Räntelag (1975:635)

Svensk författningssamling 1975:635
t.o.m. SFS 2013:55
SFS nr: 1975:635
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1975-06-05
Ändrad: t.o.m. SFS 2013:55
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

1 § Denna lag är tillämplig på penningfordran inom
förmögenhetsrättens område. Den innehåller bestämmelser om
betalningsvillkor i vissa fall samt om ränta.

Lagen gäller i den mån inte annat är avtalat, utfäst eller
särskilt föreskrivet. I lagen finns dock bestämmelser om
avtalsvillkor som är utan verkan och om betalningsvillkor som
är utan verkan eller som har verkan endast om borgenären
uttryckligen har godkänt villkoret. Lag (2013:55).

2 § Ränta på fordran utgår ej för tid innan fordringen är förfallen till
betalning.

På fordran som avser återgång av betalning då avtal hävts till följd av
kontraktsbrott eller på liknande grund utgår dock ränta för tiden från
den dag betalningen erlades till och med den dag återbetalning sker
eller, om återbetalning ej sker i rätt tid, den dag från vilken ränta
börjar utgå enligt 3 eller 4 §. Lag (1990:933).

2 a § En fordran på betalning för en vara eller tjänst i ett
förhållande mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga
verksamhet förfaller till betalning senast trettio dagar
efter det att borgenären har framställt krav på att
fordringen betalas. Detsamma gäller när en näringsidkare i
sin yrkesmässiga verksamhet har en sådan fordran på en
myndighet eller ett annat offentligt organ.

Ett betalningsvillkor är utan verkan mot borgenären i den mån
det inskränker borgenärens rätt till betalning enligt första
stycket. I ett förhållande mellan näringsidkare får dock
betalningen ske senare, om borgenären uttryckligen har
godkänt detta. Lag (2013:55).

2 b § Har gäldenären i ett sådant fordringsförhållande som
avses i 2 a § rätt att skjuta upp betalningen på grund av en
undersökning av om varan eller tjänsten överensstämmer med
avtalet, får betalningen skjutas upp i högst trettio dagar
från det att varan mottogs eller tjänsten utfördes, om
borgenären inte uttryckligen har godkänt en längre
undersökningsperiod. Lag (2013:55).

2 c § Det som sägs i 2 a och 2 b §§ gäller inte betalningar
som förfaller enligt en avbetalningsplan. Lag (2013:55).

3 § Försittes betalningstiden för fordran vars förfallodag är bestämd i
förväg, utgår ränta på fordringen från förfallodagen.

På fordran som grundar sig på sysslomans eller annans skyldighet att
redovisa för medel som han mottagit av huvudmannen eller tredje man
utgår ränta från dagen för redovisningen eller, om denna ej avges i rätt
tid, från den dag redovisning bort ske.

4 § I annat fall än som avses i 3 § skall ränta betalas på
förfallen fordran, för vilken betalningstiden försittes, från
den dag som infaller trettio dagar efter det att borgenären har
avsänt en räkning eller på annat sätt framställt krav på
betalning av ett bestämt belopp med angivande att underlåtenhet
att betala medför skyldighet att utge ränta. Gäldenären är dock
inte skyldig att betala ränta för tiden innan räkningen eller
kravet har kommit honom till handa.

I fordringsförhållanden mellan näringsidkare i deras
yrkesmässiga verksamhet skall ränta betalas enligt första
stycket utan att det när kravet framställs behöver anges att
underlåtenhet att betala medför skyldighet att utge ränta. Detsamma gäller när en näringsidkare i sin yrkesmässiga
verksamhet har en fordran på en myndighet eller ett annat
offentligt organ på betalning för varor eller tjänster.

Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som
inte kan fastställas utan särskild utredning, skall ränta
betalas på förfallet belopp från den dag som infaller trettio
dagar efter det att borgenären har framställt krav på
ersättning och lagt fram utredning som med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan begäras av honom. Gäldenären är
dock inte skyldig att betala ränta för tiden innan kravet och
utredningen har kommit honom till handa.

Oavsett vad som föreskrivs i första, andra och tredje styckena
skall ränta betalas på förfallen fordran senast från dagen för
delgivning av ansökan om betalningsföreläggande eller av
stämning i mål om utgivande av betalning.

Trots bestämmelserna i tredje och fjärde styckena skall ränta
betalas på en fordran, som avser skadestånd med anledning av
ett uppsåtligt brott och inte skall utges som livränta, från
den dag då skadan uppkom. Lag (2002:352).

4 a § Ett avtalsvillkor som innebär att gäldenären inte är
skyldig att betala ränta enligt 3 eller 4 § på en fordran på
betalning för en vara eller tjänst är utan verkan mot
borgenären i ett förhållande mellan näringsidkare i deras
yrkesmässiga verksamhet. Detsamma gäller i ett förhållande
mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat
offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga
verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot
betalning. Lag (2013:55).

5 § I fall som avses i 2 § andra stycket beräknas ränta för år
enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av två
procentenheter. Lag (2002:352).

6 § I fall som avses i 3 eller 4 § beräknas ränta för år
enligt en räntefot som motsvarar den vid varje tid gällande
referensräntan enligt 9 § med ett tillägg av åtta
procentenheter. Om det vid bestämmande av skadestånd med
anledning av personskada ska avräknas förmåner som en
skadelidande har rätt till enligt 5 kap. 3 § 1 skadeståndslagen (1972:207), utgör dock tillägget till
referensräntan endast två procentenheter för tiden till dess
förmånerna har fastställts slutligt.

Ett avtalsvillkor som innebär att räntan ska beräknas enligt
en lägre räntefot än vad som följer av första stycket första
meningen är utan verkan mot borgenären i ett förhållande
mellan en näringsidkare och en myndighet eller ett annat
offentligt organ, när näringsidkaren i sin yrkesmässiga
verksamhet tillhandahåller varor eller tjänster mot
betalning. Lag (2013:55).

7 § Löper fordran med ränta när den förfaller till betalning och
försittes betalningstiden, utgår ränta i fortsättningen enligt samma
räntefot som gällde vid förfallodagen. Räntan skall dock utgå lägst
enligt den räntefot som anges i 6 §, såvitt gäller fordran som avses i 3 § första stycket genast och såvitt gäller fordran som avses i 3 § andra stycket eller 4 § från den dag som där föreskrives för varje
särskilt fall.

8 § Har en gäldenär på grund av sjukdom, arbetslöshet eller
annan liknande omständighet som gäldenären inte har kunnat
råda över varit förhindrad att betala i rätt tid och skulle
en skyldighet att betala full ränta med anledning av
dröjsmålet med hänsyn till detta vara oskälig, får den ränta
som annars skulle betalas jämkas.

Ett avtalsvillkor som inskränker rätten till jämkning enligt
första stycket är utan verkan mot gäldenären. Lag (2013:55).

9 § Referensräntan enligt denna lag fastställs för varje
kalenderhalvår genom särskilt beslut av Riksbanken. Referensräntan skall motsvara den ränta som Riksbanken
tillämpade vid den huvudsakliga refinansieringstransaktion som
genomfördes närmast före det kalenderhalvår under vilket räntan
skall gälla, avrundad till närmast högre halva procentenhet. Lag (2002:352).


Övergångsbestämmelser

1975:635

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Lagen gäller dock ej i fall
då ränta enligt utfästelse eller eljest har börjat löpa före nämnda dag.

1984:291

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. Lagen gäller dock ej i fall då
ränta har börjat löpa före nämnda dag.

1987:327
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Den nya bestämmelsen i 8 § tillämpas endast på ränta för tid efter
ikraftträdandet.
3. I fråga om ränta på skadeståndsfordran med anledning av brott som har
utförts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

1991:858

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan
väckts före ikraftträdandet.

2000:183

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter
gäller för beräkning av ränta som avser tid före
ikraftträdandet.

2002:352
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. Bestämmelsen i 4 § andra stycket gäller inte för krav som
framställts före ikraftträdandet.
3. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

2013:55
1. Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.
2. 2 a och 2 b §§ tillämpas inte på fordringar till följd av
avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.