Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Svensk författningssamling 1994:137
t.o.m. SFS 2016:381
SFS nr: 1994:137
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L7
Utfärdad: 1994-03-30
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:381
Övrig text: Rättelseblad 2001:471 har iakttagits.
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Allmänna bestämmelser

1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och
bistånd till utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting
enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a § utlänningslagen (2005:716) eller
motsvarande äldre bestämmelser (asylsökande),
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av
bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och
som inte är folkbokförda här i landet, eller
3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda
skäl medgetts rätt att vistas här medan ansökan prövas.

Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd
enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) för förmåner av
motsvarande karaktär. Rätt till bistånd föreligger inte heller
för bostadskostnader.

Barn under 18 år som saknar uppehållstillstånd och som inte
vistas på en förläggning omfattas inte av denna lag, om de bor
hos en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.

En utlänning som vistas här med stöd av ett tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 eller 15 b § utlänningslagen omfattas inte av denna lag. Detsamma gäller en
utlänning för vilken en ansökan om ett sådant tillstånd är
under prövning.

I 2 och 3 §§ finns särskilda bestämmelser om mottagande av
barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från
båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som
får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter
ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommandebarn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så
länge barnet är att anse som ensamkommande. Lag (2010:532).

2 § Migrationsverket skall ha huvudansvaret för mottagandet av
utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och för
detta ändamål driva förläggningar. Migrationsverket får uppdra
åt andra att driva förläggningar.

En kommun får anordna boenden för ensamkommande barn som
omfattas av 1 § första stycket 1 och 2. Vad som sägs om
förläggningar i 14 och 15 §§ skall gälla även sådana boenden. Lag (2006:177).

3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska av
Migrationsverket erbjudas plats på en förläggning.

Första stycket gäller inte ensamkommande barn som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För dessa barn ska Migrationsverket i
stället anvisa en kommun som ska ordna boendet. När
Migrationsverket anvisat en kommun ska det anses att barnet
vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 a kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

En utlänning som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som
inte önskar utnyttja en erbjuden plats på en förläggning ska
ändå registreras vid en sådan. Alla ensamkommande barn som
avses i 1 § första stycket 1 och 2 ska registreras vid en
förläggning. Migrationsverket svarar sedan för att bistånd
lämnas enligt denna lag.

För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 ska
biståndet lämnas av socialnämnden i den kommun där
utlänningen vistas. Lag (2013:755).

3 a § En kommun skall lämna bistånd enligt denna lag till
utlänningar som avses i 1 § första stycket 2 om de vistas i
kommunen och om biståndet behövs tills dess att
Migrationsverket tar över ansvaret för att bistånd lämnas. Lag (2002:1112).

Sysselsättning

4 § Migrationsverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att
delta i svenskundervisning, i skötseln av förläggningar och i annan
verksamhet som bidrar till att göra vistelsen meningsfull. Lag (2000:296).

5 § Utlänningar som deltar i verksamhet som avses i 4 § ska
inte anses som arbetstagare.

De ska dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 6-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§, 5 kap. 1-3 §§ samt 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).

Därvid ska vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla
den som svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar. Lag (2008:941).

6 § Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som
drivs av någon annan än Migrationsverket skall skriftligt
avtal om villkoren för verksamheten träffas mellan verket och den
som driver verksamheten. Migrationsverket får uppdra åt andra att
träffa sådana avtal. Lag (2000:296).

7 § Strider en överenskommelse mellan den som tillhandahåller
sysselsättning och en utlänning mot ett avtal enligt 6 § är
överenskommelsen ogiltig.

Rätt till bistånd

8 § Bistånd enligt 13-19 §§ lämnas till utlänningar som
avses i 1 § första stycket 1 och 2 under förutsättning att de
är registrerade vid en förläggning.

Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd
även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de
inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en
kommun.

Utlänningar som inte vistas på förläggning har rätt till
bistånd även under en månad från den dag de har beviljats
uppehållstillstånd.

Bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag får inte
betalas ut för tid då etableringsersättning lämnas till en
utlänning som deltar i aktiviteter enligt lagen (2010:197) om
etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Lag (2010:201).

9 § Bistånd enligt 17--19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första stycket 3. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan om
uppehållstillstånd avser endast en förlängning av ett tidigare
tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.

10 § Dagersättning enligt 17 § får sättas ned för en utlänning
som fyllt 18 år om han eller hon
1. utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 §,
2. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller
3. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att hålla sig undan.

Nedsättning enligt första stycket får dock inte avse den del av
ersättningen som är avsedd att täcka utgifter för utlänningens
egen mathållning.

Dagersättningen får sättas ned helt för utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 eller 2 om utlänningen även efter det att
nedsättning har gjorts enligt första stycket
1. utan giltigt skäl vägrar att delta i verksamhet som avses i 4 §,
2. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att inte medverka till att klarlägga sin identitet, eller
3. försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd genom
att hålla sig undan,
om utlänningen erbjuds plats på en förläggning och fri kost
ingår i den erbjudna inkvarteringen.

Bestämmelserna om nedsättning av dagersättning tillämpas också
i de fall en utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka
till åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om avvisning
eller utvisning skall kunna verkställas. Lag (2004:1377).

11 §/Upphör att gälla U:2016-06-01/ Rätten till bistånd upphör
1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första
stycket 2 samt 8 § andra och tredje stycket, eller
2. när utlänningen lämnar landet. Lag (1995:558).

11 §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Rätten till bistånd upphör
1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2 samt 8 § andra och tredje stycket, eller
2. när utlänningen lämnar landet.

För en vuxen utlänning som inte bor tillsammans med ett eget barn under 18 år eller ett barn under 18 år för vilket han eller hon får anses ha trätt i föräldrarnas ställe upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, också
1. när utlänningens tidsfrist för frivillig avresa enligt 8 kap. 21 § första stycket utlänningslagen (2005:716) löper ut, eller
2. när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, om beslutet inte innehåller någon tidsfrist för frivillig avresa.

Rätten till bistånd upphör dock inte när den tidsfrist som anges i andra stycket 1 löper ut om beslutet om avvisning eller utvisning då inte får verkställas till följd av att Migrationsverket eller en domstol har beslutat om inhibition eller har beviljat ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Rätten till bistånd upphör då, om det inte är uppenbart oskäligt, i stället en vecka efter det att beslutet om avvisning eller utvisning på nytt blir verkställbart. Lag (2016:381).

11 a §/Träder i kraft I:2016-06-01/ Om rätten till bistånd har upphört enligt 11 § andra eller tredje stycket och Migrationsverket eller en domstol därefter beslutar om inhibition i verkställighetsärendet eller beviljar ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716), har utlänningen efter anmälan till Migrationsverket åter rätt till bistånd enligt denna lag. Blir beslutet om avvisning eller utvisning på nytt verkställbart upphör rätten till bistånd, om det inte är uppenbart oskäligt, en vecka efter den tidpunkten. Lag (2016:381).

12 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller
utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.

Förmåner

13 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av logi,
bostadsersättning, dagersättning och särskilt bidrag.

14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte
själva ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.

15 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan
inkomst eller egna tillgångar och som har logi på en förläggning
skall betala ett skäligt belopp som ersättning till Migrationsverket. När kost ingår i inkvarteringen på en förläggning skall skälig
ersättning betalas även för detta. Lag (2000:296).

16 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och
som på egen hand ordnar bostad har i särskilda fall rätt till
bidrag till bostadskostnad (bostadsersättning). Lag (2004:1377).

17 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna
medel har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).

I 10 § anges i vilka fall dagersättning får sättas ned. Lag (2004:408).

18 § Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till
särskilt bistånd för det (särskilt bidrag).

19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer grunder för beräkning av de belopp som avses i 15-18 §§ samt meddelar närmare föreskrifter om i vilka fall
bostadsersättning och särskilt bidrag får beviljas. Lag (2004:1377).

Rätt att föra talan

20 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål
eller ärenden enligt denna lag.

Delgivning

21 § I mål eller ärende enligt denna lag får delgivning inte
ske enligt 34-38 och 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932). I
mål vid allmän förvaltningsdomstol får dock delgivning ske
enligt 48 § första stycket 1 samma lag, om utlänningen har
lämnat landet. Lag (2010:1962).

Överklagande av beslut

22 § Migrationsverkets eller socialnämndens beslut enligt
denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Migrationsverkets beslut om anvisning av ensamkommande barn
får dock inte överklagas.

Migrationsverkets beslut får överklagas till den
förvaltningsrätt inom vars domkrets utlänningen vistades när
beslutet fattades.

Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller
omedelbart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till
kammarrätten. Lag (2013:755).

Statlig ersättning

23 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt
till ersättning från staten för biståndet.

Tystnadsplikt

24 § Den som är eller har varit verksam inom
förläggningsverksamhet som drivs av enskild på uppdrag av
Migrationsverket enligt 2 §, får inte obehörigen röja vad han
eller hon därvid har erfarit om enskildas personliga förhållanden. Lag (2000:296).

Krig och krigsfara m. m.

25 § Regeringen får meddela särskilda föreskrifter som avviker från
denna lag, om Sverige är i krig eller krigsfara eller det råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara. Lag (1994:1736).


Övergångsbestämmelser

1994:137

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:153) om
bistånd åt asylsökande m.fl. skall upphöra att gälla. I fråga om
beslut som har meddelats före den 1 juli 1994 skall dock den
upphävda lagen gälla. Regeringen, eller den myndighet regeringen
bestämmer, får föreskriva att bistånd får lämnas i form av
kostnadsfri bostad till den som vid ikraftträdandet hade sådant
bistånd enligt den upphävda lagen.

1995:103

Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

1995:1728

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

2004:408
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004.
2. De nya bestämmelserna i 10 § första stycket 2 och tredje
stycket 2 skall tillämpas endast i fråga om sådan bristande
medverkan att klarlägga sin identitet som ägt rum sedan lagen
trätt i kraft.

2004:1377

Denna lag träder i kraft den 1 mars 2005. Äldre föreskrifter
gäller dock fortfarande för ansökningar om bostadsersättning
som gjorts före ikraftträdandet och som avser tiden före
ikraftträdandet.

2010:1962
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 15-17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.