Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden

Svensk författningssamling 1998:896
t.o.m. SFS 2015:401
SFS nr: 1998:896
Departement/myndighet: Miljö- och energidepartementet
Utfärdad: 1998-06-25
Ändrad: t.o.m. SFS 2015:401
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Myndigheternas ansvar

1 § De statliga myndigheter som anges i denna förordning har
var och en inom sitt verksamhetsområde uppsikt över
hushållningen med mark- och vattenområden. Myndigheterna ska
i samverkan med länsstyrelserna följa utvecklingen av frågor
om hushållningen med mark- och vattenområden. Tyngdpunkten i
denna verksamhet ska läggas på frågor som har stor betydelse
i ett nationellt perspektiv och frågor vars utveckling
Sverige enligt internationella åtaganden ska följa.

Förordningen är meddelad med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2015:401).

1 a § Boverket har uppsikt över hushållningen med de mark- och vattenområden som omfattas av 4 kap. 1-7 §§ miljöbalken. Bestämmelser om att Boverket ska verka för samordning av de
statliga myndigheternas arbete med underlag för tillämpningen
av 3 och 4 kap. och 6 kap. 19-21 §§ miljöbalken finns i
förordningen (2012:546) med instruktion för Boverket.

Boverket har dessutom allmän uppsikt över hushållningen med
mark- och vattenområden. Förordning (2015:401).

1 b § Länsstyrelsen har uppsikt inom länet över hushållningen
med mark- och vattenområden. Förordning (2015:401).

Underlag om riksintressen m. m.

2 § Myndigheterna ska, enligt den fördelning som anges i
denna paragraf, efter samråd med Boverket samt de
länsstyrelser och andra myndigheter som anges i andra stycket
och som är berörda, lämna uppgifter i skriftlig form till
länsstyrelserna om områden som myndigheterna bedömer vara av
riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken. För ett område som
omfattas av en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska uppgifterna också lämnas till Havs- och
vattenmyndigheten.

Uppgifterna ska i fråga om områden
1. av riksintresse för rennäringen (3 kap. 5 §) lämnas av
Sametinget,
2. av riksintresse för yrkesfisket (3 kap. 5 §) lämnas av
Havs- och vattenmyndigheten,
3. av riksintresse för naturvården och friluftslivet (3 kap. 6 §) lämnas av Naturvårdsverket och Havs- och
vattenmyndigheten inom sina ansvarsområden,
4. av riksintresse för kulturmiljövården (3 kap. 6 §) lämnas
av Riksantikvarieämbetet,
5. som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är
av riksintresse (3 kap. 7 §) lämnas av Sveriges geologiska
undersökning,
6. av riksintresse för anläggningar för industriell
produktion (3 kap. 8 §) lämnas av Tillväxtverket,
7. av riksintresse för anläggningar för energiproduktion och
energidistribution (3 kap. 8 §) lämnas av Statens
energimyndighet,
8. av riksintresse för anläggningar för slutlig förvaring av
använt kärnbränsle och kärnavfall (3 kap. 8 §) lämnas av
Strålsäkerhetsmyndigheten,
9. av riksintresse för anläggningar för kommunikationer (3 kap. 8 §) lämnas av Trafikverket och Post- och telestyrelsen
inom sina verksamhetsområden,
10. av riksintresse för anläggningar för avfallshantering (3 kap. 8 §) lämnas av Naturvårdsverket,
11. av riksintresse för anläggningar för vattenförsörjning (3 kap. 8 §) lämnas av Havs- och vattenmyndigheten, och
12. av riksintresse för totalförsvarets anläggningar (3 kap. 9 §) lämnas av Försvarsmakten och Myndigheten för
samhällsskydd och beredskap inom sina ansvarsområden. Förordning (2015:401).

3 § Länsstyrelsen ska ta de initiativ som behövs för att det
i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i planerings- och beslutsprocesser tas hänsyn till 3 och 4 kap. miljöbalken. Initiativen ska tas så tidigt som möjligt i
processerna. När 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas vid
prövningen av ett mål eller ärende, ska länsstyrelsen
särskilt verka för att riksintressena tillgodoses i den
prövningen. Av plan- och bygglagen (2010:900) framgår att
länsstyrelsen ska verka för att riksintressen tillgodoses i
kommunala planer enligt den lagen.

Länsstyrelsens arbete ska grundas på underlag från de
myndigheter som anges i 2 §. För ett område som omfattas av
en beslutad havsplan enligt 4 kap. 10 § miljöbalken ska dock
länsstyrelsens arbete grundas på planen.

En bestämmelse om tillämpningen av 3 och 4 kap. miljöbalken i
mål och ärenden enligt miljöbalken finns i 2 kap. 6 § andra
stycket miljöbalken. Bestämmelser om att 3 och 4 kap. miljöbalken ska tillämpas i mål och ärenden som prövas enligt
andra lagar finns i
1. lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,
2. väglagen (1971:948),
3. lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
4. lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning
av allmän farled och allmän hamn,
5. lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
6. minerallagen (1991:45),
7. lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,
8. lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,
9. ellagen (1997:857),
10. naturgaslagen (2005:403),
11. luftfartslagen (2010:500), och
12. plan- och bygglagen (2010:900). Förordning (2015:401).

4 § Länsstyrelsen ska underrätta Boverket och andra berörda
myndigheter som anges i 2 § om länsstyrelsen anser att
1. ett ytterligare mark- eller vattenområde bör anges som
riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken, eller
2. klassificeringen eller avgränsningen i stort av ett område
som riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken bör omprövas. Förordning (2008:232).

Lämplig användning samt översiktsplaner, regionplaner och
havsplaner

5 § Den myndighet som ska tillämpa 3 och 4 kap. miljöbalken i
ett ärende ska i beslutet ange om den prövade anläggningen,
verksamheten eller åtgärden går att förena med en från allmän
synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna
samt med de översiktsplaner, regionplaner och havsplaner som
är tillämpliga i ärendet. Förordning (2015:401).

Underrättelse till regeringen i vissa fall

6 § Länsstyrelserna och de andra myndigheterna ska vid
uppsikten inom sina verksamhetsområden göra regeringen
uppmärksam på om urvalet av områden av riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken behöver regleras närmare. Förordning (2008:232).

7 § En anmälan som en statlig myndighet lämnar till regeringen
enligt 6 kap. 21 § andra stycket miljöbalken ska innehålla
uppgift om vilken samverkan som behövs mellan staten och den
eller de berörda kommunerna för att kommunerna i sin planering
enligt plan- och bygglagen (2010:900) ska
1. tillgodose ett intresse som rör hushållningen med mark- och
vattenområden enligt 3 och 4 kap. miljöbalken, eller
2. skapa förutsättningar för att miljökvalitetsnormer enligt 5 kap. miljöbalken följs. Förordning (2012:909).


Övergångsbestämmelser

2008:232
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2008.
2. För tiden före den 1 juli 2008 ska det som i 2 § sägs om
Strålsäkerhetsmyndigheten i stället gälla Statens
kärnkraftinspektion.