Jordabalk (1970:994)

Svensk författningssamling 1970:994
t.o.m. SFS 2015:419
SFS nr: 1970:994
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L1
Utfärdad: 1970-12-17
Omtryck: SFS 1971:1209
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:419
Övrig text: Rättelseblad 2000:226 har iakttagits.
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Första avdelningen

Rättsförhållanden rörande fast egendom


1 kap. Fastighet och dess gränser

1 § Fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. En
fastighet avgränsas antingen horisontellt eller både
horisontellt och vertikalt. Om fastighetsbildning finns
särskilda bestämmelser.

Sämjedelning är utan verkan. Lag (2003:626).

1 a § I denna balk betyder
1. tredimensionell fastighet: en fastighet som i sin helhet
är avgränsad både horisontellt och vertikalt,
2. tredimensionellt fastighetsutrymme: ett utrymme som ingår
i en annan fastighet än en tredimensionell fastighet och som
är avgränsat både horisontellt och vertikalt,
3. ägarlägenhetsfastighet: en tredimensionell fastighet som
inte är avsedd att rymma annat än en enda bostadslägenhet.

Vad som sägs i denna balk om mark gäller också annat utrymme
som ingår i en fastighet eller är samfällt för flera
fastigheter. Lag (2009:180).

2 § Om allmänt vattenområde och fastighets gräns mot sådant område finns
särskilda bestämmelser.

3 § Gräns som blivit lagligen bestämd har den sträckning som utmärkts
på marken i laga ordning. Kan utmärkningen ej längre fastställas med
säkerhet, har gränsen den sträckning som med ledning av
förrättningskarta jämte handlingar, innehav och andra omständigheter kan
antagas ha varit åsyftad. Om gränsens sträckning ej utmärkts på marken i
laga ordning, har gränsen den sträckning som framgår av karta och
handlingar.

4 § Har gräns ej blivit lagligen bestämd, gäller de rå och rör eller
andra märken som av ålder ansetts utmärka gränsen.

Om gränsen tillkommit genom expropriation eller liknande tvångsförvärv,
har gränsen den sträckning som med ledning av fångeshandling, innehav
och andra omständigheter kan antagas ha varit åsyftad.

5 § Om gräns i vattenområde ej kan bestämmas med ledning av 3 eller 4 §,
har gränsen sådan sträckning att till varje fastighet föres den del av
vattenområdet som är närmast fastighetens strand. För mindre holme eller
skär föres dock ej någon del av vattenområdet till fastigheten. Har
stranden förskjutits, är dess tidigare läge, om det kan fastställas,
avgörande för gränsens sträckning.

Sträckning av gräns i vattenområde bestämmes efter normalt
medelvattenstånd. I Vänern, Vättern och Hjälmaren samt i Storsjön i
Jämtland fastställes dock sträckningen efter ett vattenstånd av

i Vänern 3,60 meter över nedre slusströskeln vid Sjötorp,
i Vättern 2,97 meter över västra slusströskeln vid Motala,
i Hjälmaren 2,77 meter över södra slusströskeln vid Notholmen och

i Storsjön 292,45 meter över nollplanet i det höjdsystem som ligger till
grund för sjöns reglering.

6 § Har fastighet blivit skild från angränsande vattenområde
genom att stranden förskjutits, har fastighetens ägare rätt att
nyttja området mellan fastigheten och vattnet under
förutsättning att området är av ringa omfattning och att dess
ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastighetens ägare har därvid samma rätt som enligt 2 kap. 7 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
tillkommer strandägare. Lag (1998:861).


2 kap. Tillbehör till fastighet

1 § Till en fastighet hör

byggnader, ledningar, stängsel och andra anläggningar som har
anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk,
på rot stående träd och andra växter,
naturlig gödsel.

Till en fastighet hör även en sådan byggnad eller annan
anläggning som är uppförd utanför fastigheten, om den är avsedd
för stadigvarande bruk vid utövandet av ett servitut till
förmån för fastigheten och inte hör till den fastighet där den
finns. Detsamma gäller i fråga om en ledning eller annan
anordning för vilken ledningsrätt har beviljats, om det vid en
förrättning enligt ledningsrättslagen (1973:1144) har
förordnats att rätten skall höra till fastigheten. Lag (2006:42).

2 § Till byggnad hör fast inredning och annat varmed byggnaden
blivit försedd, om det är ägnat till stadigvarande bruk för
byggnaden eller del av denna, såsom fast avbalkning, hiss,
ledstång, ledning för vatten, värme, ljus eller annat med
kranar, kontakter och annan sådan utrustning, värmepanna,
element till värmeledning, kamin, kakelugn, innanfönster,
markis, brandredskap, civilförsvarsmateriel och nyckel.

I enlighet med vad som sägs i första stycket hör därjämte i
regel till byggnad, såvitt angår
1. bostad: badkar och annan sanitetsanläggning, spis, värmeskåp
och kylskåp samt maskin för tvätt eller mangling,
2. butikslokal: hylla, disk och skyltfönsteranordning,
3. samlingslokal: estrad och sittplatsanordning,
4. ekonomibyggnad till jordbruk: anordning för utfodring av
djur och anläggning för maskinmjölkning,
5. fabrikslokal: kylsystem och fläktmaskineri.

Reservdel och dubblett till föremål som avses i första eller
andra stycket hör ej till byggnaden.

Om olika delar av en byggnad hör till skilda fastigheter, hör
ett sådant föremål som avses i första eller andra stycket till
den del av byggnaden där det finns. Lag (2003:626).

3 § Till fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet hör, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, maskiner och annan
utrustning som tillförts fastigheten för att användas i verksamheten
huvudsakligen på denna. Sådan egendom hör dock inte till fastigheten,
om ägaren har avgett förklaring härom och förklaringen är inskriven i
fastighetsregistrets inskrivningsdel enligt 24 kap. Fordon,
kontorsutrustning och handverktyg hör inte i något fall till
fastigheten. Lag (2000:226).

4 § Föremål som nyttjanderättshavare eller annan än
fastighetsägaren tillfört fastigheten hör inte till denna, om
inte föremålet och fastigheten kommit i samme ägares hand. Detsamma gäller i fråga om föremål som enligt 3 § kan höra till
fastigheten och tillförts denna av fastighetsägaren utan att
han eller hon ägde föremålet. Har fastighetsägaren tillfört
fastigheten föremål som enligt 3 § kan höra till fastigheten
och som han eller hon förvärvat under villkor att överlåtaren
har rätt att återta föremålet om förvärvaren åsidosätter vad
som åligger honom eller henne enligt överlåtelseavtalet, hör
föremålet inte till fastigheten så länge villkoret gäller.

Ett föremål som omfattas av företagshypotek och som tillförts
fastigheten av annan än fastighetsägaren hör till fastigheten,
sedan föremålet och fastigheten kommit i samma ägares hand
1. om föremålet upphört att omfattas av företagshypoteket,
eller
2. i det fall näringsidkaren förvärvat fastigheten, om sex
månader har förflutit från det att han eller hon sökte lagfart
på sitt fång.

Har inteckningsborgenären före utgången av den tid som anges i
andra stycket 2 väckt talan om betalning och anmält detta till
den inskrivningsmyndighet som avses i 19 kap. 3 §, hör
föremålet inte till fastigheten, om inte två månader förflutit
från det att talan avgjordes genom dom eller beslut som vunnit
laga kraft.

I lagen (1992:1461) om verkan av vissa förbehåll vid
överlåtelse av fastighet som tillhör staten, m.m. finns
särskilda bestämmelser om att föremål som tillhör staten upphör
att höra till fastigheten. Lag (2008:989).

5 § Förvärvar fastighetsägaren föremål under villkor att överlåtaren
har rätt att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad som
åligger honom enligt överlåtelseavtalet, eller att äganderätten till
föremålet skall förbli hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller
annan förutsättning uppfyllts, får villkoret ej göras gällande sedan
fastighetsägaren tillfört fastigheten föremålet så att det enligt 1 eller 2 § hör till fastigheten.

I fråga om möjligheten att göra avtalet gällande äger första stycket
motsvarande tillämpning för det fall att avtalet betecknats som
hyresavtal eller betalningen erlagts som vederlag för föremålets bruk
och nyttjande, om det är åsyftat att den som fått föremålet utgivet till
sig skall bli ägare av detta.

6 § Byggnad, stängsel och annan anläggning på område, som besväras av
inskriven tomträtt, samt anläggning för gruvdrift hör ej till
fastigheten även om de tillhör fastighetens ägare.

7 § En överlåtelse av ett föremål som hör till en fastighet
gäller inte mot tredje man, förrän
1. föremålet skiljs från fastigheten på ett sådant sätt att det
inte längre kan anses höra till denna, eller
2. ett beslut enligt fastighetsbildningslagen (1970:988),
ledningsrättslagen (1973:1144) eller anläggningslagen (1973:1149) om att föremålet inte längre skall höra till
fastigheten har införts i fastighetsregistrets allmänna del.

Om verkan av vissa överlåtelser från staten, av exekutiv
försäljning av föremål som hör till en fastighet och av
ianspråktagande av sådana föremål genom expropriation finns
särskilda bestämmelser. Lag (2001:889).


3 kap. Rättsförhållanden mellan grannar

1 § Var och en skall vid nyttjande av sin eller annans fasta egendom
taga skälig hänsyn till omgivningen.

2 § Tränger rot eller gren in på fastighet från område intill denna och
medför detta olägenhet för fastighetens ägare, får denne taga bort roten
eller grenen. Områdets ägare skall dock beredas tillfälle att själv
utföra åtgärden, om denna kan befaras medföra skada av betydelse för
honom.

Om en fastighet är upplåten med tomträtt, skall vad som i första stycket
sägs om fastighetens eller områdets ägare i stället gälla
tomträttshavaren. Lag (1992:1209).

3 § Den som avser att utföra eller låta utföra grävning eller
liknande arbete på sin fastighet skall vidta varje skyddsåtgärd
som kan anses nödvändig för att förebygga skada på angränsande
fastigheter. Bestämmelser om ersättning för skador till följd
av grävning eller liknande arbete finns i 32 kap. miljöbalken.

Medför skyddsåtgärd uppenbarligen högre kostnad än den skada
som åtgärden avser att förebygga, får åtgärden underlåtas. Skadan skall dock ersättas enligt bestämmelserna i 32 kap. miljöbalken. Om det begärs, skall säkerhet enligt vad som sägs
i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos länsstyrelsen för
ersättningen innan arbetet börjar.

Om en byggnad eller någon annan anläggning som hör till en
angränsande fastighet, till följd av vårdslöshet vid
uppförandet eller brist i underhållet, är av sådan beskaffenhet
att särskild skyddsåtgärd är nödvändig för att förebygga skada
med anledning av arbete som inte sträcks nedanför vanligt
källardjup, skall åtgärden bekostas av den angränsande
fastighetens ägare. Om anläggningen hör till en tomträtt, skall
åtgärden i stället bekostas av tomträttshavaren. Lag (2003:626).

4 § Åtgärder för att förebygga skada till följd av grävning
eller liknande arbete får vidtas på annans fastighet, om det är
nödvändigt för att undvika oskälig kostnad eller annan
synnerlig olägenhet. Skada och intrång skall ersättas. Den som
enligt 3 § tredje stycket skall bekosta arbetet är dock inte
berättigad till ersättning. Om det begärs, skall säkerhet
enligt vad som sägs i 2 kap. utsökningsbalken ställas hos
länsstyrelsen för ersättningen innan arbetet börjar. Lag (2003:626).

5 § Bestämmelserna i 6-11 §§ tillämpas i fråga om byggnader
och andra anläggningar som uppfyller följande villkor: 1. olika delar av anläggningen hör till skilda fastigheter,
och
2. minst en del av anläggningen hör till en tredimensionell
fastighet eller ett tredimensionellt fastighetsutrymme.

Om en anläggning eller en del av denna hör till en tomträtt,
gäller vad som sägs om fastigheten i stället tomträtten. Lag (2009:180).

6 § Bestämmelserna i 3 § första och andra styckena och 4 § tillämpas också vid byggnadsarbete på en del av en sådan
anläggning som avses i 5 §, om arbetet medför risk för skada på
någon annans del av anläggningen.

Skyddsåtgärder på någon annans del av anläggningen skall dock
bekostas av den anläggningsdelens ägare, om
1. risken för skada på anläggningsdelen beror på att denna är
vårdslöst uppförd eller bristfälligt underhållen, och
2. arbetet varken är särskilt ingripande eller av annan
anledning medför särskild risk.

I fall som avses i andra stycket är ägaren av den
anläggningsdel som riskerar att skadas inte berättigad till
ersättning enligt 4 §. Lag (2003:626).

7 § Den som äger en del av en sådan anläggning som avses i 5 § har rätt att för utförande av byggnadsarbete på sin del av
anläggningen få tillträde till andra delar av anläggningen, om
behovet av tillträde klart överväger den skada och olägenhet
som tillträdet kan antas medföra.

Skada och intrång till följd av tillträdet skall ersättas. Om
det begärs, skall säkerhet för ersättningen ställas hos
länsstyrelsen innan arbetet börjar. Därvid tillämpas 2 kap. utsökningsbalken. Lag (2003:626).

8 § Om en del av en sådan anläggning som avses i 5 § är så
vårdslöst uppförd eller bristfälligt underhållen att det finns
risk för att en inte obetydlig skada drabbar någon annans del
av anläggningen, är ägaren till den bristfälliga delen av
anläggningen skyldig att åtgärda bristen.

Ägaren av den del av anläggningen som riskerar att skadas har
rätt till skälig ersättning för kostnader som har uppkommit för
att undanröja risken för skada.

Första och andra styckena gäller inte om anläggningen redan när
risken uppkom var skadad eller försliten i sådan utsträckning
att den måste ersättas med en ny för att tjäna sitt ändamål. Lag (2003:626).

9 § I mål som avser skyldighet att åtgärda en sådan brist som
avses i 8 § första stycket får domstolen för tiden till dess
frågan har avgjorts genom dom eller beslut som har vunnit laga
kraft förplikta ägaren till den bristfälliga delen av
anläggningen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
undvika skador på någon annans del av anläggningen.

Ett beslut enligt första stycket får meddelas endast om
käranden yrkar det och han eller hon gör sannolikt
1. att svaranden är skyldig att vidta skadeförebyggande
åtgärder enligt 8 §, och
2. att saken inte tål uppskov. Lag (2003:626).

10 § Vid prövningen av en fråga som avses i 9 § första stycket
tillämpas 15 kap. 5 § tredje stycket, 6, 8 och 10 §§ rättegångsbalken.

Ett beslut enligt 9 § första stycket får verkställas på samma
sätt som en dom som har vunnit laga kraft.

Beslutet får överklagas särskilt. Lag (2003:626).

11 § Den som äger en del av en sådan anläggning som avses i 5 § ska vid användandet av sin del av anläggningen
1. se till att de som bor i omgivningen inte utsätts för
störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan
eller annars försämra deras bostadsmiljö att störningarna
inte skäligen bör tålas, och
2. iaktta allt som fordras för att även i övrigt bevara
sundhet, ordning och gott skick inom eller utanför
anläggningen.

Ägaren ska hålla noggrann tillsyn över att det som sägs i
första stycket fullgörs också av
1. personer som hör till ägarens hushåll eller som besöker
honom eller henne som gäster,
2. personer som ägaren har inrymt i sin del av anläggningen,
eller
3. personer som för ägarens räkning utför arbete i ägarens
del av anläggningen.

Om en ägare åsidosätter sina skyldigheter enligt första eller
andra stycket eller om en nyttjanderättshavare åsidosätter de
skyldigheter som enligt samma stycken åligger en ägare, får
ägaren till en annan del av anläggningen föra talan mot den
förstnämnde ägaren. Om en del av anläggningen ingår i en
samfällighet som förvaltas av en samfällighetsförening, får
även föreningen föra talan. Lag (2009:180).

12 § Har byggnad eller annan anläggning uppförts så att den
skjuter in på angränsande mark, och skulle anläggningens
borttagande eller förändring medföra betydande kostnad eller
olägenhet för anläggningens ägare, är denne ej skyldig att
avträda den mark som sålunda tagits i anspråk, förrän
anläggningen avlägsnas eller blir obrukbar. Vad som sagts nu
gäller dock ej, om den som uppförde anläggningen inkräktade på
den angränsande marken med avsikt eller av grov vårds löshet
och, när anläggningen överlåtits till annan, denne ägde
kännedom därom vid sitt förvärv.

Den angränsande markens ägare är berättigad till ersättning för
det intrång som anläggningen medför för honom. Om marken före
intrånget har upplåtits med tomträtt, är tomträttshavaren
berättigad till ersättning för det intrång som anläggningen
medför för honom. Lag (2009:180).


4 kap. Köp, byte och gåva

Köpets form

1 § Köp av fast egendom slutes genom upprättande av
köpehandling som underskrives av säljaren och köparen. Handlingen skall innehålla en uppgift om köpeskilling och
förklaring av säljaren att egendomen överlåtes på köparen. Köpes utom fast egendom även annat mot en gemensam
köpeskilling, är det tillräckligt att köpehandlingen innehåller
en uppgift om gemensam köpeskilling.

Om säljaren och köparen vid sidan av köpehandlingen har träffat
överenskommelse om annan köpeskilling än den som anges i
köpehandlingen, är den överenskommelsen ogiltig. Mellan
säljaren och köparen gäller i stället den köpeskilling som
anges i köpehandlingen. Denna köpeskilling får dock jämkas om
det med hänsyn till köpehandlingens innehåll, omständigheterna
vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och
omständigheterna i övrigt är oskäligt att den köpeskillingen
skall vara bindande.

Köp som inte uppfyller föreskrifterna i första stycket är
ogiltiga. Dock är förvärv, som har gjorts enligt lagen (1982:352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till
bostadsrätt eller kooperativ hyresrätt eller lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället, giltiga även
om föreskrifterna i första stycket inte har iakttagits. Lag (2002:94).

2 § Har köp slutits och upprättas därefter köpebrev eller annan
ytterligare köpehandling angående samma förvärv, äger 1 § första och
andra styckena tillämpning även i fråga om den senare handlingen. Handling som icke uppfyller föreskrifterna i 1 § första stycket är utan
verkan som köpehandling. Lag (1992:448).

3 § Bestämmelse vid köp som ej intages i köpehandlingen är ogiltig, om
den innebär att
1. förvärvets fullbordan eller bestånd är beroende av villkor,
2. säljaren ej skall bära sådant ansvar som avses i 21 §,
3. köparens rätt att överlåta fastigheten eller att söka inteckning
eller upplåta rättighet i fastigheten inskränkes.

Villkorligt köp

4 § Köps fullbordan eller bestånd får ej göras beroende av villkor
under mer än två år från den dag då köpehandlingen upprättades. Har
längre tid avtalats, är köpet ogiltigt. Om tiden ej bestämts, skall den
anses vara två år.

Första stycket äger icke tillämpning på villkor, varigenom förvärvets
fullbordan eller bestånd göres beroende av att köpeskillingen erlägges
eller att i 7-9 §§ avsedd fastighetsbildning sker, och utgör ej heller
hinder att uppställa villkor som grundas på bestämmelse i lag.

5 § Har i köpehandlingen föreskrivits att köpebrev skall upprättas,
skall det anses som om förvärvets fullbordan eller bestånd gjorts
beroende av köpeskillingens erläggande.

6 § Har enligt köpehandlingen förvärvets fullbordan eller bestånd
gjorts beroende av villkor och upprättas därefter köpebrev eller annan
ytterligare köpehandling angående förvärvet, beror förvärvets fullbordan
eller bestånd ej längre av villkoret, om icke detta intages även i den
senare handlingen.

Köp av del av fastighet

7 § Köp, som innebär att visst område av fastighet kommer i särskild
ägares hand, är giltigt endast om fastighetsbildning sker i
överensstämmelse med köpet genom förrättning, som är sökt senast sex
månader efter den dag då köpehandlingen upprättades och, om
förrättningen ej är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall
verkställas på grundval av köpet.

8 § Den som köpt andel i fastighet utan villkor att andelen skall
utbrytas genom fastighetsbildning innehar fastigheten under
samäganderätt med den eller de andra delägarna.

Har i köpehandlingen föreskrivits att andelen skall utbrytas äger 7 § motsvarande tillämpning.

9 § I fråga om köp av mark som är samfälld för flera fastigheter eller
av fastighets andel i sådan mark äger 7 § motsvarande tillämpning.

Säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser

10 § Avkastning, som fastigheten frambringar före den dag då tillträde
skall ske, tillkommer säljaren. Denne får dock icke avverka skog annat
än till husbehov och ej heller avhända fastigheten annat än dess vanliga
avkastning.

Arrendeavgift, hyra och annan inkomst av fastigheten, som belöper på
tiden före tillträdesdagen, tillkommer säljaren.

Avgift som utgår för fastigheten och belöper på tiden från och med
tillträdesdagen bäres av köparen. I förhållande till säljaren svarar
köparen för stämpelskatt för förvärvet.

11 § Säljaren står faran för att fastigheten av våda skadas eller
försämras medan den fortfarande är i säljarens besittning. Faran ligger
dock på köparen, om fastigheten ej tillträtts till följd av dröjsmål på
köparens sida.

Har fastigheten skadats eller försämrats på grund av händelse för vilken
säljaren står faran, får köparen göra avdrag på köpeskillingen eller, om
skadan är av väsentlig betydelse, häva köpet. Väckes ej talan om hävning
inom ett år från det tillträde skedde, är rätten till sådan talan
förlorad. Lag (1990:936).

12 § Har fastigheten efter köpet skadats eller försämrats genom
säljarens vanvård eller vållande, får köparen göra avdrag på
köpeskillingen eller, om skadan är av väsentlig betydelse, häva köpet. Han har dessutom rätt till ersättning för skada.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från det tillträdet skedde, är
rätten till sådan talan förlorad, om ej säljaren handlat grovt vårdslöst
eller i strid mot tro och heder. Lag (1990:936).

13 § Underlåter säljaren utan skäl att avträda fastigheten i rätt tid,
skall han ersätta köparen dennes skada. Köparen får även häva köpet, om
dröjsmålet är av väsentlig betydelse. Lag (1990:936).

14 § Undandrager sig säljaren utan skäl att enligt föreskrift i
köpehandling medverka till upprättande av köpebrev eller annan
ytterligare köpehandling angående förvärvet eller att fullgöra annat som
ankommer på honom för att bereda köparen möjlighet till lagfart, äger 13 § motsvarande tillämpning.

15 § Kan köparen i annat fall än som avses i 14 § icke erhålla lagfart,
har han rätt att häva köpet och få ersättning för skada, om ej hindret
mot lagfart beror av köparen eller var känt för honom när köpet slöts. Köpet får dock hävas endast om skadan är av väsentlig betydelse.

Väckes ej talan om hävning inom ett år från den dag då tiden för sökande
av lagfart utgick eller, om lagfart då var sökt, den dag då slutligt
beslut i lagfartsärendet vann laga kraft, är rätten till sådan talan
förlorad, om ej säljaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro
och heder. Lag (1990:936).

16 § Svarar fastigheten på grund av inteckning eller upplåtelse av
panträtt för högre belopp än som förutsattes vid köpet, får köparen av
köpeskillingen innehålla vad som på grund härav kan komma att utgå ur
fastigheten. Om ej så mycket av köpeskillingen återstår att betala och
säljaren icke erlägger skillnaden inom en månad efter tillsägelse, har
köparen rätt att häva köpet och få ersättning för skada.

Avser inteckning i den överlåtna fastigheten även annan fastighet och
förutsattes ej detta vid köpet, har köparen rätt att häva köpet och
erhålla ersättning för skada, om ej säljaren inom en månad efter
tillsägelse ombesörjt, att det gemensamma ansvaret upplösts.

17 § Besväras fastigheten av annan rättighet än som avses i 16 § utan
att köparen vid köpet ägde eller bort äga kännedom därom, äger 12 § motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller även när annan än säljaren ägde byggnad eller
annat som, om det är i samme ägares hand som fastigheten, enligt lag hör
till denna samt köparen var i god tro vid köpet.

18 § Medför offentlig myndighets beslut att köparen icke förvärvat den
rådighet över fastigheten som han vid köpet hade skäl att förutsätta,
äger 12 § motsvarande tillämpning.

19 § Om fastigheten inte stämmer överens med vad som följer av avtalet
eller om den annars avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta
vid köpet, tillämpas vad som sägs i 12 § om köparens rätt att göra
avdrag på köpeskillingen eller häva köpet. Köparen har dessutom rätt
till ersättning för skada, om felet eller förlusten beror på försummelse
på säljarens sida eller om fastigheten vid köpet avvek från vad säljaren
får anses ha utfäst.

Som fel får inte åberopas en avvikelse som köparen borde ha upptäckt vid
en sådan undersökning av fastigheten som varit påkallad med hänsyn till
fastighetens skick, den normala beskaffenheten hos jämförliga
fastigheter samt omständigheterna vid köpet. Lag (1990:936).

19 a § Köparen får inte åberopa att fastigheten är felaktig enligt 11, 12 och 17--19 §§, om han inte lämnar säljaren meddelande om felet inom
skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet (reklamation).

Utan hinder av första stycket får köparen åberopa att fastigheten är
felaktig, om säljaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro
och heder.

Har köparen avsänt ett meddelande som anges i första stycket på ett
ändamålsenligt sätt, får meddelandet åberopas även om det försenas,
förvanskas eller inte kommer fram. Lag (1990:936).

19 b § Köparens fordran på grund av fel i fastigheten preskriberas tio
år efter det att han har tillträtt fastigheten, om inte preskriptionen
avbryts dessförinnan. Lag (1990:936).

19 c § Ett avdrag på köpeskillingen skall beräknas så att förhållandet
mellan det nedsatta och det avtalsenliga priset svarar mot förhållandet
vid tidpunkten för tillträdet mellan fastighetens värde i felaktigt och
i avtalsenligt skick. Lag (1990:936).

19 d § En näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet sålt
en fastighet till en konsument huvudsakligen för enskilt
ändamål får inte mot konsumenten åberopa ett köpevillkor som i
jämförelse med bestämmelserna i 11-19 c §§ är till nackdel för
denne.

Trots första stycket kan näringsidkaren och konsumenten träffa
avtal om att ersättning för skada enligt bestämmelserna i 12-19 §§ inte skall omfatta förlust i näringsverksamhet. Lag (2004:555).

20 § Säljaren skall till köparen överlämna honom tillhöriga kartor och
andra handlingar angående fastigheten vilka är av betydelse för köparen
som ägare av denna. Om handlingarna angår även annan egendom, skall de
efter tillsägelse tillhandahållas köparen.

21 § Om fastigheten kan frånvinnas köparen efter klander, skall
säljaren återbära köpeskillingen och, om köparen var i god tro vid
köpet, ersätta köparen dennes skada.

Är första stycket tillämpligt beträffande endast en del av fastigheten,
får köparen, om han var i god tro vid köpet, häva detta såvitt angår
fastigheten i övrigt. Bestämmelserna i 12 § äger därvid motsvarande
tillämpning. Den tid inom vilken talan om hävning skall väckas räknas
dock från det fastighetsdelen frångick köparen.

22 § Kan säljaren ej erlägga vad som åligger honom enligt 21 §, får
köparen kräva säljarens fångesmän i tur och ordning i den mån de ej är
fria från ansvar enligt 21 §.

23 § Har köparen icke erlagt hela köpeskillingen när klandertalan
väckes, får han innehålla återstoden till dess betryggande säkerhet
ställes för vad som säljaren kan åläggas att utge, om talan bifalles.

24 § Blir köp av fastighet ej bestående på den grund att fastigheten
överlåtits även till annan och denna överlåtelse skall åtnjuta företräde
äger 21 § motsvarande tillämpning. Talan om hävning skall dock väckas
inom den tid som anges i 15 §.

Sedan talan om företräde mellan överlåtelserna väckts, äger även 23 § motsvarande tillämpning.

25 § I fråga om säljarens rätt till ränta på köpeskillingen gäller
bestämmelserna i räntelagen (1975:635).

Om köpet enligt förbehåll i köpehandlingen häves på grund av utebliven
betalning av köpeskillingen, skall köparen ersätta säljaren dennes
skada. Lag (1975:641).

26 § Är förvärvets fullbordan eller bestånd enligt köpehandlingen
beroende av att köpeskillingen betalas och har köparen sedan köpet slöts

blivit försatt i konkurs,
fått till stånd offentlig ackordsförhandling utan konkurs,
vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sina skulder,
om han är köpman, inställt sina betalningar eller

i annat fall funnits vara på sådant obestånd att han måste antagas icke
kunna fullgöra sin betalningsskyldighet mot säljaren,
har säljaren rätt att häva köpet, om ej utan oskäligt uppehåll efter
tillsägelse betryggande säkerhet ställes för köpeskillingen. Häves
köpet, skall köparen ersätta säljaren dennes skada.

27 § Har köparen erhållit inteckning eller upplåtit panträtt i
fastigheten, får han häva köpet endast när han erlagt så mycket av
köpeskillingen att säljaren kan innehålla belopp som svarar mot vad som
kan komma att utgå ur fastigheten på grund av inteckningen eller
pantsättningen. Om vad som köparen erlagt av köpeskillingen ej förslår,
får han häva köpet endast om han betalar skillnaden. Avser inteckningen
även fastighet som icke ingick i köpet, får köparen häva köpet endast om
han dessutom ombesörjt, att det gemensamma ansvaret upplösts.

Om köparen upplåtit annan rättighet och denna väsentligt minskar
fastighetens värde eller dess användbarhet i säljarens hand eller om
eljest fastigheten väsentligt försämrats eller på annat sätt nedgått i
värde på grund av åtgärd eller annan omständighet, som är att hänföra
till köparen eller beror av denne, får köparen häva köpet endast om
säljaren får ersättning för värdeminskningen. Lag (1990:936).

Byte

28 § Bestämmelserna i 1-27 §§ gäller i tillämpliga delar i fråga om
byte. Om fastighet som gått i byte mot annan fastighet kan frånvinnas
förvärvaren efter klander eller frångår honom till följd av omständighet
som anges i 24 §, får han dock icke återtaga den fastighet han lämnade i
byte. I stället har han rätt till ersättning i pengar.

Gåva

29 § Bestämmelserna i 1-3 och 7-9 §§ äger motsvarande tillämpning i
fråga om gåva.

30 § Är gåvas fullbordan eller bestånd beroende av villkor under viss
tid utöver två år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller under
obestämd tid, gäller villkoret icke mot den till vilken gåvotagaren
överlåtit fastigheten, såvida icke talan om återgång av gåvan blivit
väckt före överlåtelsen. Kan till följd av att villkoret sålunda icke
blir gällande givaren ej återfå gåvan, har gåvotagaren att till givaren
utge gåvans värde.

Om gåva till förmån för ofödda finns särskilda bestämmelser.

31 § Återgår gåva på grund av villkor som avses i 30 § och skall
panträtt eller annan rättighet som tillkommit efter upplåtelse av
gåvotagaren alltjämt bestå, skall gåvotagaren ersätta givaren dennes
förlust.


5 kap. Verkan av att fast egendom frånvinnes någon efter klander m.m.

1 § Avträder någon fast egendom efter klander, skall han dessutom utge
ersättning för avkastning, som egendomen frambringat under tid efter det
att han fick kännedom om att annan ägde bättre rätt till egendomen eller
stämning delgavs honom. Ersättning skall också utges för arrendeavgift,
hyra och annan inkomst av egendomen, som belöper på nämnda tid. Han får
dock tillgodoräkna sig skälig ersättning för de kostnader han haft för
att erhålla avkastningen och inkomsten samt för att under angivna tid
underhålla egendomen.

Om avkastningen eller inkomsten på grund av den avträdandes försumlighet
understigit vad som skäligen kunnat erhållas, skall han ersätta
skillnaden.

2 § Har egendomen skadats eller på annat sätt minskats i värde till
följd av åtgärd eller annan omständighet som är att hänföra till den som
avträder egendomen, skall denne ersätta värdeminskningen, om och i den
mån det med hänsyn till beskaffenheten av hans förfarande och
omständigheterna i övrigt ej kan anses obilligt.

3 § Den som vinner egendomen är skyldig att ersätta den som avträder
egendomen nödvändig kostnad som denne haft utöver vad som fordrats för
egendomens underhåll under den tid han innehaft denna. Även nyttig
kostnad skall ersättas, om den ej gjorts under tid som anges i 1 §. Ersättning för nyttig kostnad utgår dock med högst det belopp varmed
egendomens värde höjts genom den åtgärd som kostnaden avser.

4 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt 1-3 §§ skall
väcka talan inom två år från det egendomen avträdes. Iakttages ej tiden,
är rätten till talan förlorad. Om den ena parten väckt talan i rätt tid,
har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är
förlorad.

5 § Har den som avträder egendomen haft annan än nödvändig kostnad för
denna och kan vad som sålunda påkostats skiljas från egendomen, får han
föra bort det, om icke den vinnande vill lösa det enligt vad som sägs
nedan.

Vill den som avträder egendomen begagna sin rätt enligt första stycket,
skall han inom en månad från den dag då egendomen avträddes eller, om
han före utgången av denna tid väckt talan om ersättning enligt 3 §,
från den dag då dom, varigenom hans talan helt eller delvis lämnats utan
bifall, vann laga kraft, erbjuda den som vunnit egendomen att lösa vad
han önskar föra bort. Vill den vinnande begagna sig av erbjudandet,
skall han inom en månad från erbjudandet underrätta den som avträder
egendomen därom samt dessutom, om samtidigt med erbjudandet krävts
säkerhet för lösesumman, ställa betryggande säkerhet för den. Försummar den vinnande något av vad som sålunda föreskrives, är hans
rätt att lösa förlorad.

6 § Det som ej förts bort inom tre månader efter det att erbjudandet om
inlösen avvisades eller tiden för dess antagande utgick, tillfaller den
vinnande utan ersättning.

Den som avträder egendomen får ej utan den vinnandes samtycke föra bort
något från egendomen, innan han ställt betryggande säkerhet för vad han
enligt 1 eller 2 § kan vara skyldig att utge eller, om ersättningen
blivit bestämd till beloppet, han betalat detta.

Om den som avträder egedomen fört bort något från denna, skall han
återställa egendomen i dess tidigare skick.

7 § Bestämmelserna i 1-6 §§ äger motsvarande tillämpning när fast
egendom överlåtits till flera och tvist om företrädet uppstår mellan
dem.


6 kap. Panträtt

Upplåtelse av panträtt

1 § Ägare av en fastighet, som vill upplåta panträtt i denna till
säkerhet för fordran, har rätt att i den ordning som anges i 22 kap. hos inskrivningsmyndigheten erhålla inskrivning i fastigheten av
visst penningbelopp (inteckning). Bevis om inteckningen kallas
pantbrev. Ett pantbrev utfärdas antingen i skriftlig form (skriftligt
pantbrev) eller genom registrering i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om pantbrevsregister (datapantbrev).

Inteckning kan enligt 22 kap. beviljas i flera fastigheter (gemensam
inteckning). Gemensam inteckning kan också uppkomma genom
att intecknad fastighet delas. Lag (1994:449).

2 § Panträtten upplåtes genom att fastighetens ägare överlämnar
pantbrevet som pant för fordringen.

Ett datapantbrev skall anses ha överlämnats till borgenären, när
denne eller någon som företräder honom har registrerats som
pantbrevshavare i pantbrevsregistret.

Bestämmelser om fastighetsägarens rätt när pantbrev icke alls eller
delvis utnyttjats för pantsättning (ägarhypotek) finns i 9 §. Lag (1994:449).

Panträttens innebörd

3 § När en myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i fastighet, har en borgenär rätt att
för fordran, som är förenad med panträtt i fastigheten, med den
företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få betalning ur
medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta inte räcker
till, erhåller borgenären betalning ur medlen genom ett
tillägg. Detta får inte överstiga femton procent av pantbrevets
belopp jämte ränta på detta belopp från den dag då fastigheten
utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som i
övrigt skall fördelas. Räntan beräknas för år enligt en
räntefot som motsvarar den av Riksbanken fastställda, vid varje
tid gällande referensräntan enligt 9 § räntelagen (1975:635) ökad med fyra procentenheter. Förändringar i referensräntan som
inträffar efter upprättandet av en sakägarförteckning skall
inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och har
inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart
efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om
pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget, om
pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om
pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand. Lag (2002:351).

4 § Borgenär har rätt att få betalning enligt 3 § även om fordringen
preskriberats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända
borgenärer.

5 § Om skyldighet för borgnär att, fastän fordringen ej är förfallen
till betalning mottaga betalning ur medel som myndighet skall fördela
mellan rättsägare i fastigheten finns särskilda bestämmelser.

6 § Försämras fastigheten till följd av vanvård eller naturhändelse
eller av annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde
väsentligt minskas, får borgenären söka betalning ur fastigheten fastän
fordringen ej är förfallen till betalning.

Upplåtelse av panträtt i vissa fall

7 § Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren
upplåtit panträtt i fastigheten, gäller upplåtelsen, om
borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter
överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller
bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om fastigheten
överlåtits även till annan, äger vad som sagts nu tillämpning i
fråga om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.

Första stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått
genom sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

Vid tillämpning av första stycket skall den som har förlitat
sig på ett högst en månad gammalt gravationsbevis anses ha
varit i god tro, om det inte framgår av omständigheterna att
han eller hon på annat sätt har fått eller borde ha fått
kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Lag (2000:226).

7 a § Har panträtt upplåtits till säkerhet för en fordran som ännu inte
har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet behörig
att upplåta panträtten eller var borgenären då i god tro på sätt anges i 7 §, gäller panträtten till säkerhet för fordringen även om upplåtaren
inte längre är ägare till fastigheten när fordringen uppkommer. Vad nu
sagts gäller dock inte, om borgenären före fordringens uppkomst har fått
kännedom om att upplåtaren inte längre är ägare till fastigheten.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev utgör
säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ut mot en annan
fordran utan några andra ändringar än sådana som normalt förekommer vid
fordringsutbyten av det slag som det är fråga om. Lag (1985:172).

8 § Frångår fastighet innehavaren efter klander, är upplåtelse av
panträtt som skett efter det att fastigheten kom ur rätte ägarens hand
utan verkan, om annat ej följer av 18 kap. eller av annan bestämmelse.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när förvärv av fastighet
återgår som ogiltigt eller avtal om sådant förvärv häves av överlåtaren. Om gåva på talan av givaren återgår till denne på grund av villkor,
varav gåvans fullbordan eller bestånd gjorts beroende under viss tid
utöver två år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller under
obestämd tid, gäller dock upplåtelsen, såvida den icke skett efter det
att talan väcktes.

Ägarhypotekets innebörd

9 § Om pantbrev icke överlämnats som pant för fordran, är fastighetens
ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 3 § med den
företrädesrätt inteckningen medför enligt lag erhålla tilldelning ur
medlen med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för
fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är
fastighetsägaren berättigad att ur medlen erhålla skillnaden.

Gemensamt intecknade fastigheters inbördes ansvar

10 § Ansvaret för inteckning som beviljats i flera fastigheter vilar på
var och en av fastigheterna till det belopp som faller på fastigheten
efter förhållandet mellan dennas särskilda värde och sammanlagda värdet
av alla fastigheterna. Som fastighets värde gäller därvid
taxeringsvärdet för året innan inteckningen söktes eller, om särskilt
taxeringsvärde då ej fanns för fastigheten, det taxeringsvärde som
därefter först fastställes. Om någon av fastigheterna skall säljas
utmätningsvis och taxeringsvärde som angivits nu icke finns för var och
en av fastigheterna, gäller de värden som åsätts fastigheterna enligt 12 kap. utsökningsbalken.

Kan borgenär ej erhålla betalning ur köpeskillingen för intecknad
fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar enligt första
stycket, svarar de övriga fastigheterna för återstoden av beloppet med
fördelning efter där angivna grunder. Kan ur någon av dessa fastigheter
betalning ej erhållas för dess andel i återstoden, fördelas bristen på
samma sätt mellan de återstående fastigheterna. Lag (1981:784).

11 § Har intecknad fastighet delats, fördelas ansvaret mellan de
särskilda delarna enligt 10 §, om annat ej anges i andra stycket.

Delades fastigheten genom avstyckning och är stamfastigheten och den
avstyckade fastigheten icke längre i samme ägares hand, svarar
stamfastigheten för hela inteckningen och den avstyckade fastigheten
endast för vad som icke kan utgå ur stamfastigheten. Om flera
fastigheter avstyckats från stamfastigheten, svarar fastighet, på vilken
lagfart icke sökts, före fastighet, på vilken lagfart sökts, och
fastighet, på vilken lagfart sökts senare, före fastighet, på vilken
lagfart sökts tidigare. Har lagfart sökts på samma inskrivningsdag eller
har lagfart icke sökts på någon av fastigheterna, svarar fastighet som
senare övergått till ny ägare före fastighet som tidigare övergått till
ny ägare. Mellan fastigheter som övergått samma dag fördelas ansvaret
efter de grunder som anges i 10 §.

Andra stycket hindrar icke att borgenären söker betalning samtidigt ur
stamfastighet och avstyckad fastighet.

Bestämmelse om att avstyckad fastighet i vissa fall icke svarar för
inteckning i stamfastighet finns i 16 § andra stycket.

Vissa bestämmelser om intecknings och pantbrevs giltighet

12 § Avser inteckning endast en fastighet och säljs denna
exekutivt, är inteckningen, sedan försäljningen vunnit laga kraft
och köpeskillingen betalats, utan verkan till belopp som enligt
sakägarförteckningen inte täcks av köpeskillingen, behållen
avkastning eller andra influtna medel, om inte
kronofogdemyndigheten förordnat om fortsatt inteckningsansvar. Har medel influtit genom särskild försäljning av tillbehör, är
inteckning utan verkan till belopp som ur medlen utfallit på
pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera fastigheter gemensamt och säljes dessa på
exekutiv auktion enligt gemensam sakägarförteckning, äger första
stycket motsvarande tillämpning. Sker försäljningen enligt
särskilda sakägarförteckningar, förlorar inteckningen sin verkan,
om ej kronofogdemyndigheten förordnat om fortsatt
inteckningsansvar. Säljes endast någon eller några av fastigheterna,
blir inteckningen såvitt angår försåld fastighet helt utan verkan, om
ej kronofogdemyndigheten förordnat om fortsatt
inteckningsansvar, och såvitt angår annan fastighet utan verkan till
den del medel utfallit på pantbrevets belopp. Lag (1994:445).

13 § Fördelas medel som är att tillgå vid utsökning utan att fastigheten
sålts, är inteckning utan verkan till den del medlen utfallit på
pantbrevets belopp.

Första stycket gäller ej, om innehavaren av pantbrevet avstått från sin
rätt till betalning och, när fråga är om gemensam inteckning, samtycke
till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen
besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en
eller flera av fastigeterna med lika rätt som eller sämre rätt än
inteckningen.

14 § Avstås intecknad fastighet eller område av sådan fastighet på grund
av expropriation eller liknande tvångsförvärv, är inteckningen utan
verkan i den inlösta egendomen, sedan inlösen fullbordats. Såvitt angår
annan av inteckningen besvärad egendom är inteckningen utan verkan till
belopp som vid fördelning av medel med anledning av tvångsförvärvet
utfallit på pantbrevets belopp. Härvid äger 13 § andra stycket
motsvarande tillämpning.

15 § Har myndighet i annat fall än som avses i 12-14 §§ fördelat medel
mellan rättsägare i intecknad fastighet, är inteckningen utan verkan
till den del medlen utfallit på pantbrevets belopp. Härvid äger 13 § andra stycket motsvarande tillämpning.

16 § Sammanlägges fastighet eller del av fastighet med annan
fastighet eller fastighetsdel, omfattar inteckning som besvärar
någon av de i sammanläggningen ingående fastigheterna eller
fastighetsdelarna hela den nybildade fastigheten.

En fastighet som har bildats genom avstyckning ansvarar inte
för inteckningar i stamfastigheten eller stamfastigheterna, om
1. lantmäterimyndigheten har meddelat ett beslut om
inteckningsfrihet enligt 10 kap. 8 a § fastighetsbildningslagen (1970:988), eller
2. fastigheten har bildats genom avstyckning av en samfällighet
eller en viss ägovidd av en samfällighet. Lag (2004:395).

17 § Om inteckning blir utan verkan, är även pantbrevet utan verkan. Ändras i annat fall inteckning till belopp eller omfattning erhåller
pantbrevet verkan i enlighet med inteckningens ändrade innehåll.

Dödning av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan
verkan.


7 kap. Allmänna bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till
elektrisk kraft

Bestämmelsernas tillämpningsområde

1 § Detta kapitel avser arrende, hyra, tomträtt och annan nyttjanderätt
samt servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten upplåtits
genom avtal.

Om vissa rättigheter som anges i första stycket finns bestämmelser även
i 8-15 kap.

Förekommer eljest i lag eller annan författning särskilda bestämmelser
om rättighet som avses i detta kapitel, äger de tillämpning.

2 § Detta kapitel gäller i tillämpliga delar även hyresrätt i hus, som
ej hör till fastighet.

3 § Av fastighetsägaren åt annan upplåten rätt att avverka skog
på fastigheten eller att tillgodogöra sig andra alster av
fastigheten eller dennas naturtillgångar eller att jaga eller
fiska på fastigheten är att anse som nyttjanderätt, även om med
rättigheten icke är förenad rätt att i övrigt nyttja
fastigheten.

Vad fastighetsägaren enligt en skriftlig överenskommelse med
staten eller en kommun angående naturvården inom ett visst
område (naturvårdsavtal) förbundit sig att tillåta eller tåla
skall vid tillämpningen av denna balk och andra författningar i
sin helhet anses som en nyttjanderätt. Lag (1998:861).

4 § Bestämmelserna i denna balk om nyttjanderätt avser icke gravrätt,
vägrätt eller bostadsrätt.

Upplåtelsetiden

5 § Avtal om upplåtelse av annan nyttjanderätt än tomträtt är inte
bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse av fast
egendom inom detaljplan och upplåtelse av jordbruksarrende är dock inte
bindande längre än tjugofem år. Upplåtelse av annan nyttjanderätt än
jordbruksarrende för någons livstid gäller utan begränsning till viss
tid.

Avser upplåtelsen endast eller huvudsakligen rätt att avverka skog för
annat ändamål än husbehov, är avtalet ej bindande längre än fem år.

Första och andra styckena gäller ej nyttjanderätt som upplåtes av
staten. Första stycket inverkar ej på nyttjanderättshavares rätt till
förlängning av avtal på grund av lag.

Har arrende eller hyra upplåtits på längre tid än den i första stycket
föreskrivna längsta tiden för nyttjanderätts bestånd och vill
fastighetsägaren eller nyttjanderättshavaren frånträda avtalet sedan
denna tid gått ut, skall uppsägning ske. Lag (1987:132).

6 § Upplåtelse av servitut eller rätt till elektrisk kraft får ske utan
begränsning till tiden.

Förlängning av tiden för upplåtelsen samt ändringar i och tillägg till
upplåtelseavtalet

7 § Överenskommelse om förlängning av upplåtelsetiden gäller som ny
upplåtelse.

Förlängning på grund av lag eller med tillämpning av bestämmelse i
upplåtelseavtalet innebär ej att ny upplåtelse kommer till stånd.

8 § Överenskommelse om ändring i eller tillägg till upplåtelseavtalet
gäller som ny upplåtelse i förhållande till ny ägare av fastigheten
eller innehavare av rättighet i denna, om ej annat följer av andra
stycket.

Ändring i eller tillägg till nyttjanderättsavtal med tillämpning av
bestämmelse i lag om rätt till förlängning av sådant avtal innebär ej
att ny upplåtelse kommer till stånd.

Sker ändring i eller tillägg till upplåtelseavtal som upprättats
skriftligen, skall detta anmärkas på handlingen, om fastighetsägaren
eller rättighetshavaren begär det.

Hinder mot andelsupplåtelse

9 § Avtal som innebär att i detta kapitel avsedd rättighet skall gälla i
andel i fastighet eller i fastighets andel i mark, som är samfälld för
flera fastigheter, har ej verkan som upplåtelse av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft.

Rätt till inskrivning

10 § Nyttjanderätt som upplåtits genom skriftlig handling samt servitut
får inskrivas. Förbehåll som strider häremot är utan verkan utom i fråga
om arrende eller hyra.

Rätt till elektrisk kraft får inskrivas, om ägaren av den fastighet i
vilken rättigheten upplåtits medgivit skriftligen att inskrivning får
ske.

Rättighetens ställning vid fastighetens övergång till ny ägare

11 § Överlåtes fastighet, som besväras av nyttjanderätt eller servitut,
åligger det överlåtaren i förhållande till rättighetshavaren att vid
överlåtelsen göra förbehåll om upplåtelsen, om ej inskrivning av
rättigheten är beviljad. Sådant förbehåll medför att upplåtelsen gäller
mot den till vilken fastigheten överlåtes.

Överlåtes fastighet, som besväras av rätt till elektrisk kraft, gäller
upplåtelsen mot den nye ägaren oberoende av förbehåll.

12 § Har beträffande skriftlig upplåtelse, som skall äga bestånd mot ny
ägare av fastigheten, träffats överenskommelse som avses i 7 § första
stycket eller 8 § första stycket och är överenskommelsen anmärkt på
fastighetsägarens exemplar av upplåtelsehandlingen, gäller
överenskommelsen mot den nye ägaren som om förbehåll skett.

13 § Även om förbehåll ej skett, gäller upplåtelse som avser arrende
eller hyra mot ny ägare av fastigheten, om upplåtelsen skett genom
skriftligt avtal och tillträde ägt rum före överlåtelsen.

Första stycket gäller ej i fråga om överenskommelse som avses i 8 §. I
fråga om överenskommelse som avses i 7 § gäller första stycket endast om
den förut gällande upplåtelsetiden utgått före överlåtelsen, varvid
tillträde ej skall anses ha ägt rum innan överenskommelsen trätt i
tillämpning.

Om giltighet av avtal om förhandlingsordning mot ny hyresvärd finns
bestämmelser i hyresförhandlingslagen (1978:304). Lag (1978:305).

14 § I annat fall än som avses i 11-13 §§ gäller upplåtelsen mot den
till vilken fastigheten överlåtits endast om upplåtelsen enligt 17 kap. äger företräde framför överlåtelsen på grund av inskrivning eller den
nye ägaren vid överlåtelsen ägde eller bort äga kännedom om upplåtelsen.

Överlåtes vid arrende eller hyra fastigheten efter rättighetshavarens
tillträde och gäller enligt 11-13 §§ upplåtelsen ej mot den nye ägaren,
skall upplåtelsen likväl bestå mot honom, om han ej uppsäger avtalet
inom tre månader från överlåtelsen.

15 § Förbehåll som strider mot bestämmelserna i 11-14 §§ om rättighetens
bestånd mot ny ägare av fastigheten är utan verkan.

16 § Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye
ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens
bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken eller rättigheten enligt samma
kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fastigheten taxerad som
hyreshusenhet, gäller dock upplåtelser som avser hyra av en
bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en
skriftlig handling alltid mot den nye ägaren, om hyresgästen har
tillträtt lägenheten före den exekutiva försäljningen.

Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller
hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i 12 kap. utsökningsbalken. Lag (1990:1387).

17 § Överlåtes fastigheten och skall upplåtelse av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft gälla mot den nye ägaren, är
denne berättigad att uppbära arrendeavgift, hyra eller annat vederlag
för rättigheten i den mån vederlaget förfaller till betalning efter det
att han tillträtt fastigheten. Efter nämnda tidpunkt får han även i
övrigt utöva de befogenheter som på grund av upplåtelseavtalet
tillkommer fastighetens ägare. På belopp, som förfaller till betalning
mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter det
att rättighetshavaren erhöll kännedom om överlåtelsen eller fick skälig
anledning till förmodan därom, får rättighetshavaren icke avräkna
fordran hos den förre ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller
betalning som rättighetshavaren erlagt till den förre ägaren eller annan
uppgörelse med denne, om icke den nye ägaren ägde eller bort äga
kännedom därom vid överlåtelsen.

Den nye ägaren har att uppfylla tidigare ägares åligganden i den mån de
skall fullgöras efter det att han tillträtt fastigheten.

Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller 12 kap. utsökningsbalken
om exekutiv försäljning av fast egendom i fråga som avses i första och
andra styckena. Lag (1981:784).

18 § Har den som överlåtit fastigheten försummat att göra förbehåll
enligt 11 § första stycket och kommer upplåtelse av nyttjanderätt eller
servitut till följd därav ej att gälla mot den nye ägaren, skall
överlåtaren ersätta rättighetshavaren dennes skada. Rätt till ersättning
tillkommer dock ej rättighetshavaren, om han låtit inskrivning av
rättigheten dödas utan överlåtarens samtycke. Lag (1975:1085).

19 § Kommer till följd av exekutiv försäljning av fastighet upplåtelse
av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft ej att gälla
mot den nye ägaren, skall den från vilken försäljningen ägt rum ersätta
rättighetshavaren dennes skada. Har rättigheten bevarats genom att
rättighetshavaren tillskjutit medel enligt 12 kap. utsökningsbalken om
exekutiv försäljning av fast egendom, har rättighetshavaren såsom
skadestånd rätt till ersättning för tillskott i den mån detta ej
överstiger värdet av rättigheten. Om upplåtelsen skett utan vederlag,
äger vad som sagts förut tillämpning endast om fastigheten sålts för
annat ändamål än till betalning av fordran för vilken den på grund av
utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första stycket tillkommer ej
rättighetshavare, om han låtit inskrivning av rättigheten dödas utan
fastighetsägarens samtycke eller om han genom överenskommelse vid
exekutiv auktion låtit rättighetens företrädesläge försämras. Är det
uppenbart att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad, äger vad som
sagts nu icke tillämpning. Lag (1981:784).

20 § Underlåter den nye ägaren att fullgöra vad som anges i 17 § andra
stycket, är överlåtaren skyldig att ersätta rättighetshavaren dennes
skada. För ersättningen svarar även sådan tidigare ägare av fastigheten
mot vilken upplåtelsen varit gällande.

För ersättning som den från vilken fastigheten övergått har att utgiva
till rättighetshavare enligt 18 eller 19 §, svarar även sådan tidigare
ägare av fastigheten mot vilken upplåtelsen varit gällande. Rätt till
ersättning tillkommer dock ej rättighetshavare mot sådan tidigare ägare
utan vars samtycke han låtit inskrivning av rättigheten dödas eller
nedsättas, om det ej, när fråga är om exekutiv försäljning, är uppenbart
att rättigheten ändå skulle ha gått förlorad.

Den som är ersättningsskyldig enligt första eller andra stycket blir fri
från ansvar, om ej rättighetshavaren inom sex månader från det han fick
kännedom om att fastigheten övergått från denne skriftligen anmält att
han vill kunna hålla sig till honom.

21 § Förbehåll som upphäver eller inskränker rättighetshavarens rätt
till ersättning enligt 18-20 §§ är utan verkan.

Rättigheters inbördes ställning

22 § Finns i samma fastighet flera rättigheter som ej är inskrivna och
kan de ej utan förfång för någondera utövas vid sidan av varandra, äger
de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits.

Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd
de skett, skall rätten på talan förordna om företrädet mellan dem efter
vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

23 § Vid exekutiv auktion äger rättigheter som ej är inskrivna
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits.

Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd
de skett, äger de lika rätt, om ej annat blivit bestämt enligt 22 § andra stycket.

Första stycket gäller i tillämpliga delar när myndighet i annat fall än
med anledning av exekutiv auktion fördelar medel mellan rättsägare i den
ordning som gäller vid fördelning av köpeskillig för exekutivt försåld
fast egendom.

24 § När rättighet, som ej utan förfång för annan rättighet kan utövas
vid sidan av denna, skall vika, har rättighetshavaren rätt till
ersättning av upplåtaren för skada, om han vid upplåtelsen varken ägde
eller bort äga kännedom om den andra upplåtelsen.

Rättighetens upphörande i vissa fall

25 § Bestämmelserna i 6 kap. 8 § äger motsvarande tillämpning i fråga om
nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft.

Är rättighet som upplåtits mot vederlag utan verkan enligt första
stycket, har rättighetshavaren rätt till ersättning av upplåtaren för
skada, om han var i god tro när upplåtelsen ägde rum. Bestämmelser om
att rättighetshavaren i vissa fall kan få ersättning av staten finns i 18 kap.

26 § Om rättighetens upphörande eller inskränkning på grund av
expropriation eller liknande tvångsförvärv samt om rättighetshavarens
rätt till ersättning med anledning därav finns särskilda bestämmelser.

Verkan av ändring i fastighetsindelningen

27 § Delas fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut,
gäller rättigheten i var och en av de nya fastigheterna. Är rättighetens
utövning genom upplåtelseavtalet begränsad till visst område, upphör
rättigheten dock att besvära fastighet som icke omfattar någon del av
området.

Delas fastighet, i vilken upplåtits rätt till elektrisk kraft, gäller
rättigheten i den fastighet till vilken den elektriska kraftstationen
hör efter delningen.

28 § Gäller nyttjanderätt eller servitut efter fastighetsbildning i
flera fastigheter, skall vederlag som utgår för rättigheten tillkomma
ägarna av dessa i förhållande till belastningen på varje fastighet. Lag (1989:722).

29 § Om fastighet som besväras av nyttjanderätt eller servitut undergår
fastighetsreglering, får rättigheten därefter utövas på område, som
genom regleringen överföres till fastigheten. Detta gäller dock icke, om
rättighetens utövning genom upplåtelseavtalet är begränsad till viss del
av fastigheten eller om utövning av rättigheten på det överförda området
eljest måste anses strida mot upplåtelsen eller är oförenlig med sådant
förordnande som avses i tredje stycket. Föreskrift om rätt för
lantmäterimyndigheten att bestämma nytt område för utövning av
nyttjanderätt finns i fastighetsbildningslagen (1970:988).

Nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft gäller ej vidare i
mark eller byggnad som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari
rättigheten upplåtits. Det åligger den som tillträder sådan byggnad att
inom en månad från tillträdet uppsäga hyresavtal som gällde mot
avträdaren. I annat fall gäller avtalet mot honom.

Att lantmäterimyndigheten kan förordna att en rättighet skall
fortsätta att gälla i mark eller byggnad som genom fastighetsreglering
frångår den fastighet vari rättigheten upplåtits föreskrivs i 5 kap. 33 a § och 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen. En sådan rättighet skall
vid tillämpningen av 22 § äga företräde framför en rättighet som enligt
första stycket skulle få utövas i marken eller byggnaden. Lag (1995:1397).

30 § Har fastighet som besväras av tomträtt eller servitut genom
fastighetsreglering undergått förändring av betydelse för rättighetens
utövning, skall vederlag som utgår för rättigheten jämkas.

Om fastighet genom fastighetsreglering undergått förändring som medfört
att värdet av annan nyttjanderätt än tomträtt minskats, skall vederlaget
nedsättas med skäligt belopp. Vill nyttjanderättshavaren hellre uppsäga
avtalet, får han göra det, om förändringen ej är av ringa betydelse. Innebär förändringen att nyttjanderättens värde ökas, får
fastighetsägaren uppsäga avtalet, om nyttjanderättshavaren icke medger
skälig höjning av vederlaget.

Talan om jämkning av vederlaget enligt första stycket eller om
nedsättning därav enligt andra stycket skall väckas inom två månader
från det fastighetsbildningsbeslutet vann laga kraft. För uppsägning
enligt andra stycket gäller samma tid. Iakttages ej tiden, är rätten
till talan eller uppsägning förlorad.

Om rättighetshavares rätt till ersättning i vissa fall vid
fastighetsreglering finns särskilda bestämmelser.

Vissa upplåtelser i andra hand

31 § Om en fastighetsägare har upplåtit en nyttjanderätt till någon som
i sin tur har upplåtit arrende eller hyra gäller följande. Om det råder
intressegemenskap mellan fastighetsägaren och upplåtaren och det med
hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt kan antas att
rättsförhållandet utnyttjas för att kringgå någon bestämmelse i lag som
är till förmån för en nyttjanderättshavare, har arrendatorn och
hyresgästen samma rätt i förhållande till fastighetsägaren som de skulle
ha haft om fastighetsägaren hade upplåtit deras nyttjanderätt. Lag (1985:278).


8 kap. Arrende i allmänhet

Inledande bestämmelser

1 § Upplåtelse av jord till nyttjande mot vederlag kan enligt
bestämmelserna i detta kapitel och 9-11 kap. ske som jordbruksarrende,
bostadsarrende, anläggningsarrende eller lägenhetsarrende.

Lägenhetsarrende föreligger när jord upplåtits på arrende för annat
ändamål än jordbruk och upplåtelsen icke är att anse som bostadsarrende
eller anläggningsarrende.

2 § Förbehåll som strider mot bestämmelse i detta kapitel eller i 9--11 kap. är utan verkan mot arrendatorn eller den som har rätt att träda i
hans ställe, om ej annat anges.

I de fall då enligt vad därom är föreskrivet arrendenämndens godkännande
fordras för giltighet av förbehåll som avses i första stycket eller
annat avtalsvillkor, får godkännande sökas endast om detta angivits i
avtalet. Ansökan får inte prövas om den kommer in till arrendenämnden
senare än en månad efter det att avtalet ingicks. Leder en prövning till
att godkännande vägras, förfaller avtalet, om inte något annat har
överenskommits. Lag (1984:678).

Arrendeavtals ingående

3 § Avtal om jordbruksarrende, bostadsarrende och anläggningsarrende
skall upprättas skriftligen. I handlingen skall samtliga avtalsvillkor
anges. Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan.

Har arrendatorn tillträtt arrendestället utan att skriftligt avtal
blivit upprättat och har det ej berott på honom att giltigt arrendeavtal
sedermera icke kommit till stånd, har han rätt till ersättning för
skada. Väckes ej talan om ersättning inom ett år från det jorden
avträddes, är rätten till sådan talan förlorad.

Avtal om lägenhetsarrende skall upprättas skriftligen, om ej annat
överenskommes.

Arrendeavtals upphörande vid uppsägning m.m.

4 § Uppsäges arrendeavtal med anledning av att arrenderätten är
förverkad, upphör avtalet att gälla på den fardag som inträffar närmast
efter uppsägningen, om ej rätten finner skäligt ålägga arrendatorn att
avflytta tidigare eller annat följer av 25 §.

Om arendeavtal uppsäges av annan orsak som ger jordägare eller
arrendator rätt att frånträda avtalet, upphör avtalet att gälla på den
fardag som inträffar närmast efter sex månader från uppsägningen. Frånträder arrendatorn avtalet med stöd av 7 kap. 30 § andra stycket,
skall avtalet, om arrendatorn begär det i uppsägningen, i stället
upphöra att gälla den dag då arrendatorn till följd av
fastighetsregleringen är skyldig att avträda mark. Sker uppsägningen
innan arrendatorn tillträtt arrendestället, upphör avtalet genast att
gälla.

Fardag är den 14 mars. Lag (1989:722).

5 § Är vid lägenhetsarrende arrendetiden ej bestämd, upphör avtalet att
gälla på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från det
uppsägning skedde. Sker uppsägningen innan arrendatorn tillträtt
arrendestället, upphör avtalet dock genast att gälla. Vad som sagts nu
gäller ej, om uppsägningstid avtalats.

6 § Är jordbruksarrende, bostadsarrende eller lägenhetsarrende upplåtet
för arrendatorns livstid, har vid dennes död hans make rätt att inträda
som arrendator under sin livstid, om äktenskapet ingåtts innan avtalet
träffades. Ingår den efterlevande maken nytt äktenskap får jordägaren
dock uppsäga avtalet. När avtalet upphör att gälla på grund av
arrendatorns eller den efterlevande makens död, skall arrendestället
avträdas på den fardag som inträffar närmast efter sex månader från
dödsfallet.

7 § Infaller dag då arrendestället enligt lag eller avtal skall
tillträdas eller avträdas på söndag eller annan allmän helgdag, skall
tillträde eller avträde i stället ske nästa vardag, om ej annat
avtalats.

Sättet för uppsägning

8 § Uppsägning ska vara skriftlig, om inte skriftligt
erkännande av uppsägningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ ska uppsägningen dock alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att ta emot
arrendeavgift på jordägarens vägnar.

Skriftlig uppsägning ska delges den som söks för uppsägning. Delgivning får inte ske enligt 34-38 och 48 §§ delgivningslagen (2010:1932).

Träffas inte den som söks i sitt hemvist, får uppsägningen
sändas i rekommenderat brev under hans eller hennes vanliga
adress. Ett exemplar av uppsägningen ska dessutom lämnas
antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det hushåll
som han eller hon tillhör eller, om han eller hon driver
rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd
där. Påträffas inte någon som angivits nu, ska uppsägningen i
stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning ska ske,
inte känt hemvist här i riket och finns inte heller känt ombud
som har rätt att ta emot uppsägning för honom eller henne, får
uppsägningen ske genom kungörelse i Post- och Inrikes
Tidningar.

En ansökan hos domstol med yrkande att arrendeförhållande ska
upphöra eller att arrendator ska avhysas gäller som uppsägning
när delgivning skett i behörig ordning. Detsamma gäller en
ansökan enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning om att arrendator ska avhysas.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om
anläggningsarrende finns i 11 kap. 6 §. Lag (2010:1935).

9 § Har jordägaren i arrendeavtalet uppgivit att arrendeställets ägovidd
är större än den är eller har han i avtalet lämnat liknande oriktig
uppgift, har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften
och ersättning för skada. Han får även uppsäga avtalet. Är bristen av
ringa betydelse eller har mer än ett år gått från tillträdet, får
uppsägning ske endast om jordägaren förfarit svikligt.

10 § Minskas eller försämras arrendeställets ägor genom vattenflöde,
jordras eller annan sådan händelse och är ej arrendatorn vållande till
skadan, har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han får även uppsäga avtalet, om ej förändringen är av ringa betydelse. Uppsägning får ej ske sedan mer än ett år gått från förändringen eller,
om denna inträffade innan arrendatorn tillträdde arrendestället, från
tillträdet.

11 § Om någon del av arrendestället frångår arrendatorn på grund av att
annat förvärv äger företräde eller till följd av omständighet som avses
i 7 kap. 25 §, har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av
arrendeavgiften. Arrendatorn har även rätt att uppsäga avtalet enligt
reglerna i 10 §, om han var i god tro när avtalet träffades. Bestämmelser om ersättning för skada finns i 7 kap.

Betalning av arrendeavgift

12 § Arrendeavgift skall betalas senast tre månader före varje
arrendeårs utgång, om ej annat avtalats.

12 a § Anser arrendatorn att han enligt en bestämmelse i denna balk
har rätt till nedsättning av arrendeavgiften eller till ersättning
för skada eller för avhjälpande av brist eller att han har någon
annan motfordran hos jordägaren, och vill arrendatorn dra av
motsvarande belopp från en arrendeavgift som utgår i pengar, får han
deponera beloppet hos länsstyrelsen. Detta gäller också när parterna
är oense om storleken på en arrendeavgift som skall utgå i pengar men
vars belopp inte framgår av avtalet.

Bestämmelser om deposition i vissa andra fall finns i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet.

När arrendatorn vill deponera ett belopp hos länsstyrelsen enligt
första stycket, skall han lämna skriftliga uppgifter i två exemplar
om arrendeförhållandet, förfallodagen och grunden för avdraget eller
tvistens beskaffenhet samt ställa pant eller borgen, som
länsstyrelsen finner skälig, för den kostnad jordägaren kan få för
att få ut beloppet och för ränta på beloppet.

Har arrendatorn deponerat en arrendeavgift hos länsstyrelsen, får
jordägaren inte göra gällande att arrenderätten blivit förverkad på
grund av att det deponerade beloppet inte har betalats till honom.

Länsstyrelsens beslut i ett ärende om deposition får överklagas till
tingsrätten på den ort där länsstyrelsen finns. Vid överklagande
gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (1996:246).

12 b § Länsstyrelsen skall genast underrätta jordägaren i
rekommenderat brev om en deposition enligt 12 a §.

Ett deponerat belopp skall genast sättas in på ett räntebärande
konto. Räntan skall betalas till den som får lyfta beloppet.

Om jordägaren inte inom tre månader från det att beloppet har
förfallit till betalning och underrättelse om depositionen har sänts
till honom visar att han kommit överens med arrendatorn om att han
skall få lyfta beloppet eller att han väckt talan om detta mot
arrendatorn, har arrendatorn rätt att få tillbaka det deponerade
beloppet. Om jordägaren har väckt talan inom den angivna tiden, får
beloppet inte lyftas förrän denna talan har blivit slutligt avgjord. Lag (1995:1474).

Besiktning m.m.

13 § Jordägaren har rätt att erhålla tillträde till arrendestället för
besiktning. Skall arrendestället avträdas, är arrendatorn skyldig att
låta det visas på lämplig tid. Jordägaren skall i god tid underrätta
arrendatorn om dagen för besiktningen eller visningen.

Pant eller borgen

14 § Är pant eller borgen ställd för arrendeavtalets fullgörande och
försämras säkerheten, är arrendatorn skyldig att på anfordran ställa ny
säkerhet med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom
tre månader, får jordägaren uppsäga avtalet. Uppsäges avtalet, har
jordägaren rätt till ersättning för skada.

Utmätning och konkurs

15 § Om fastigheten blivit utmätt före tillträdesdagen, får arrendatorn
uppsäga avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning
skall dock ske inom en månad från det arrendatorn fick kännedom om att
fastigheten blivit utmätt. Upphäves utmätningen eller förfaller eljest
frågan om fastighetens försäljning, får ej uppsägning ske därefter. Lag (1971:503).

16 § Bestämmelserna i 15 § äger motsvarande tillämpning, om jordägaren
försättes i konkurs före tillträdesdagen.

17 § Försättes arrendatorn i konkurs, får konkursboet uppsäga avtalet. Jordägaren har därvid rätt till ersättning för skada.

18 § Försättes vid bostadsarrende, anläggningsarrende eller
lägenhetsarrende arrendatorn i konkurs innan han tillträtt
arrendestället och har ej jordägaren säkerhet för avtalets fullgörande
med vilken han skäligen kan nöjas, får jordägaren uppsäga avtalet, om
han ej erhåller sådan säkerhet inom en vecka efter anfordran.

Uppsäger jordägaren avtalet och är detta träffat för viss tid som ej
understiger tio år, skall jordägaren utge skälig ersättning för
arrenderättens värde, om ej annat avtalats. I annat fall än då avtalet
träffats för viss tid som ej understiger tio år har jordägaren, om han
uppsäger avtalet, rätt till ersättning för skada.

Om jordbruksarrende finns särskilda bestämmelser i 9 kap.

Arrendatorns rätt att upplåta nyttjanderätt

19 § Arrendatorn får ej utan jordägarens samtycket upplåta
nyttjanderätt till arrendestället eller del av detta. Han får dock, om
ej annat avtalats, hyra ut ledigt utrymme i byggnad eller upplåta område
av ouppodlad mark till upplagsplats eller för liknande ändamål, om det
kan ske utan olägenhet för jordägaren.

20 § Arrendatorn får hyra ut egen byggnad på arrendestället, om det kan
ske utan avsevärd olägenhet för jordägaren och ej annat avtalats.

Bortförande av arrendatorn tillhörig egendom

21 § Har arrendatorn uppfört egen byggnad på arrendestället eller
har han i övrigt nedlagt kostnad på detta utöver vad som ålegat
honom, skall byggnaden eller vad som eljest utförts erbjudas
jordägaren till inlösen, när arrendatorn frånträder arrendet. Har
jordägaren ej inom en månad från det erbjudandet gjordes förklarat
sig villig att antaga detta, får arrendatorn föra bort egendomen
eller överlåta den till en tillträdande arrendator. Om han för bort
egendomen, skall han dock återställa arrendestället i tjänligt skick.

Är ej vad som arrendatorn enligt första stycket får skilja från
arrendestället bortfört eller överlåtet till den tillträdande
arrendatorn inom tre månader från det arrendestället avträddes eller
anspråk på lösen slutligen ogillades, tillfaller det jordägaren utan
lösen.

Har ämnen hämtats från jordägarens fastighet till byggnad eller
annan anläggning, får anläggningen ej tagas bort, innan arrendatorn
ersatt jordägaren värdet av vad som tagits från fastigheten.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller även sådan egendom som
arrendatorn i enlighet med första stycket förvärvat av en tidigare
arrendator.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller ej, om annat avtalats. Lag (1995:567).

22 § Har avträdande arrendator på arrendestället lämnat kvar annan honom
tillhörig egendom än som avses i 21 § och försummar han att inom tre
månader efter anmaning föra bort egendomen, tillfaller den jordägaren
utan lösen.

Arrenderättens förverkande

23 § Arrenderätten är förverkad och jordägaren således berättigad att
uppsäga avtalet,
1. om arrendatorn dröjer med betalning av arrendeavgiften utöver en
månad efter förfallodagen,
2. om arrendatorn vanvårdar arrendestället eller om han eftersätter vad
som åligger honom enligt 9 kap. 35 § och icke efter tillsägelse vidtager
rättelse,
3. om arrendatorn nyttjar arrendestället för annat ändamål än som
förutsatts vid upplåtelsen eller, om viss odlingsplan är fastställd i
avtalet eller detta innehåller annan bestämmelse om hävden, avviker från
vad som sålunda bestämts och icke efter tillsägelse vidtager rättelse,
4. om arrendatorn i strid med bestämmelserna i denna balk överlåter
arrenderätten eller eljest sätter annan i sitt ställe eller upplåter
nyttjanderätt,
5. om arrendatorn åsidosätter avtalsenlig skyldighet, som går utöver
hans åligganden enligt denna balk, och det måste anses vara av synnerlig
vikt för jordägaren att skyldigheten fullgöres.

Arrenderätten är icke förverkad, om det som ligger arrendatorn till last
är av ringa betydelse.

Uppsäges avtalet, har jordägaren rätt till ersättning för skada. Lag (1984:678).

24 § Är arrenderätten förverkad på grund av förhållande som avses i 23 § första stycket 1--3 men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk av sin
rätt att säga upp avtalet, kan arrendatorn inte därefter skiljas från
arrendestället på den grunden. Detsamma gäller, om jordägaren inte har
sagt upp avtalet inom sex månader från det han fick kännedom om
förhållande som avses i 23 § första stycket 4 eller 5. Lag (1984:678).

25 § Är arrenderätten enligt 23 § första stycket 1 förverkad på grund av
dröjsmål med betalning av arrendeavgift och har jordägaren med anledning
därav uppsagt avtalet, får arrendatorn ej på grund av dröjsmålet skiljas
från arrendestället, om arrendeavgiften betalas senast tolfte vardagen
från uppsägningen. I avvaktan på att arrendatorn visar sig ha fullgjort
vad som sålunda fordras för att återvinna arrenderätten, får beslut om
vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från
uppsägningen.

Särskilda bestämmelser

26 § Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på
grund av arrendeförhållande, skall väcka talan därom inom två år från
det arrendatorn avträdde arrendestället. Om vid jordbruksarrende syn som
skall ligga till grund för avräkning, klandras före utgången av tid som
angivits nu, får talan väckas inom två år från det klandret slutligt
avgjordes. Iakttages ej tiden, är rätten till talan förlorad, om ej
annat avtalats. Om den ena parten väckt talan i rätt tid, har den andra
parten rätt till kvittning, fastän hans rätt till talan är förlorad.

27 § Vid jordbruksarrende och bostadsarrende har arrendatorn i vissa
fall rätt att förvärva arrendestället enligt lagen (1985:658) om
arrendatorers rätt att förvärva arrendestället. Lag (1985:659).

28 § Vid jordbruksarrende och bostadsarrende får avtal mellan
jordägare och arrendator, att framtida tvist med anledning av
arrendeförhållandet skall hänskjutas till avgörande av
skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att klandra
skiljedomen, inte göras gällande i fråga om arrendatorns rätt
eller skyldighet att tillträda eller kvarsitta på
arrendestället, fastställande av arrendevillkor i fall som
avses i 9 kap. 12 eller 13 § eller 10 kap. 6 a § eller
bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 §. I övrigt gäller
skiljeavtalet inte såvitt därigenom skiljemän utsetts eller
bestämmelse meddelats om skiljemännens antal, sättet för deras
utseende eller förfarandet vid skiljenämnden. I berörda
hänseenden skall lagen (1999:116) om skiljeförfarande
tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock inte hinder för att i
skiljeavtalet utse arrendenämnden till skiljenämnd eller
bestämma viss tid för meddelande av skiljedom. Lag (1999:119).

Förfarandet i vissa arrendetvister

29 § I varje län skall finnas en arrendenämnd. regeringen kan dock
bestämma, att annat område än län skall utgöra verksamhetsområde för
arrendenämnd. Lag (1974:820).

30 § Arrendenämnd har till uppgift att medla i arrendetvister och att
pröva frågor om förlängning av arrendeavtal vid jordbruksarrende eller
bostadsarrende, fastställande av villkoren för sådan förlängning och
bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § samt övriga frågor som
enligt denna balk ankommer på nämnden. Nämnden kan även vara skiljenämnd
i arrendetvister. Närmare bestämmelser om arrendenämnd meddelas i
särskild lag.

31 § Beslut av arrendenämnden i fråga om förlängning av
arrendeavtal, fastställande av villkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde enligt 9 kap. 12 b eller 13 § eller 10 kap. 6 a § eller bestämmande av ersättning enligt 9 kap. 14 § eller
i fråga som avses i 9 kap. 17 a, 18, 21, 21 a, 31 eller 31 b § eller 11 kap. 6 b § får överklagas till den hovrätt inom vars
domkrets arrendenämnden är belägen.

Arrendenämndens beslut i ett ärende enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10 kap. 2, 3, 4 eller 7 § eller 11 kap. 2 § får inte
överklagas. Lag (2005:1058).

31 a § Vid överklagande av arrendenämndens beslut tillämpas, om
inte annat sägs, de regler i lagen (1996:242) om
domstolsärenden som gäller vid överklagande av en tingsrätts
beslut.

Prövningstillstånd krävs inte för att hovrätten skall pröva
arrendenämndens beslut. Lag (2005:1058).

31 b § I hovrätten får utöver lagfarna ledamöter ingå ett
tekniskt råd, om målets beskaffenhet eller något annat särskilt
skäl föranleder det.

I fråga om kvalifikationskrav för det tekniska rådet,
möjligheten för hovrätten att låta en ledamot verkställa en
undersökning på platsen och i fråga om den utredning som en
ledamot verkställt tillämpas 2 kap. 2 § och 3 kap. 4 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar. Lag (2010:993).

31 c § Vid sammanträde i domstol får förhör med part hållas
under sanningsförsäkran. Vid ett sådant förhör gäller 37 kap. rättegångsbalken. Lag (2005:1058).

31 d § Ett beslut av hovrätten i fråga om uppskov med avträde
enligt 9 kap. 12 b § eller 10 kap. 6 a §, såvitt avser
hänvisningen till 9 kap. 12 b §, eller i fråga som avses i 9 kap. 17 a, 18, 21 eller 21 a § eller 11 kap. 6 b § får inte
överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas,
om det finns särskilda skäl för en prövning av om tillstånd
skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken. Lag (2005:1058).

32 § Har upphävts genom lag (2010:993).

33 § Har upphävts genom lag (2005:1058).


9 kap. Jordbruksarrende

Inledande bestämmelse

1 § Detta kapitel avser arrendeavtal, varigenom jord upplåtes till
brukande.

Arrendetid

2 § Avtal om jordbruksarrende skall träffas för viss tid. Avser
upplåtelsen jord, varöver upplåtaren inte kan förfoga utöver sin egen
besittningstid, får avtal träffas även för sådan tid. Staten får upplåta
arrende för arrendatorns livstid. Är arrendetiden inte bestämd enligt
vad som sagts nu, gäller avtalet för fem år.

Omfattar arrende för viss tid bostad för arrendatorn, skall arrendetiden
utgöra minst fem år. Har avtal träffats för kortare tid, gäller det för
den nu angivna minsta tiden. Om arrendenämnden godkänt avtalet i denna
del, gäller det dock för den överenskomna tiden.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5 och 30 §§, 8 kap. 6, 14 och 23 §§ samt 30, 32 och 33 §§ detta kapitel
återtaga arrendestället eller del därav före arrendetidens utgång gäller
endast om det godkänts av arrendenämnden. Lag (1984:678).

3 § Vid arrende för viss tid som ej understiger ett år skall uppsägning
alltid ske för att avtalet skall upphöra att gälla vid arrendetidens
utgång. Vill jordägaren eller arrendatorn att arrendevillkoren ändras
för en ny arrendeperiod, skall han meddela motparten detta i den ordning
som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Uppsägning och begäran om
villkorsändring skall ske senast ett år före arrendetidens utgång, om
avtalet träffats för minst fem år, och i annat fall senast åtta månader
dessförinnan.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid, anses det förlängt på en tid som
motsvarar arrendetiden, dock längs fem år, eller, om begäran om
villkorsändring har gjorts, på den tid och de villkor i övrigt som
bestäms enligt 9 §.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot
arrendatorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid
för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller utan
sådant godkännande. Lag (1984:678).

4 § Gäller arrendeavtal för viss tid som understiger ett år och har ej
förbehåll gjorts om uppsägning, anses avtalet förlängt på tid som
motsvarar arrendetiden, om arrendatorn fortsatt med brukandet två
månader efter arrendetidens utgång utan att jordägaren anmodat honom att
lämna arrendestället. Vad som sagts nu gäller ej, om annat avtalats.

5 § Avlider arrendatorn före arrendetidens utgång, får dödsboet uppsäga
avtalet inom sex månader från dödsfallet, om ej annat avtalats.

6 § Den som skall tillträda arrendeställe har rätt att fjorton dagar
före tillträdesdagen få åt sig upplåten hälften i arrendeställets hus,
om ej annat avtalats.

Rätt till förlängning av arrendeavtalet m.m.

7 § Bestämmelserna i 8--13 §§ gäller vid arrende för viss tid, utom när
1. arrendetiden uppgår till högst ett år och arrendet icke omfattar
bostad för arrendatorn, eller
2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att arrenderätten är
förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock
inte om i uppsägningen anges att den sker till arrendetidens utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning gäller, om det godkänts av arrendenämnden. Lag (1984:678).

8 § Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendatorn rätt till
förlängning av detta, utom när
1. arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger,
2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att
avtalet skäligen icke bör förlängas,
3. jordägaren gör sannolikt, att han själv, hans make eller avkomling
skall bruka arrendestället, och det ej är obilligt mot arrendatorn att
arrendeförhållandet upphör,
4. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället behövs för en mera
ändamålsenlig indelning i brukningsenheter, och det ej av särskilda skäl
är obilligt mot arrendatorn att arrendeförhållandet upphör,
5. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas i
enlighet med en detaljplan,
6. jordägaren i annat fall gör sannolikt, att arrendestället skall
användas för annat ändamål än jordbruk, och det ej är obilligt mot
arrendatorn att arrendeförhållandet upphör.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn avträder
endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen kan förlängas
såvitt avser arrendestället i övrigt, har arrendatorn utan hinder av
första stycket rätt till sådan förlängning. Lag (1987:132).

9 § Vid förlängning av arrendeavtal utgår arrendeavgiften med skäligt
belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte enas om hur stor
arrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att den kan antas
motsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendeställets
avkastningsförmåga, arrendeavtalets innehåll och omständigheterna i
övrigt.

Förlängning skall ske för tid som motsvarar arrendetiden, om denna ej
överstiger fem år, och i annat fall för fem år. Förlängning kan även ske
för annan tid än som sagts nu, om detta av särskild anledning är
lämpligare.

Annat av jordägaren eller arrendatorn uppställt villkor skall gälla i
den mån det är skäligt med hänsyn till arrendeavtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden
och omständigheterna i övrigt.

I den mån ändring av arrendevillkoren ej påkallas, skall samma villkor
som förut gälla.

Träffas vid förlängning av arrendeavtal överenskommelse om villkoren för
det fortsatta arrendet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna i
första och andra styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat
följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk. Lag (1979:371).

9 a § Avlider arrendatorn under arrendetiden, skall vid tillämpningen av 9 § andra stycket första och andra meningarna dödsboet ha rätt till
förlängning för samma tid som den avlidne skulle ha haft. Detta gäller
dock endast när avtalet förlängs vid utgången av den arrendeperiod under
vilken dödsfallet har inträffat. Förlängs i annat fall arrendeavtal
sedan arrenderätten har övergått på arrendatorns dödsbo, skall
arrendetiden utgöra ett år i den mån ej annat följer av 9 § fjärde
stycket. Föreligger synnerliga skäl, får dock förlängning ske för längre
tid än ett år. Lag (1979:371).

10 § Har jordägaren sagt upp avtalet och föreligger tvist om förlängning
av detta eller om villkoren för en sådan förlängning, skall jordägaren
hänskjuta tvisten till arrendenämnden senast två månader från den dag då
uppsägning senast kunde ske eller, om uppsägningstid inte är
föreskriven, från den dag då uppsägning har skett. Rör tvisten endast
villkoren för en ny arrendeperiod får tvisten dock hänskjutas inom den
tid som anges i andra stycket.

Har villkorsändring begärts och föreligger tvist om villkoren för den
nya arrendeperioden, skall den som har begärt villkorsändring senast två
månader före den löpande arrendeperiodens utgång hänskjuta tvisten till
arrendenämnden.

Om en tvist inte har hänskjutits till arrendenämnden inom de tider som
anges i första eller andra stycket, är uppsägningen eller begäran om
villkorsändring utan verkan. Lag (1984:678).

11 § Är fråga om förlängning av arrendeavtalet ännu ej avgjord när
arrendetiden går ut, har arrendatorn rätt att kvarsitta på
arrendestället till dess frågan är slutligt avgjord. För tid som
arrendatorn sålunda kvarsitter skall de förut gällande arrendevillkoren
tillämpas till dess villkor för samma tid blir slutligt bestämda.

Är en tvist om villkor ännu inte avgjord när arrendetiden går ut, skall
de förut gällande villkoren tillämpas till dess villkor för den nya
arrendeperioden blir slutligt bestämda. Lag (1984:678).

12 § Ogillas jordägarens begäran om att arrendeavtalet skall
upphöra att gälla, skall villkoren för det fortsatta arrendet
fastställas enligt 9 §. Detsamma gäller vid avgörande av en
villkorstvist som hänskjutits till arrendenämnden.

Beslut om förlängning anses som avtal om fortsatt arrende. Mot
arrendeförhållandet får inte åberopas någon omständighet som
kunnat åberopas i ärendet.

Beslut i villkorstvist anses som avtal om villkoren för det
fortsatta arrendet. Lag (2005:1058).

12 a § Skall arrendatorn enligt beslut betala högre
arrendeavgift än förut för förfluten tid, skall arrendatorn
betala ränta på det överskjutande beloppet som om detta hade
förfallit till betalning samtidigt med den förut utgående
arrendeavgiften. Skall arrendatorn betala lägre belopp, skall
jordägaren betala ränta på det belopp som jordägaren har
mottagit för mycket från den dag då beloppet togs emot.

Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för
tiden innan beslutet har vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag (2005:1058).

12 b § Om villkor för det fortsatta arrendet har fastställts
enligt 12 §, har arrendatorn rätt att säga upp avtalet senast
två månader efter den dag då beslutet vann laga kraft.

Har arrendatorn sagt upp avtalet enligt första stycket, får
arrendenämnden på ansökan av jordägaren eller arrendatorn medge
skäligt uppskov med avträdet. En sådan ansökan får inte göras
senare än två månader från den dag då uppsägning skedde. Lag (2005:1058).

13 § Bifalls jordägarens begäran om att arrendeavtalet skall
upphöra att gälla, får i beslutet skäligt uppskov med avträdet
medges, om jordägaren eller arrendatorn begär det.

Avgörs tvisten efter arrendetidens utgång eller medges uppskov
med avträdet, skall arrendevillkoren för tiden från avtalets
upphörande till avträdet fastställas enligt 9 §. Lag (2005:1058).

14 § Kommer förlängning av arrendeavtal som omfattar bostad för
arrendatorn ej till stånd på grund av att förhållande som avses i 8 § första stycket 5 eller 6 föreligger och skall marken efter avtalets
upphörande användas för ändamål som kan antagas lämna väsentligt högre
avkastning eller som kan tillgodoses genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv, skall jordägaren till arrendatorn utge ett belopp som
motsvarar den genomsnittliga arrendeavgiften för ett år under den
senaste arrendeperioden. Uppgår arrendatorns förlust på grund av att
arrendeförhållandet upphör till högre belopp, skall jordägaren i stället
i skälig omfattning ersätta förlusten, dock högst med belopp som
motsvarar tre års arrendeavgifter, beräknade så som nyss angivits.

Första stycket gäller ej, om det av särskilda skäl är obilligt mot
jordägaren att han ålägges ersättningsskyldighet.

Underhåll och nybyggnad m.m.

15 § Arrendatorn skall vårda och underhålla arrendstället. Försämras det
genom att arrendatorn eftersätter vad som sålunda åligger honom, har
jordägaren rätt till ersättning vid avräkning enligt 23 §.

16 § Avhjälper arrendatorn brist som förelegat vid tillträdet och har
han ej enligt 17 § rätt till ersättning för arbetet så snart det
fullbordats, är han berättigad till ersättning vid avräkning enligt 23 §. Detta gäller dock ej sådan del av arrendestället beträffande vilken
arrendatorn enligt avtalet är fritagen från underhållsskyldighet.

17 § Omfattar arrende bostad för arrendatorn eller hans anställda, skall
jordägaren vid tillträdet avlämna bostaden i det skick som föreskrivs i
gällande hälsoskyddslagstiftning.

Fråga huruvida bostad vid tillträdet är i sådant skick som anges i
första stycket skall prövas vid syn enligt 24--28 §§. Finnes brist
föreligga i detta hänseende, skall synemännen föreskriva vilka åtgärder
som skall vidtagas för bristens avhjälpande samt fastställa beräknad
kostnad för dessa. De skall även utsätta viss tid inom vilken åtgärderna
skall vara vidtagna.

Underlåter jordägaren att inom utsatt tid vidtaga föreskriven åtgärd,
får arrendatorn utföra åtgärden i jordägarens ställe. Sedan arbetet
fullbordats, har arrendatorn rätt till ersättning av jordägaren med det
vid synen fastställda beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet,
får han göra det, om icke bristen är av ringa betydelse. För den tid
arrendestället är i bristfälligt skick har arrendatorn rätt till skälig
nedsättning av arrendeavgiften och ersättning för skada.

Förbehåll som strider mot första--tredje stycket gäller mot arrendatorn,
om det godkänts av arrendenämnden. Lag (1984:678).

17 a § Meddelar en myndighet ett beslut som innebär att arrendestället
inte får användas på avsett sätt utan att en befintlig anläggning byggs
om eller en nyanläggning sker, skall jordägaren utföra arbetet, om
anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av
jordbruket på arrendestället. Vad som nu har sagts gäller dock inte om
arbetet ingår i arrendatorns underhållsskyldighet enligt 15 § eller om
arbetet avser en sådan del av arrendestället beträffande vilken
arrendatorn enligt avtalet är fritagen från underhållsskyldighet.

Utför jordägaren inte inom skälig tid efter anmaning ett arbete som
åligger honom enligt första stycket, får arrendatorn utföra det i hans
ställe. Har kostnad för arbetet fastställts av arrendenämnden enligt
tredje stycket, är arrendatorn berättigad till ersättning av jordägaren
med det fastställda beloppet sedan arbetet har fullbordats. Vill
arrendatorn hellre säga upp avtalet, får han göra det, om inte
jordägarens underlåtenhet är av ringa betydelse. För den tid under
vilken egendomen inte kan användas för det avsedda ändamålet har
arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han har
även rätt till ersättning för skada.

Frågan om jordägarens byggnadsskyldighet enligt första stycket prövas av
arrendenämnden på begäran av endera parten. Om arrendatorn begär det,
skall nämnden även fastställa en beräknad kostnad för det arbete som
arrendatorn kan komma att utföra i jordägarens ställe.

Är jordägaren enligt första stycket första meningen inte skyldig att
utföra ett arbete därför att anläggningen inte behövs, har arrendatorn
rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han får även säga upp
avtalet, om inte arbetet är av ringa betydelse för hans verksamhet. Om
inte annat har avtalats, gäller vad som har sagts nu även för det fall
att jordägaren inte är skyldig att utföra ett arbete därför att
arrendatorn är fritagen från underhållsskyldighet. Lag (1984:678).

18 § Har byggnad, täckdikning eller annan anläggning utan arrendatorns
vållande så skadats eller förslitits att anläggningen för att tjäna sitt
ändamål måste byggas om eller ersättas med en ny, skall jordägaren
utföra arbetet. Sådan skyldighet åvilar dock jordägaren endast om
anläggningen behövs med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av
jordbruket på arrendestället.

Om jordägaren ej inom skälig tid efter anmaning avhjälper brist som
avses i första stycket, får arrendatorn utföra arbetet i hans ställe. Har kostnaden för arbetet fastställts av arrendenämnden på sätt som
anges i tredje stycket, är arrendatorn, sedan arbetet fullbordats,
berättigad till ersättning av jordägaren med det fastställda beloppet. Vill arrendatorn hellre uppsäga avtalet, får han göra det, om ej bristen
är av ringa betydelse. För den tid arrendestället är i bristfälligt
skick har arrendatorn rätt till skälig nedsättning av arrendeavgiften
och ersättning för skada.

Fråga om jordägarens byggnadsskyldighet enligt första stycket prövas av
arrendenämnden. Prövning kan påkallas av såväl jordägaren som
arrendatorn. På begäran av arrendatorn skall nämnden även fastställa
beräknad kostnad för arbete som arrendatorn kan komma att utföra i
jordägarens ställe.

Första--tredje styckena tillämpas inte beträffande hägnad eller annan
anläggning av sådan art, att ett fullständigt iståndsättande ingår i
arrendatorns underhållsskyldighet enligt 15 §, och inte heller
beträffande annan anläggning än täckdikning om anläggningen enligt
avtalet är undantagen från hans underhållsskyldighet.

Är jordägaren på grund av första stycket andra punkten ej skyldig att
avhjälpa brist som avses i nämnda stycke, har arrendatorn rätt till
skälig nedsättning av arrendeavgiften. Han får även uppsäga avtalet, om
ej bristen är av ringa betydelse. Har ej annat avtalats, äger vad som
sagts nu motsvarande tillämpning, om anläggning som enligt avtalet är
undantagen från arrendatorns underhållsskyldighet genom brand eller på
liknande sätt utan arrendatorns vållande drabbas av sådan skada som
anges i första stycket. Lag (1984:678).

19 § Skadas anläggning som avses i 18 § och är skadan inte sådan att
anläggningen måste byggas om eller ersättas med en ny för att kunna
användas för sitt ändamål, skall arrendatorn avhjälpa skadan. Om han
inte själv har vållat skadan, har han efter det att arbetet
fullbordats rätt att få ersättning av jordägaren för den nödvändiga
kostnaden för arbetet. Lag (1995:1474).

20 § Har arrendatorn uppfört ny byggnad i stället för byggnad som han
mottagit och är han icke enligt 17, 17 a eller 18 § berättigad till
ersättning därför, har han vid avräkning enligt 23 § rätt till
ersättning för brist som vid tillträdet fanns på den mottagna byggnaden,
om den nya byggnaden är lämplig för sitt ändamål eller uppförts enligt
plan som godkänts av jordägaren. Avdrag skall dock göras med kostnaden
för avhjälpande av brist på den nya byggnaden.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om annan anläggning
som ingår i arrendet. Lag (1984:678).

21 § Utför arrendatorn ny täckdikning, som arrendenämnden funnit
behövlig med hänsyn till en ändamålsenlig planläggning av jordbruket på
arrendestället, är han efter arbetets fullbordande berättigad till
ersättning av jordägaren med belopp vartill arrendenämnden fastställt
beräknad kostnad för arbetet.

Har arrendatorn anlagt markväg, förbättrat ägoanordningen eller vidtagit
annan åtgärd som medfört varaktig nytta för jordbruket och ej är att
hänföra till uppförande av byggnad eller till täckdikning, är han vid
avräkning enligt 23 § berättigad till ersättning motsvarande vad
arrendestället ökat i värde, om ej annat avtalats. Ersättning får dock
ej utgå med högre belopp än som motsvarar den nödvändiga kostnaden. Lag (1984:678).

21 a § På ansökan av arrendatorn kan arrendenämnden lämna tillstånd
till en investering som innebär att en åtgärd avseende byggnader,
markanläggningar eller jord på arrendestället skall vidtas och som
inte omfattas av arrendatorns underhållsskyldighet enligt 15 §.

Tillstånd skall lämnas om investeringen kan antas bli lönsam på lång
sikt för jordbruket på arrendestället och intresset av investeringen
överväger jordägarens intresse av att den inte kommer till stånd.

Tillstånd enligt första stycket kan förenas med villkor.

Denna paragraf gäller inte när arrendetiden uppgår till högst ett år
och arrendet inte omfattar bostad för arrendatorn. Lag (1995:567).

22 § Har jordägaren enligt avtal med arrendatorn helt eller delvis
bekostat en investering på arrendestället och har arrenderättens
värde ökat genom investeringen, är arrendatorn skyldig att godta en
skälig höjning av arrendeavgiften.

Sådan skyldighet föreligger också, om arrenderätten ökat i värde
till följd av att jordägaren
1. utfört arbete som avses i 17 a eller 18 §,
2. betalat ersättning enligt 17 a § andra stycket, 18 § andra
stycket eller 21 § första stycket för arbete som arrendatorn utfört,
eller
3. löst in en investering. Lag (1995:567).

Avräkning och syn

23 § Avräkning mellan jordägaren och arrendatorn skall ske, när
arrendestället avträdes. Avräkning skall även ske vid tidigare tidpunkt
i den mån avtal därom träffats. I samband med förlängning av
arrendeavtalet skall avräkning alltid ske, om mer än nio år förflutit
från tillträdet eller från närmast föregående avräkning.

Avräkning skall också ske i samband med ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Om ej annat avtalats, skall avräkning grundas på syn vid
avräkningsperiodens början och slut.

Vid avräkningen skall beaktas om kostnaderna för att avhjälpa de brister
som förelåg vid avräkningsperiodens början har förändrats under
perioden. Lag (1989:722).

24 § Syn ska förrättas av minst två med ortens
jordbruksförhållanden förtrogna synemän, vilka utses bland
personer som av länsstyrelse förklarats behöriga att hålla
syn. Synemännen ska utses av jordägaren och arrendatorn
gemensamt. Enas inte parterna om valet, ska länsstyrelsen utse
synemän. Mot syneman gäller samma jäv som mot domare.

Har synemännen olika meningar, ska flertalets mening gälla. Kan beslut inte åstadkommas på sådant sätt ska, om synemännen
är fler än två samt parterna eller länsstyrelsen utsett en av
synemännen att vara ordförande, dennes mening gälla som
synemännens beslut. Kan inte heller på detta sätt beslut
åstadkommas, ska synemännen välja ytterligare en syneman, som
då blir ordförande. Enas inte synemännen om valet, ska
länsstyrelsen utse synemannen.

Syn får inte påbörjas tidigare än sex månader före den dag
till vilken synen hänför sig och ska vara avslutad inom fyra
månader från nämnda dag, om inte länsstyrelsen på begäran av
synemännen medger att synen får avslutas senare. Sådant
medgivande behövs dock inte för syn som äger rum inom två
månader efter fristens utgång för att undersöka förekomsten av
ogräs. Lag (2011:893).

24 a § Länsstyrelsens beslut enligt 24 § får överklagas till
den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden. Lag (2011:893).

25 § Synemännen skall utsätta synen till tid då marken är tjänlig samt
underrätta partena om dagen. Uteblir part, får synen hållas endast om
parten bevisligen underrättats i god tid före synens påbörjande.

Menar part att syneman är jävig eller icke förtrogen med ortens
jordbruksförhållanden, skall parten framställa invändning därom innan
synegången börjar. Synemännen skall så snart det kan ske besluta över
invändningen. Senare får invändning framställas endast i samband med
klander av synen och då endast under förutsättning att parten icke varit
närvarande vid synen innan synegången börjat eller först efter
synegångens början fått vetskap om det förhållande på vilket
invändningen grundas. I fråga om parts rätt att i målet om klander
åberopa sådant förhållande äger dessutom bestämmelserna i
rättegångsbalken om jäv mot domare motsvarande tillämpning.

26 § Vid synen skall undersökas allt som hör till arrendestället, såsom
byggnader, trädgård, åker och äng, beteshagar, hägnader, diken, vägar,
broar, brunnar och ledningar. Från synen får dock undantagas viss del av
arrendestället, om jordägaren och arrendatorn kommer överens om i vad
mån brist skall tagas i beräkning och anteckning om överenskommelsen
göres av synemännen.

Kan överenskommelse ej träffas om ersättning enligt 21 § andra stycket, 30 § andra stycket eller 31 §, skall synemännen bestämma ersättningen.

Synemännen får anlita sakkunnig eller biträde.

Över allt som förekommer vid synen skall upprättas skriftlig handling,
som undertecknas av synemännen. Om brist föreligger, skall anteckning
göras om bristens beskaffenhet, de åtgärder som behövs för dess
avhjälpande samt kostnaden för detta. Tydlig hänvisning skall lämnas om
vad den har att iakttaga som vill klandra synen. Synehandlingen skall
inom tre månader från synens avslutande genom synemännens försorg delges
parterna i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller för uppsägning. Bestämmelsen i 8 kap. 8 § tredje stycket tredje punkten gäller dock ej.

27 § Parterna svarar solidariskt för synekostnaden. Sinsemellan svarar
de för hälften var.

28 § Om en part inte godtar en syn, som har hållits på det sätt och
inom den tid som anges i 24 §, får parten klandra synen genom att
väcka talan mot den andra parten inom en månad från det att
synehandlingen delgavs honom. Om synen inte klandras, gäller den som
fullt bevis för arrendeställets skick den dag till vilken synen
hänför sig. Motbevisning mot synen är inte tillåten i ett sådant
fall.

Om den ena parten har klandrat synen, får också motparten klandra
synen, trots att den för honom gällande tiden för klander har gått
ut. En sådan klandertalan skall väckas inom en månad från det att
parten delgavs stämning med anledning av den första klandertalan. Om
den första klandertalan återkallas eller förfaller av något annat
skäl, förfaller också den senare talan.

Synemännen skall yttra sig skriftligen i ett mål om klander, om
domstolen begär det. Lag (1995:1474).

Arrendeavgiften

29 § Arrendeavgiften skall bestämmas i pengar. Har avtal träffats i
strid med vad som sagts nu, skall arrendeavgiften utgå med belopp, som
är skäligt med hänsyn främst till parternas avsikter och övriga
förhållanden när avtalet träffades. Lag (1984:678).

Arrendatorns konkurs

30 § Försättes arrendatorn i konkurs innan han tillträtt arrendestället,
får jordägaren uppsäga avtalet. Inträffar konkursen efter tillträdet
och har ej jordägaren säkerhet för avtalets fullgörande med vilken han
skäligen kan nöjas, får jordägaren uppsäga avtalet, om ej sådan säkerhet
ställes inom en månad efter anfordran eller inom samma tid konkursboet
förklarar sig vilja svara för arrendatorns skyldigheter under
arrendetiden eller, när arrenderätten får överlåtas, överlåtelse sker i
enlighet med avtalet.

Har arrendeavtalet träffats för viss tid som ej understiger tio år, har
arrendatorn, i fall då jordägaren uppsäger avtalet, vid avräkning enligt 23 § rätt till skälig ersättning för arrenderättens värde, om ej annat
avtalats.

I annat fall än då arrendeavtalet träffats för viss tid som ej
understiger tio år har jordägaren, om han uppsäger avtalet, rätt till
ersättning för skada.

Överlåtelse av arrenderätten och inlösen av investering

31 § Arrendatorn får inte överlåta arrenderätten utan jordägarens
samtycke, om ej annat följer av andra-fjärde styckena eller av 31 a §.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid som ej understiger tio år, får
arrendatorn, om ej annat avtalats, överlåta arrenderätten till annan
med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han skall dock först
erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället mot skyldighet att vid
avräkning enligt 23 § utge skälig ersättning för arrenderättens
värde. Vill jordägaren antaga erbjudandet, skall han lämna besked
därom inom en månad.

Vidare gäller beträffande arrenden för viss tid att arrendatorn,
även om annat avtalats, får överlåta arrenderätten, om den avser ett
utvecklat eller utvecklingsbart lantbruksföretag, till sin make eller
avkomling, om arrendenämnden tillåter det. Sådant tillstånd skall
lämnas, om inte jordägaren har befogad anledning att motsätta sig
överlåtelsen. Innehas arrenderätten av flera personer gemensamt, får
var och en av dem under samma förutsättningar överlåta sin rätt till
en medarrendator som är make eller avkomling till överlåtaren.

Avlider arrendatorn under arrendetiden, har dödsboet, oavsett för
vilken tid avtalet är ingånget, samma rätt som enligt andra stycket
tillkommer arrendator för där avsett fall, om ej annat avtalats. Erbjudandet till jordägaren skall göras inom sex månader efter
dödsfallet. Dödsboet har vidare samma rätt som enligt tredje stycket
tillkommer arrendator för fall som avses där.

Första tredje styckena äger motsvarande tillämpning på
arrenderättens övergång genom bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller liknande förvärv. Lag (1995:1474).

31 a § En arrendator som har utfört en sådan investering som avses i 21 a § får överlåta arrenderätten, om
1. arrendatorn skriftligen har erbjudit jordägaren att lösa in
investeringen, samt
2. jordägaren inte inom tre månader från erbjudandet har åtagit sig
sådan inlösen.

Har en arrendator utfört en investering som avses i 21 a § och
upphör arrendeförhållandet på grund av en omständighet som avses i 8 §,
är jordägaren skyldig att lösa in investeringen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även en arrendator
till vilken överlåtits arrenderätt omfattande en investering som
avses i 21 a §.

Inlösenbeloppet skall, om inte annat avtalats, motsvara vad
arrendestället har ökat i värde genom investeringen. Lag (1995:567).

31 b § Arrendatorns överlåtelserätt enligt 31 a § innebär att
arrendatorn får överlåta arrenderätten till någon annan med
vilken jordägaren skäligen kan nöjas.

Om jordägaren inte som ny arrendator godtar en person som
arrendatorn anvisar, får arrenderätten överlåtas till denne
endast om arrendenämnden eller domstolen funnit att jordägaren
skäligen kan nöjas med honom eller henne. En sådan prövning kan
ske samtidigt beträffande flera tänkbara förvärvare.

Har överlåtelsen inte fullbordats inom tre år från arrendatorns
erbjudande om inlösen, får överlåtelse inte ske utan att
jordägaren på nytt erbjudits att lösa investeringen enligt 31 a §. Överlåtelse till den som genom beslut av arrendenämnden
eller domstolen godtagits som ny arrendator får dock alltid ske
inom tre månader från den tidpunkt då beslutet inte längre kan
överklagas, om förfarandet i arrendenämnden inletts före
treårsfristens utgång. Lag (2005:1058).

Övriga rättigheter och skyldigheter vid nyttjandet av arrendestället

32 § Överger arrendatorn arrendestället och lämnar det obrukat eller
utan vård, får jordägaren genast återtaga det. Jordägaren har även rätt
till ersättning för skada.

33 § Har jordägaren utgivit ersättning för markavvattning
enligt miljöbalken eller lagen (1998:812) med särskilda
bestämmelser om vattenverksamhet eller för byggande av enskild
väg enligt anläggningslagen (1973:1149), får jordägaren uppsäga
avtalet, om arrendatorn icke medger skälig höjning av
arrendeavgiften. Uppsägning skall ske inom ett år från det
företaget fullbordades. Lag (1998:861).

34 § Arrendatorn får ej avverka skog eller eljest nyttja skogsmark eller
taga torv från torvmosse som finns på arrendestället. Han får ej heller
avhända arrendestället annat, som ej är att hänföra till den årliga
avkastningen.

34 a § Har jordägaren förbehållit sig jakträtten, är han skyldig att
ersätta arrendatorn för förluster på grund av viltskador på
arrendestället eller på arrendatorns egendom. Detta gäller dock inte
om jordägaren visar att skadan inte kunnat förhindras trots rimliga
ansträngningar från hans sida. Lag (1995:1474).

Om arrendatorns rätt till jakt och fiske finns särskilda bestämmelser.

35 § Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap för att
användas på arrendestället och är visst värde bestämt för det som
lämnats, skall arrendatorn hålla sådan egendom på arrendestället under
arrendetiden. Egendomen skall för vartdera slaget i värde motsvara det
som han mottagit. Vad som sättes i stället för det som lämnats tillhör
jordägaren utan särskilt förbehåll.

36 § har upphävts genom lag (1984:678).

37 § har upphävts genom lag (1984:678).

38 § har upphävts genom lag (1984:678).

39 § har upphävts genom lag (1984:678).


10 Kap. Bostadsarrende

1 § Bostadsarrende föreligger när jord upplåtes på arrende för annat
ändamål än jordbruk samt arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt
att på arrendestället uppföra eller bibehålla bostadshus och det ej är
uppenbart att upplåtelsens huvudsakliga syfte är att tillgodose annat
ändamål än att bereda bostad åt arrendatorn och honom närstående.

Vad som föreskrivs i denna balk om bostadsarrende gäller också i
tillämpliga delar när jord upplåts på arrende till en förening som har
till huvudsakligt ändamål att i sin tur upplåta arrende som avses i
första stycket till sina medlemmar. Bestämmelsen i 4 § första stycket 1 skall i sådant fall avse bostadshus på arrendestället som ägs av någon
till vilken föreningen har upplåtit arrende. Vad som har sagts nu medför
dock inte att föreningen får sätta någon annan i sitt ställe utan
jordägarens samtycke. Lag (1985:279).

2 § Avtal om bostadsarrende skall träffas för viss tid, minst fem år,
eller för arrendatorns livstid.

Är arrendetiden icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avtalet för
fem år. Har avtal träffats för kortare tid, gäller det dock för den
överenskomna tiden, om arrendenämnden godkänt avtalet i denna del.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5 och 30 §§ samt 8 kap. 6, 14, 18 och 23 §§ återtaga arrendestället
eller del därav före arrendetidens utgång gäller endast om det godkänts
av arrendenämnden.

3 § Vid arrende för viss tid skall uppsägning alltid ske för att avtalet
skall upphöra att gälla vid arrendetidens utgång. Vill jordägaren eller
arrendatorn att arrendevillkoren ändras för en ny arrendeperiod, skall
han meddela motparten detta i den ordning som enligt 8 kap. 8 § gäller
för uppsägning. Uppsägning och begäran om villkorsändring skall ske
senast ett år före arrendetidens utgång.

Om avtalet inte sägs upp inom rätt tid, anses det förlängt på fem år
eller, om begäran om villkorsändring har gjorts, på den tid och de
villkor i övrigt som bestäms enligt 6 a §.

Förbehåll som strider mot första eller andra stycket gäller mot
arrendatorn, om det godkänts av arrendenämnden. Förbehåll om längre tid
för förlängning av avtalet än som anges i andra stycket gäller dock utan
sådant godkännande. Lag (1984:678).

4 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ om förlängning av arrendeavtal
gäller vid arrende för viss tid, utom när
1. hus som avses i 1 § ej finns på arrendestället då avtalet senast
kan uppsägas från jordägarens sida, eller
2. jordägaren säger upp arrendeavtalet på den grund att
arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger, dock inte om i uppsägningen anges att den sker till
arrendetidens utgång.

Förbehåll att arrenderätten icke skall vara förenad med rätt till
förlängning gäller, om det godkänts av arrendenämnden. Lag (1995:1474).

5 § Om jordägaren har sagt upp arrendeavtalet, har arrendatorn
rätt till förlängning av detta, utom när
1. arrenderätten är förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger,
2. arrendatorn i annat fall åsidosatt sina förpliktelser i
sådan mån att avtalet skäligen icke bör förlängas,
3. byggnad på arrendestället uppförts utan bygglov i fall då
sådant erfordrats eller i strid med en detaljplan eller
områdesbestämmelser eller därmed jämförligt beslut av myndighet
angående markens bebyggande eller användning,
4. i annat fall byggnad på arrendestället inte står i
överensstämmelse med en detaljplan eller områdesbestämmelser
och jordägaren gör sannolikt, att han skall använda
arrendestället i enlighet med planen eller bestämmelserna,
5. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas
för bebyggelse av annat slag än det som avses med upplåtelsen
eller för jordbruk, industri eller annan ekonomisk verksamhet,
samt jordägarens intresse att kunna förfoga över arrendestället
för sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av
fortsatt arrende,
6. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa
arrendeförhållandet.

Om jordägarens intresse blir tillgodosett genom att arrendatorn
avträder endast en del av arrendestället och avtalet lämpligen
kan förlängas såvitt avser arrendestället i övrigt, har
arrendatorn utan hinder av första stycket rätt till sådan
förlängning. Lag (2003:626).

6 § Vid förlängning av arrendeavtal utgår arrendeavgiften med skäligt
belopp. Kan jordägaren och arrendatorn inte enas om hur stor
arrendeavgiften bör vara, skall avgiften bestämmas så att den kan antas
motsvara arrenderättens värde med hänsyn till arrendeavtalets innehåll
och omständigheterna i övrigt.

Förlängning skall ske för tid som motsvarar arrendetiden, om denna ej
överstiger fem år, och i annat fall för fem år. Förlängning kan även ske
för annan tid än som sagts nu, om detta av särskild anledning är
lämpligare. Annat av jordägaren eller arrendatorn uppställt villkor
skall gälla i den mån det är skäligt med hänsyn till arrendeavtalets
innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade
förhållanden och omständigheterna i övrigt.

I den mån ändring av arrendevillkoren ej påkallas, skall samma villkor
som förut gälla.

Träffas vid förlängning av arrendeavtal överenskommelse om villkoren för
det fortsatta arrendet, skall överenskommelsen, oavsett bestämmelserna i
första och andra styckena, lända till efterrättelse i den mån ej annat
följer av bestämmelserna i övrigt i denna balk. Lag (1979:371).

6 a § I fråga om förlängning av arrendeavtal och om villkorstvist
tillämpas i övrigt 9 kap. 9 a--13 §§. Hänvisningarna till 9 kap. 9 § skall dock i stället avse 6 § detta kapitel. Lag (1984:678).

7 § Utan jordägarens samtycke får arrendatorn ej sätta annan i sitt
ställe, om ej annat följer av andra och tredje styckena.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid, får arrendatorn överlåta
arrenderätten till annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Han
skall dock först erbjuda jordägaren att återtaga arrendestället mot
erläggande av skälig ersättning för arrenderättens värde. Har
arrendatorn uppfört byggnad på arrendestället eller har han i övrigt
nedlagt kostnad på detta och önskar han att jordägaren skall övertaga
vad han utfört, skall även det erbjudas jordägaren till inlösen. Vill
jordägaren antaga erbjudande som sagts nu skall han lämna besked därom
inom en månad.

Genom bodelning, arv eller testamente eller genom exekutiv försäljning
eller i arrendatorns konkurs kan arrenderätten övergå till annan med
vilken jordägaren skäligen kan nöjas, utan att erbjudande enligt andra
stycket lämnats.

Förbehåll som strider mot andra eller tredje stycket gäller mot
arrendatorn, om det godkänts av arrendenämnden.


11 Kap. Anläggningsarrende

1 § Anläggningsarrende föreligger när jord upplåtes på arrende för annat
ändamål än jordbruk samt arrendatorn enligt arrendeupplåtelsen har rätt
att för förvärvsverksamhet på arrendestället uppföra eller bibehålla
byggnad, som ej är av endast ringa betydelse för verksamhetens
bedrivande. Har upplåtelsen skett för arrendatorns livstid eller för
viss tid som understiger ett år, föreligger dock icke
anläggningsarrende.

2 § Avtal om anläggningsarrende skall träffas för viss tid. Är
arrendetiden icke bestämd enligt vad som sagts nu, gäller avtalet för
fem år.

Förbehåll om rätt för jordägaren att i annat fall än som anges i 7 kap. 5 och 30 §§ samt 8 kap. 14, 18 och 23 §§ återtaga arrendestället eller
del därav före arrendetidens utgång gäller endast om det godkänts av
arrendenämnden.

3 § Har ej annat avtalats, anses arrendeavtal innefatta villkor att, om
uppsägning ej sker inom rätt tid, avtalet skall anses förlängt på tid
som motsvarar arrendetiden, dock längst fem år.

Uppsägning skall ske senast sex månader före arrendetidens utgång, om ej
annan tid avtalats.

4 § Bestämmelserna i 5 - 6 §§ om rätt till ersättning för arrendatorn
med anledning av arrendets upphörande gäller, om ej annat avtalats och
ej heller arrendeförhållandet upphör på den grund att arrenderätten är
förverkad eller förhållande som avses i 8 kap. 14 § föreligger. Lag (1973:187).

5 § Har jordägaren uppsagt arrendeavtalet och vägrar han att
förlänga arrendeförhållandet eller kommer förlängning i annat
fall ej till stånd på den grund att jordägaren för förlängning
kräver arrendeavgift som ej är skälig eller uppställer annat
villkor som strider mot god sed i arrendeförhållanden eller
eljest är obilligt, skall han i skälig omfattning ersätta
arrendatorn dennes förlust på grund av arrendeförhållandets
upphörande, om ej
1. arrendatorn åsidosatt sina förpliktelser i sådan mån att det
icke skäligen kan fordras att jordägaren förlänger
arrendeförhållandet,
2. jordägaren gör sannolikt, att arrendestället skall användas
för annat ändamål än det med upplåtelsen avsedda, och
jordägarens intresse att kunna förfoga över arrendestället för
sådant ändamål påtagligt överväger arrendatorns intresse av
fortsatt arrende, eller
3. jordägaren i annat fall har befogad anledning att upplösa
arrendeförhållandet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om arrendatorn har
uppsagt avtalet enligt 3 § och i uppsägningen begärt
förlängning av avtalet på ändrade villkor.

Förlust för arrendatorn som har samband med att denne bekostat
uppförande av byggnad eller utförande av annat arbete på
arrendestället skall beaktas vid ersättningens bestämmande
endast om åtgärden vidtagits i enlighet med arrendeavtalet. Lag (2003:626).

5 a § Vid tillämpningen av 5 § är arrendeavgift som jordägaren kräver
för förlängning inte att anse som skälig, om den överstiger den
arrendeavgift som arrendestället vid arrendetidens utgång kan antas
betinga på öppna marknaden. Därvid skall dock bortses från anbud eller
arrendeavtal som inte är rimliga med hänsyn till det allmänna prisläget
i orten för närmast jämförliga arrendeställen. Endast om särskilda skäl
föreligger får hänsyn tas till en sådan ökning av arrendeställets värde
som en arrendator har åstadkommit.

I tvist om ersättning enligt 5 § får ett yttrande som arrendenämnden
avgett rörande arrendeavgiften frångås endast om det visas eller annars
är uppenbart att den arrendeavgift som arrendestället kan antas betinga
på öppna marknaden är påtagligt högre eller lägre än arrendenämnden har
angett.

Har i fall som avses i andra stycket jordägaren vid tiden för
arrendenämndens yttrande fått anbud eller träffat avtal om arrende av
arrendestället utan att han under medlingen lämnat uppgift om detta, får
anbudet eller avtalet beaktas vid prövningen endast om det föreligger
synnerliga skäl. Lag (1984:678).

6 § Vill jordägaren säga upp avtalet, skall han i uppsägningen
underrätta arrendatorn om de villkor han uppställer för att förlänga
arrendeförhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla underrättelse att
arrendatorn, om han icke går med på att lämna arrendestället utan att få
ersättning enligt 5 §, har att inom två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling.

Underlåter jordägaren att fullgöra vad som åligger honom enligt första
stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har jordägaren fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket och
vill arrendatorn icke lämna arrendestället utan att få ersättning enligt 5 §, har arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom den
i första stycket angivna tiden. Iakttages ej denna, förfaller rätten
till ersättning. Vad som har sagts nu gäller ej, om inom samma tid
hänskjutande sker enligt 6 a § första stycket.

Innan medlingen har avslutats får jordägaren för förlängning av
arrendeförhållandet inte kräva högre arrendeavgift eller något annat
villkor som är oförmånligare för arrendatorn än vad han har angett i
uppsägningen. Gör han det och kommer förlängning inte till stånd, har
arrendatorn alltid rätt till ersättning enligt 5 §. Lag (1984:678).

6 a § Har arrendatorn uppsagt avtalet och i uppsägningen begärt
förlängning av avtalet på ändrade villkor, skall han inom två månader
från uppsägningen hänskjuta tvisten till arrendenämnden för medling och
därvid ange den ändring han önskar i de avtalade villkoren.

Underlåter arrendatorn att hänskjuta tvisten till arrendenämnden inom
den i första stycket angivna tiden eller återkallar han före
arrendetidens utgång sin ansökan om medling, är uppsägningen utan
verkan. Har han ej angett de ändringar han önskar i de avtalade
villkoren, skall nämnden förelägga honom att avhjälpa bristen inom viss
tid. Efterkommes ej föreläggandet, skall ansökan om medling avvisas.

Har arrendatorn fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket,
skall arrendenämnden förelägga jordägaren att uppge de villkor han
uppställer för att förlänga arrendeförhållandet eller orsaken till att
han vägrar medge förlängning. Iakttager jordägaren ej föreläggandet och
är avtalet ej uppsagt enligt 5 § första stycket, skall avtalet anses
förlängt på de av arrendatorn önskade villkoren. Erinran härom skall
intagas i föreläggandet. Förlängningen anses som avtal om fortsatt
arrende. Lag (1984:678).

6 b § Skall arrendeförhållandet upphöra efter uppsägning enligt 6 eller 6 a §, får arrendenämnden på begäran av jordägaren eller arrendatorn
medge uppskov med avträdet under skälig tid, dock högst ett år från
arrendetidens utgång. Medges uppskov, skall arrendenämnden fastställa
skäliga arrendevillkor för tiden från avtalets upphörande till
avflyttningen. Lag (1984:678).

7 § Har ej annat avtalats, får arrendatorn överlåta arrenderätten till
annan med vilken jordägaren skäligen kan nöjas. Förbehåll varigenom
denna rätt begränsas får ej göras gällande, när överlåtelse sker genom
exekutiv försäljning eller i arrendatorns konkurs.

Första stycket första punkten äger motsvarande tillämpning på
arrenderättens övergång genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte
eller liknande förvärv.


12 kap. Hyra

Inledande bestämmelser

1 § Detta kapitel avser avtal, genom vilka hus eller delar av
hus upplåts till nyttjande mot ersättning. Detta gäller även
om lägenheten upplåtits genom tjänsteavtal eller avtal i
anslutning till sådant avtal.

Innefattar avtalet även upplåtelse av jord att nyttjas
tillsammans med lägenheten, ska detta kapitel tillämpas på
avtalet, om jorden ska användas för trädgårdsodling i mindre
omfattning eller för annat ändamål än jordbruk. Förenas ett
tjänsteavtal, som inte är av ringa betydelse, med upplåtelse
av såväl lägenhet för bostadsändamål som jord, ska kapitlet
tillämpas, om upplåtelsen av lägenheten är mera betydelsefull
än upplåtelsen av jorden.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som upplåtits för att helt
eller till en inte oväsentlig del användas som bostad. Med
lokal avses annan lägenhet än bostadslägenhet.

Det som föreskrivs i detta kapitel om sambor gäller endast
sådana samboförhållanden där ingen av samborna är gift.

Förbehåll som strider mot en bestämmelse i detta kapitel är
utan verkan mot hyresgästen eller den som har rätt att träda i
hans eller hennes ställe, om inte annat anges.

Omfattar hyresavtalet minst tre bostadslägenheter, som
hyresgästen ska hyra ut i andra hand eller upplåta med
kooperativ hyresrätt, får parterna avtala om förbehåll som
strider mot vad som sägs i detta kapitel om sådana lägenheter,
under förutsättning att förbehållet inte strider mot
bestämmelserna om lokaler och inte heller avser rätten till
förlängning av avtalet eller grunderna för fastställande av
hyresvillkoren i samband med sådan förlängning. Ett sådant
förbehåll gäller endast om det godkänts av hyresnämnden. Godkännande behövs dock inte om staten, kommun, landsting
eller kommunalförbund är hyresvärd.

I lagen (2012:978) om uthyrning av egen bostad finns särskilda
bestämmelser om upplåtelse av bostadslägenhet i vissa fall. Lag (2012:979).

Hyresavtalet

2 § Hyresavtal skall upprättas skriftligen, om hyresvärden eller
hyresgästen begär det.

Har hyresavtal upprättats skriftligen och träder någon i laga ordning i
hyresgästens ställe, skall detta på begäran antecknas på avtalet.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda utrymmen som är
avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna, får en sådan rätt inte
upphävas eller ändras i annan ordning än som gäller för ändring av
hyresvillkor, även om rätten inte är särskilt reglerad i avtalet mellan
parterna. Lag (1984:694).

Hyrestid och uppsägning

3 § Hyresavtal gäller för obestämd tid, om inte annat följer av andra
stycket. Hyresavtal som gäller för obestämd tid skall sägas upp för att
upphöra att gälla.

Hyresavtal kan även ingås för bestämd tid. Sådana avtal upphör att gälla
vid hyrestidens utgång, om inte annat har avtalats. Har
hyresförhållandet varat mer än nio månader i följd, skall dock avtalet
alltid sägas upp för att upphöra att gälla.

Ett hyresavtal, som är ingånget för bestämd tid, anses förlängt på
obestämd tid.
1. om avtalet saknar bestämmelser om verkan av utebliven uppsägning och
inte sägs upp till hyrestidens utgång trots att uppsägning skall ske,
eller
2. om hyresgästen, trots att avtalet upphört att gälla utan uppsägning,
fortsatt att använda lägenheten en månad efter hyrestidens utgång utan
att hyresvärden anmodat honom att flytta.

För anmodan enligt tredje stycket 2 gäller vad som föreskrivs om
uppsägning i 8 §. Ytterligare bestämmelser om sådan anmodan finns i 49 § tredje stycket. Lag (1984:694).

4 § Hyresavtal som gäller för obestämd tid kan, om inte längre
uppsägningstid har avtalats, sägas upp för att upphöra att gälla
1. vid det månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från
uppsägningen, när avtalet avser en bostadslägenhet, eller
2. vid det månadsskifte som inträffar närmast efter nio månader från
uppsägningen, när avtalet avser en lokal.

Skall ett hyresavtal för bestämd tid sägas upp för att upphöra att gälla
och är inte längre uppsägningstid avtalad, skall uppsägningen ske senast
1. en dag i förväg om hyrestiden är längst två veckor,
2. en vecka i förväg om hyrestiden är längre än två veckor men längst
tre månader,
3. tre månader i förväg om hyrestiden är längre än tre månader och det
är fråga om en bostadslägenhet,
4. tre månader i förväg om hyrestiden är längre än tre månader men
längst nio månader och det är fråga om en lokal,
5. nio månader i förväg om hyrestiden är längre än nio månader och det
är fråga om en lokal. Lag (1984:694).

5 § Avser ett hyresavtal en bostadslägenhet, får hyresgästen alltid säga
upp hyresavtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som inträffar
tidigast efter tre månader från uppsägningen.

Om hyresgästen har avlidit, får dödsboet också inom en månad från
dödsfallet säga upp avtalet att upphöra att gälla vid månadsskifte som
inträffar tidigast efter en månad från uppsägningen. Har bostadslägenhet
hyrts av makar eller sambor gemensamt och avlider den ena av dem,
tillkommer den rätt som angivits nu dödsboet och efterlevande maken
eller sambon i förening. Lag (1987:816).

6 § Sägs ett hyresavtal upp av en orsak som anges i 11--14 eller 16--18 §§, upphör det genast att gälla. Detsamma gäller i fall som anges i 42 §, om ej annat följer av 44 §.

Sägs ett hyresavtal upp av någon annan orsak som ger hyresvärd eller
hyresgäst rätt att frånträda avtalet och är det inte fråga om fall som
avses i 5 § andra stycket gäller, oavsett vad som har avtalats om
uppsägningstid, den uppsägningstid som för varje särskilt fall anges i 4 § första stycket, om hyresavtalet gäller för obestämd tid, eller i 4 § andra stycket, om hyresavtalet gäller för bestämd tid. Sker uppsägning
innan hyresgästen tillträtt lägenheten, upphör avtalet dock genast att
gälla.

Upphör ett avtal om hyra av bostadslägenhet att gälla och finns förutom
hyresavtalet ett annat avtal mellan hyresvärden och hyresgästen som
avser en nyttighet som har ett omedelbart samband med användningen av
lägenheten och som är av mindre betydelse i jämförelse med den
användningen, upphör även det andra avtalet samtidigt att gälla. Lag (1984:694).

7 § När hyrestiden har löpt ut skall hyresgästen senast påföljande dag
lämna lägenheten och senast klockan 12 den dagen hålla lägenheten
tillgänglig för den som skall tillträda den.

Infaller den dag då lägenheten skall tillträdas eller lämnas på en
söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller
nyårsafton, skall det i stället ske nästa vardag.

Första och andra styckena gäller ej, om annat avtalats. Lag (1984:694).

8 § En uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet har
varat längre än tre månader i följd vid den tidpunkt till vilken
uppsägningen sker. Uppsägningen får dock, utom i fall som avses i 58 a §, vara muntlig, om det är hyresgästen som säger upp avtalet
för upphörande och hyresvärden lämnar ett skriftligt erkännande
av uppsägningen. Uppsägningen får ske hos den som är behörig att
ta emot hyra på hyresvärdens vägnar.

Säger hyresvärden upp ett bostadshyresavtal och måste
uppsägningen enligt första stycket vara skriftlig, bör hyresvärden,
om inte hyresgästen saknar rätt till förlängning enligt 45 § första
stycket 1--3, i uppsägningen ange orsaken till att avtalet skall
upphöra.

Skriftliga uppsägningar skall delges den som söks för uppsägning i
den ordning som anges i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena, om
inte annat följer av fjärde eller femte styckena i denna paragraf.

Har den som söks för uppsägning hemvist här i landet och är det
inte fråga om en uppsägning i förtid enligt 42 § eller en sådan
uppsägning som avses i 58 §, får uppsägningen sändas i
rekommenderat brev. Uppsägningen anses då ha skett när den har
avlämnats för postbefordran under den söktes vanliga adress. Har
hyresgästen lämnat hyresvärden uppgift om en adress, under vilken
meddelanden till honom skall sändas, anses den som hans vanliga
adress. I annat fall anses den uthyrda lägenhetens adress som
hyresgästens vanliga adress.

Om en hyresvärd eller en hyresgäst, vars avtal skall sägas upp, inte
har något känt hemvist här i landet och om det inte heller finns
något känt ombud som har rätt att ta emot uppsägning för honom,
får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

En ansökan hos domstol med yrkande att hyresförhållandet skall
upphöra eller att hyresgäst skall avhysas gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning. Detsamma gäller en ansökan
enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning om att hyresgäst skall avhysas.

Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal
som gäller lokaler finns i 58 och 58 a §§. Lag (1994:817).

9 § På tillträdesdagen skall hyresvärden, om inte bättre skick har
avtalats, tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt den
allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda
ändamålet.

Avtal får dock träffas om att lägenheten skall vara i sämre skick, om
1. upplåtelsen avser en bostadslägenhet för fritidsändamål eller en
lokal, eller
2. hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligt
hyresförhandlingslagen (1978:304) och bestämmelserna om lägenhetens
skick har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse enligt nämnda lag. Lag (1984:694).

10 § Blir lägenheten före tillträdesdagen så förstörd att den inte kan
användas för det avsedda ändamålet, förfaller avtalet. Är hyresvärden
vållande till händelsen eller lämnar han ej utan dröjsmål hyresgästen
meddelande om denna, har hyresgästen rätt till ersättning för skada.

Meddelar en myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens
beskaffenhet förbud mot att använda lägenheten för det avsedda
ändamålet, upphör avtalet att gälla, även om beslutet ej vunnit laga
kraft. Om det förhållande som föranlett beslutet beror på försummelse av
hyresvärden eller om denne ej utan dröjsmål lämnar hyresgästen
meddelande om beslutet, har hyresgästen rätt till ersättning för skada. Lag (1984:694).

11 § Uppkommer före hyrestidens början ringare skada på
lägenheten än som anges i 10 § första stycket och är skadan
inte avhjälpt när lägenheten skall tillträdas eller är
lägenheten i övrigt, i annat fall än som avses i 13 §, på
tillträdesdagen inte i det skick som hyresgästen har rätt att
fordra, gäller följande:
1. Hyresgästen får avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad,
om hyresvärden underlåter att efter tillsägelse ombesörja
åtgärden så snart det kan ske.
2. Kan bristen inte avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter
hyresvärden att efter tillsägelse ombesörja åtgärden så snart
det kan ske, får hyresgästen säga upp avtalet. Uppsägning får
dock ske endast om bristen är av väsentlig betydelse. Sedan
bristen har blivit avhjälpt av hyresvärden, får avtalet inte
sägas upp.
3. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick har
hyresgästen rätt till skälig nedsättning av hyran.
4. Hyresgästen har rätt till ersättning för skada, om
hyresvärden inte visar att bristen inte beror på hans
försummelse.
5. Om hyresavtalet avser en bostadslägenhet, får hyresvärden
föreläggas att avhjälpa bristen (åtgärdsföreläggande). Åtgärdsföreläggande meddelas av hyresnämnden efter ansökan av
hyresgästen. I fråga om åtgärdsföreläggande gäller i övrigt vad
som föreskrivs i 16 § andra och fjärde-sjätte styckena.

Har en bostadslägenhet för fritidsändamål eller en lokal hyrts
ut i befintligt skick gäller
1. för bostadslägenheten första stycket och
2. för lokalen första stycket 1-4, endast om lägenheten enligt
den allmänna uppfattningen på orten inte är fullt brukbar för
sitt ändamål och hyresgästen när han ingick avtalet inte kände
till bristen eller kunde upptäcka den med vanlig uppmärksamhet. Lag (1998:146).

12 § Meddelar en myndighet före tillträdesdagen på grund av lägenhetens
beskaffenhet beslut som leder till att hyresgästen måste avstå från en
del av lägenheten eller att hyresgästen på annat sätt lider intrång i
sin nyttjanderätt, har han rätt till skälig nedsättning av hyran. Innebär beslutet en väsentlig inskränkning i nyttjanderätten, får
hyresgästen säga upp avtalet, även om beslutet inte har vunnit laga
kraft. I fråga om ersättning för skada gäller 10 § andra stycket andra
meningen. Lag (1984:694).

13 § Avser hyresavtalet en lägenhet som inte färdigställts när avtalet
ingicks och är lägenheten ännu ej i färdigt skick när tillträde skall
ske, har hyresgästen rätt till skälig nedsättning av hyran och sådan
rätt att säga upp avtalet som anges i 11 §. Uppsägning får ske även före
den avtalade tillträdesdagen, om det är uppenbart att lägenheten då inte
kan användas för avsett ändamål.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden inte
visar att dröjsmålet inte beror på hans försummelse. Lag (1984:694).

14 § Är lägenheten ej utrymd i rätt tid av den som skall flytta, har
hyresgästen rätt till skälig nedsättning av hyran för den tid han inte
kan använda lägenheten eller en del av den. Om hindret inte undanröjs
genast efter det att hyresvärden har underrättats om förhållandet,
gäller bestämmelserna i 11 § om rätt för hyresgästen att säga upp
avtalet på grund av brist i lägenheten.

Hyresgästen har även rätt till ersättning för skada, om hyresvärden inte
visar att hindret inte beror på hans försummelse. Lag (1984:694).

15 § Under hyrestiden ska hyresvärden hålla lägenheten i
sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte något
annat har avtalats eller följer av andra stycket.

Om lägenheten helt eller delvis är uthyrd till bostad, ska
hyresvärden i bostadsdelen med skäliga tidsmellanrum
ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga
reparationer med anledning av lägenhetens försämring genom
ålder och bruk. Detta gäller dock inte, om något annat har
avtalats och
1. hyresavtalet avser ett enfamiljshus eller en lägenhet inom
en ägarlägenhetsfastighet, eller
2. hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul enligt
hyresförhandlingslagen (1978:304) och de avvikande
bestämmelserna har tagits in i en förhandlingsöverenskommelse
enligt nämnda lag.

Följer av ett hyresförhållande en rätt att använda utrymmen
som är avsedda att användas gemensamt av hyresgästerna, ska
hyresvärden hålla utrymmena i sådant skick som anges i 9 § första stycket, om inte något annat har avtalats. Lag (2009:180).

16 § Bestämmelserna i 10--12 §§ gäller också, om
1. lägenheten skadas under hyrestiden utan att hyresgästen är ansvarig
för skadan,
2. hyresvärden brister i sin underhållsskyldighet enligt 15 § andra
stycket,
3. hinder eller men på annat sätt uppstår i nyttjanderätten utan
hyresgästens vållande, eller
4. myndighet under hyrestiden meddelar beslut som avses i 10 § andra
stycket eller 12 § utan att hyresgästen givit anledning till det, dock
ej förrän beslutet länder till efterrättelse.

Avser hyresavtalet en bostadslägenhet, får hyresnämnden i fall som
avses i första stycket 1--3 eller om hyresvärden inte fullgör sin
underhållsskyldighet enligt 15 § tredje stycket på ansökan av
hyresgästen ålägga hyresvärden att avhjälpa bristen (åtgärdsföreläggande). I föreläggandet, som får förenas med vite, skall
bestämmas viss tid inom vilken den eller de åtgärder som avses med
föreläggandet skall ha vidtagits. Föreligger särskilda skäl, får tiden
förlängas, om ansökan om det görs före utgången av den löpande
tidsfristen.

Hyresvärden och hyresgästen kan med bindande verkan träffa avtal om
inskränkning i rätten att enligt första stycket erhålla nedsättning av
hyran för hinder eller men i nyttjanderätten till följd av att
hyresvärden låter utföra arbete för att sätta lägenheten i avtalat skick
eller för att utföra sedvanligt underhåll av lägenheten eller
fastigheten i övrigt eller annat arbete som särskilt anges i avtalet.

Ansökan om åtgärdsföreläggande kan riktas mot den för vilken lagfart
senast är beviljad eller sökt, även om denne har överlåtit fastigheten
innan ansökan görs.

Överlåts fastigheten sedan ansökan har gjorts eller föreligger fall som
avses i fjärde stycket, gäller rättegångsbalkens bestämmelser om verkan
av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i
rättegång.

Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, kan ansökan om åtgärdsföreläggande riktas mot den som
innehar fastigheten med äganderättsanspråk. Lag (2000:226).

17 § Bestämmelserna om skada eller brist i lägenheten gäller också om
ohyra förekommer i lägenheten till men för hyresgästen.

I fråga om en bostadslägenhet som utgör en del av ett hus är hyresvärden
skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att utrota ohyra, även om
hyresgästen är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Är
hyresgästen utan ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för
nödvändiga kostnader som han får genom åtgärder för att utrota ohyran. Lag (1984:694).

18 § Om hyresgästen måste avstå någon del av lägenheten på grund av att
ett annat förvärv äger företräde eller till följd av omständighet som
avses i 7 kap. 25 §, har hyresgästen rätt till skälig nedsättning av
hyran. Hyresgästen har även sådan rätt att säga upp avtalet som anges i 11 §, om han var i god tro när avtalet träffades. Bestämmelser om
ersättning för skada finns i 7 kap. Lag (1984:694).

Upprustningsföreläggande

18 a § Om en bostadslägenhet, som hyrs ut av fastighetsägaren
till en hyresgäst för annat än fritidsändamål och som inte
utgör del av hyresvärdens egen bostad, inte har lägsta
godtagbara standard enligt sjätte och sjunde styckena, får
hyresnämnden på hyresgästens ansökan förelägga hyresvärden att
vidta åtgärd som behövs för att lägenheten skall uppnå sådan
standard (upprustningsföreläggande).

I föreläggandet skall bestämmas inom vilken tid den åtgärd som
avses med föreläggandet skall ha vidtagits. Vite får sättas ut
i föreläggandet. Tiden i föreläggandet får förlängas, om det
finns särskilda skäl för det och ansökan om förlängd tid görs
före utgången av den tidsfrist som gäller.

Föreläggande får meddelas endast om åtgärden med hänsyn till
kostnaden för denna kan beräknas ge skäligt ekonomiskt utbyte. Om den begärda åtgärden innebär att ingrepp måste göras i andra
lägenheter i huset, får ett föreläggande meddelas endast om
hyresgästerna i dessa lägenheter samtycker till åtgärden.

Bestämmelserna i 16 § fjärde-sjätte styckena tillämpas också i
fråga om upprustningsförelägganden.

Med fastighetsägare jämställs innehavare av tomträtt och ägare
av byggnad som tillhör annan än fastighetsägaren.

En bostadslägenhet skall anses ha lägsta godtagbara standard,
om den är försedd med anordning inom lägenheten för
1. kontinuerlig uppvärmning,
2. kontinuerlig tillgång till varmt och kallt vatten för
hushåll och hygien,
3. avlopp för spillvatten,
4. personlig hygien, omfattande toalett och tvättställ samt
badkar eller dusch,
5. försörjning med elektrisk ström för normal
hushållsförbrukning,
6. matlagning, omfattande spis, diskho, kylskåp,
förvaringsutrymmen och avställningsytor.

Utöver vad som anges i sjätte stycket krävs det för att lägsta
godtagbara standard skall uppnås
1. att det finns tillgång både till förrådsutrymmen inom
fastigheten och till anordning för hushållstvätt inom
fastigheten eller inom rimligt avstånd från den, och
2. att huset inte har sådana brister i fråga om hållfasthet,
brandsäkerhet eller sanitära förhållanden som inte skäligen kan
godtas. Lag (2003:626).

18 b § Står huset under tvångsförvaltning enligt
bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall hyresnämnden, i stället
för att meddela upprustningsföreläggande, bestämma att det i
förvaltningen skall ingå att vidta den begärda åtgärden. Beträffande
en sådan föreskrift gäller i övrigt bestämmelserna om
upprustningsföreläggande. Lag (1994:817).

18 c § Ett upprustningsföreläggande är förfallet om
1. bygglov, när sådant behövs, inte beviljas för den åtgärd som
avses med föreläggandet eller
2. den byggnad där den lägenhet finns som avses med
upprustningsföreläggandet har rivits eller av annan orsak inte
längre finns i behåll. Lag (1994:817).

Hyresgästinflytande vid förbättrings- och ändringsarbete

18 d § En fastighetsägare får endast under de förutsättningar
som anges i andra stycket
1. utföra sådana standardhöjande åtgärder på fastigheten som
har en inte obetydlig inverkan på en bostadslägenhets
bruksvärde, eller
2. utföra åtgärder som medför en inte oväsentlig ändring av en
bostadslägenhet eller av de gemensamma delarna av fastigheten.

För att sådana åtgärder skall få vidtas krävs det att de har
godkänts av de berörda bostadshyresgästerna eller att
hyresnämnden har lämnat tillstånd till åtgärderna. Om
åtgärderna avser de gemensamma delarna av fastigheten, krävs
det att de har godkänts av hyresgästerna i mer än hälften av de
berörda bostadslägenheterna eller att hyresnämnden har lämnat
tillstånd till åtgärderna. Godkännande eller tillstånd behövs
inte, om åtgärderna vidtas för att en bostadslägenhet skall
uppnå lägsta godtagbara standard enligt 18 a § sjätte och
sjunde styckena.

Med fastighetsägare jämställs innehavare av tomträtt och ägare
av byggnad som tillhör någon annan än fastighetsägaren. Med
hyresgäst avses i 18 d-h §§ även den som tidigare varit
hyresgäst, om hans hyresavtal har upphört med anledning av en
större ombyggnad och han har rätt att flytta tillbaka till en
lägenhet i fastigheten efter ombyggnaden och kan anses vara
berörd av den åtgärd det är fråga om. Lag (2003:626).

18 e § Om hyresvärden vill utföra sådana åtgärder som avses i 18 d §, skall han skriftligen meddela de berörda
bostadshyresgästerna detta.

Om en berörd bostadshyresgäst inte godkänner åtgärden, får
hyresvärden ansöka hos hyresnämnden om tillstånd att utföra
åtgärden. Ansökan får göras tidigast två månader efter det att
meddelandet lämnats till hyresgästen.

Bestämmelsen i 16 § femte stycket tillämpas också när ansökan
enligt andra stycket har gjorts. Lag (2002:29).

18 f § En ansökan enligt 18 e § andra stycket skall bifallas,
om hyresvärden har ett beaktansvärt intresse av att åtgärden
genomförs och det inte är oskäligt mot hyresgästen att den
genomförs.

Vid prövningen av om det är oskäligt mot hyresgästen att
åtgärden genomförs skall hyresvärdens intresse av att åtgärden
genomförs vägas mot de skilda intressen som hyresgäster i
allmänhet kan antas ha av att åtgärden inte vidtas. Om det
finns särskilda skäl, får även omständigheter som hänför sig
endast till den enskilde hyresgästen beaktas. Lag (2002:29).

18 g § Bestämmelserna i 18 d-18 f §§ tillämpas inte i fråga
om hyresavtal som avser endast
1. ett möblerat rum eller en lägenhet för fritidsändamål,
2. en lägenhet i ett en- eller tvåfamiljshus eller inom en
ägarlägenhetsfastighet, när upplåtelsen inte ingår i en
affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet, eller
3. en lägenhet som utgör en del av hyresvärdens egen bostad. Lag (2009:180).

18 h § Om en förbättrings- eller ändringsåtgärd som avses i 18 d § påbörjas eller av särskild anledning kan antas bli påbörjad
utan godkännande eller tillstånd, skall hyresnämnden förbjuda
hyresvärden att utföra åtgärden. Förbudet får förenas med vite.

En fråga om förbud prövas på ansökan av en berörd
bostadshyresgäst.

På ansökan av hyresvärden får hyresnämnden upphäva ett förbud.

Bestämmelserna i 16 § fjärde-sjätte styckena tillämpas också
när ansökan enligt andra stycket har gjorts. Lag (2002:29).

Hyresvärdens informationsskyldighet

18 i § Hyresvärden är skyldig att lämna hyresgästen uppgift om
sitt namn och en adress där hyresvärden kan anträffas. Om
hyresvärden är en juridisk person, skall motsvarande uppgifter
lämnas även om ställföreträdare för den juridiska personen.

Finns hyresvärden eller, om hyresvärden är en juridisk person,
ställföreträdaren inte i landet, skall uppgift lämnas om namn
och adress på en i Sverige bosatt person som är behörig att på
hyresvärdens vägnar ta emot delgivning.

Uppgifterna skall anges i ett skriftligt meddelande som skall
anslås på väl synlig plats i huset. Lag (1998:146).

Hyran

19 § Hyran för bostadslägenheter ska vara till beloppet
bestämd i hyresavtalet eller, om avtalet innehåller
förhandlingsklausul enligt hyresförhandlingslagen (1978:304),
i förhandlingsöverenskommelse. Detta gäller dock inte
ersättning för kostnader som hänför sig till lägenhetens
uppvärmning, nedkylning, förseende med varmvatten eller
elektrisk ström eller avgifter för vatten och avlopp
1. om hyresavtalet innehåller förhandlingsklausul och
beräkningsgrunden för ersättningens storlek har fastställts
genom en förhandlingsöverenskommelse eller genom ett beslut
enligt 22 eller 25 § hyresförhandlingslagen,
2. om lägenheten är belägen i ett en- eller tvåfamiljshus
eller inom en ägarlägenhetsfastighet, eller
3. i fråga om avgifter för vatten och avlopp, om avgiften
påförs hyresgästen efter individuell mätning.

I fråga om bostadslägenheter som hyrs ut i andra hand eller
som upplåtaren innehar med bostadsrätt får det trots första
stycket avtalas att hyran ska anknytas till den hyra,
årsavgift eller avgift för andrahandsupplåtelse som
upplåtaren betalar.

Hyran för lokaler ska också vara till beloppet bestämd i
avtalet till den del den inte omfattar ersättning som avses i
första stycket andra meningen. Trots detta gäller dock
förbehåll i avtalet om att hyran ska utgå med ett belopp som
står i visst förhållande till hyresgästens rörelseintäkter
eller som bestäms enligt en skriftlig överenskommelse mellan
å ena sidan hyresvärden eller hyresvärden och en organisation
av fastighetsägare, i vilken hyresvärden är medlem, och å
andra sidan en organisation av hyresgäster. Om avtalet är
träffat för bestämd tid och hyrestiden är minst tre år,
gäller dessutom förbehåll om att hyran ska utgå med belopp
som bestäms enligt en annan beräkningsgrund än som nu har
angetts.

Om en kostnad som hänför sig till lägenhetens uppvärmning,
nedkylning eller förseende med varmvatten eller elektrisk
ström kan påföras hyresgästen efter individuell mätning, ska
beräkningen av ersättning för kostnaden, trots första och
tredje styckena, ta sin utgångspunkt i den uppmätta
förbrukningen.

Har avtal träffats i strid med första, tredje eller fjärde
stycket, ska hyran utgå med ett belopp som är skäligt med
hänsyn främst till parternas avsikter och övriga förhållanden
när avtalet träffades.

Om ogiltighet av avtal om hyra för bostadslägenhet i vissa
fall när förhandlingsordning gäller finns bestämmelser i
hyresförhandlingslagen. Lag (2014:337).

20 § Har avtal ej träffats om tiden för betalning av hyra som skall utgå
i pengar, skall hyran betalas senast sista vardagen före varje
kalendermånads början eller, om hyran beräknas för kortare tid än en
månad, senast sista vardagen före början av den tid för vilken hyran
beräknas. För bostadslägenhet får dock den hyra som belöper på en annan
kalendermånad än den första betalas senast sista vardagen före månadens
början, även om avtal träffats om tidigare förfallodag.

Hyran skall betalas i hyresvärdens hemvist eller under annan adress som
anvisas av honom. Betalning får alltid ske genom postanvisning, postgiro
eller bankgiro. Skall hyran betalas på en ort utom riket, är hyresvärden
skyldig att svara för de särskilda kostnader detta medför.

Om hyresgästen betalar hyran på post- eller bankkontor, anses beloppet
ha kommit hyresvärden till handa omedelbart vid betalningen. Lämnar
hyresgästen ett betalningsuppdrag på hyran till bank-, post- eller
girokontor anses beloppet ha kommit hyresvärden till handa när
betalningsuppdraget togs emot av det förmedlande kontoret. Lag (1984:694).

21 § Anser hyresgästen att han enligt 11 14, 16 18 eller 26 § har
rätt till nedsättning av hyran eller till ersättning för skada eller
för avhjälpande av brist eller att han har någon annan motfordran hos
hyresvärden, och vill hyresgästen dra av motsvarande belopp på hyra
som utgår i pengar, får han deponera beloppet hos länsstyrelsen. Vad
som sagts nu gäller också när det råder tvist om storleken av hyra
som skall utgå i pengar men som ej är till beloppet bestämd i
avtalet.

När hyresgästen enligt första stycket deponerar belopp hos
länsstyrelsen, skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om
hyresförhållandet, förfallodagen och grunden för avdraget eller
tvistens beskaffenhet samt ställa pant eller borgen, som
länsstyrelsen finner skälig, för den kostnad hyresvärden kan få för
att få ut beloppet och för ränta på beloppet.

Har hyresgästen deponerat hyra hos länsstyrelsen, får hyresvärden
icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att
det deponerade beloppet ej betalats till honom.

Ett beslut av länsstyrelsen med anledning av deposition får
överklagas till tingsrätten på den ort där länsstyrelsen finns. Vid
överklagande gäller lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (1996:246).

22 § Länsstyrelsen skall ofördröjligen underrätta hyresvärden i
rekommenderat brev om deposition enligt 21 §.

Visar hyresvärden ej inom tre månader från det beloppet förfallit
till betalning och underrättelse om depositionen sänts till honom
att han träffat överenskommelse med hyresgästen om att få lyfta
beloppet eller att han väckt talan därom mot hyresgästen, har
denne rätt att återfå beloppet. Har hyresvärden väckt talan inom
angiven tid, får beloppet ej lyftas, förrän hyresvärdens talan blivit
slutligt avgjord.

Deponerat belopp skall genast placeras på ett räntebärande konto. Räntan skall betalas till den som får lyfta beloppet. Lag (1994:509).

Hyresgästens användning av lägenheten

23 § Bostadshyresgästen får inte använda lägenheten för något annat
ändamål än det avsedda. Hyresvärden får dock inte åberopa avvikelser som
är utan betydelse för honom.

Lokalhyresgästen får inte använda lokalen för något annat ändamål än det
avsedda, om inte hyresnämnden lämnar tillstånd till det. Sådant
tillstånd skall lämnas, om hyresgästen innehaft lokalen längre tid än
två år och har beaktansvärda skäl för en ändrad användning samt
hyresvärden inte har befogad anledning att motsätta sig den. Tillståndet
kan förenas med villkor. Lag (1988:927).

24 § Hyresgästen skall under hyrestiden väl vårda lägenheten med vad
därtill hör. Han är skyldig att ersätta all skada som uppkommer genom
hans vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör
till hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i
lägenheten eller som där utför arbete för hans räkning. För brandskada
som han själv icke vållat är han dock ansvarig endast om han brustit i
den omsorg och tillsyn som han bort iakttaga.

Uppkommer skada eller visar sig brist som ofördröjligen måste avhjälpas
för att allvarlig olägenhet icke skall uppstå, är hyresgästen skyldig
att genast lämna hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Är
hyresgästen och medlemmarna i hans hushåll borta när skadan uppkommer
eller bristen visar sig och har hyresgästen berett hyresvärden tillfälle
att vid behov komma in i lägenheten under bortovaron, är det dock, om
lägenheten utgör del av hus, tillräckligt att hyresgästen omedelbart
efter återkomsten lämnar hyresvärden meddelande om skadan eller bristen. Meddelande om annan skada eller brist än sådan som angivits förut i
detta stycke skall lämnas hyresvärden utan oskäligt dröjsmål. Försummar
hyresgästen att underrätta hyresvärden enligt vad som föreskrivits i
detta stycke, är han ansvarig för skada som föranledes av hans
försummelse.

Bestämmelserna i första och andra styckena om skada eller brist gäller
också om det finns ohyra i lägenheten.

Har hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd överlåtit
hyresrätten eller åt någon annan upplåtit rätt att begagna lägenheten,
är hyresgästen ansvarig för skada som den nye innehavaren skulle ha
ersatt enligt första, andra eller tredje stycket, om lägenheten hade
varit hyrd av honom.

Har i fråga om lägenhet, som upplåtits för att helt eller delvis
användas för annat ändamål än bostad, träffats avtal, varigenom
hyresgästens ansvar utsträckts utöver vad som föreskrives i
första--fjärde styckena, gäller avtalet. Lag (1984:694).

24 a § Bostadshyresgäster har rätt att på egen bekostnad i
lägenheten utföra målning, tapetsering och därmed jämförliga
åtgärder. Minskar därigenom lägenhetens bruksvärde, har
hyresvärden rätt till ersättning för skadan.

Parterna får träffa avtal om att bestämmelserna i första
stycket helt eller delvis inte ska gälla, om
1. hyresavtalet avser ett enfamiljshus som inte är avsett att
hyras ut varaktigt eller en lägenhet inom en
ägarlägenhetsfastighet som inte är avsedd att hyras ut
varaktigt, eller
2. lägenheten har upplåtits av någon som innehade den med
bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt.

Frågan om skyldighet för hyresgästen att betala ersättning
enligt första stycket prövas av hyresnämnden. Lag (2009:180).

25 § När hyresgästen använder lägenheten skall han se till att de
som bor i omgivningen inte utsätts för störningar som i sådan grad
kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras
bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas (störningar i boendet). Hyresgästen skall vid sin användning av lägenheten också i övrigt
iaktta allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och gott
skick inom fastigheten. Hyresgästen skall hålla noggrann tillsyn
över att detta också iakttas av dem för vilka han svarar enligt 24 § första stycket.

Om det förekommer störningar i boendet, skall hyresvärden ge
hyresgästen tillsägelse att se till att störningarna omedelbart
upphör samt, om denne är en bostadshyresgäst, underrätta social- nämnden i den kommun där lägenheten är belägen om störningarna.

Andra stycket gäller inte om hyresvärden säger upp hyresavtalet
med anledning av att störningarna är särskilt allvarliga med hänsyn
till deras art eller omfattning (särskilt allvarliga störningar i
boendet).

Om hyresgästen vet eller har anledning att misstänka att ett föremål
är behäftat med ohyra får detta inte tas in i lägenheten. Lag (1993:400).

26 § Hyresvärden har rätt att utan uppskov få tillträde till lägenheten
för att utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättringsarbeten som
inte kan uppskjutas utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning,
är hyresgästen skyldig att låta den visas på lämplig tid.

Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten
låta utföra mindre brådskande förbättringsarbeten som inte vållar
väsentligt hinder eller men i nyttjanderätten. Sådana arbeten får dock
inte utan hyresgästens medgivande utföras under den sista månad som
hyresförhållandet består. Vill hyresvärden utföra annat arbete i
lägenheten, får hyresgästen inom en vecka från det att han fick
meddelande om detta säga upp avtalet till upphörande. Sådant arbete får
inte utan hyresgästens medgivande påbörjas förrän avtalet sålunda kunnat
bringas att upphöra. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte arbete
som hyresvärden har utfäst sig att utföra åt hyresgästen eller som han
genom ett åtgärdsföreläggande har ålagts att utföra.

I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse
att hyresgästen ej förorsakas större olägenhet än nödvändigt. Skada som
förorsakas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall
ersättas av hyresvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.

Hyresgästen är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten, som
föranleds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,
även om den av honom hyrda lägenheten inte besväras av ohyra. Därvid
gäller 17 § andra stycket.

Underlåter hyresgästen att bereda hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne har rätt till det, får kronofogdemyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Lag (1991:850).

27 § Om hyresgästen överger lägenheten, får hyresvärden genast återta
den.

Om det i en lägenhet som hyresgästen har lämnat eller från vilken han
avhysts eller i ett utrymme som hör till lägenheten finns egendom, som
kan antas tillhöra honom eller någon i hans hushåll, och om han inte
inom tre månader från anmaning eller inom sex månader från det han
lämnade eller avhystes från lägenheten har avhämtat egendomen,
tillfaller den hyresvärden utan lösen. Lag (1984:694).

Pant eller borgen

28 § Är pant eller borgen ställd till säkerhet för att ett avtal om hyra
av en lokal fullgörs och försämras säkerheten, är hyresgästen skyldig
att på anfordran ställa ny säkerhet med vilken hyresvärden skäligen kan
nöja sig. Gör han det ej inom en månad, får hyresvärden säga upp
avtalet. Lag (1984:694).

28 a § Är pant eller borgen ställd till säkerhet för att ett
avtal om hyra av en bostadslägenhet fullgörs, får pantsättaren
eller borgensmannen säga upp sitt åtagande att upphöra att
gälla vid det månadsskifte som inträffar närmast efter nio
månader från uppsägningen, dock tidigast till en tidpunkt som
infaller två år från det att åtagandet började att gälla.

Ett villkor som inskränker pantsättarens eller borgensmannens
rätt enligt denna paragraf är ogiltigt. Lag (1998:146).

Utmätning och konkurs

29 § Om fastigheten blivit utmätt före tillträdesdagen, får hyresgästen
säga upp avtalet. Han har även rätt till ersättning för skada. Uppsägning skall dock ske inom en månad från det hyresgästen fick
kännedom om att fastigheten blivit utmätt. Upphävs utmätningen eller
blir i annat fall frågan om fastighetens försäljning inaktuell får inte
uppsägning ske därefter. Lag (1984:694).

30 § Bestämmelserna i 29 § gäller också, om hyresvärden försätts i
konkurs före tillträdesdagen. Lag (1984:694).

31 § Om hyresgästen försätts i konkurs, får konkursboet säga
upp avtalet. Beträffande bostadslägenheter fordras dock att
gäldenären samtycker till uppsägningen.

Har lägenheten ej tillträtts när konkursen inträffar och har ej
hyresvärden sådan säkerhet för att avtalet fullgörs att han
skäligen kan nöja sig, får hyresvärden säga upp avtalet om han
ej erhåller sådan säkerhet inom en vecka efter anfordran.

Inträffar i fråga om en lokal konkursen efter tillträdet och
har ej hyresvärden sådan säkerhet för att avtalet fullgörs att
han skäligen kan nöja sig, får hyresvärden säga upp avtalet,
1. om inte sådan säkerhet ställs inom en månad efter anfordran,
2. om inte konkursboet inom samma tid förklarar sig vilja svara
för hyresgästens skyldigheter under hyrestiden, eller
3. om inte, när hyresrätten får överlåtas, överlåtelse sker i
enlighet med avtalet.

Sägs avtalet upp enligt första, andra eller tredje stycket, har
hyresvärden rätt till ersättning för skada.

Om en hyresvärd uppmanar ett konkursbo att ställa en lokal till
hyresvärdens förfogande och konkursboet inte inom en månad gör
detta, ansvarar konkursboet för hyran från konkursbeslutet till
dess lokalen ställs till hyresvärdens förfogande. Lag (2003:530).

Överlåtelse av hyresrätten

32 § Hyresgästen får inte överlåta hyresrätten utan
hyresvärdens samtycke, om ej annat följer av 34--37 §§.

Vägras samtycke utan skälig anledning eller lämnar hyresvärden
ej besked inom tre veckor efter det att samtycke begärdes, får
hyresgästen säga upp hyresavtalet. Lag (1993:407).

33 § Bestämmelserna i 32 § om överlåtelse av hyresrätten
gäller också i fråga om övergång genom bodelning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Har hyresrätten till lägenhet, som varit avsedd att uteslutande
eller huvudsakligen användas som gemensam bostad för
hyresgästen och hans make eller sambo, tillagts maken genom
bodelning eller arvskifte eller tillagts sambon genom bodelning
eller övertagits av denne enligt 22 § sambolagen (2003:376),
får dock maken eller sambon träda i hyresgästens eller
dödsboets ställe. Sådan rätt tillkommer även efterlevande make
som är ensam arvinge efter hyresgästen.

För tid efter det att hyresvärden underrättats om att
hyresrätten tillagts hyresgästens make eller sambo enligt andra
stycket svarar hyresgästen eller hans dödsbo ej för sina
förpliktelser enligt hyresavtalet. Hyresgästens make eller
sambo svarar jämte hyresgästen eller hans dödsbo för sådana
förpliktelser enligt avtalet som hänför sig till tiden före
underrättelsen.

Andra och tredje styckena gäller också när lägenheten har hyrts
av makar eller sambor gemensamt. Lag (2003:378).

34 § En hyresgäst, som ej avser att använda sin bostadslägenhet, får
överlåta hyresrätten till en närstående som varaktigt sammanbor med
honom, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant
tillstånd skall lämnas, om hyresvärden skäligen kan nöja sig med
förändringen. Tillståndet kan förenas med villkor.

Första stycket gäller också om hyresgästen avlider under hyrestiden och
dödsboet vill överlåta hyresrätten till sådan dödsbodelägare eller annan
hyresgästen närstående som varaktigt sammanbodde med honom. Lag (1984:694).

35 § Hyresgästen får överlåta hyresrätten till sin
bostadslägenhet för att genom byte få en annan bostad, om
hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Tillstånd
ska lämnas, om hyresgästen har beaktansvärda skäl för bytet
och detta kan äga rum utan påtaglig olägenhet för hyresvärden
samt inte heller andra särskilda skäl talar emot bytet. Tillståndet kan förenas med villkor.

Första stycket gäller inte, om
1. lägenheten hyrs i andra hand,
2. lägenheten utgör en del av upplåtarens bostad,
3. lägenheten är belägen i ett enfamiljshus som inte är
avsett att hyras ut varaktigt, inom en ägarlägenhetsfastighet
som inte är avsedd att hyras ut varaktigt eller i ett
tvåfamiljshus,
4. lägenheten har upplåtits av någon som innehade den med
bostadsrätt och lägenheten alltjämt innehas med sådan rätt,
eller
5. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för
fritidsändamål och hyresförhållandet inte har varat längre än
nio månader i följd.

Medverkar en kommun till att hyresgästen får en annan bostad
genom att förmedla denna, får kommunen ansöka hos
hyresnämnden om tillstånd som avses i första stycket. Lag (2009:180).

36 § Den som hyr en lägenhet för att helt eller till väsentlig del
använda den för handel, hantverk, industri eller annan
förvärvsverksamhet, får överlåta hyresrätten till den som skall överta
verksamheten, om hyresnämnden lämnar tillstånd till överlåtelsen. Sådant
tillstånd skall lämnas, om hyresvärden ej har befogad anledning att
motsätta sig att hyresrätten överlåts. Har hyresgästen innehaft
lägenheten mindre än tre år, får tillstånd dock lämnas endast om
synnerliga skäl föreligger. Tillståndet kan förenas med villkor. Lag (1984:694).

37 § Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen
överlåta hyresrätten till lägenheten, om hyresnämnden lämnar tillstånd
till överlåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas, om överlåtelsen kan
ske utan påtaglig olägenhet för hyresvärden. Tillståndet kan förenas med
villkor. Lag (1984:694).

38 § Överlåter hyresgästen hyresrätten med samtycke av
hyresvärden eller med tillstånd av hyresnämnden, är han fri från de
skyldigheter som hyresavtalet innebär för honom för tiden efter
överlåtelsen. Detta gäller endast om inte annat villkor ställts upp
i samband med samtycket eller tillståndet.

Den nye hyresgästen svarar tillsammans med överlåtaren för
skyldigheterna enligt avtalet för tiden före överlåtelsen, om inte
något annat avtalats med hyresvärden. Vid ett lägenhetsbyte har en
ny bostadshyresgäst dock ett sådant ansvar endast om han
gentemot hyresvärden i en särskilt upprättad handling har åtagit sig
det. Ett sådant åtagande medför inte skyldighet att betala något
annat än hyresskulder och inte heller skyldighet att betala sådana
skulder till ett högre belopp än som motsvarar hyran för de tre
kalendermånaderna närmast före överlåtelsen. Lag (1993:400).

Upplåtelse av lägenheten i andra hand

39 § Hyresgästen får inte utan hyresvärdens samtycke hyra ut
eller på annat sätt upplåta lägenheten i andra hand till annan
för självständigt brukande utom i fall som avses i andra
stycket eller i 40 §.

Har en bostadslägenhet upplåtits till en kommun, får kommunen
upplåta lägenheten i andra hand till annan för självständigt
brukande. Hyresvärden ska genast underrättas om upplåtelsen. Lag (2008:1074).

40 § En hyresgäst får hyra ut eller på annat sätt upplåta
lägenheten i andra hand till annan för självständigt brukande,
om hyresnämnden lämnar tillstånd till det.

Tillstånd ska lämnas, om
1. hyresgästen på grund av ålder, sjukdom, tillfälligt arbete
eller studier på annan ort, längre utlandsvistelse, särskilda
familjeförhållanden eller därmed jämförbara förhållanden har
beaktansvärda skäl för upplåtelsen, och
2. hyresvärden inte har befogad anledning att vägra samtycke.

Tillstånd enligt första stycket ska begränsas till viss tid och
kan förenas med villkor. Lag (2008:1074).

41 § Hyresgästen får inte inrymma utomstående personer i lägenheten, om
det kan medföra men för hyresvärden. Lag (1984:694).

Hyresrättens förverkande

42 § Hyresrätten är förverkad och hyresvärden berättigad att
säga upp avtalet att upphöra i förtid,
1. om hyresgästen, när det gäller en bostadslägenhet, dröjer
med att betala hyran mer än en vecka efter förfallodagen och
annat inte följer av 55 d § femte-sjunde styckena,
2. om hyresgästen, när det gäller en lokal, dröjer med att
betala hyran mer än två vardagar efter förfallodagen,
3. om hyresgästen utan behövligt samtycke eller tillstånd
överlåter hyresrätten eller annars sätter någon annan i sitt
ställe eller upplåter lägenheten i andra hand och inte efter
tillsägelse utan dröjsmål antingen vidtar rättelse eller
ansöker om tillstånd och får ansökan beviljad,
4. om lägenheten används i strid med 23 eller 41 § och
hyresgästen inte efter tillsägelse vidtar rättelse utan
dröjsmål,
5. om hyresgästen eller någon annan, till vilken hyresrätten
överlåtits eller lägenheten upplåtits, genom vårdslöshet är
vållande till att ohyra förekommer i lägenheten eller genom
att inte underrätta hyresvärden om detta bidrar till att
ohyran sprids i fastigheten,
6. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller hyresgästen
eller någon annan, till vilken hyresrätten överlåtits eller
lägenheten upplåtits, åsidosätter något av det som ska
iakttas enligt 25 § vid användning av lägenheten eller inte
håller den tillsyn som krävs enligt nämnda paragraf och
rättelse inte utan dröjsmål sker efter tillsägelse,
7. om i strid med 26 § tillträde till lägenheten vägras och
hyresgästen inte kan visa giltig ursäkt,
8. om hyresgästen åsidosätter en avtalsenlig skyldighet som
går utöver hyresgästens skyldigheter enligt detta kapitel och
det måste anses vara av synnerlig vikt för hyresvärden att
skyldigheten fullgörs, eller
9. om lägenheten helt eller till väsentlig del används för
sådan näringsverksamhet eller liknande verksamhet som är
brottslig eller där brottsligt förfarande ingår till en inte
oväsentlig del eller används för tillfälliga sexuella
förbindelser mot ersättning.

I fall då hyran ska betalas i förskott för längre tid än en
månad gäller första stycket 2 endast om hyresgästen dröjer
med att betala den på kalendermånaden belöpande hyran mer än
två vardagar efter månadens början eller, i fråga om hyran
för första kalendermånaden under hyresförhållandet, efter
förfallodagen.

Uppsägning av ett hyresavtal som gäller bostadslägenhet
enligt första stycket 6 på grund av störningar i boendet får
inte ske förrän socialnämnden underrättas enligt 25 § andra
stycket.

Om det är fråga om särskilt allvarliga störningar i boendet
gäller första stycket 6 även om någon tillsägelse om rättelse
inte har skett. Vid sådana störningar får uppsägning av ett
hyresavtal som gäller bostadslägenhet ske utan föregående
underrättelse till socialnämnden. En kopia av uppsägningen
ska dock skickas till socialnämnden. Det som nu har
föreskrivits om särskilt allvarliga störningar gäller inte om
det är någon till vilken lägenheten har upplåtits i andra
hand med hyresvärdens samtycke eller hyresnämndens tillstånd
som åsidosätter något av det som ska iakttas enligt 25 § vid
användning av lägenheten eller inte håller den tillsyn som
krävs enligt nämnda paragraf.

Hyresrätten är inte förverkad, om det som ligger hyresgästen
till last är av ringa betydelse. Vid bedömningen ska det
särskilt beaktas om det som ligger hyresgästen till last har
sin grund i att en närstående eller tidigare närstående har
utsatt hyresgästen eller någon i hyresgästens hushåll för
brott.

Sägs avtalet upp på grund av förverkande, har hyresvärden
rätt till skadestånd. Lag (2014:335).

43 § Är hyresrätten förverkad på grund av förhållande som avses i 42 § första stycket 1--4, 6 eller 7 men sker rättelse innan
hyresvärden har sagt upp avtalet, kan hyresgästen inte skiljas från
lägenheten på den grunden. Detta gäller dock inte om hyresrätten
är förverkad på grund av särskilt allvarliga störningar i boendet. Hyresgästen får inte heller skiljas från lägenheten om hyresvärden
inte har sagt upp avtalet inom två månader från det han fick
kännedom om förhållande som avses i 42 § första stycket 5 eller 8 eller hyresvärden inte inom två månader från det han erhöll
vetskap om förhållande som avses i nämnda stycke under 3 sagt till
hyresgästen att vidta rättelse.

En hyresgäst kan skiljas från lägenheten på grund av förhållande
som avses i 42 § första stycket 9 endast om hyresvärden har sagt
upp avtalet inom två månader från det att han fick kännedom om
förhållandet. Om den brottsliga verksamheten har angetts till åtal
eller förundersökning har inletts inom samma tid, har hyresvärden
dock kvar sin rätt att säga upp avtalet intill dess att två månader
har gått från det att domen i brottmålet vann laga kraft eller det
rättsliga förfarandet avslutades på annat sätt. Lag (1993:400).

44 § Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 eller 2 förverkad
på grund av dröjsmål med betalning av hyran och har hyresvärden
med anledning därav sagt upp avtalet, får hyresgästen inte på grund
av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om hyran betalas på det sätt
som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller deponeras hos
länsstyrelsen enligt 21 §
1. inom tre veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om en
bostadslägenhet, har delgetts underrättelse om att han genom att
betala hyran på angivet sätt får tillbaka hyresrätten samt
meddelande om uppsägningen och anledningen till denna lämnats
till socialnämnden i den kommun där lägenheten är belägen, eller
2. inom två veckor från det att en hyresgäst, när det är fråga om en
lokal, har delgetts underrättelse om att han genom att betala hyran
på angivet sätt får tillbaka hyresrätten.

I avvaktan på att hyresgästen visar sig ha gjort vad som fordras
enligt första stycket för att få tillbaka hyresrätten får beslut om
avhysning inte meddelas förrän det efter utgången av den tid som
anges i det stycket har gått ytterligare två vardagar.

En hyresgäst får inte, när det är fråga om en bostadslägenhet, skiljas
från lägenheten, om dröjsmålet endast har avsett sådan höjning av
hyran som blivit gällande enligt 54 a § och hyran kan prövas med
tillämpning av 55 d § tredje stycket. Vad som sagts nu skall gälla till
dess att en månad förflutit från det att hyresnämndens eller Svea
hovrätts beslut har vunnit laga kraft.

En hyresgäst får inte heller, när det är fråga om en bostadslägenhet,
skiljas från lägenheten om
1. socialnämnden inom den tid som anges i första stycket 1 skriftligen har meddelat hyresvärden att nämnden åtar sig
betalningsansvaret för hyran, eller
2. hyresgästen har varit förhindrad att betala hyran inom den tid
som anges i första stycket 1 på grund av sjukdom eller liknande
oförutsedd omständighet och hyran har betalats så snart det var
möjligt, dock senast när tvisten om avhysning avgörs i första
instans.

Första-fjärde styckena gäller inte, om hyresgästen ändå är skyldig
att flytta inom kortare tid än en månad efter det att hyresrätten
förverkats.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär till underrättelse och meddelande som avses i
första stycket. Lag (2006:928).

Förlängning av hyresavtal för bostadslägenheter

45 § Bestämmelserna i 46-52 §§ gäller vid upplåtelser av
bostadslägenheter, om inte
1. hyresavtalet avser upplåtelse av en lägenhet i andra hand
till annan för självständigt brukande och hyresförhållandet
upphör innan det har varat längre än två år i följd,
2. hyresavtalet i annat fall än som sägs i 1 avser ett möblerat
rum eller en lägenhet för fritidsändamål och hyresförhållandet
upphör innan det har varat längre än nio månader i följd,
3. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad,
4. hyresvärden säger upp hyresförhållandet att upphöra i förtid
på den grunden att hyresrätten är förverkad och annat inte
följer av 47 §, eller
5. annat följer av en sådan överenskommelse som avses i 45 a §.

Bestämmelsen i första stycket 1 gäller inte om upplåtaren har
hyrt lägenheten tillsammans med minst två lägenheter till för
att hyra ut dem i andra hand. Lag (2008:1074).

45 a § Om hyresvärden och hyresgästen i en särskilt
upprättad handling har kommit överens om att hyresrätten inte
ska vara förenad med rätt till förlängning, gäller
överenskommelsen om den har godkänts av hyresnämnden. I
följande fall gäller överenskommelsen även utan sådant
godkännande.
1. Överenskommelsen träffas efter det att hyresförhållandet
har inletts och avser en hyresrätt som är förenad med rätt
till förlängning.
2. Överenskommelsen träffas för en tid om högst fyra år från
det att hyresförhållandet inleds och innebörden i
överenskommelsen är att hyresgästen inte ska ha rätt till
förlängning, om

a) i fråga om en bostadslägenhet i ett en- eller
tvåfamiljshus som inte ingår i en affärsmässigt bedriven
uthyrningsverksamhet, hyresvärden ska bosätta sig i
lägenheten eller överlåta huset,
b) i fråga om en bostadslägenhet som upplåts i andra hand,
hyresvärden ska bosätta sig i lägenheten eller, när
hyresvärden innehar lägenheten med bostadsrätt, bosätta sig i
den eller överlåta bostadsrätten, eller

c) i fråga om en bostadslägenhet inom en
ägarlägenhetsfastighet som inte ingår i en affärsmässigt
bedriven uthyrningsverksamhet, hyresvärden ska bosätta sig i
eller överlåta fastigheten.

Om en make eller en sambo som inte har del i hyresrätten hade
sin bostad i lägenheten när överenskommelsen träffades,
gäller överenskommelsen mot den maken eller den sambon endast
om han eller hon har godtagit den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär till överenskommelser som avses i första
stycket 2. Lag (2009:180).

46 § Om hyresvärden har sagt upp hyresavtalet eller, i ett
fall som avses i 3 § tredje stycket 2, anmodat hyresgästen
att flytta, har hyresgästen rätt till förlängning av avtalet,
utom när
1. hyresrätten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp
avtalet att upphöra i förtid,
2. hyresgästen i annat fall har åsidosatt sina förpliktelser
i så hög grad att avtalet skäligen inte bör förlängas,
3. huset ska rivas och det inte är oskäligt mot hyresgästen
att hyresförhållandet upphör,
4. huset ska genomgå en större ombyggnad och det inte är
uppenbart att hyresgästen kan sitta kvar i lägenheten utan
nämnvärd olägenhet för genomförandet av ombyggnaden samt det
inte är oskäligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,
5. lägenheten inte vidare ska användas som bostad och det
inte är oskäligt mot hyresgästen att hyresförhållandet
upphör,
6. avtalet avser en lägenhet i ett en- eller tvåfamiljshus
eller inom en ägarlägenhetsfastighet och upplåtelsen inte
ingår i en affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet samt
upplåtaren har sådant intresse att förfoga över lägenheten
att hyresgästen skäligen bör flytta,
7. avtalet avser en lägenhet som upplåtits av någon som
innehade den med bostadsrätt och lägenheten fortfarande
innehas med sådan rätt samt bostadsrättshavaren har sådant
intresse att förfoga över lägenheten att hyresgästen skäligen
bör flytta,
8. hyresförhållandet beror av en anställning i statlig eller
kommunal verksamhet som är förenad med bostadstvång eller av
en anställning inom lantbruket eller av en annan anställning,
om den är av sådan art att det är nödvändigt för
arbetsgivaren att förfoga över lägenheten för upplåtelse åt
anställningens innehavare, samt anställningen har upphört,
9. hyresförhållandet beror av en annan anställning än som
avses i 8 och som upphört och det inte är oskäligt mot
hyresgästen att även hyresförhållandet upphör samt, om
hyresförhållandet har varat längre än tre år, hyresvärden har
synnerliga skäl för att upplösa hyresförhållandet, eller
10. det i annat fall inte strider mot god sed i
hyresförhållanden eller av någon annan anledning är oskäligt
mot hyresgästen att hyresförhållandet upphör.

Om hyresvärden inte har meddelat hyresgästen att avtalet kan
sägas upp för det fall rättelse inte sker eller om
hyresgästens åsidosättande har sin grund i att en närstående
eller tidigare närstående har utsatt hyresgästen eller någon
i hyresgästens hushåll för brott, ska detta vid
skälighetsbedömningen enligt första stycket 2 beaktas som
skäl för en förlängning av avtalet.

Om hyresvärdens intresse blir tillgodosett genom att
hyresgästen lämnar endast en del av lägenheten och avtalet
lämpligen kan förlängas för lägenheten i övrigt, har
hyresgästen trots första stycket rätt till sådan förlängning.

Om en bostadshyresgäst lämnar sin lägenhet eller en del av
den med anledning av att huset ska genomgå en större
ombyggnad, ska hyresgästen om möjligt ges tillfälle att efter
ombyggnaden hyra en likvärdig lägenhet i huset. Lag (2014:335).

47 § Har lägenheten hyrts av flera gemensamt och har de på
grund av att en av dem sagt upp hyresavtalet eller till följd av annan
omständighet, som hänför sig till endast en av dem, ej gemensamt
rätt till förlängning av hyresavtalet, är en medhyresgäst berättigad
att få hyresavtalet förlängt för egen del, om hyresvärden skäligen
kan nöja sig med honom som hyresgäst. Vad som sagts nu gäller ej
när hyresrätten är förverkad utan att hyresvärden har sagt upp
avtalet att upphöra i förtid. Är medhyresgästen make eller sambo
till den som sagt upp avtalet eller eljest föranlett att hyresgästerna ej
gemensamt har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller
sambon en sådan rätt till förlängning även när hyresrätten är
förverkad på annan grund än dröjsmål med betalning av hyran. Detta gäller också när hyresvärden har sagt upp hyresavtalet att
upphöra i förtid på grund av förverkandet.

Om en hyresgäst, som är gift eller samboende och vars make eller
sambo ej har del i hyresrätten, säger upp hyresavtalet eller vidtar
någon annan åtgärd för att få det att upphöra eller om han eller hon
i annat fall inte har rätt till förlängning av avtalet, har maken eller
sambon, om han eller hon har sin bostad i lägenheten, rätt att
överta hyresrätten och få hyresavtalet förlängt för egen del, såvida
hyresvärden skäligen kan nöja sig med honom eller henne som
hyresgäst. Vad som sagts nu gäller också när hyresvärden har sagt
upp hyresavtalet på grund av förverkande. Har hyresgästen avlidit,
tillkommer samma rätt hans eller hennes efterlevande make eller
sambo, om dödsboet saknar rätt till förlängning och detta inte har
föranletts av den efterlevande maken eller sambon. Bestämmelserna i 49-52 §§, 55 § samt 55 d § femte-sjunde styckena
om hyresgäst gäller även i fråga om hyresgästs make och sambo.

Förlängs ett hyresavtal i fall som avses i andra stycket, svarar båda
makarna eller samborna respektive den efterlevande maken eller
sambon och den avlidne makens eller sambons dödsbo för
förpliktelserna enligt avtalet för tiden före förlängningen, om ej
annat har avtalats med hyresvärden. Lag (2006:928).

48 § har upphävts genom lag (1987:816).

49 § Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och föreligger tvist om
förlängning av avtalet enligt 46 § eller 47 § första stycket, är
uppsägningen utan verkan, om inte hyresvärden senast en månad efter
hyrestidens utgång hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller
hyresgästen ändå flyttat senast vid hyrestidens utgång.

Vill hyresvärden inte samtycka till förlängning av hyresavtalet enligt 47 §, skall han senast inom en månad efter det att hyresförhållandet med
hyresgästen upphörde anmoda den som enligt nämnda paragraf kan ha rätt
till förlängning att flytta. För anmodan gäller vad som föreskrivs om
uppsägning i 8 §. En sådan anmodan är utan verkan, om inte hyresvärden
inom en månad därefter hänskjuter tvisten till hyresnämnden eller den
som har anmodats ändå flyttar innan tiden för hänskjutande gått ut. Har
anmodan skett tidigare än en månad före hyrestidens utgång, får
hänskjutande dock ske fram till hyrestidens utgång.

Andra stycket tredje och fjärde meningarna gäller också i fall som avses
i 3 § tredje stycket 2. Lag (1987:816).

50 § Är frågan om förlängning av hyresavtalet ännu inte
avgjord när hyrestiden går ut, har hyresgästen rätt att bo kvar
i lägenheten till dess frågan är slutligt avgjord.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte om hyresnämnden
enligt 13 a § andra stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder har bestämt att ett beslut om åläggande för
hyresgästen att flytta enligt den paragrafens första stycke får
verkställas även om det inte har vunnit laga kraft.

För den tid som hyresgästen bor kvar i lägenheten skall de
förut gällande hyresvillkoren tillämpas till dess
hyresvillkoren för samma tid blir slutligt bestämda. Lag (2002:29).

51 § Bifalls inte hyresvärdens talan om att hyresavtalet skall upphöra
att gälla, skall för den fortsatta uthyrningen fastställas samma villkor
som förut tillämpats, om inte parterna kommer överens om att andra
villkor skall gälla. Önskar hyresvärden ändring av hyresvillkoren för
det fall att hans talan inte bifalls, skall han samtidigt som han
hänskjuter förlängningstvisten till hyresnämnden ansöka om ändring av
hyresvillkoren.

Beslut om förlängning anses som avtal om fortsatt uthyrning. Mot
hyresförhållandet får ej åberopas omständighet som kunnat åberopas i
målet eller ärendet. Lag (1984:694).

52 § Bifalls hyresvärdens talan om att hyresavtalet skall upphöra att
gälla, får i beslutet skäligt uppskov medges med avflyttningen, om
hyresvärden eller hyresgästen begär det. Är hyresrätten förverkad utan
att hyresvärden har sagt upp avtalet att upphöra i förtid, får på
begäran av hyresgästen uppskov dock medges endast om hyresvärden
samtycker till det.

Avgörs förlängningstvisten efter hyrestidens utgång eller medges uppskov
med avflyttningen, gäller 51 § första stycket i fråga om hyresvillkoren
för tiden från det avtalet upphörde till avflyttningen. Lag (1984:694).

Prövning av hyran och andra hyresvillkor för bostadslägenheter

53 § Bestämmelserna i 54-55 d §§ gäller vid upplåtelser av
bostadslägenheter, om inte
1. hyresavtalet avser ett möblerat rum eller en lägenhet för
fritidsändamål och ansökan till hyresnämnden enligt 54 § görs
innan hyresförhållandet har varat nio månader i följd, eller
2. lägenheten utgör en del av upplåtarens egen bostad.

Om en förhandlingsordning enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) gäller för lägenheten, tillämpas 54 och 55-55 d §§ endast om det följer av nämnda lag. Lag (2006:408).

54 § Vill hyresvärden eller hyresgästen att hyresvillkoren skall ändras,
skall han skriftligen meddela detta till motparten. Om överenskommelse
inte kan träffas, har han rätt att hos hyresnämnden ansöka om ändring av
hyresvillkoren. Ansökan får göras tidigast en månad efter det att
meddelandet lämnats till motparten.

Om det finns särskilda skäl, får hyresnämnden pröva även hyresvillkor
som har samband med villkor som angetts i ansökningen.

Beslut om ändring av hyresvillkoren anses som avtal om villkor för
fortsatt uthyrning. Lag (1984:694).

54 a § Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i
fråga om hyresavtal som
1. gäller för obestämd tid, och
2. avser en sådan lägenhet i ett hus med förhandlingsordning
som till följd av bestämmelserna i 3 § hyresförhandlingslagen (1978:304), inte omfattas av förhandlingsordningen.

Vill hyresvärden att ett skriftligt meddelande enligt 54 § första stycket om hyreshöjning skall få den verkan som anges i
tredje stycket nedan, skall meddelandet innehålla uppgift i
kronor om den hyreshöjning som begärs och om det totala
hyresbeloppet samt uppgift om den dag då den nya hyran skall
börja gälla. I meddelandet skall vidare anges att hyresgästen
blir skyldig att betala den högre hyran, om han inte senast en
viss angiven dag, tidigast två månader efter det att
meddelandet lämnades, ger hyresvärden besked om att han
motsätter sig hyresvärdens begäran. Meddelandet skall också
innehålla uppgift om hyresvärdens adress, en upplysning om att
hyresnämnden kan pröva skäligheten av den begärda hyran samt en
uppgift om vad hyresgästen behöver göra för att en sådan
prövning skall komma till stånd.

Innehåller meddelandet från hyresvärden sådana uppgifter som
anges i andra stycket och har hyresgästen inte inom den i
meddelandet utsatta tiden gett hyresvärden besked om att han
motsätter sig hyresvärdens begäran om hyreshöjning, skall
hyresgästen anses ha ingått avtal med hyresvärden om att betala
den hyra som hyresvärden har begärt. Den högre hyran får börja
att gälla först efter den dag som i hyresvärdens meddelande
angetts som sista dag för att motsätta sig hyreshöjningen. Lag (1997:62).

55 § Om hyresvärden och hyresgästen tvistar om hyrans
storlek, ska hyran fastställas till skäligt belopp. Hyran är
härvid inte att anse som skälig, om den är påtagligt högre än
hyran för lägenheter som med hänsyn till bruksvärdet är
likvärdiga.

Vid prövning enligt första stycket ska främst beaktas sådan
hyra för lägenheter som har bestämts i
förhandlingsöverenskommelser enligt hyresförhandlingslagen (1978:304). Om en jämförelse inte kan ske med lägenheter på
orten, får i stället beaktas hyran för lägenheter på en annan
ort med jämförbart hyresläge och i övrigt likartade
förhållanden på hyresmarknaden.

Vid en prövning enligt första stycket får den hyra för en
lägenhet som ska anses som skälig enligt 55 c § inte beaktas.

Vid en prövning enligt första stycket ska även 55 a-55 c §§ iakttas.

Om den hyra som är att anse som skälig vid en prövning enligt
första stycket är väsentligt högre än den tidigare hyran i
hyresförhållandet, ska hyresnämnden, om hyresgästen begär det
och inte särskilda skäl talar emot det, bestämma att hyra ska
betalas med lägre belopp under en skälig tid. Detta gäller
inte om hyran bestäms enligt 55 c §.

Om en förhandlingsklausul i ett hyresavtal har slopats och
det ingår förhandlingsersättning i hyran enligt 20 § hyresförhandlingslagen, har hyresgästen trots första, andra
och fjärde styckena rätt att få hyran sänkt med ett belopp
som motsvarar ersättningen.

Om tvisten gäller något annat villkor än hyran, ska villkor
som hyresvärden eller hyresgästen har ställt upp gälla i den
mån det är skäligt med hänsyn till hyresavtalets innehåll,
omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade
förhållanden och omständigheterna i övrigt. Hyrestiden ska
vara obestämd, om inte bestämd hyrestid av särskild anledning
är lämpligare.

Om hyresvärden och hyresgästen kommer överens om villkoren
för fortsatt uthyrning i en tvist enligt första eller sjunde
stycket, gäller de överenskomna villkoren, oavsett vad som
föreskrivs i nämnda stycken, i den mån inte annat följer av
bestämmelserna i övrigt i denna balk. Lag (2010:811).

55 a § Vid prövning av hyran skall en åtgärd som avses i 18 d § och som har höjt lägenhetens bruksvärde inte beaktas, om
1. godkännande eller tillstånd krävdes för att åtgärden skulle
få vidtas och sådant godkännande eller tillstånd inte har
lämnats,
2. lägenheten är upplåten till den hyresgäst som skulle ha
godkänt åtgärden eller till en hyresgäst som har övertagit
hyresrätten från denne enligt 33 § andra stycket, 34 § eller 47 § andra stycket, och
3. det vid tidpunkten för ändringen av hyran har förflutit
högst fem år sedan åtgärden slutfördes. Lag (2002:29).

55 b § Har en hyresgäst bekostat ombyggnads-, ändrings- eller
underhållsarbeten eller åtgärder av därmed jämförlig betydelse i sin
lägenhet, får vid prövningen av hyran för lägenheten hyresvärden
tillgodoräknas den förbättringen endast om det finns särskilda skäl
för det. Lag (1994:817).

55 c § Vid prövning av hyran ska hyra för lägenheten som
har bestämts i en förhandlingsöverenskommelse enligt
hyresförhandlingslagen (1978:304) anses som skälig, om
1. den organisation av hyresgäster som är part i
överenskommelsen var etablerad på orten när överenskommelsen
ingicks,
2. det i överenskommelsen har bestämts att hyran ska
fastställas enligt denna paragraf,
3. överenskommelsen omfattar samtliga bostadslägenheter i
huset och har träffats innan det har träffats hyresavtal för
någon av lägenheterna, och
4. det inte har förflutit mer än femton år sedan den första
bostadshyresgästen tillträdde lägenheten.

Vid ombyggnad av del av hus eller tillbyggnad av hus ska vad
som sägs i första stycket 3 om samtliga bostadslägenheter i
stället avse samtliga bostadslägenheter som bildats av
utrymmen som tidigare inte till någon del använts som
bostadslägenhet.

Det som sägs i första stycket gäller inte om det finns
synnerliga skäl att inte anse hyran i
förhandlingsöverenskommelsen som skälig. Det gäller inte
heller den del av hyran som avser ersättning enligt 20 § hyresförhandlingslagen.

Trots första stycket får hyran ändras i den mån det är skäligt
med hänsyn till den allmänna hyresutvecklingen på orten sedan
överenskommelsen träffades. Lag (2012:819).

55 d § Gäller hyresavtalet för obestämd tid och har avtalet
sagts upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse
tiden före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har
frågan om villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till
hyresnämnden, får beslutet inte avse tiden före det
månadsskifte som inträffar närmast efter tre månader från dagen
för ansökningen. Beslut om ändring av hyresvillkoren får dock
inte i något av de fall som nu angetts avse tiden innan sex
månader förflutit efter det att de förut gällande villkoren
började tillämpas.

Är hyresavtalet ingånget för bestämd tid och har avtalet sagts
upp, får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden
före den tidpunkt till vilken uppsägning skett. Har frågan om
villkorsändring utan uppsägning hänskjutits till hyresnämnden,
får beslut om ändring av hyresvillkoren inte avse tiden före
den tidpunkt till vilken avtalet tidigast hade kunnat sägas
upp, om uppsägning skett när ansökningen ingavs till
hyresnämnden. Är hyrestiden längre än ett år och sker ändring
av hyresvillkoren på grund av ansökan av hyresgästen, får
beslutet likväl avse tiden efter det månadsskifte som inträffar
närmast efter tre månader från dagen för ansökningen, dock
tidigast sedan hyresförhållandet varat ett år i följd.

Har den hyra som prövats blivit gällande enligt 54 a §, får
beslut om hyran, trots vad som sägs i första stycket, avse tid
från den dag då hyran började gälla, om ansökningen har gjorts
inom tre månader därefter.

Hyresnämnden får, när det finns skäl till det, förordna att
beslut om villkorsändring skall gälla från en tidigare tidpunkt
än vad som sägs i första och andra styckena. Om det finns
särskilda skäl får hyresnämnden också förordna att beslut om
villkorsändring får verkställas även om det inte har vunnit
laga kraft.

Skall hyresgästen enligt hyresnämndens eller hovrättens beslut
betala högre hyra för förfluten tid än som skolat utgå förut,
är hyresrätten inte förverkad på grund av dröjsmål med
betalningen av det överskjutande beloppet, om betalningen sker
inom en månad från den dag då beslutet vann laga kraft. Vad som
sagts nu gäller inte, om skyldighet att flytta inträder för
hyresgästen inom kortare tid än två månader efter nämnda dag.

På överskjutande belopp skall hyresgästen betala ränta som om
beloppet förfallit till betalning samtidigt med den förut
utgående hyran. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden innan beslutet vunnit laga kraft och
enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.

I beslutet får anstånd medges med betalningen av det
överskjutande belopp jämte ränta som avses i sjätte stycket. Medges anstånd, får det bestämmas att ränta till förfallodagen
skall beräknas enligt 5 § räntelagen.

Om hyran sänks för förfluten tid genom hyresnämndens eller
hovrättens beslut, skall hyresvärden samtidigt åläggas att till
hyresgästen betala tillbaka vad han till följd därav har
uppburit för mycket jämte ränta. Räntan skall beräknas enligt 5 § räntelagen för tiden från dagen för beloppets mottagande till
dess beslutet vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för
tiden därefter. Lag (2006:408).

Återbetalning av hyra vid upplåtelse av bostadslägenhet i vissa
fall

55 e § Denna paragraf gäller vid upplåtelse av möblerat eller
omöblerat rum och vid upplåtelse i andra hand av annan
bostadslägenhet. Paragrafen gäller dock inte upplåtelser för
fritidsändamål.

Om hyresvärden har tagit emot en hyra som inte är skälig
enligt 55 § första-tredje styckena och 55 c §, ska
hyresnämnden på ansökan av hyresgästen besluta att
hyresvärden ska betala tillbaka vad han eller hon har tagit
emot utöver skäligt belopp tillsammans med ränta. Vid
bedömningen av om den mottagna hyran är skälig ska
hyresnämnden även beakta sådan nedsättning av hyresvärdens
egen hyra som har skett med tillämpning av 55 § femte
stycket. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från dagen då hyresvärden tog emot beloppet till dess att
återbetalningsskyldigheten blivit slutligt bestämd genom
beslut som vunnit laga kraft och enligt 6 § räntelagen för
tiden därefter. Ett beslut om återbetalning av hyra får inte
avse längre tid tillbaka än ett år före dagen för ansökan.

I ett ärende om återbetalning enligt andra stycket ska
hyresnämnden, om hyresgästen begär det, också fastställa
hyran för den fortsatta uthyrningen från och med dagen för
ansökan. Vid denna prövning tillämpas 55 § första-tredje
styckena och 55 c §. Vid prövningen ska hyresnämnden även
beakta sådan nedsättning av hyresvärdens egen hyra som har
skett med tillämpning av 55 § femte stycket. Beslut om
ändring av hyresvillkoren anses som avtal om villkor för
fortsatt uthyrning. När det finns skäl till det, får
hyresnämnden bestämma att beslutet ska gälla omedelbart. Om
hyran höjs eller sänks retroaktivt, tillämpas 55 d § femte- åttonde styckena.

För att hyresnämnden ska kunna pröva en ansökan enligt andra
stycket ska ansökan ha kommit in till hyresnämnden inom tre
månader från det att hyresgästen lämnade lägenheten. Lag (2010:811).

Vissa bestämmelser om lokaler

56 § Bestämmelserna i 57-60 §§ gäller för upplåtelser av
lokaler, om inte
1. hyresförhållandet upphör innan det varat längre än nio
månader i följd, eller
2. hyresförhållandet upphör på den grund att hyresrätten är
förverkad eller förhållande som avses i 28 § föreligger.

Om hyresvärden och hyresgästen i en särskilt upprättad handling
har kommit överens om villkor som strider mot 57-60 §§, gäller
överenskommelsen. Har överenskommelsen träffats innan
hyresförhållandet har varat längre än nio månader i följd,
gäller den endast om den har godkänts av hyresnämnden. Överenskommelsen gäller även utan sådant godkännande, om den
träffas för en tid om högst fem år från det att
hyresförhållandet inleds och innebörden i överenskommelsen är
att bestämmelserna i 57-60 §§ inte skall gälla, om
1. i fråga om samtliga slag av lokaler, hyresvärden skall
bedriva egen verksamhet i lokalen, eller
2. i fråga om lokal som upplåts i andra hand, hyresförhållandet
mellan fastighetsägaren och dennes hyresgäst skall upphöra.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär till överenskommelser som avses i andra
stycket 1 och 2. Lag (2005:947).

57 § Har hyresvärden sagt upp hyresavtalet och vägrar han att förlänga
hyresförhållandet eller kommer förlängning i annat fall inte till stånd
på grund av att hyresgästen inte godtar de hyresvillkor som hyresvärden
kräver för förlängning, har hyresgästen rätt till ersättning enligt 58 b §, om inte
1. hyresgästen åsidosatt sina förpliktelser i så hög grad att det icke
skäligen kan fordras att hyresvärden förlänger hyresförhållandet,
2. huset skall rivas och hyresvärden anvisar en annan lokal som är
godtagbar för hyresgästen eller hyresavtalet innehåller villkor om att
hyresförhållandet skall upphöra på grund av rivning och rivningen skall
påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst,
3. huset skall undergå sådan större ombyggnad att hyresgästen
uppenbarligen inte kan sitta kvar i lokalen utan nämnvärd olägenhet för
genomförandet av ombyggnaden samt hyresvärden anvisar en annan lokal som
är godtagbar för hyresgästen eller hyresavtalet innehåller villkor om
att hyresförhållandet skall upphöra på grund av ombyggnad och
ombyggnaden skall påbörjas inom fem år från villkorets tillkomst,
4. hyresvärden i annat fall har befogad anledning att upplösa
hyresförhållandet, eller
5. de hyresvillkor som hyresvärden kräver för förlängning är skäliga och
överensstämmer med god sed i hyresförhållanden.

Första stycket gäller också, om hyresgästen har sagt upp avtalet enligt 58 a §. Lag (1988:927).

57 a § Vid tillämpningen av 57 § första stycket 5 skall en
krävd hyra inte anses som skälig, om den överstiger den hyra
som lokalen vid hyrestidens utgång kan antas betinga på öppna
marknaden (marknadshyra). Marknadshyran skall i första hand
bestämmas med utgångspunkt i en jämförelse med hyran för andra
liknande lokaler på orten. Endast om det finns särskilda skäl
får hänsyn tas till ökning av lokalens värde, som en hyresgäst
har åstadkommit.

I tvist om ersättning enligt 57 § får yttrande av hyresnämnden
frångås endast om det är uppenbart
1. när yttrandet avser marknadshyran, att denna är påtagligt
högre eller lägre än hyresnämnden angett,
2. när yttrandet avser anvisad lokal, att hyresnämndens
bedömning inte varit riktig.

I fall som avses i andra stycket 1 får utredning som inte har
lagts fram under medlingen, beaktas vid prövningen endast om
det finns synnerliga skäl. Lag (2002:29).

58 § Vill hyresvärden säga upp avtalet skall han i uppsägningen
underrätta hyresgästen om de villkor som han kräver för att förlänga
hyresförhållandet eller om orsaken till att han vägrar medge
förlängning. Uppsägningen skall dessutom innehålla underrättelse att
hyresgästen, om han inte går med på att flytta utan att få ersättning
enligt 58 b §, har att inom två månader från uppsägningen hänskjuta
tvisten till hyresnämnden för medling.

Underlåter hyresvärden att fullgöra vad som åligger honom enligt första
stycket, är uppsägningen utan verkan.

Har hyresvärden fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket
och vill hyresgästen inte lämna lägenheten utan att få ersättning enligt 58 b §, har hyresgästen att hänskjuta tvisten till hyresnämnden inom den
i första stycket angivna tiden. Gör han inte det, förfaller rätten till
ersättning. Vad som har sagts nu gäller inte, om inom samma tid tvist
hänskjuts till nämnden enligt 58 a § första stycket.

Innan medlingen har avslutats får hyresvärden för förlängning av
hyresförhållandet inte kräva högre hyra eller något annat villkor som är
oförmånligare för hyresgästen än vad han har angett i uppsägningen. Gör
han det och kommer förlängning inte till stånd, har hyresgästen alltid
rätt till ersättning enligt 58 b §. Lag (1988:927).

58 a § Vill hyresgästen säga upp avtalet för förlängning på ändrade
villkor, skall han i uppsägningen underrätta hyresvärden om den ändring
i de avtalade villkoren som han begär. Om överenskommelse inte träffas
mellan parterna, skall hyresgästen inom två månader från uppsägningen
hänskjuta tvisten till hyresnämnden för medling.

Underlåter hyresgästen att fullgöra vad som åligger honom enligt första
stycket eller återkallar han före hyrestidens utgång sin ansökan om
medling, är uppsägningen utan verkan.

Om inte hyresvärden själv har sagt upp avtalet, får han innan medlingen
har avslutats inte vägra förlängning av hyresförhållandet eller för
förlängning kräva högre hyra eller något annat villkor som är
oförmånligare för hyresgästen än vad som följer av det uppsagda avtalet. Gör han det och kommer förlängning inte till stånd, har hyresgästen
alltid rätt till ersättning enligt 58 b §. Lag (1988:927).

58 b § Om hyresgästen har rätt till ersättning enligt 57 §, 58 § fjärde stycket eller 58 a § tredje stycket, skall
hyresvärden alltid betala ersättning till hyresgästen med ett
belopp som motsvarar en årshyra för lokalen enligt det uppsagda
hyresavtalet.

Om hyresgästen på grund av att hyresförhållandet har upphört
har förorsakats en förlust som inte täcks av ersättning enligt
första stycket, skall hyresvärden i skälig omfattning ersätta
hyresgästen för denna förlust. Om förlusten har samband med att
hyresgästen har bekostat ändring av lokalen, skall förlusten
beaktas endast om hyresvärden har samtyckt till ändringen eller
om hyresgästen har träffat hyresavtalet under förutsättning att
han skulle få utföra ändringen. Lag (2002:29).

59 § Skall hyresförhållandet upphöra efter uppsägning som gjorts av
hyresvärden eller, i fall som avses i 58 a §, av hyresgästen, får
hyresnämnden på ansökan av hyresvärden eller hyresgästen medge skäligt
uppskov med avflyttningen, dock högst två år från hyrestidens utgång. Ansökan om uppskov skall ha kommit in till hyresnämnden före hyrestidens
utgång.

Medges uppskov, skall hyresnämnden fastställa skäliga hyresvillkor för
tiden från det att avtalet upphört till dess hyresgästen skall flytta. Lag (1988:927).

60 § I mål om ersättning enligt 58 b § skall rätten på yrkande av
hyresgästen, om hyresvärden medger skyldighet att betala ersättning
eller sådan skyldighet fastställts genom dom som vunnit laga kraft,
förplikta hyresvärden att betala förskott i avräkning på den ersättning
som kan komma att bestämmas.

Första stycket gäller inte, om det är uppenbart att förskottet blir
obetydligt. Har beslut i fråga om förskott meddelats, får nytt yrkande
om förskott inte tas upp till prövning förrän tre månader förflutit
sedan det föregående beslutet vann laga kraft.

Beslut i fråga om förskott får meddelas utan huvudförhandling. Innan
beslut meddelas, skall parterna beredas tillfälle att yttra sig. Beslut
som meddelats under rättegången skall överklagas särskilt. Hovrättens
beslut får inte överklagas.

Har hyresgästen uppburit förskott som överstiger den slutligt bestämda
ersättningen, är han skyldig att till hyresvärden betala tillbaka det
överskjutande beloppet jämte ränta. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från dagen för beloppets mottagande till
dess ersättningen blivit slutligt bestämd genom dom som vunnit laga
kraft och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag (1988:927).

Särskilda bestämmelser

61 § Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på
grund av hyresförhållande, skall väcka talan därom inom två år från det
hyresgästen lämnade lägenheten. Iakttas ej denna tid, är rätten till
talan förlorad, om ej annat avtalats. Har den ena parten väckt talan i
rätt tid, har den andra parten rätt till kvittning, fastän hans rätt
till talan är förlorad. Lag (1984:694).

62 § Vite som förelagts med stöd av detta kapitel utdömes av
hyresnämnden. Nämnden skall självmant ta upp frågan om utdömande. Har
ändamålet med vitet förfallit, får vitet inte dömas ut.

Vite som förelagts med stöd av detta kapitel får inte förvandlas till
fängelse. Lag (1984:694).

63 § Ett meddelande som avses i 10 §, 11 §, 14 §, 18 e §, 24 §, 25 § andra stycket, 33 §, 42 § första stycket 3, 4 eller 6, 44 §, 46 § andra stycket, 54 § eller 54 a § ska anses
lämnat när det har avsänts i ett rekommenderat brev till
mottagarens vanliga adress. I fall som avses i 24 § är det
dock tillräckligt att meddelandet är avsänt på något annat
ändamålsenligt sätt.

Om hyresgästen eller hyresvärden har lämnat uppgift om en
adress dit meddelanden ska sändas, anses den som hans eller
hennes vanliga adress. Hyresgästen får dock alltid sända
meddelanden till den som är behörig att ta emot hyra på
hyresvärdens vägnar. Har hyresgästen inte lämnat någon
särskild adressuppgift, får hyresvärden sända meddelanden
till den uthyrda lägenhetens adress. Lag (2014:335).

64 § Om en hyresvärd inte på begäran lämnar ut de uppgifter om hyran för
hans lägenheter som kan behövas för en prövning enligt 55 § första
stycket, får hyresnämnden efter ansökan förelägga hyresvärden att lämna
uppgifterna till nämnden. I föreläggandet, som får förenas med vite,
skall bestämmas en viss tid, inom vilken uppgifterna skall ha kommit in
till nämnden.

Har hyresvärden lämnat uppgifter till hyresnämnden enligt första
stycket, får inom ett år efter avlämnandet något nytt föreläggande inte
meddelas beträffande de lägenheter som avsågs med de lämnade
uppgifterna. Lag (1984:694).

65 § Uppställer någon uppsåtligen villkor om särskild ersättning för
upplåtelse av bostadslägenhet eller för överlåtelse av hyresrätten till
sådan lägenhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader. I ringa fall skall dock ej dömas till straff.

Är brottet grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas om det utgjort ett led i en
verksamhet som bedrivits yrkesmässigt eller i större omfattning eller om
gärningsmannen eljest i avsevärd mån har missbrukat sin ställning som
ägare eller förvaltare av fastighet.

Villkor som avses i första stycket är ogiltiga. Den som har ställt upp
villkoret är skyldig att lämna tillbaka vad han tagit emot. Lag (1984:694).

65 a § Ingen får ta emot, träffa avtal om eller begära
ersättning av hyressökande för förmedling av bostadslägenhet
för annat ändamål än fritidsändamål. Sådan ersättning får dock
utgå vid yrkesmässig bostadsförmedling enligt grunder som
föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

I fråga om köavgift vid kommunal bostadsförmedling gäller
särskilda bestämmelser i lagen (2000:1383) om kommunernas
bostadsförsörjningsansvar.

Den som uppsåtligen bryter mot första stycket döms till böter
eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, döms till
fängelse i högst två år.

Den som har uppburit otillåten ersättning är skyldig att betala
tillbaka den. Lag (2000:1384).

66 § Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst, att framtida tvist
med anledning av hyresförhållandet skall hänskjutas till
avgörande av skiljemän utan förbehåll om rätt för parterna att
klandra skiljedomen, får inte göras gällande i fråga om
hyresgästens rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla
lägenheten, fastställande av hyresvillkor i fall som avses i 51, 52 eller 55 §, återbetalning av hyra och fastställande av
hyra enligt 55 e § eller bestämmande av ersättning enligt 58 b §. I övrigt gäller skiljeavtalet inte såvitt därigenom
skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats om skiljemännens
antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid
skiljenämnden. I berörda hänseenden skall lagen (1999:116) om
skiljeförfarande tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock inte
hinder för att i skiljeavtalet utse hyresnämnden till
skiljenämnd eller bestämma viss tid för meddelande av
skiljedomen. Lag (2006:408).

67 § Överenskommelse om villkor i fråga om hyresförhållande som
beror av anställning gäller mot hyresgästen eller den som har
rätt att träda i hyresgästens ställe även om överenskommelsen
strider mot bestämmelse i 4, 33-35, 40, 46, 47, 49-54, 55 d, 55 e eller 66 §, såvida överenskommelsen har formen av
kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av organisation som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet är att anse såsom central
arbetstagarorganisation.

Sådana hyresvillkor i kollektivavtal som avses i första stycket
får tillämpas även när en hyresgäst som inte är medlem av den
avtalsslutande arbetstagarorganisationen sysselsätts i arbete
som avses med avtalet, om
1. arbetsgivaren är bunden av kollektivavtalet,
2. hyresvärden och hyresgästen är överens om att villkoren
skall tillämpas eller villkoren ingår i hyresavtalet på grund
av beslut om villkorsändring enligt 54 och 55 §§. Lag (2006:408).

Förfarandet i hyrestvister

68 § I varje län skall finnas en hyresnämnd. Regeringen får dock
bestämma, att annat område än ett län skall utgöra verksamhetsområde för
hyresnämnden. Lag (1984:694).

69 § Hyresnämnden har till uppgift att medla i hyrestvister samt att
pröva frågor som enligt detta kapitel ankommer på nämnden. Nämnden kan
även vara skiljenämnd i hyresvister. Närmare bestämmelser om hyresnämnd
meddelas i särskild lag. Lag (1984:694).

70 § Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 11 § första
stycket 5, 16 § andra stycket, 18 a-f §§, 18 h §, 23 § andra
stycket, 24 a, 34, 36, 37, 49, 52, 54, 55 e, 62 eller 64 § får
överklagas inom tre veckor från den dag beslutet meddelades.

Beslut av hyresnämnden i frågor som avses i 1 § sjätte stycket, 35, 40, 45 a, 56 eller 59 § får inte överklagas. Lag (2006:408).

71 § Ett överklagande som avses i 70 § tas upp av Svea hovrätt. Överklagandet skall ges in till hyresnämnden. Lag (1994:841).

72 § Hyrestvister som rör störningar i boendet skall handläggas
särskilt skyndsamt. Lag (1993:400).

73 § I hyrestvister som avses i 49, 54 eller 55 e § och i mål
om åtgärdsföreläggande enligt 11 § första stycket 5 eller 16 § andra stycket, om upprustningsföreläggande enligt 18 a-c §§, om
tillstånd till förbättrings- och ändringsåtgärder enligt 18 d-f §§, om förbud mot sådana åtgärder enligt 18 h § eller om
utdömande av vite enligt 62 § skall vardera parten svara för
sin rättegångskostnad i hovrätten, om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken. Lag (2006:408).


13 kap. Tomträtt

1 § Nyttjanderätt till fastighet under obestämd tid kan för visst
ändamål mot årlig avgäld i pengar upplåtas som tomträtt enligt detta
kapitel.

I tomträtt får upplåtas panträtt och annan nyttjanderätt än tomträtt
samt servitut och rätt till elektrisk kraft. Till förmån för tomträtt
får upplåtas servitut.

2 § Tomträtt får upplåtas i en fastighet som tillhör staten
eller en kommun eller som annars är i allmän ägo. Om
regeringen för ett särskilt fall medger det, får tomträtt
upplåtas även i en fastighet som tillhör en stiftelse.

Tomträtt får inte upplåtas
1. i del av fastighet,
2. i flera fastigheter gemensamt, eller
3. i en ägarlägenhetsfastighet. Lag (2009:180).

3 § Avtal varigenom tomträtt upplåtes skall upprättas skriftligen. I
handlingen skall uttryckligen anges att upplåtelsen avser tomträtt. Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan.

4 § I upplåtelsehandlingen skall anges ändamålet med upplåtelsen och det
belopp varmed avgälden skall utgå till dess annat bestämmes. Handlingen
skall dessutom innehålla de närmare föreskrifter rörande fastighetens
användning och bebyggelse samt de bestämmelser i övrigt som skall gälla
i fråga om tomträtten.

Finns vid tiden för upplåtelsen särskilda byggnadsbestämmelser rörande
fastigheten i en detaljplan eller eljest, anses de ingå i upplåtelsen,
om ej annat avtalats. Lag (1987:132).

5 § Tomträttsupplåtelse innefattar överlåtelse på tomträttshavaren av
byggnad och annan egendom som vid upplåtelsen hör till fastigheten
enligt lag. Vill fastighetsägaren betinga sig ersättning för den
överlåtna egendomen, skall den bestämmas särskilt.

6 § Tomträttens inträde eller bestånd får ej göras beroende av villkor. Ej heller får inskränkning ske i tomträttshavarens rätt att överlåta
tomträtten eller att upplåta panträtt eller nyttjanderätt i denna.

7 § Om överlåtelse av tomträtt och om rättighet i eller till förmån för
tomträtt samt om rättsförhållanden i övrigt angående tomträtt äger
bestämmelserna rörande fast egendom i första avdelningen av denna balk
motsvarande tillämpning, om ej annat följer av särskilda bestämmelser om
tomträtt.

8 § Har fastighetsägaren eller tomträttshavaren överskridit sin rätt
eller åsidosatt sin skyldighet på grund av upplåtelsen, åligger det
honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts
och att ersätta skada. Avtalet får ej hävas med anledning av vad som
någondera sidan låtit komma sig till last.

9 § Tomträtt får ej uppdelas på särskilda områden av den fastighet i
vilken den upplåtits.

Bestämmelserna om tillbehör till fastighet äger motsvarande tillämpning
i fråga om tomträtt som inskrivits.

10 § Avgälden skall utgå med oförändrat belopp under vissa tidsperioder. Om ej längre tid överenskommes, utgör varje period tio år, den första
räknad från upplåtelsen eller den senare dag som angivits i
upplåtelsehandlingen.

11 § Överenskommelse om ändring av avgälden för den kommande
tidsperioden får ej träffas senare än ett år före utgången av den
löpande perioden.

Väcker fastighetsägaren eller tomträttshavaren under näst sista året av
den löpande perioden talan om omprövning av avgälden, skall rätten på
grundval av det värde marken äger vid tiden för omprövningen bestämma
avgälden för den kommande perioden. Vid bedömande av markvärdet skall
hänsyn tagas till ändamålet med upplåtelsen och de närmare föreskrifter
som skall tillämpas i fråga om fastighetens användning och bebyggelse.

Har avgälden för den kommande perioden ej bestämts enligt första eller
andra stycket, skall den utgå med samma belopp som förut.

12 § Utan hinder av 10 § får fastighetsägaren och tomträttshavaren
överenskomma om sådan jämkning i avgäldens belopp som påkallas av
ändrade förhållanden rörande tomträttens utövning.

Kommer tomträttens värde att avsevärt minskas till följd av nya eller
ändrade byggnadsbestämmelser eller av annan särskild omständighet som
icke är att hänföra till tomträttshavaren eller beror av denne, får
tomträttshavaren påkalla därav föranledd jämkning i avgäldens belopp.

13 § Tomträttsavtal får ej uppsägas av tomträttshavaren.

14 § Genom uppsägning från fastighetsägarens sida kan tomträtt bringas
att upphöra endast vid utgången av vissa tidsperioder. Om ej längre tid
överenskommits, utgör den första perioden sextio år, räknat från
upplåtelsen eller den senare dag som angivits i upplåtelsehandlingen,
samt varje följande period fyrtio år från utgången av närmast föregående
period.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,
får överenskommelse träffas om kortare tidsperioder. Period får dock ej
vara kortare än tjugo år.

Uppsägning får ske endast om det är av vikt för ägaren att fastigheten
användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt än
tidigare.

15 § Uppsägning av tomträttsavtal skall ske minst två år före periodens
utgång, om ej längre uppsägningstid överenskommits. Uppsägning som sker
tidigare än fem år före periodens utgång är utan verkan. Det åligger
fastighetsägaren att inom samma tid som gäller för uppsägningen anmäla
denna till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Om sådan anteckning ej skett, är uppsägningen ogiltig.

Uppsägning skall ske skriftligen. Därvid bör skälen för uppsägningen
anges. Angående sättet för uppsägning gäller i övrigt 8 kap. 8 § i
tillämpliga delar. Lag (2000:226).

16 § Anser tomträttshavaren att det inte finns skäl för
uppsägning, får han eller hon klandra uppsägningen. Om
tomträttshavaren inte väcker talan inom tre månader efter det
att uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, är rätten till talan förlorad. Lag (2000:226).

17 § Upphör tomträtten på grund av uppsägning, åligger det
fastighetsägaren att lösa byggnad och annan egendom som utgör tillbehör
till tomträtten. Lösesumman skall motsvara egendomens värde vid
tomträttens upphörande under antagande av att tomträtten alltjämt skulle
bestå med samma ändamål och i övrigt oförändrade föreskrifter angående
fastighetens användning och bebyggelse.

Har kostnad som icke varit nödvändig nedlagts på tomträtten efter
uppsägningen, får värdeökningen som uppkommit därigenom icke tagas i
beräkning vid bestämmande av lösesumman.

Upplåtes tomträtt väsentligen för annat ändamål än bostadsbebyggelse,
får parterna överenskomma att det icke alls eller endast i begränsad
omfattning skall åligga fastighetsägaren att lösa egendomen.

18 § När fastighetsägaren är skyldig att lösa egendom, skall
talan om lösesumman väckas inom ett år efter det att
uppsägningen antecknades i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Om tomträttshavaren har klandrat uppsägningen
enligt 16 §, får talan om lösesumman i stället väckas inom ett
år efter det att domen i målet om klander vann laga kraft. Om
tiden inte iakttas, förfaller uppsägningen. Talan får väckas av
såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren.

Sedan domen om lösesumman har vunnit laga kraft, skall
lösesumman inom en månad deponeras hos länsstyrelsen. Lösesumman behöver dock inte deponeras tidigare än en månad
före den dag till vilken uppsägningen har ägt rum. Om
lösesumman inte deponeras inom föreskriven tid, skall
länsstyrelsen efter ansökan ta ut beloppet som om
betalningsskyldighet hade ålagts genom domen. När lösesumman
har deponerats, skall länsstyrelsen genast anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel.

Medel som har deponerats skall genast sättas in i bank eller
kreditmarknadsföretag mot ränta. Lag (2004:424).

19 § När den genom uppsägningen bestämda tillträdesdagen är inne och
lösesumman nedsatts enligt 18 §, upphör tomträtten med däri upplåtna
rättigheter och blir inskrivningar i denna utan verkan. Innan
nedsättning skett, får tillträde ej äga rum utan tomträttshavarens
medgivande.

Har tomträtten frånträtts på den genom uppsägningen bestämda
tillträdesdagen men är lösesumman då ännu icke nedsatt, är
fastighetsägaren skyldig att betala ränta till tomträttshavaren. Räntan
beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) för tiden från tillträdesdagen
till dess nedsättning skall ske och enligt 6 § räntelagen för tiden
därefter. Lag (1975:641).

20 § Det nedsatta beloppet jämte upplupen ränta skall av
länsstyrelsen utbetalas till den som är berättigad därtill. Utan
fastighetsägarens medgivande får utbetalning dock ej ske före
tillträdesdagen. Ränta som upplupit före tillträdesdagen tillfaller
fastighetsägaren.

Svarar tomträtten för beviljad eller sökt inteckning, äger
bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för exekutivt försåld
fast egendom motsvarande tillämpning. Har rätten bestämt
lösesumman till högre belopp än tomträttshavaren yrkat och
uppstår, efter betalning av de fordringar som skall utgå ur denna,
överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, återställes
överskottet till fastighetsägaren.

Sammanträde för fördelningen hålls så snart det kan ske. Kallelse
till sammanträdet sänds genom länsstyrelsens försorg minst två
veckor i förväg till tomträttshavaren och kända borgenärer som har
panträtt i tomträtten. Om borgenär är okänd, införs kallelsen i
Post- och Inrikes Tidningar.

De med fördelningen förenade kostnaderna betalas av fastighetsägaren. Lag (1993:1418).

21 § Har fastighetsägaren och tomträttshavaren sedan tomträtten
upplåtits slutit avtal om utvidgning eller inskränkning av det
område tomt rätten avser eller om ändring av ändamålet med
tomträtten eller av de föreskrifter som i övrigt gäller
angående tomträttens utövning eller i fråga varom
överenskommelse är tillåten enligt 11, 12, 14, 15 eller 17 §,
gäller ändringsavtalet mot den som har rättigheten i tomträtten
endast om inskrivning av avtalet är beviljad eller ansökan
därom förklarad vilande i avvaktan på att annat hinder än som
avses i 21 kap. 5 § andra stycket undanröjes. Angår avtalet
utvidgning eller inskränkning av det område tomträtten avser,
är avtalet för sin giltighet beroende av att fastighetsbildning
kommer till stånd i enlighet med avtalet.

Angående avtal som avses i första stycket gäller i övrigt
bestämmelserna i detta kapitel om upplåtelse av tomträtt i
tillämpliga delar.

22 § Överenskommer fastighetsägaren och tomträttshavaren om tomträttens
upphörande eller kommer tomträtten i fastighetsägarens hand eller
övergår äganderätten till fastigheten på tomträttshavaren och är
tomträtten inskriven, gäller dock tomträtten till dess inskrivningen
dödas. Även om inskrivningen av tomträtten dödas, svarar
fastighetsägaren för rättighet som gäller i tomträtten oberoende av
inskrivning.

23 § Mål angående omprövning eller jämkning av avgäld, klander
av uppsägning eller bestämmande av lösesumma upptages av mark- och miljödomstol. Lag (2010:993)

24 § Angående rättegången i mål som avses i 23 § gäller i
tillämpliga delar expropriationslagen (1972:719). Bestämmelserna om utredningsbeslut äger dock tillämpning endast
i den mån målet avser bestämmande av lösesumma. Rör tvisten
fråga som kan inverka på den rätt som tillkommer innehavare av
panträtt eller rättighet som är inskriven, är rätten ej bunden
av parts yrkande eller medgivande.

I mål angående bestämmande av lösesumma skall fastighetsägaren
vidkännas på ömse sidor uppkomna rättegångskostnader vid mark- och miljödomstolen, i den mån ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Har motpart förebringat utredning i
strid med utredningsbeslut som mark- och miljödomstolen
meddelat, ersättes dock kostnaden för sådan utredning endast i
den mån utredningen haft betydelse för utgången i målet. Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i högre rätt
gäller med tillämpning i övrigt av 18 kap. rättegångsbalken,
att fastighetsägaren, om ej annat föranledes av 18 kap. 6 och 8 §§ samma balk, alltid själv skall vidkännas såväl sina egna
kostnader som kostnad som åsamkas motpart genom att
fastighetsägaren fullföljt talan. Lag (2010:993).

25 § När talan väckes angående omprövning eller jämkning av avgäld eller
om klander av uppsägning, skall rätten genast göra anmälan därom till
inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Detsamma gäller när dom eller slutligt beslut i sådant
mål vunnit laga kraft. Lag (2000:226).

26 § Bestämmelserna i utsökningsbalken, konkurslagen (1987:672) och
lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning angående
fast egendom och rättighet däri tillämpas också i fråga om tomträtt.

Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är
denna likställd med fast egendom. Lag (1991:850).


14 kap. Servitut

1 § Om det är ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning, får i
fastighet (den tjänande fastigheten) upplåtas rätt för ägaren av annan
fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller
på annat sätt taga i anspråk den tjänande fastigheten eller byggnad
eller annan anläggning som hör till denna eller att råda över den
tjänande fastigheten i fråga om dess användning i visst hänseende (servitut).

Servitut får avse endast ändamål som är av stadigvarande betydelse för
den härskande fastigheten och får icke förenas med skyldighet för ägaren
av den tjänande fastigheten att fullgöra annat än underhåll av väg,
byggnad eller annan anläggning som avses med servitutet.

Bestämmelserna i detta kapitel avser icke servitut som tillkommit genom
förrättning enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller genom
expropriation eller liknande tvångsförvärv.

2 § Servitut får upplåtas till förmån även för gruvegendom. I fråga om
sådan upplåtelse äger bestämmelserna i detta kapitel om servitut till
förmån för fastighet motsvarande tillämpning.

3 § Servitut är förenat med äganderätten till den härskande fastigheten
och får ej överlåtas särskilt.

4 § Servitut får ej avse rätt till skogsfång eller bete.

5 § Servitut upplåtes skriftligen av den tjänande fastighetens ägare. I
upplåtelsehandlingen skall anges den härskande och den tjänande
fastigheten samt ändamålet med upplåtelsen. Upplåtelse som icke
uppfyller dessa föreskrifter har ej verkan som upplåtelse av servitut.

6 § Ägaren av den härskande fastigheten skall vid servitutets utövning
förfara så, att den tjänande fastigheten icke betungas mer än
nödvändigt.

Har den härskande fastighetens ägare på den tjänande fastigheten väg,
byggnad eller annan anläggning, åligger det honom att hålla den i sådant
skick att skada eller olägenhet icke vållas onödigtvis.

7 § Har den härskande fastighetens ägare överskridit sin rätt eller
ägaren av någondera fastigheten åsidosatt sin skyldighet, åligger det
honom att återställa vad som rubbats eller fullgöra vad som eftersatts
och att ersätta skada.

8 § Är i fall som avses i 7 § vad den ene fastighetsägaren låtit komma
sig till last av väsentlig betydelse för den andre och sker ej rättelse
inom skälig tid efter anmaning, har denne rätt att häva servitutet och
att erhålla ersättning för skada.

9 § Skall vederlag utgå för servitut och betalas ej vederlaget inom en
månad efter förfallodagen, har den tjänande fastighetens ägare rätt att
häva servitutet och att erhålla ersättning för skada, om försummelsen
icke är av ringa betydelse.

10 § Fastighetsägare som vill häva servitutet enligt 8 eller 9 § skall
underrätta den andre fastighetsägaren därom utan oskäligt dröjsmål. Sker
det ej, är rätten att häva förlorad.

Servitut får ej hävas, sedan vederlag betalats eller annan rättelse
skett.

11 § Den fasta egendom som servitutet avser får ej belastas utöver vad
som följer av upplåtelsen till följd av ändring i fastighetsindelningen
eller annan ändring i förhållandena.

12 § Sammanlägges den härskande fastigheten med den tjänande, upphör
servitutet att gälla.

13 § Bortför den härskande fastighetens ägare byggnad eller annan
anläggning som är avsedd för servitutet och som tillhör honom men finns
på den tjänande fastigheten, åligger det honom att återställa marken i
tjänligt skick. Upphör servitutet, är han skyldig att föra bort sådan
anläggning inom ett år därefter. Sker det ej, tillfaller anläggningen
den tjänande fastighetens ägare utan lösen.

14 § Om ändring och upphävande av servitut i fastighet genom
fastighetsreglering finns bestämmelser i fastighetsbildningslagen (1970:988). De äger motsvarande tillämpning i fråga om ändring och
upphävande av servitut i tomträtt.


15 kap. Rätt till elektrisk kraft

1 § Rätt till elektrisk kraft för belysning, drivkraft eller annat
sådant ändamål får upplåtas i fastighet till vilken elektrisk
kraftstation hör. Med elektrisk kraftstation avses generator-,
transformator-, omformare-, ackumulator- eller kopplingsstation.

2 § Avtal om rätt till elektrisk kraft skall upprättas skriftligen. I
upplåtelsehandlingen skall anges den kraftstation från vilken kraften
skall tillhandahållas samt den fastighet till vilken stationen hör. Upplåtelse som icke uppfyller dessa föreskrifter har ej verkan som
upplåtelse av rätt till elektrisk kraft.

3 § Rätt till elektrisk kraft får överlåtas. Överlåtaren svarar dock för
de skyldigheter som enligt upplåtelseavtalet åligger honom, om ej
upplåtaren godtager den till vilken rättigheten överlåtits.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättighetens övergång
genom bodelning, arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.


16 kap. Hävd till fast egendom

1 § Om någon erhållit lagfart på fast egendom, som kommit ur rätte
ägarens hand, och därefter under tjugo år i följd med äganderättsanspråk
innehaft egendomen utan att talan om bättre rätt till egendomen väckts
mot honom, har han på grund av hävden rätt till egendomen framför den
andre.

Om innehavet grundas på överlåtelse och innehavaren varken ägde eller
bort äga kännedom om att överlåtaren icke var rätt ägare, gäller första
stycket fastän tiden för innehavet uppgår till endast tio år.

Om egendomen under hävdetiden innehafts av flera efter varandra, äger
första och andra styckena motsvarande tillämpning, varvid kravet på
lagfart gäller endast den förste innehavarens förvärv. Vid tillämpning
av andra stycket gäller villkoren om att innehavet grundas på
överlåtelse och att innehavaren var i god tro endast den förste
innehavaren.

2 § Vad som följer av lag eller annan författning om verkan av
underlåtenhet att inom viss tid väcka talan om bättre rätt till fast
egendom äger tillämpning endast om det innebär att frihet från rätte
ägarens anspråk på egendomen vinnes tidigare än enligt 1 §.

Om skyldighet att återbära egendom som tillträtts till följd av
dödförklaring finns särskilda bestämmelser.


17 kap. Företräde på grund av inskrivning

Företräde mellan förvärv som grundas på överlåtelse eller på upplåtelse
av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft.

1 § Har fast egendom överlåtits eller nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft upplåtits i egendomen till flera var för sig, har
det förvärv för vilket inskrivning först sökes företräde, om ej annat
följer av 2 och 3 §§.

2 § Inskrivning av överlåtelse av fast egendom ger ej företräde framför
tidigare överlåtelse av egendomen, om förvärvaren vid förvärvet ägde
eller bort äga kännedom om den tidigare överlåtelsen.

Första stycket gäller ej, om förvärvaren i sin tur överlåtit egendomen
till annan och denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga
kännedom om den första överlåtelsen. Har förvärvaren upplåtit
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft i egendomen och
var den till vilken upplåtelsen skedde därvid i god tro beträffande den
tidigare överlåtelsen, medför förvärvet, utan hinder av första stycket,
den verkan att upplåtelsen har företräde framför överlåtelsen.

Överlåtelse har ej på grund av inskrivning företräde framför sådan
upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft
som enligt 7 kap. gäller mot förvärvaren.

3 § Upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft i fast egendom har ej på grund av inskrivning företräde framför
tidigare överlåtelse eller upplåtelse, om rättighetshavaren vid
upplåtelsen ägde eller bort äga kännedom om denna. Vad som sagts nu med
avseende på företräde mellan upplåtelser av rättigheter gäller endast om
dessa ej utan förfång för någondera kan utövas vid sidan av varandra.

4 § Sökes på samma inskrivningsdag inskrivning av flera förvärv, har de
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Överlåtelse av fast egendom har dock företräde framför upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, om ej annat
följer av 7 kap.

Är förvärv avseende överlåtelse av fast egendom samtidiga eller kan det
ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan av endera
förvärvaren förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn
till omständigheterna är skäligt. Motsvarande gäller i fråga om
företrädet mellan förvärv som avser upplåtelse av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk kraft, om rättigheterna ej utan
förfång för någondera kan utövas vid sidan av varandra.

5 § Har överlåtelse av fast egendom företräde framför annat förvärv,
medför det andra förvärvet icke någon rätt till egendomen. Om företräde
tillkommer nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektisk kraft, får
rätten enligt det andra förvärvet utövas endast i den mån det kan ske
utan förfång för det förvärv som har företräde.

Företräde på grund av inteckning

6 § Inteckning ger företräde i förhållande till annan inteckning efter
den tidsföljd i vilken inteckningarna sökes. Inteckningar som sökes på
samma inskrivningsdag ger lika rätt.

I förhållande till nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft ger inteckning företräde, om den sökes innan inskrivning av
rättigheten sökes. Inskrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt
till elektrisk kraft ger företräde framför inteckning som sökes på samma
inskrivningsdag.

7 § Om rätt att göra gällande det företräde som inteckning ger finns
bestämmelser i 6 kap.

Övriga bestämmelser

8 § Om möjlighet att bestämma företrädet mellan flera inskrivningar som
sökes på samma inskrivningsdag på annat sätt än som angivits förut samt
om ändring i företrädesordningen genom sammanföring eller nedsättning
finns bestämmelser i 22 och 23 kap. Lag (1977:160).

9 § Det företräde som ansökan om inskrivning ger enligt detta kapitel
förfaller, om ansökningen avslås. Visar sig inskrivet förvärv vara
ogiltigt eller kan det av annan anledning än som avses i detta kapitel
ej göras gällande av förvärvaren, föfaller rätten till företräde.

10 § Detta kapitel äger icke tillämpning beträffande företräde mellan å
ena sidan förvärv av fast egendom, som skett vid exekutiv försäljning,
och å andra sidan upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft samt ej heller beträffande företräde mellan förvärv som
skett vid exekutiv försäljning och annan överlåtelse.

I fråga om företräde mellan upplåtelser av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft vid exekutiv auktion gäller ej 3 §. I fall då
inskrivning av rättigheterna sökts samma inskrivningsdag har förvärven
lika rätt, om ej annan företrädesordning fastställts.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar, när myndighet i annat fall än
med anledning av exekutiv auktion fördelar medel mellan rättsägare i den
ordning som gäller vid fördelning av köpeskilling för exekutivt försåld
fast egendom. Lag (1973:1133).

11 § Bestämmelserna i 1-10 §§ om överlåtelse och upplåtelse äger
motsvarande tillämpning på förvärv genom bodelning, arv, testamente
eller bolagsskifte och på liknande förvärv, när fråga uppkommer om
företräde mellan sådant förvärv och senare förvärv som avses i 1 § eller
om företräde på grund av inteckning.


18 kap. Godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelse av
inskrivning i vissa andra fall

1 § Har fast egendom förvärvats genom överlåtelse och var överlåtaren ej
rätt ägare till egendomen på den grund att hans eller någon hans
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte
ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om lagfart på egendomen vid
överlåtelsen var beviljad för överlåtaren och om förvärvaren vid
överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne
vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren
ej var rätt ägare. Vad nu sagts gäller ej förvärv som skett vid exekutiv
försäljning.

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft, vilken gjorts av den som ej var rätt ägare till
egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares åtkomst
var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, äger första
stycket motsvarande tillämpning, dock endast om den till vilken
rättigheten uppläts vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom
om att upplåtaren ej var rätt ägare.

Om företräde på grund av inskrivning finns bestämmelser i 17 kap. Lag (1973:1133).

2 § Har panträtt i fast egendom upplåtits och var upplåtaren ej rätt
ägare till egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares
åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är
upplåtelsen likväl giltig, om lagfart på egendomen var beviljad för
upplåtaren vid upplåtelsen eller därefter beviljas för honom och om
borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits
till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom
om att upplåtaren ej var rätt ägare.

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger ej tillämpning, om
1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte
ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är
ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 28 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område,
2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten
grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under påverkan av
en psykisk störning eller inte hade rådighet över den fasta egendomen
på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för
honom,
3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven
form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med
samtycke av någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller
annan åtgärd av domstol eller annan myndighet. Lag (1991:1548).

4 § Kommer till följd av 1 eller 2 § förvärv som avses där att gälla mot
rätte ägaren, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust. Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller
har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt
bortfalla.

Även den vars förvärv till följd av 3 § icke skall gälla har rätt till
ersättning enligt första stycket, om han vid förvärvet varken ägde eller
bort äga kännedom om att överlåtaren eller upplåtaren icke var rätt
ägare.

4 a § Om lagfart har beviljats med stöd av en förfalskad
fångeshandling, har rätte ägaren rätt till skälig ersättning av
staten för sina kostnader för att få denna och senare beviljade
lagfarter undanröjda. Detsamma gäller om lagfart har beviljats
trots att rätte ägaren, när han eller hon utfärdade
fångeshandlingen, inte hade rådighet över den fasta egendomen
på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var
förordnad för honom eller henne.

Om en godtroende förvärvare i de fall som avses i första
stycket förpliktas att betala ersättning för
rättegångskostnader till rätte ägaren, har han eller hon rätt
till skälig ersättning för kostnaderna av staten. Lag (2001:170).

5 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 4 eller 4 a § av den myndighet som regeringen bestämmer.

I mål om ersättning enligt 4 eller 4 a § tillämpas
rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol i tvister om
äganderätten till fast egendom. Lag (2001:170).

6 § Vill den som är part i mål om äganderätten till fast egendom eller
om beståndet av rättighet i sådan egendom framställa anspråk att, om han
förlorar målet, erhålla ersättning enligt 4 §, skall han antingen till
gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt
ersättningsanspråk eller på sätt regeringen bestämmer lämna
underrättelse om rättegången för att staten skall kunna inträda i denna. Har förberedelsen i övrigt slutförts utan att talan om
ersättningsanspråket väckts eller underrättelse om rättegången lämnats,
skall rätten förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom
skall intagas i föreläggandet. Lag (1974:820).

7 § Om den som fått ersättning enligt 4 eller 4 a § har haft
rätt att utkräva beloppet av någon annan i form av skadestånd,
inträder staten i denna rätt.

Ersättning enligt 4 eller 4 a § på grund av en domstols dom
betalas ut sedan domen har vunnit laga kraft. Lag (2001:170).

8 § Sedan ett ärende om anteckning enligt 19 kap. 29 § första
stycket, 20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 § denna balk har tagits
upp på en inskrivningsdag, får den som därefter har förvärvat
egendomen eller någon annan rättighet i denna än panträtt
inte till stöd för beståndet av förvärvet eller rätten till
ersättning enligt 4 § andra stycket åberopa att han eller hon
vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om den
omständighet som har antecknats.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller
också vid bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro
föreligger i fråga om en omständighet som avses med
anteckning enligt första stycket. Lag (2010:238).

9 § Talan om bättre rätt till fast egendom kan med laga verkan riktas
mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne
före talans väckande överlåtit egendomen. Den till vilken egendomen
sålunda överlåtits har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen
skett under rättegången.

10 § Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill
söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits
eller fordran som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt. Om
tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, kan talan om betalning i stället riktas mot den som
innehar egendomen med äganderättsanspråk.

I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill
uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11 eller 18 §. Lag (2000:226).

Andra avdelningen

Inskrivningsväsendet

19 kap.

Handläggning av inskrivningsärenden m.m.

Allmänna bestämmelser om inskrivning

Inskrivning

1 § Inskrivning enligt denna balk ska göras i
fastighetsregistrets inskrivningsdel. Regeringen får meddela
föreskrifter om expeditionsavgifter för bevis eller andra
handlingar som utvisar inskrivningsåtgärd.

Bestämmelser om fastighetsregistret finns i lagen (2000:224) om
fastighetsregister. Lag (2008:153).

Inskrivningsärenden

2 § Inskrivningsärenden är ärenden om lagfart, inteckning eller
annan inskrivning enligt 20-24 kap. samt ärenden om anteckning
enligt 29 och 30 §§ i detta kapitel. Lag (2000:226).

Handläggande myndighet

3 § Inskrivningsärenden ska handläggas av en för landet
gemensam inskrivningsmyndighet, om inte regeringen med stöd av 27 § har bestämt något annat. Den statliga
lantmäterimyndigheten ska vara inskrivningsmyndighet. Verksamheten ska bedrivas vid inskrivningskontor. Regeringen
meddelar föreskrifter om myndighetens inskrivningskontor och
deras verksamhetsområden. Lag (2008:541).

4 § Har upphävts genom lag (2008:153).

5 § Har upphävts genom lag (2008:153).

Inskrivningsdag

6 § Ett inskrivningsärende skall tas upp på en inskrivningsdag.

Inskrivningsdag skall hållas varje måndag, tisdag, onsdag,
torsdag och fredag, dock inte på helgdag, midsommarafton,
julafton eller nyårsafton.

Inskrivningsdagen skall avslutas klockan tolv. En ansökan om
inskrivning enligt 20-24 kap. eller en anmälan om anteckning
enligt 29 och 30 §§ i detta kapitel som kommer in till
inskrivningsmyndigheten efter denna tidpunkt anses gjord
följande inskrivningsdag.

Om det samma dag som en ansökan eller anmälan tas upp görs en
registrering i fastighetsregistrets allmänna del avseende den
fastighet som ansökan eller anmälan avser, skall ansökan eller
anmälan anses ha gjorts efter registreringen. Lag (2000:226).

7 § Om ett inskrivningsärende enligt beslut av domstol ska tas
upp till ny handläggning hos inskrivningsmyndigheten, ska
ärendet tas upp på den inskrivningsdag då beslutet kommer in
till myndigheten. Lag (2008:153).

Ärenderegister och akter

8 § Inskrivningsmyndigheten skall föra ett register (ärenderegister) över de inskrivningsärenden som handläggs av
myndigheten. Lag (2011:62).

9 § Inskrivningsmyndigheten skall sammanföra handlingarna i
inskrivningsärendena i akter. Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att
akterna skall utgöra en del av ärenderegistret, om de är i
elektronisk form.

Om sökanden eller någon annan har lämnat någon uppgift eller
förklaring av betydelse för ärendet, skall en anteckning om
detta göras i akten. Detsamma gäller om en särskild utredning
har gjorts i ärendet. I akten skall även tas in protokoll samt
kallelser, förelägganden och andra beslut som inte skall
antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Att skälen för vissa beslut skall antecknas i akten framgår av 19 och 25 §§. Lag (2011:62).

Ansökan

10 § Den som vill ansöka om inskrivning enligt 20-24 kap. skall
göra detta i pappersform. Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en ansökan
om inskrivning får ges in i form av ett elektroniskt dokument.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har
gjorts med hjälp av automatiserad behandling och vars innehåll
och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt
förfarande, enligt vad som föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Sökanden skall ge in de handlingar som åberopas till stöd för
ansökan. Lag (2006:142).

10 a § Om en ansökan om inskrivning ges in i form av ett
elektroniskt dokument, skall den lämnas till ett
mottagningsställe för elektroniska dokument som
inskrivningsmyndigheten har anvisat. Ansökan skall anses ha
kommit in till inskrivningsmyndigheten när den har anlänt till
ett sådant mottagningsställe. Lag (2006:142).

11 § En ansökan skall innehålla uppgifter om sökandens namn,
personnummer och postadress. Ansökan skall också innehålla
uppgift om sökandens telefonnummer till bostaden eller
arbetsplatsen. Om sökanden företräds av ställföreträdare eller
ombud, behöver telefonnummer dock inte anges. Nummer som avser
ett hemligt telefonabonnemang behöver anges endast om
inskrivningsmyndigheten begär det.

Om sökanden har en ställföreträdare, skall motsvarande
uppgifter lämnas även om ställföreträdaren. Har sökanden utsett
ombud, skall ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.

Avser en ansökan något annat än inteckning, skall den även
innehålla uppgift om överlåtarens, upplåtarens eller
förvärvarens namn och, där sådant finns, person- eller
organisationsnummer. Lag (2000:226).

11 a § Om en ansökan om inskrivning ges in i form av ett
elektroniskt dokument, får en fångeshandling eller annan
handling som avses i 20 kap. 6 § 1, 21 kap. 2 § första
stycket 1 eller 23 kap. 2 § första stycket 1 eller en
handling som avses i 7 kap. 5 § fjärde stycket
äktenskapsbalken eller 23 § andra stycket sambolagen (2003:376) ges in elektroniskt enligt föreskrifter som
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela.

Om en fångeshandling eller annan handling som avses i första
stycket ges in elektroniskt, ska den elektroniska handlingens
överensstämmelse med originalet vara bestyrkt enligt
föreskrifter som regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer får meddela. Lag (2013:426).

Avvisning

12 § En ansökan ska omedelbart avvisas, om
1. den inte har gjorts på det sätt som anges i 10 § första
stycket, eller
2. det förvärv som sökanden åberopar uppenbarligen är sådant
att det inte kan skrivas in i fastighetsregistrets
inskrivningsdel. Lag (2008:153).

Uppskov

13 § Om en ansökan avser en fastighet eller en del av en
fastighet som ingår i en beslutad men inte fullbordad
sammanläggning, skall inskrivningsmyndigheten besluta om
uppskov i ärendet. Uppskov får dock inte beslutas om ansökan
omedelbart skall avvisas enligt 12 § eller omedelbart avslås
enligt någon bestämmelse i 20-24 kap.

Ärendet skall tas upp på nytt på den inskrivningsdag då ett
meddelande har kommit in till inskrivningsmyndigheten om att
sammanläggningen har fullbordats eller frågan om sammanläggning
inte längre är aktuell. Lag (2000:226).

14 § Om det är nödvändigt för utredningen, får
inskrivningsmyndigheten besluta om uppskov i ett ärende till
en viss senare inskrivningsdag. Detsamma gäller om en ansökan
inte innehåller de uppgifter som anges i 11 § och ansökan på
grund av detta inte kan tas upp till prövning utan väsentlig
olägenhet.

Om uppskov beslutas enligt första stycket, får sökanden
föreläggas att ge in den utredning eller de uppgifter som
behövs. I fall som avses i 16 § får sökanden även kallas till
ett sammanträde. I fråga om ett sådant sammanträde gäller 16 § andra stycket. Lag (2015:369).

15 § Har upphävts genom lag (2011:62).

Kommunicering m.m.

16 § Om det på grund av någon särskild omständighet finns
anledning att anta att det förvärv som sökanden åberopar är
ogiltigt eller inte kan göras gällande eller att den sökta
åtgärden på annat sätt skulle kränka någon annans rätt, ska
inskrivningsmyndigheten ge den vars rätt berörs tillfälle att
yttra sig skriftligen. I samband med detta får även sökanden
eller någon annan ges tillfälle att yttra sig skriftligen.

Om det behövs, ska inskrivningsmyndigheten hålla ett
sammanträde. Inskrivningsmyndigheten får förelägga sökanden
eller någon annan som ska yttra sig att inställa sig
personligen eller genom ombud. Föreläggandet får förenas med
vite. Om sökanden inte följer föreläggandet, får ansökan
avvisas. Om någon annan än sökanden inte följer
föreläggandet, får ärendet ändå avgöras. Föreläggandet ska
innehålla en upplysning om följden av att föreläggandet inte
följs. Sökanden och andra som ska delta i sammanträdet får
göra det genom ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring
under samma förutsättningar som gäller enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken. Protokoll ska föras över det som kommer
fram vid sammanträdet.

Om inskrivningsmyndigheten anser att det råder tvist om
sökandens rätt, får myndigheten förelägga sökanden att inom
viss tid väcka talan vid domstol. Om sökanden inte följer
föreläggandet, får inskrivningsmyndigheten avvisa ansökan. En
upplysning om detta ska tas in i föreläggandet. Lag (2015:369).

Vilandeförklaring

17 § Av 20 kap. 7 §, 21 kap. 3 §, 22 kap. 4 § och 23 kap. 3 § följer att inskrivningsmyndigheten i vissa fall skall förklara
en ansökan vilande.

I samband med att en ansökan förklaras vilande får
inskrivningsmyndigheten förelägga sökanden att visa om det
hinder som har föranlett vilandeförklaringen har blivit
undanröjt. Föreläggandet får förenas med vite. Om sökanden inte
följer föreläggandet, kan ansökan avvisas. En upplysning om
detta skall tas in i föreläggandet. Lag (2000:226).

18 § Om en ansökan har förklarats vilande, skall
inskrivningsmyndigheten ta upp den till ny prövning så snart
det finns anledning till det. Ansökan får dock inte avslås utan
att sökanden har fått tillfälle att yttra sig.

Inskrivningsmyndigheten får i ett ärende som avses i första
stycket meddela ett sådant föreläggande som anges i 17 § andra
stycket. Lag (2000:226).

Meddelande av beslut

19 § Ett sådant beslut i ärende enligt 20-24 kap. som enligt
lag eller annan författning skall föras in i
fastighetsregistrets inskrivningsdel meddelas genom att
beslutet förs in i denna del av registret. Beslutet skall anses
ha det innehåll som framgår av registret.

Om beslutet innebär att en ansökan inte bifalls, skall skälen
för beslutet antecknas i akten. Lag (2000:226).

Underrättelse och bevis om beslut

20 § Inskrivningsmyndigheten skall underrätta sökanden om
beslutet i ärendet. Om det i lag eller annan författning anges
att bevis om beslutet skall utfärdas, utgör beviset
underrättelse om beslutet. Särskild underrättelse behövs inte
om bevis om beslutet utfärdas genom registrering i
pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om
pantbrevsregister.

Om beslutet har gått sökanden emot, skall underrättelsen
innehålla de skäl för beslutet som har antecknats i akten. Om
beslutet kan överklagas, skall upplysning lämnas om detta och
om vad sökanden skall iaktta vid ett överklagande.

Om beslutet har gått emot någon annan som har hörts i ärendet,
skall även denne underrättas om beslutet enligt andra stycket. Lag (2006:142).

21 § Om innehållet i ett bevis som inskrivningsmyndigheten
tidigare har utfärdat till följd av senare beslut om rättelse
inte längre stämmer överens med uppgift i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, skall myndigheten utfärda ett nytt bevis. I
samband därmed skall det tidigare utfärdade beviset förstöras. Inskrivningsmyndigheten får förelägga den som innehar ett
sådant bevis att ge in det till myndigheten. Föreläggandet får
förenas med vite. Lag (2000:226).

Rättelse

22 § Om fastighetsregistrets inskrivningsdel innehåller någon
uppenbar oriktighet som beror på inskrivningsmyndighetens eller
någon annans skrivfel, på något liknande förbiseende eller på
ett tekniskt fel, ska inskrivningsmyndigheten rätta uppgiften.

Om åtgärden kan bli till skada för en ägare eller en innehavare
av en panträtt eller en innehavare av en rättighet för vilken
inskrivning är beviljad eller sökt, ska det inbördes företrädet
mellan de berörda förvärven bestämmas efter vad som är skäligt.

I fall som avses i första stycket ska 26 § förvaltningslagen (1986:223) inte tillämpas. Lag (2008:153).

23 § När inskrivningsmyndigheten har tagit upp ett ärende om
rättelse, skall detta antecknas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, om beslut i ärendet inte meddelas samma dag. Lag (2000:226).

24 § Innan rättelse sker, skall inskrivningsmyndigheten ge den
som berörs av åtgärden, om han eller hon är känd, tillfälle att
yttra sig. Även den myndighet som avses i 18 kap. 5 § första
stycket skall ges tillfälle att yttra sig. Något yttrande
behöver dock inte inhämtas, om det är uppenbart obehövligt. Lag (2000:226).

25 § Beslut om rättelse enligt 22 § meddelas genom att
uppgiften i registret ändras eller tas bort med uppgift om att
rättelse har gjorts. Skälen för beslutet skall antecknas i
akten.

Att inskrivningsmyndigheten i vissa fall även skall utfärda ett
nytt bevis om inskrivning framgår av 21 §. Lag (2000:226).

Övriga regler för handläggningen

26 § Sökanden eller någon annan som yttrar sig får anlita ombud
eller biträde. I fråga om fullmakt för ombud ska bestämmelserna
i 12 kap. 8-19 §§ rättegångsbalken tillämpas. En skriftlig
fullmakt behöver dock inte visas upp annat än om
inskrivningsmyndigheten anser att det behövs. Lag (2008:153).

26 a § Den som har kallats till sammanträde men inte kan
inställa sig ska omedelbart anmäla det till
inskrivningsmyndigheten.

I fråga om laga förfall ska bestämmelserna i 32 kap. 6-8 §§ rättegångsbalken tillämpas. Lag (2008:153).

26 b § Vid behandlingen av inskrivningsärenden hos
inskrivningsmyndigheten ska bestämmelsen i 10 § andra stycket
förvaltningslagen (1986:223) om inkommande handlingar inte
tillämpas.

Om inskrivningsmyndigheten har begärt men inte fått en sådan
bekräftelse som avses i 10 § tredje stycket förvaltningslagen
på ett meddelande som inte är underskrivet, får myndigheten
bortse från meddelandet. Lag (2008:153).

26 c § Frågor om utdömande av vite som har förelagts med stöd
av 19, 20, 21 eller 23 kap. prövas av
inskrivningsmyndigheten. Lag (2013:489).

26 d § Vid behandlingen av inskrivningsärenden hos
inskrivningsmyndigheten ska bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning inte tillämpas.

Av 37 a och 37 b §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter framgår att inskrivningsmyndigheten ska
ompröva beslut om stämpelskatt i vissa fall. Lag (2008:153).

Bemyndiganden

27 § Regeringen får i fråga om inteckningar som är registrerade
i pantbrevsregistret enligt lagen (1994:448) om
pantbrevsregister föreskriva att anteckningar om innehav av
pantbrev får tas bort från fastighetsregistrets inskrivningsdel
på annat sätt än som följer av övriga bestämmelser i detta
kapitel.

Regeringen får vidare föreskriva att ändring av namn och
adressuppgifter får införas i fastighetsregistrets
inskrivningsdel på annat sätt än som följer av övriga
bestämmelser i detta kapitel. Lag (2006:142).

28 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden
enligt 20-24 kap. Lag (2000:226).

Anteckningsärenden

29 § Inskrivningsmyndigheten ska anteckna följande uppgifter i
fastighetsregistrets inskrivningsdel:
1. uppgift om exekutiv försäljning eller expropriation eller
liknande tvångsförvärv som inverkat på en inteckning eller en
inskriven rättighet,
2. uppgift om en myndighets fördelning av medel som inverkar på
en inteckning eller en inskriven rättighet,
3. uppgift om att talan har väckts om hävning eller återgång av
förvärv av fast egendom eller tomträtt eller om bättre rätt
till sådan egendom,
4. uppgift om att talan har väckts i tvist om upplåtelse av
tomträtt,
5. uppgift om dom eller beslut som har vunnit laga kraft i mål
som avses i 3 eller 4 eller i annat mål som angår inskrivning,
6. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har utmätts,
7. uppgift om att konkursförvaltare har begärt att fast egendom
eller tomträtt som ingår i konkursbo ska säljas exekutivt,
8. uppgift om att utmätt fast egendom eller tomträtt har sålts,
9. uppgift om att fast egendom eller tomträtt har belagts med
kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom
betalningssäkring, och
10. annan uppgift som enligt lag eller annan författning ska
antecknas i fastighetsregistrets inskrivningsdel.

Anteckning ska göras när anmälan, bevis eller utdelningslängd
som utvisar förhållandet har kommit in till
inskrivningsmyndigheten.

Domstol ska genast till inskrivningsmyndigheten anmäla sådana
förhållanden som avses i första stycket 3-5. Lag (2008:377).

30 § Om inskrivningsmyndigheten får uppgift om att en åtgärd
som avses i 29 § första stycket 6 eller 9 har upphävts eller
återgått eller att en fråga som sägs i 29 § första stycket 7 har förfallit, skall anteckningen om åtgärden tas bort.

Om inskrivningsmyndigheten i annat fall har fått en i lag eller
annan författning föreskriven underrättelse om att ett tidigare
antecknat förhållande har upphört, skall myndigheten ta bort
anteckningen.

Även om någon underrättelse enligt första eller andra stycket
inte har lämnats, skall inskrivningsmyndigheten ta bort
anteckning som uppenbarligen inte längre har någon betydelse. Lag (2000:226).

31 § I ärende enligt 29 eller 30 § skall bestämmelserna i 10 §, 10 a §, 11 § första och andra styckena, 12 § 1 och 2 samt 14-16, 19 och 22-26 §§ tillämpas. Därvid skall vad som där sägs
om ansökan även avse anmälan. Om inskrivningsmyndigheten avslår
eller avvisar en begäran om anteckning, skall 20 § andra och
tredje styckena tillämpas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela närmare föreskrifter om handläggningen av ärenden
enligt 29 och 30 §§.

Om regeringen eller en myndighet med stöd av andra stycket har
meddelat föreskrifter om utfärdande av bevis om beslut i ärende
om anteckning, skall bestämmelsen i 21 § tillämpas även på
sådant bevis. Lag (2006:142).

Överklagande

Allmänt om överklagande

32 § Ett beslut av inskrivningsmyndigheten i ett
inskrivningsärende får överklagas av den som beslutet rör, om
det har gått honom eller henne emot. Ett beslut om rättelse
enligt 22 § får överklagas även av den myndighet som avses i 18 kap. 5 § första stycket.

Beslutet överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets
fastigheten ligger.

Vid överklagande tillämpas lagen (1996:242) om domstolsärenden,
om inte annat följer av denna balk. Ett beslut om att förklara
en ansökan vilande får alltid överklagas särskilt.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till hovrätten.

Bestämmelser om överklagande av beslut om stämpelskatt finns i
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Lag (2008:153).

Vissa begränsningar för när ett beslut kan överklagas

33 § Har upphävts genom lag (2008:153).

Sätt och tid för överklagande

34 § Den som vill överklaga ett beslut av
inskrivningsmyndigheten ska göra detta skriftligen. Skrivelsen
ska ges in till inskrivningsmyndigheten.

Om överklagandet avser ett slutligt beslut eller ett beslut om
att förklara en ansökan vilande, ska skrivelsen ha kommit in
till inskrivningsmyndigheten inom tre veckor från den dag en
underrättelse eller ett bevis om beslutet hölls tillgängligt
för sökanden. Skrivelsen får dock alltid ges in inom fyra
veckor från den inskrivningsdag då beslutet meddelades.

I fråga om andra beslut som kan överklagas gäller
bestämmelserna om klagotid i 38 § första och andra styckena
lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2008:153).

Anteckning om överklagande

35 § Om det överklagade beslutet har förts in i
fastighetsregistrets inskrivningsdel, skall uppgift om
överklagandet föras in i registret. När det finns ett
lagakraftvunnet beslut med anledning av överklagandet, skall
beslutets innehåll antecknas i registret. Lag (2000:226).

Särskilda rättsmedel

36 § I fråga om särskilda rättsmedel gäller 42 § lagen (1996:242) om domstolsärenden. Lag (2000:226).

Skadestånd

37 § Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på
grund av ett tekniskt fel i fastighetsregistrets
inskrivningsdel eller i en anordning som är ansluten till
registrets inskrivningsdel hos den statliga
lantmäterimyndigheten, en kommunal lantmäterimyndighet eller en
myndighet som avses i 4 kap. 34 a § fastighetsbildningslagen (1970:988).

Ersättningen ska efter skälighet sättas ned eller helt falla
bort om den skadelidande har medverkat till skadan genom att
utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att
bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt
har medverkat till skadan genom eget vållande. Lag (2008:541).

38 § En ägare eller rättighetshavare, som drabbas av skada till
följd av ett beslut om rättelse enligt 22 §, har rätt till
ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte, om den
skadelidande med hänsyn till felets art eller andra
omständigheter hade bort inse att fel förekommit. Lag (2000:226).

39 § Bestämmelserna i 18 kap. 5 och 7 §§ gäller även i fråga om
ersättning som avses i 37 och 38 §§. Lag (2000:226).

39 a § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar ren
förmögenhetsskada skall ersätta skadan, om skadan orsakas genom
1. oriktigt bestyrkande enligt 11 a §, eller
2. oriktig uppgift om behörighet att företräda någon annan i
ett inskrivningsärende.

Om skadan vållas i tjänsten av en arbetstagare, skall skadan
ersättas av arbetsgivaren. Lag (2006:142).

39 b § Rätten till skadestånd enligt 39 a § faller bort om
talan inte väcks inom tio år från det att inskrivningsärendet
avgjordes. Lag (2006:142).

39 c § Bestämmelserna om rätt till ersättning enligt 39 a och
b §§ får inte frångås till nackdel för en skadelidande. Lag (2006:142).

Inskrivningens inverkan på giltigheten av inskrivna förvärv

40 § En fråga om ett förvärv är ogiltigt eller av någon annan
anledning inte kan göras gällande får prövas även om förvärvet
har blivit inskrivet. Inskrivningen hindrar inte heller en
prövning av frågan om inskrivningen av andra skäl kränker
någons rätt.

Om det finns särskilda föreskrifter om att inskrivningen har
rättsverkan eller om att talan skall väckas inom viss tid från
inskrivningen, gäller dock dessa. Lag (2000:226).


20 kap. Lagfart

1 § Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning
av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.

Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom från den
döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eller sambo
som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på
förvärvet utom när egendomen förut tillhört den andra maken eller
sambon. Lag (1987:816).

2 § Lagfart ska sökas inom tre månader efter det att den
handling som förvärvet grundas på (fångeshandlingen) upprättades.

Tiden för sökande av lagfart räknas dock
1. för förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd
eller annan sådan omständighet, från det förvärvet
fullbordades,
2. för dödsbo, i fall som avses i 1 § andra stycket, från det
egendomen överläts eller, om bouppteckning inte hade
registrerats då, från det registreringen skedde,
3. för den som är ensam delägare i dödsbo, från det
bouppteckningen registrerades eller, om han eller hon först
därefter blivit ensam delägare, från det så skedde, dock, om
boets förvaltning omhänderhas av boutredningsman eller
testamentsexekutor eller om boet är avträtt till konkurs,
inte i något fall tidigare än från det egendomen utgavs till
delägaren,
4. för testamentstagare som tilldelats egendom i legat, från
det testamentet fick laga kraft och legatet utgavs eller, om
bouppteckning inte hade registrerats då, från det
registreringen skedde,
5. när talan väckts om återgång eller hävande av förvärv
innan tiden för sökande av lagfart gick ut, från det dom som
innebär att talan ogillades fick laga kraft.

Om lagfart ska sökas på grund av ett förvärv med anledning av
ett arv som utländsk rätt är tillämplig på, och det inte
finns någon handling som förvärvet grundas på, ska tiden för
att söka lagfart i stället räknas från den tidpunkt då den
omständighet som ligger till grund för förvärvet
inträffade. Lag (2015:419).

3 § Sökes ej lagfart inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten
förelägga vite för lagfartsskyldighetens fullgörande.

4 § Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att
föregående ägares förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart
på dennes förvärv börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på
detta förvärv. Företrädaren i äganderätten är skyldig att för sådant
ändamål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.

Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan
rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan
som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för
dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne
göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Lag (2000:226).

5 § Den som söker lagfart ska ge in fångeshandlingen och de
övriga handlingar som är nödvändiga för att styrka förvärvet. Om ett dödsbo eller en arvinge som är ensam delägare i ett
dödsbo söker lagfart på förvärv av egendom från den döde,
anses en inregistrerad bouppteckning efter denne som
fångeshandling. Som fångeshandling anses även ett europeiskt
arvsintyg.

Om en ansökan om lagfart görs av flera sökande gemensamt, ska
den innehålla uppgift om hur stor andel av fastigheten som
varje sökande har förvärvat. Om det saknas sådana uppgifter
och sökandena inte följer ett föreläggande att komplettera
ansökan, ska den anses avse andelar efter huvudtalet. Lag (2015:419).

6 § En lagfartsansökan ska avslås, om
1. fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har
lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges
i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats
med stöd av den paragrafen,
2. fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som
föreskrivs i lag,
3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen
innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att
förvärvet är ogiltigt,
4. förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att
ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7-9, 28 eller 29 § eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller
ansökan om fastighetsbildning har avslagits eller ett sådant
förvärv annars enligt lag är ogiltigt,
5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande
inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när
överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren
eller, om så var fallet, ärende om anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var
upptaget på inskrivningsdag,
6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv
enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens
förvärv,
7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och
försäljningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde
framför dennes förvärv,
8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras
myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av
sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har
avslagits,
9. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt
eller inte kan göras gällande. Lag (2010:2048).

7 § Förekommer inte omständigheter som avses i 6 §, ska
lagfartsansökan förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på
fångeshandlingen inte är styrkt av två vittnen och överlåtelsen
inte skett genom statlig myndighet,
2. fångesmannen inte har lagfart och fall som avses i 9 § inte
föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av
fastigheten eller om bättre rätt till denna,
4. lagfart söks på grund av testamente, dom eller förrättning
som ännu inte vunnit laga kraft,
5. vid förvärv genom legat detta inte utgivits,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev inte utfärdats
eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen
inte fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre makens
samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt
bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra
sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när
överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt
ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares
samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som
inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av
fastighetsbildning,
12. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols
eller annan myndighets tillstånd, eller
13. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva,
villkoret avser viss tid som inte överstiger två år från den
dag då gåvohandlingen upprättades. Lag (2010:2048).

8 § Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att överlåtarens
underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall
överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han
anser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör
bristen i fråga om bevittning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta
skall intagas i föreläggandet.

9 § Har fastighet förvärvats genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv eller sålts exekutivt till betalning av fordran för vilken
den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar
oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lagfart utan
hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart. Detsamma gäller
samfällighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter. Lag (1973:1163).

10 § Kan den som påstår sig ha förvärvat fast egendom inte ge
in sin fångeshandling eller är hans eller hennes fångeshandling
bristfällig, ska inskrivningsmyndigheten på hans eller hennes
begäran sätta ut ett sammanträde för utredning av äganderätten
till fastigheten (lagfartssammanträde). Ett sådant sammanträde
ska även sättas ut, om det begärs av den som enligt 4 § får
söka lagfart på föregående ägares förvärv och dennes
fångeshandling inte kan ges in eller är bristfällig.

En ansökan om lagfartssammanträde ska vara skriftlig och
innehålla en redogörelse för vad som sökanden vet om förvärvet
och om anledningen till att fångeshandlingen inte kan ges in
eller att den är bristfällig. I sist angivna fall ska
fångeshandlingen ges in. Sökanden ska vidare ge in intyg om vad
Skatteverkets beslut om fastighetstaxering utvisar om
äganderätten under de tio åren närmast före ansökan och den
skriftliga utredning i övrigt som kan finnas tillgänglig. I 10 a § finns bestämmelser om särskilda åtgärder för att inhämta
utredning. Lag (2008:153).

10 a § Om det är befogat med hänsyn till utredningen, får
inskrivningsmyndigheten ansöka hos tingsrätten om att ett
vittne eller en sakkunnig ska höras under ed eller att den som
innehar en skriftlig handling eller ett föremål ska föreläggas
att tillhandahålla handlingen eller föremålet. Ansökan ska
göras hos den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.

Om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden, ska
tingsrätten bifalla ansökan. I fråga om sådan åtgärd som avses
i första stycket gäller bestämmelserna i 35 kap. 11 §, 36 kap. 1-11, 13-18 och 20-23 §§, 38 kap. 1-5, 8 och 9 §§, 39 kap. 5 § samt 40 kap. 19 § rättegångsbalken. Tingsrätten ska dock inte
pröva vilken betydelse förhöret, handlingen eller föremålet kan
antas ha som bevis.

Företrädare för inskrivningsmyndigheten, sökanden och annan som
ärendet kan antas angå ska kallas till förhör med ett vittne
eller en sakkunnig och ges tillfälle att ställa frågor. Om
sökanden eller någon annan enskild person som har kallats
uteblir från förhöret, får förhöret ändå genomföras. Lag (2008:153).

10 b § Ett vittne eller en sakkunnig som hörs under ed efter en
ansökan enligt 10 a § har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och
tidsspillan enligt föreskrifter som regeringen meddelar. Ersättningen fastställs av tingsrätten.

Den som föreläggs att tillhandahålla en skriftlig handling
eller ett föremål har, om han eller hon inte är part, rätt till
skälig ersättning av allmänna medel för kostnader. Ersättningen
fastställs av inskrivningsmyndigheten.

Bestämmelser om sökandens skyldighet att ersätta staten för
sådana kostnader som avses i första och andra styckena finns i 12 a §. Lag (2008:153).

11 § Till ett lagfartssammanträde ska inskrivningsmyndigheten
kalla sökanden och andra som ärendet kan antas gälla. Inskrivningsmyndigheten får vid vite förelägga sökanden eller
andra att infinna sig personligen eller genom ombud. Sökanden
och andra som ska delta i sammanträdet får göra det genom
ljudöverföring eller ljud- och bildöverföring under samma
förutsättningar som gäller enligt 5 kap. 10 § rättegångsbalken. Sammanträdet får hållas även om sökanden
eller någon annan som kallats uteblir.

Sammanträdet ska kungöras i ortstidning och i Post- och
Inrikes Tidningar. Kungörelsen ska innehålla uppgift om
sökandens namn och adress samt fastighetens beteckning. Kungörelsen ska även innehålla en upplysning om att
sammanträdet syftar till att utreda äganderätten till
fastigheten och att lagfart på denna kan komma att meddelas
med stöd av det som kommer fram vid sammanträdet.

Sammanträdet ska sättas ut så att det går minst tre månader
mellan kungörandet och dagen för sammanträdet. Lag (2015:369).

12 § Vid lagfartssammanträde ska upplysningar om förvärvet
inhämtas genom förhör med sökanden eller på annat lämpligt
sätt. Om det är möjligt ska det även utredas vem eller vilka
som under de tio åren närmast före ansökan innehaft fastigheten
med äganderättsanspråk. Protokoll ska föras över vad som
förekommit vid sammanträdet och i övrigt kommit fram i ärendet.

Sedan protokollet uppsatts, ska ansökan om lagfart på
egendomen, under åberopande av protokollet såsom
fångeshandling, anses gjord på den inskrivningsdag som infaller
närmast därefter. Lag (2008:153).

12 a § Sökanden ska ersätta staten för kostnader för
lagfartssammanträde och kostnader som avses i 10 b §. Sökanden
ska dock inte ersätta kostnader för kungörelse eller andra
kostnader för syn än sådana som avses i 10 b § anda stycket.

Om sökanden har förpliktats av inskrivningsmyndigheten att
ersätta sådana kostnader som avses i första stycket första
meningen och dessa kostnader inte har betalats inom den tid som
inskrivningsmyndigheten har bestämt, ska
inskrivningsmyndigheten begära indrivning. Regeringen får
meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Lag (2008:153).

13 § Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt
sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, skall
den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshandling ej
utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet
fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har
lämnats.

Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som
härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk
under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till
prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast
om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt
till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistrets
inskrivningsdel under nämnda tid.

I ärende om lagfart som avses i denne pragraf skall, om så finnes
erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra
talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats. Lag (2000:226).

14 § Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans
rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta
rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt
genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall
anteckning om inskränkningen göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel
när lagfart sökes eller när upplysning om inskränkningar därefer
vinnes. Lag (2000:226).


21 kap. Inskrivning av tomträtt

Inskrivning av upplåtelse m.m.

1 § Den som fått tomträtt upplåten till sig skall söka inskrivning av
tomträtten inom tre månader efter det att tomträtten uppläts eller, om
lagfart då icke är sökt för upplåtaren, efter det att lagfart söktes. Inskrivning får sökas även av fastighetsägaren.

Sökes ej inskrivning inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten
förelägga vite för inskrivningsskyldighetens fullgörande.

2 § En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om
1. upplåtelsehandlingen inte har kommit in eller, om den har
lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges
i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats
med stöd av den paragrafen,
2. föreskrifterna i 13 kap. 1-4 och 6 §§ inte har följts,
3. lagfart inte har sökts för upplåtaren,
4. inskrivning i fastigheten har beviljats eller sökts,
5. fastigheten har utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i
förvar eller tagits i anspråk genom betalningssäkring och ett
ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp senast på
den inskrivningsdag då inskrivning söks,
6. det är uppenbart att upplåtelsen på annan grund är ogiltig
eller inte kan göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till
senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om
inskrivning av tomträtten uppskjutas till samma dag. Lag (2008:377).

3 § Förekommer icke omständighet som avses i 2 §, skall ansökan om
inskrivning förklaras vilande, om
1. ansökan om lagfart för upplåtaren är vilandeförklarad,
2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävning eller
återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna eller
3. upplåtelsens giltighet enligt lag är beroende av myndighets
tillstånd. Lag (1975:367).

4 § Framgår av upplåtelsehandlingen att tomträttshavarens rätt att
upplåta servitut eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är
inskränkt, skall anteckning om detta göras i fastighetsregistrets
inskrivningsdel när inskrivning sökes. Lag (2000:226).

5 § Ansökan om inskrivning av avtal om sådan ändring i
tomträttens innehåll som avses i 13 kap. 21 § får göras av
fastighetsägaren eller tomträttshavaren sedan tomträtten
inskrivits. Om sådan inskrivning gäller i tillämpliga delar 2-4 §§ med följande avvikelser.

Är inteckning förut beviljad eller sökt i tomträtten eller är
inskrivning av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft förut beviljad eller sökt i denna eller söks
sådan inskrivning samma dag, får ansökan om inskrivning av
avtal som avses i första stycket bifallas endast om
rättighetshavaren medgett inskrivning av ändringsavtalet eller
detta är väsentligen utan betydelse för rättighetshavarens
säkerhet. Om fastigheten eller tomträtten har utmätts, belagts
med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom
betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om
åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då
inskrivning söks, gäller vad som sagts nu om rättighetshavaren
även utmätningssökanden eller den för vars anspråk kvarstad
eller förvar eller betalningssäkring ägt rum.

Är avtal som avses i första stycket beroende av att
fastighetsbildning äger rum, får ansökan bifallas endast om
nämnda åtgärd kommit till stånd.

I avvaktan på att hinder som anges i andra eller tredje stycket
undanröjs ska ansökan förklaras vilande. Lag (2008:377).

6 § Om det framgår av en anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel eller upplyses på annat sätt att tomträtten har
upphört enligt 13 kap. 19 §, ska det i fastighetsregistrets
inskrivningsdel antecknas att tomträtten har upphört.

Ansökan om dödning av tomträttsinskrivning i fall som anges i 13 kap. 22 § får inte bifallas, om inskrivning i tomträtten är
beviljad eller sökt eller om tomträtten har utmätts, belagts
med kvarstad eller tagits i förvar eller tagits i anspråk genom
betalningssäkring och ett ärende angående anteckning om
åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då
dödning söks. Lag (2008:377).

7 § Övergår tomträtt till ny innehavare, skall denne söka inskrivning
av sitt förvärv. Om inskrivningen gäller i tillämpliga delar 20 kap. med följande avvikelser.

Ansökningen skall avslås, om inskrivning av upplåtelsen ej är beviljad
eller sökt eller om förvärvet strider mot 13 kap. 9 § första stycket. Den tid inom vilken inskrivning skall sökas börjar icke löpa förrän
inskrivning av upplåtelsen blivit sökt. Bestämmelserna i 20 kap. 13 § tredje stycket gäller ej.


22 kap. Inteckning

Inteckning i fast egendom

1 § Som fastighetsägare anses i detta kapitel den för vilken lagfart
senast är sökt.

2 § En ansökan om inteckning ska göras av fastighetsägaren. Den
ska innehålla uppgift om dels det belopp på vilket inteckningen
ska lyda, dels den eller de fastigheter som avses.

Inteckningens belopp ska anges i svenska kronor eller i sådan
utländsk valuta för vilken det löpande finns tillgång till en
tillförlitlig kurs för växling mellan den aktuella valutan och
svenska kronor.

Ansökan får inte avse del av fastighet. Den får avse flera
fastigheter gemensamt endast om dessa ägs av samma person och
ligger inom samma inskrivningskontors verksamhetsområde. En
ansökan som avser en fastighet som svarar för beviljad eller
sökt inteckning måste avse samma fasta egendom som inteckningen
och får inte också avse en fastighet som inte svarar för
inteckningen. Lag (2008:153).

3 § Ansökan om inteckning ska avslås, om
1. föreskrifterna i 2 § inte iakttagits,
2. på grund av särskild föreskrift eller enligt anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel inteckning inte får
beviljas i fastigheten,
3. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller
sökt,
4. fastigheten frångått sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv,
5. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då
inteckningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,
eller
6. en del av fastigheten har utmätts eller tagits i anspråk
genom betalningssäkring eller fastigheten eller en del av
fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar
och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då inteckningen söks, om inte
ansökningen har medgetts av Kronofogdemyndigheten.

Har ärende angående lagfart för sökanden uppskjutits till
senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om
inteckning uppskjutas till samma dag. Lag (2010:238).

4 § Förekommer icke omständighet som avses i 3 §, skall
ansökan om inteckning förklaras vilande, om
1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad samt
inteckningsansökningen ej medgivits av den som har lagfart,
2. rättegång pågår om hävande eller återgång av förvärv av
fastigheten eller om bättre rätt till denna,
3. sökanden är gift samt den andra makens samtycke fordras
enligt äktenskapsbalkens bestämmelser och samtycke eller annan
tillåtelse enligt nämnda balk inte har givits,
4. sökanden är sambo samt den andra sambons samtycke fordras
enligt bestämmelserna i sambolagen (2003:376) och samtycke
eller annan tillåtelse enligt nämnda lag inte har givits, dock
endast om ärende om anteckning i fastighetsregistrets
inskrivningsdel av anmälan enligt 5 § andra stycket den lagen
har tagits upp senast på den inskrivningsdag då inteckning
söks,
5. ansökningen enligt lag är beroende av domstols eller annan
myndighets tillstånd.

Förklaras ansökan vilande, skall inskrivningsmyndigheten
utfärda bevis om detta (vilandebevis). Lag (2003:378).

5 § Om det inte finns hinder enligt 3 eller 4 §, skall
inskrivningsmyndigheten bevilja inteckning. Om ansökningen
tidigare har förklarats vilande, får den dock inte beviljas förrän
vilandebeviset har givits in. Lag (1994:449).

5 a § När en inteckning har beviljats, ska ett pantbrev
utfärdas på grundval av inteckningen. Skriftliga pantbrev
utfärdas av inskrivningsmyndigheten, om inte annat följer av
lagen (1994:448) om pantbrevsregister. Datapantbrev utfärdas av
den statliga lantmäterimyndigheten.

Om ett datapantbrev utfärdas i stället för ett tidigare
utfärdat skriftligt pantbrev, förlorar det skriftliga
pantbrevet sin giltighet. Utfärdas ett skriftligt pantbrev i
stället för ett tidigare utfärdat datapantbrev, förlorar
datapantbrevet sin giltighet.

Det finns särskilda bestämmelser om skyldighet för
inskrivningsmyndigheten att utfärda nytt pantbrev eller
vilandebevis i stället för dödad sådan handling samt att i
visst fall bevilja inteckning och utfärda pantbrev när
ersättning på grund av brandförsäkringsavtal tillfallit
borgenär som har panträtt för sin fordran. Lag (2008:541).

5 b § Om det efter en exekutiv försäljning har deponerats medel
som motsvarar pantbrevs belopp, skall inskrivningsmyndigheten på
ansökan av fastighetens nya ägare utfärda nytt pantbrev på
grundval av inteckningen. Det förra pantbrevet gäller därefter
endast rätten till de deponerade medlen. Lag (1994:449).

6 § Inteckning som skulle medföra lika företrädesrätt som annan
inteckning skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra
inteckningen, om sökanden begär det. Inteckning som sättes efter annan
gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna,
även om detta ej anges i beslutet.

7 § Inteckning får på ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande
av pantbrevets innehavare utsträckas till att avse ytterligare en eller
flera fastigheter (utsträckning). Om sådan ansökan gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i detta kapitel angående ansökan om inteckning i
flera fastigheter.

8 § Pantbrev får på ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande av
pantbrevets innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev (utbyte). På begäran skall därvid bestämmas i vilken ordning pantbreven
sinsemellan skall medföra företrädesrätt. Härom gäller i övrigt 6 § andra punkten.

8 a § Inteckningar som besvärar endast en fastighet får på
ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande av pantbrevens
innehavare sammanföras till en inteckning (sammanföring). Denna
inteckning skall gälla med den företrädesrätt som tillkommer
den av de i sammanföringen ingående inteckningarna som gäller
med sämsta rätt.

Sammanföring får ske endast om inteckningarna
1. besvärar hela fastigheten,
2. är bestämda i samma valuta, och
3. har inbördes lika rätt eller gäller omedelbart efter
varandra eller efter varandra med avbrott endast för
inskrivning av rättighet.

Inteckningar som är införda i pantbrevsregistret får
sammanföras endast om samtliga inteckningar som omfattas av
åtgärden är införda i registret och har samma pantbrevshavare.

Inteckning som avses i första stycket skall förklaras gälla för
ett lägre belopp än det vartill de sammanförda inteckningarna
sammanlagt uppgår, om sökanden begär det och pantbrevens
innehavare medger det. Lag (2004:449).

9 § Inteckning som besvärar endast en fastighet får på ansökan av
fastighetsägaren och efter medgivande av pantbrevets innehavare
nedsättas efter annan inteckning eller inskrivning av rättighet (nedsättning). Inteckning som nedsättes efter annan inskrivning gäller
efter inskrivning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om
detta ej anges i beslutet.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om gemensam
inteckning med följande avvikelser.

Nedsättning efter annan inteckning får ske endast om inteckningarna
besvärar samma fastigheter och nedsättningen skall genomföras på samma
sätt i samtliga dessa. Svarar fastighet endast enligt 6 kap. 11 § andra
stycket fordras ej att den fastighetens ägare biträtt ansökningen.

För nedsättning efter inskrivning av rättighet som besvärar endast en av
fastigheterna fordras medgivande även av innehavare av sådan inskriven
rättighet i annan av inteckningen besvärad fastighet som efter
nedsättningen kommer att gälla med lika rätt som eller sämre rätt än
inteckningen. Svarar fastigheten endast enligt 6 kap. 11 § andra
stycket, får nedsättning ske utan att den biträtts eller medgivits av
den fastighetens ägare eller av ägaren av eller rättighetshavare i
stamfastigheten eller fastighet som före den ifrågavarande svarar för
brist i stamfastigheten. Fordras ej fastighetsägares medverkan till
nedsättningen, får nedsättning ske på ansökan av pantbrevets innehavare.

Är fråga om nedsättning efter inskrivning av rättighet som besvärar
flera av fastigheterna, äger fjärde stycket tillämpning beträffande var
och en av dem.

10 § Inteckning får på ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande
av pantbrevets innehavare dödas (dödning). För dödning av gemensam
inteckning kräves dock icke att ägare av fastighet som svarar endast
enligt 6 kap. 11 § andra stycket biträtt ansökningen.

Om dödning av inteckning när pantbrevet eller vilandebeviset förkommit
finns särskilda bestämmelser.

11 § Gemensam inteckning får på ansökan av fastigheternas ägare och
efter medgivande av pantbrevets innehavare avlyftas från någon eller
några av fastigheterna (relaxation). Besväras fastighet, i vilken
inteckningen skall kvarstå, av panträtt eller annan rättighet som är
inskriven och äger rättigheten lika rätt som eller sämre rätt än
inteckningen, fordras att innehavaren av sådan rättighet medger
relaxationen. Svarar fastighet, från vilken inteckningen skall avlyftas,
endast enligt 6 kap. 11 § andra stycket, får relaxation ske utan att den
biträtts eller medgivits av den fastighetens ägare eller av ägaren av
eller rättighetshavare i stamfastigheten eller fastighet som före den
ifrågavarande svarar för brist i stamfastigheten. Fordras ej
fastighetsägarens medverkan till relaxationen, får relaxation ske på
ansökan av pantbrevets innehavare.

Svarar fastigheterna för flera gemensamma inteckningar, får en av
inteckningarna icke avlyftas från en fastighet utan att sådana åtgärder
vidtages med de övriga inteckningarna att fastigheten icke vidare svarar
för dem gemensamt med någon av de andra fastigheterna.

I fastighet, som bildats genom avstyckning av område vilket förvärvats
av kommun för att ingå i allmän plats inom detaljplan, får på begäran av
kommunen relaxation ske utan hinder av bestämmelserna i första stycket
om att för relaxation fordras medgivande av fastighetsägare och
rättighetshavare, om sannolika skäl föreligger för att områdets värde
uppgår till högst två procent av den odelade fastighetens värde och
relaxationen är väsentligen utan betydelse för fastighetsägarnas och
rättighetshavarnas rätt. Lag (1987:132).

12 § På ansökan av innehavare av pantbrev eller vilandebevis skall
anteckning göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel om innehavet. Är annan förut antecknad som innehavare, skall inskrivningsmyndigheten
sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare
anteckningen och skriftligen underrätta den som tidigare var antecknad
som innehavare om åtgärden. Skyldighet att underrätta tidigare antecknad
innehavare föreligger dock icke, om det är uppenbart att underrättelsen
saknar betydelse för honom. Föreligger anledning till antagande att
sökanden icke innehar pantbrevet eller beviset, skall föreläggande
meddelas honom att uppvisa detta.

Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, skall
anteckningen avföras. Lag (2000:226).

13 § När en innehavare av pantbrev lämnar sitt medgivande till
sådana åtgärder som anges i 7--11 §§, fordras att pantbrevet ges in
eller, i fråga om datapantbrev, att det finns hinder mot
avregistrering enligt 10 § lagen (1994:448) om pantbrevsregister och
att någon begäran om att hindret skall hävas inte har framställts. Lag (1994:449).

14 § Om åtgärd som anges i 7 - 11 § berör vilandeförklarad ansökan om
inteckning, gäller vad som för sådan åtgärd är föreskrivet om pantbrevet
och dess innehavare i stället vilandebeviset och innehavaren av detta.

Inteckning i tomträtt

15 § Bestämmelserna i 1 - 14 §§, utom i vad avser gemensam inteckning,
äger motsvarande tillämpning i fråga om inteckning i tomträtt, varvid
med lagfart likställes inskrivning av tomträtt.


23 kap. Inskrivning av annan nyttjanderätt än tomträtt samt avservitut
och rätt till elektrisk kraft

Inskrivning i fast egendom

1 § Vill innehavaren av annan genom avtal upplåten nyttjanderätt än
tomträtt eller av servitut eller rätt till elektrisk kraft, som
upplåtits genom avtal, söka inskrivning, skall han inge den handling på
vilken rättigheten grundas. Inskrivning får sökas även av
fastighetsägaren.

2 § En ansökan om inskrivning enligt 1 § ska avslås, om
1. den handling som rättigheten grundas på inte har kommit in
eller, om den har lämnats elektroniskt, det inte har skett på
det sätt som anges i 19 kap. 11 a § eller enligt de
föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,
2. föreskrift i lag beträffande sådan upplåtelse som ansökan
angår inte har iakttagits och föreskriften inte avser
giltigheten av endast visst förbehåll,
3. upplåtelsen står i strid med en mot upplåtaren gällande
inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när
upplåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för upplåtaren
eller, om så var fallet, ärende om anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var
upptaget på inskrivningsdag,
4. inskrivning av tomträtt i fastigheten är beviljad eller
sökt,
5. fastigheten före upplåtelsen överlåtits till någon vars
förvärv enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför
upplåtelsen,
6. fastigheten före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av
exekutiv försäljning eller genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv,
7. fastigheten har belagts med kvarstad eller tagits i förvar
och ett ärende angående anteckning om åtgärden har tagits upp
senast på den inskrivningsdag då inskrivning söks,
8. upplåtelsen avser arrende eller hyra som enligt förbehåll i
upplåtelsehandlingen inte får inskrivas,
9. upplåtelsen avser rätt till elektrisk kraft och skriftligt
medgivande till inskrivning inte föreligger,
10. det är uppenbart att upplåtelsen av annan grund är ogiltig
eller att rätttigheten upphört eller av annat skäl inte kan
göras gällande.

Har ärende angående lagfart för upplåtaren uppskjutits till
senare inskrivningsdag, ska behandlingen av ansökan om
inskrivning uppskjutas till samma dag. Lag (2008:377).

3 § Förekommer icke omständighet som avses i 2 §, skall ansökan om
inskrivning förklaras vilande, om
1. upplåtaren ej har lagfart,
2. rättegång pågår om upplåtelsens giltighet eller om hävande eller
återgång av förvärv av fastigheten eller om bättre rätt till denna,
3. rättigheten är upplåten i del av fastighet, vilken återstår efter
förvärv av område eller av andel som enligt fångeshandlingen skall
utbrytas, och frågan om fastighetsbildning icke blivit slutligen
avgjord,
4. upplåtelsen enligt lag är beroende av domstols eller annan myndighets
tillstånd.

Kommer i fall som anges i första stycket 3 fastighetsbildning ej till
stånd, anses ansökningen avse den odelade fastigheten.

4 § Rättighet, som skulle ha företräde framför annan rättighet som avses
i detta kapitel eller utgöres av inteckning, skall vid inskrivningen
förklaras gälla efter den andra rättigheten, om sökanden begär det.

Rättighet som sättes efter annan rättighet gäller efter rättighet med
lika rätt som eller bättre rätt än denna även om detta ej anges i
beslutet.

5 § Inskriven rättighet får på ansökan av rättighetshavaren med
fastighetsägarens samtycke nedsättas efter annan inskriven rättighet (nedsättning). Bestämmelsen i 4 § andra stycket äger därvid motsvarande
tillämpning.

6 § En inskrivning får på ansökan av rättighetshavaren dödas
helt eller till viss del (dödning). Om rättigheten har
upphört helt eller till viss del, ska rättighetshavaren göra
en sådan ansökan inom tre månader. Får
inskrivningsmyndigheten uppgift om att en rättighet har
upphört, får myndigheten förelägga rättighetshavaren vid vite
att ansöka om dödning eller visa att rättigheten inte har
upphört.

Om rättigheten har upphört helt eller till viss del, får
inskrivningen dödas till motsvarande del även på ansökan av
fastighetsägaren.

En inskrivning får tas bort, om det är uppenbart att den
inskrivna rättigheten inte gäller i fastigheten. Lag (2013:489).

7 § Bestämmelserna i 1 - 6 §§ äger med följande avvikelser motsvarande
tillämpning i fråga om rättighet som grundar sig på förvärv som anges i 17 kap. 11 § och i övrigt är av den beskaffenhet som avses i detta
kapitel.

Nyttjanderätt som anges i 12 kap. 2 § ärvdabalken får ej inskrivas. Ansökan om inskrivning på grund av testamente eller förrättning får ej
bifallas innan testamentet eller förrättningen vunnit laga kraft. I
avvaktan på att hindret undanröjes skall ansökningen förklaras vilande.

Inskrivning i tomträtt

8 § Bestämmelserna i 1 - 7 §§ äger motsvarande tillämpning i fråga om
inskrivning i tomträtt, varvid med lagfart likställes inskrivning av
tomträtt. Ansökan om inskrivning i tomträtt skall dock avslås, om
inskrivning av tomträttsupplåtelsen ej är beviljad eller sökt.

Övriga bestämmelser

9 § Kommer en inskriven rättighet till följd av ett förordnande enligt 5 kap. 33 a § eller 7 kap. 13 § fastighetsbildningslagen (1970:988) att
gälla i en annan fastighet än den i vilken den har blivit inskriven,
skall rättigheten inskrivas i den andra fastigheten. En sådan
inskrivning ger samma rätt till företräde som om den verkställts efter
ansökan. Lag (1989:722).


24 kap. Inskrivning av förklaring om tillbehör till fastighet

1 § En fastighetsägare har rätt att ansöka om inskrivning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av en förklaring som
avses i 2 kap. 3 §. Som fastighetsägare anses i detta kapitel
den för vilken lagfart senast är sökt.

Ansökan ska avslås, om
1. ansökan om lagfart för sökanden är vilandeförklarad och
inskrivningsansökan inte har medgetts av den som har lagfart,
2. en eller flera inteckningar gäller i fastigheten och varje
borgenär för vars fordran pantbrev på grund av sådan inteckning
utgör säkerhet inte med ingivande av pantbrevet har medgett
ansökan,
3. fastigheten har frångått sökanden på grund av exekutiv
försäljning eller genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv,
4. sökanden är i konkurs eller försätts i konkurs den dag då
inskrivningen söks samt fastigheten hör till konkursboet,
5. fastigheten eller en del därav är utmätt eller utmäts den
dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte har
medgett ansökan,
6. fastigheten eller en del därav har tagits i anspråk genom
betalningssäkring eller tas i anspråk den dag då inskrivningen
söks och Kronofogdemyndigheten inte har medgett ansökan,
7. fastigheten eller en del därav är belagd med kvarstad eller
tagen i förvar eller beläggs med kvarstad eller tas i förvar
den dag då inskrivningen söks och Kronofogdemyndigheten inte
har medgett ansökan.

Om ett ärende angående lagfart för sökanden har skjutits upp
till en senare inskrivningsdag, ska behandlingen av
inskrivningsansökan skjutas upp till samma dag. Lag (2008:377).

2 § En inskrivning av förklaring som avses i 2 kap. 3 § ska tas
bort på ansökan av fastighetsägaren.

För en ansökan enligt första stycket gäller 1 § andra och
tredje styckena. I stället för vad som föreskrivs i 1 § andra
stycket 2 gäller dock att ansökan ska avslås, om inte varje
borgenär som har företagshypotek i fastighetsägarens
näringsverksamhet har medgett ansökan genom att ge in
företagsinteckningsbrevet till inskrivningsmyndigheten. Lag (2008:989).

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ tillämpas också på tomträtt som
har inskrivits. Därvid likställs inskrivning av tomträtt med
lagfart. Lag (1984:651).


Övergångsbestämmelser

1983:657

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. 9 kap. 33 § gäller också i
fall då jordägaren utgivit ersättning för torrläggning av mark enligt
vattenlagen (1918:523).

1984:401

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas även på avtal som
har slutits före lagens ikraftträdande. Till grund för förverkande
enligt första stycket 8 i dess nya lydelse får läggas endast förfarande
efter lagens ikraftträdande.

1984:678
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
2. Bestämmelserna i 9 kap. 12 a § och 11 kap. 6 b § skall inte tillämpas
i en tvist, som har anhängiggjorts vid domstol eller arrendenämnd före
ikraftträdandet.
3. Om ett avtal har sagts upp före ikraftträdandet, skall äldre
bestämmelser om uppsägning och hänskjutande av tvist till arrendenämnd
tillämpas. I sådant fall gäller inte heller de nya bestämmelserna i 9 kap. 12 b § samt 11 kap. 5 a §, 6 § fjärde stycket och 6 a §.
4. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 7 kap. 5 §, 8 kap. 23 § och 9 kap. 2, 18, 21, 29, 31 samt 36--39 §§ i deras äldre
lydelse fram till den tidpunkt till vilken jordägaren tidigast kan säga
upp avtalet genom uppsägning efter ikraftträdandet. 9 kap. 31 § skall
dock tillämpas i sin nya lydelse redan tidigare, om antingen arrendatorn
ensam eller arrendatorn och före honom hans make eller någon av hans
föräldrar har brukat arrendestället under sammanlagt minst tio år när
tillstånd söks.
5. Om ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet innehåller villkor
som fordrar arrendenämndens godkännande, skall den i 8 kap. 2 § andra
stycket andra meningen föreskrivna tiden räknas från utgången av år 1984.

1984:694
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.
2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om hyresavtal som har ingåtts
före ikraftträdandet, om inte något annat föreskrivs i det följande.
3. Om inte något annat följer av punkterna 4--9, tillämpas den nya
lydelsen av 7 kap. 16 § samt 12 kap. 1 och 2 §§, 3 § andra--fjärde
styckena, 4--8 §§, 15 § fjärde stycket, 16, 20, 26, 28, 35, 42, 45--55 a, 63 och 67 §§ även i fråga om hyresavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet.

Om ett hyresavtal har sagts upp före ikraftträdandet, tillämpas
fortfarande äldre bestämmelser om uppsägningstid och tid för hyresavtals
upphörande samt hänskjutande av tvist till hyresnämnd även om hyrestiden
går ut först efter ikraftträdandet. Äldre bestämmelser om uppsägningstid
tillämpas också för hyresavtal, som har ingåtts för bestämd tid, om
uppsägningstiden är längre enligt de nya bestämmelserna och uppsägning
sker före utgången av januari 1985.

Innehåller ett hyresavtal, som har ingåtts före ikraftträdandet, villkor
som strider mot bestämmelserna i 12 kap. 19 § i dess nya lydelse, gäller
villkoret mot hyresgästen till utgången av år 1986 eller, om avtalet
inte kan sägas upp till upphörande vid den tidpunkten, till den senare
tidpunkt då avtalet på grund av uppsägning tidigast kan frånträdas av
båda parter.
4. Har ett avtal om hyra av en bostadslägenhet ingåtts för bestämd tid
före ikraftträdandet, skall hyrestiden ändå anses vara obestämd, om inte
parterna har kommit överens om något annat senast vid den tidpunkt till
vilken avtalet efter ikraftträdandet tidigast kan sägas upp av båda
parter. En sådan överenskommelse gäller mot en ny ägare av fastigheten,
om hyresavtalet har upprättats skriftligen och överenskommelsen har
antecknats på hyresvärdens exemplar av handlingen.
5. Bestämmelsen i punkten 3 andra stycket första meningen om verkan av
att hyresavtalet har sagts upp före ikraftträdandet gäller inte om
avtalet efter uppsägningen har förlängts för tid efter ikraftträdandet.
6. Om ett hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet är träffat på
obestämd tid eller med förbehåll för såväl hyresvärden som hyresgästen
att säga upp avtalet och en uppsägning, sedan lagen har trätt i kraft,
inte sker till den tidpunkt avtalet på grund av sådan uppsägning
tidigast kan frånträdas, skall de nya bestämmelserna med undantag av 12 kap. 19 § tillämpas på avtalet från den tidpunkten, även om det inte
följer av någon annan övergångsbestämmelse. Detta gäller även om
uppsägning sker men avtalet förlängs.
7. Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen ge en förening eller
ett aktiebolag som avses i punkt 7 övergångsbestämmelserna till
bostadsrättslagen (1991:614) tillstånd att tillämpa avtalsklausul som
strider mot 12 kap. 15 § andra stycket första meningen eller 19 §. Tillstånd som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller även efter
ikraftträdandet. Lag (1991:617).
8. Hyrestvister som har anhängiggjorts vid domstol eller hyresnämnd före
ikraftträdandet prövas enligt äldre bestämmelser.
9. Vid tillämpning av bestämmelsen om fardag i 11 § lagen (1963:583) om
avveckling av fideikommiss gäller, såvitt angår hyra, 12 kap. 4 § tredje
stycket i dess äldre lydelse även efter ikraftträdandet.

1985:172
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
2. Äldre bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall tillämpas på
pantbrev, som gäller på grund av inteckning som har sökts före
ikraftträdandet av denna lag, om fastigheten har utmätts, konkursansökan
har gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har nedsatts före
ikraftträdandet.
3. Vad som sägs i 6 kap. 3 § tredje stycket gäller inte, om utmätningen
eller pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

1985:279
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.
2. I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 10 kap. 1 § i sin nya lydelse först efter den tidpunkt till vilken
jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter
ikraftträdandet. Om arrendeförhållandet vid arrendetidens utgång varat
minst tio år tillämpas dock 10 kap. 1 § i den nya lydelsen från och med
ikraftträdandet. Detsamma gäller, om den arrendetid som löper vid
ikraftträdandet enligt avtalet utgår först sedan arrendeförhållandet
varat minst tio år.
3. Har arrendeavtal uppsagts före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

1985:928
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.
2. Den nya bestämmelsen i 9 kap. 23 § tredje stycket skall tillämpas
också beträffande avräkningsperioder som löper vid ikraftträdandet. Detta gäller dock inte, om parterna i arrendeavtalet har reglerat hur
kostnadsförändringar skall beaktas eller om det med hänsyn till
arrendevillkoren och omständigheterna vid arrendevillkorens tillkomst
skulle vara oskäligt att tillämpa den nya bestämmelsen.

1986:1240
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.
2. Den äldre lydelsen av 71 § tredje stycket sista meningen skall
tillämpas i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

1987:242
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987.
2. Den nya lydelsen av 12 kap. 46 och 67 §§ skall tillämpas även i fråga
om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. När frågan om rätt
till förlängning av ett hyresavtal prövas i anledning av en uppsägning
som har skett före ikraftträdandet tillämpas dock den äldre lydelsen av 46 §.

1987:816
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.
2. Föreskrifterna i 12 kap. i deras nya lydelse tillämpas även i fråga
om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Föreskrifterna i 12 kap. 33 § skall tillämpas i deras äldre lydelse dels i fråga
om bodelning med anledning av boskillnad samt skifte med anledning av
boskillnad eller äktenskapsskillnad, dels i fall då ett
samboförhållande har upphört före ikraftträdandet.
3. I fråga om överlåtelser som har gjorts före ikraftträdandet skall 20 kap. 7 § tillämpas i dess äldre lydelse.
4. Har en ansökan om inteckning gjorts före ikraftträdandet, skall 22 kap. 4 § i dess äldre lydelse fortfarande tillämpas i ärendet.

1988:408
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.
2. De nya bestämmelserna i 12 kap. 55 b, 66 och 67 §§ skall tillämpas
även i fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Ett
beslut om återbetalning av hyra enligt 55 b § får dock inte avse tid
före ikraftträdandet.

1988:927
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.
2. De nya bestämmelserna i 12 kap. 23 och 40 §§ gäller även i fråga om
hyresavtal som har ingåtts före den 1 januari 1989, dock först från den
tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan sägas upp av hyresvärden genom
uppsägning efter utgången av år 1988. Intill dess tillämpas fortfarande
äldre bestämmelser.
3. De nya bestämmelserna i 12 kap. 8, 57--60 och 66 §§ gäller även i
fråga om hyresavtal som har ingåtts före den 1 januari 1989. Om ett
hyresavtal har sagts upp dessförinnan, tillämpas dock fortfarande äldre
bestämmelser.
4. Innehåller ett hyresavtal, som har ingåtts före den 1 januari 1989,
villkor som strider mot de nya bestämmelserna i 12 kap. 19 §, gäller
villkoret mot hyresgästen till utgången av juni 1990 eller, om avtalet
inte kan sägas upp till upphörande vid den tidpunkten, till den senare
tidpunkt då avtalet på grund av uppsägning tidigast kan frånträdas.

1990:936

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. I fråga om avtal som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1990:1127

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål
1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före
ikraftträdandet, eller
3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.

1991:850

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre
föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning,
betalningsföreläggande och handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.

1992:126

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet
kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt
äldre föreskrifter.

1992:448

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre lydelse av 4 kap. 1 och 2 §§ gäller dock i fråga om rättshandlingar som har företagits före
ikraftträdandet.

1992:1209
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
2. Har intrång som avses i 3 kap. 7 § inletts före ikraftträdandet,
gäller äldre bestämmelser o m rätten till ersättning.

1993:400
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
2. Bestämmelserna i 12 kap. 35 § skall tillämpas i sin nya lydelse
när hyresnämnden efter ikraftträdandet prövar frågor om tillstånd
till överlåtelse av hyresrätt.
3. Beträffande överlåtelser av hyresrätter till bostadslägenheter som
äger rum före ikraftträdandet skall 12 kap. 38 § tillämpas i sin äldre
lydelse.
4. I fråga om störningar i boendet som inträffat före ikraftträdandet
tillämpas de nya bestämmelserna i 12 kap. 25 § samt 42 § första
stycket 6 och tredje stycket i fall då hyresvärden efter
ikraftträdandet givit en hyresgäst tillsägelse att se till att
störningarna upphör. I annat fall tillämpas äldre bestämmelser.

De nya bestämmelserna om särskilt allvarliga störningar i boendet
får bara tillämpas i fråga om störningar som inträffat sedan lagen
trätt i kraft.
5. De nya bestämmelserna i 12 kap. 42 §, såvitt avser hyror, och 44 § tillämpas på hyror som förfaller till betalning sedan lagen trätt i
kraft. Beträffande hyror som dessförinnan förfallit till betalning
tillämpas äldre bestämmelser.
6. I fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet
tillämpas bestämmelserna i 12 kap. 45 § första stycket i sin äldre
lydelse.

Ett avtal om avstående från besittningsskydd till en
bostadslägenhet har verkan enligt äldre bestämmelser om avtalet
har ingåtts före ikraftträdandet.

1994:817
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. De nya föreskrifterna gäller även hyresavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet. De äldre föreskrifterna i 12 kap. 1 § tillämpas dock
på avtal som ingåtts före ikraftträdandet.
3. De äldre föreskrifterna i 12 kap. 55 a § tillämpas beträffande
åtgärd för vilken det har meddelats bygglov med stöd av 8 kap. 31 § plan- och bygglagen (1987:10).

1995:567
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
2. I fråga om arrendeavtal som har ingåtts före ikraftträdandet
gäller den nya lydelsen av 8 kap. 21 § samt de nya bestämmelserna i 9 kap. 21 a, 31 a och 31 b §§ först efter den tidpunkt till vilken
jordägaren tidigast kan säga upp avtalet genom uppsägning efter
ikraftträdandet.

1995:1397
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. Den äldre lydelsen av 7 kap. 29 § gäller fortfarande i fråga om
fastighetsbildningsmyndigheter som inrättats enligt lagen (1971:133) om kommunal fastighetsbildningsmyndighet och
fastighetsregistermyndighet.

1995:1474
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.
2. I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller,
såvitt avser 8 kap. 12 a och 12 b samt 9 kap. 19, 31 och 34 a §§,
äldre regler fram till den tidpunkt till vilken avtalet tidigast kan
sägas upp genom uppsägning efter ikraftträdandet.
3. I fall då tid för klander av arrendesyn har börjat löpa före
ikraftträdandet gäller 9 kap. 28 § första stycket i sin äldre lydelse.
4. Beträffande arrendeställen på vilka det vid ikraftträdandet finns
hus för vilket det då inte har bestämts något taxeringsvärde gäller 10 kap. 4 § i dess tidigare lydelse fram till den tidpunkt till
vilken avtalet tidigast kan sägas upp genom uppsägning efter
ikraftträdandet.

1996:246

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut meddelats
före lagens ikraftträdande tillämpas fortfarande äldre bestämmelser,
om beslutet överklagas.

1997:62
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1997.
2. Bestämmelserna i 12 kap. 18 d - h §§ skall inte tillämpas i
fråga om åtgärder som har påbörjats före lagens ikraftträdande. Dessa bestämmelser skall inte heller tillämpas beträffande
åtgärder som genom bindande avtal upphandlats av
fastighetsägaren före den 1 december 1996. I fråga om åtgärder
för vilka de nya bestämmelserna inte gäller tillämpas
fortfarande de upphävda föreskrifterna i 12 kap. 55 a §. Härvid
skall 12 kap. 70 och 73 §§ tillämpas i sin äldre lydelse.
3. Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge
undantag från tillämpningen av bestämmelserna i 12 kap. 18 d - h §§ i fråga om hus som ägs av förening eller aktiebolag som
avses i punkt 7 övergångsbestämmelserna till bostadsrättslagen (1991:614).
4. Vid tvist om hyra som blivit gällande enligt 12 kap. 54 a § i dess äldre lydelse tillämpas 12 kap. 55 c § tredje stycket i
sin äldre lydelse.

1997:617
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2. 9 kap. 33 § i dess äldre lydelse skall fortfarande gälla i
fall då en jordägare har utgivit ersättning för byggande av
enskild väg enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar.

1998:146
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1998.
2. Vid tillämpningen av 28 a § skall ett åtagande att ställa
pant eller borgen som har ingåtts före ikraftträdandet anses ha
börjat gälla vid ikraftträdandet.

1998:861
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Vad som stadgas om naturvårdsavtal i 7 kap. 3 § andra
stycket skall inte gälla i fråga om avtal som har ingåtts före
denna lags ikraftträdande.

2000:182

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter
gäller för beräkning av ränta som avser tid före
ikraftträdandet.

2000:226
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen
upphävs lagen (1932:169) om uppläggande av nya fastighetsböcker
och lagen (1973:98) om inskrivningsregister.
2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastigheter eller
tomträtter för vilka inskrivningsmyndigheten enligt 10 § lagen (1973:98) om inskrivningsregister har beslutat att de skall
stå kvar i fastighetsbok eller tomträttsbok. För sådana
fastigheter eller tomträtter skall vad som i lag eller annan
författning sägs om inskrivning eller anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel i stället avse anteckning
i fastighetsbok eller tomträttsbok.

2001:170

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001.

De nya bestämmelserna gäller endast i fråga om kostnader som
har uppkommit efter ikraftträdandet.

2002:29
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2002.
2. I fråga om åtgärder som har påbörjats före ikraftträdandet
skall 12 kap. 55 a § inte tillämpas samt 12 kap. 18 d § och 55 § tredje stycket tillämpas i sina äldre lydelser. Om ett
meddelande enligt 12 kap. 18 e § har lämnats till hyresgästen
före ikraftträdandet, skall denna paragraf tillämpas i sin
äldre lydelse. 12 kap. 18 f § skall tillämpas i sin äldre
lydelse om ansökan om tillstånd till åtgärden har kommit in
till hyresnämnden före ikraftträdandet.
3. I fråga om hyresavtal som avser upplåtelse i andra hand och
har ingåtts före ikraftträdandet gäller 12 kap. 45 § i sin
äldre lydelse.
4. I fråga om hyresavtal som har sagts upp före ikraftträdandet
skall 12 kap. 50, 57 a och 58 b §§ tillämpas i sina äldre
lydelser.
5. I hyrestvister som har anhängiggjorts före ikraftträdandet
skall 12 kap. 55 § andra stycket tillämpas i sin äldre lydelse. Lag (2002:103).

2002:351
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.
2. För beräkning av ränta som avser tid före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser. Har en sakägarförteckning upprättats
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2003:378
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003.
2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet,
tillämpas äldre bestämmelser.

2003:530
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.
2. I fråga om företagshypotek på grund av en inteckning som har
beviljats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser
fram till den 1 januari 2005.
3. Vid en konkurs som har beslutats på grund av en ansökan som
gjorts före ikraftträdandet tillämpas alltid äldre
bestämmelser.

2004:555

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre föreskrifter
tillämpas på avtal som har ingåtts dessförinnan.

2005:902
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Om lagfart söks för ett förvärv som är utan verkan till
följd av 2 kap. 9 b § aktiebolagslagen (1975:1385), tillämpas 20 kap. 6 § i sin äldre lydelse.

2005:947
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Om överenskommelser som avses i 12 kap. 45 § tredje stycket
och 56 § andra stycket i paragrafernas äldre lydelse har
ingåtts före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2005:1058
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. I fråga om ärenden som en arrendenämnd avgjort före
ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2006:408
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. I fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet,
skall 12 kap. tillämpas i sin äldre lydelse.

2006:928
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
2. I fråga om hyresavtal som har ingåtts före ikraftträdandet,
skall bestämmelserna tillämpas i sina äldre lydelser.

2008:153
1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2008.
2. Vid överklagande av ett beslut som har meddelats före
ikraftträdandet ska äldre föreskrifter tillämpas.

2008:989
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
2. I fråga om en företagsinteckning enligt den upphävda lagen (2003:528) om företagsinteckning tillämpas äldre bestämmelser.

2008:1074
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009.
2. I fråga om en ansökan om återbetalning enligt 12 kap. 55 e § som har kommit in till hyresnämnden före ikraftträdandet ska
paragrafen i sin äldre lydelse tillämpas.

2010:238
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2010.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fall där kommunen
före den 1 maj 2010 har gjort en anmälan till
inskrivningsmyndigheten enligt 7 § förköpslagen (1967:868).

2010:811
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011.
2. Hyrestvister enligt 12 kap. 55 § som har inletts hos
hyresnämnden före ikraftträdandet prövas enligt äldre
bestämmelser.

2010:993
1. Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2. Mål som vid ikraftträdandet handläggs i en
fastighetsdomstol ska lämnas över till den tingsrätt som
skulle ha varit behörig om målet hade inletts efter
ikraftträdandet. Detta gäller dock inte mål där
huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet. För ett
sådant mål ska äldre bestämmelser gälla. Förordnanden för dem
som ingår i rätten ska därvid anses ha fortsatt giltighet
såvitt avser det pågående målet.
3. Ett avgörande som meddelas av en fastighetsdomstol
överklagas till hovrätt och handläggs efter överklagandet
enligt äldre bestämmelser.

2010:1935
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut om delgivning enligt 16 och 17 §§ delgivningslagen (1970:428) har fattats före den 1 april 2011 eller om en handling har skickats eller lämnats före
denna tidpunkt.

2011:893
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller om en ansökan har kommit in till
tingsrätten före ikraftträdandet.

2012:819
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013.
2. I fråga om hyra som bestämts i en
förhandlingsöverenskommelse som ingåtts före ikraftträdandet
gäller äldre bestämmelser.

2013:489
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för inskrivningar av
rättigheter som har upphört före den 1 juli 2013.

2014:335
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om hyresavtal
som har ingåtts före ikraftträdandet. De tillämpas dock inte
i mål och ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

2014:337
1. Denna lag träder i kraft den 2 juli 2014.
2. Innehåller ett hyresavtal som har ingåtts före
ikraftträdandet villkor som strider mot 12 kap. 19 § i dess
nya lydelse, gäller villkoret mot hyresgästen till utgången
av år 2016 eller, om avtalet inte kan sägas upp till
upphörande vid den tidpunkten, till den senare tidpunkt då
avtalet på grund av uppsägning tidigast kan frånträdas av
båda parter.