Förordning (2004:484) om Allmänna arvsfonden

Svensk författningssamling 2004:484
t.o.m. SFS 2015:314
SFS nr: 2004:484
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 2004-05-27
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:314
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Arvsfondsdelegationen

1 § Bestämmelser om Arvsfondsdelegationen finns i lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden. Delegationen skall därutöver
informera allmänheten om arvsfondens ändamål och fondmedlens
användningsområde.

2 § Myndigheten leds av en nämnd.

Nämnden består av en ordförande, en vice ordförande och högst
fem andra ledamöter. Ledamöterna utses för högst två år med
möjlighet till nytt förordnande. Förordning (2007:1133).

2 a § Kammarkollegiet utför administrativa och handläggande
uppgifter åt Arvsfondsdelegationen. Förordning (2013:864).

3 § Arvsfondsdelegationen kan förordna sakkunniga för visst
angivet uppdrag.

De sakkunniga har förslags- och yttranderätt i delegationen,
men saknar rösträtt.

4 § Arvsfondsdelegationen är beslutför när ordföranden eller
vice ordföranden och minst hälften av de övriga ledamöterna är
närvarande.

När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga
ledamöter vara närvarande.

5 § Arvsfondsdelegationen får, utöver vad som framgår av 4 och 5 §§ myndighetsförordningen (2007:515), i arbetsordningen
besluta om att lämna över till någon som utför administrativa
och handläggande uppgifter åt delegationen enligt 2 a § att
1. besluta i administrativa ärenden och ärenden som inte
ska prövas i sak,
2. besluta om att godkänna redovisning som lämnas enligt 11 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, och
3. pröva frågor om utlämnande av allmänna handlingar. Förordning (2015:314).

6 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen:

7 § om medverkan i EU-arbetet och annat internationellt
samarbete,
8 § om arbetsgivarpolitik,
15 § om beslutförhet, och

20 § tredje stycket om beslut utan föredragning. Förordning (2007:1133).

7 § Förordningen (2000:605) om årsredovisning och
budgetunderlag skall inte tillämpas på Arvsfondsdelegationen.

8 § Arvsfondsdelegationen skall varje år före mars månads
utgång lämna en verksamhetsberättelse till regeringen med en
samlad redovisning av myndigheters stödgivning ur Allmänna
arvsfonden som avser det senast avslutade räkenskapsåret.

Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden

9 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall ges in till
Arvsfondsdelegationen eller, om regeringen enligt 8 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden har överlämnat till en annan
myndighet att fördela stöd, till denna myndighet.

10 § Ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden skall innehålla en
beskrivning av det ändamål (projekt) för vilket stöd söks,
ekonomisk kalkyl, tid och plats för genomförandet och plan för
dokumentation av projektet.

Till ansökan skall i förekommande fall bifogas sökandens
stadgar och senaste verksamhetsberättelse samt uppgifter om
styrelsens sammansättning.

11 § Om en ansökan om stöd ur Allmänna arvsfonden inte
uppfyller föreskrifterna i 10 §, skall sökanden ges möjlighet
att komplettera ansökan inom en viss tid. Om sökanden inte
följer en uppmaning att komplettera ansökan, får denna prövas i
befintligt skick.

Förvaltning och redovisning

11 a § Fonddelegationen inom Kammarkollegiet beslutar om
långsiktig placeringsinriktning, ramar och riktlinjer för
hantering av risker samt andra strategiska frågor för
förvaltningen av Allmänna arvsfondens kapital. Förordning (2011:1149).

11 b § Redovisningen som föreskrivs i 16 a § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden ska även innefatta en
balansräkning, en resultaträkning och noter upprättade i
enlighet med årsredovisningslagen (1995:1554). Förordning (2014:1330).

Underrättelse till Kammarkollegiet

12 § Skatteverket ska underrätta Kammarkollegiet, om det vid
ett dödsfall inte finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är universell testamentstagare.

Skatteverket ska även underrätta Kammarkollegiet när verket
har förordnat om kungörelse enligt 16 kap. 1 eller 2 § ärvdabalken i fråga om en arvinge som vistas på okänd ort
eller är okänd och när den avlidne, såvitt det är känt för
Skatteverket, inte har efterlämnat någon annan arvinge som är
berättigad till arvet före Allmänna arvsfonden. Förordning (2011:989).

Arvsavstående

13 § Kammarkollegiet får besluta om att avstå från arv eller
försäkringsbelopp enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om
Allmänna arvsfonden, när någon har ansökt om att egendom ska
avstås.

Om det i ett ärende om avstående av arv eller
försäkringsbelopp som tillfallit Allmänna arvsfonden
uppkommer någon fråga av särskild vikt från allmän synpunkt,
ska kollegiet lämna över frågan med eget yttrande till
regeringen för avgörande. Förordning (2013:864).

13 a § Uppdrag att utreda frågor om arvsavstående enligt 27 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden lämnas till
1. Länsstyrelsen i Stockholms län, när den avlidne senast har
haft sitt hemvist i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Gotlands eller Västmanlands län,
2. Länsstyrelsen i Östergötlands län, när den avlidne senast
har haft sitt hemvist i Östergötlands, Jönköpings eller
Kalmar län,
3. Länsstyrelsen i Skåne län, när den avlidne senast har haft
sitt hemvist i Skåne, Kronobergs eller Blekinge län,
4. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, när den avlidne
senast har haft sitt hemvist i Västra Götalands eller
Hallands län,
5. Länsstyrelsen i Dalarnas län, när den avlidne senast har
haft sitt hemvist i Dalarnas, Värmlands, Örebro eller
Gävleborgs län,
6. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, när den avlidne
senast har haft sitt hemvist i Västernorrlands eller
Jämtlands län, och
7. Länsstyrelsen i Norrbottens län, när den avlidne senast
har haft sitt hemvist i Norrbottens eller Västerbottens län. Förordning (2012:357).

Försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m.m.

14 § Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas så snart
det kan ske, till högsta möjliga pris och på ett ändamålsenligt
sätt.

15 § Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller
statlig myndighet om en blivande försäljning, när det med
hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter
sig sannolikt att kommunen eller myndigheten behöver förvärva
egendomen

a) för ett kommunalt eller statligt ändamål (samhällsbyggnadsändamål), eller

b) för att tillgodose intressen som den har att bevaka.

16 § Frågan om försäljning av egendom prövas av
Kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner
kronor, och av regeringen, om värdet är högre.

Med värde avses taxeringsvärdet eller, om sådant saknas, det
marknadsvärde som har bedömts vid en särskild värdering.

17 § Kammarkollegiet har hand om försäljningen.

Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita
andra myndigheter under regeringen.

18 § Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk
skall eventuella hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till
dess marknadsvärde. Detta gäller dock inte om Kammarkollegiet
eller regeringen beslutat att fastigheten skall säljas till den
kommun där den finns för att användas för
samhällsbyggnadsändamål.

19 § Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter
som kan behövas för verkställigheten av bestämmelserna i 14-18 §§.

20 § Bestämmelserna i 14-19 §§ skall också gälla tomträtt.

Kostnader

20 a § Arvsfondsdelegationens kostnader för fördelning av stöd
ur Allmänna arvsfonden och Kammarkollegiets kostnader för att
förvalta och företräda fonden, ska betalas med högst de belopp
som regeringen bestämmer för varje år. Beloppen fastställs
efter en bedömning av vad som utgör rimliga administrativa
kostnader i förhållande till Allmänna arvsfondens medel.

Kammarkollegiet respektive Arvsfondsdelegationen ska till
regeringen senast i oktober varje år lämna ett kostnadsförslag
för det kommande årets verksamhet. När det gäller kostnader
för att förvalta Allmänna arvsfondens kapital ska dock
förslaget lämnas av fonddelegationen inom Kammarkollegiet. Förordning (2011:1149).

Överklagande

21 § Myndigheters beslut enligt denna förordning får inte
överklagas.


Övergångsbestämmelser

2013:864

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande om ansökan om avstående
kommit in till Kammarkollegiet före ikraftträdandet.

2014:1330
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
2. Den nya bestämmelsen ska dock tillämpas första gången för
det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2014.