Lag (1994:260) om offentlig anställning

Svensk författningssamling 1994:260
t.o.m. SFS 2015:384
SFS nr: 1994:260
Departement/myndighet: Finansdepartementet ESA
Utfärdad: 1994-04-28
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:384
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare
hos
1. riksdagen och dess myndigheter,
2. myndigheterna under regeringen.

Särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första
stycket 2 finns också i lagen (1994:261) om
fullmaktsanställning. Lag (2004:833).

2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare
hos kommuner, landsting och kommunalförbund, nämligen

7-7 c §§ om bisysslor,
23-29 §§ om arbetskonflikter,
38 § om interimistiskt beslut,
42 § första och andra styckena om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller
också arbetstagare hos kommuner och landsting. Lag (2001:1016).

3 § Lagen gäller inte
1. statsråden,
2. riksdagens ombudsmän,
3. riksrevisorerna,
4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten
utomlands och som inte är svenska medborgare,
5. arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd,
i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning.

För justitiekanslern och justitieråden gäller bara 4 § om
bedömningsgrunder vid anställning, 7-7 d §§ om bisysslor, 23-29 §§ om arbetskonflikter, 38 § om interimistiskt beslut och 42 § andra stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet. Lag (2010:1492).

Bedömningsgrunder vid anställning

4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder,
såsom förtjänst och skicklighet.

Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för
något annat.

Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor

5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som
följer av regeringsformen eller någon annan lag gäller också
att bara svenska medborgare får ha en anställning som
åklagare eller polisman eller ha en militär anställning. Lag (2014:758).

6 § Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta
att bara svenska medborgare får ha
1. anställning inom regeringskansliet eller
utrikesförvaltningen,
2. statlig anställning som kan vara förenad med
myndighetsutövning eller handläggning av frågor som rör
förhållandet till andra stater eller till mellanfolkliga
organisationer,
3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden
som är av betydelse för landets säkerhet eller för andra
viktiga, allmänna eller enskilda ekonomiska intressen.

De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3 utövas i fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess
myndigheter av riksdagen eller den myndighet som riksdagen
bestämmer. Lag (1999:311).

Bisysslor

7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag
eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans
eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan
skada myndighetens anseende.

7 a § Arbetsgivaren skall på lämpligt sätt informera
arbetstagarna om vilka slags förhållanden som kan göra en
bisyssla otillåten enligt 7 §. Lag (2001:1016).

7 b § En arbetstagare skall på arbetsgivarens begäran lämna de
uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna bedöma
arbetstagarens bisysslor. Lag (2001:1016).

7 c § En arbetsgivare skall besluta att en arbetstagare som har
eller avser att åta sig en bisyssla som inte är förenlig med 7 § skall upphöra med eller inte åta sig bisysslan. Beslutet
skall vara skriftligt och innehålla en motivering. Lag (2001:1016).

7 d § Ordinarie domare och chefer för myndigheter som lyder
omedelbart under regeringen skall på eget initiativ till
arbetsgivaren anmäla vilka typer av bisysslor de har. Lag (2004:833).

Vissa föreskrifter om upphörande av anställningar

8 § Ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en
provanställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
vara skriftligt för att vara giltigt.

9 § En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som
är anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.

Även ett avskedande skall vara skriftligt för att vara giltigt.

10 § En arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra
skall vara skriftlig för att vara giltig.

11 § Får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som
avses i 1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd,
om inte något annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om
fullmaktsanställda, av föreskrifter som regeringen meddelar.

Om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall
upphöra.

12 § Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för
uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
hänsyn tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt
fullgör sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter.

13 § Föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om
anställningsskydd skall inte tillämpas, om Riksdagens ombudsmän
eller Justitiekanslern begär ett beslut om avskedande inom sex
månader efter det att den åberopade omständigheten har inträffat.

Disciplinansvar

Tjänsteförseelse

14 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas
disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till
samtliga omständigheter ringa, får någon påföljd inte meddelas.

Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har
deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.

Disciplinpåföljder

15 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare
får inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder.

Löneavdrag får göras för högst trettio dagar. Löneavdraget per dag
får uppgå till högst 25 procent av daglönen.

16 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §.

Sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte
är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om
de sysselsätts i ett sådant arbete som avses med avtalet.

Hinder mot disciplinärt förfarande

17 § Disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två
år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs
mot honom.

18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en
arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett
disciplinärt förfarande med anledning av vad som har föranlett
åtgärden.

Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett
disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen,
av någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara
något brott.

19 § Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att
arbetstagarens anställning har upphört eller uppsägning har
ägt rum.

Det som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren
övergår från en myndighet till en annan
1. inom domstolsväsendet,
2. inom åklagarväsendet, eller
3. mellan Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Lag (2014:758).

Skadestånd

20 § Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i
ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17--19 §§ eller mot
föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning.

I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen
om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.

Undantag för vissa arbetstagare

21 § Föreskrifterna i 14-19 §§ gäller inte
1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., för
förseelser som omfattas av den lagen,
2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står
under Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn, för
förseelser i denna yrkesutövning som ska prövas av
inspektionen eller Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
3. djurhälsopersonal för förseelser i yrkesutövningen som ska
prövas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Lag (2012:941).

Åtalsanmälan

22 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha
begått brott ska anmälas till åtal, om misstanken avser
1. följande brott enligt brottsbalken:

a) tagande av muta enligt 10 kap. 5 a §,
b) grovt tagande av muta enligt 10 kap. 5 c §,
c) tjänstefel eller grovt tjänstefel enligt 20 kap. 1 § samt

d) brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § första stycket,
2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd
än böter. Lag (2012:302).

Arbetskonflikter

Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder

23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är
oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning
får stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk,
övertidsvägran eller nyanställningsblockad.

I arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte
genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan
arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag.

Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder
i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom
lagens tillämpningsområde.

24 § Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är
tillåten enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten
har avgjorts slutligt.

Deltagande i stridsåtgärder

25 § En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av
den arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.

26 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något
annat sätt föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på
något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder.

Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar
att inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen
skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.

Överläggningsskyldighet

27 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har
inlett en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och
organisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av
stridsåtgärden och gemensamt verka för att den upphör.

Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första
stycket den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan
organisation.

Skadestånd

28 § Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om
arbetstagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall
arbetsgivaren respektive organisationen ersätta uppkomna skador
enligt de grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, även om någon förpliktelse till
följd av ett kollektivavtal inte har satts åt sidan.

Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §,
om något annat inte följer av 29 §.

29 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en
stridsåtgärd som är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare
åläggas att betala skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om
det finns synnerliga skäl för det.

Periodiska hälsoundersökningar

30 § Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i
arbetstagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv,
personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö
eller egendom, är arbetstagaren efter en särskild uppmaning av
arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå
hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av
huruvida arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.

Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal
eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå
hälsoundersökningarna. Kollektivavtalet får tillämpas också på
arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i sådant arbete som
avses med avtalet. Föreskrifterna får bara avse arbetstagare hos
myndigheterna under regeringen.

Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med
stöd av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra
stycket gäller de föreskrifterna.

Skiljande från arbetsuppgifter

31 § En arbetstagare vid Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,
utrikesförvaltningen, Försvarsmakten, Fortifikationsverket,
Försvarets materielverk, Totalförsvarets
rekryteringsmyndighet, Försvarshögskolan eller Försvarets
radioanstalt får med omedelbar verkan skiljas från sina
arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till landets
bästa. Lag (2014:758).

Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning

32 § Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande,
turordning vid uppsägning och företrädesrätt till
återanställning i lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
också tillämpas på en arbetstagare i verksledande eller därmed
jämförlig ställning som är anställd tills vidare, om något
annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra frågor
än grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som
regeringen meddelar.

Vad som sägs i första stycket om avskedande gäller även för en
arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning
som är anställd för begränsad tid. Lag (2003:297).

33 § Är chefen för Arbetsgivarverket anställd för bestämd
tid, får han eller hon skiljas från sin anställning före
utgången av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till
verkets bästa.

Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder
omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han
eller hon förflyttas till en annan statlig anställning som
tillsätts på samma sätt, om det är påkallat av
organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn
till myndighetens bästa. Lag (2015:384).

Statens ansvarsnämnd

34 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar,
åtalsanmälan och avskedande, när det gäller
1. arbetstagare som är anställda genom beslut av regeringen,
2. arbetstagare som utan att vara anställda genom beslut av
regeringen har en verksledande eller därmed jämförlig
ställning.

Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana
frågor också när det gäller andra arbetstagare. Lag (2003:297).

Verkställighet av beslut

35 § Ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän
beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.

36 § Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första
stycket gäller omedelbart.

Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte
verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan
har förlorats. Beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns
synnerliga skäl för det.

Rättegång

37 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt
lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

38 § I en tvist om ett beslut enligt 7 c, 31 eller 36 § får
domstolen för tiden fram till dess att det finns ett
lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet tills vidare
inte skall gälla. Lag (2001:1016).

39 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller 33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han fick
del av beslutet.

40 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslern om
ändring av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § skall väckas
inom tre veckor från det att beslutet meddelades.

41 § Talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre
månader från det att stridsåtgärden avslutades.

Tillämpningen av andra författningar

42 § Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i
anställningsförhållanden som avses i denna lag.

Föreskrifterna i 11 - 14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet
skall inte tillämpas, när det gäller beslut om att en
arbetstagare skall upphöra med eller inte åta sig bisyssla
enligt 7 c §, disciplinansvar enligt 14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §.

För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i
andra författningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna
avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd. Lag (2001:1016).


Övergångsbestämmelser

1994:260
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om
foffentlig anställning skall upphöra att gälla.
2. Om det i någon annan lag eller författning hänvisas till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,
skall i stället den nya föreskriften tillämpas. Lag (1999:311).
3. I fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet
skall äldre föreskrifter tillämpas.
4. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana
arbetstagare som omfattas av denna lag får regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer tills vidare i författning
meddela föreskrifter även om villkoret kan regleras i avtal. Detta
gäller dock bara föreskrifter som inte strider mot kollektivavtal.
5. Om det i en författning som inte har beslutats av eller med
riksdagen har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller
arbetsvillkor för sådana arbetstagare som omfattas av denna lag,
skall föreskrifterna upphöra att gälla om villkoret regleras genom
kollektivavtal.
6. I mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter
som inträffat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas.

2003:297
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. I ärende som har påbörjats före ikraftträdandet gäller 34 § i sin äldre lydelse.

2015:384
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015.
2. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för anställning
som beslutats före lagens ikraftträdande.