Störningar på webbplatsen

På onsdag förmiddag pågår ett planerat tekniskt arbete på webbplatsen. Det kan innebära vissa störningar. Frågor? Kontakta riksdagsinformation

Förordning (1931:429) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap

Svensk författningssamling 1931:429
t.o.m. SFS 2009:257
SFS nr: 1931:429
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1931-12-31
Ändrad: t.o.m. SFS 2009:257
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

KM:t har - - - funnit gott förordna, att, såvitt angår förhållandet till
Danmark, Finland, Island och Norge, skola här i riket lända till
efterrätelse följande bestämmelser, vilka ansluta sig till en den 6 februari 1931 mellan Sverige och nämnda stater ingången konvention
innehållande internationellt privaträttslig bestämmelser om äktenskap,
adoption och förmynderskap:

I. Äktenskap

1 § Söker medborgare i fördragsslutande stat hindersprövning eller
lysning till äktenskap hos myndighet tillhörande annan sådan stat,
prövas hans rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i den staten, om
någon av de trolovade har sitt hemvist där, men annars enligt hemlandets
lag. Sistnämnda lag skall dock alltid tillämpas, om sökanden begär det. Skall hemlandets lag tillämpas, kan vederbörande myndighet ålägga
sökanden att styrka sin rätt att ingå äktenskapet genom intyg från
myndighet tillhörande hemlandet.

Kräves vid prövning av äktenskapshinder i fördragsslutande stat enligt
den statens lag ej föräldrarnas eller förmyndarens samtycke till
äktenskapet, skall beträffande den som har hemvist i annan
fördragsslutande stat vad den statens lag föreskriver om krav på sådant
samtycke lända till efterrättelse.

Om hindersprövning och lysning gäller i övrigt lagen i den stat
prövnings- eller lysningsmyndigheten tillhör. Kungörelse (1973:1181).

2 § Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet tillhörande
fördragsslutande stat, kan vigsel, så länge hindersprövningen eller
lysningen äger giltighet, förrättas av myndighet tillhörande annan
fördragsslutande stat utan ny hindersprövning eller lysning. Detta
gäller oavsett om de trolovade äro medborgare i fördragsslutande stat.

Om vigsel gäller i övrigt lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör. Kungörelse (1969:723).

2 a § Det som sägs i 3-5 §§ gäller makars
förmögenhetsförhållanden, om båda makarna
1. är medborgare i någon fördragsslutande stat och
2. när de ingick äktenskapet

a) var medborgare i någon fördragsslutande stat och

b) då tog hemvist i en av de fördragsslutande staterna.

Bestämmelserna tillämpas inte om båda makarna efter
äktenskapets ingående har tagit hemvist utanför de
fördragsslutande staterna. Lag (2007:522).

3 § Har makar eller blivande makar avtalat att en viss stats
lag skall tilllämpas på deras förmögenhetsförhållanden, skall
det gälla om
1. avtalet avser

a) lagen i en fördragsslutande stat där någon av dem hade
hemvist eller var medborgare när avtalet ingicks eller

b) lagen i den fördragsslutande stat där de båda senast
samtidigt hade hemvist, ifall den ena maken eller båda makarna
under äktenskapet har tagit hemvist i en annan fördragsslutande
stat än den där de tog hemvist när de gifte sig, och
2. något annat inte följer av 3 b-4 §§. Lag (2007:522).

3 a § Om tillämplig lag inte har bestämts genom avtal,
tillämpas lagen i den stat där makarna tog hemvist när de gifte
sig.

Om båda makarna senare har tagit hemvist i en annan
fördragsslutande stat och varit bosatta där i minst två år,
tillämpas i stället den statens lag. Om båda makarna tidigare
under äktenskapet har haft hemvist i den staten eller om
makarna är medborgare i den staten, tillämpas dock den statens
lag så snart de har tagit hemvist där. Lag (2007:522).

3 b § I fråga om en makes behörighet att råda över fast
egendom, över egendom som är likställd med fast egendom eller
över en bostad skall alltid lagen i den fördragsslutande stat
där egendomen finns tillämpas. Lag (2007:522).

3 c § Ett byte av den lag som tillämpas på makarnas
förmögenhetsförhållanden inverkar inte på rättsverkningarna av
en rättshandling som har företagits före bytet.

Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord bedöms
enligt den lag som skall tillämpas på makarnas
förmögenhetsförhållanden när frågan blir aktuell. Lag (2007:522).

4 § Ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord mellan makarna
är giltigt till formen, om det när det ingicks uppfyllde
formkraven i
1. den lag som enligt 3 eller 3 a § var tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden eller
2. lagen i en fördragsslutande stat där makarna eller en av dem
var medborgare.

Om en fördragsslutande stats lag saknar formkrav för
lagvalsavtal, bedöms giltigheten enligt den lagens formkrav för
äktenskapsförord. Bedöms frågan enligt svensk lag, skall
lagvalsavtalet anses giltigt om det är skriftligt.

Ett äktenskapsförord mellan makar som har hemvist i Sverige när
rättshandlingen företas gäller här i landet mot tredje man,
endast om registrering sker enligt 7 kap. 3 § tredje stycket
äktenskapsbalken. Lag (2007:522).

5 § En ansökan om boskillnad mellan makarna tas upp i den stat
där de har hemvist. Har de hemvist i olika stater, tas ansökan
upp i den stat där den make som ansökan riktar sig mot har
hemvist eller, om denna stat är Finland, i den stat vars lag är
tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Lag (2007:522).

6 § Vad i 3--5 §§ stadgas skall ej hava avseende å äktenskap, vars
rättsverkningar enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är,
skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.

7 § Ett yrkande om hemskillnad eller äktenskapsskillnad mellan
makar som är medborgare och har hemvist i en fördragsslutande
stat tas upp i den stat där
1. makarna har sitt hemvist,
2. makarna senast hade hemvist samtidigt och en av dem
fortfarande är bosatt,
3. makarna är medborgare,
4. svaranden har sitt hemvist,
5. någon av makarna har sitt hemvist, om en ansökan om
hemskillnad eller äktenskapsskillnad är gemensam,
6. käranden har sitt hemvist, om han eller hon varit bosatt där
i minst ett år omedelbart innan ansökningen gjordes, eller
7. käranden är medborgare och har sitt hemvist, om han eller
hon varit bosatt där i minst sex månader omedelbart innan
ansökningen gjordes.

Ett yrkande om äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad kan
även tas upp i den stat där beslutet om hemskillnad har
meddelats. Lag (2001:398).

8 § I samband med ett yrkande om hemskillnad eller
äktenskapsskillnad får också av samma eller annan myndighet
prövas frågor om tillfälligt hävande av sammanlevnaden och
bodelning. Även frågor om vårdnad om barn, barns boende och
umgänge med barn får prövas, om
1. barnet är makarnas gemensamma och
2. barnet har sitt hemvist i den stat där yrkandet om
hemskillnad eller äktenskapsskillnad tas upp.

Om barnet inte har sitt hemvist i den stat där yrkandet om
hemskillnad eller äktenskapsskillnad tas upp, får frågor om
vårdnad om barn, barnets boende och umgänge med barn ändå tas
upp där, om
1. barnet har sitt hemvist i en fördragsslutande stat,
2. barnet är makarnas gemensamma och åtminstone en av makarna
har vårdnaden om det,
3. makarna har godtagit att frågan prövas i den stat där
yrkandet om äktenskapsskillnad eller hemskillnad tas upp och
4. frågans prövning i den staten är till barnets bästa. Lag (2001:398).

8 a § Om en talan angående en fråga enligt 7 eller 8 § väcks
vid behörig myndighet i olika fördragsslutande stater mellan
samma parter, skall den myndighet vid vilken talan väckts
senare självmant avvisa talan till förmån för den andra
myndigheten.

Vid tillämpning av första stycket skall en fråga om hemskillnad
och en fråga om äktenskapsskillnad anses vara samma fråga. Lag (2001:398).

9 § Vid prövning av frågor som avses i 7 och 8 §§ tillämpas i
varje stat där gällande lag. Frågor om bodelning skall dock
alltid avgöras enligt den lag som är tillämplig på makarnas
förmögenhetsförhållanden.

Hemskillnad som vunnits i en av staterna medför i de övriga
samma rätt att få äktenskapsskillnad som om den vunnits i den
staten.

I en fördragsslutande stat där regler om hemskillnad saknas men
där äktenskapsskillnad i vissa fall skall föregås av betänketid
har makar, som vunnit hemskillnad i en annan fördragsslutande
stat och därefter levt åtskilda under en tid motsvarande sådan
betänketid samt inte återupptagit sammanlevnaden, rätt att få
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Lag (2007:522).

10 § Har hemskillad vunnits mellan makar, på vilkas
förmögenhetsförhållanden lagen i fördragsslutande stat, där regler om
hemskillnad saknas, är tillämplig, skall egendom som make förvärvar
efter hemskillnaden vara hans enskilda och täckning för gäld beräknas
med hänsyn till förhållandena vid hemskillanden. I övrigt äga
bestämmelserna i den staten om bodelning efter äktenskapsskillnad
motsvarande tillämpning.

Avlider make, sedan hemskillnad vunnits, skall, i fråga om efterlevande
makes rätt att taga arv eller testamente efter den avlidne, vid
tillämpning av lagen i fördragsslutande stat, där regler om hemskillnad
saknas, hemskillnaden likställas med äktenskapsskillnad, om
hemskillnaden ännu består. Kungörelse (1973:1181).

II. Adoption

11 § Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan
stat, adoptera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall
ansökningen göras i den stat, där adoptanten har hemvist.

12 § Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande
lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i
hemlandet, må ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att
vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva
yttrande.

13 § Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i
fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat,
upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, om han ej har
hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

III. Förmynderskap

14 § Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande
staterna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda
stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat
utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring
och förmynderskap för omyndigförklarad.

15 § Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga
åtgärder vidtagas i envar av staterna.

16 § Vid prövning av frågor, som avses i 14 och 15 §§, tillämpas i varje
stat där gällande lag.

17 § Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och
förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där
förmynderskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt
växel eller check.

18 § Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande
statsdepartement överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit
hemvist därstädes eller överflyttning av annan grund finnes lämplig.

19 § Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i
fördragsslutande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i
sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

20 § Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan
sådan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet,
skall underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande
statsdepartement därstädes.

21 § Vad i 17, 19 och 20 §§ är stadgat angående omyndighetsförklaring
skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavvaergemaal anordnats för
medborgare i fördragsslutande stat, vilken har hemvist i Danmark och för
vilken förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

Den, som står under lavvaergemaal i Danmark, må utan hinder därav
omyndigförklaras i annan stat, där han tagit hemvist.

21 a § Särskilda bestämmelser om förvaltarskap enligt
föräldrabalken och förmynderskap för omyndigförklarade finns i lagen (1988:1321) om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt
föräldrabalken m. m. Lag (1988:1323).

IV. Allmänna bestämmelser

22 § Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets
beslut, som i en av staterna meddelats enligt 5, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21 §, skall gälla i övriga stater utan
särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets
riktighet eller myndighetens behörighet. Detsamma gäller en
lagakraftvunnen dom som meddelats i en av staterna och avser
ogiltighet eller återgång av äktenskap mellan medborgare i
någon fördragsslutande stat. Lag (2001:398).

23 § Denna förordning gäller inte för äktenskap som ingås
mellan två kvinnor eller mellan två män. Lag (2009:257).


Övergångsbestämmelser

2001:398
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagen
får sättas i kraft i förhållande till ett eller flera av de
nordiska länderna.
2. Bestämmelserna i 7 och 8 §§ medför inte att svensk domstols
behörighet går förlorad beträffande en talan som har väckts
före ikraftträdandet.
3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en talan som har
väckts före ikraftträdandet.
4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för avgöranden som har
meddelats före ikraftträdandet.

2001:407

Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i
förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall träda i kraft i förhållande till Finland och Norge den 1 juli 2001.

2002:749

Regeringen föreskriver att lagen (2001:398) om ändring i
förordningen (1931:429) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap
skall träda i kraft i förhållande till Danmark och Island den 1 november 2002.

2007:522
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande om makarnas äktenskap
har upplösts eller makarna har beviljats hemskillnad före
ikraftträdandet.