Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap

Svensk författningssamling 2006:544
t.o.m. SFS 2010:455
SFS nr: 2006:544
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 2006-06-01
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:455
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Inledande bestämmelser

Lagens syfte

1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att kommuner och
landsting skall minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en
god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och
landsting skall därigenom också uppnå en grundläggande förmåga
till civilt försvar.

2 § Vad som sägs i denna lag om landsting gäller också kommuner
som inte ingår i något landsting.

3 § Vad som sägs i denna lag gäller inte om annat följer av
elberedskapslagen (1997:288).

Definition

4 § Med extraordinär händelse avses i denna lag en sådan
händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig
störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i
viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en
kommun eller ett landsting.


2 kap. Förberedelser för och verksamhet under extraordinära
händelser i fredstid

Analys och planering

1 § Kommuner och landsting skall analysera vilka extraordinära
händelser i fredstid som kan inträffa i kommunen respektive
landstinget och hur dessa händelser kan påverka den egna
verksamheten. Resultatet av arbetet skall värderas och
sammanställas i en risk- och sårbarhetsanalys.

Kommuner och landsting skall vidare, med beaktande av risk- och
sårbarhetsanalysen, för varje ny mandatperiod fastställa en
plan för hur de skall hantera extraordinära händelser.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om risk- och sårbarhetsanalyser
samt planer för hanteringen av extraordinära händelser.

Krisledningsnämnd

2 § I kommuner och landsting skall det finnas en nämnd för att
fullgöra uppgifter under extraordinära händelser i fredstid (krisledningsnämnd). Närmare bestämmelser om
krisledningsnämnden finns i detta kapitel. I övrigt tillämpas
kommunallagens (1991:900) bestämmelser.

Krisledningsnämndens verksamhet

3 § Ordföranden i krisledningsnämnden bedömer när en
extraordinär händelse medför att nämnden skall träda i funktion
och beslutar i sådana fall att så skall ske.

Ordföranden får besluta på nämndens vägnar i ärenden som är så
brådskande att nämndens avgörande inte kan avvaktas. Sådana
beslut skall därefter snarast anmälas till nämnden.

Har ordföranden i krisledningsnämnden förhinder träder vice
ordföranden i dennes ställe.

4 § Krisledningsnämnden får fatta beslut om att överta hela
eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i
kommunen eller landstinget i den utsträckning som är nödvändig
med hänsyn till den extraordinära händelsens art och
omfattning.

När förhållandena medger det skall krisledningsnämnden besluta
att de uppgifter som nämnden har övertagit från andra nämnder
skall återgå till ordinarie nämnd.

5 § Krisledningsnämndens beslut skall anmälas vid närmast
följande fullmäktigesammanträde. Fullmäktige beslutar om
omfattningen av redovisningen och formerna för denna.

6 § Kommun- respektive landstingsstyrelsen får, när
krisledningsnämndens verksamhet som är föranledd av den
extraordinära händelsen inte längre behövs, besluta att
verksamheten skall upphöra. Om styrelsen fattar ett sådant
beslut återgår de verksamhetsområden som krisledningsnämnden
har övertagit till ordinarie nämnd. Ett sådant beslut om att
krisledningsnämndens verksamhet skall upphöra kan även fattas
av fullmäktige.

Geografiskt områdesansvar

7 § Kommuner skall inom sitt geografiska område i fråga om
extraordinära händelser i fredstid verka för att
1. olika aktörer i kommunen samverkar och uppnår samordning i
planerings- och förberedelsearbetet,
2. de krishanteringsåtgärder som vidtas av olika aktörer under
en sådan händelse samordnas, och
3. informationen till allmänheten under sådana förhållanden
samordnas.

Utbildning och övning

8 § Kommuner och landsting skall ansvara för att
förtroendevalda och anställd personal får den utbildning och
övning som behövs för att de skall kunna lösa sina uppgifter
vid extraordinära händelser i fredstid.

Rapportering

9 § Kommuner och landsting skall hålla den myndighet som
regeringen bestämmer informerad om vilka åtgärder som vidtagits
enligt detta kapitel och hur åtgärderna påverkat
krisberedskapsläget.

Kommunen och landstinget skall vid en extraordinär händelse i
fredstid ge den myndighet som regeringen bestämmer
lägesrapporter och information om händelseutvecklingen,
tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna
och planerade åtgärder.


3 kap. Förberedelser för och verksamhet under höjd beredskap

Förberedelser

1 § Kommuner och landsting skall vidta de förberedelser som
behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförberedelser).

Ledningsansvar

2 § Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen
av den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.

Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen
av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet
för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.

Lokal kristidsverksamhet

3 § Kommunen skall under höjd beredskap eller när
ransoneringslagen (1978:268) i annat fall tillämpas, i den
omfattning som regeringen i särskilda fall beslutar,
1. vidta de åtgärder som behövs för försörjningen med
nödvändiga varor,
2. medverka vid allmän prisreglering och ransonering, och
3. medverka i övrigt vid genomförandet av åtgärder som är
viktiga för landets försörjning.

Geografiskt områdesansvar

4 § Kommunstyrelsen skall under höjd beredskap verka för att
den verksamhet som bedrivs i kommunen av olika aktörer
samordnas och för att samverkan kommer till stånd mellan dem
som bedriver verksamheten.

Rapportering

5 § Kommuner och landsting skall under höjd beredskap hålla den
myndighet som regeringen bestämmer informerad om
beredskapsläget och de övriga förhållanden som har betydelse
för det civila försvaret i kommunen respektive landstinget.


4 kap. Bistånd mellan kommuner och landsting samt stöd till
enskilda

Bistånd mellan kommuner och landsting

1 § Kommuner och landsting får på begäran lämna hjälp till
andra kommuner och landsting som drabbats av en extraordinär
händelse i fredstid. Om hjälp har lämnats har kommunen eller
landstinget rätt till skälig ersättning av den andra kommunen
eller landstinget.

Bestämmelser om kommuners och landstings möjlighet att hjälpa
annan kommun eller annat landsting med hälso- och
sjukvårdsresurser vid extraordinär händelse finns i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

När en enskild persons vistelse i en kommun är föranledd av en
extraordinär händelse i fredstid, har vistelsekommunen rätt
till ersättning från den kommun som drabbats av den
extraordinära händelsen.

2 § Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret
viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av
krigsskada eller andra utomordentliga förhållanden som orsakats
av krig eller krigsfara, är andra kommuner och landsting
skyldiga att lämna hjälp.

Omfattningen av hjälpen beslutas av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Stöd till enskilda

3 § Kommuner och landsting får under en extraordinär händelse i
fredstid lämna begränsat ekonomiskt stöd till en enskild som
drabbats av händelsen.


5 kap. Statlig ersättning

1 § Kommunerna och landstingen skall få ersättning av staten
för kostnader för förberedande uppgifter som de utför enligt 2 och 3 kap. Uppgifter som rör extraordinära händelser i fredstid
berättigar till ersättning endast i den mån verksamheten är
till nytta för hanteringen av sådana mycket omfattande och
svåra extraordinära händelser som allvarligt kan påverka
kommunens respektive landstingets verksamhet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter om ersättningens storlek.


6 kap. Skyldighet att lämna upplysningar m.m. om krigsfångar
och andra skyddade personer

1 § Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande
skydd för offren i internationella väpnade konflikter och
tilläggsprotokollen till konventionerna ska uppgifter om
identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande
förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade
personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell
nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har
sådana uppgifter ska, under tid när den nationella
upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga
om krigsfångar till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och
i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsvarets rekryteringsmyndighet och Migrationsverket
ska vidarebefordra uppgifterna till den nationella
upplysningsbyrån.

Varje kommun och landsting ska också till Totalförsvarets
rekryteringsmyndighet respektive Migrationsverket lämna
uppsamlade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av
skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade
personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för
de närmast anhöriga. Uppgift ska även lämnas om var avlidna
skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets
rekryteringsmyndighet och Migrationsverket ska lämna vidare
uppsamlade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra
uppgifter om gravars belägenhet till den nationella
upplysningsbyrån. Lag (2010:455).

2 § På begäran av Svenska Röda Korset skall varje kommun och
landsting, som i krig eller under neutralitet kan få sådan
information som avses i 1 §, i fred hjälpa Svenska Röda Korset
med att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet.


7 kap. Tystnadsplikt

1 § Den som deltar eller har deltagit i en kommuns eller ett
landstings verksamhet med beredskap för eller åtgärder under
extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har
fått veta om
1. förhållanden av betydelse för att förebygga och hantera
fredstida kriser,
2. förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt,
3. en enskild persons ekonomiska förhållanden, eller
4. ett företags affärs- eller driftsförhållanden.

2 § Den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den
nationella upplysningsbyrå som avses i 6 kap. 1 § får inte
obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått
veta om en krigsfånge eller annan skyddad person som avses i
Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för
offren i internationella väpnade konflikter och
tilläggsprotokollen till konventionerna, såvitt gäller
vistelseort, hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden.

Trots tystnadsplikten får den som deltar i verksamhet hos den
nationella upplysningsbyrån till Central Tracing Agency vid
Internationella rödakorskommittén i Genève vidarebefordra
sådana uppgifter som avses i 6 kap. 1 § och motsvarande
uppgifter som lämnats till den nationella upplysningsbyrån av
statliga myndigheter.


8 kap. Överklagande av beslut

1 § En statlig myndighets beslut om ersättning enligt 5 kap. 1 § får överklagas hos regeringen.

2 § Beslut som meddelats i frågor enligt 3 kap. 3 § får inte
överklagas.