionshavare i renskötseln och som inte har annat
huvudsakligt förvärvsarbete samt ägare av skötesrenar inom
koncessionsområdet.

Bestämmelserna om samebyar och deras förvaltning gäller i
tillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskötsel
med följande avvikelser:
1. En ägare av skötesrenar anses som renskötande medlem.
2. Varje koncessionshavare har i frågor som avses i 59 § 2 en
röst för varje påbörjat tjugotal renar som koncessionshavaren
innehar enligt gällande renlängd. Antalet röster får dock inte
beräknas efter fler renar än det antal som länsstyrelsen
bestämt enligt 88 § första stycket 3. För ägare av skötesrenar
är rösträtten begränsad till en röst, oavsett antalet
skötesrenar som skötesrenägaren innehar.
3. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, minst en av
dem skall vara ledamot av styrelsen. Koncessionshavare leder
renskötseln inom byn och anställer den arbetskraft som kan
behövas för renskötseln. Lag (2006:802).

87 § Fråga om koncession prövas av länsstyrelsen. Lag (1990:1490).

88 § I beslut varigenom koncession beviljas skall anges
1. koncessionsområdet,
2. flyttningsvägs sträckning,
3. det högsta antal renar som varje koncessionshavare får hålla
inom området och det högsta antal skötesrenar som
koncessionshavaren får ta emot,
4. i vad mån en koncessionshavare har rätt att anlägga
stängsel, uppföra byggnader och ta virke inom
koncessionsområdet,
5. i vad mån en koncessionshavare är skyldig att ta emot
skötesrenar, och
6. de villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

För samma hushåll får hos en koncessionshavare finnas högst
trettio skötesrenar i vinterhjord. Lag (2006:802).

89 § Bryter en sameby eller en koncessionshavare mot villkor
som gäller för verksamheten, får länsstyrelsen vid vite
förelägga byn eller koncessionshavaren att vidta rättelse. Om
en koncessionshavare innehar fler egna renar än vad
länsstyrelsen medgett med stöd av 88 § första stycket 3, eller
om en ägare av skötesrenar har fler renar i koncessionshavarens
vård än vad som följer av 88 § andra stycket, eller samebyns
beslut, får länsstyrelsen vid vite förelägga renägaren att
minska renantalet till det tillåtna.

Efter ansökan av samebyn får länsstyrelsen besluta om slakt och
försäljning av de övertaliga renarna, om renägaren inte efter
uppmaning själv låter minska renantalet.

Kostnaden för slakten och försäljningen skall tas ut ur
köpesumman, medan återstoden av köpesumman tillfaller renarnas
ägare.

Har förutsättningarna för koncessionen ändrats, kan
länsstyrelsen återkalla koncessionen eller besluta om nya
villkor. Lag (2006:802).

Ansvar, skadestånd och besvär m. m.

90 § Har ren orsakat skada
1. under tiden juni--augusti på åker, äng eller trädgård som är
belägen ovanför odlingsgränsen eller på renbetesfjällen eller under
tiden maj--september på åker, äng eller trädgård som är belägen
inom annat område där renskötsel får bedrivas under hela året,
2. på mark inom renskötselområdet under tid då renskötsel ej får
bedrivas där eller
3. på mark utanför renskötselområdet, skall skadan ersättas av
sameby inom vars byområde skadan har uppkommit eller som vid
tiden för skadans uppkomst haft renar i trakten, om det ej visas att
skadan ej orsakats av byns renar.

Åvilar ersättningsskyldighet enligt första stycket flera samebyar,
fördelas ansvarigheten lika mellan byarna inbördes. Kan det visas
att renar från någon av byarna orsakat skadan, svarar den byn
gentemot de övriga för hela skadan.

Har skada orsakats av renar från flera samebyar och kan ej utredas i
vilken omfattning varje bys renar har del i skadan, fördelas
ansvarigheten mellan byarna inbördes efter antalet renar från varje
by som vid tiden för skadans uppkomst fanns i trakten och som ej
stod under bevakning.

91 § Ersättning som sameby utgivit enligt 90 § får den kräva åter av
den som varit vållande till skadan.

92 § Den rätt till ersättning för att ren blivit dödad eller skadad som
enligt vad särskilt är föreskrivet eller enligt allmänna
skadeståndsregler kan tillkomma renens ägare skall i fall då ägaren
är okänd tillfalla den sameby inom vars betesområde renen befann
sig.

93 § När renar befinner sig inom ett betesområde där
renskötsel då är tillåten, ska hund i trakten som inte
används i renskötseln hållas i band eller instängd, om inte
länsstyrelsen medger annat. Detsamma gäller när renar
flyttas, om hundens ägare i förväg underrättats om tiden för
flyttningen.

Anträffas en hund medan den jagar eller på annat sätt ofredar
ren inom ett område där renskötsel då är tillåten, får
hunden, om den inte låter sig fångas, dödas av den som äger
eller vårdar ren.

Den som med stöd av andra stycket dödat en hund är skyldig
att snarast möjligt anmäla detta till Polismyndigheten. Lag (2014:696).

94 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. stänger av fastställd eller annars gällande flyttningsväg
för renar eller vidtar åtgärder på eller invid vägen så att
dess framkomlighet väsentligt försämras,
2. skrämmer eller på annat sätt ofredar renar som uppehåller
sig på ett område där renskötsel då är tillåten,
3. obehörigen driver bort renar från ett område där renskötsel
då är tillåten eller hindrar renar från att beta på ett sådant
område,
4. inte följer ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som
har meddelats med stöd av 65 a §, om inte föreläggandet eller
förbudet förenats med vite,
5. bryter mot 73 § tredje stycket,
6. i andra fall än som avses i 81 eller 82 § vid märkning av
egna renar använder renmärke som inte är registrerat för honom
eller henne,
7. utför ommärkning eller avbrottsmärkning i strid med 81 §,
8. märker renkalvar i strid med föreskrifter som meddelats med
stöd av 73 § andra stycket,
9. bryter mot 93 § första eller tredje stycket. Lag (2006:802).

95 § En medlem i sameby som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 17-20 § eller mot föreskrift som meddelats med
stöd av 22 §, eller
2. lämnar oriktig uppgift vid renräkning eller vid upprättande
av renlängd

döms till böter, om gärningen inte är belagd med straff i
brottsbalken. Lag (2006:802).

96 § En samebys styrelse är skyldig att i den omfattning som
behövs låta samla ihop renar som hör till byn eller skilja ut
ren från dessa, om Polismyndigheten eller
Kronofogdemyndigheten begär det.

Fullgör inte styrelsen denna skyldighet, kan myndigheten låta
verkställa åtgärden på samebyns bekostnad. Lag (2014:696).

97 § Ett beslut som fattats av bystämman, av styrelsen enligt 42 § eller av syssloman enligt 43 eller 72 § får överklagas av
den som är medlem i samebyn.

En sysslomans beslut enligt 43 eller 72 § överklagas hos
länsstyrelsen. Bystämmans eller styrelsens beslut enligt 42 § överklagas hos Sametinget.

Överklagandet skall ha kommit in till överinstansen inom två
månader från beslutets dag. I fråga om överklagande av
styrelsens eller sysslomans beslut räknas dock tiden från den
dag då medlemmen fick del av beslutet.

Beslut som innebär att bystämmans beslut ändras eller upphävs
gäller även för en medlem som inte överklagat beslutet. Lag (2006:802).

98 § Har upphävts genom lag (1990:1490).

99 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt
föreskrifter meddelade med stöd av lagen får, om beslutet rör
annat än sådan upplåtelse som avses i 32 §, överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol.

Sametingets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter
meddelade med stöd av lagen får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Beslut att bevilja registrering av
renmärken får dock inte överklagas.

Beslut om upplåtelse som avses i 32 § får överklagas hos
regeringen. Beslut som avser upplåtelse av rätt till jakt eller
fiske får dock överklagas endast av sameby.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2006:802).

100 § Angår ett beslut som länsstyrelse eller Sametinget
meddelar enligt denna lag så många att en kopia av beslutet
inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall
beslutet sändas till samebyns styrelse, som skall hålla det
tillängligt för medlemmarna.

Meddelande om detta skall tas in i ortstidning.

Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet
har skett. Lag (2006:802).

101 § Beslut som avses i 97 och 99 §§ gäller även om det har
överklagats, om inte den myndighet som skall pröva överklagandet
beslutar något annat. Lag (1994:625).

102 § Länsstyrelses åligganden enligt denna lag fullgörs i
fråga om Västernorrlands län av Länsstyrelsen i Västerbottens
län och i fråga om Dalarnas län och Gävleborgs län av
Länsstyrelsen i Jämtlands län. Lag (2006:802).


Övergångsbestämmelser

1971:437
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1971, då lagen (1928:309) om de
svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige och lagen (1960:144) om
renmärken skall upphöra att gälla.
2. Vad i lag eller annan författning betecknas som områden som blivit
anvisade till lapparnas uteslutande begagnande skall i stället avse
sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition och renbetesfjällen.

1985:919
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
2. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftträdande äger eller
brukar jordbruksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är
bosatt på fastigheten eller inom området får utan hinder av bestämmelsen
i 85 § första stycket 1 ha skötesrenar i koncessionshavarens vård intill
den tidpunkt som länsstyrelsen bestämmer. Motsvarande gäller när ägare
av skötesrenar vid lagens ikraftträdande har fler skötesrenar i
koncessionshavares vård än som anges i 88 § andra stycket. Lag (1990:1490).
3. Länsstyrelsen får medge renskötselberättigad, som vid lagens
ikraftträdande vid sidan av annat huvudsakligt förvärvsarbete biträder
koncessionshavare i renskötseln, rätt att såsom medlem i samebyn under
en övergångstid ha kvar renar i byn. Lag (1990:1490).

1993:36
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Äldre bestämmelser om renskötselrätt gäller fortfarande i fråga
om äktenskap som ingåtts före lagens ikraftträdande.
3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om beslut som har
meddelats före ikraftträdandet.

1995:1693

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1996:1553

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, men skall inte
tillämpas i de fall där det första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan.