Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

Svensk författningssamling 2006:412
t.o.m. SFS 2015:693
SFS nr: 2006:412
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 2006-05-18
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:693
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelserna i denna lag syftar till att säkerställa att
vattenförsörjning och avlopp ordnas i ett större sammanhang, om
det behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller
miljön.

2 § I denna lag avses med

vattenförsörjning: tillhandahållande av vatten som är
lämpligt för normal hushållsanvändning,
avlopp: bortledande av dagvatten och dränvatten från ett
område med samlad bebyggelse eller från en begravningsplats,
bortledande av spillvatten eller bortledande av vatten som
har använts för kylning,
vattentjänster: vattenförsörjning och avlopp (va),
va-anläggning: en anläggning som har till ändamål att
tillgodose behov av vattentjänster för bostadshus eller annan
bebyggelse,
allmän va-anläggning: en va-anläggning över vilken en kommun
har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats
och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt
denna lag,
enskild anläggning: en va-anläggning eller annan anordning
för vattenförsörjning eller avlopp som inte är eller ingår i
en allmän va-anläggning,
verksamhetsområde: det geografiska område inom vilket en
eller flera vattentjänster har ordnats eller ska ordnas genom
en allmän va-anläggning,
huvudman: den som äger en allmän va-anläggning,
fastighetsägare: den som äger en fastighet inom en allmän va- anläggnings verksamhetsområde eller innehar sådan fast
egendom med tomträtt, ständig besittningsrätt,
fideikommissrätt eller på grund av testamentariskt
förordnande,
va-installation: ledningar och därmed förbundna anordningar
som inte ingår i en allmän va-anläggning men som har ordnats
för en eller flera fastigheters vattenförsörjning eller
avlopp och är kopplade eller avsedda att kopplas till en
allmän va-anläggning,
förbindelsepunkt: gränsen mellan en allmän va-anläggning och
en va-installation,
allmän platsmark: mark som i detaljplan enligt plan- och
bygglagen (2010:900) redovisas som allmän plats eller, om
marken inte omfattas av detaljplan, väg eller mark som
funktionellt och i övrigt motsvarar sådan mark,
anläggningsavgift: engångsavgift för täckande av en kostnad
för att ordna en allmän va-anläggning, och

brukningsavgift: periodisk avgift för täckande av drift- och
underhållskostnader, kapitalkostnader för investeringar eller
andra kostnader för en allmän va-anläggning som inte täcks av
en anläggningsavgift. Lag (2010:917).

3 § Vid tillämpningen av denna lag skall en kommun anses ha ett
rättsligt bestämmande inflytande över en va-anläggning om
kommunen ensam eller tillsammans med en eller flera andra
kommuner
1. helt äger anläggningen,
2. genom ägande förfogar över mer än hälften av samtliga röster
i den eller de juridiska personer som helt äger anläggningen
eller på annat sätt förfogar över en motsvarande majoritet av
beslutsmakten i den eller de juridiska personer som helt äger
anläggningen,
3. har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av
ledamöterna i styrelsen för den eller de juridiska personer som
helt äger anläggningen, eller
4. utgör samtliga obegränsat ansvariga bolagsmän i ett
handelsbolag som helt äger anläggningen.

4 § Om det behövs för att tillgodose syftet med denna lag,
skall det som i lagen gäller i fråga om en fastighet också
tillämpas i fråga om en byggnad eller annan anläggning som inte
tillhör fastighetens ägare. I så fall skall det som i lagen
sägs om fastighetsägaren tillämpas på byggnadens eller
anläggningens ägare.

5 § Om någon annan än en fastighetsägare har ingått avtal med
huvudmannen om att få använda huvudmannens va-anläggning, skall
det som i denna lag gäller en fastighetsägare också gälla
användaren.

Kommunens skyldighet att ordna vattentjänster

6 § Om det med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller
miljön behöver ordnas vattenförsörjning eller avlopp i ett
större sammanhang för en viss befintlig eller blivande
bebyggelse, skall kommunen
1. bestämma det verksamhetsområde inom vilket vattentjänsten
eller vattentjänsterna behöver ordnas, och
2. se till att behovet snarast, och så länge behovet finns
kvar, tillgodoses i verksamhetsområdet genom en allmän va- anläggning.

En allmän va-anläggnings verksamhetsområde

7 § Av ett beslut om en allmän va-anläggnings verksamhetsområde
skall det framgå vilka fastigheter som verksamhetsområdet
omfattar.

8 § Om verksamhetsområdet behöver omfatta en eller flera
fastigheter som ingår i en samfällighet för va-frågor, skall
verksamhetsområdet bestämmas så att det omfattar alla
fastigheter som ingår i den särskilda samfälligheten.

Om det finns synnerliga skäl, får verksamhetsområdet bestämmas
med avvikelse från kravet i första stycket.

9 § Om det inom verksamhetsområdet finns en fastighet eller
bebyggelse som uppenbarligen inte behöver omfattas av det
större sammanhang som avses i 6 §, får verksamhetsområdet
inskränkas så att det inte omfattar den fastigheten eller
bebyggelsen. En sådan inskränkning av verksamhetsområdet får
göras endast om fastighetens eller bebyggelsens behov av
vattenförsörjning och avlopp lämpligen kan ordnas genom
enskilda anläggningar som kan godtas med hänsyn till skyddet
för människors hälsa och miljön.

Ordnandet och driften av en allmän va-anläggning

10 § En allmän va-anläggning skall ordnas och drivas så att den
uppfyller de krav som kan ställas med hänsyn till skyddet för
människors hälsa och miljön och med hänsyn till intresset av en
god hushållning med naturresurser.

När det är förenligt med anläggningens huvudsakliga ändamål,
bör den ordnas och drivas så att också andra allmänna intressen
som har behov av anläggningen kan tillgodoses.

11 § En allmän va-anläggning får inte ordnas
1. i strid med detaljplan, områdesbestämmelser eller andra
bestämmelser om hur marken skall bebyggas, eller
2. så att den försvårar en ändamålsenlig bebyggelse eller
lämplig planläggning.

Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får
dock mindre avvikelser göras.

12 § Om en allmän va-anläggning innebär att vattentjänster
tillhandahålls genom ledningsnät för vattenförsörjning eller
avlopp, skall huvudmannen för varje fastighet inom va- anläggningens verksamhetsområde bestämma en förbindelsepunkt. Förbindelsepunkten skall finnas i fastighetens omedelbara
närhet, om det inte finns särskilda skäl för en annan
placering.

Huvudmannen skall samråda med och därefter informera
fastighetsägaren om förbindelsepunktens läge inom den tid som
är skälig med hänsyn till fastighetsägarens intresse av att
kunna planera för sin användning av fastigheten.

13 § Huvudmannen skall för den allmänna va-anläggningen ordna
1. ledningar och andra anordningar för vattenförsörjning till
eller avlopp från varje förbindelsepunkt,
2. anordningar för bortledande av vatten som inte sker genom en
förbindelsepunkt, och
3. de anordningar som i övrigt behövs för att va-anläggningen
skall kunna fylla sitt ändamål och tillgodose skäliga anspråk
på säkerhet.

Huvudmannens skyldighet enligt första stycket omfattar inte
vägdiken, rännstenar, rännstensbrunnar eller ledningar som
förbinder rännstensbrunnar med den allmänna va-anläggningen.

14 § Huvudmannen skall se till att berörda fastighetsägare i
skälig tid underrättas om planerade vattenavstängningar och
andra väsentliga ändringar av förutsättningarna för att använda
va-anläggningen.

15 § Huvudmannen får upplåta åt någon annan att sköta driften
av va-anläggningen.

Fastighetsägares rätt att använda en allmän va-anläggning

16 § En fastighetsägare har rätt att använda en allmän va- anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses
bättre på annat sätt.

17 § Trots 16 § får huvudmannen vänta med att utföra de
anläggnings- eller utbyggnadsarbeten som är nödvändiga för att
fastighetsägaren skall kunna använda va-anläggningen, om
arbetena
1. behöver samordnas med andra arbeten och samordningen annars
skulle väsentligt försvåras, och
2. utförs i den ordning som följer av huvudmannens
utbyggnadsplan.

18 § Trots 16 § är huvudmannen inte skyldig att låta en
fastighet kopplas eller vara kopplad till va-anläggningen
1. innan fastighetsägaren har betalat den anläggningsavgift som
är bestämd enligt 34 § eller lämnat en godtagbar säkerhet,
eller
2. om fastighetens va-installation har väsentliga brister.

Särskilda anordningar för användningen av en allmän
va-anläggning

19 § Huvudmannen skall ordna de pumpar och andra särskilda
anordningar som på grund av den allmänna va-anläggningens
konstruktion eller utförande behövs på en fastighet för att
fastighetsägaren skall kunna använda va-anläggningen.

Om vattenförbrukningen på en fastighet behöver fastställas
genom mätning, skall huvudmannen ordna den eller de
vattenmätare som behövs för mätningen.

20 § En fastighetsägare är skyldig att upplåta nödvändigt
utrymme för en sådan anordning som avses i 19 §.

Fastighetsägaren skall fortlöpande se till anordningen och
skydda den mot skada samt vid behov svara för dess
elförsörjning.

Fastighetsägaren skall snarast anmäla uppkomna fel och
driftstörningar till huvudmannen.

Användningen av en allmän va-anläggning

21 § En fastighetsägare får inte använda en allmän va- anläggning på ett sätt som innebär
1. att avloppet tillförs vätskor, ämnen eller föremål som kan
inverka skadligt på ledningsnätet eller anläggningens funktion
eller på annat sätt medför skada eller olägenhet,
2. att huvudmannen får svårt att uppfylla de krav som ställs på
va-anläggningen och driften av den eller att i övrigt uppfylla
sina skyldigheter enligt lag, annan författning eller avtal,
eller
3. andra olägenheter för huvudmannen eller någon annan.

22 § Om en fastighets va-förhållanden påtagligt avviker från de
förhållanden som i övrigt råder i en allmän va-anläggnings
verksamhetsområde, får huvudmannen träffa avtal med
fastighetsägaren om särskilda villkor för användningen av va- anläggningen.

23 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen
får meddela ytterligare föreskrifter om användningen av
allmänna va-anläggningar.

Skyldighet att betala avgifter för allmänna vattentjänster

24 § En fastighetsägare skall betala avgifter för en allmän va- anläggning, om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde, och
2. med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön
behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre
på annat sätt.

Vid bedömning av behovet enligt första stycket 2 skall särskild
hänsyn tas till i vilken utsträckning jämförda alternativ
tillgodoser intresset av en god hushållning med naturresurser.

Om fastigheten är obebyggd men enligt en detaljplan är avsedd
för bebyggelse, skall bedömningen av behovet enligt första
stycket 2 göras som om fastigheten vore bebyggd i enlighet med
planen. Detta gäller dock inte om det finns särskilda skäl för
en annan bedömning.

25 § En avgift enligt 24 § skall avse
1. vattentjänster som tillhandahålls fastigheten genom en
förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat
förbindelsepunkten och informerat fastighetsägaren enligt 12 §,
och
2. bortledande av vatten från fastigheten som inte sker genom
en förbindelsepunkt, från det att huvudmannen har ordnat de
anordningar som behövs för bortledandet och informerat
fastighetsägaren om detta.

26 § Utöver vad som följer av 24 och 25 §§ skall en
fastighetsägare betala en avgift för en allmän va-anläggning,
om fastigheten
1. finns inom va-anläggningens verksamhetsområde,
2. är bebyggd eller enligt en detaljplan är avsedd för
bebyggelse, och
3. behöver, eller har nytta av, bortledande av vatten från
allmän platsmark.

Avgiften skall avse bortledande av vatten från allmän platsmark
inom va-anläggningens verksamhetsområde, från det att
huvudmannen har ordnat de anordningar som behövs för
bortledandet och informerat fastighetsägaren om detta.

27 § Den som ansvarar för att allmän platsmark ställs i ordning
och underhålls skall betala en avgift för en allmän va- anläggning, om
1. den allmänna platsmarken finns inom va-anläggningens
verksamhetsområde, och
2. bortledande av vatten från den allmänna platsmarken behövs
med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.

Avgiften skall avse bortledande av vatten från den allmänna
platsmarken, från det att huvudmannen har ordnat de anordningar
som behövs för bortledandet och informerat den som är
avgiftsskyldig om detta.

28 § Avgifter enligt 24-27 §§ som avser bortledande av vatten
skall även täcka kostnaderna för den rening av vattnet som
behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Avgifternas storlek och grunderna för hur de beräknas

29 § Avgifter enligt 24-28 §§ får bestämmas som
anläggningsavgifter och brukningsavgifter.

30 § Avgifterna får inte överskrida det som behövs för att
täcka de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva
va-anläggningen.

Medel får avsättas till en fond för framtida nyinvesteringar,
om
1. det finns en fastställd investeringsplan,
2. avsättningen avser en bestämd åtgärd,
3. åtgärden och de beräknade kostnaderna för den redovisas i
planen,
4. det av planen framgår när de avsatta medlen är avsedda att
tas i anspråk, och
5. planen innehåller de upplysningar som i övrigt behövs för
att bedöma behovet av avsättningens storlek.

Avgifter enligt 26 och 27 §§ får inte överskrida det som behövs
för att täcka kostnaderna för den vattentjänsten.

31 § Avgifterna skall bestämmas så att kostnaderna fördelas på
de avgiftsskyldiga enligt vad som är skäligt och rättvist.

Om vattentjänsterna för en viss eller vissa fastigheter på
grund av särskilda omständigheter medför kostnader som i
beaktansvärd omfattning avviker från andra fastigheter i
verksamhetsområdet, skall avgifterna bestämmas med hänsyn till
skillnaderna.

Avgifter enligt 26 och 27 §§ skall fördelas mellan de
fastighetsägare som avses i 26 § och de avgiftsskyldiga som
avses i 27 § enligt vad som är skäligt med hänsyn till den
berörda allmänna platsmarkens omfattning och fastighetsägarnas
nytta av vattentjänsten.

32 § Anläggningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder
som innebär att en fastighetsägare inte behöver betala mer än
vad som motsvarar fastighetens andel av kostnaden för att ordna
va-anläggningen.

33 § Brukningsavgifterna skall bestämmas på beräkningsgrunder
som är lika oavsett när på året va-anläggningen används. Om det
med hänsyn till vattenförsörjningen, behovet av en
tillfredsställande avloppsrening eller av andra skäl behövs
särskilda åtgärder av säsongsbetonad karaktär under en viss
mindre del av året, får dock brukningsavgifter för en sådan tid
bestämmas på beräkningsgrunder som innebär högre avgifter än
under huvuddelen av året.

34 § Avgifternas belopp och hur avgifterna skall beräknas skall
framgå av en taxa. Avgifterna får inte bestämmas till högre
belopp än vad som är förenligt med bestämmelserna i 30-33 §§.

Kommunen får meddela föreskrifter om taxan. Kommunen får
överlåta åt huvudmannen att bestämma avgifternas belopp enligt
beräkningsgrunder i kommunens taxeföreskrifter.

Betalning av avgifterna

35 § Avgifter enligt denna lag skall enligt kommunens
bestämmande betalas till kommunen eller huvudmannen.

Om inte annat följer av 36 § skall avgifterna betalas på
begäran. På obetalt belopp skall ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) betalas från dagen för sådan begäran.

36 § En anläggningsavgift skall fördelas på årliga betalningar (delbelopp) under en viss tid, längst tio år, om
1. avgiften är betungande med hänsyn till fastighetens
ekonomiska bärkraft och andra omständigheter,
2. fastighetsägaren begär att avgiften skall fördelas, och
3. fastighetsägaren ställer godtagbar säkerhet.

Ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) skall betalas på den del
av avgiften som inte har betalats, från den dag det första
delbeloppet förfaller till betalning till dess betalning sker. På delbelopp som har förfallit till betalning skall ränta i
stället betalas enligt 6 § räntelagen från delbeloppets
förfallodag till dess betalning sker.

37 § När en fastighet byter ägare, är den nya ägaren
betalningsansvarig för avgifter som förfaller till betalning på
tillträdesdagen eller senare, om inte annat följer av andra
stycket.

Den tidigare ägaren är betalningsansvarig för brukningsavgifter
som är hänförliga till tiden före den nya ägarens tillträde.

Avtal om avgifter

38 § Huvudmannen får komma överens med fastighetsägare och
andra avgiftsskyldiga i avgiftsfrågor som inte regleras i
kommunens taxeföreskrifter.

Inlösen av enskilda anläggningar m.m.

39 § Om det för en fastighet inom en allmän va-anläggnings
verksamhetsområde finns en enskild anläggning som kan användas
i den allmänna va-anläggningen, är den som äger den enskilda
anläggningen skyldig att, om huvudmannen begär det, mot skälig
ersättning låta den enskilda anläggningen ingå i den allmänna
va-anläggningen.

40 § Om en enskild anläggning blir onyttig till följd av att
kommunen ordnar eller utvidgar en allmän va-anläggning, skall
huvudmannen betala skälig ersättning till den enskilda
anläggningens ägare.

Tillträde för undersökning, installation och underhåll

41 § Huvudmannen har rätt till det tillträde på en fastighet
som behövs för att
1. undersöka en va-installation och dess användning innan va- installationen kopplas till den allmänna va-anläggningen eller
när det annars behövs för att huvudmannen skall kunna fullgöra
sina skyldigheter, och
2. installera, underhålla och i övrigt fullgöra sina
skyldigheter i fråga om sådana särskilda anordningar som avses
i 19 §.

Tystnadsplikt

42 § Den som deltar eller har deltagit i en undersökning eller
andra åtgärder enligt 41 § får inte obehörigen avslöja eller
utnyttja information som vid undersökningen kommit fram om
enskildas affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:515).

Avstängning av vattenförsörjningen

43 § Huvudmannen får stänga av vattenförsörjningen till en
fastighet, om
1. fastighetsägaren har åsidosatt sin skyldighet att betala en
avgift eller i övrigt försummat sina skyldigheter enligt denna
lag,
2. försummelsen är väsentlig,
3. avstängningen inte medför olägenhet för människors hälsa,
4. huvudmannen skriftligen har uppmanat fastighetsägaren att
vidta rättelse och gett fastighetsägaren skälig tid att vidta
rättelsen, och
5. fastighetsägaren trots den uppmaning som avses i 4 inte har
vidtagit rättelse inom den skäliga tiden.

Kostnaden för en avstängningsåtgärd får påföras
fastighetsägaren.

Skadeståndsansvar m.m.

44 § Om en allmän va-anläggnings verksamhetsområde inskränks
med stöd av 9 §, skall huvudmannen ersätta fastighetsägaren
eller ägaren av bebyggelsen för den skada som inskränkningen
medför. När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till åtgärder
som huvudmannen vidtagit för att tillgodose fastighetens eller
bebyggelsens fortsatta behov av vattenförsörjning och avlopp.

45 § Huvudmannen skall ersätta en översvämningsskada på en
fastighet inom den allmänna va-anläggningens verksamhetsområde,
om
1. huvudmannen har åsidosatt en skyldighet enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
och
2. åsidosättandet har medfört att vatten som är avsett att
tillhandahållas eller ledas bort genom huvudmannens va- anläggning ytledes eller på annat sätt trängt in på
fastigheten.

46 § Om en fastighetsägare orsakas en skada på grund av att
huvudmannen på annat sätt än som avses i 45 § har överskridit
sin rätt eller åsidosatt en skyldighet enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall
huvudmannen återställa det som rubbats eller fullgöra det som
eftersatts och ersätta skadan.

47 § Om huvudmannen orsakas en skada på grund av att en
fastighetsägare har överskridit sin rätt eller åsidosatt en
skyldighet enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen, skall fastighetsägaren återställa
det som rubbats eller fullgöra det som eftersatts och ersätta
skadan.

48 § Skadestånd enligt denna lag skall avse personskada,
sakskada och ren förmögenhetsskada.

49 § Om en fastighetsägare har betalat en anläggningsavgift och
det sedan visar sig att fastigheten på grund av att bygglov
vägras inte kan användas på det sätt som förutsattes när
avgiften betalades, skall kommunen återbetala avgiften eller en
del av den. Återbetalningen skall göras i den mån det som
avgiften avsåg inte kommer att leda till motsvarande
vattentjänster för fastigheten.

Kommunen skall betala ränta på återbetalningsbeloppet enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag då fastighetsägaren
betalade avgiften.

Talan om återbetalning skall väckas inom två år från den dag då
det beslut på vilket talan grundas vann laga kraft. Talan får
dock väckas senare, om den relevanta ändringen i
förutsättningarna för fastighetens användning inte rimligen
kunde förutses inom den angivna tiden.

Redovisning

50 § En huvudman skall i fråga om verksamheten med att ordna
och driva en allmän va-anläggning se till
1. att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god
redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas
särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur
huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med
annan verksamhet, och
2. att redovisningen, när den är fastställd, finns tillgänglig
för fastighetsägarna.

Tillsyn

51 § Länsstyrelsen utövar tillsynen över att kommunen fullgör
skyldigheten enligt 6 § att tillgodose behovet av
vattentjänster. Länsstyrelsen får förelägga kommunen att
fullgöra skyldigheten. Ett sådant föreläggande får förenas med
vite.

Överklagande och prövning av va-frågor

52 § Länsstyrelsens beslut om föreläggande enligt 51 § får överklagas av kommunen till mark- och miljödomstolen. Lag (2015:693).

53 § Mark- och miljödomstolen prövar i övrigt mål om frågor som regleras i denna lag eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Lag (2015:693).

53 a § Rätten ska se till att utredningen i mål enligt denna lag får den inriktning och omfattning som krävs. Lag (2015:693).

53 b § I mål om avstängning av vattenförsörjningen enligt 43 § får rätten, efter yrkande av en part, besluta vad som ska gälla för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som fått laga kraft. Innan rätten meddelar ett sådant beslut, ska den ge motparten tillfälle att yttra sig i frågan. Lag (2015:693).

53 c § Bestämmelsen i 15 kap. 3 § rättegångsbalken ska inte tillämpas i mål enligt denna lag. Lag (2015:693).

54 § En mark- och miljödomstols förelägganden enligt denna lag får förenas med vite. Lag (2015:693).

55 § Mark- och miljödomstolen prövar efter särskild ansökan frågor om utdömande av vite som har förelagts enligt denna lag. Lag (2015:693).

Rättegångskostnader

56 § I mål enligt denna lag där mark- och miljödomstolen är första instans gäller 56 a-56 e §§ i fråga om rättegångskostnader. Lag (2015:693).

56 a § I mål om inlösen eller ersättning enligt 39, 40 eller 44 § ska
1. i fråga om rättegångskostnader i mark- och miljödomstolen, huvudmannen svara för rättegångskostnaderna på båda sidor om inte annat följer av 56 d §, och
2. i fråga om rättegångskostnader i högre rätt

a) huvudmannen svara för sina egna rättegångskostnader och för rättegångskostnad som har uppkommit för motparten genom att huvudmannen har fullföljt talan, om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken, och

b) bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken tillämpas i andra fall än de som avses i a. Lag (2015:693).

56 b § I andra mål som ska handläggas enligt bestämmelserna om tvistemål i rättegångsbalken än sådana som avses i 56 a § ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader, om inte annat följer av 56 d § eller det annars finns särskilda skäl.

Bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken ska dock tillämpas i fråga om kostnad för ansökningsavgift. Lag (2015:693).

56 c § I mål om utdömande av vite ska vardera parten svara för sina rättegångskostnader.

Bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken ska dock tillämpas i fråga om kostnad för ansökningsavgift. Lag (2015:693).

56 d § Trots det som sägs i 56 a § 1 och 56 b § får rätten förplikta en part att helt eller delvis svara för rättegångskostnaderna, om parten
1. har inlett en rättegång utan att motparten har gett anledning till det,
2. på annat sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har föranlett en onödig rättegång, eller
3. har handlat på ett sådant sätt som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Lag (2015:693).

56 e § Om en part enligt 56 d § helt eller delvis ska ersätta motpartens rättegångskostnader och partens ställföreträdare, ombud eller biträde har handlat på ett sådant sätt som avses i den bestämmelsen och därigenom vållat kostnaderna helt eller delvis, kan ställföreträdaren, ombudet eller biträdet förpliktas att tillsammans med parten ersätta kostnaderna. Rätten kan besluta om detta även om någon part inte yrkar det. Lag (2015:693).

Undantag från 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900)

57 § Trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen (1991:900) om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, får
en kommun sköta driften av en allmän va-anläggning i andra
kommuner, om driften sker på affärsmässiga grunder och
ekonomiskt redovisas skilt från annan verksamhet.


Övergångsbestämmelser

2006:412
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007, då lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skall
upphöra att gälla.
2. För en va-anläggning som förklarats för allmän enligt 31 § den upphävda lagen eller motsvarande bestämmelse i äldre lag och som inte är att anse som allmän enligt 2 § den nya lagen gäller följande.

a) Bestämmelserna i 10-22, 24 och 25 §§, 30 § första stycket, 31 § första och andra styckena, 32 §, 35 § andra stycket, 36-43 och 53-56 e §§ den nya lagen ska tillämpas i fråga om anläggningen.

b) Bestämmelserna i den upphävda lagen, utom 5 §, 6 §, 12 a § och de bestämmelser som motsvarar de i a uppräknade bestämmelserna, ska tillämpas så länge anläggningen består som allmänförklarad, dock längst till och med den 31 december 2016. Mark- och miljödomstolen prövar mål som avser tillämpning av bestämmelser i den upphävda lagen.

c) Huvudmannen för anläggningen får inte besluta i frågor som rör anläggningens verksamhetsområde. Det som sägs i 7 § den upphävda lagen ska, från och med den 1 januari 2007, endast avse huvudmannens skyldigheter för tiden dessförinnan. Lag (2015:693).
3. Det som en huvudman enligt den upphävda lagen har beslutat i
fråga om en va-anläggnings verksamhetsområde skall gälla även
efter ikraftträdandet.
4. För andra allmänna va-anläggningar än dem som avses i 2 skall det som en huvudman enligt 22 eller 27 § den upphävda
lagen har beslutat i frågor om användningen av va-anläggningen
eller om taxa fortsätta att gälla till dess att kommunen med
stöd av 23 och 34 §§ den nya lagen har ersatt huvudmannens
beslut med nya föreskrifter, dock längst till och med den 31 december 2008.
5. Bestämmelserna i 50 § den nya lagen tillämpas första gången
för det första räkenskapsår som påbörjas efter den 31 december 2006.
6. Denna lag skall inte tillämpas på mål eller ärende som
enligt bestämmelserna i den upphävda lagen har anhängiggjorts
före ikraftträdandet.