Lag (1993:1651) om läkarvårdsersättning

Svensk författningssamling 1993:1651
t.o.m. SFS 2012:928
SFS nr: 1993:1651
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1993-12-22
Ändrad: t.o.m. SFS 2012:928
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till
läkare i privat verksamhet i primärvården och den öppna hälso- och
sjukvården i övrigt och om patientavgifter i samband därmed (läkarvårdsersättning ).

Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte
ingår i ett landsting. Lag (1995:837).

2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som
är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt
föreskrivet.

Bestämmelserna i denna lag gäller även vid vård av den
som, utan att vara bosatt i Sverige, har rätt till
vårdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt
vad som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de
sociala trygghetssystemen. Detsamma ska gälla för den som
avses i 5 kap. 7 § första stycket socialförsäkringsbalken
och som omfattas av nämnda förordning. Lag (2010:1318).

3 § Med vård avses i denna lag medicinskt motiverad vård,
behandling eller undersökning som ges av en läkare eller under
läkarens överinseende samt rådgivning som lämnas av läkare i
födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller
sterilisering.

Ett landsting får, som villkor för att lämna
läkarvårdsersättning enligt denna lag, kräva remiss för vård
hos en privat verksam läkare med specialistkompetens under
förutsättning att remisskrav gäller för motsvarande vård hos
en specialist inom landstinget. Remiss får dock inte krävas
för läkarvård inom verksamheter som avser barnmedicin,
gynekologi eller psykiatri. Lag (2009:79).

4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det
landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva
sin verksamhet. Lag (1995:837).

Samverkans- och vårdavtal

5 § Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till
läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin
verksamhet.

Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som
avses i 10 §.

En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med
landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de
villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren
kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för
bestämmelserna i denna lag.

Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget
tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller
lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a-5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig
upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med
offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till
den lagen (B-tjänster). Lag (2009:79).

Ersättningsetablering

5 a § En läkare som är verksam med rätt till ersättning enligt
denna lag och som avser att överlåta sin verksamhet ska anmäla
till landstinget om han eller hon i samband härmed vill
- säga upp sin rätt till ersättning, och
- möjliggöra för annan läkare att få ingå samverkansavtal med
landstinget med motsvarande villkor (ersättningsetablering). Lag (2009:79).

5 b § Efter anmälan enligt 5 a § ska landstinget utan dröjsmål
publicera en ansökningsinbjudan om att få ingå
samverkansavtal. Publiceringen ska ske genom annons i en
elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom
annons i någon annan form som möjliggör effektiv konkurrens.

Av inbjudan, eller annat för sökande tillgängligt underlag,
ska framgå
1. vilken verksamhet som ska överlåtas,
2. vilka villkor som ska gälla för samverkansavtalet,
3. de i 5 e § första stycket angivna kraven för ingående av
samverkansavtal,
4. hur en ansökan får lämnas, och
5. vilken dag ansökan senast ska ha kommit in.

Sökande ska ges skälig tid att komma in med ansökningar. Lag (2009:79).

5 c § Landstinget ska behandla sökande på ett likvärdigt och
icke-diskriminerande sätt samt iaktta principerna om öppenhet,
ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Lag (2009:79).

5 d § Landstinget får utesluta en sökande från att delta i
ansökningsförfarandet i enlighet med vad som föreskrivs i 7 kap. 1 och 2 §§ lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Vad som
sägs där om upphandlande myndighet ska i stället avse
landsting. Lag (2009:79).

5 e § Landstinget ska fatta beslut om att ingå samverkansavtal
med den sökande som har erbjudit högsta pris för verksamheten
och som
1. vid övertagandet av verksamheten kan uppfylla de krav som
anges i 7-9 §§,
2. inte har uteslutits enligt 5 d §, och
3. inte redan har, eller kan få, rätt till offentlig
ersättning för sina hälsooch sjukvårdstjänster inom ramen för
ett sådant valfrihetssystem som avses i lagen (2008:962) om
valfrihetssystem.

Efter det att verksamheten överlåtits till den sökande som
avses i första stycket, ska landstinget ingå samverkansavtal
med denne. Samverkansavtalet ska innehålla motsvarande villkor
som gällt för den överlåtande läkarens rätt till ersättning. Landstinget får dock ändra villkoren om den överlåtande
läkaren godkänt de nya villkoren och dessa angivits i
ansökningsinbjudan eller annat för sökandena tillgängligt
underlag.

Om den överlåtande läkaren återkallar sin anmälan enligt 5 a § eller om det annars saknas förutsättningar att fullfölja
ärendet har detta förfallit. Lag (2009:79).

5 f § Landstinget ska utan dröjsmål skriftligen underrätta
sökandena och den överlåtande läkaren om ett beslut att ingå
samverkansavtal enligt 5 e § första stycket. Detsamma gäller
om ärendet förfallit enligt 5 e § sista stycket. Lag (2009:79).

5 g § Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4-6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i
dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om
offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad
som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt
och upphandling ska i stället avse sökande, landsting,
samverkansavtal respektive förfarande om
ersättningsetablering.

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig
upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället
avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om
offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska
i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag. Lag (2011:1034).

Landstingets ansvar m.m.

6 § Landstinget skall svara för den läkarvårdsersättning som
inte täcks av patientavgiften. Om vården har avsett en patient
som inte är bosatt inom landstingets område, skall det
landsting inom vars område patienten är bosatt svara för den
utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen kommer
överens om något annat. Om patienten inte är bosatt inom något
landstings område, skall det landsting inom vars område
patienten eller familjemedlemmen är förvärvsverksam eller, när
det gäller en person som är arbetslös, det landsting inom vars
område personen är registrerad som arbetssökande, svara för den
utbetalda läkarvårdsersättningen.

Försäkringskassan får efter överenskommelse med landstinget ha
hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Lag (2004:830).

Särskilda krav på läkarverksamheten

7 § För att läkarvårdsersättning ska lämnas krävs att läkaren
har specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet
inom sin specialitet i öppen vård för enskilda patienter.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till läkare med
specialistkompetens enbart i laboratoriemedicinska
specialiteter, socialmedicin, klinisk neurofysiologi,
rehabiliteringsmedicin, klinisk genetik eller bild- och
funktionsmedicinska specialiteter utom klinisk fysiologi.

Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård
för enskilda patienter ska lämnas även till läkare som inte är
specialister i allmänmedicin men som uppfyller kraven enligt
artikel 28 och punkt 5.1.4 i bilaga V i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om
erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelserna i denna lag
om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på
motsvarande sätt för dessa läkare. Lag (2012:312).

8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som
senast ett år efter det att verksamheten påbörjades bedriver
verksamhet enligt 7 § på heltid, om inte annat följer av andra
stycket eller 10 §. En läkare anses som heltidsverksam om
läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller
har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de
senaste två åren.

Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd
av sjukdom, ledighet för vård av barn, förestående
ålderspensionering, vidareutbildning eller forskning inom
yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller av annat
liknande skäl inte bedriver verksamhet på heltid. Lag (2009:79).

9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som är
anställd i något landstings hälso- och sjukvård eller i ett
bolag eller annan juridisk person inom hälso- och sjukvården
som landstinget har ett rättsligt bestämmande inflytande i. Ersättning kan dock lämnas om läkaren är tjänstledig och
vikarierar för en annan läkare.

Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare för
verksamhet inom företagshälsovård eller elevhälsa som
avser medicinska insatser enligt 2 kap. 25 § skollagen (2010:800). Lag (2010:864).

Vikariat

10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för
vård av barn, förestående ålderspensionering, vidareutbildning
eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller fackligt
uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis
förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som
har samma specialitet eller en annan specialitet inom samma
grupp av specialiteter vikariera under frånvaron. Lag (2009:79).

11 § Har upphävts genom lag (1994:1961).

12 § Har upphävts genom lag (1994:1961).

13 § Har upphävts genom lag (1994:1961).

Samverkan med andra

14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med
andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.

Läkarvårdsersättningen

Gemensamma bestämmelser

15 § Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett
belopp som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och
kostnader. Ersättningen med undantag för del därav som avser
läkarens kostnader för resor i samband med sjukbesök betalas
som normalarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom
patientavgiften betalar patienten hela eller en del av arvodet,
om inte något annat följer av 22 eller 24 §.

16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga
delen av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens
specialitet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader
och årlig besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre
arvode för enklare undersökningar och behandlingar som utförs av
läkaren eller under dennes överinseende eller som ligger utanför den
vanliga verksamheten inom läkarens specialitet. Åtgärder som är
särskilt tids- eller kostnadskrävande ersätts med ett högre, särskilt
arvode. Lag (1995:837).

17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett
kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning med ett belopp som
motsvarar ersättningen för en full årsarbetstid inom specialiteten,
lämnas därefter ersättning med reducerade belopp. Reducerad
ersättning lämnas högst till ett belopp som motsvarar en halv
årsarbetstid (ersättningstak). Om läkaren inte bedriver verksamheten
på heltid reduceras årsersättningen och ersättningstaket i skälig
omfattning.

Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot
patientavgift som anges i 23 §.

Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller
angående abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i
första stycket angivna gränserna för ersättning. Lag (1995:837).

18 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna
lag får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller
en verkställighetsföreskrift.

19 § Ett landsting är inte skyldigt att betala
läkarvårdsersättning innan samverkansavtal har ingåtts.

Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt
belopp, får landstinget återkräva det belopp som felaktigt har
utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna
beloppet från annan fordran från läkaren på
läkarvårdsersättning.

Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller
annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med
för höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget
sätta ned den samlade läkarvårdsersättning som begärs för viss
tid till skäligt belopp. Lag (2009:79).

Särskilda bestämmelser för vissa områden

20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom ett
särskilt stödområde ska arvoden enligt 15 § lämnas med tjugo
procents förhöjning.

Arvodeshöjning enligt första stycket ska betalas av
landstinget. Efter två år från etableringen ska höjningen
minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procent.

Till en läkare som har sin verksamhet inom ett särskilt
stödområde ska landstinget lämna särskild ersättning för
telefonkonsultationer och medicinskt motiverade hembesök.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka områden som ska
anses som särskilda stödområden enligt denna paragraf. Lag (2009:79).

21 § Har upphävts genom lag (1995:837).

Patientavgift

22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna
lag får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte
tas ut för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående
abort eller sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om
detta framgår av särskilda föreskrifter.

Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på
motsvarande sätt.

23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst samma
belopp som gäller för motsvarande vård inom landstinget.

Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet
enligt första stycket, skall detta inte påverka den del av
läkarvårdsersättningen som betalas av landstinget.

Om patientavgiften skulle överstiga det arvode som lämnas för
vården, skall mellanskillnaden betalas till landstinget. Lag (1997:435).

24 § En patient som för en viss tid har uppnått avgiftsbefrielse enligt 26 a § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) är under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna lag. Lag (2012:928).

25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit
från avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första
stycket första meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte patienten från avgift enligt denna bestämmelse.

25 a § Avgiften tas ut av patientens förmyndare om patienten
är under 18 år när
1. vården ges, eller
2. han eller hon uteblir från ett avtalat besök.

Om det finns flera förmyndare svarar de solidariskt för
avgiften.

Om det finns särskilda skäl får avgiften tas ut av den
underårige. Lag (2010:248).

Verksamhetsuppföljning m.m.

26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning ska medverka
till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren ska årligen till landstinget lämna en redovisning med
uppgifter om mottagningens personal och medicintekniska
utrustning samt om utförda vårdåtgärder och antalet
patientbesök.

Läkaren ska på begäran av landstinget lämna upplysningar och
visa upp patientjournal samt övrigt material som rör
undersökning, vård eller behandling av en patient och som
behövs för kontroll av begärd läkarvårdsersättning.

Av 6 § lagen (1998:543) om hälsodataregister följer att
läkaren också ska lämna uppgifter till hälsodataregister. 9 Senaste lydelse 1995:837. Lag (2009:79).

Verkställighetsföreskrifter

27 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.


Övergångsbestämmelser

1993:1651
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag
regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till
privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15--17, 20 och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna
om arvoden i läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid
bestämmandet av läkarvårdsersättning.
4. Har upphävts genom lag (1995:837).
5. Har upphävts genom lag (1995:837).
6. Har upphävts genom lag (1995:837).
7. Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får
verksamhet med läkarvårdsersättning utan hinder av den
paragrafen och 19 § första stycket påbörjas tre månader efter
anmälan.

1994:1257

Regeringen föreskriver att lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
skall träda i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser 7 § tredje
stycket.

1994:1754
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. De nya bestämmelserna i 6 § tillämpas även för vård under år 1994 av personer som omfattas av lagen (1992:1776) om
samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

1994:1961
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag har rätt till fortsatt sådan
ersättning även utan samverkansavtal enligt de nya föreskrifterna.
3. En läkare som inte omfattas av punkt 2 men som före den 14 november 1994 gjort anmälan enligt 11 § i dess tidigare lydelse och
som uppfyller kraven för att få läkarvårdsersättning får påbörja
verksamheten sex månader efter anmälan även utan
samverkansavtal. Om verksamheten inte startat den 14 maj 1995 krävs samverkansavtal. Om läkaren inte har specialistkompetens
krävs dock att landstinget har godtagit läkarens etablering inom
landstingets område.

1995:837
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 17 § första stycket första
och andra meningen den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till
privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.
3. En läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag utan att ha samverkansavtal med
landstinget och utan att uppfylla kravet på specialistkompetens
enligt 7 § eller kravet på heltidsverksamhet enligt 8 § kan även utan
samverkansavtal få ersättning enligt denna lag om inte annat följer
av punkt 4. Detsamma gäller den som vid ikraftträdandet är verksam
som privatpraktiserande läkare enligt lagen (1993:588) om husläkare. Om verksamheten hos en läkare som omfattas av denna punkt ändras i
väsentligt hänseende skall dock frågan om rätt till
läkarvårdsersättning prövas enligt denna lag.
4. Om en läkare som vid ikraftträdandet är verksam mot
läkarvårdsersättning enligt denna lag, inte uppfyller ålderskravet i 9 § lämnas läkarvårdsersättning längst till utgången av år 1996, om
inte läkaren och landstinget kommer överens om annat.

1996:1159
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997.
2. Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla för sådan
kostnadsbefrielse som uppkommit före utgången av år 1996.

1997:435
1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 § den 1 juli 1997,
och i övrigt den 1 januari 1998.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vård som
avser tid före ikraftträdandet.

1999:842
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
2. Äldre bestämmelser gäller dock till utgången av år 2003 för
vård som lämnas av läkare som vid ikraftträdandet är verksam
inom företagshälsovård och då har rätt till
läkarvårdsersättning enligt denna lag.

2009:79
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning
för vård som givits före ikraftträdandet.
3. Äldre lydelse av 7 § gäller fortfarande för läkare med
sådan specialistkompetens som anges i den äldre lydelsen.
4. Äldre lydelse av 20 § gäller fortfarande för läkare som vid
ikraftträdandet bedriver verksamhet i ett sådant område som
anges i den äldre lydelsen.

2010:248
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
2. De nya bestämmelserna gäller inte avgifter för vilka
betalningsskyldighet uppkommit före ikraftträdandet.

2010:1318
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för den som
omfattas av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet
när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen.

2011:1034

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för
tid från och med den 15 juli 2010.