Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor

Svensk författningssamling 2003:789
t.o.m. SFS 2016:653
SFS nr: 2003:789
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L4
Utfärdad: 2003-11-20
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:653
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se


1 kap. Inledande bestämmelse

1 § Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till
vad som föreskrivs i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

De begrepp som används i lagen om skydd mot olyckor har samma
betydelse i denna förordning.


2 kap. Enskildas skyldigheter

Skriftlig redogörelse för brandskyddet

1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska meddela
föreskrifter om för vilka byggnader eller andra anläggningar
en skriftlig redogörelse för brandskyddet enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor ska lämnas.

Sådana föreskrifter får meddelas om byggnader eller andra
anläggningar
1. som är särskilt avsedda att användas av människor med behov
av vård och omsorg eller av människor som annars har särskilda
hjälpbehov eller som är föremål för kriminalvård i anstalt
eller av annat skäl tagits i förvar,
2. där människor vistas till följd av utbildning eller annan
pedagogisk verksamhet för barn och ungdom, utbildning för
vuxna eller universitets- och högskoleutbildning,
3. som är särskilt avsedda att användas för tillfälligt boende
av många människor samtidigt eller som förläggning,
4. där många människor samtidigt kan komma att vistas
tillfälligt,
5. där det bedrivs en verksamhet som är sådan att risken för
uppkomst av brand är stor eller att risken för allvarliga
skador om brand skulle uppstå är stor,
6. där en brand skulle riskera att medföra förlust av
väsentliga kulturhistoriska värden eller att annars skada
väsentliga samhällsintressen, eller
7. som har en sådan utformning att risken för allvarliga
skador vid brand är stor. Förordning (2011:565).

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om innehållet i den skriftliga redogörelse för
brandskyddet som avses i 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd
mot olyckor.

En kommun får meddela föreskrifter om frister för när
redogörelsen ska lämnas in till kommunen. Förordning (2008:1220).

Anläggningar med farlig verksamhet

3 § Länsstyrelsen skall, efter samråd med kommunen, besluta
vilka anläggningar som omfattas av ägarens eller
verksamhetsutövarens skyldigheter enligt 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

4 § Om en olycka som kan orsaka allvarliga skador på människor
eller i miljön inträffar vid en sådan anläggning som avses i 2 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor eller en
överhängande fara för en sådan olycka förelegat, ska
anläggningens ägare eller verksamhetsutövaren på anläggningen
omgående informera den kommun där anläggningen är belägen och
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om
1. omständigheterna kring olyckan eller den befarade olyckan,
2. vilka farliga ämnen som finns i anläggningen och som kan
orsaka allvarliga skador på människor eller i miljön och om
några av dessa ämnen läckt ut,
3. de uppgifter som finns tillgängliga för att möjliggöra en
bedömning av följderna för människor och miljö, samt
4. vilka räddningsåtgärder som har vidtagits.

Så snart det kan ske ska information också lämnas om
1. vilka sanerings- och restaureringsåtgärder som planeras för
att begränsa följderna, samt
2. vilka åtgärder som planeras för att förhindra att en olycka
inträffar igen.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska omgående
informera regeringen och andra berörda myndigheter om sådana
olyckor eller befarade olyckor som avses i första stycket.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om verkställigheten av första och andra stycket. Förordning (2008:1220).

Varning

5 § För varning enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor får den som äger eller utövar verksamhet på en
anläggning som avses i 2 kap. 4 § samma lag efter kommunens
medgivande använda de varningsanordningar som installerats för
varning av befolkningen under höjd beredskap och vid olyckor i
fred. Förordning (2006:640).

6 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om varning enligt 2 kap. 1 § lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor. Förordning (2008:1220).

Eldningsförbud

7 § En länsstyrelse och en kommun får meddela föreskrifter om förbud helt eller delvis mot eldning utomhus samt om liknande förebyggande åtgärder mot brand.

Föreskrifter som en länsstyrelse har meddelat med stöd av första stycket gäller när de har kungjorts eller vid den senare tidpunkt som anges i beslutet. I brådskande fall får föreskrifterna kungöras genom att publiceras i en ortstidning eller läsas upp i radio. Detsamma gäller i fråga om ändring eller upphävande av sådana föreskrifter. Förordning (2016:653).


3 kap. Kommunens skyldigheter

Förebyggande verksamhet

Sotning och brandskyddskontroll

1 § En kommun skall meddela föreskrifter om hur ofta rengöring (sotning) enligt 3 kap. 4 § första och andra stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall ske.

Kommunen får besluta om brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § tredje stycket lagen om skydd mot olyckor i särskilda fall.

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om vilka objekt som från brandskyddssynpunkt
omfattas av kraven på rengöring (sotning) och
brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd
mot olyckor.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska även meddela
föreskrifter om hur omfattande brandskyddskontrollen ska vara
och hur ofta den ska göras. Förordning (2008:1220).

Handlingsprogram och planer

3 § De handlingsprogram som avses i 3 kap. 3 och 8 §§ lagen (2003:778) om skydd mot olyckor skall innehålla uppgifter om
samverkan med andra kommuner och med statliga myndigheter och
enskilda.

I de handlingsprogram som avses i 3 kap. 8 § samma lag skall en
kommun i förekommande fall lämna uppgift om hamnar och deras
gränser i vatten.

4 § En kommuns handlingsprogram ska tillställas länsstyrelsen,
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt de kommuner
och andra med vilka samverkan inom förebyggande arbete eller
räddningstjänst kan bli aktuell. Förordning (2008:1220).

5 § En framställning enligt 3 kap. 3 § tredje stycket och 3 kap. 8 § tredje stycket lagen (2003:778) om skydd mot olyckor
får göras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).

6 § Kommunen ska upprätta en plan för räddningsinsatser för
1. verksamheter som tillhör den högre kravnivån enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa
följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
2. riskanläggningar enligt förordningen (2013:319) om
utvinningsavfall som inte omfattas av bestämmelserna i lagen
om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
allvarliga kemikalieolyckor.

Planen ska ha den omfattning som säkerheten för omgivningen
kräver. Planen ska uppdateras och övas minst vart tredje år
eller när det till följd av ändrade förhållanden finns
anledning till det. Planen ska lämnas in till
länsstyrelsen.

För verksamheter enligt första stycket 1 gäller även följande. Planen ska vara upprättad senast inom två år från det att
säkerhetsrapporten enligt 10 § samma lag är färdigställd. Om en uppdaterad säkerhetsrapport har upprättats ska planen
vara uppdaterad senast ett år från det att den uppdaterade
säkerhetsrapporten finns tillgänglig.

När kommunen ska upprätta eller uppdatera en plan ska
allmänheten ges möjlighet att lämna synpunkter på planen på
lämpligt sätt och i så god tid att kommunen har möjlighet att
ta hänsyn till synpunkterna. Förordning (2015:239).

6 a § Den som driver en sådan verksamhet som avses i 6 § första
stycket 1 eller 2 ska förse kommunen med de upplysningar som
kommunen behöver för att upprätta planen för räddningsinsatser. Förordning (2008:723).

6 b § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter som behövs för verkställigheten av 6 och 6 a §§. Förordning (2008:1220).

Räddningstjänst

6 c § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter för kommunens användning av de varningsanordningar
som installerats för varning av befolkningen under höjd
beredskap och vid olyckor i fred. Förordning (2008:1220).

Skyldigheter att rapportera vissa iakttagelser och att biträda
vid utredning

7 § Upptäcks i samband med räddningstjänst, sotning,
brandskyddskontroll, tillsyn eller undersökning av en olycka
enligt lagen (2003:778) om skydd mot olyckor en brist eller ett
missförhållande som kan leda till en annan olycka än brand,
skall räddningsledaren eller den som utför sotning eller
brandskyddskontroll, förrättar tillsyn eller undersökning av
olyckor underrätta den ansvariga myndigheten om förhållandet.

8 § En kommun ska biträda vid den utredning som
Polismyndigheten eller någon annan myndighet gör med
anledning av en olycka vid vilken kommunen ska ansvara för
räddningstjänsten eller med anledning av ett tillbud till en
sådan olycka. Förordning (2014:1223).

Behörighet

9 § Behörig att vara räddningsledare i kommunal
räddningstjänst är den som genomgått särskild utbildning hos
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap eller hos Statens
räddningsverk.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om vilken utbildning som ska krävas för sådan
behörighet. Förordning (2008:1220).

10 § Behörig att utföra brandskyddskontroll enligt 3 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor är den som genomgått
särskild utbildning hos Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap eller hos dess föregångare.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om vilken utbildning som ska krävas för sådan
behörighet. Förordning (2008:1220).

11 § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Förordning (2016:159).

11 a § Har upphävts genom förordning (2016:159).

12 § Har upphävts genom förordning (2016:159).


4 kap. Statens skyldigheter

Fjällräddningstjänst

1 § Polismyndigheten ansvarar för fjällräddningstjänst.

Polismyndigheten ska upprätta ett program för
fjällräddningstjänsten. Programmet ska innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att
skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, andra
statliga myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan ska det anges vilka resurser
myndigheten har och avser att skaffa sig. Förordning (2014:1223).

Flygräddningstjänst

2 § Sjöfartsverket ansvarar för flygräddningstjänst.

Bestämmelser om svensk flygräddningstjänst utanför svenskt
område finns i 10 kap. 1 § luftfartsförordningen (2010:770). Förordning (2010:782).

3 § För flygräddningstjänsten skall det finnas en
räddningscentral.

4 § Sjöfartsverket ska upprätta ett program för
flygräddningstjänsten. Programmet ska innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga verket har och avser att skaffa
sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter
och berörda organisationer.

Som en del av förmågan ska det anges vilka resurser verket har
och avser att skaffa sig. Förordning (2008:1220).

5 § När flygräddningstjänsten inom svenskt område avser
luftfartyg eller personer från en annan stat, skall luftfartyg
och personal från den staten tilllåtas att delta i skälig
omfattning och medföra önskad utrustning. Rätten att delta är
begränsad till de områden där det efterspanade eller
förolyckade luftfartyget eller någon ombordvarande kan antas
befinna sig.

6 § Vid flygräddningstjänst inom ett sådant
restriktionsområde som avses i bilaga 1 i förordningen (2005:801) om restriktioner för luftfart inom vissa områden
eller i 1 kap. 4 § första stycket luftfartsförordningen (2010:770) får andra än militära luftfartyg medverka bara med
Försvarsmaktens tillstånd och på de villkor som
Försvarsmakten bestämmer. Förordning (2010:782).

7 § Om ett luftfartyg som är registrerat i en annan stat har
förolyckats inom svenskt område, ska Sjöfartsverket omedelbart
underrätta det konsulat för den staten som är närmast
olycksplatsen. Om det inte finns något konsulat i Sverige, ska
statens beskickning underrättas.

Om luftfartyget är registrerat hos en internationell
organisation, ska underrättelsen lämnas till organisationen. Förordning (2008:1220).

Sjöräddningstjänst

8 § Sjöfartsverket ansvarar för sjöräddningstjänst.

I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium, där
räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser
ankommer på svenska myndigheter, skall Sjöfartsverket ansvara
för räddningsinsatser som avses i 4 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

9 § För sjöräddningstjänsten skall det finnas en
räddningscentral.

10 § Sjöfartsverket skall upprätta ett program för
sjöräddningstjänsten. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga verket har och avser att skaffa
sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, landsting, statliga
myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan skall anges vilka resurser verket har
och avser att skaffa sig.

Efterforskning av försvunna personer i andra fall

11 § Polismyndigheten ansvarar för efterforskning av
försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

Polismyndigheten ska upprätta ett program för
efterforskningen. Programmet ska innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att
skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, andra statliga
myndigheter och berörda organisationer.

Som en del av förmågan ska det anges vilka resurser
myndigheten har och avser att skaffa sig. Förordning (2014:1223).

Miljöräddningstjänst till sjöss

12 § Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till
sjöss.

I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium och
Sveriges ekonomiska zon, där räddningstjänsten enligt
internationella överenskommelser ankommer på svenska
myndigheter, skall Kustbevakningen ansvara för
räddningsinsatser som avses i 4 kap. 5 § lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor.

13 § För miljöräddningstjänsten till sjöss skall det finnas en
eller flera ledningscentraler.

14 § Kustbevakningen skall upprätta ett program för
miljöräddningstjänsten till sjöss. Programmet skall innehålla
1. uppgifter om vilken förmåga myndigheten har och avser att
skaffa sig för att göra räddningsinsatser, och
2. uppgifter om samverkan med kommuner, statliga myndigheter
och berörda organisationer.

Som en del av förmågan skall anges vilka resurser myndigheten
har och avser att skaffa sig.

Räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen och sanering

Ansvar för räddningstjänst

15 § Länsstyrelsen ansvarar för räddningstjänst vid utsläpp av
radioaktiva ämnen enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd
mot olyckor och för sanering efter sådana utsläpp som avses i 4 kap. 8 § första stycket samma lag.

16 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får efter att
ha hört Strålsäkerhetsmyndigheten meddela ytterligare
föreskrifter om räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor.

För saneringen enligt 4 kap. 8 § lagen om skydd mot olyckor får
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddela ytterligare
föreskrifter efter att ha hört Strålsäkerhetsmyndigheten och
andra berörda myndigheter och organisationer. Förordning (2008:1220).

Information till allmänheten i händelse av en nödsituation som
medför risk för strålning

17 § Vid tillämpning av 18-20 §§ skall följande uttryck ha
nedan angiven betydelse i information till allmänheten.

En nödsituation som medför risk för strålning:
1. En situation som uppstår

a) när en olycka har inträffat vid en anläggning eller i
samband med sådana verksamheter som avses i 2 och olyckan
medför eller kan komma att medföra betydande utsläpp av
radioaktiva ämnen,
b) när onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara skadliga
för befolkningens hälsa har påvisats i Sverige eller utomlands,
c) när anläggningar eller sådana verksamheter som avses i 2 varit inblandade vid andra olyckor än som avses i a) och
olyckan medför eller troligen kommer att medföra betydande
utsläpp av radioaktiva ämnen, eller

d) när andra olyckor som medför eller troligen kommer att
medföra betydande utsläpp av radioaktiva ämnen har inträffat.
2. En situation som förorsakas av anläggningar och verksamheter
som nämns i 1 a) och c), exempelvis

a) alla kärnreaktorer, oavsett lokalisering,
b) alla andra anläggningar i kärnbränslecykeln,
c) alla anläggningar för hantering av radioaktivt avfall,
d) transport och lagring av kärnbränsle eller radioaktivt
avfall,
e) tillverkning, användning, lagring, deponering och transport
av radioaktiva isotoper för användning inom jordbruk, industri,
medicinsk verksamhet och därmed förbunden vetenskap och
forskning,
f) användning av radioaktiva isotoper för kraftgenerering i
rymdfarkoster.

Med uttrycken betydande utsläpp av radioaktiva ämnen och
onormala nivåer av radioaktivitet som kan vara till skada för
befolkningens hälsa under 1 ovan avses en situation som
troligen kan ha till följd att enskilda personer ur
befolkningen utsätts för doser som överstiger de dosgränser som
föreskrivits med stöd av bestämmelserna i strålskyddslagen (1988:220).

Befolkning som troligen kommer att beröras i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp
för vilken det finns utarbetade planer i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning.

Befolkning som faktiskt kommer att beröras i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning: en befolkningsgrupp
för vilken särskilda skyddsåtgärder vidtas så snart en
nödsituation som medför risk för strålning uppstår.

18 § En länsstyrelse ska säkerställa att den befolkning som
troligen kommer att beröras i händelse av en nödsituation som
medför risk för strålning ges information om de
hälsoskyddsåtgärder som ska vidtas och de regler som gäller i
en sådan situation.

Länsstyrelsen ska vidare, i fall som avses i 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, säkerställa att den befolkning
som faktiskt berörs i händelse av en nödsituation som medför
risk för strålning omedelbart underrättas om fakta om olyckan,
de regler som gäller för befolkningen och de
hälsoskyddsåtgärder som ska vidtas.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
ytterligare föreskrifter om vad denna information ska
innehålla. Förordning (2008:1220).

19 § En länsstyrelse ska säkerställa att de som inte hör till
personalen på de anläggningar eller är anställda inom de
verksamheter som anges i 17 § andra stycket 2, men som kan
komma att delta i räddningsaktioner i händelse av en
nödsituation som medför risk för strålning, ges lämplig och
regelbundet uppdaterad information om de hälsorisker deras
deltagande kan komma att innebära och om de
försiktighetsåtgärder som ska vidtas vid ett sådant tillfälle.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
ytterligare föreskrifter om vad denna information ska
innehålla. Förordning (2008:1220).

20 § Om det krävs räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst
till följd av sådana allvarliga olyckor som avser utsläpp av
radioaktiva ämnen och som innebär en nödsituation som medför
risk för strålning, ska Myndigheten för samhällsskydd och
beredskap bistå kommunen med uppgifter om hur allmänheten ska
informeras. Förordning (2008:1220).

Program för räddningstjänsten

21 § En länsstyrelse ska efter att ha hört berörda myndigheter,
kommuner och landsting upprätta ett program för
räddningstjänsten enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd
mot olyckor och saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag. Programmet ska behandla
1. organisation och ledning,
2. samband,
3. strålningsmätning,
4. information till allmänheten,
5. personella och materiella resurser i länet,
6. saneringsmetoder, och
7. andra frågor av betydelse för beredskapen.

De program som upprättas av länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar
och Hallands län ska dessutom behandla frågor om alarmering,
utrymning, utdelning av jodtabletter och sådant bistånd som
sägs i 29 §. Uppgifter om biståndet ska även behandlas i det
program som ska upprättas av länsstyrelserna i Skåne och
Västerbottens län. Förordning (2008:439).

Ledning

22 § Till räddningsledare i räddningstjänst vid utsläpp av
radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning får endast den
utses som har behörighet att vara räddningsledare i kommunal
räddningstjänst och som har erfarenhet av att leda stora
räddningsinsatser, eller den som har motsvarande
kvalifikationer.

Beredskapszon

23 § Omkring kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp
ska det finnas en inre beredskapszon och en zon för
strålningsmätning (indikeringszon) enligt vad som anges i
bilaga till denna förordning. Förordning (2008:439).

24 § Vid kärnkraftverken i Forsmark, Ringhals och Simpevarp ska
varning förberedas så att larm kan ges till befolkningen i den
inre beredskapszonen. Förordning (2008:439).

25 § De som bor inom den inre beredskapszonen skall på lämpligt
sätt informeras om innehållet i det program som avses i 21 §.

26 § Inom den inre beredskapszonen skall jodtabletter delas ut
till allmänheten. Dessutom skall jodtabletter hållas i lager
som medger en komplettering av förhandsutdelningen och en
begränsad utdelning inom indikeringszonen.

27 § Länsstyrelsen i Södermanlands län ska i samråd med
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och
Strålsäkerhetsmyndigheten upprätta en beredskapsplan för den
kärntekniska anläggningen i Studsvik. Förordning (2008:1220).

28 § En kommun skall biträda länsstyrelsen med
beredskapsplaneringen för den inre beredskapszonen.

Inom indikeringszonen skall kommunen biträda länsstyrelsen
genom att ställa personal och egendom till förfogande för
mätning och inrapportering av mätresultatet.

Personalberedskap

29 § Inom länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar och Hallands län
ska organiseras en personalberedskap för räddningstjänsten
enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Dessa
länsstyrelser samt länsstyrelserna i Skåne och Västerbottens
län ska bistå andra länsstyrelser i frågor om sådan
räddningstjänst. Förordning (2008:439).

Rådgivning

30 § Vid räddningstjänst enligt 4 kap. 6 § lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor ska Strålsäkerhetsmyndigheten ge råd om
strålningsmätningar samt samordna och biträda med
strålskyddsbedömningar. Förordning (2008:439).

Samordning och övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i
vissa fall

Samordning

31 § Om en statlig myndighet har lämpliga resurser för att
delta i räddningsinsatser, är myndigheten skyldig att medverka
i planläggningen av räddningstjänsten och vid övningar i
räddningstjänsten.

32 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
ytterligare föreskrifter om samordning av räddningstjänsten och
saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen. Förordning (2008:1220).

Övertagande av ansvaret för räddningstjänsten i vissa fall

33 § Fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal
räddningstjänst, får länsstyrelsen ta över ansvaret för
räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Om
räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst,
skall länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna
samordnas.

Om flera län berörs av räddningsinsatser som avses i första
stycket får länsstyrelserna komma överens om vilken
länsstyrelse som får ta över ansvaret för räddningstjänsten i
kommunerna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig
räddningstjänst skall länsstyrelserna komma överens om vilken
länsstyrelse som skall ansvara för att räddningsinsatserna
samordnas.

34 § En länsstyrelse ska efter att ha hört kommunerna i länet
och berörda myndigheter upprätta de planer som länsstyrelsen
behöver för att kunna utöva sitt ansvar enligt 33 §.

Länsstyrelsen ska informera allmänheten om innehållet i
planerna.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om innehållet i planerna. Förordning (2008:1220).

Information till Europeiska unionens kommission

35 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska
informera Europeiska unionens kommission enligt artikel 18 och 21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av
den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa
faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår
och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG, i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2015:239).


5 kap. Tillsyn

1 § I fråga om den statliga räddningstjänsten utövas den
centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor och föreskrifter som har meddelats med stöd
av lagen av
1. Polismyndigheten när det gäller fjällräddningstjänsten och
efterforskning av försvunna personer i fall som avses i 4 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor,
2. Transportstyrelsen när det gäller flygräddningstjänsten
och sjöräddningstjänsten,
3. Kustbevakningen när det gäller miljöräddningstjänsten till
sjöss.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap utövar tillsynen
över frågor som rör samordningen mellan den statliga
räddningstjänstens olika grenar. Förordning (2014:1223).

2 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska utöva
tillsynen över efterlevnaden av lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor och med stöd av lagen meddelade föreskrifter i frågor
som rör planläggningen av räddningstjänsten vid utsläpp av
radioaktiva ämnen enligt 4 kap. 6 § lagen om skydd mot olyckor
samt planläggningen av saneringen enligt 4 kap. 8 § samma lag. Förordning (2008:1220).


6 kap. Särskilda skyldigheter för kommuner och statliga
myndigheter

1 § När en räddningsinsats är avslutad efter en olycka som
inneburit att miljön har blivit skadad, skall räddningsledaren
underrätta den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter
inom miljö- och hälsoskyddsområdet och länsstyrelsen.


7 kap. Bestämmelser om ersättning

Ersättning till kommun

1 § Ersättning enligt 7 kap. 2 § lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor lämnas för den del av kostnaden som överstiger hälften
av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år då kostnaden uppstod. Förordning (2010:1724).

2 § Självrisken enligt 7 kap. 3 § lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor utgörs av ett belopp som motsvarar 0,02 procent av det
sammanlagda skatteunderlag som står till kommunens förfogande
året före det år då kostnaderna uppkommit.

3 § Frågor om ersättning enligt 7 kap. 2 och 3 §§ lagen (2003:778) om skydd mot olyckor prövas av Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).

Ersättning till enskilda

4 § Ersättning enligt 7 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot
olyckor lämnas enligt följande. Ersättning för arbete och
tidsspillan lämnas enligt de grunder som senast har avtalats i
fråga om motsvarande ersättning för sådan personal inom
kommunens räddningstjänstverksamhet som inte är anställd på
heltid.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela
föreskrifter om ersättning för resa och uppehälle.

Färd till eller från platsen för ett arbete som avses i 7 kap. 4 § lagen om skydd mot olyckor räknas som medverkan i
räddningstjänsten eller övning med den kommunala organisationen
för räddningstjänst, om färden har föranletts av arbetet och
stått i nära samband med detta. Förordning (2008:1220).


8 kap. Räddningstjänst under höjd beredskap

1 § Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får besluta om
medverkan vid övningar enligt 10 kap. 2 § lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får meddela de
föreskrifter som behövs för verkställigheten av 8 kap. 2 § samma lag. Förordning (2008:1220).

2 § Under höjd beredskap får länsstyrelsen föreskriva om
undantag från de behörighetskrav som gäller enligt 3 kap. 9 §.

3 § En länsstyrelse har rätt att besluta om användning av
personal inom en kommuns organisation för räddningstjänst för
uppgifter som inte berör den kommunen enligt 8 kap. 4 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor för omfördelning mellan
kommunerna i länet. Förordning (2006:640).

4 § Ersättningen till en kommun enligt 8 kap. 4 § andra stycket
lagen (2003:778) om skydd mot olyckor bestäms av länsstyrelsen
och betalas ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Förordning (2008:1220).


9 kap. Har upphävts genom förordning (2005:743).


Övergångsbestämmelser

2003:789
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.
2. Genom förordningen upphävs räddningstjänstförordningen (1986:1107). Dock skall följande bestämmelser i den upphävda
förordningen fortsätta att tillämpas under år 2004:

a) 8 § till och med den 1 juli 2004, utom i fråga om andra
stycket 1 och 4 vilka skall tillämpas under hela 2004,
b) 9 §, 25 § utom i fråga om ingenjörsexamen för
skorstensfejare, 26, 28, 30 och 82 §§ under hela 2004.
3. Genom förordningen (SRVFS 2003:5) om upphävande av Statens
räddningsverks föreskrifter om brandsynefrister (SRVFS 1993:1) har det föreskrivits att de sistnämnda föreskrifterna skall
upphöra att gälla den 1 januari 2004. Med avseende på de
byggnader eller andra anläggningar som omfattas av kravet på
skriftlig redogörelse enligt 2 kap. 3 § lagen (2003:778) om
skydd mot olyckor skall dock föreskrifterna fortsätta att
tillämpas under den tid som bestämmelserna om brandsyn skall
gälla enligt fjärde punkten övergångsbestämmelserna till lagen.
4. Genom förordningen (SRVFS 2003:6) om upphävande av Statens
räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1996:6) om sotnings- och
kontrollfrister har det föreskrivits att de sistnämnda
föreskrifterna skall upphöra att gälla den 1 januari 2004. Intill dess att kommunen, med stöd av 3 kap. 1 § denna
förordning, meddelat föreskrifter om hur ofta rengöring (sotning) enligt 3 kap. 4 § första och andra stycket lagen om
skydd mot olyckor skall ske, skall för rengöringen (sotningen) i tillämpliga delar dock tillämpas de bestämmelser som anges i
de upphävda föreskrifterna.
5. Den som vid utgången av 2003 uppfyller kraven för att vara
räddningsledare enligt 6 § räddningstjänstförordningen eller
enligt åttonde punkten övergångsbestämmelserna till
räddningstjänstförordningen skall anses vara behörig att vara
räddningsledare enligt lagen om skydd mot olyckor. Detsamma
skall gälla i fråga om den som med stöd av andra punkten under 2004 genomgår och avslutar utbildning som skulle ha uppfyllt
kraven för att vara räddningsledare enligt 6 § räddningstjänstförordningen.
6. Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till
en bestämmelse som har ersatts genom en bestämmelse i denna
förordning, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2007:686

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2007. Ansökningar
om behörighet för sådan befattning som avses i 3 kap. 9 § som
inkommit före ikraftträdandet, ska dock prövas enligt äldre
föreskrifter.

2008:723
1. Denna förordning träder i kraft den 1 september 2008.
2. Den plan för räddningsinsatser som avses i 3 kap. 6 § första
stycket 2 ska beträffande anläggningar som omfattas av
tillstånd eller är i drift den 1 maj 2008 vara upprättad senast
den 1 maj 2012.

Bilaga

Inre beredskapszon och indikeringszon för kärnkraftverken i
Forsmark, Ringhals och Simpevarp

Kärnkraftverket i Forsmark

Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Tierps och
Östhammars kommuner som utgörs av Berkinge, Dyvikens,
Forsmarks, Gräsö, Konradslunds, Norrboda, Snesslingebergs,
Sunds, Söderboda, Valö, Vamsta, Årböleby och Ängskärs
telefonstationsområden.

Indikeringszonen omfattar

dels Tierps, Älvkarleby och Östhammars kommuner,
dels Bladåkers, Faringe, Lena, Rasbokils, Stavby, Tensta, Tuna
och Viksta församlingar i Uppsala kommun samt Edebo, Häverö och
Singö församlingar i Norrtälje kommun.

Kärnkraftverket i Ringhals

Den inre beredskapszonen omfattar de delar av Kungsbacka och
Varbergs kommuner som utgörs av Bua, Derome, Frillesås,
Kärradals, Veddige, Väröbacka, Åsa, Åsklosters och Älekärrs
telefonstationsområden.

Indikeringszonen omfattar

dels Kungsbacka, Mölndals och Varbergs kommuner,
dels den del av Göteborgs kommun som ligger söder om Göta älv
och Säveån,
dels Mjöbäcks församling i Svenljunga kommun, Marks kommun utom
församlingarna Fritsla och Skephult samt Falkenbergs kommun
utom församlingarna Abild, Asinge, Eftra, Gunnarp, Krogsered,
Slöinge och Årstad.

Kärnkraftverket i Simpevarp

Den inre beredskapszonen omfattar den del av Oskarshamns kommun
som utgörs av Bussviks, Figeholms, Fliviks, Fårbo, Jämserums,
Misterhults, Norra Uvö, Virkvarns och Åby Bro
telefonstationsområden.

Indikeringszonen omfattar

dels Oskarshamns kommun,
dels de delar av Borgholms, Hultsfreds, Högsby, Mönsterås,
Vimmerby och Västerviks kommuner som ligger inom ett avstånd av 50 km från kärnkraftverket. Förordning (2008:439).