Lag (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död

Svensk författningssamling 1987:269
t.o.m. SFS 2005:132
SFS nr: 1987:269
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1987-05-21
Ändrad: t.o.m. SFS 2005:132
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

1 § Vid tillämpning av bestämmelser i lag eller annan författning som
tillskriver en människas död rättslig betydelse skall gälla att en
människa är död när hjärnans samtliga funktioner totalt och
oåterkalleligt har fallit bort.

2 § Det ankommer på läkare att i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt.

Detta skall ske, om andning och blodcirkulation upphört och stilleståndet
varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga
funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.

Upprätthålls andning och blodcirkulation på konstgjord väg, skall dödens
inträde i stället fastställas, om en undersökning av hjärnan med säkerhet
visar att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har
fallit bort.

2 a § När det har fastställts att döden har inträtt får medicinska
insatser fortsättas, om det behövs för att bevara organ eller annat
biologiskt material i avvaktan på ett transplantationsingrepp eller,
med avseende på en gravid kvinna som bär på ett livsdugligt foster,
för att rädda livet på det väntade barnet. Insatserna får inte pågå
längre tid än 24 timmar, om det inte finns synnerliga skäl. Lag (1995:833).

3 § Om dödförklaring i vissa fall finns bestämmelser i lagen (2005:130) om dödförklaring. Lag (2005:132).