Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Svensk författningssamling 1994:1219
t.o.m. SFS 2010:239
SFS nr: 1994:1219
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L6
Utfärdad: 1994-05-05
Omtryck: SFS 1998:712
Ändrad: t.o.m. SFS 2010:239
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Innehåll:

  • Övergångsbestämmelser
  • AVDELNING I - RÄTTIGHETER OCH FRIHETER
  • AVDELNING II - EUROPEISKA DOMSTOLEN FÖR DE MÄNSKLIGARÄTTIGHETERNA
  • AVDELNING III - DIVERSE BESTÄMMELSER
Som lag här i landet skall gälla den europeiska konventionen
den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna
- med de ändringar som gjorts genom ändringsprotokoll nr 11 och 14 till konventionen, och
- med de tillägg som gjorts genom tilläggsprotokollen nr 1, 4, 6, 7 och 13 till konventionen.

Konventionens och protokollens engelska och franska
originaltexter, efter de ändringar och tillägg som nämns i
första stycket, finns tillsammans med en svensk översättning
intagna som en bilaga till denna lag. Lag (2005:816).


Övergångsbestämmelser

1998:712
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998.
2. I fråga om klagomål som har tagits upp till prövning av den
europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna före
ikraftträdandet tillämpas äldre föreskrifter till och med den 31 oktober 1999 enligt artikel 5 i tilläggsprotokoll nr 11.

Bilaga

Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental
Freedoms

The governments signatory hereto, being members of the Council
of Europe,
Considering the Universal Declaration of Human Rights
proclaimed by the General Assembly of the United Nations on 10th December 1948;

Considering that this Declaration aims at securing the
universal and effective recognition and observance of the
Rights therein declared;

Considering that the aim of the Council of Europe is the
achievement of greater unity between its members and that one
of the methods by which that aim is to be pursued is the
maintenance and further realisation of human rights and
fundamental freedoms;

Reaffirming their profound belief in those fundamental freedoms
which are the foundation of justice and peace in the world and
are best maintained on the one hand by an effective political
democracy and on the other by a common understanding and
observance of the human rights upon which they depend;

Being resolved, as the governments of European countries which
are like-minded and have a common heritage of political
traditions, ideals, freedom and the rule of law, to take the
first steps for the collective enforcement of certain of the
rights stated in the Universal Declaration,
Have agreed as follows:

Article 1 - Obligation to respect human rights

The High Contracting Parties shall secure to everyone within
their jurisdiction the rights and freedoms defined in Section I
of this Convention.

SECTION I - RIGHTS AND FREEDOMS

Article 2 - Right to life
1. Everyone's right to life shall be protected by law. No one
shall be deprived of his life intentionally save in the
execution of a sentence of a court following his conviction of
a crime for which this penalty is provided by law.
2. Deprivation of life shall not be regarded as inflicted in
contravention of this article when it results from the use of
force which is no more than absolutely necessary:

a) in defence of any person from unlawful violence;

b) in order to effect a lawful arrest or to prevent the escape
of a person lawfully detained;

c) in action lawfully taken for the purpose of quelling a riot
or insurrection.

Article 3 - Prohibition of

torture

No one shall be subjected to torture or to inhuman or degrading
treatment or punishment.

Article 4 - Prohibition of slavery and forced labour
1. No one shall be held in slavery or servitude.
2. No one shall be required to perform forced or compulsory
labour.
3. For the purpose of this article the term "forced or
compulsory labour" shall not include:

a) any work required to be done in the ordinary course of
detention imposed according to the provisions of Article 5 of
this Convention or during conditional release from such
detention;

b) any service of a military character or, in case of
conscientious objectors in countries where they are recognised,
service exacted instead of compulsory military service;

c) any service exacted in case of an emergency or calamity
threatening the life or well-being of the community;

d) any work or service which forms part of normal civic
obligations.

Article 5 - Right to liberty and security
1. Everyone has the right to liberty and security of person. No
one shall be deprived of his liberty save in the following
cases and in accordance with a procedure prescribed by law:

a) the lawful detention of a person after conviction by a
competent court;

b) the lawful arrest or detention of a person for non- compliance with the lawful order of a court or in order to
secure the fulfilment of any obligation prescribed by law;

c) the lawful arrest or detention of a person effected for the
purpose of bringing him before the competent legal authority on
reasonable suspicion of having committed an offence or when it
is reasonably considered necessary to prevent his committing an
offence or fleeing after having done so;

d) the detention of a minor by lawful order for the purpose of
educational supervision or his lawful detention for the purpose
of bringing him before the competent legal authority;

e) the lawful detention of persons for the prevention of the
spreading of infectious diseases, of persons of unsound mind,
alcoholics or drug addicts or vagrants;

f) the lawful arrest or detention of a person to prevent his
effecting an unauthorised entry into the country or of a person
against whom action is being taken with a view to deportation
or extradition.
2. Everyone who is arrested shall be informed promptly, in a
language which he understands, of the reasons for his arrest
and of any charge against him.
3. Everyone arrested or detained in accordance with the
provisions of paragraph 1.c of this article shall be brought
promptly before a judge or other officer authorised by law to
exercise judicial power and shall be entitled to trial within a
reasonable time or to release pending trial. Release may be
conditioned by guarantees to appear for trial.
4. Everyone who is deprived of his liberty by arrest or
detention shall be entitled to take proceedings by which the
lawfulness of his detention shall be decided speedily by a
court and his release ordered if the detention is not lawful.
5. Everyone who has been the victim of arrest or detention in
contravention of the provisions of this article shall have an
enforceable right to compensation.

Article 6 - Right to a fair trial
1. In the determination of his civil rights and obligations or
of any criminal charge against him, everyone is entitled to a
fair and public hearing within a reasonable time by an
independent and impartial tribunal established by law. Judgment
shall be pronounced publicly but the press and public may be
excluded from all or part of the trial in the interests of
morals, public order or national security in a democratic
society, where the interests of juveniles or the protection of
the private life of the parties so require, or to the extent
strictly necessary in the opinion of the court in special
circumstances where publicity would prejudice the interests of
justice.
2. Everyone charged with a criminal offence shall be presumed
innocent until proved guilty according to law.
3. Everyone charged with a criminal offence has the following
minimum rights:

a) to be informed promptly, in a language which he understands
and in detail, of the nature and cause of the accusation
against him;

b) to have adequate time and facilities for the preparation of
his defence;

c) to defend himself in person or through legal assistance of
his own choosing or, if he has not sufficient means to pay for
legal assistance, to be given it free when the interests of
justice so require;

d) to examine or have examined witnesses against him and to
obtain the attendance and examination of witnesses on his
behalf under the same conditions as witnesses against him;

e) to have the free assistance of an interpreter if he cannot
understand or speak the language used in court.

Article 7 - No punishment without law
1. No one shall be held guilty of any criminal offence on
account of any act or omission which did not constitute a
criminal offence under national or international law at the
time when it was committed. Nor shall a heavier penalty be
imposed than the one that was applicable at the time the
criminal offence was committed.
2. This article shall not prejudice the trial and punishment of
any person for any act or omission which, at the time when it
was committed, was criminal according to the general principles
of law recognised by civilised nations.

Article 8 - Right to respect for private and family life
1. Everyone has the right to respect for his private and family
life, his home and his correspondence.
2. There shall be no interference by a public authority with
the exercise of this right except such as is in accordance with
the law and is necessary in a democratic society in the
interests of national security, public safety or the economic
well-being of the country, for the prevention of disorder or
crime, for the protection of health or morals, or for the
protection of the rights and freedoms of others.

Article 9 - Freedom of thought, conscience and religion
1. Everyone has the right to freedom of thought, conscience and
religion; this right includes freedom to change his religion or
belief and freedom, either alone or in community with others
and in public or private, to manifest his religion or belief,
in worship, teaching, practice and observance.
2. Freedom to manifest one's religion or beliefs shall be
subject only to such limitations as are prescribed by law and
are necessary in a democratic society in the interests of
public safety, for the protection of public order, health or
morals, or for the protection of the rights and freedoms of
others.

Article 10 - Freedom of expression
1. Everyone has the right to freedom of expression. This right
shall include freedom to hold opinions and to receive and
impart information and ideas without interference by public
authority and regardless of frontiers. This article shall not
prevent States from requiring the licensing of broadcasting,
television or cinema enterprises.
2. The exercise of these freedoms, since it carries with it
duties and responsibilities, may be subject to such
formalities, conditions, restrictions or penalties as are
prescribed by law and are necessary in a democratic society, in
the interests of national security, territorial integrity or
public safety, for the prevention of disorder or crime, for the
protection of health or morals, for the protection of the
reputation or rights of others, for preventing the disclosure
of information received in confidence, or for maintaining the
authority and impartiality of the judiciary.

Article 11 - Freedom of assembly and association
1. Everyone has the right to freedom of peaceful assembly and
to freedom of association with others, including the right to
form and to join trade unions for the protection of his
interests.
2. No restrictions shall be placed on the exercise of these
rights other than such as are prescribed by law and are
necessary in a democratic society in the interests of national
security or public safety, for the prevention of disorder or
crime, for the protection of health or morals or for the
protection of the rights and freedoms of others. This article
shall not prevent the imposition of lawful restrictions on the
exercise of these rights by members of the armed forces, of the
police or of the administration of the State.

Article 12 - Right to marry

Men and women of marriageable age have the right to marry and
to found a family, according to the national laws governing the
exercise of this right.

Article 13 - Right to an effective remedy

Everyone whose rights and freedoms as set forth in this
Convention are violated shall have an effective remedy before a
national authority notwithstanding that the violation has been
committed by persons acting in an official capacity.

Article 14 - Prohibition of discrimination

The enjoyment of the rights and freedoms set forth in this
Convention shall be secured without discrimination on any
ground such as sex, race, colour, language, religion, political
or other opinion, national or social origin, association with a
national minority, property, birth or other status.

Article 15 - Derogation in time of emergency
1. In time of war or other public emergency threatening the
life of the nation any High Contracting Party may take measures
derogating from its obligations under this Convention to the
extent strictly required by the exigencies of the situation,
provided that such measures are not inconsistent with its other
obligations under international law.
2. No derogation from Article 2, except in respect of deaths
resulting from lawful acts of war, or from Articles 3, 4 (paragraph 1) and 7 shall be made under this provision.
3. Any High Contracting Party availing itself of this right of
derogation shall keep the Secretary General of the Council of
Europe fully informed of the measures which it has taken and
the reasons therefor. It shall also inform the Secretary
General of the Council of Europe when such measures have ceased
to operate and the provisions of the Convention are again being
fully executed.

Article 16 - Restrictions on political activity of aliens

Nothing in Articles 10, 11 and 14 shall be regarded as
preventing the High Contracting Parties from imposing
restrictions on the political activity of aliens.

Article 17 - Prohibition of abuse of rights

Nothing in this Convention may be interpreted as implying for
any State, group or person any right to engage in any activity
or perform any act aimed at the destruction of any of the
rights and freedoms set forth herein or at their limitation to
a greater extent than is provided for in the Convention.

Article 18 - Limitation on use of restrictions on rights

The restrictions permitted under this Convention to the said
rights and freedoms shall not be applied for any purpose other
than those for which they have been prescribed.

SECTION II - EUROPEAN COURT OF HUMAN RIGHTS

Article 19 - Establishment of the Court

To ensure the observance of the engagements undertaken by the
High Contracting Parties in the Convention and the Protocols
thereto, there shall be set up a European Court of Human
Rights, hereinafter referred to as "the Court". It shall
function on a permanent basis.

Article 20 - Number of judges

The Court shall consist of a number of judges equal to that of
the High Contracting Parties.

Article 21 - Criteria for office
1. The judges shall be of high moral character and must either
possess the qualifications required for appointment to high
judicial office or be jurisconsults of recognised competence.
2. The judges shall sit on the Court in their individual
capacity.
3. During their term of office the judges shall not engage in
any activity which is incompatible with their independence,
impartiality or with the demands of a full-time office; all
questions arising from the application of this paragraph shall
be decided by the Court.

Article 22 - Election of judges

The judges shall be elected by the Parliamentary Assembly with
respect to each High Contracting Party by a majority of votes
cast from a list of three candidates nominated by the High
Contracting Party.

Article 23 - Terms of office and dismissal
1. The judges shall be elected for a period of nine years. They
may not be re-elected.
2. The terms of office of judges shall expire when they reach
the age of 70.
3. The judges shall hold office until replaced. They shall,
however, continue to deal with such cases as they already have
under consideration.
4. No judge may be dismissed from office unless the other
judges decide by a majority of two-thirds that that judge has
ceased to fulfil the required conditions.

Article 24 - Registry and rapporteurs
1. The Court shall have a registry, the functions and
organisation of which shall be laid down in the rules of the
Court.
2. When sitting in a single-judge formation, the Court shall be
assisted by rapporteurs who shall function under the authority
of the President of the Court. They shall form part of the
Court's registry.

Article 25 - Plenary Court

The plenary Court shall

a) elect its President and one or two Vice-Presidents for a
period of three years; they may be re-elected;

b) set up Chambers, constituted for a fixed period of time;

c) elect the Presidents of the Chambers of the Court; they may
be re-elected;

d) adopt the rules of the Court;

e) elect the Registrar and one or more Deputy Registrars;

f) make any request under Article 26, paragraph 2.

Article 26 - Single-judge formation, committees, Chambers and
Grand Chamber
1. To consider cases brought before it, the Court shall sit in
a single-judge formation, in committees of three judges, in
Chambers of seven judges and in a Grand Chamber of seventeen
judges. The Court's Chambers shall set up committees for a
fixed period of time.
2. At the request of the plenary Court, the Committee of
Ministers may, by a unanimous decision and for a fixed period,
reduce to five the number of judges of the Chambers.
3. When sitting as a single judge, a judge shall not examine
any application against the High Contracting Party in respect
of which that judge has been elected.
4. There shall sit as an ex officio member of the Chamber and
the Grand Chamber the judge elected in respect of the High
Contracting Party concerned. If there is none or if that judge
is unable to sit, a person chosen by the President of the Court
from a list submitted in advance by that Party shall sit in the
capacity of judge.
5. The Grand Chamber shall also include the President of the
Court, the Vice-Presidents, the Presidents of the Chambers and
other judges chosen in accordance with the rules of the Court. When a case is referred to the Grand Chamber under Article 43,
no judge from the Chamber which rendered the judgment shall sit
in the Grand Chamber, with the exception of the President of
the Chamber and the judge who sat in respect of the High
Contracting Party concerned.

Article 27 - Competence of single judges
1. A single judge may declare inadmissible or strike out of the
Court's list of cases an application submitted under Article 34, where such a decision can be taken without further
examination.
2. The decision shall be final.
3. If the single judge does not declare an application
inadmissible or strike it out, that judge shall forward it to a
committee or to a Chamber for further examination.

Article 28 - Competence of committees
1. In respect of an application submitted under Article 34, a
committee may, by a unanimous vote,
a) declare it inadmissible or strike it out of its list of
cases, where such decision can be taken without further
examination; or

b) declare it admissible and render at the same time a judgment
on the merits, if the underlying question in the case,
concerning the interpretation or the application of the
Convention or the Protocols thereto, is already the subject of
well-established case-law of the Court.
2. Decisions and judgments under paragraph 1 shall be final.
3. If the judge elected in respect of the High Contracting
Party concerned is not a member of the committee, the committee
may at any stage of the proceedings invite that judge to take
the place of one of the members of the committee, having regard
to all relevant factors, including whether that Party has
contested the application of the procedure under paragraph 1.b.

Article 29 - Decisions by Chambers on admissibility and merits
1. If no decision is taken under Article 27 or 28, or no
judgment rendered under Article 28, a Chamber shall decide on
the admissibility and merits of individual applications
submitted under Article 34. The decision on admissibility may
be taken separately.
2. A Chamber shall decide on the admissibility and merits of
inter-State applications submitted under Article 33. The
decision on admissibility shall be taken separately unless the
Court, in exceptional cases, decides otherwise.

Article 30 - Relinquishment of jurisdiction to the Grand
Chamber

Where a case pending before a Chamber raises a serious question
affecting the interpretation of the Convention or the Protocols
thereto, or where the resolution of a question before the
Chamber might have a result inconsistent with a judgment
previously delivered by the Court, the Chamber may, at any time
before it has rendered its judgment, relinquish jurisdiction in
favour of the Grand Chamber, unless one of the parties to the
case objects.

Article 31 - Powers of the Grand Chamber

The Grand Chamber shall

a) determine applications submitted either under Article 33 or
Article 34 when a Chamber has relinquished jurisdiction under
Article 30 or when the case has been referred to it under
Article 43;

b) decide on issues referred to the Court by the Committee of
Ministers in accordance with Article 46, paragraph 4; and

c) consider requests for advisory opinions submitted under
Article 47.

Article 32 - Jurisdiction of the Court
1. The jurisdiction of the Court shall extend to all matters
concerning the interpretation and application of the Convention
and the Protocols thereto which are referred to it as provided
in Articles 33, 34, 46 and 47.
2. In the event of dispute as to whether the Court has
jurisdiction, the Court shall decide.

Article 33 - Inter-State cases

Any High Contracting Party may refer to the Court any alleged
breach of the provisions of the Convention and the Protocols
thereto by another High Contracting Party.

Article 34 - Individual applications

The Court may receive applications from any person, non- governmental organisation or group of individuals claiming to
be the victim of a violation by one of the High Contracting
Parties of the rights set forth in the Convention or the
Protocols thereto. The High Contracting Parties undertake not
to hinder in any way the effective exercise of this right.

Article 35 - Admissibility criteria
1. The Court may only deal with the matter after all domestic
remedies have been exhausted, according to the generally
recognised rules of international law, and within a period of
six months from the date on which the final decision was taken.
2. The Court shall not deal with any application submitted
under Article 34 that

a) is anonymous; or

b) is substantially the same as a matter that has already been
examined by the Court or has already been submitted to another
procedure of international investigation or settlement and
contains no relevant new information.
3. The Court shall declare inadmissible any individual
application submitted under Article 34 if it considers that:

a) the application is incompatible with the provisions of the
Convention or the Protocols thereto, manifestly ill-founded, or
an abuse of the right of individual application; or

b) the applicant has not suffered a significant disadvantage,
unless respect for human rights as defined in the Convention
and the Protocols thereto requires an examination of the
application on the merits and provided that no case may be
rejected on this ground which has not been duly considered by a
domestic tribunal.
4. The Court shall reject any application which it considers
inadmissible under this Article. It may do so at any stage of
the proceedings.

Article 36 - Third party intervention
1. In all cases before a Chamber or the Grand Chamber, a High
Contracting Party one of whose nationals is an applicant shall
have the right to submit written comments and to take part in
hearings.
2. The President of the Court may, in the interest of the
proper administration of justice, invite any High Contracting
Party which is not a party to the proceedings or any person
concerned who is not the applicant to submit written comments
or take part in hearings.
3. In all cases before a Chamber or the Grand Chamber, the
Council of Europe Commissioner for Human Rights may submit
written comments and take part in hearings.

Article 37 - Striking out applications
1. The Court may at any stage of the proceedings decide to
strike an application out of its list of cases where the
circumstances lead to the conclusion that

a) the applicant does not intend to pursue his application; or

b) the matter has been resolved; or

c) for any other reason established by the Court, it is no
longer justified to continue the examination of the
application.

However, the Court shall continue the examination of the
application if respect for human rights as defined in the
Convention and the Protocols thereto so requires.
2. The Court may decide to restore an application to its list
of cases if it considers that the circumstances justify such a
course.

Article 38 - Examination of

the case

The Court shall examine the case together with the
representatives of the parties and, if need be, undertake an
investigation, for the effective conduct of which the High
Contracting Parties concerned shall furnish all necessary
facilities.

Article 39 - Friendly settlements
1. At any stage of the proceedings, the Court may place itself
at the disposal of the parties concerned with a view to
securing a friendly settlement of the matter on the basis of
respect for human rights as defined in the Convention and the
Protocols thereto.
2. Proceedings conducted under paragraph 1 shall be
confidential.
3. If a friendly settlement is effected, the Court shall strike
the case out of its list by means of a decision which shall be
confined to a brief statement of the facts and of the solution
reached.
4. This decision shall be transmitted to the Committee of
Ministers, which shall supervise the execution of the terms of
the friendly settlement as set out in the decision.

Article 40 - Public hearings and access to documents
1. Hearings shall be in public unless the Court in exceptional
circumstances decides otherwise.
2. Documents deposited with the Registrar shall be accessible
to the public unless the President of the Court decides
otherwise.

Article 41 - Just satisfaction

If the Court finds that there has been a violation of the
Convention or the Protocols thereto, and if the internal law of
the High Contracting Party concerned allows only partial
reparation to be made, the Court shall, if necessary, afford
just satisfaction to the injured party.

Article 42 - Judgments of Chambers

Judgments of Chambers shall become final in accordance with the
provisions of Article 44, paragraph 2.

Article 43 - Referral to the Grand Chamber
1. Within a period of three months from the date of the
judgment of the Chamber, any party to the case may, in
exceptional cases, request that the case be referred to the
Grand Chamber.
2. A panel of five judges of the Grand Chamber shall accept the
request if the case raises a serious question affecting the
interpretation or application of the Convention or the
Protocols thereto, or a serious issue of general importance.
3. If the panel accepts the request, the Grand Chamber shall
decide the case by means of a judgment.

Article 44 - Final judgments
1. The judgment of the Grand Chamber shall be final.
2. The judgment of a Chamber shall become final

a) when the parties declare that they will not request that the
case be referred to the Grand Chamber; or

b) three months after the date of the judgment, if reference of
the case to the Grand Chamber has not been requested; or

c) when the panel of the Grand Chamber rejects the request to
refer under Article 43.
3. The final judgment shall be published.

Article 45 - Reasons for judgments and decisions
1. Reasons shall be given for judgments as well as for
decisions declaring applications admissible or inadmissible.
2. If a judgment does not represent, in whole or in part, the
unanimous opinion of the judges, any judge shall be entitled to
deliver a separate opinion.

Article 46 - Binding force and execution of judgments
1. The High Contracting Parties undertake to abide by the final
judgment of the Court in any case to which they are parties.
2. The final judgment of the Court shall be transmitted to the
Committee of Ministers, which shall supervise its execution.
3. If the Committee of Ministers considers that the supervision
of the execution of a final judgment is hindered by a problem
of interpretation of the judgment, it may refer the matter to
the Court for a ruling on the question of interpretation. A
referral decision shall require a majority vote of two thirds
of the representatives entitled to sit on the Committee.
4. If the Committee of Ministers considers that a High
Contracting Party refuses to abide by a final judgment in a
case to which it is a party, it may, after serving formal
notice on that Party and by decision adopted by a majority vote
of two thirds of the representatives entitled to sit on the
Committee, refer to the Court the question whether that Party
has failed to fulfil its obligation under paragraph 1.
5. If the Court finds a violation of paragraph 1, it shall
refer the case to the Committee of Ministers for consideration
of the measures to be taken. If the Court finds no violation of
paragraph 1, it shall refer the case to the Committee of
Ministers, which shall close its examination of the case.

Article 47 - Advisory opinions
1. The Court may, at the request of the Committee of Ministers,
give advisory opinions on legal questions concerning the
interpretation of the Convention and the Protocols thereto.
2. Such opinions shall not deal with any question relating to
the content or scope of the rights or freedoms defined in
Section I of the Convention and the Protocols thereto, or with
any other question which the Court or the Committee of
Ministers might have to consider in consequence of any such
proceedings as could be instituted in accordance with the
Convention.
3. Decisions of the Committee of Ministers to request an
advisory opinion of the Court shall require a majority vote of
the representatives entitled to sit on the Committee.

Article 48 - Advisory jurisdiction of the Court

The Court shall decide whether a request for an advisory
opinion submitted by the Committee of Ministers is within its
competence as defined in Article 47.

Article 49 - Reasons for advisory opinions
1. Reasons shall be given for advisory opinions of the Court.
2. If the advisory opinion does not represent, in whole or in
part, the unanimous opinion of the judges, any judge shall be
entitled to deliver a separate opinion.
3. Advisory opinions of the Court shall be communicated to the
Committee of Ministers.

Article 50 - Expenditure on the Court

The expenditure on the Court shall be borne by the Council of
Europe.

Article 51 - Privileges and immunities of judges

The judges shall be entitled, during the exercise of their
functions, to the privileges and immunities provided for in
Article 40 of the Statute of the Council of Europe and in the
agreements made thereunder.

SECTION III - MISCELLANEOUS PROVISIONS

Article 52 - Inquiries by the Secretary General

On receipt of a request from the Secretary General of the
Council of Europe any High Contracting Party shall furnish an
explanation of the manner in which its internal law ensures the
effective implementation of any of the provisions of the
Convention.

Article 53 - Safeguard for existing human rights

Nothing in this Convention shall be construed as limiting or
derogating from any of the human rights and fundamental
freedoms which may be ensured under the laws of any High
Contracting Party or under any other agreement to which it is a
Party.

Article 54 - Powers of the Committee of Ministers

Nothing in this Convention shall prejudice the powers conferred
on the Committee of Ministers by the Statute of the Council of
Europe.

Article 55 - Exclusion of other means of dispute settlement

The High Contracting Parties agree that, except by special
agreement, they will not avail themselves of treaties,
conventions or declarations in force between them for the
purpose of submitting, by way of petition, a dispute arising
out of the interpretation or application of this Convention to
a means of settlement other than those provided for in this
Convention.

Article 56 - Territorial application
1. Any State may at the time of its ratification or at any time
thereafter declare by notification addressed to the Secretary
General of the Council of Europe that the present Convention
shall, subject to paragraph 4 of this Article, extend to all or
any of the territories for whose international relations it is
responsible.
2. The Convention shall extend to the territory or territories
named in the notification as from the thirtieth day after the
receipt of this notification by the Secretary General of the
Council of Europe.
3. The provisions of this Convention shall be applied in such
territories with due regard, however, to local requirements.
4. Any State which has made a declaration in accordance with
paragraph 1 of this article may at any time thereafter declare
on behalf of one or more of the territories to which the
declaration relates that it accepts the competence of the Court
to receive applications from individuals, non-governmental
organisations or groups of individuals as provided by Article 34 of the Convention.

Article 57 - Reservations
1. Any State may, when signing this Convention or when
depositing its instrument of ratification, make a reservation
in respect of any particular provision of the Convention to the
extent that any law then in force in its territory is not in
conformity with the provision. Reservations of a general
character shall not be permitted under this article.
2. Any reservation made under this article shall contain a
brief statement of the law concerned.

Article 58 - Denunciation
1. A High Contracting Party may denounce the present Convention
only after the expiry of five years from the date on which it
became a party to it and after six months' notice contained in
a notification addressed to the Secretary General of the
Council of Europe, who shall inform the other High Contracting
Parties.
2. Such a denunciation shall not have the effect of releasing
the High Contracting Party concerned from its obligations under
this Convention in respect of any act which, being capable of
constituting a violation of such obligations, may have been
performed by it before the date at which the denunciation
became effective.
3. Any High Contracting Party which shall cease to be a member
of the Council of Europe shall cease to be a Party to this
Convention under the same conditions.
4. The Convention may be denounced in accordance with the
provisions of the preceding paragraphs in respect of any
territory to which it has been declared to extend under the
terms of Article 56.

Article 59 - Signature and ratification
1. This Convention shall be open to the signature of the
members of the Council of Europe. It shall be ratified. Ratifications shall be deposited with the Secretary General of
the Council of Europe.
2. The European Union may accede to this Convention.
3. The present Convention shall come into force after the
deposit of ten instruments of ratification.
4. As regards any signatory ratifying subsequently, the
Convention shall come into force at the date of the deposit of
its instrument of ratification.
5. The Secretary General of the Council of Europe shall notify
all the members of the Council of Europe of the entry into
force of the Convention, the names of the High Contracting
Parties who have ratified it, and the deposit of all
instruments of ratification which may be effected subsequently.

Done at Rome this 4th day of November 1950, in English and
French, both texts being equally authentic, in a single copy
which shall remain deposited in the archives of the Council of
Europe. The Secretary General shall transmit certified copies
to each of the signatories.

Protocol to the Convention for the Protection of Human Rights
and Fundamental Freedoms

The governments signatory hereto, being members of the Council
of Europe,
Being resolved to take steps to ensure the collective
enforcement of certain rights and freedoms other than those
already included in Section I of the Convention for the
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at
Rome on 4 November 1950 (hereinafter referred to as "the
Convention"),
Have agreed as follows:

Article 1 - Protection of property

Every natural or legal person is entitled to the peaceful
enjoyment of his possessions. No one shall be deprived of his
possessions except in the public interest and subject to the
conditions provided for by law and by the general principles of
international law.

The preceding provisions shall not, however, in any way impair
the right of a State to enforce such laws as it deems necessary
to control the use of property in accordance with the general
interest or to secure the payment of taxes or other
contributions or penalties.

Article 2 - Right to education

No person shall be denied the right to education. In the
exercise of any functions which it assumes in relation to
education and to teaching, the State shall respect the right of
parents to ensure such education and teaching in conformity
with their own religious and philosophical convictions.

Article 3 - Right to free elections

The High Contracting Parties undertake to hold free elections
at reasonable intervals by secret ballot, under conditions
which will ensure the free expression of the opinion of the
people in the choice of the legislature.

Article 4 - Territorial application

Any High Contracting Party may at the time of signature or
ratification or at any time thereafter communicate to the
Secretary General of the Council of Europe a declaration
stating the extent to which it undertakes that the provisions
of the present Protocol shall apply to such of the territories
for the international relations of which it is responsible as
are named therein.

Any High Contracting Party which has communicated a declaration
in virtue of the preceding paragraph may from time to time
communicate a further declaration modifying the terms of any
former declaration or terminating the application of the
provisions of this Protocol in respect of any territory.

A declaration made in accordance with this article shall be
deemed to have been made in accordance with paragraph 1 of
Article 56 of the Convention.

Article 5 - Relationship to the Convention

As between the High Contracting Parties the provisions of
Articles 1, 2, 3 and 4 of this Protocol shall be regarded as
additional articles to the Convention and all the provisions of
the Convention shall apply accordingly.

Article 6 - Signature and ratification

This Protocol shall be open for signature by the members of the
Council of Europe, who are the signatories of the Convention; it shall be ratified at the same time as or after the
ratification of the Convention. It shall enter into force after
the deposit of ten instruments of ratification. As regards any
signatory ratifying subsequently, the Protocol shall enter into
force at the date of the deposit of its instrument of
ratification.

The instruments of ratification shall be deposited with the
Secretary General of the Council of Europe, who will notify all
members of the names of those who have ratified.

Done at Paris on the 20 th day of March 1952, in English and
French, both texts being equally authentic, in a single copy
which shall remain deposited in the archives of the Council of
Europe. The Secretary General shall transmit certified copies
to each of the signatory governments.

Protocol No. 4 to the Convention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms securing certain rights and
freedoms other than those already included in the Convention
and in the First Protocol thereto

The governments signatory hereto, being members of the Council
of Europe,
Being resolved to take steps to ensure the collective
enforcement of certain rights and freedoms other than those
already included in Section I of the Convention for the
Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms signed at
Rome on 4th November 1950 (hereinafter referred to as the "Convention") and in Articles 1 to 3 of the First Protocol to
the Convention, signed at Paris on 20th March 1952,
Have agreed as follows:

Article 1 - Prohibition of imprisonment for debt

No one shall be deprived of his liberty merely on the ground of
inability to fulfil a contractual obligation.

Article 2 - Freedom of movement
1. Everyone lawfully within the territory of a State shall,
within that territory, have the right to liberty of movement
and freedom to choose his residence.
2. Everyone shall be free to leave any country, including his
own.
3. No restrictions shall be placed on the exercise of these
rights other than such as are in accordance with law and are
necessary in a democratic society in the interests of national
security or public safety, for the maintenance of ordre public,
for the prevention of crime, for the protection of health or
morals, or for the protection of the rights and freedoms of
others.
4. The rights set forth in paragraph 1 may also be subject, in
particular areas, to restrictions imposed in accordance with
law and justified by the public interest in a democratic
society.

Article 3 - Prohibition of expulsion of nationals
1. No one shall be expelled, by means either of an individual
or of a collective measure, from the territory of the State of
which he is a national.
2. No one shall be deprived of the right to enter the territory
of the State of which he is a national.

Article 4 - Prohibition of collective expulsion of aliens

Collective expulsion of aliens is prohibited.

Article 5 - Territorial application
1. Any High Contracting Party may, at the time of signature or
ratification of this Protocol, or at any time thereafter,
communicate to the Secretary General of the Council of Europe a
declaration stating the extent to which it undertakes that the
provisions of this Protocol shall apply to such of the
territories for the international relations of which it is
responsible as are named therein.
2. Any High Contracting Party which has communicated a
declaration in virtue of the preceding paragraph may, from time
to time, communicate a further declaration modifying the terms
of any former declaration or terminating the application of the
provisions of this Protocol in respect of any territory.
3. A declaration made in accordance with this article shall be
deemed to have been made in accordance with paragraph 1 of
Article 56 of the Convention.
4. The territory of any State to which this Protocol applies by
virtue of ratification or acceptance by that State, and each
territory to which this Protocol is applied by virtue of a
declaration by that State under this article, shall be treated
as separate territories for the purpose of the references in
Articles 2 and 3 to the territory of a State.
5. Any State which has made a declaration in accordance with
paragraph 1 or 2 of this Article may at any time thereafter
declare on behalf of one or more of the territories to which
the declaration relates that it accepts the competence of the
Court to receive applications from individuals, non- governmental organisations or groups of individuals as provided
in Article 34 of the Convention in respect of all or any of
Articles 1 to 4 of this Protocol.

Article 6 - Relationship to the Convention

As between the High Contracting Parties the provisions of
Articles 1 to 5 of this Protocol shall be regarded as
additional Articles to the Convention, and all the provisions
of the Convention shall apply accordingly.

Article 7 - Signature and ratification
1. This Protocol shall be open for signature by the members of
the Council of Europe who are the signatories of the
Convention; it shall be ratified at the same time as or after
the ratification of the Convention. It shall enter into force
after the deposit of five instruments of ratification. As
regards any signatory ratifying subsequently, the Protocol
shall enter into force at the date of the deposit of its
instrument of ratification.
2. The instruments of ratification shall be deposited with the
Secretary General of the Council of Europe, who will notify all
members of the names of those who have ratified.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised
thereto, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 16th day of September 1963, in English
and in French, both texts being equally authoritative, in a
single copy which shall remain deposited in the archives of the
Council of Europe. The Secretary General shall transmit
certified copies to each of the signatory states.

Protocol No. 6 to the Convention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms concerning the Abolition of the
Death Penalty

The member States of the Council of Europe, signatory to this
Protocol to the Convention for the Protection of Human Rights
and Fundamental Freedoms, signed at Rome on 4 November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention"),
Considering that the evolution that has occurred in several
member States of the Council of Europe expresses a general
tendency in favour of abolition of the death penalty;

Have agreed as follows:

Article 1 - Abolition of the death penalty

The death penalty shall be abolished. No-one shall be condemned
to such penalty or executed.

Article 2 - Death penalty in time of war

A State may make provision in its law for the death penalty in
respect of acts committed in time of war or of imminent threat
of war; such penalty shall be applied only in the instances
laid down in the law and in accordance with its provisions. The
State shall communicate to the Secretary General of the Council
of Europe the relevant provisions of that law.

Article 3 - Prohibition of derogations

No derogation from the provisions of this Protocol shall be
made under Article 15 of the Convention.

Article 4 - Prohibition of reservations

No reservation may be made under Article 57 of the Convention
in respect of the provisions of this Protocol.

Article 5 - Territorial application
1. Any State may at the time of signature or when depositing
its instrument of ratification, acceptance or approval, specify
the territory or territories to which this Protocol shall
apply.
2. Any State may at any later date, by a declaration addressed
to the Secretary General of the Council of Europe, extend the
application of this Protocol to any other territory specified
in the declaration. In respect of such territory the Protocol
shall enter into force on the first day of the month following
the date of receipt of such declaration by the Secretary
General.
3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may,
in respect of any territory specified in such declaration, be
with-drawn by a notification addressed to the Secretary
General. The withdrawal shall become effective on the first day
of the month following the date of receipt of such notification
by the Secretary General.

Article 6 - Relationship to the Convention

As between the States Parties the provisions of Articles 1 and 5 of this Protocol shall be regarded as additional articles to
the Convention and all the provisions of the Convention shall
apply accordingly.

Article 7 - Signature and ratification

The Protocol shall be open for signature by the member States
of the Council of Europe, signatories to the Convention. It
shall be subject to ratification, acceptance or approval. A
member State of the Council of Europe may not ratify, accept or
approve this Protocol unless it has, simultaneously or
previously, ratified the Convention. Instruments of
ratification, acceptance or approval shall be deposited with
the Secretary General of the Council of Europe.

Article 8 - Entry into force
1. This Protocol shall enter into force on the first day of the
month following the date on which five member States of the
Council of Europe have expressed their consent to be bound by
the Protocol in accordance with the provisions of Article 7.
2. In respect of any member State which subsequently expresses
its consent to be bound by it, the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following the date of the
deposit of the instrument of ratification, acceptance or
approval.

Article 9 - Depositary functions

The Secretary General of the Council of Europe shall notify the
member States of the Council of:

a) any signature;

b) the deposit of any instrument of ratification, acceptance or
approval;

c) any date of entry into force of this Protocol in accordance
with Articles 5 and 8;

d) any other act, notification or communication relating to
this Protocol.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised
thereto, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 28th day of April 1983, in English and
in French, both texts being equally authentic, in a single copy
which shall be deposited in the archives of the Council of
Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall
transmit certified copies to each member State of the Council
of Europe.

Protocol No. 7 to the Convention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms

The member States of the Council of Europe signatory hereto,
Being resolved to take further steps to ensure the collective
enforcement of certain rights and freedoms by means of the
Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental
Freedoms signed at Rome on 4 November 1950 (hereinafter
referred to as "the Convention"),
Have agreed as follows:

Article 1 - Procedural safeguards relating to expulsion of
aliens
1. An alien lawfully resident in the territory of a State shall
not be expelled therefrom except in pursuance of a decision
reached in accordance with law and shall be allowed:

a) to submit reasons against his expulsion,
b) to have his case reviewed, and

c) to be represented for these purposes before the competent
authority or a person or persons designated by that authority.
2. An alien may be expelled before the exercise of his rights
under paragraph 1.a, b and c of this Article, when such
expulsion is necessary in the interests of public order or is
grounded on reasons of national security.

Article 2 - Right of appeal in criminal matters
1. Everyone convicted of a criminal offence by a tribunal shall
have the right to have his conviction or sentence reviewed by a
higher tribunal. The exercise of this right, including the
grounds on which it may be exercised, shall be governed by law.
2. This right may be subject to exceptions in regard to
offences of a minor character, as prescribed by law, or in
cases in which the person concerned was tried in the first
instance by the highest tribunal or was convicted following an
appeal against acquittal.

Article 3 - Compensation for wrongful conviction

When a person has by a final decision been convicted of a
criminal offence and when subsequently his conviction has been
reversed, or he has been pardoned, on the ground that a new or
newly discovered fact shows conclusively that there has been a
miscarriage of justice, the person who has suffered punishment
as a result of such conviction shall be compensated according
to the law or the practice of the State concerned, unless it is
proved that the non-disclosure of the unknown fact in time is
wholly or partly attributable to him.

Article 4 - Right not to be tried or punished twice
1. No one shall be liable to be tried or punished again in
criminal proceedings under the jurisdiction of the same State
for an offence for which he has already been finally acquitted
or convicted in accordance with the law and penal procedure of
that State.
2. The provisions of the preceding paragraph shall not prevent
the reopening of the case in accordance with the law and penal
procedure of the State concerned, if there is evidence of new
or newly discovered facts, or if there has been a fundamental
defect in the previous proceedings, which could affect the
outcome of the case.
3. No derogation from this Article shall be made under Article 15 of the Convention.

Article 5 - Equality between spouses

Spouses shall enjoy equality of rights and responsibilities of
a private law character between them, and in their relations
with their children, as to marriage, during marriage and in the
event of its dissolution. This Article shall not prevent States
from taking such measures as are necessary in the interests of
the children.

Article 6 - Territorial application
1. Any State may at the time of signature or when depositing
its instrument of ratification, acceptance or approval, specify
the territory or territories to which the Protocol shall apply
and state the extent to which it undertakes that the provisions
of this Protocol shall apply to such territory or territories.
2. Any State may at any later date, by a declaration addressed
to the Secretary General of the Council of Europe, extend the
application of this Protocol to any other territory specified
in the declaration. In respect of such territory the Protocol
shall enter into force on the first day of the month following
the expiration of a period of two months after the date of
receipt by the Secretary General of such declaration.
3. Any declaration made under the two preceding paragraphs may,
in respect of any territory specified in such declaration, be
withdrawn or modified by a notification addressed to the
Secretary General. The withdrawal or modification shall become
effective on the first day of the month following the
expiration of a period of two months after the date of receipt
of such notification by the Secretary General.
4. A declaration made in accordance with this Article shall be
deemed to have been made in accordance with paragraph 1 of
Article 56 of the Convention.
5. The territory of any State to which this Protocol applies by
virtue of ratification, acceptance or approval by that State,
and each territory to which this Protocol is applied by virtue
of a declaration by that State under this Article, may be
treated as separate territories for the purpose of the
reference in Article 1 to the territory of a State.
6. Any State which has made a declaration in accordance with
paragraph 1 or 2 of this Article may at any time thereafter
declare on behalf of one or more of the territories to which
the declaration relates that it accepts the competence of the
Court to receive applications from individuals, nongovernmental
organisations or groups of individuals as provided in Article 34 of the Convention in respect of articles 1 to 5 of this
Protocol.

Article 7 - Relationship to the Convention

As between the States Parties, the provisions of Article 1 to 6 of this Protocol shall be regarded as additional Articles to
the Convention, and all the provisions of the Convention shall
apply accordingly.

Article 8 - Signature and ratification

This Protocol shall be open for signature by member States of
the Council of Europe which have signed the Convention. It is
subject to ratification, acceptance or approval. A member State
of the Council of Europe may not ratify, accept or approve this
Protocol without previously or simultaneously ratifying the
Convention. Instruments of ratification, acceptance or approval
shall be deposited with the Secretary General of the Council of
Europe.

Article 9 - Entry into force
1. This Protocol shall enter into force on the first day of the
month following the expiration of a period of two months after
the date on which seven member States of the Council of Europe
have expressed their consent to be bound by the Protocol in
accordance with the provisions of Article 8.
2. In respect of any member State which subsequently expresses
its consent to be bound by it, the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following the expiration of
a period of two months after the date of the deposit of the
instrument of ratification, acceptance or approval.

Article 10 - Depositary functions

The Secretary General of the Council of Europe shall notify all
the member States of the Council of Europe of:

a) any signature;

b) the deposit of any instrument of ratification, acceptance or
approval;

c) any date of entry into force of this Protocol in accordance
with Articles 6 and 9;

d) any other act, notification or declaration relating to this
Protocol.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised
thereto, have signed this Protocol.

Done at Strasbourg, this 22nd day of November 1984, in English
and French, both texts being equally authentic, in a single
copy which shall be deposited in the archives of the Council of
Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall
transmit certified copies to each member State of the Council
of Europe.

Protocol No. 13 to the Convention for the Protection of Human
Rights and Fundamental Freedoms, concerning the abolition of
the death penalty in all circumstances

The member States of the Council of Europe signatory hereto,
Convinced that everyone's right to life is a basic value in a
democratic society and that the abolition of the death penalty
is essential for the protection of this right and for the full
recognition of the inherent dignity of all human beings;

Wishing to strengthen the protection of the right to life
guaranteed by the Convention for the Protection of Human Rights
and Fundamental Freedoms signed at Rome on 4 November 1950 (hereinafter referred to as "the Convention");

Noting that Protocol No. 6 to the Convention, concerning the
Abolition of the Death Penalty, signed at Strasbourg on 28 April 1983, does not exclude the death penalty in respect of
acts committed in time of war or of imminent threat of war;

Being resolved to take the final step in order to abolish the
death penalty in all circumstances,
Have agreed as follows:

Article 1 - Abolition of the death penalty

The death penalty shall be abolished. No one shall be condemned
to such penalty or executed.

Article 2 - Prohibition of derogations

No derogation from the provisions of this Protocol shall be
made under Article 15 of the Convention.

Article 3 - Prohibition of reservations

No reservation may be made under Article 57 of the Convention
in respect of the provisions of this Protocol.

Article 4 - Territorial application

1 Any State may, at the time of signature or when depositing
its instrument of ratification, acceptance or approval, specify
the territory or territories to which this Protocol shall
apply.

2 Any State may at any later date, by a declaration addressed
to the Secretary General of the Council of Europe, extend the
application of this Protocol to any other territory specified
in the declaration. In respect of such territory the Protocol
shall enter into force on the first day of the month following
the expiration of a period of three months after the date of
receipt of such declaration by the Secretary General.

3 Any declaration made under the two preceding paragraphs may,
in respect of any territory specified in such declaration, be
withdrawn or modified by a notification addressed to the
Secretary General. The withdrawal or modification shall become
effective on the first day of the month following the
expiration of a period of three months after the date of
receipt of such notification by the Secretary General.

Article 5 - Relationship to the Convention

As between the States Parties the provisions of Articles 1 to 4 of this Protocol shall be regarded as additional articles to
the Convention, and all the provisions of the Convention shall
apply accordingly.

Article 6 - Signature and ratification

This Protocol shall be open for signature by member States of
the Council of Europe which have signed the Convention. It is
subject to ratification, acceptance or approval. A member State
of the Council of Europe may not ratify, accept or approve this
Protocol without previously or simultaneously ratifying the
Convention. Instruments of ratification, acceptance or approval
shall be deposited with the Secretary General of the Council of
Europe.

Article 7 - Entry into force

1 This Protocol shall enter into force on the first day of the
month following the expiration of a period of three months
after the date on which ten member States of the Council of
Europe have expressed their consent to be bound by the Protocol
in accordance with the provisions of Article 6.

2 In respect of any member State which subsequently expresses
its consent to be bound by it, the Protocol shall enter into
force on the first day of the month following the expiration of
a period of three months after the date of the deposit of the
instrument of ratification, acceptance or approval.

Article 8 - Depositary functions

The Secretary General of the Council of Europe shall notify all
the member States of the Council of Europe of:

a any signature;

b the deposit of any instrument of ratification, acceptance or
approval;

c any date of entry into force of this Protocol in accordance
with Articles 4 and 7;

d any other act, notification or communication relating to this
Protocol.

In witness whereof the undersigned, being duly authorised
thereto, have signed this Protocol.

Done at Vilnius, this 3rd day of May 2002, in English and in
French, both texts being equally authentic, in a single copy
which shall be deposited in the archives of the Council of
Europe. The Secretary General of the Council of Europe shall
transmit certified copies to each member State of the Council
of Europe.

Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés
fondamentales

Les gouvernements signataires, membres du Conseil de l'Europe,
Considérant la Déclaration universelle des Droits de l'Homme,
proclamée par l'Assemblée générale des Nations Unies le 10 décembre 1948 ;

Considérant que cette déclaration tend à assurer la
reconnaissance et l'application universelles et effectives des
droits qui y sont énoncés ;

Considérant que le but du Conseil de l'Europe est de réaliser
une union plus étroite entre ses membres, et que l'un des
moyens d'atteindre ce but est la sauvegarde et le développement
des droits de l'homme et des libertés fondamentales ;

Réaffirmant leur profond attachement à ces libertés
fondamentales qui constituent les assises mêmes de la justice
et de la paix dans le monde et dont le maintien repose
essentiellement sur un régime politique véritablement
démocratique, d'une part, et, d'autre part, sur une conception
commune et un commun respect des droits de l'homme dont ils se
réclament ;

Résolus, en tant que gouvernements d'Etats européens animés
d'un même esprit et possédant un patrimoine commun d'idéal et
de traditions politiques, de respect de la liberté et de
prééminence du droit, à prendre les premières mesures propres à assurer la garantie collective de certains des droits énoncés
dans la Déclaration universelle,
Sont convenus de ce qui suit :

Article 1 - Obligation de respecter les droits de l'homme

Les Hautes Parties contractantes reconnaissent à toute personne
relevant de leur juridiction les droits et libertés définis au
titre I de la présente Convention :

TITRE I - DROITS ET LIBERTÉS

Article 2 - Droit à la vie
1. Le droit de toute personne à la vie est protégé par la loi. La mort ne peut être infligée à quiconque intentionnellement,
sauf en exécution d'une sentence capitale prononcée par un
tribunal au cas où le délit est puni de cette peine par la loi.
2. La mort n'est pas considérée comme infligée en violation de
cet article dans les cas où elle résulterait d'un recours à la
force rendu absolument nécessaire :

a) pour assurer la défense de toute personne contre la violence
illégale ;

b) pour effectuer une arrestation régulière ou pour empêcher
l'évasion d'une personne régulièrement détenue ;

c) pour réprimer, conformément à la loi, une émeute ou une
insurrection.

Article 3 - Interdiction de la torture

Nul ne peut être soumis à la torture ni à des peines ou
traitements inhumains ou dégradants.

Article 4 - Interdiction de l'esclavage et du travail forcé
1. Nul ne peut être tenu en esclavage ni en servitude.
2. Nul ne peut être astreint à accomplir un travail forcé ou
obligatoire.
3. N'est pas considéré comme « travail forcé ou obligatoire » au sens du présent article :

a) tout travail requis normalement d'une personne soumise à la
détention dans les conditions prévues par l'article 5 de la
présente Convention, ou durant sa mise en liberté conditionnelle ;

b) tout service de caractère militaire ou, dans le cas
d'objecteurs de conscience dans les pays où l'objection de
conscience est reconnue comme légitime, à un autre service à la
place du service militaire obligatoire ;

c) tout service requis dans le cas de crises ou de calamités
qui menacent la vie ou le bien-être de la communauté ;

d) tout travail ou service formant partie des obligations
civiques normales.

Article 5 - Droit à la liberté et à la sûreté
1. Toute personne a droit à la liberté et à la sûreté. Nul ne
peut être privé de sa liberté, sauf dans les cas suivants et
selon les voies légales :

a) s'il est détenu régulièrement après condamnation par un
tribunal compétent ;

b) s'il a fait l'objet d'une arrestation ou d'une détention
régulières pour insoumission à une ordonnance rendue,
conformément à la loi, par un tribunal ou en vue de garantir
l'exécution d'une obligation prescrite par la loi ;

c) s'il a été arrêté et détenu en vue d'être conduit devant
l'autorité judiciaire compétente, lorsqu'il y a des raisons
plausibles de soupçonner qu'il a commis une infraction ou qu'il
y a des motifs raisonnables de croire à la nécessité de
l'empêcher de commettre une infraction ou de s'enfuir après
l'accomplissement de celle-ci ;

d) s'il s'agit de la détention régulière d'un mineur, décidée
pour son éducation surveillée ou de sa détention régulière,
afin de le traduire devant l'autorité compétente ;

e) s'il s'agit de la détention régulière d'une personne
susceptible de propager une maladie contagieuse, d'un aliéné,
d'un alcoolique, d'un toxicomane ou d'un vagabond ;

f) s'il s'agit de l'arrestation ou de la détention régulières
d'une personne pour l'empêcher de pénétrer irrégulièrement dans
le territoire, ou contre laquelle une procédure d'expulsion ou
d'extradition est en cours.
2. Toute personne arrêtée doit être informée, dans le plus
court délai et dans une langue qu'elle comprend, des raisons de
son arrestation et de toute accusation portée contre elle.
3. Toute personne arrêtée ou détenue, dans les conditions
prévues au paragraphe 1.c du présent article, doit être
aussitôt traduite devant un juge ou un autre magistrat habilité par la loi à exercer des fonctions judiciaires et a le droit
d'être jugée dans un délai raisonnable, ou libérée pendant la
procédure. La mise en liberté peut être subordonnée à une
garantie assurant la comparution de l'intéressé à l'audience.
4. Toute personne privée de sa liberté par arrestation ou
détention a le droit d'introduire un recours devant un
tribunal, afin qu'il statue à bref délai sur la légalité de sa
détention et ordonne sa libération si la détention est
illégale.
5. Toute personne victime d'une arrestation ou d'une détention
dans des conditions contraires aux dispositions de cet article
a droit à réparation.

Article 6 - Droit à un procès équitable
1. Toute personne a droit à ce que sa cause soit entendue équitablement, publiquement et dans un délai raisonnable, par
un tribunal indépendant et impartial, établi par la loi, qui
décidera, soit des contestations sur ses droits et obligations
de caractère civil, soit du bien-fondé de toute accusation en
matière pénale dirigée contre elle. Le jugement doit être rendu
publiquement, mais l'accès de la salle d'audience peut être
interdit à la presse et au public pendant la totalité ou une
partie du procès dans l'intérêt de la moralité, de l'ordre
public ou de la sécurité nationale dans une société démocratique, lorsque les intérêts des mineurs ou la protection
de la vie privée des parties au procès l'exigent, ou dans la
mesure jugée strictement nécessaire par le tribunal, lorsque
dans des circonstances spéciales la publicité serait de nature à porter atteinte aux intérêts de la justice.
2. Toute personne accusée d'une infraction est présumée
innocente jusqu'à ce que sa culpabilité ait été légalement établie.
3. Tout accusé a droit notamment à :

a) être informé, dans le plus court délai, dans une langue
qu'il comprend et d'une manière détaillée, de la nature et de
la cause de l'accusation portée contre lui ;

b) disposer du temps et des facilités nécessaires à la
préparation de sa défense ;

c) se défendre lui-même ou avoir l'assistance d'un défenseur de
son choix et, s'il n'a pas les moyens de rémunérer un
défenseur, pouvoir être assisté gratuitement par un avocat
d'office, lorsque les intérêts de la justice l'exigent ;

d) interroger ou faire interroger les témoins à charge et
obtenir la convocation et l'interrogation des témoins à décharge dans les mêmes conditions que les témoins à charge ;

e) se faire assister gratuitement d'un interprète, s'il ne
comprend pas ou ne parle pas la langue employée à l'audience.

Article 7 - Pas de peine sans loi
1. Nul ne peut être condamné pour une action ou une omission
qui, au moment où elle a été commise, ne constituait pas une
infraction d'après le droit national ou international. De même
il n'est infligé aucune peine plus forte que celle qui était
applicable au moment où l'infraction a été commise.
2. Le présent article ne portera pas atteinte au jugement et à la punition d'une personne coupable d'une action ou d'une
omission qui, au moment où elle a été commise, était criminelle
d'après les principes généraux de droit reconnus par les
nations civilisées.

Article 8 - Droit au respect de la vie privée et familiale
1. Toute personne a droit au respect de sa vie privée et
familiale, de son domicile et de sa correspondance.
2. Il ne peut y avoir ingérence d'une autorité publique dans
l'exercice de ce droit que pour autant que cette ingérence est
prévue par la loi et qu'elle constitue une mesure qui, dans une
société démocratique, est nécessaire à la sécurité nationale, à la sûreté publique, au bien-être économique du pays, à la
défense de l'ordre et à la prévention des infractions pénales, à la protection de la santé ou de la morale, ou à la protection
des droits et libertés d'autrui.

Article 9 - Liberté de pensée, de conscience et de religion
1. Toute personne a droit à la liberté de pensée, de conscience
et de religion ; ce droit implique la liberté de changer de
religion ou de conviction, ainsi que la liberté de manifester
sa religion ou sa conviction individuellement ou
collectivement, en public ou en privé, par le culte,
l'enseignement, les pratiques et l'accomplissement des rites.
2. La liberté de manifester sa religion ou ses convictions ne
peut faire l'objet d'autres restrictions que celles qui,
prévues par la loi, constituent des mesures nécessaires, dans
une société démocratique, à la sécurité publique, à la
protection de l'ordre, de la santé ou de la morale publiques,
ou à la protection des droits et libertés d'autrui.

Article 10 - Liberté d'expression
1. Toute personne a droit à la liberté d'expression. Ce droit
comprend la liberté d'opinion et la liberté de recevoir ou de
communiquer des informations ou des idées sans qu'il puisse y
avoir ingérence d'autorités publiques et sans considération de
frontière. Le présent article n'empêche pas les Etats de
soumettre les entreprises de radiodiffusion, de cinéma ou de
télévision à un régime d'autorisations.
2. L'exercice de ces libertés comportant des devoirs et des
responsabilités peut être soumis à certaines formalités,
conditions, restrictions ou sanctions prévues par la loi, qui
constituent des mesures nécessaires, dans une société démocratique, à la sécurité nationale, à l'intégrité territoriale ou à la sûreté publique, à la défense de l'ordre
et à la prévention du crime, à la protection de la santé ou de
la morale, à la protection de la réputation ou des droits
d'autrui, pour empêcher la divulgation d'informations
confidentielles ou pour garantir l'autorité et l'impartialité du pouvoir judiciaire.

Article 11 - Liberté de réunion et d'association
1. Toute personne a droit à la liberté de réunion pacifique et à la liberté d'association, y compris le droit de fonder avec
d'autres des syndicats et de s'affilier à des syndicats pour la
défense de ses intérêts.
2. L'exercice de ces droits ne peut faire l'objet d'autres
restrictions que celles qui, prévues par la loi, constituent
des mesures nécessaires, dans une société démocratique, à la
sécurité nationale, à la sûreté publique, à la défense de
l'ordre et à la prévention du crime, à la protection de la
santé ou de la morale, ou à la protection des droits et
libertés d'autrui. Le présent article n'interdit pas que des
restrictions légitimes soient imposées à l'exercice de ces
droits

par les membres des forces armées, de la police ou de
l'administration de l'Etat.

Article 12 - Droit au mariage

A partir de l'âge nubile, l'homme et la femme ont le droit de
se marier et de fonder une famille selon les lois nationales
régissant l'exercice de ce droit.

Article 13 - Droit à un recours effectif

Toute personne dont les droits et libertés reconnus dans la
présente Convention ont été violés, a droit à l'octroi d'un
recours effectif devant une instance nationale, alors même que
la violation aurait été commise par des personnes agissant dans
l'exercice de leurs fonctions officielles.

Article 14 - Interdiction de discrimination

La jouissance des droits et libertés reconnus dans la présente
Convention doit être assurée, sans distinction aucune, fondée
notamment sur le sexe, la race, la couleur, la langue, la
religion, les opinions politiques ou toutes autres opinions,
l'origine nationale ou sociale, l'appartenance à une minorité nationale, la fortune, la naissance ou toute autre situation.

Article 15 - Dérogation en cas d'état d'urgence
1. En cas de guerre ou en cas d'autre danger public menaçant la
vie de la nation, toute Haute Partie contractante peut prendre
des mesures dérogeant aux obligations prévues par la présente
Convention, dans la stricte mesure où la situation l'exige et à la condition que ces mesures ne soient pas en contradiction
avec les autres obligations découlant du droit international.
2. La disposition précédente n'autorise aucune dérogation à l'article 2, sauf pour le cas de décès résultant d'actes
licites de guerre, et aux articles 3, 4 (paragraphe 1) et 7.
3. Toute Haute Partie contractante qui exerce ce droit de
dérogation tient le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe
pleinement informé des mesures prises et des motifs qui les ont
inspirées. Elle doit également informer le Secrétaire Général
du Conseil de l'Europe de la date à laquelle ces mesures ont
cessé d'être en vigueur et les dispositions de la Convention
reçoivent de nouveau pleine application.

Article 16 - Restrictions à l'activité politique des étrangers

Aucune des dispositions des articles 10, 11 et 14 ne peut être
considérée comme interdisant aux Hautes Parties contractantes
d'imposer des restrictions à l'activité politique des étrangers.

Article 17 - Interdiction de l'abus de droit

Aucune des dispositions de la présente Convention ne peut être
interprétée comme impliquant pour un Etat, un groupement ou un
individu, un droit quelconque de se livrer à une activité ou
d'accomplir un acte visant à la destruction des droits ou
libertés reconnus dans la présente Convention ou à des
limitations plus amples de ces droits et libertés que celles
prévues à ladite Convention.

Article 18 - Limitation de l'usage des restrictions aux droits

Les restrictions qui, aux termes de la présente Convention,
sont apportées auxdits droits et libertés ne peuvent être
appliquées que dans le but pour lequel elles ont été prévues.

TITRE II - COUR EUROPÉENNE DES DROITS DE L'HOMME

Article 19 - Institution de la Cour

Afin d'assurer le respect des engagements résultant pour les
Hautes Parties contractantes de la présente Convention et de
ses protocoles, il est institué une Cour européenne des Droits
de l'Homme, ci-dessous nommée « la Cour ». Elle fonctionne de
façon permanente.

Article 20 - Nombre de juges

La Cour se compose d'un nombre de juges égal à celui des Hautes
Parties contractantes.

Article 21 - Conditions

d'exercice des fonctions
1. Les juges doivent jouir de la plus haute considération
morale et réunir les conditions requises pour l'exercice de
hautes fonctions judiciaires ou être des jurisconsultes
possédant une compétence notoire.
2. Les juges siègent à la Cour à titre individuel.
3. Pendant la durée de leur mandat, les juges ne peuvent
exercer aucune activité incompatible avec les exigences
d'indépendance, d'impartialité ou de disponibilité requise par
une activité exercée à plein temps ; toute question soulevée en
application de ce paragraphe est tranchée par la Cour.

Article 22 - Election des juges

Les juges sont élus par l'Assemblée parlementaire au titre de
chaque Haute Partie contractante, à la majorité des voix
exprimées, sur une liste de trois candidats présentés par la
Haute Partie contractante.

Article 23 - Durée du mandat et révocation
1. Les juges sont élus pour une durée de neuf ans. Ils ne sont
pas rééligibles.
2. Le mandat des juges s'achève dès qu'ils atteignent l'âge de 70 ans.
3. Les juges restent en fonction jusqu'à leur remplacement. Ils
continuent toutefois de connaître des affaires dont ils sont
déjà saisis.
4. Un juge ne peut être relevé de ses fonctions que si les
autres juges décident, à la majorité des deux tiers, que ce
juge a cessé de répondre aux conditions requises.

Article 24 - Greffe et rapporteurs
1. La Cour dispose d'un greffe dont les tâches et
l'organisation sont fixées par le règlement de la Cour.
2. Lorsqu'elle siège en formation de juge unique, la Cour est
assistée de rapporteurs qui exercent leurs fonctions sous
l'autorité du président de la Cour. Ils font partie du greffe
de la Cour.

Article 25 - Assemblée plénière

La Cour réunie en Assemblée plénière

a) élit, pour une durée de trois ans, son président et un ou
deux vice-présidents ; ils sont rééligibles ;

b) constitue des Chambres pour une période déterminée ;

c) élit les présidents des Chambres de la Cour, qui sont
rééligibles ;

d) adopte le règlement de la Cour ;

e) élit le greffier et un ou plusieurs greffiers adjoints ;

f) fait toute demande au titre de l'article 26, paragraphe 2.

Article 26 - Formations de juge unique, comités, Chambres et
Grande Chambre
1. Pour l'examen des affaires portées devant elle, la Cour
siège en formations de juge unique, en comités de trois juges,
en Chambres de sept juges et en une Grande Chambre de dix-sept
juges. Les Chambres de la Cour constituent les comités pour une
période déterminée.
2. A la demande de l'Assemblée plénière de la Cour, le Comité des Ministres peut, par une décision unanime et pour une
période déterminée, réduire à cinq le nombre de juges des
Chambres.
3. Un juge siégeant en tant que juge unique n'examine aucune
requête introduite contre la Haute Partie contractante au titre
de laquelle ce juge a été élu.
4. Le juge élu au titre d'une Haute Partie contractante partie
au litige est membre de droit de la Chambre et de la Grande
Chambre. En cas d'absence de ce juge, ou lorsqu'il n'est pas en
mesure de siéger, une personne choisie par le président de la
Cour sur une liste soumise au préalable par cette Partie siège
en qualité de juge.
5. Font aussi partie de la Grande Chambre, le président de la
Cour, les vice-présidents, les présidents des Chambres et
d'autres juges désignés conformément au règlement de la Cour. Quand l'affaire est déférée à la Grande Chambre en vertu de
l'article 43, aucun juge de la Chambre qui a rendu l'arrêt ne
peut y siéger, à l'exception du président de la Chambre et du
juge ayant siégé au titre de la Haute Partie contractante
intéressée.

Article 27 - Compétence des juges uniques
1. Un juge unique peut déclarer une requête introduite en vertu
de l'article 34 irrecevable ou la rayer du rôle lorsqu'une
telle décision peut être prise sans examen complémentaire.
2. La décision est définitive.
3. Si le juge unique ne déclare pas une requête irrecevable ou
ne la raye pas du rôle, ce juge la transmet à un comité ou à une Chambre pour examen complémentaire.

Article 28 - Compétence des comités
1. Un comité saisi d'une requête individuelle introduite en
vertu de l'article 34 peut, par vote unanime,
a) la déclarer irrecevable ou la rayer du rôle lorsqu'une telle
décision peut être prise sans examen complémentaire ; ou

b) la déclarer recevable et rendre conjointement un arrêt sur
le fond lorsque la question relative à l'interprétation ou à l'application de la Convention ou de ses Protocoles qui est à l'origine de l'affaire fait l'objet d'une jurisprudence bien établie de la Cour.
2. Les décisions et arrêts prévus au paragraphe 1 sont
définitifs.
3. Si le juge élu au titre de la Haute Partie contractante
partie au litige n'est pas membre du comité, ce dernier peut, à tout moment de la procédure, l'inviter à siéger en son sein en
lieu et place de l'un de ses membres, en prenant en compte tous
facteurs pertinents, y compris la question de savoir si cette
Partie a contesté l'application de la procédure du paragraphe 1.b.

Article 29 - Décisions des Chambres sur la recevabilité et le
fond
1. Si aucune décision n'a été prise en vertu des articles 27 ou 28, ni aucun arrêt rendu en vertu de l'article 28, une Chambre
se prononce sur la recevabilité et le fond des requêtes
individuelles introduites en vertu de l'article 34. La décision
sur la recevabilité peut être prise de façon séparée.
2. Une Chambre se prononce sur la recevabilité et le fond des
requêtes étatiques introduites en vertu de l'article 33. Sauf
décision contraire de la Cour dans des cas exceptionnels, la
décision sur la recevabilité est prise séparément.

Article 30 - Dessaisissement en faveur de la Grande Chambre

Si l'affaire pendante devant une Chambre soulève une question
grave relative à l'interprétation de la Convention ou de ses
protocoles, ou si la solution d'une question peut conduire à une contradiction avec un arrêt rendu antérieurement par la
Cour, la Chambre peut, tant qu'elle n'a pas rendu son arrêt, se
dessaisir au profit de la Grande Chambre, à moins que l'une des
parties ne s'y oppose.

Article 31 - Attributions de la Grande Chambre

La Grande Chambre

a) se prononce sur les requêtes introduites en vertu de
l'article 33 ou de l'article 34 lorsque l'affaire lui a été déférée par la Chambre en vertu de l'article 30 ou lorsque
l'affaire lui a été déférée en vertu de l'article 43 ;

b) se prononce sur les questions dont la Cour est saisie par le
Comité des Ministres en vertu de l'article 46, paragraphe 4 ; et

c) examine les demandes d'avis consultatifs introduites en
vertu de l'article 47.

Article 32 - Compétence de la Cour
1. La compétence de la Cour s'étend à toutes les questions
concernant l'interprétation et l'application de la Convention
et de ses protocoles qui lui seront soumises dans les
conditions prévues par les articles 33, 34, 46 et 47.
2. En cas de contestation sur le point de savoir si la Cour est
compétente, la Cour décide.

Article 33 - Affaires interétatiques

Toute Haute Partie contractante peut saisir la Cour de tout
manquement aux dispositions de la Convention et de ses
protocoles qu'elle croira pouvoir être imputé à une autre Haute
Partie contractante.

Article 34 - Requêtes individuelles

La Cour peut être saisie d'une requête par toute personne
physique, toute organisation non gouvernementale ou tout groupe
de particuliers qui se prétend victime d'une violation par
l'une des Hautes Parties contractantes des droits reconnus dans
la Convention ou ses protocoles. Les Hautes Parties
contractantes s'engagent à n'entraver par aucune mesure
l'exercice efficace de ce droit.

Article 35 - Conditions de recevabilité
1. La Cour ne peut être saisie qu'après l'épuisement des voies
de recours internes, tel qu'il est entendu selon les principes
de droit international généralement reconnus, et dans un délai
de six mois à partir de la date de la décision interne
définitive.
2. La Cour ne retient aucune requête individuelle introduite en
application de l'article 34, lorsque

a) elle est anonyme ; ou

b) elle est essentiellement la même qu'une requête précédemment
examinée par la Cour ou déjà soumise à une autre instance
internationale d'enquête ou de règlement, et si elle ne
contient pas de faits nouveaux.
3. La Cour déclare irrecevable toute requête individuelle
introduite en application de l'article 34 lorsqu'elle estime :

a) que la requête est incompatible avec les dispositions de la
Convention ou de ses Protocoles, manifestement mal fondée ou
abusive ; ou

b) que le requérant n'a subi aucun préjudice important, sauf si
le respect des droits de l'homme garantis par la Convention et
ses Protocoles exige un examen de la requête au fond et à condition de ne rejeter pour ce motif aucune affaire qui n'a
pas été dûment examinée par un tribunal interne.
4. La Cour rejette toute requête qu'elle considère comme
irrecevable par application du présent article. Elle peut
procéder ainsi à tout stade de la procédure.

Article 36 - Tierce intervention
1. Dans toute affaire devant une Chambre ou la Grande Chambre,
une Haute Partie contractante dont un ressortissant est
requérant a le droit de présenter des observations écrites et
de prendre part aux audiences.
2. Dans l'intérêt d'une bonne administration de la justice, le
président de la Cour peut inviter toute Haute Partie
contractante qui n'est pas partie à l'instance ou toute
personne intéressée autre que le requérant à présenter des
observations écrites ou à prendre part aux audiences.
3. Dans toute affaire devant une Chambre ou la Grande Chambre,
le Commissaire aux Droits de l'Homme du Conseil de l'Europe
peut présenter des observations écrites et prendre part aux
audiences.

Article 37 - Radiation
1. A tout moment de la procédure, la Cour peut décider de rayer
une requête du rôle lorsque les circonstances permettent de
conclure

a) que le requérant n'entend plus la maintenir ; ou

b) que le litige a été résolu ; ou

c) que, pour tout autre motif dont la Cour constate
l'existence, il ne se justifie plus de poursuivre l'examen de
la requête.

Toutefois, la Cour poursuit l'examen de la requête si le
respect des droits de l'homme garantis par la Convention et ses
protocoles l'exige.
2. La Cour peut décider la réinscription au rôle d'une requête
lorsqu'elle estime que les circonstances le justifient.

Article 38 - Examen contradictoire de l'affaire

La Cour examine l'affaire de façon contradictoire avec les
représentants des parties et, s'il y a lieu, procède à une
enquête pour la conduite efficace de laquelle les Hautes
Parties contractantes intéressées fourniront toutes facilités
nécessaires

Article 39 - Règlements amiables
1. A tout moment de la procédure, la Cour peut se mettre à la
disposition des intéressés en vue de parvenir à un règlement
amiable de l'affaire s'inspirant du respect des droits de
l'homme tels que les reconnaissent la Convention et ses
Protocoles.
2. La procédure décrite au paragraphe 1 est confidentielle.
3. En cas de règlement amiable, la Cour raye l'affaire du rôle
par une décision qui se limite à un bref exposé des faits et de
la solution adoptée.
4. Cette décision est transmise au Comité des Ministres qui
surveille l'exécution des termes du règlement amiable tels
qu'ils figurent dans la décision.

Article 40 - Audience publique et accès aux documents
1. L'audience est publique à moins que la Cour n'en décide
autrement en raison de circonstances exceptionnelles.
2. Les documents déposés au greffe sont accessibles au public à moins que le président de la Cour n'en décide autrement.

Article 41 - Satisfaction équitable

Si la Cour déclare qu'il y a eu violation de la Convention ou
de ses protocoles, et si le droit interne de la Haute Partie
contractante ne permet d'effacer qu'imparfaitement les
conséquences de cette violation, la Cour accorde à la partie
lésée, s'il y a lieu, une satisfaction équitable.

Article 42 - Arrêts des Chambres

Les arrêts des Chambres deviennent définitifs conformément aux
dispositions de l'article 44, paragraphe 2.

Article 43 - Renvoi devant la Grande Chambre
1. Dans un délai de trois mois à compter de la date de l'arrêt
d'une Chambre, toute partie à l'affaire peut, dans des cas
exceptionnels, demander le renvoi de l'affaire devant la Grande
Chambre.
2. Un collège de cinq juges de la Grande Chambre accepte la
demande si l'affaire soulève une question grave relative à l'interprétation ou à l'application de la Convention ou de ses
protocoles, ou encore une question grave de caractère général.
3. Si le collège accepte la demande, la Grande Chambre se
prononce sur l'affaire par un arrêt.

Article 44 - Arrêts définitifs
1. L'arrêt de la Grande Chambre est définitif.
2. L'arrêt d'une Chambre devient définitif

a) lorsque les parties déclarent qu'elles ne demanderont pas le
renvoi de l'affaire devant la Grande Chambre ; ou

b) trois mois après la date de l'arrêt, si le renvoi de
l'affaire devant la Grande Chambre n'a pas été demandé ; ou

c) lorsque le collège de la Grande Chambre rejette la demande
de renvoi formulée en application de l'article 43.
3. L'arrêt définitif est publié.

Article 45 - Motivation des arrêts et décisions
1. Les arrêts, ainsi que les décisions déclarant des requêtes
recevables ou irrecevables, sont motivés.
2. Si l'arrêt n'exprime pas en tout ou en partie l'opinion
unanime des juges, tout juge a le droit d'y joindre l'exposé de
son opinion séparée.

Article 46 - Force obligatoire et exécution des arrêts
1. Les Hautes Parties contractantes s'engagent à se conformer
aux arrêts définitifs de la Cour dans les litiges auxquels
elles sont parties.
2. L'arrêt définitif de la Cour est transmis au Comité des
Ministres qui en surveille l'exécution.
3. Lorsque le Comité des Ministres estime que la surveillance
de l'exécution d'un arrêt définitif est entravée par une
difficulté d'interprétation de cet arrêt, il peut saisir la
Cour afin qu'elle se prononce sur cette question
d'interprétation. La décision de saisir la Cour est prise par
un vote à la majorité des deux tiers des représentants ayant le
droit de siéger au Comité.
4. Lorsque le Comité des Ministres estime qu'une Haute Partie
contractante refuse de se conformer à un arrêt définitif dans
un litige auquel elle est partie, il peut, après avoir mis en
demeure cette Partie et par décision prise par un vote à la
majorité des deux tiers des représentants ayant le droit de
siéger au Comité, saisir la Cour de la question du respect par
cette Partie de son obligation au regard du paragraphe 1.
5. Si la Cour constate une violation du paragraphe 1, elle
renvoie l'affaire au Comité des Ministres afin qu'il examine
les mesures à prendre. Si la Cour constate qu'il n'y a pas eu
violation du paragraphe 1, elle renvoie l'affaire au Comité des
Ministres, qui décide de clore son examen.

Article 47 - Avis consultatifs
1. La Cour peut, à la demande du Comité des Ministres, donner
des avis consultatifs sur des questions juridiques concernant
l'interprétation de la Convention et de ses protocoles.
2. Ces avis ne peuvent porter ni sur les questions ayant trait
au contenu ou à l'étendue des droits et libertés définis au
titre I de la Convention et dans les protocoles ni sur les
autres questions dont la Cour ou le Comité des Ministres
pourraient avoir à connaître par suite de l'introduction d'un
recours prévu par la Convention.
3. La décision du Comité des Ministres de demander un avis à la
Cour est prise par un vote à la majorité des représentants
ayant le droit de siéger au Comité.

Article 48 - Compétence consultative de la Cour

La Cour décide si la demande d'avis consultatif présentée par
le Comité des Ministres relève de sa compétence telle que
définie par l'article 47.

Article 49 - Motivation des avis consultatifs
1. L'avis de la Cour est motivé.
2. Si l'avis n'exprime pas en tout ou en partie l'opinion
unanime des juges, tout juge a le droit d'y joindre l'exposé de
son opinion séparée.
3. L'avis de la Cour est transmis au Comité des Ministres.

Article 50 - Frais de fonctionnement de la Cour

Les frais de fonctionnement de la Cour sont à la charge du
Conseil de l'Europe.

Article 51 - Privilèges et immunités des juges

Les juges jouissent, pendant l'exercice de leurs fonctions, des
privilèges et immunités prévus à l'article 40 du Statut du
Conseil de l'Europe et dans les accords conclus au titre de cet
article.

TITRE III - DISPOSITIONS DIVERSES

Article 52 - Enquêtes du Secrétaire Général

Toute Haute Partie contractante fournira sur demande du
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe les explications
requises sur la manière dont son droit interne assure
l'application effective de toutes les dispositions de cette
Convention.

Article 53 - Sauvegarde des droits de l'homme reconnus

Aucune des dispositions de la présente Convention ne sera
interprétée comme limitant ou portant atteinte aux droits de
l'homme et aux libertés fondamentales qui pourraient être
reconnus conformément aux lois de toute Partie contractante ou à toute autre Convention à laquelle cette Partie contractante
est partie.

Article 54 - Pouvoirs du Comité des Ministres

Aucune disposition de la présente Convention ne porte atteinte
aux pouvoirs conférés au Comité des Ministres par le Statut du
Conseil de l'Europe.

Article 55 - Renonciation à d'autres modes de règlement des
différends

Les Hautes Parties contractantes renoncent réciproquement, sauf
compromis spécial, à se prévaloir des traités, conventions ou
déclarations existant entre elles, en vue de soumettre, par
voie de requête, un différend né de l'interprétation ou de
l'application de la présente Convention à un mode de règlement
autre que ceux prévus par ladite Convention.

Article 56 - Application territoriale
1. Tout Etat peut, au moment de la ratification ou à tout autre
moment par la suite, déclarer, par notification adressée au
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe, que la présente
Convention s'appliquera, sous réserve du paragraphe 4 du
présent article, à tous les territoires ou à l'un quelconque
des territoires dont il assure les relations internationales.
2. La Convention s'appliquera au territoire ou aux territoires
désignés dans la notification à partir du trentième jour qui
suivra la date à laquelle le Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe aura reçu cette notification.
3. Dans lesdits territoires les dispositions de la présente
Convention seront appliquées en tenant compte des nécessités
locales.
4. Tout Etat qui a fait une déclaration conformément au premier
paragraphe de cet article, peut, à tout moment par la suite,
déclarer relativement à un ou plusieurs des territoires visés
dans cette déclaration qu'il accepte la compétence de la Cour
pour connaître des requêtes de personnes physiques,
d'organisations non gouvernementales ou de groupes de
particuliers, comme le prévoit l'article 34 de la Convention.

Article 57 - Réserves
1. Tout Etat peut, au moment de la signature de la présente
Convention ou du dépôt de son instrument de ratification,
formuler une réserve au sujet d'une disposition particulière de
la Convention, dans la mesure où une loi alors en vigueur sur
son territoire n'est pas conforme à cette disposition. Les
réserves de caractère général ne sont pas autorisées aux termes
du présent article.
2. Toute réserve émise conformément au présent article comporte
un bref exposé de la loi en cause.

Article 58 - Dénonciation
1. Une Haute Partie contractante ne peut dénoncer la présente
Convention qu'après l'expiration d'un délai de cinq ans à partir de la date d'entrée en vigueur de la Convention à son égard et moyennant un préavis de six mois, donné par une
notification adressée au Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe, qui en informe les autres Parties contractantes.
2. Cette dénonciation ne peut avoir pour effet de délier la
Haute Partie contractante intéressée des obligations contenues
dans la présente Convention en ce qui concerne tout fait qui,
pouvant constituer une violation de ces obligations, aurait été accompli par elle antérieurement à la date à laquelle la
dénonciation produit effet.
3. Sous la même réserve cesserait d'être Partie à la présente
Convention toute Partie contractante qui cesserait d'être
membre du Conseil de l'Europe.
4. La Convention peut être dénoncée conformément aux
dispositions des paragraphes précédents en ce qui concerne tout
territoire auquel elle a été déclarée applicable aux termes de
l'article 56.

Article 59 - Signature et ratification
1. La présente Convention est ouverte à la signature des
membres du Conseil de l'Europe. Elle sera ratifiée. Les
ratifications seront déposées près le Secrétaire Général du
Conseil de l'Europe.
2. L'Union européenne peut adhérer à la présente Convention.
3. La présente Convention entrera en vigueur après le dépôt de
dix instruments de ratification.
4. Pour tout signataire qui la ratifiera ultérieurement, la
Convention entrera en vigueur dès le dépôt de l'instrument de
ratification.
5. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera à tous les membres du Conseil de l'Europe l'entrée en vigueur de
la Convention, les noms des Hautes Parties contractantes qui
l'auront ratifiée, ainsi que le dépôt de tout instrument de
ratification intervenu ultérieurement.

Fait à Rome, le 4 novembre 1950, en français et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui
sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera des
copies certifiées conformes à tous les signataires.

Protocole additionnel a la Convention de Sauvegarde des Droits
de l'Homme et des Libertes fondamentales

Les gouvernements signataires, membres du Conseil de l'Europe,
Résolus à prendre des mesures propres à assurer la garantie
collective de droits et libertés autres que ceux qui figurent
déjà dans le titre I de la Convention de sauvegarde des Droits
de l'Homme et des Libertés fondamentales, signée à Rome le 4 novembre 1950 (ci-après dénommée "la Convention"),
Sont convenus de ce qui suit:

Article 1 - Protection de la propriété

Toute personne physique ou morale a droit au respect de ses
biens. Nul ne peut être privé de sa propriété que pour cause
d'utilité publique et dans les conditions prévues par la loi et
les principes généraux du droit international.

Les dispositions précédentes ne portent pas atteinte au droit
que possèdent les Etats de mettre en vigueur les lois qu'ils
jugent nécessaires pour réglementer l'usage des biens
conformément à l'intérêt général ou pour assurer le paiement
des impôts ou d'autres contributions ou des amendes.

Article 2 - Droit à l'instruction

Nul ne peut se voir refuser le droit à l'instruction. L'Etat,
dans l'exercice des fonctions qu'il assumera dans le domaine de
l'éducation et de l'enseignement, respectera le droit des
parents d'assurer cette éducation et cet enseignement
conformément à leurs convictions religieuses et philosophiques.

Article 3 - Droit à des élections libres

Les Hautes Parties contractantes s'engagent à organiser, à des
intervalles raisonnables, des élections libres au scrutin
secret, dans les conditions qui assurent la libre expression de
l'opinion du peuple sur le choix du corps législatif.

Article 4 - Application territoriale

Toute Haute Partie contractante peut, au moment de la signature
ou de la ratification du présent protocole ou à tout moment par
la suite, communiquer au Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe une déclaration indiquant la mesure dans laquelle elle
s'engage à ce que les dispositions du présent protocole
s'appliquent à tels territoires qui sont désignés dans ladite
déclaration et dont elle assure les relations internationales.

Toute Haute Partie contractante qui a communiqué une
déclaration en vertu du paragraphe précédent peut, de temps à autre, communiquer une nouvelle déclaration modifiant les
termes de toute déclaration antérieure ou mettant fin à l'application des dispositions du présent protocole sur un
territoire quelconque.

Une déclaration faite conformément au présent article sera
considérée comme ayant été faite conformément au paragraphe 1 de l'article 56 de la Convention.

Article 5 - Relations avec la Convention

Les Hautes Parties contractantes considéreront les articles 1, 2, 3 et 4 de ce protocole comme des articles additionnels à la
Convention et toutes les dispositions de la Convention
s'appliqueront en conséquence.

Article 6 - Signature et ratification

Le présent protocole est ouvert à la signature des membres du
Conseil de l'Europe, signataires de la Convention; il sera
ratifié en même temps que la Convention ou après la
ratification de celleci. Il entrera en vigueur après le dépôt
de dix instruments de ratification. Pour tout signataire qui le
ratifiera ultérieurement, le protocole entrera en vigueur dès
le dépôt de l'instrument de ratification.

Les instruments de ratification seront déposés près le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe qui notifiera à tous
les membres les noms de ceux qui l'auront ratifié.

Fait à Paris, le 20 mars 1952, en français et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui
sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera copie
certifiée conforme à chacun des gouvernements signataires.

Protocole no 4 à la Convention de Sauvegarde des Droits de
l'Homme et des Libertés fondamentales reconnaissant certains
droits et libertés autres que ceux figurant déjà dans la
Convention et dans le premier Protocole additionnel à la
Convention

Les gouvernements signataires, membres du Conseil de l'Europe,
Résolus à prendre des mesures propres à assurer la garantie
collective de droits et libertés autres que ceux qui figurent
déjà dans le titre I de la Convention de sauvegarde des Droits
de l'Homme et des Libertés fondamentales, signée à Rome le 4 novembre 1950 (ci-après dénommée "la Convention") et dans les
articles 1 à 3 du premier Protocole additionnel à la
Convention, signé à Paris le 20 mars 1952,
Sont convenus de ce qui suit:

Article 1 - Interdiction de l'emprisonnement pour dette

Nul ne peut être privé de sa liberté pour la seule raison qu'il
n'est pas en mesure d'exécuter une obligation contractuelle.

Article 2 - Liberté de circulation
1. Quiconque se trouve régulièrement sur le territoire d'un
Etat a le droit d'y circuler librement et d'y choisir librement
sa résidence.
2. Toute personne est libre de quitter n'importe quel pays, y
compris le sien.
3. L'exercice de ces droits ne peut faire l'objet d'autres
restrictions que celles qui, prévues par la loi, constituent
des mesures nécessaires, dans une société démocratique, à la
sécurité nationale, à la sûreté publique, au maintien de
l'ordre public, à la prévention des infractions pénales, à la
protection de la santé ou de la morale, ou à la protection des
droits et libertés d'autrui.
4. Les droits reconnus au paragraphe 1 peuvent également, dans
certaines zones déterminées, faire l'objet de restrictions qui,
prévues par la loi, sont justifiées par l'intérêt public dans
une société démocratique.

Article 3 - Interdiction de l'expulsion des nationaux
1. Nul ne peut être expulsé, par voie de mesure individuelle ou
collective, du territoire de l'Etat dont il est le
ressortissant.
2. Nul ne peut être privé du droit d'entrer sur le territoire
de l'Etat dont il est le ressortissant.

Article 4 - Interdiction des expulsions collectives d'étrangers

Les expulsions collectives d'étrangers sont interdites.

Article 5 - Application territoriale
1. Toute Haute Partie contractante peut, au moment de la
signature ou de la ratification du présent Protocole ou à tout
moment par la suite, communiquer au Secrétaire Général du
Conseil de l'Europe une déclaration indiquant la mesure dans
laquelle elle s'engage à ce que les dispositions du présent
Protocole s'appliquent à tels territoires qui sont désignés
dans ladite déclaration et dont elle assure les relations
internationales.
2. Toute Haute Partie contractante qui a communiqué une
déclaration en vertu du paragraphe précédent peut, de temps à autre, communiquer une nouvelle déclaration modifiant les
termes de toute déclaration antérieure ou mettant fin à l'application des dispositions du présent Protocole sur un
territoire quelconque.
3. Une déclaration faite conformément au présent article sera
considérée comme ayant été faite conformément au paragraphe 1 de l'article 56 de la Convention.
4. Le territoire de tout Etat auquel le présent Protocole
s'applique en vertu de sa ratification ou de son acceptation
par ledit Etat, et chacun des territoires aux quels le
Protocole s'app- lique en vertu d'une déclaration souscrite par
ledit Etat conformément au présent article, seront considérés
comme des territoires distincts aux fins des références au
territoire d'un Etat faites par les articles 2 et 3.
5. Tout Etat qui a fait une déclaration conformément au
paragraphe 1 ou 2 du présent article peut, à tout moment par la
suite, déclarer relativement à un ou plusieurs des territoires
visés dans cette déclaration qu'il accepte la compétence de la
Cour pour connaître des requêtes de personnes physiques,
d'organisations non gouvernementales ou de groupes de
particuliers, comme le prévoit l'article 34 de la Convention,
au titre des articles 1 à 4 du présent Protocole ou de certains
d'entre eux.

Article 6 - Relations avec la Convention

Les Hautes Parties contractantes considéreront les articles 1 à 5 de ce Protocole comme des articles additionnels à la
Convention et toutes les dispositions de la Convention
s'appliqueront en conséquence.

Article 7 - Signature et ratification
1. Le présent Protocole est ouvert à la signature des membres
du Conseil de l'Europe, signataires de la Convention; il sera
ratifié en même temps que la Convention ou après la
ratification de celle-ci. Il entrera en vigueur après le dépôt
de cinq instruments de ratification. Pour tout signataire qui
le ratifiera ultérieurement, le Protocole entrera en vigueur
dès le dépôt de l'instrument de ratification.
2. Les instruments de ratification seront déposés près le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe qui notifiera à tous
les membres les noms de ceux qui l'auront ratifié.

En foi de quoi, les soussignés, dûment autorisés à cet effet,
ont signé le présent Protocole.

Fait à Strasbourg, le 16 septembre 1963, en français et en
anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul
exemplaire qui sera déposé dans les archives du Conseil de
l'Europe. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en
communiquera copie certifiée conforme à chacun des Etas
signataires.

Protocole no 6 à la Convention de Sauvegarde des Droits de
l'Homme et des Libertés fondamentales, concernant l'abolition
de la peine de mort

Les Etats membes du Conseil de l'Europe, signataires du présent
Protocole à la Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme
et des Libertés fondamentales, signée à Rome le 4 novembre 1950 (ci-après dénommée "la Convention"),
Considérant que les développements intervenus dans plusieurs
Etats membres du Conseil de l'Europe expriment une tendance
générale en faveur de l'abolition de la peine de mort,
Sont convenus de ce qui suit:

Article 1 - Abolition de la peine de mort

La peine de mort est abolie. Nul ne peut être condamné à une
telle peine ni exécuté.

Article 2 - Peine de mort en temps de guerre

Un Etat peut prévoir dans sa législation la peine de mort pour
des actes commis en temps de guerre ou de danger imminent de
guerre; une telle peine ne sera appliquée que dans les cas
prévus par cette législation et conformément à ses
dispositions. Cet Etat communiquera au Secrétaire Général du
Conseil de l'Europe les dispositions afférentes de la
législation en cause.

Article 3 - Interdiction de dérogations

Aucune dérogation n'est autorisée aux dispositions du présent
Protocole au titre de l'article 15 de la Convention.

Article 4 - Interdiction de réserves

Aucune réserve n'est admise aux dispositions du présent
Protocole en vertu de l'article 57 de la Convention.

Article 5 - Application territoriale
1. Tout Etat peut, au moment de la signature ou au moment du
dépôt de son instrument de ratification, d'acceptation ou
d'approbation, désigner le ou les territoires auxquels s'appli- quera le présent Protocole.
2. Tout Etat peut, à tout autre moment par la suite, par une
déclaration adressée au Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe, étendre l'application du présent Protocole à tout
autre territoire désigné dans la déclaration. Le Protocole
entrera en vigueur à l'égard de ce territoire le premier jour
du mois qui suit la date de réception de la déclaration par le
Secrétaire Général.
3. Toute déclaration faite en vertu des deux paragraphes
précédents pourra être retirée, en ce qui concerne tout
territoire désigné dans cette déclaration, par notification
adressée au Secrétaire Général. Le retrait prendra effet le
premier jour du mois qui suit la date de réception de la
notification par le Secrétaire Général.

Article 6 - Relations avec la Convention

Les Etats Parties considèrent les articles 1 à 5 du présent
Protocole comme des articles additionnels à la Convention et
toutes les dispositions de la Convention s'appliquent en
conséquence.

Article 7 - Signature et ratification

Le présent Protocole est ouvert à la signature des Etats
membres du Conseil de l'Europe, signataires de la Convention. Il sera soumis à ratification, acceptation ou approbation. Un
Etat membre du Conseil de l'Europe ne pourra ratifier, accepter
ou approuver le présent Protocole sans avoir simultanément ou
antérieurement ratifié la Convention. Les instruments de
ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés
près le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 8 - Entrée en vigueur
1. Le présent Protocole entrera en vigueur le premier jour du
mois qui suit la date à laquelle cinq Etats membres du Conseil
de l'Europe auront exprimé leur consentement à être liés

par le Protocole conformément aux dispositions de l'article 7.
2. Pour tout Etat membre qui exprimera ultérieurement son
consentement à être lié par le Protocole, celui-ci entrera en
vigueur le premier jour du mois qui suit la date du dépôt de
l'instrument de ratification, d'acceptation ou d'approbation.

Article 9 - Fonctions du dépositaire

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera aux Etas
membres du Conseil:

a) toute signature;

b) le dépôt de tout instrument de ratification, d'acceptation
ou d'approbation;

c) toute date d'entrée en vigueur du présent Protocole
conformément à ses articles 5 et 8;

d) tout autre acte, notification ou communication ayant trait
au présent Protocole.

En foi de quoi, les soussignés, dûment autorisés à cet effet,
ont signé le présent Protocole.

Fait à Strasbourg, le 28 avril 1983, en français et en anglais,
les deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire,
qui sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera copie
certifiée conforme à chacun des Etats membres du Conseil de
l'Europe.

Protocole no 7 à la Convention de Sauvegarde des Droits de
l'Homme et des Libertés fondamentales

Les Etats membres du Conseil de l'Europe, signataires du
présent Protocole,
Résolus à prendre de nouvelles mesures propres à assurer la
garantie collective de certains droits et libertés par la
Convention de Sauvegarde des Droits de l'Homme et des Libertés
fondamentales, signée à Rome le 4 novembre 1950 (ci-après
dénommée "la Convention"),
Sont convenus de ce qui suit:

Article 1 - Garanties procédurales en cas d'expulsion
d'étrangers
1. Un étranger résidant régulièrement sur le territoire d'un
Etat ne peut en être expulsé qu'en exécution d'une décision
prise conformément à la loi et doit pouvoir:

a) faire valoir les raisons qui militent contre son expulsion,
b) faire examiner son cas, et

c) se faire représenter à ces fins devant l'autorité compétente
ou une ou plusieurs personnes désignées par cette autorité.
2. Un étranger peut être expulsé avant l'exercice des droits énumérés au paragraphe 1.a, b et c de cet article lorsque cette
expulsion est nécessaire dans l'intérêt de l'ordre public ou
est basée sur des motifs de sécurité nationale.

Article 2 - Droit à un double degré de juridiction en matière
pénale
1. Toute personne déclarée coupable d'une infraction pénale par
un tribunal a le droit de faire examiner par une juridiction
supérieure la déclaration de culpabilité ou la condamnation. L'exercice de ce droit, y compris les motifs pour lesquels il
peut être exercé, sont régis par la loi.
2. Ce droit peut faire l'objet d'exceptions pour des
infractions mineures telles qu'elles sont définies par la loi
ou lorsque l'intéressé a été jugé en première instance par la
plus haute juridiction ou a été déclaré coupable et condamné à la suite d'un recours contre son acquittement.

Article 3 - Droit d'indemnisation en cas d'erreur judiciaire

Lorsqu'une condamnation pénale définitive est ultérieurement
annulée, ou lorsque la grâce est accordée, parce qu'un fait
nouveau ou nouvellement révélé prouve qu'il s'est produit une
erreur judiciaire, la personne qui a subi une peine en raison
de cette condamnation est indemnisée, conformément à la loi ou à l'usage en vigueur dans l'Etat concerné, à moins qu'il ne
soit prouvé que la non-révélation en temps utile du fait
inconnu lui est imputable en tout ou en partie.

Article 4 - Droit à ne pas être jugé ou puni deux fois
1. Nul ne peut être poursuivi ou puni pénalement par les
juridictions du même Etat en raison d'une infraction pour
laquelle il a déjà été acquitté ou condamné par un jugement
définitif conformément à la loi et à la procédure pénale de cet
Etat.
2. Les dispositions du paragraphe précédent n'empêchent pas la
réouverture du procès, conformément à la loi et à la procédure
pénale de l'Etat concerné, si des faits nouveaux ou
nouvellement révélés ou un vice fondamental dans la procédure
précédente sont de nature à affecter le jugement intervenu.
3. Aucune dérogation n'est autorisée au présent article au
titre de l'article 15 de la Convention.

Article 5 - Egalité entre époux

Les époux jouissent de l'égalité de droits et de
responsabilités de caractère civil entre eux et dans leurs
relations avec leurs enfants au regard du mariage, durant le
mariage et lors de sa dissolution. Le présent article n'empêche
pas les Etats de prendre les mesures nécessaires dans l'intérêt
des enfants.

Article 6 - Application territoriale
1. Tout Etat peut, au moment de la signature ou au moment du
dépôt de son instrument de ratification, d'acceptation ou
d'approbation, désigner le ou les territoires auxquels s'appli- quera le présent Protocole, en indiquant la mesure dans
laquelle il s'engage à ce que les dispositions du présent
Protocole s'appliquent à ce ou ces territoires.
2. Tout Etat peut, à tout autre moment par la suite, par une
déclaration adressée au Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe, étendre l'application du présent Protocole à tout
autre territoire désigné dans la déclaration. Le Protocole
entrera en vigueur à l'égard de ce territoire le premier jour
du mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois après
la date de réception de la déclaration par le Secrétaire
Général.
3. Toute déclaration faite en vertu des deux paragraphes
précédents pourra être retirée ou modifiée en ce qui concerne
tout territoire désigné dans cette déclaration, par
notification adressée au Secrétaire Général. Le retrait ou la
modification prendra effet le premier jour du mois qui suit
l'expiration d'une période de deux mois après la date de
réception de la notification par le Secrétaire Général.
4. Une déclaration faite conformément au présent article sera
considérée comme ayant été faite conformément au paragraphe 1 de l'article 56 de la Convention.
5. Le territoire de tout Etat auquel le présent Protocole
s'applique en vertu de sa ratification, de son acceptation ou
de son approbation par ledit Etat, et chacun des territoires
auxquels le Protocole s'applique en vertu d'une déclaration
souscrite par le dit Etat conformément au présent article,
peuvent être considérés comme des territoires distincts aux
fins de la référence au territoire d'un Etat faite par
l'article 1.
6. Tout Etat ayant fait une déclaration conformément au
paragraphe 1 ou 2 du présent article peut, à tout moment par la
suite, déclarer relativement à un ou plusieurs des territoires
visés dans cette déclaration qu'il accepte la compétence de la
Cour pour connaître des requêtes de personnes physiques,
d'organisations non gouvernementales ou de groupes de
particuliers, comme le prévoit l'article 34 de la Convention,
au titre des articles 1 à 5 du présent Protocole.

Article 7 - Relations avec la Convention

Les Etats Parties considèrent les articles 1 à 6 du présent
Protocole comme des articles additionnels à la Convention et
toutes les dispositions de la Convention s'appliquent en
conséquence.

Article 8 - Signature et ratification

Le présent Protocole est ouvert à la signature des Etats
membres du Conseil de l'Europe qui ont signé la Convention. Il
sera soumis à ratification, acceptation ou approbation. Un Etat
membre du Conseil de l'Europe ne peut ratifier, accepter ou
approuver le présent Protocole sans avoir simultanément ou
antérieurement ratifié la Convention. Les instruments de
ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés
près le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 9 - Entrée en vigueur
1. Le présent Protocole entrera en vigueur le premier jour du
mois qui suit l'expiration d'une période de deux mois après la
date à laquelle sept Etats membres du Conseil de l'Europe
auront exprimé leur consentement à être liés par le Protocole
conformément aux dispositions de l'article 8.
2. Pour tout Etat membre qui exprimera ultérieurement son
consentement à être lié par le Protocole, celui-ci entrera en
vigueur le premier jour du mois qui suit l'expiration d'une
période de deux mois après la date du dépôt de l'instrument de
ratification, d'acceptation ou d'approbation.

Article 10 - Fonctions du dépositaire

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera à tous
les Etats membres du Conseil de l'Europe:

a) toute signature;

b) le dépôt de tout instrument de ratification, d'acceptation
ou d'approbation;

c) toute date d'entrée en vigueur du présent Protocole
conformément à ses articles 6 et 9;

d) tout autre acte, notification ou déclaration ayant trait au
présent Protocole.

En foi de quoi, les soussignés dûment autorisés à cet effet,
ont signé le présent Protocole.

Fait à Strasbourg, le 22 novembre 1984, en français et en
anglais, les deux textes faisant également foi, en un seul
exemplaire, qui sera déposé dans les archives du Conseil de
l'Europe. Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en
communiquera copie certifiée conforme à chacun des Etats
membres du Conseil de l'Europe.

Protocole n 13 à la Convention de sauvegarde des Droits de
l'Homme et des Libertés fondamentales, relatif à l'abolition de
la peine de mort en toutes circonstances

Les Etats membres du Conseil de l'Europe, signataires du
présent Protocole,
Convaincus que le droit de toute personne à la vie est une
valeur fondamentale dans une société démocratique, et que
l'abolition de la peine de mort est essentielle à la protection
de ce droit et à la pleine reconnaissance de la dignité inhérente à tous les êtres humains ;

Souhaitant renforcer la protection du droit à la vie garanti
par la Convention de sauvegarde des Droits de l'Homme et des
Libertés Fondamentales signée à Rome le 4 novembre 1950 (ci- après dénommée « la Convention ») ;

Notant que le Protocole n 6 à la Convention concernant
l'abolition de la peine de mort, signé à Strasbourg le 28 avril 1983, n'exclut pas la peine de mort pour des actes commis en
temps de guerre ou de danger imminent de guerre ;

Résolus à faire le pas ultime afin d'abolir la peine de mort en
toutes circonstances,
Sont convenus de ce qui suit :

Article 1 - Abolition de la peine de mort

La peine de mort est abolie. Nul ne peut être condamné à une
telle peine ni exécuté.

Article 2 - Interdiction de dérogations

Aucune dérogation n'est autorisée aux dispositions du présent
Protocole au titre de l'article 15 de la Convention.

Article 3 - Interdiction de réserves

Aucune réserve n'est admise aux dispositions du présent
Protocole au titre de l'article 57 de la Convention.

Article 4 - Application territoriale

1 Tout Etat peut, au moment de la signature ou au moment du
dépôt de son instrument de ratification, d'acceptation ou
d'approbation, désigner le ou les territoires auxquels
s'appliquera le présent Protocole.

2 Tout Etat peut, à tout autre moment par la suite, par une
déclaration adressée au Secrétaire Général du Conseil de
l'Europe, étendre l'application du présent Protocole à tout
autre territoire désigné dans la déclaration. Le Protocole
entrera en vigueur à l'égard de ce territoire le premier jour
du mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois après
la date de réception de la déclaration par le Secrétaire
Général.

3 Toute déclaration faite en vertu des deux paragraphes
précédents pourra être retirée ou modifiée, en ce qui concerne
tout territoire désigné dans cette déclaration, par
notification adressée au Secrétaire Général. Le retrait ou la
modification prendra effet le premier jour du mois qui suit
l'expiration d'une période de trois mois après la date de
réception de la notification par le Secrétaire Général.

Article 5 - Relations avec la Convention

Les Etats Parties considèrent les articles 1 à 4 du présent
Protocole comme des articles additionnels à la Convention, et
toutes les dispositions de la Convention s'appliquent en
conséquence.

Article 6 - Signature et ratification

Le présent Protocole est ouvert à la signature des Etats
membres du Conseil de l'Europe qui ont signé la Convention. Il
sera soumis à ratification, acceptation ou approbation. Un Etat
membre du Conseil de l'Europe ne peut ratifier, accepter ou
approuver le présent Protocole sans avoir simultanément ou
antérieurement ratifié la Convention. Les instruments de
ratification, d'acceptation ou d'approbation seront déposés
près le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe.

Article 7 - Entrée en vigueur

1 Le présent Protocole entrera en vigueur le premier jour du
mois qui suit l'expiration d'une période de trois mois après la
date à laquelle dix Etats membres du Conseil de l'Europe auront
exprimé leur consentement à être liés par le présent Protocole
conformément aux dispositions de son article 6.

2 Pour tout Etat membre qui exprimera ultérieurement son
consentement à être lié par le présent Protocole, celui-ci
entrera en vigueur le premier jour du mois qui suit
l'expiration d'une période de trois mois après la date du dépôt
de l'instrument de ratification, d'acceptation ou
d'approbation.

Article 8 - Fonctions du dépositaire

Le Secrétaire Général du Conseil de l'Europe notifiera à tous
les Etats membres du Conseil de l'Europe :

a toute signature ;

b le dépôt de tout instrument de ratification, d'acceptation ou
d'approbation ;

c toute date d'entrée en vigueur du présent Protocole
conformément à ses articles 4 et 7 ;

d tout autre acte, notification ou communication, ayant trait
au présent Protocole.

En foi de quoi, les soussignés, dûment autorisés à cet effet,
ont signé le présent Protocole.

Fait à Vilnius, le 3 mai 2002, en français et en anglais, les
deux textes faisant également foi, en un seul exemplaire qui
sera déposé dans les archives du Conseil de l'Europe. Le
Secrétaire Général du Conseil de l'Europe en communiquera copie
certifiée conforme à chacun des Etats membres du Conseil de
l'Europe. Lag (2005:816).

Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna

Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,
som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna som antagits av Förenta nationernas
generalförsamling den 10 december 1948,
som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett
universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de
rättigheter som där angetts,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare
enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja
detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna,
som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna som
utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som
bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati
samt, å den andra, genom en gemensam grundsyn på och respekt
för de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,
samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av
samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska
traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande
rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna
ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de
rättigheter som angetts i den allmänna förklaringen,
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Skyldighet att respektera de mänskliga
rättigheterna

De höga fördragsslutande parterna skall garantera var och en,
som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och
rättigheter som anges i avdelning I i denna konvention.


AVDELNING I - RÄTTIGHETER OCH FRIHETER

Artikel 2 - Rätt till livet
1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall
avsiktligen berövas livet utom för att verkställa domstols dom
i de fall då han dömts för brott som enligt lag är belagt med
sådant straff.
2. Ingen skall anses ha berövats livet i strid med denna
artikel, när detta är en följd av våld som var absolut
nödvändigt

a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning,
b) för att verkställa en laglig arrestering eller för att
hindra någon som lagligen är berövad friheten att undkomma,
c) för att i laglig ordning stävja upplopp eller uppror.

Artikel 3 - Förbud mot tortyr

Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning.

Artikel 4 - Förbud mot slaveri och tvångsarbete
1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat
påtvingat arbete.
3. Med "tvångsarbete eller annat påtvingat arbete" enligt
denna artikel förstås inte

a) arbete som vanligtvis utkrävs av den som är frihetsberövad i
enlighet med bestämmelserna i artikel 5 i denna konvention
eller som är villkorligt frigiven från sådant frihetsberövande,
b) tjänstgöring av militär art eller, i länder där
samvetsbetänkligheter mot sådan tjänstgöring beaktas,
tjänstgöring som i dessa fall utkrävs i stället för militär
värnpliktstjänstgöring,
c) tjänstgöring som utkrävs när nödläge eller olycka hotar
samhällets existens eller välfärd,
d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala
medborgerliga skyldigheterna.

Artikel 5 - Rätt till frihet och säkerhet
1. Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen får berövas friheten utom i följande fall och i den
ordning som lagen föreskriver

a) när någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av
behörig domstol,
b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad
friheten, antingen därför att han underlåtit att uppfylla en
domstols lagligen meddelade föreläggande eller i syfte att
säkerställa ett fullgörande av någon i lag föreskriven
skyldighet,
c) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad
friheten för att ställas inför behörig rättslig myndighet såsom
skäligen misstänkt för att ha begått ett brott, eller när det
skäligen anses nödvändigt att hindra honom från att begå ett
brott eller att undkomma efter att ha gjort detta,
d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är
berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att
inställas inför behörig rättslig myndighet,
e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra
spridning av smittosam sjukdom eller därför att han är psykiskt
sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller
lösdrivare,
f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad
friheten för att förhindra att han obehörigen reser in i landet
eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning eller
utlämning.
2. Var och en som arresteras skall utan dröjsmål och på ett
språk som han förstår underrättas om skälen för åtgärden och om
varje anklagelse mot honom.
3. Var och en som är arresterad eller på annat sätt berövad
friheten i enlighet med vad som sagts under punkt 1 c skall
utan dröjsmål ställas inför domare eller annan ämbetsman, som
enligt lag får fullgöra dömande uppgifter, och skall vara
berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning
i avvaktan på rättegång. För frigivning får krävas att
garantier ställs för att den som friges inställer sig till
rättegången.
4. Var och en som berövas friheten genom arrestering eller på
annat sätt skall ha rätt att påfordra att domstol snabbt prövar
lagligheten av frihetsberövandet och beslutar att frige honom,
om frihetsberövandet inte är lagligt.
5. Var och en som arresterats eller på annat vis berövats
friheten i strid med bestämmelserna i denna artikel skall ha
rätt till skadestånd.

Artikel 6 - Rätt till en rättvis rättegång
1. Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter
och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott,
vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom
skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som
upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men
pressen och allmänheten får utestängas från förhandlingen eller
en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna
ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt
samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för
parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner
det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när
offentlighet skulle skada rättvisans intresse.
2. Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som
oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.
3. Var och en som blivit anklagad för brott har följande
minimirättigheter

a) att utan dröjsmål, på ett språk som han förstår och i
detalj, underrättas om innebörden av och grunden för
anklagelsen mot honom,
b) att få tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt
försvar,
c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde
som han själv utsett eller att, när han saknar tillräckliga
medel för att betala ett rättegångsbiträde, erhålla ett sådant
utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar,
d) att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot
honom samt att själv få vittnen inkallade och förhörda under
samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom,
e) att utan kostnad bistås av tolk, om han inte förstår eller
talar det språk som begagnas i domstolen.

Artikel 7 - Inget straff utan lag
1. Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller
underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde
ett brott enligt nationell eller internationell rätt. Inte
heller får ett strängare straff utmätas än som var tilllämpligt
vid den tidpunkt då brottet begicks.
2. Denna artikel skall inte hindra lagföring och bestraffning
av den som gjort sig skyldig till en handling eller
underlåtenhet som då den begicks var brottslig enligt de
allmänna rättsprinciper som erkänns av civiliserade stater.

Artikel 8 - Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och
familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna
rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett
demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens
säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd
eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och
rättigheter.

Artikel 9 - Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion
eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra,
offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom
gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast
underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och
som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till
den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning,
hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och
rättigheter.

Artikel 10 - Yttrandefrihet
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt
innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida
uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och
oberoende av territoriella gränser. Denna artikel hindrar inte
en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller
biografföretag.
2. Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och
skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter,
villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är
föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är
nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, till den
territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till
förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa
eller moral eller för annans goda namn och rykte eller
rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser
sprids eller för att upprätthålla domstolars auktoritet och
opartiskhet.

Artikel 11 - Frihet att delta i sammankomster och
föreningsfrihet
1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga
sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att
bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina
intressen.
2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens
säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av
oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller
till skydd för andra personers fri- och rät-tigheter. Denna
artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade
styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs
lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

Artikel 12 - Rätt att ingå äktenskap

Giftasvuxna män och kvinnor har rätt att ingå äktenskap och
bilda familj i enlighet med de nationella lagar som reglerar
utövandet av denna rättighet.

Artikel 13 - Rätt till ett effektivt rättsmedel

Var och en, vars i denna konvention angivna fri- och rät- tigheter kränkts, skall ha tillgång till ett effektivt
rättsmedel inför en nationell myndighet och detta även om
kränkningen förövats av någon under utövning av offentlig
myndighet.

Artikel 14 - Förbud mot diskriminering

Åtnjutandet av de fri- och rättigheter som anges i denna
konvention skall säkerställas utan någon åtskillnad såsom på
grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller
annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung,
tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller
ställning i övrigt.

Artikel 15 - Avvikelse från konventionsförpliktelse vid
nödläge
1. Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nationens
existens får en hög fördragsslutande part vidta åtgärder som
innebär avvikelser från dess skyldigheter enligt denna
konvention i den utsträckning som det är oundgängligen
nödvändigt med hänsyn till situationens krav, under
förutsättning att dessa åtgärder inte strider mot landets
övriga förpliktelser enligt den internationella rätten.
2. Inga inskränkningar får med stöd av denna bestämmelse göras
i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga
krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (punkt 1) och 7.
3. En hög fördragsslutande part som begagnar sig av rät-ten att
göra avvikelse från denna konvention skall hålla Europarådets
generalsekreterare fullt underrättad om de åtgärder som
vidtagits i sådant hänseende och om skälen för dessa. Den höga
fördragsslutande parten skall också underrätta Europarådets
generalsekreterare om när dessa åtgärder har upphört att gälla
och konventionens bestämmelser åter blivit fullt tillämpliga.

Artikel 16 - Inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet

Ingenting i artiklarna 10, 11 och 14 får anses hindra de höga
fördragsslutande parterna från att införa inskränkningar i
utlänningars politiska verksamhet.

Artikel 17 - Förbud mot missbruk av rättigheter

Ingenting i denna konvention får tolkas så att det medför en
rätt för någon stat, grupp eller person att bedriva verksamhet
eller utföra handling som syftar till att utplåna någon av de
fri- och rättigheter som angetts i konventionen eller till att
inskränka dem i större utsträckning än vad som medgetts där.

Artikel 18 - Begränsning av användningen av inskränkningar i
rättigheter

De inskränkningar som medgetts enligt denna konvention
beträffande de där upptagna fri- och rättigheterna får inte
tillämpas annat än i de syften för vilka de medgetts.


AVDELNING II - EUROPEISKA DOMSTOLEN FÖR DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA

Artikel 19 - Upprättande av domstolen

För att säkerställa att de förpliktelser fullgörs som de höga
fördragsslutande parterna åtagit sig genom konventionen och
protokollen till denna skall en europeisk domstol för de
mänskliga rättigheterna upprättas, nedan kallad "domstolen". Den skall verka på permanent grundval.

Artikel 20 - Antal ledamöter

Domstolen skall bestå av lika många ledamöter som höga
fördragsslutande parter.

Artikel 21 - Villkor för ämbetet
1. Domstolens ledamöter skall vara moraliskt oförvitliga och
skall antingen uppfylla de villkor som erfordras för utnämning
till högre domarebefattningar eller vara rättslärda med erkänd
kompetens.
2. Ledamöterna skall tjänstgöra i sin personliga egenskap.
3. Under sin mandattid får ledamöterna inte åta sig uppdrag som
är oförenliga med deras oavhängighet och opartiskhet eller med
de krav som ett heltidsämbete ställer; alla frågor som rör
tillämpningen av denna punkt skall avgöras av domstolen.

Artikel 22 - Val av ledamöter

Domstolens ledamöter väljs, en för varje hög fördragsslutande
part, av den parlamentariska församlingen med en majoritet av
antalet avgivna röster och från en lista över tre kandidater
som nominerats av den höga fördragsslutande parten.

Artikel 23 - Mandattid och entledigande
1. Domstolens ledamöter väljs för en tid av nio år. De får inte
omväljas.
2. Ledamöternas mandattid skall upphöra när de uppnår 70 års
ålder.
3. Ledamöterna skall inneha sitt uppdrag till dess att de blir
ersatta. De skall dock fullfölja handläggningen av mål som
redan påbörjats.
4. En domstolsledamot får inte entledigas från sitt ämbete om
inte de övriga ledamöterna med två tredjedels majoritet
beslutar att domstolsledamoten inte längre uppfyller de
uppställda villkoren.

Artikel 24 - Kansli och rapportörer
1. Domstolen skall ha ett kansli vars uppgifter och
organisation skall fastställas i domstolens arbetsordning.
2. När domstolen består av en enskild domare, skall den
biträdas av rapportörer, som skall fungera under domstolens
ordförande. De skall ingå i domstolens kansli.

Artikel 25 - Domstolen i plenum

Domstolen i plenum skall

a) välja ordförande och en eller två vice ordförande för en
treårsperiod; de får omväljas,
b) inrätta kamrar för en bestämd tid,
c) välja ordförande till domstolens kamrar; de får omväljas,
d) utfärda arbetsordning för domstolen,
e) välja kanslichef samt en eller flera ställföreträdare,
f) göra en framställning enligt artikel 26.2.

Artikel 26 - Enskilda domare, kommittéer, kamrar och stor
sammansättning ("Grand Chamber")
1. Domstolen skall vid handläggningen av mål som förelagts den
bestå av en enskild domare, kommittéer sammansatta av tre
ledamöter, kamrar sammansatta av sju ledamöter och stor
sammansättning med sjutton ledamöter. Domstolens kamrar skall
tillsätta kommittéer för en bestämd tid.
2. Efter framställning av domstolen i plenum kan
ministerkommittén genom enhälligt beslut och för en bestämd tid
minska antalet ledamöter i kamrarna till fem.
3. Den som tjänstgör som enskild domare får inte handlägga ett
klagomål mot den höga fördragsslutande part för vilken han
eller hon har valts.
4. Den ledamot som valts för den höga fördragsslutande part som
är part i ett mål skall sitta med som självskriven ledamot i
kammaren och vid prövning av mål i stor sammansättning. Om det
inte finns någon sådan ledamot eller om han eller hon inte kan
delta, skall en person utsedd av domstolens ordförande från en
lista som på förhand har överlämnats av den höga
fördragsslutande parten delta som ledamot.
5. Domstolen i stor sammansättning skall även innefatta
domstolens ordförande, vice ordförande, ordförande i kamrarna
och andra ledamöter som utsetts enligt domstolens
arbetsordning. När ett mål hänskjutits till domstolen i stor
sammansättning enligt artikel 43, får ingen ledamot i den
kammare som meddelat domen delta med undantag för kammarens
ordförande och den ledamot som deltog för den höga
fördragsslutande part som var part i målet.

Artikel 27 - Enskilda domares behörighet
1. En enskild domare får avvisa eller avskriva ett enskilt
klagomål enligt artikel 34, om ett sådant beslut kan fattas
utan ytterligare prövning.
2. Beslutet är slutgiltigt.
3. Om den enskilde domaren inte avvisar eller avskriver ett
enskilt klagomål, skall han eller hon hänskjuta det till en
kommitté eller till en kammare för vidare prövning.

Artikel 28 - Kommittéernas behörighet
1. Vad gäller ett enskilt klagomål enligt artikel 34 får en
kommitté enhälligt

a) avvisa eller avskriva klagomålet, när beslut kan fattas utan
ytterligare prövning, eller

b) ta upp klagomålet till prövning och samtidigt besluta dom,
om den underliggande frågan i målet avseende tolkningen eller
tillämpningen av konventionen eller protokollen till denna
redan är föremål för domstolens väl befästa praxis.
2. Beslut och domar enligt punkt 1 är slutgiltiga.
3. Om den ledamot som valts för den höga fördragsslutande part
som är part i ett mål inte är ledamot i kommittén, kan
kommittén när som helst under förfarandet ge honom eller henne
tillfälle att inta en av kommittéledamöternas platser med
beaktande av alla relevanta omständigheter, däribland om den
parten har bestridit tillämpningen av det förfarande som avses
i punkt 1 b.

Artikel 29 - Beslut av kamrar om upptagande av klagomål till
prövning samt avgöranden i sak
1. Om inget beslut har fattats enligt artikel 27 eller 28 eller
ingen dom beslutats enligt artikel 28, skall en kammare
bestämma om ett enskilt klagomål enligt artikel 34 skall tas
upp till prövning, och om så är fallet avgöra målet i sak. Beslut om att ta upp ett enskilt klagomål till prövning får
fattas särskilt.
2. En kammare skall besluta om att ta upp mellanstatliga
klagomål enligt artikel 33 till prövning och i sådant fall
avgöra målet i sak. Beslut om att ta upp ett klagomål till
prövning skall fattas särskilt om inte domstolen i
undantagsfall beslutar annat.

Artikel 30 - Hänskjutande till domstolen i stor sammansättning

Om ett pågående mål i en kammare ger upphov till en allvarlig
fråga som rör tolkningen av konventionen eller protokollen till
denna eller om avgörandet av en fråga i en kammare kan leda
till ett resultat som strider mot en tidigare dom av domstolen,
får kammaren när som helst, innan den meddelar sin dom,
hänskjuta målet till domstolen i stor sammansättning, om inte
någon av parterna i målet motsätter sig detta.

Artikel 31 - Behörighet för domstolen i stor sammansättning

I stor sammansättning skall domstolen

a) avgöra klagomål som anförts enligt artikel 33 eller artikel 34 när en kammare har hänskjutit målet enligt artikel 30 eller
när målet har hänskjutits till den enligt artikel 43,
b) besluta om frågor som hänskjutits till domstolen av
ministerkommittén enligt artikel 46.4, och

c) behandla framställningar om rådgivande yttranden enligt
artikel 47.

Artikel 32 - Domstolens behörighet
1. Domstolen är behörig i alla frågor som rör tolkningen och
tillämpningen av konventionen och protokollen till denna vilka
hänskjuts till den enligt artiklarna 33, 34, 46 och 47.
2. Om en tvist uppkommer rörande domstolens behörighet, skall
domstolen avgöra frågan.

Artikel 33 - Mellanstatliga mål

En hög fördragsslutande part får till domstolen hänskjuta ett
påstående om brott mot bestämmelserna i konventionen och i
protokollen till denna begånget av en annan hög
fördragsslutande part.

Artikel 34 - Enskilda klagomål

Domstolen får ta emot klagomål från enskilda personer, icke- statliga organisationer eller grupper av enskilda personer, som
påstår sig av någon av de höga fördragsslutande parterna ha
utsatts för en kränkning av någon av de i konventionen eller i
protokollen till denna angivna rättigheterna. De höga
fördragsslutande parterna förbinder sig att inte på något sätt
förhindra ett effektivt utövande av denna klagorätt.

Artikel 35 - Villkor för upptagande av mål till prövning
1. Ett mål får anhängiggöras hos domstolen först när alla
nationella rättsmedel har uttömts i enlighet med den
internationella rättens allmänt erkända regler, och senast sex
månader från dagen för beslutet.
2. Domstolen får inte ta upp ett enskilt klagomål enligt
artikel 34 till behandling som

a) är anonymt, eller

b) väsentligen innefattar samma omständigheter som redan
prövats av domstolen eller redan hänskjutits till
internationell undersökning eller reglering i annan form och
som inte innehåller nya relevanta upplysningar.
3. Domstolen skall avvisa varje enskilt klagomål enligt artikel 34, om den anser att

a) klagomålet är oförenligt med bestämmelserna i denna
konvention eller protokollen till denna, är uppenbart ogrundat
eller utgör ett missbruk av rätten att klaga, eller

b) den klagande inte har lidit avsevärt men, såvida inte
respekten för de mänskliga rät-tigheterna som de definieras i
denna konvention eller protokollen till denna kräver
sakprövning; inget mål får avvisas av denna anledning som inte
vederbörligen har prövats av nationell domstol.
4. Domstolen skall avvisa varje klagomål som den inte anser sig
behörig att pröva enligt denna artikel. Den får göra detta på
vilket stadium som helst av förfarandet.

Artikel 36 - Intervention av tredje part
1. I alla mål inför en kammare eller inför domstolen i stor
sammansättning skall en hög fördragsslutande part, vars
medborgare är klagande, ha rätt att avge skriftliga yttranden
och att delta i muntliga förhandlingar.
2. Domstolens ordförande får för att tillgodose intresset av en
god rättskipning inbjuda varje hög fördragsslutande part, som
inte är part i förfarandet, eller varje annan person som berörs
än klaganden, att avge skriftliga yttranden eller delta i
muntliga förhandlingar.
3. I alla mål inför en kammare eller inför domstolen i stor
sammansättning får Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter avge skriftliga yttranden och delta i muntliga
förhandlingar.

Artikel 37 - Avskrivning av klagomål
1. Domstolen får på varje stadium av förfarandet besluta att
avskriva ett mål om omständigheterna leder till slutsatsen att

a) klaganden inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål,
eller

b) frågan har lösts, eller

c) det av någon annan av domstolen konstaterad anledning inte
längre är befogat att fortsätta prövningen av klagomålet.

Domstolen skall dock fortsätta prövningen av klagomålet om
respekten för de mänskliga rättigheterna, sådana de definierats
i denna konvention och i protokollen till denna, så kräver.
2. Domstolen får besluta att återuppta ett klagomål till
behandling om den anser att omständigheterna föranleder en
sådan åtgärd.

Artikel 38 - Prövning av

målet

Domstolen skall pröva målet tillsammans med parternas ombud och
vid behov göra en utredning. De höga fördragsslutande parter
som är parter i målet skall på alla sätt underlätta att
utredningen kan ske effektivt.

Artikel 39 - Förlikning
1. Domstolen får på varje stadium av förfarandet ställa sig
till parternas förfogande i syfte att nå en förlikning grundad
på respekten för de mänskliga rättigheterna som de definieras i
denna konvention och protokollen till denna.
2. Handläggningen enligt punkt 1 skall vara konfidentiell.
3. Om förlikning uppnås, skall domstolen avskriva målet genom
ett beslut som endast skall uppta en kortfattad redogörelse för
omständigheterna och för den lösning som nåtts.
4. Beslutet skall överlämnas till ministerkommittén, som skall
övervaka att villkoren verkställs i den förlikning som anges i
beslutet.

Artikel 40 - Offentliga förhandlingar och tillgång till
handlingar
1. Förhandlingar skall vara offentliga om inte domstolen i
undantagsfall beslutar annat.
2. Handlingar som givits in till kanslichefen skall vara
tillgängliga för allmänheten om inte domstolens ordförande
beslutar annat.

Artikel 41 - Skälig gottgörelse

Om domstolen finner att ett brott mot konventionen eller
protokollen till denna ägt rum och om den berörda höga
fördragsslutande partens nationella rätt endast till en del
medger att gottgörelse lämnas, skall domstolen, om så anses
nödvändigt, tillerkänna den förfördelade parten skälig
gottgörelse.

Artikel 42 - Kamrarnas domar

Kamrarnas domar skall bli slutgiltiga i enlighet med
bestämmelserna i artikel 44.2.

Artikel 43 - Hänskjutande till domstolen i stor sammansättning
1. Var och en av parterna i målet får inom en period av tre
månader från den dag då kammaren meddelat dom i undantagsfall
begära att målet skall hänskjutas till domstolen i stor
sammansättning.
2. En panel med fem ledamöter av domstolen i stor
sammansättning skall bevilja en sådan begäran om målet ger
upphov till en allvarlig fråga som rör tolkningen eller
tilllämpningen av konventionen eller protokollen till denna
eller rör en allvarlig fråga av stor allmän betydelse.
3. Om panelen beviljar begäran, skall domstolen i stor
sammansättning avgöra målet genom dom.

Artikel 44 - Slutliga domar
1. Dom som meddelas av domstolen i stor sammansättning är
slutgiltig.
2. Dom som meddelas av en kammare blir slutgiltig

a) när parterna förklarar att de inte kommer att begära att
målet hänskjuts till domstolen i stor sammansättning, eller

b) tre månader efter den dag då domen meddelades, om
hänskjutande till domstolen i stor sammansättning inte har
begärts, eller

c) när panelen i domstolen i stor sammansättning avslår en
begäran om hänskjutande enligt artikel 43.
3. Den slutgiltiga domen skall offentliggöras.

Artikel 45 - Skäl för domar och beslut
1. Skäl skall anges för domar samt för beslut om att uppta ett
mål till prövning eller avvisa det.
2. Om en dom helt eller delvis inte ger uttryck för
ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje ledamot rätt att
avge sin särskilda mening.

Artikel 46 - Bindande kraft och verkställighet av domar
1. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta
sig efter domstolens slutgiltiga dom i varje mål där de är
parter.
2. Domstolens slutgiltiga dom skall överlämnas till
ministerkommittén, som skall övervaka att domen verkställs.
3. Om ministerkommittén finner att övervakningen av
verkställandet av en slutgiltig dom hindras av ett problem i
fråga om tolkning av domen, får den hänskjuta ärendet till
domstolen för avgörande av tolkningsfrågan. Ett beslut om
hänskjutande fordrar en majoritet av två tredjedelar av de
företrädare som är berättigade att sitta med i kommittén.
4. Om ministerkommittén finner att en hög fördragsslutande part
vägrar att rätta sig efter en slutgiltig dom i ett mål där den
är part, får den, efter att ha formellt underrättat parten och
genom ett beslut fattat med två tredjedels majoritet av de
företrädare som är berättigade att sitta med i kommittén, till
domstolen hänskjuta frågan om parten har brustit i att uppfylla
sin skyldighet enligt punkt 1.
5. Om domstolen finner att punkt 1 har kränkts, skall den
hänskjuta målet till ministerkommittén för bedömande av vilka
åtgärder som skall vidtas. Om domstolen finner att punkt 1 inte
har kränkts, skall den hänskjuta målet till ministerkommittén,
som skall avsluta sin behandling av det.

Artikel 47 - Rådgivande yttranden
1. På begäran av ministerkommittén får domstolen avge
rådgivande yttranden i rättsfrågor avseende tolkningen av
konventionen och protokollen till denna.
2. Dessa yttranden får inte avse frågor om innehållet i eller
omfattningen av de rättigheter och friheter som upptagits i
avdelning I i konventionen och i protokollen till denna och
inte heller någon annan fråga till vilken domstolen eller
ministerkommittén kan ha att ta ställning till följd av ett
sådant förfarande som kan komma att inledas enligt
konventionen.
3. Ministerkommitténs beslut att begära ett rådgivande yttrande
av domstolen fattas med en majoritet av de ledamöter som är
berättigade att sitta med i kommittén.

Artikel 48 - Domstolens behörighet att avge rådgivande
yttranden

Domstolen avgör om en begäran från ministerkommittén om ett
rådgivande yttrande faller inom domstolens behörighet enligt
artikel 47.

Artikel 49 - Skäl för rådgivande yttranden
1. Skäl skall anges för domstolens rådgivande yttranden.
2. Om ett yttrande helt eller delvis inte ger uttryck för
ledamöternas enhälliga uppfattning, har varje ledamot rätt att
avge sin särskilda mening.
3. Domstolens rådgivande yttranden skall överlämnas till
ministerkommittén.

Artikel 50 - Domstolens utgifter

Domstolens utgifter skall bekostas av Europarådet.

Artikel 51 - Privilegier och immunitet för domstolens ledamöter

Domstolens ledamöter har under utövandet av sitt ämbete rätt
till de privilegier och den immunitet som anges i artikel 40 i
Europarådets stadga och i de avtal som ingåtts i enlighet med
den artikeln.


AVDELNING III - DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 52 - Förfrågningar från generalsekreteraren

På anmodan av Europarådets generalsekreterare skall varje hög
fördragsslutande part tillhandahålla upplysningar om sätt på
vilket dess inhemska lagstiftning säkerställer en effektiv
tillämpning av bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 53 - Skydd för befintliga mänskliga rättigheter

Ingenting i denna konvention får tolkas som en begränsning av
eller en avvikelse från någon av de mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter som kan vara skyddade i de höga
fördragsslutande parternas lagar eller i någon annan konvention
i vilken de är parter.

Artikel 54 - Ministerkommitténs befogenheter

Ingenting i denna konvention skall inskränka de befogenheter
som tillerkänts ministerkommittén genom Europarådets stadga.

Artikel 55 - Avstående från reglering av tvister i annan
ordning

Om det inte finns en särskild överenskommelse, avstår de höga
fördragsslutande parterna från att begagna sig av de fördrag,
konventioner eller förklaringar som gäller mellan dem för att
hänskjuta en tvist rörande tolkningen eller tillämpningen av
denna konvention till reglering i annan ordning än vad som
föreskrivs i konventionen.

Artikel 56 - Territoriell tillämpning
1. En stat får när den ratificerar, eller när som helst senare,
genom en notifikation ställd till Europarådets
generalsekreterare, förklara att denna konvention skall, med
förbehåll för punkt 4 i denna artikel, tillämpas på alla eller
något av de territorier för vilkas internationella förbindelser
staten i fråga svarar.
2. Konventionen skall tillämpas på det eller de territorier som
anges i notifikationen från den trettionde dagen efter det att
Europarådets generalsekreterare mottagit notifikationen.
3. Inom de nämnda territorierna skall dock konventionens
bestämmelser tillämpas med hänsyn till vad de lokala
förhållandena kräver.
4. En stat, som avgett förklaring enligt punkt 1, kan när som
helst därefter förklara att staten beträffande ett eller flera
av de med förklaringen avsedda territorierna erkänner
domstolens behörighet att ta emot klagomål från enskilda
personer, icke-statliga organisationer eller grupper av
enskilda personer i enlighet med artikel 34 i konventionen.

Artikel 57 - Förbehåll
1. Vid undertecknandet av denna konvention eller vid deponering
av sitt ratifikationsinstrument kan en stat göra förbehåll med
avseende på någon särskild bestämmelse i konventionen, i den
mån en lag som då gäller inom statens territorium inte
överensstämmer med bestämmelsen. Förbehåll av allmän karaktär
tillåts inte enligt denna artikel.
2. Varje förbehåll som görs enligt denna artikel skall
innehålla en kort redogörelse för lagen i fråga.

Artikel 58 - Uppsägning
1. En hög fördragsslutande part får inte säga upp denna
konvention förrän efter utgången av fem år från dagen för dess
ikraftträdande för parten och med iakttagande av en
uppsägningstid om sex månader samt genom en notifikation,
ställd till Europarådets generalsekreterare, som skall
underrätta de övriga höga fördragsslutande parterna om detta.
2. En uppsägning får inte till följd att den ifrågavarande höga
fördragsslutande parten blir löst från sina förpliktelser
enligt denna konvention såvitt avser åtgärder som skulle kunna
utgöra en kränkning av dessa förpliktelser och som kan ha
utförts av parten före den dag då uppsägningen blev gällande.
3. En hög fördragsslutande part som upphör att vara medlem av
Europarådet upphör på samma villkor att vara part i denna
konvention.
4. Konventionen får sägas upp enligt bestämmelserna under
punkterna 1-3 beträffande varje territorium för vilket den
förklarats tillämplig enligt artikel 56.

Artikel 59 - Undertecknande och ratifikation
1. Denna konvention står öppen för undertecknande av
medlemmarna i Europarådet. Den skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.
2. Europeiska unionen får ansluta sig till denna konvention.
3. Konventionen träder i kraft när tio ratifikationsinstrument
har deponerats.
4. För en stat som undertecknat och som senare ratificerar
konventionen träder den i kraft den dag då
ratifikationsinstrumentet deponeras.
5. Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
medlemmar i Europarådet om konventionens ikraftträdande och om
namnen på de höga fördragsslutande parter som har ratificerat
den samt om senare deponering av ratifikationsinstrument.

Upprättad i Rom den 4 november 1950 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar, som
skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren
skall sända bestyrkta kopior till var och en av de stater som
undertecknat konventionen.

Tilläggsprotokoll till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna

Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen"),
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Skydd för egendom

Varje fysisk eller juridisk person skall ha rätt till respekt
för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det
allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag
och i folkrättens allmänna grundsatser.

Ovanstående bestämmelser inskränker dock inte en stats rätt att
genomföra sådan lagstiftning som staten finner nödvändig för
att reglera nyttjandet av egendom i överensstämmelse med det
allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av
skatter eller andra pålagor eller av böter och viten.

Artikel 2 - Rätt till undervisning

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av
den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning
och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att
tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som
står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och
filosofiska övertygelse.

Artikel 3 - Rätt till fria val

De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att anordna
fria och hemliga val med skäliga tidsintervaller under
förhållanden som tillförsäkrar folket rätten att fritt ge
uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den
lagstiftande församlingen.

Artikel 4 - Territoriell tillämpning

En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för
undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll eller
när som helst därefter till Europarådets generalsekreterare
överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den
höga fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa
bestämmelserna i protokollet inom de territorier som anges i
förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den
höga fördragsslutande parten svarar.

En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt
föregående stycke får när som helst avge en ny förklaring, som
ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämpningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra
inom ett visst territorium.

En förklaring som avgetts i enlighet med denna artikel skall
anses ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i
konventionen.

Artikel 5 - Förhållande till konventionen

Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1, 2, 3 och 4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen
och samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i
enlighet därmed.

Artikel 6 - Undertecknande och ratifikation

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de medlemmar
av Europarådet som undertecknat konventionen; det skall
ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av
konventionen. Protokollet träder i kraft när tio
ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som
undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det
i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.

Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.

Upprättat i Paris den 20 mars 1952 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som
skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren
skall sända en bestyrkt kopia till varje regering som
undertecknat protokollet.

Protokoll nr 4 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
erkännande av vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns i konventionen och i dess första tilläggsprotokoll

Undertecknade regeringar, vilka är medlemmar av Europarådet,
som är fast beslutna att vidta åtgärder för att gemensamt
säkerställa vissa andra rättigheter och friheter än dem som
redan finns upptagna i avdelning I i konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som
undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen"), och i artiklarna 1-3 i det första
tilläggsprotokollet, som undertecknades i Paris den 20 mars 1952,
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Förbud mot frihetsberövande på grund av
skuldförbindelse

Ingen får berövas friheten enbart på grund av oförmåga att
uppfylla en avtalad förpliktelse.

Artikel 2 - Rätt att fritt röra sig
1. Var och en som lagligen befinner sig inom en stats
territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja
sin bosättningsort.
2. Var och en är fri att lämna varje land, inbegripet sitt
eget.
3. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra
inskränkningar än sådana som är angivna i lag och som i ett
demokratiskt samhälle är nödvändiga av hänsyn till statens
säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att upprätthålla
den allmänna ordningen eller förhindra brott eller för att
skydda hälsa eller moral eller annans fri- och rättigheter.
4. De rättigheter som anges i punkt 1 får inom vissa bestämda
områden också bli föremål för inskränkningar som är angivna i
lag och som är försvarliga av hänsyn till det allmännas
intresse i ett demokratiskt samhälle.

Artikel 3 - Förbud mot utvisning av medborgare
1. Ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i,
vare sig genom individuella eller genom kollektiva åtgärder.
2. Ingen får förvägras rätten att resa in i den stat som han är
medborgare i.

Artikel 4 - Förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar

Kollektiv utvisning av utlänningar är förbjuden.

Artikel 5 - Territoriell tillämpning
1. En hög fördragsslutande part får vid tidpunkten för
undertecknandet eller ratifikationen av detta protokoll, eller
när som helst därefter, till Europarådets generalsekreterare
överlämna en förklaring som anger i vilken utsträckning den
förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet inom de
territorier som anges i förklaringen och för vilkas
internationella förbindelser parten svarar.
2. En hög fördragsslutande part som avgett förklaring enligt
föregående punkt får när som helst avge ny förklaring, som
ändrar innehållet i en tidigare förklaring eller bringar
tillämp-

ningen av bestämmelserna i detta protokoll att upphöra inom ett
visst territorium.
3. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses
ha avgetts i enlighet med artikel 56 punkt 1 i konventionen.
4. En stats territorium på vilket detta protokoll är
tillämpligt till följd av denna stats ratifikation eller
godkännande av protokollet, liksom varje territorium på vilket
protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat
avgiven förklaring i enlighet med denna artikel, skall anses
som skilda territorier såvitt avser de hänvisningar till en
stats territorium som görs i artiklarna 2 och 3.
5. En stat som har avgivit en förklaring enligt punkt 1 eller 2 i denna artikel får när som helst därefter förklara att staten
beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda
territorierna erkänner domstolens behörighet att ta emot
klagomål från enskilda personer, icke-statliga organisationer
eller grupper av enskilda i enlighet med artikel 34 i
konventionen vad avser alla eller någon av artiklarna 1-4 i
detta protokoll.

Artikel 6 - Förhållande till konventionen

Mellan de höga fördragsslutande parterna skall artiklarna 1-5 i
detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.

Artikel 7 - Undertecknande och ratifikation
1. Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemmar av Europarådet som undertecknat konventionen; det
skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifikationen av
konventionen. Protokollet träder i kraft när fem
ratifikationsinstrument har deponerats. För en stat som
undertecknat och som senare ratificerar protokollet träder det
i kraft den dag då ratifikationsinstrumentet deponeras.
2. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare, som skall underrätta alla medlemmar om
namnen på dem som har ratificerat protokollet.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 16 september 1963 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall vara deponerat i Europarådets arkiv. Generalsekreteraren skall sända en bestyrkt kopia till varje
stat som undertecknat protokollet.

Protokoll nr 6 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
avskaffande av dödsstraffet

Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll
till den i Rom den 4 november 1950 undertecknade konventionen
om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (nedan kallad "konventionen"),
som beaktar att den utveckling som skett i flera av
Europarådets medlemsstater kännetecknas av en allmän tendens
till avskaffande av dödsstraffet,
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Avskaffande av dödsstraffet

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett
sådant straff eller avrättas.

Artikel 2 - Dödsstraff under krigstid

En stat kan i sin lag föreskriva dödsstraff för handlingar som
begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot; ett
sådant straff skall tillämpas endast i de fall som anges i
lagen och i enlighet med dess föreskrifter. Staten skall
underrätta Europarådets generalsekreterare om de ifrågavarande
föreskrifterna i lagen.

Artikel 3 - Förbud mot avvikelser

Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från
bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 4 - Förbud mot förbehåll

Förbehåll enligt artikel 57 i konventionen får inte göras
beträffande bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 5 - Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den
deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tilllämpningen av detta protokoll till ett annat territorium
som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant
territorium träder protokollet i kraft den första dagen i den
månad som följer efter den dag då generalsekreteraren mottog
förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts
i förklaringen, återkallas genom en underrättelse ställd till
generalsekreteraren. Återkallelsen gäller från den första dagen
i den månad som följer efter den dag då generalsekreteraren
mottog underrättelsen.

Artikel 6 - Förhållande till konventionen

Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna 1-5 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.

Artikel 7 - Undertecknande och ratifikation

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om
den inte samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall
deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikel 8 - Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter den dag då fem av Europarådets medlemsstater
har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av protokollet
i enlighet med bestämmelserna i artikel 7.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft
den första dagen i den månad som följer efter den dag då
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet
deponerades.

Artikel 9 - Depositariens uppgifter

Europarådets generalsekreterare skall underrätta rådets
medlemsstater om

a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 5 och 8,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 28 april 1983 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.

Protokoll nr 7 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna

Europarådets medlemsstater, som undertecknat detta protokoll,
som är fast beslutna att vidta ytterligare åtgärder för att
gemensamt säkerställa vissa rättigheter och friheter genom
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (här nedan kallad "konventionen"),
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av
utlänningar
1. En utlänning som lagligen är bosatt på en stats territorium
får inte utvisas därifrån utom efter ett i laga ordning fattat
beslut och skall tillåtas att

a) framlägga skäl som talar mot utvisningen,
b) få sin sak omprövad och

c) för dessa ändamål företrädas genom ombud inför vederbörande
myndighet eller inför en eller flera av denna myndighet utsedda
personer.
2. En utlänning kan utvisas innan han utövar sina rättigheter
enligt punkt 1.a, b och c i denna artikel, när utvisningen är
nödvändig i den allmänna ordningens intresse eller motiveras av
hänsyn till den nationella säkerheten.

Artikel 2 - Rätt till överklagande i brottmål
1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall
ha rätt att få skuldfrågan eller påföljden omprövad av högre
domstol. Utövandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess
utövande, skall regleras i lag.
2. Undantag från denna rätt får göras i fråga om mindre grova
gärningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då
vederbörande har dömts i första instans av den högsta domstolen
eller har dömts efter det att en frikännande dom har
överklagats.

Artikel 3 - Gottgörelse vid felaktig dom

Har en lagakraftvunnen dom, varigenom någon dömts för brottslig
gärning, senare upphävts, eller har nåd beviljats, på grund av
en ny eller nyuppdagad omständighet, som styrkt att domen var
felaktig, skall den som undergått straff till följd av domen
gottgöras i enlighet med den berörda statens lag eller praxis,
om det inte visas att det helt eller delvis berott på honom
själv att den tidigare ej kända omständigheten inte blivit
uppdagad i tid.

Artikel 4 - Rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger
1. Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en
brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han
redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen
och rättegångsordningen i denna stat.
2. Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder
mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och
rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger
bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett
grovt fel har begåtts i det tidigare rättegångsförfarandet,
vilket kan ha påverkat utgången i målet.
3. Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av
artikel 15 i konventionen.

Artikel 5 - Likställdhet mellan makar

Makar skall vara likställda i fråga om rättigheter och ansvar
av privaträttslig natur inbördes samt i förhållande till sina
barn, i fråga om äktenskapet, under äktenskapet och i händelse
av dess upplösning. Denna artikel skall inte hindra staterna
att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga i barnens intresse.

Artikel 6 - Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den
deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt samt ange i
vilken utsträckning den åtar sig att tillämpa protokollets
bestämmelser på detta territorium eller dessa territorier.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tilllämpningen av detta protokoll till ett annat territorium
som anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant
territorium träder protokollet i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en period på två månader
från den dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts
i förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse
ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen
gäller från den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en period på två månader från den dag då
generalsekreteraren mottog underrättelsen.
4. En förklaring som avgetts enligt denna artikel skall anses
ha avgetts i enlighet med artikel 56, punkt 1 i konventionen.
5. En stats territorium, på vilket detta protokoll är
tillämpligt till följd av denna stats ratifikation, godtagande
eller godkännande, liksom varje territorium, på vilket
protokollet är tillämpligt till följd av en av samma stat
avgiven förklaring med stöd av denna artikel, får betraktas som
särskilda territorier när det gäller hänvisningen i artikel 1 till en stats territorium.
6. En stat som har avgivit en förklaring enligt punkt 1 eller 2 i denna artikel får när som helst därefter förklara att staten
beträffande ett eller flera av de med förklaringen avsedda
territorierna erkänner domstolens behörighet att ta emot
klagomål från enskilda personer, icke-statliga organisationer
eller grupper av enskilda i enlighet med artikel 34 i
konventionen vad avser artikel 1 till 5 i detta protokoll.

Artikel 7 - Förhållande till konventionen

Mellan de stater som är parter i konventionen skall
bestämmelserna i artiklarna 1-6 i detta protokoll anses som
tillägg till konventionen och samtliga bestämmelser i
konventionen skall tillämpas i enlighet därmed.

Artikel 8 - Undertecknande och ratifikation

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat i
Europarådet får inte ratificera, godta eller godkänna detta
protokoll utan tidigare eller samtidig ratifikation av
konventionen. Ratifikations-godtagande- eller
godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Europarådets
generalsekreterare.

Artikel 9 - Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en period på två månader efter den
dag då sju av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt
samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med
bestämmelserna i artikel 8.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder detta i
kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången av
en period på två månader efter dagen för deponeringen av
ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet.

Artikel 10 - Depositariens uppgifter

Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om:

a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 6 och 9,
d) andra åtgärder, notifikationer eller förklaringar som rör
detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Strasbourg den 22 november 1984 på engelska och
franska, vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar
som skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall sända en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet.

Protokoll nr 13 till konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna, avseende
avskaffande av dödsstraffet under alla omständigheter

Europarådets medlemsstater, som har undertecknat detta
protokoll,
som är övertygade om att allas rätt till liv är ett
grundläggande värde i ett demokratiskt samhälle och att
avskaffandet av dödsstraffet är nödvändigt för skyddet av denna
rättighet och för det fulla erkännandet av alla människors
inneboende värdighet,
som önskar stärka det skydd av rätten till livet som garanteras
av konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna, vilken undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad "konventionen"),
som beaktar att protokoll nr 6 till konventionen om avskaffande
av dödsstraffet, som undertecknades i Strasbourg den 28 april 1983, inte utesluter dödsstraff för handlingar som begåtts
under krigstid eller under överhängande krigshot,
som är fast beslutna att ta det avgörande steget för att
avskaffa dödsstraffet under alla omständigheter,
har kommit överens om följande.

Artikel 1 - Avskaffande av dödsstraffet

Dödsstraffet skall vara avskaffat. Ingen får dömas till ett
sådant straff eller avrättas.

Artikel 2 - Förbud mot avvikelser

Avvikelser enligt artikel 15 i konventionen får inte ske från
bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 3 - Förbud mot förbehåll

Förbehåll enligt artikel 57 i konventionen får inte göras
beträffande bestämmelserna i detta protokoll.

Artikel 4 - Territoriell tillämpning
1. En stat kan vid tidpunkten för undertecknandet eller när den
deponerar sitt ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument ange på vilket territorium eller vilka
territorier detta protokoll skall vara tillämpligt.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom en förklaring
ställd till Europarådets generalsekreterare, utsträcka
tillämpningen av detta protokoll till ett annat territorium som
anges i förklaringen. Med avseende på ett sådant territorium
träder protokollet i kraft den första dagen i den månad som
följer efter utgången av en tid av tre månader räknat från den
dag då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående
punkterna kan, med avseende på ett territorium som har angetts
i förklaringen, återkallas eller ändras genom en underrättelse
ställd till generalsekreteraren. Återkallelsen eller ändringen
gäller från den första dagen i den månad som följer efter
utgången av en tid av tre månader räknat från den dag då
generalsekreteraren mottog underrättelsen.

Artikel 5 - Förhållande till konventionen

Mellan de stater som är parter i konventionen skall artiklarna 1-4 i detta protokoll anses som tillägg till konventionen och
samtliga bestämmelser i konventionen skall tillämpas i enlighet
därmed.

Artikel 6 - Undertecknande och ratifikation

Detta protokoll står öppet för undertecknande av de
medlemsstater i Europarådet som har undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, godtas eller godkännas. En medlemsstat
får inte ratificera, godta eller godkänna detta protokoll om
den inte samtidigt eller tidigare har ratificerat konventionen. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall
deponeras hos Europarådets generalsekreterare.

Artikel 7 - Ikraftträdande
1. Detta protokoll träder i kraft den första dagen i den månad
som följer efter utgången av en tid av tre månader räknat från
den dag då tio av Europarådets medlemsstater har uttryckt sitt
samtycke till att vara bundna av protokollet i enlighet med
bestämmelserna i artikel 6.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt
samtycke till att vara bunden av protokollet träder det i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en
tid av tre månader räknat från den dag då ratifikations-,
godtagande- eller godkännandeinstrumentet deponerades.

Artikel 8 - Depositariens uppgifter

Europarådets generalsekreterare skall underrätta alla
Europarådets medlemsstater om

a) undertecknande,
b) deponering av ratifikations-, godtagande- eller
godkännandeinstrument,
c) dag för detta protokolls ikraftträdande enligt artiklarna 4 och 7,
d) andra åtgärder, notifikationer eller underrättelser som rör
detta protokoll.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen
befullmäktigade, undertecknat detta protokoll.

Upprättat i Vilnius den 3 maj 2002 på engelska och franska,
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som
skall deponeras i Europarådets arkiv. Europarådets
generalsekreterare skall överlämna en bestyrkt kopia till varje
medlemsstat i Europarådet. Lag (2005:816).