Lag (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet

t.o.m. SFS1972:814
SFS nr: 1966:78
Departement/myndighet: Kommunikationsdepartementet
Utfärdad: 1966-04-01
Ändrad: t.o.m. SFS1972:814
Upphävd: 1996-12-01
Författningen har upphävts genom: SFS 1996:844
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

1 §   Den som utför rundradiosändning från radioanläggning på öppna havet eller i luftrummet däröver dömes till böter eller fängelse i högst ett år, om sändningen är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige, Danmark, Finland eller Norge eller i annat land, som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar menlig störning för radiotrafik i något av dessa länder.

Den som upprättar eller innehar radioanläggning för sådan rundradiosändning som avses i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

2 §   För medverkan till brott som avses i 1 § dömes den som främjar upprättande, vidmakthållande eller användning av radioanläggningen genom att
      1) lämna anläggningens ägare eller brukare tekniskt eller ekonomiskt bistånd,
      2) tillhandahålla utrustning eller förnödenheter för verksamheten,
      3) utföra transport till eller från fartyg, luftfartyg eller annan anordning där anläggningen finnes eller tillhandahålla transportmedel för sådan transport,
      4) deltaga i sändning,
      5) framställa program eller annat som är avsett att användas i sändning,
      6) lämna eller förmedla uppdrag för sändning,
      7) tillhandagå med reklam för verksamheten, eller
      8) driva rörelse med ändamål att på annat sätt främja verksamheten.

3 §   Förlag eller vederlag, vilket ägare eller brukare av radioanläggning som avses i 1 § mottagit för anläggningens upprättande, vikmakthållande eller användning eller för rundradiosändning från denna, skall förklaras förverkat till kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Egendom, vilken använts såsom hjälpmedel vid eller frambragts genom eller varit föremål för brott som avses i 1 § eller 2 § 1, 2, 3, 5 eller 8, kan, såvida egendomens ägare eller någon som var i hans ställe förövat gärningen, förklaras helt eller delvis förverkad till kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott som anges i detta stycke eller särskilda skäl annars föreligga och det ej är uppenbart obilligt.

Utgjordes egendom som avses i första eller andra stycket av annat än penningar och är den oåtkomlig, kan i stället värdet förklaras förverkat.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga ej tillämpning mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt till denna.

4 §   har upphävts genom lag (1968:169).

5 §   Den som utom riket begått brott som avses i 1 eller 2 § dömes, om han finnes här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken ej är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra styckena nämnda balk.

Åtal mot svensk för brott som rör sändning, vilken ej är avsedd att mottagas eller kan mottagas i Sverige och ej heller orsakar menlig störning för radiotrafik här, eller åtal mot utlänning får även i annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förordnande av Konungen eller den Konungen bemyndigar. Lag (1972:814).