Äktenskapsbalk (1987:230)

Svensk författningssamling 1987:230
t.o.m. SFS 2016:245
SFS nr: 1987:230
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L2
Utfärdad: 1987-05-14
Ändrad: t.o.m. SFS 2016:245
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet.se

Första avdelningen

Allmänna bestämmelser


1 kap. Äktenskap

1 § I denna balk finns bestämmelser om samlevnad i äktenskap. De två som ingår äktenskap med varandra blir makar. Lag (2009:253).

2 § Makar skall visa varandra trohet och hänsyn. De skall gemensamt
vårda hem och barn och i samråd verka för familjens bästa.

3 § Varje make råder över sin egendom och svarar för sina skulder.

4 § Makar skall fördela utgifter och sysslor mellan sig. De skall lämna
varandra de upplysningar som behövs för att familjens ekonomiska
förhållanden skall kunna bedömas.

5 § Äktenskap upplöses genom den ena makens död eller genom äktenskapsskillnad.

Andra avdelningen

Äktenskaps ingående och upplösning


2 kap. Äktenskapshinder

1 § Den som är under 18 år får inte ingå äktenskap. Lag (2014:376).

2 § Har upphävts genom lag (1988:1254).

3 § Äktenskap får inte ingås mellan dem som är släkt med
varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är helsyskon.

Halvsyskon får inte ingå äktenskap med varandra utan tillstånd
av myndighet som anges i 15 kap. 1 §.

Vid tillämpningen av första och andra styckena jämställs
adoptivförhållande med släktskap. De som därvid anses som
helsyskon får dock ingå äktenskap med varandra efter tillstånd
av myndighet som anges i 15 kap. 1 §. Lag (2004:763).

4 § Den som är gift eller partner i ett registrerat partnerskap får inte
ingå äktenskap. Lag (1994:1118).


3 kap. Prövning av äktenskapshinder

1 § Innan ett äktenskap ingås ska det prövas om det finns
något hinder mot äktenskapet. Denna prövning ska göras av
Skatteverket.

De två som avser att ingå äktenskap ska gemensamt begära
hindersprövningen hos Skatteverket. Lag (2009:253).

2 § Den som varken är eller skall vara folkbokförd här i landet skall
vid hindersprövningen visa upp ett intyg av utländsk myndighet om sin
behörighet att ingå äktenskapet, om ett sådant intyg kan anskaffas.

Om det fordras tillstånd till äktenskapet, skall bevis om tillståndet
visas upp vid hindersprövningen. Lag (1991:495).

3 § De som begär hindersprövning ska skriftligen försäkra på
heder och samvete att de inte är släkt med varandra i rätt
upp- och nedstigande led eller helsyskon. Har de inte
tillstånd till äktenskapet enligt 2 kap. 3 § andra stycket,
ska deras försäkran också avse att de inte är halvsyskon.

De som begär hindersprövning ska på heder och samvete
skriftligen uppge om de tidigare har ingått äktenskap eller
låtit registrera partnerskap. Den som tidigare har ingått
äktenskap eller låtit registrera partnerskap ska styrka att
äktenskapet eller partnerskapet har blivit upplöst, om inte
detta framgår av folkbokföringen eller av intyg från utländsk
myndighet. Lag (2009:253).

4 § Finner Skatteverket att det inte finns något hinder mot
äktenskapet, ska verket utfärda intyg om detta. Lag (2009:253).


4 kap. Vigsel

1 § Äktenskap ingås genom vigsel i närvaro av släktingar eller andra vittnen.

2 § Vid vigseln ska de som ingår äktenskap vara närvarande
samtidigt. De ska var för sig på fråga av vigselförrättaren
ge till känna att de samtycker till äktenskapet. Vigselförrättaren ska därefter förklara att de är makar.

Har det inte gått till så som anges i första stycket eller
var vigselförrättaren inte behörig att förrätta vigsel, är
förrättningen ogiltig som vigsel.

En förrättning som enligt andra stycket är ogiltig som vigsel
får godkännas av regeringen, om det finns synnerliga skäl. Ärendet får tas upp endast på ansökan av en av dem som avsett
att ingå äktenskap eller, om en av dem har avlidit, av
arvingar till den avlidne. Lag (2009:253).

3 § Behörig att vara vigselförrättare är
1. sådan präst eller annan befattningshavare i ett
trossamfund som har förordnande enligt lagen (1993:305) om
rätt att förrätta vigsel inom trossamfund, eller
2. den som länsstyrelsen har förordnat. Den som är behörig enligt första stycket 1 är inte skyldig
att förrätta vigsel. Lag (2009:253).

4 § Innan någon förordnas till vigselförrättare enligt 3 § första stycket 2 ska länsstyrelsen pröva att han eller hon
har de kunskaper och kvalifikationer i övrigt som behövs för
uppdraget.

Förordnandet ska gälla för en viss period, om det inte har
begränsats att gälla till en angiven dag.

Uppfyller en vigselförrättare inte längre kraven enligt
första stycket eller missköter vigselförrättaren sitt
uppdrag, ska länsstyrelsen återkalla förordnandet att vara
vigselförrättare. Lag (2009:253).

5 § Innan vigsel förrättas skall vigselförrättaren förvissa sig om att
hindersprövning har skett inom fyra månader före den planerade vigseln
och att inget hinder har framkommit. Lag (1991:495).

6 § Vid vigsel gäller i övrigt
1. den ordning som gäller inom ett trossamfund, om vigseln
förrättas av en präst eller någon annan befattningshavare i
samfundet, och
2. föreskrifter som meddelas av regeringen för andra fall. Lag (2009:253).

7 § Vigselförrättaren skall genast lämna makarna ett bevis om vigseln. Regeringen meddelar föreskrifter om i vilka fall särskilt protokoll
skall föras över vigslar.

8 § Vigselförrättaren skall genast sända underrättelse om
vigseln till Skatteverket.

Vid underrättelse om vigsel skall Skatteverket kontrollera att
vigseln har föregåtts av hindersprövning och att vid denna
prövning något hinder mot äktenskapet inte kommit fram. Om en
sådan prövning inte har förekommit eller om vigseln har
förrättats trots att det vid prövningen kommit fram hinder mot
äktenskapet, skall Skatteverket sända underrättelse om
förhållandet till den som skall anmäla eller pröva frågor om
disciplinansvar, åtalsanmälan, avskedande eller entledigande
beträffande vigselförrättaren. I de fall som avses i 5 kap. 5 § första stycket skall Skatteverket även underrätta allmän
åklagare. Lag (2004:142).


5 kap. Äktenskapsskillnad

1 § Är makarna ense om att äktenskapet skall upplösas, har de rätt till
äktenskapsskillnad. Denna skall föregås av betänketid, om båda makarna
begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn
under 16 år som står under den makens vårdnad.

2 § Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den maken
rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid.

3 § Betänketiden inleds när makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad
eller när den ena makens yrkande om äktenskapsskillnad delges den andra
maken. Har betänketiden löpt under minst sex månader, skall dom på
äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då framställer ett särskilt
yrkande om det. Har ett sådant yrkande inte framställts inom ett år från
betänketidens början, har frågan om äktenskapsskillnad fallit. Avvisas
talan om äktenskapsskillnad eller avskrivs målet, upphör betänketiden.

4 § Om makarna lever åtskilda sedan minst två år, har var och en av dem rätt
till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

5 § En make har rätt till äktenskapsskillnad utan föregående
betänketid om det görs sannolikt att maken har tvingats att
ingå äktenskapet eller om maken har ingått äktenskapet före 18 års ålder. Om äktenskapet har ingåtts trots att makarna är
släkt med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller är
helsyskon, har var och en av makarna rätt till
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma
gäller om äktenskapet har ingåtts trots att någon av makarna
redan var gift eller partner i ett registrerat partnerskap
och det tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har
blivit upplöst.

Om det är fråga om tvegifte, har var och en av makarna i det
tidigare äktenskapet rätt att få detta upplöst genom
äktenskapsskillnad utan föregående betänketid. Detsamma
gäller om partnerskap registrerats trots att någon av
partnerna då var gift.

I de fall som avses i första stycket får talan om
äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare. I de fall
som avser äktenskap som har ingåtts av underårig är
socialnämnden i den kommun där personen är folkbokförd eller,
om personen inte är folkbokförd här i landet, i den kommun
där han eller hon vistas skyldig att på begäran lämna
yttrande samt de upplysningar som kan vara av betydelse för
frågans bedömning till åklagaren. En annan socialnämnd som
har tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse i
frågan är skyldig att lämna sådana på begäran av den
socialnämnd som ska yttra sig. Lag (2014:376).

6 § När dom på äktenskapsskillnad vinner laga kraft, är
äktenskapet upplöst.

Tredje avdelningen

Makars ekonomiska förhållanden


6 kap. Underhåll

1 § Makarna skall, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll
som behövs för att deras gemensamma och personliga behov skall tillgodoses. Om underhåll till barn finns bestämmelser i föräldrabalken.

2 § Om det som den ena maken skall bidra med inte räcker till för den makens
personliga behov eller för de betalningar som den maken annars ombesörjer för
familjens underhåll, skall den andra maken skjuta till de pengar som behövs.

3 § Det som den ena maken med tillämpning av 1 och 2 §§ har erhållit av den
andra maken för sitt personliga behov är den förstnämnda makens egendom.

4 § Kan den ena maken på grund av sjukdom eller bortavaro inte själv sköta
sina angelägenheter och fattas det medel för familjens underhåll, får den
andra maken i behövlig omfattning lyfta den sjuka eller bortavarande makens
inkomst och avkastning av dennes egendom samt kvittera ut
banktillgodohavanden och andra penningmedel. Detta gäller dock ej, om
samlevnaden mellan makarna har upphört eller om det finns fullmäktig,
förmyndare, god man eller förvaltare som har rätt att företräda den sjuka
eller bortavarande maken i dessa angelägenheter.

Rättshandling som avses i första stycket är bindande för den sjuka eller
bortavarande maken även om medlen inte behövdes för familjens underhåll,
såvida tredje man varken insåg eller borde ha insett att behovet inte
förelåg. Lag (1988:1254).

5 § Om den ena maken försummar sin underhållsskyldighet, får domstolen
ålägga den maken att betala underhållsbidrag till den andra maken.

6 § Om makarna inte varaktigt bor tillsammans, skall den ena maken fullgöra
sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag till den andra
maken.

Domstolen får, när makarna inte varaktigt bor tillsammans, förplikta en av
makarna att lämna bohag till den andra maken att användas av denne. Skyldig- heten omfattar dock bara det bohag som tillhörde makarna eller någon av dem
när samlevnaden upphörde. Avtal som efter domstolens beslut ingås med tredje
man om egendomen inskränker inte nyttjanderätten till bohaget.

7 § Efter äktenskapsskillnad svarar varje make för sin
försörjning.

Om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en
övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den
andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna
makes förmåga och övriga omständigheter.

Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett
långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra
synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag av
den andra maken för längre tid än som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten skall hänsyn tas till om den ena
maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd. Lag (1998:619).

8 § Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad skall betalas
fortlöpande. Finns det särskilda skäl, såsom att den
underhållsberättigade behöver ett bidrag för att skaffa sig
pensionsskydd, får domstolen dock bestämma att bidraget skall
betalas med ett engångsbelopp. Lag (1998:619).

9 § Talan om att underhållsbidrag skall fastställas får inte bifallas för
längre tid tillbaka än tre år före den dag då talan väcktes, om inte den
bidragsskyldige medger det.

10 § Rätten att kräva ut ett fastställt underhållsbidrag upphör tre
år efter den förfallodag som ursprungligen gällde.

Har utmätning för underhållsbidraget skett före den tidpunkt som
anges i första stycket eller har den bidragsskyldige försatts i
konkurs på grund av en ansökan som har gjorts före denna tidpunkt,
får betalning för fordringen även därefter tas ut ur den utmätta
egendomen eller erhållas i konkursen.

Har ansökan om företagsrekonstruktion enligt lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion gjorts före den tidpunkt som anges i första
stycket, får underhållsbidraget krävas ut inom tre månader från det
att beslut om företagsrekonstruktionens upphörande meddelades. Om
ackord kommer till stånd, får fordringen krävas ut inom tre månader
från det att ackordet skulle ha fullgjorts. Har utmätning för
underhållsbidraget skett eller konkursansökan gjorts inom den tid som
nu har angetts, gäller andra stycket.

Avtal som strider mot denna paragraf är ogiltiga. Lag (1996:765).

11 § En dom eller ett avtal om underhåll får jämkas av domstolen, om det
finns skäl för det med hänsyn till att förhållandena har ändrats. För tiden
innan talan har väckts får dock jämkning mot en parts bestridande göras
endast på det sättet att obetalda bidrag sätts ned eller tas bort. Underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad får endast om det finns synnerliga
skäl höjas utöver det högsta belopp till vilket bidraget tidigare har varit
bestämt. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp får inte jämkas mot en
parts bestridande.

Ett avtal om underhåll får också jämkas av domstolen, om avtalet är oskäligt
med hänsyn till omständigheterna vid dess tillkomst och förhållandena i
övrigt. Beslut om att erhållna bidrag skall betalas tillbaka får dock
meddelas endast om det finns särskilda skäl.


7 kap. Makars egendom

1 § En makes egendom är giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.

2 § Enskild egendom är
1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,
2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den andra maken
med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens enskilda,
3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det villkoret att
den skall vara mottagarens enskilda,
4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av arvlåtaren
skall vara mottagarens enskilda,
5. egendom som en make erhållit genom förmånstagarförordnande vid livförsäk- ring, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring eller pensionssparande enligt
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande som tecknats av någon annan
än den andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens
enskilda,
6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 1--5, om inte
annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken
egendomen är enskild.

Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har
föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket. Lag (1993:933).

3 § Genom äktenskapsförord kan makar eller blivande makar
bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem
ska vara hans eller hennes enskilda egendom. Genom nytt
äktenskapsförord kan makar bestämma att egendomen ska vara
giftorättsgods.

Äktenskapsförord ska upprättas skriftligen och undertecknas av
makarna eller de blivande makarna. Detta gäller även om någon
av dem är underårig eller om äktenskapsförordet avser egendom,
som till någon del omfattas av förvaltarskap enligt
föräldrabalken. I så fall ska dock förmyndarens eller
förvaltarens skriftliga medgivande inhämtas.

Äktenskapsförord ska registreras hos Skatteverket. Ett
äktenskapsförord som har slutits mellan blivande makar gäller
från äktenskapets ingående, om det ges in till Skatteverket
inom en månad från det att äktenskapet ingicks.

I annat fall gäller äktenskapsförord först från och med den
dag då det ges in till Skatteverket. Lag (2011:891).

4 § Med makars gemensamma bostad avses i denna balk
1. fast egendom som makarna eller någon av dem äger eller
innehar med tomträtt, om det finns en byggnad inom egendomen
som är avsedd som makarnas gemensamma hem och egendomen
innehas huvudsakligen för detta ändamål,
2. fast egendom som makarna eller någon av dem innehar med
nyttjanderätt i förening med byggnad på egendomen som makarna
eller någon av dem äger, om byggnaden är avsedd som makarnas
gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta
ändamål,
3. byggnad eller del av byggnad som makarna eller någon av
dem innehar med hyresrätt, bostadsrätt eller annan liknande
rätt, om byggnaden eller byggnadsdelen är avsedd som makarnas
gemensamma hem och innehas huvudsakligen för detta ändamål,
4. byggnad eller del av byggnad som makarna eller någon av
dem har rätt att framdeles förvärva med bostadsrätt enligt
förhandsavtal som sägs i 5 kap. bostadsrättslagen (1991:614),
om rätten gäller en lägenhet som när avtalet träffades var
avsedd att bli makarnas gemensamma hem och att innehas
huvudsakligen för detta ändamål.

Med makars gemensamma bohag avses i denna balk möbler,
hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för det
gemensamma hemmet.

Till gemensamt bohag räknas inte sådant bohag som används
uteslutande för den ena makens bruk.

Till makars gemensamma bostad och bohag räknas inte egendom
som används huvudsakligen för fritidsändamål. Lag (2009:181).

5 § En make får inte utan den andra makens samtycke
1. avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med
nyttjanderätt upplåta fast egendom som utgör makarnas gemensamma bostad,
2. avhända sig, pantsätta, hyra ut eller på annat sätt med nyttjanderätt
upplåta annan egendom som utgör makarnas gemensamma bostad, eller
3. avhända sig eller pantsätta makarnas gemensamma bohag. Första stycket
gäller inte bostad eller bohag som är den ena makens enskilda egendom enligt 2 § första stycket 2--4. En make får inte heller utan den andra makens
samtycke avhända sig, låta inteckna, hyra ut eller på annat sätt med
nyttjanderätt upplåta fast egendom som inte utgör makarnas gemensamma
bostad, om egendomen är giftorättsgods. Detta gäller dock ej, om mål om
äktenskapsskillnad pågår och maken har förvärvat egendomen efter det att
talan om äktenskapsskillnad väcktes.

Samtycke till avhändelse av eller inteckning i fast egendom skall lämnas
skriftligen.

Bestämmelserna i denna paragraf om fast egendom och rättighet i denna
tillämpas också i fråga om tomträtt.

6 § Bestämmelserna i 5 § om samtycke av en make till en åtgärd av den
andra maken tillämpas också när dödsboet efter en avliden make vidtar en
sådan åtgärd.

7 § Samtycke enligt 5 eller 6 § behövs inte, om maken inte kan lämna
giltigt samtycke eller om dennes samtycke inte kan inhämtas inom rimlig
tid. Samtycke enligt 5 § behövs inte heller sedan bodelning med anledning
av äktenskapsskillnad har skett.

8 § Saknas samtycke som krävs för en åtgärd enligt 5 eller 6 §, får
domstolen tillåta åtgärden på ansökan av den som vill företa den.

9 § Om en make eller dödsboet efter en avliden make utan erforderligt
samtycke eller tillstånd har avhänt sig eller till nackdel för den andra
maken upplåtit nyttjanderätt till egendom, skall domstolen på talan av
denne förklara att rättshandlingen är ogiltig och att egendomen skall
återgå. Detsamma gäller om en make eller dödsboet efter en avliden make
utan erforderligt samtycke eller tillstånd har pantsatt makarnas gemensamma
bohag. Överlåtelse eller pantsättning av bohag skall dock inte förklaras
ogiltig, om den nya innehavaren har fått egendomen i sin besittning i god
tro.

Talan enligt första stycket skall väckas hos domstolen inom tre månader
från det att den andra maken fick kännedom om förfogandet över egendomen. När det gäller bohag räknas dock tiden från det att maken fick kännedom
om överlämnandet. Har lagfart eller inskrivning beviljats med anledning
av överlåtelse av fast egendom eller tomträtt, får talan inte väckas.

Förs talan om avhysning, får domstolen medge skäligt anstånd med
flyttningen.


8 kap. Gåvor mellan makar

1 § En gåva mellan makar är gällande mellan dem, om vad som gäller för
fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller om gåvan har
registrerats enligt 16 kap.

Gåvan blir gällande mot givarens borgenärer när den har registrerats enligt 16 kap. Är gåvan en personlig present vars värde inte står i missförhållande
till givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot givarens borgenärer
utan registrering, om den är gällande mellan makarna.

Om det för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att
en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller
annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för att en sådan gåva
mellan makar skall bli gällande mot givarens borgenärer.

2 § En utfästelse av den ena maken att under äktenskapet ge den andra maken
en gåva är utan verkan.

3 § Kan en make som har gett den andra maken en gåva inte betala en
skuld för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot givarens
borgenärer eller kan det av annan anledning antas att givaren är på
obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av gåvan. Detta gäller dock ej i fråga om personliga presenter vilkas värde
inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det
gäller inte heller om givaren, när gåvan blev gällande mot
borgenärerna, hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen
motsvarade de skulder för vilka givaren då svarade.

Har gåvan utan mottagarens vållande gått förlorad helt eller delvis,
är mottagaren i motsvarande mån fri från ansvar.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så
länge ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Lag (1996:1053).


9 kap. Allmänna bestämmelser om bodelning

1 § När ett äktenskap upplöses, ska makarnas egendom fördelas
mellan dem genom bodelning. Bodelning behövs dock inte, om
makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att
få överta bostad eller bohag från den andra maken.

Är makarna ense, får de efter skriftlig anmälan till
Skatteverket fördela sin egendom genom bodelning under
äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår. Anmälan ska registreras av Skatteverket. Lag (2011:891).

2 § Bodelning skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag
då talan om äktenskapsskillnad väcktes eller, om äktenskapet har upplösts
genom den ena makens död utan att ett mål om äktenskapsskillnad pågick,
den dag då dödsfallet inträffade.

Bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår
skall göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då anmälan om
bodelningen gjordes enligt 1 § andra stycket.

3 § Varje make är skyldig att tills bodelningen förrättas redovisa för sin
egendom och för sådan egendom som maken har haft hand om men som tillhör
den andra maken. Makarna är även i övrigt skyldiga att lämna de uppgifter
som kan vara av betydelse vid bodelningen.

4 § Bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall förrättas när
äktenskapet har upplösts. Om någon av makarna begär bodelning när ett
mål om äktenskapsskillnad pågår, skall bodelningen dock förrättas genast.

5 § Bodelning förrättas av makarna tillsammans. Över bodelningen skall
upprättas en handling som skrivs under av dem båda. Är den ena maken död,
förrättas bodelningen av den andra maken samt den dödes arvingar och
universella testamentstagare. För arvingar och universella testamentstagare
gäller i så fall, om inget annat sägs, vad som är föreskrivet om make.

6 § Bodelning mellan den ena maken och den andra makens arvingar och
universella testamentstagare får inte mot någon dödsbodelägares
bestridande förrättas innan alla kända skulder för vilka den döde
svarade har betalts eller medel till deras betalning har satts under
särskild vård eller uppgörelse har träffats som innebär att delägaren
inte svarar för skulderna. Har den dödes egendom avträtts till konkurs,
får bodelning dock förrättas även om någon delägare bestrider det.

7 § När talan om äktenskapsskillnad har väckts skall, i den omfattning det
behövs, varje makes tillgångar och skulder upptecknas sådana de var när
talan väcktes. Om det behövs för att få bouppteckningen till stånd, får
bodelningsförrättare förordnas.

8 § Om det, när talan om äktenskapsskillnad har väckts, behövs för att
skydda den ena makens rätt vid bodelning, skall domstolen på begäran sätta
den andra makens egendom eller del därav under särskild förvaltning. Mot en
makes bestridande får dock en sådan åtgärd inte vidtas, om godtagbar
säkerhet ställs.

Beslutet om särskild förvaltning gäller tills vidare intill dess att
bodelning förrättas eller frågan om äktenskapsskillnad faller enligt 5 kap. 3 §, avvisas eller avskrivs.

9 § En makes egendom får utmätas för den makens skuld även om bodelning
skall förrättas. Har egendomen satts under särskild förvaltning, får
den dock utmätas för den makens skuld endast om också den andra maken
svarar för skulden eller utmätningsfordringen är förenad med särskild
förmånsrätt i egendomen.

10 § Försätts en make i konkurs innan bodelning har ägt rum eller har
en bodelning återgått med anledning av en makes konkurs, skall den
makens giftorättsgods stå under konkursboets förvaltning till dess att
det har blivit bestämt genom bodelning vad som skall tillfalla den maken. Konkursboet får sälja egendomen om det behövs.

Beslut om särskild förvaltning enligt 8 § faller vid konkurs.

11 § Om en make dör när ett mål om äktenskapsskillnad pågår,
skall de bestämmelser som avser bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad tillämpas. Bestämmelserna i 10 kap. 3 § andra stycket gäller dock i stället för bestämmelserna i tredje
stycket i den paragrafen. Lag (1998:619).

12 § Med den tid då ett mål om äktenskapsskillnad pågår förstås i
denna balk tiden från det att talan väcks till dess att domen på
äktenskapsskillnad vinner laga kraft eller, om domstolen avvisar
eller avskriver frågan om äktenskapsskillnad, till dess att beslut om
detta vinner laga kraft eller frågan om äktenskapsskillnad dessförinnan
har fallit enligt 5 kap. 3 §.

13 § Makar får inför en omedelbart förestående äktenskapsskillnad
avtala om den kommande bodelningen eller om annat som har samband
med denna (föravtal). Över avtalet skall upprättas en handling som
undertecknas av makarna.

Avtal som makar i annat fall har ingått om kommande bodelning är utan
verkan, om det inte utgör äktenskapsförord.


10 kap. Vad som skall ingå i bodelning

1 § I bodelning skall makarnas giftorättsgods ingå.

2 § Varje make får från bodelningen i skälig omfattning ta undan kläder
och andra föremål som maken har uteslutande till sitt personliga bruk,
liksom personliga presenter. Om den ena maken är död, gäller denna rätt
endast för den efterlevande maken.

2 a § Varje make får från bodelningen ta undan egendom som
maken har fått i ersättning för personskada och kränkning samt
avkastning av egendomen. Ersättning för inkomstförlust eller
för kostnader får dock tas undan endast i den mån ersättningen
avser tiden efter det att talan om äktenskapsskillnad väcktes,
anmälan enligt 9 kap. 1 § andra stycket gjordes eller
dödsfallet inträffade. Rätten att ta undan egendom gäller också
vad som har trätt i stället för sådan egendom som anges i
första meningen.

Om den ena maken är död, gäller rätten att ta undan egendom
enligt första stycket endast för den efterlevande maken. Lag (2007:184).

3 § Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall
är av personlig art skall inte ingå i bodelning om det skulle
strida mot vad som gäller för rättigheten. Dessutom skall
pensionsrättigheter, även om de inte är av sådant slag som
avses i första meningen, undantas från bodelning enligt vad som
sägs i andra och tredje styckena.

Vid bodelning med anledning av en makes död skall en rätt till
pension som den efterlevande maken har på grund av
pensionssparavtal enligt lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande inte ingå i bodelningen. Detsamma gäller en
rätt till pension som den efterlevande maken har på grund av en
försäkring, om det belopp som skall betalas ut skall beskattas
som inkomst. Om pensionssparkontot eller försäkringen ägdes av
den avlidna maken, tillämpas i stället bestämmelserna i lagen
om individuellt pensionssparande eller försäkringsavtalslagen (2005:104).

Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad skall en rätt
till pension som någon av makarna har på grund av
pensionssparavtal enligt lagen om individuellt pensionssparande
helt eller delvis undantas från bodelningen, om det med hänsyn
till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i
övrigt skulle vara oskäligt att hela pensionsrätten ingick. Detsamma gäller rätt till pension på grund av en försäkring, om
det belopp som skall betalas ut skall beskattas som inkomst och
försäkringen gäller rätt till
1. ålderspension eller sjukpension, eller
2. efterlevandepension om det finns en rätt till utbetalning av
pensionen vid bodelningen. Lag (2005:107).

4 § Egendom som har gjorts till enskild genom
äktenskapsförord, liksom vad som har trätt i stället för sådan
egendom samt avkastning av denna som är enskild egendom, skall
ingå i bodelning om makarna kommer överens om det vid
bodelningen. Detsamma gäller sådan rätt till pension på grund
av försäkring eller pensionssparavtal som avses i 3 § andra
stycket.

Har makarna kommit överens om att enskild egendom skall ingå i
bodelningen, skall sådan egendom vid bodelningen anses utgöra
giftorättsgods.

En sådan rätt till pension på grund av försäkring eller
pensionssparavtal som avses i 3 § tredje stycket skall inte
ingå i bodelning, om makarna kommer överens om det vid
bodelningen. Lag (1998:619).

5 § Om försäkring eller försäkringsbelopp som vid
försäkringstagarens död tillfaller en förmånstagare finns
bestämmelser i försäkringsavtalslagen (2005:104).

Om förmånstagares rätt enligt pensionssparavtal finns
bestämmelser i lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. Lag (2005:107).


11 kap. Andelar och lotter

Makarnas andelar i boet

1 § Vid bodelning skall först makarnas andelar i boet beräknas.

2 § Vid beräkningen av makarnas andelar i boet skall så mycket avräknas
från en makes giftorättsgods att det täcker de skulder som den maken hade
när talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap. 1 § andra
stycket gjordes eller dödsfallet inträffade.

För sådana fordringar mot en make som är förenade med särskild förmånsrätt
i makens enskilda egendom skall maken få täckning ur sitt giftorättsgods
endast i den mån betalning inte kan erhållas ur den enskilda egendomen. Detsamma gäller skulder som maken har ådragit sig för underhåll eller
förbättring av den enskilda egendomen eller som på annat sätt är att
hänföra till denna.

Vad som sägs i andra stycket om enskild egendom skall även gälla sådan
rättighet som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning.

3 § Vad som återstår av makarnas giftorättsgods, sedan avdrag har gjorts
för att skulderna skall täckas, skall läggas samman. Värdet därav skall
därefter delas lika mellan makarna.

4 § Har den ena maken utan den andra makens samtycke inom tre år innan
talan om äktenskapsskillnad väcktes i inte obetydlig omfattning genom
gåva minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till
att öka värdet av sin enskilda egendom, skall den andra makens andel vid
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad beräknas som om gåvans
värde eller värdet av det använda giftorättsgodset alltjämt hade ingått
i den förstnämnda makens giftorättsgods. Dennes del i det sammanlagda
giftorättsgodset skall minskas i motsvarande mån.

Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla sådana
rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid
skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av
rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods
har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring eller eget
pensionssparkonto ökat eller att maken förvärvat förmån på grund av sådan
försäkring eller på grund av pensionssparavtal, bestämmelserna i första
stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden. Lag (1993:933).

4 a § Om en skuld som uppkommit genom brott har räknats av från
den ena makens giftorättsgods enligt 2 § eller om ena maken har
använt sitt giftorättsgods till att betala en sådan skuld,
skall den andra makens andel vid bodelningen beräknas som om
skulden inte hade räknats av eller betalningen inte hade skett. Den förstnämnda makens del i det sammanlagda giftorättsgodset
skall minskas i motsvarande mån.

Första stycket gäller endast skulder som har uppkommit inom tre
år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes, anmälan enligt 9 kap. 1 § andra stycket gjordes eller dödsfallet inträffade. Lag (2007:184).

5 § Skall vid bodelning med anledning av en makes död förskott på arv som
har getts ur någon makes giftorättsgods avräknas på arvet efter den döde,
skall på den lott som vid bodelningen tillkommer den dödes arvingar
avräkning ske för förskottet eller, om det inte kan avräknas helt på arvet,
för vad som kan avräknas av förskottet. Sedan avdrag har gjorts för att
skulderna skall täckas, skall förskottsgivarens giftorättsgods före
sammanläggningen med den andra makens giftorättsgods ökas med ett belopp
som motsvarar vad som skall avräknas vid bodelningen.

6 § Summan av det giftorättsgods som den ena maken skall få för täckning
av skulder och vid delning av återstående giftorättsgods utgör den
makens andel i boet. Ett underhållsbidrag som har förfallit till betalning
och som en make enligt 6 kap. 8 § skall betala med ett engångsbelopp till
den andra maken skall vid bodelningen dock tas från vad den bidragsskyldiga
maken har rätt till utöver egendom till täckning av skuld. Den
bidragsskyldiga makens andel skall minskas och den andra makens andel ökas
med de belopp som detta föranleder.

Egendomens fördelning på lotter

7 § Med ledning av de andelar som har beräknats för makarna skall
giftorättsgodset fördelas på lotter. Varje make har rätt att på sin lott
i första hand få sin egendom eller den del av denna som den maken önskar.

8 § Den make som bäst behöver makarnas gemensamma bostad eller bohag har
rätt att få denna egendom i avräkning på sin lott eller, om värdet är
ringa, utan avräkning. Denna rätt gäller dock inte om egendomen är den
andra makens enskilda enligt 7 kap. 2 § första stycket 2--4. En
förutsättning för att en make skall få överta en bostad eller bohag
som tillhör den andra maken är vidare att ett sådant övertagande även
med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt.

Svarar egendomen för fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i
egendomen, är en ytterligare förutsättning för ett övertagande att den
andra maken befrias från ansvar för fordringen eller att medel till att
betala denna har satts under särskild vård.

När den ena maken är död, gäller första stycket endast till förmån för
den efterlevande maken.

9 § En make, vars giftorättsgods i värde överstiger den makens andel, har
rätt att i stället för att lämna egendom till den andra maken betala
motsvarande belopp i pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen,
kan maken få skäligt anstånd med denna. Lämnas inte någon betalning, har
den andra maken rätt att så långt det är möjligt få sådan egendom som
inte är uppenbart olämplig för den maken.

Vid bodelning med anledning av den ena makens död gäller första stycket
endast till förmån för den efterlevande maken.

10 § Om en make övertar makarnas gemensamma bostad eller bohag mot
avräkning och inte tillgodoser den andra maken med egendom ur
giftorättsgodset, skall den övertagande maken betala motsvarande belopp
i pengar. Om godtagbar säkerhet ställs för betalningen, kan maken få
skäligt anstånd med denna.

11 § En make, som vid fördelningen på lotter inte har kunnat få ut hela
sin andel, har en fordran på den andra maken för bristen.


12 kap. Jämkning vid bodelning

1 § I den mån det med hänsyn särskilt till äktenskapets längd men även
till makarnas ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är
oskäligt att en make vid bodelning skall lämna egendom till den andra
maken i den omfattning som följer av 11 kap., skall bodelningen i stället
göras så att den förstnämnda maken får behålla mer av sitt giftorättsgods. Är en make försatt i konkurs när bodelningen skall förrättas eller finns
det andra särskilda skäl att inte dela makarnas giftorättsgods, skall
varje make behålla sitt giftorättsgods som sin andel.

Första stycket gäller inte vid bodelning med anledning av en makes död.

2 § Vid bodelning med anledning av en makes död skall, om den efterlevande
maken begär det, vardera sidan som sin andel behålla sitt giftorättsgods. Om den efterlevande maken begränsar sin begäran till att avse endast en del
av sitt giftorättsgods, skall den andra sidan behålla motsvarande kvotdel
av den avlidna makens giftorättsgods, varefter återstoden fördelas enligt 11 kap.

Bestämmelserna i 15 kap. 1 och 3 §§ ärvdabalken om förlust av rätt till
arv skall också gälla i fråga om rätten för den efterlevande maken att vid
bodelning få del i den avlidnes giftorättsgods liksom beträffande rätten
för den efterlevande maken att få behålla sitt giftorättsgods.

3 § Om ett villkor i ett äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till
förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare
inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt, får det jämkas
eller lämnas utan avseende vid bodelningen.

Vad som sägs i första stycket om villkor i äktenskapsförord skall gälla
även villkor i föravtal.


13 kap. Verkan av bodelning

1 § En make får inte vid bodelning till skada för sina borgenärer
låta enskild egendom ingå i bodelningen eller, på annat sätt än som
anges i denna balk, avstå egendom som skall ingå i bodelningen.

En make får inte heller vid fördelning på lotter till skada för sina
borgenärer avstå utmätningsbar egendom i utbyte mot sådan egendom som
inte får utmätas. Detta gäller dock ej, om den egendom som avstås

eller förvärvas utgör makarnas gemensamma bostad eller bohag och
övertas med stöd av 11 kap. 8 §.

Om den ena maken till följd av en sådan åtgärd som avses i första
eller andra stycket inte kan betala en skuld som har uppkommit före
bodelningen eller om det av annan anledning kan antas att maken är på
obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av vad den
förstnämnda makens utmätningsbara egendom har minskat genom åtgärden. Detta gäller dock ej, om den förstnämnda maken efter bodelningen hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen motsvarade skulderna.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så
länge ett mål pågår om återvinning av bodelningen enligt konkurslagen (1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Lag (1996:1053).

2 § Om ansvaret för en avliden makes skulder gäller särskilda bestämmelser
i ärvdabalken i stället för vad som sägs i 1 §.

Har bodelning förrättats mellan en make och den andra makens arvingar
eller universella testamentstagare och har den efterlevande maken
vidtagit en sådan åtgärd som avses 1 §, svarar arvingarna och
testamentstagarna solidariskt för betalningsskyldighet enligt 1 §.

3 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § första stycket beräknats
som om värdet av en gåva hade ingått bland tillgångarna och kan maken vid
bodelningen inte få ut sin andel, gäller följande. Om den som fick gåvan
insåg eller borde ha insett att gåvan var till skada för maken, skall
gåvotagaren återbära så stor del av gåvan eller dess värde som fordras för
att makens rätt skall tillgodoses. Talan om detta skall väckas inom fem år
från det att gåvan fullbordades.

Om gåvan inte var fullbordad vid tiden för bodelningen, får den inte
göras gällande i den mån den skulle hindra att maken får ut sin andel.

4 § Har en makes andel enligt 11 kap. 4 § andra stycket beräknats som om
värde av en pensionsförsäkring hade ingått bland tillgångarna och kan
maken vid bodelningen inte få ut sin andel är försäkringsgivaren skyldig
att av försäkringstagarens tillgodohavande betala tillbaka vad som
fattas. Återbetalningen får göras direkt till försäkringstagarens make. Vad som nu sagts skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar
på pensionssparkonto. Lag (1993:933).

5 § Om en bodelning har lett till att en fastighet har delats så, att
makarna har fått skilda andelar utan att villkor om utbrytning har
ställts upp i bodelningshandlingen, innehar makarna fastigheten med
samäganderätt.

I den mån bodelningen i andra fall innebär att en del av en fastighet
kommer i en särskild ägares hand är bodelningen utan verkan.

6 § När bodelning har förrättats, får makarna eller en av dem
ge in bodelningshandlingen till Skatteverket för registrering. Lag (2011:891).

Fjärde avdelningen

Rättegångsbestämmelser


14 kap. Äktenskapsmål och mål om underhåll

Äktenskapsmål

1 § Äktenskapsmål är mål om äktenskapsskillnad och mål där talan förs
om fastställelse av att ett äktenskap består eller inte består.

2 § Talan om fastställelse av att ett äktenskap består eller
inte består kan föras endast i en tvist mellan makarna.

Frågan huruvida ett äktenskap består kan i övrigt prövas i
tvister där någons rätt är beroende av det. Lag (2009:253).

3 § Äktenskapsmål tas upp av tingsrätten i den ort där en av
makarna har sitt hemvist. Har ingen av dem hemvist här i
landet, tas målet upp av Stockholms tingsrätt. Lag (2009:253).

4 § Vill båda makarna ha äktenskapsskillnad, får de gemensamt ansöka om
detta. I andra fall skall talan i äktenskapsmål väckas genom ansökan om
stämning.

5 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen pröva frågor om
underhållsbidrag, vårdnad om barn, barns boende, umgänge med
barn, rätt att bo kvar i makarnas gemensamma bostad till dess
att bodelning sker och förbud att besöka varandra. Yrkanden i
sådana frågor framställs i den ansökan genom vilken talan om
äktenskapsskillnad väcks. Har sådan talan redan väckts, får
yrkandena framställas muntligen inför domstolen eller
skriftligen utan särskild stämning.

I målet får även prövas frågan om förordnande av
bodelningsförrättare. Lag (1998:320).

6 § Sedan talan om äktenskapsskillnad har väckts, skall domstolen pröva
om dom på äktenskapsskillnad kan meddelas genast. Behövs betänketid, skall
domstolen underrätta parterna om att betänketid löper och ge besked om
målets fortsatta handläggning.

7 § I mål om äktenskapsskillnad får domstolen, för tiden till
dess att frågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga
kraft, på yrkande av någon av makarna
1. bestämma vem av makarna som ska ha rätt att bo kvar i
makarnas gemensamma bostad, dock längst för tiden till dess att
bodelning har skett,
2. förordna om skyldighet för den ena maken att utge bidrag
till den andra makens underhåll.

I sådant mål får domstolen också, för tiden till dess att
skillnadsfrågan har avgjorts genom dom som har vunnit laga
kraft, på yrkande av någon av makarna förbjuda makarna att
besöka varandra.

Ett beslut enligt första stycket får verkställas på samma sätt
som en dom som har vunnit laga kraft. Ett beslut enligt andra
stycket gäller på samma sätt som en dom som har vunnit laga
kraft. Beslut enligt första eller andra stycket får dock när
som helst ändras av domstolen.

Överträder någon ett förbud enligt andra stycket, tillämpas 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud.

I mål om äktenskapsskillnad får domstolen dessutom, med
tillämpning av bestämmelserna i föräldrabalken, förordna om vad
som ska gälla i fråga om vårdnad, boende, umgänge och bidrag
till barns underhåll för tiden till dess att en sådan fråga har
avgjorts genom en dom som har vunnit laga kraft eller
föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och, i de fall det
krävs för att avtalet ska gälla, avtalet har godkänts av
socialnämnden. Lag (2011:484).

8 § Den make som domstolen har berättigat att bo kvar i makarnas
gemensamma bostad har rätt att använda även den andra makens bohag som
finns i bostaden. Domstolen får dock beträffande viss egendom bestämma
annat. Avtal som den sistnämnda maken därefter ingår med tredje man
inskränker inte nyttjanderätten till bostaden eller bohaget.

Har den ena maken berättigats att bo kvar i bostaden, är den andra maken
skyldig att genast flytta därifrån.

9 § Innan rätten meddelar ett beslut enligt 7 §, skall den
andra maken få tillfälle att yttra sig över yrkandet. Lag (2000:173).

10 § Särskilt yrkande om dom på äktenskapsskillnad efter betänketid skall
framställas muntligen inför domstolen eller skriftligen. Har yrkandet
framställts av endast en av makarna, skall domstolen bereda den andra
maken tillfälle att yttra sig över yrkandet.

11 § Om en make återkallar ett yrkande om äktenskapsskillnad
sedan gemensam ansökan om äktenskapsskillnad har getts in till
domstolen eller sedan den makens yrkande om äktenskapsskillnad
har delgetts den andra maken, skall yrkandet ändå prövas om den
andra maken yrkar det. Den andra maken skall underrättas om
detta när återkallelsen skickas till honom eller henne.

Om käranden uteblir från en förhandling i ett mål om
äktenskapsskillnad, skall yrkandet om äktenskapsskillnad ändå
prövas om svaranden begär det. Rätten skall underrätta käranden
om detta i kallelsen till förhandlingen. Lag (2000:173).

12 § När makarna eller en av dem yrkar äktenskapsskillnad får
yrkandet prövas utan huvudförhandling. Andra frågor i målet kan
avgöras utan huvudförhandling enligt bestämmelserna i
rättegångsbalken. Lag (2000:173).

13 § Dömer domstolen till äktenskapsskillnad, skall den samtidigt
ompröva beslut som har meddelats enligt 7 § första stycket 1 eller andra
stycket. När domstolen dömer i fråga om skyldighet för den ena maken att
utge bidrag till den andra makens underhåll, skall den ompröva beslut som
har meddelats enligt 7 § första stycket 2.

14 § Har frågan om äktenskapsskillnad fallit enligt 5 kap. 3 §, skall
målet avskrivas. Parterna svarar då för sina egna rättegångskostnader.

Mål om underhåll

15 § Vad som sägs i 7, 9 och 13 §§ beträffande förordnande om
underhållsbidrag för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom
som har vunnit laga kraft gäller även när
1. en make utan samband med ett mål om äktenskapsskillnad har yrkat att
den andra maken skall utge underhållsbidrag enligt 6 kap. 5 § eller 6 § första stycket,
2. frågor om underhåll enligt 6 kap. 7 § handläggs sedan dom på
äktenskapsskillnad har meddelats, eller
3. talan om jämkning av dom eller avtal om underhåll förs enligt 6 kap. 11 §.

16 § I fall som avses i 6 kap. 6 § andra stycket får domstolen
på yrkande av en av makarna besluta i frågan om nyttjanderätt
för tiden till dess att frågan har avgjorts genom dom som har
vunnit laga kraft. Innan rätten meddelar beslut, skall den
andra maken få tillfälle att yttra sig över yrkandet. Beslutet
får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga
kraft men får när som helst ändras av domstolen. Lag (2000:173).

Domstols sammansättning m.m.

17 §/Upphör att gälla U:2016-07-01/ Vid huvudförhandling i äktenskapsmål och mål om underhåll
skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre
nämndemän, om annat inte följer av 1 kap. 3 a § andra och
tredje styckena rättegångsbalken. Denna regel gäller även för
andra mål som handläggs i samma rättegång.

Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två
nämndemän.

Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas
med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller
i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av
ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har
påbörjats, gäller andra stycket i fråga om domförhet.

När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid
överläggning redogöra för omständigheterna i målet och
innehållet i gällande rätt. Vid omröstning skall först
ordföranden och därefter nämndemännen säga sin mening. I övrigt
gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och
omröstning i tvistemål. Lag (1997:390).

17 §/Träder i kraft I:2016-07-01/ Vid huvudförhandling i äktenskapsmål och mål om underhåll ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrätten är vid huvudförhandlingen dock domför med en lagfaren domare, om rätten anser att det är tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet. När huvudförhandlingen hålls i förenklad form ska tingsrätten bestå av en lagfaren domare. Dessa regler gäller även för andra mål som handläggs i samma rättegång.

Om en av nämndemännen får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Om det finns skäl för det, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver det som följer av första stycket första meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan huvudförhandlingen har påbörjats, gäller andra stycket i fråga om domförhet.

När nämndemän ingår i tingsrätten, ska ordföranden vid överläggning redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid omröstning ska först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i tvistemål. Lag (2016:245).

18 § I äktenskapsmål och mål om underhåll är hovrätten domför
med tre lagfarna domare och två nämndemän. Om en av de lagfarna
domarna eller en av nämndemännen får förhinder sedan
huvudförhandling har påbörjats, är rätten ändå domför. Fler än
fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Vid
handläggning som inte sker vid huvudförhandling, liksom när
målet i tingsrätten har avgjorts utan nämndemän, är hovrätten
domför även med enbart lagfarna domare enligt 2 kap. 4 § första
stycket rättegångsbalken. Hovrätten är i övrigt domför enligt 2 kap. 4 § tredje-femte styckena rättegångsbalken.

Tar nämndemän del i målets avgörande, ska vid överläggning
ordföranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren
domare, denne redogöra för omständigheterna i målet och
innehållet i gällande rätt. Vid omröstning ska nämndemännen
säga sin mening sist. I övrigt gäller bestämmelserna i
rättegångsbalken om överläggning och omröstning i tvistemål. Lag (2008:645).


15 kap. Ärenden om äktenskaps ingående

1 § En ansökan om tillstånd till äktenskap enligt 2 kap. 3 § prövas av länsstyrelsen i ett län där en sökande är
folkbokförd. Om det saknas en sådan behörig länsstyrelse,
prövas ansökan av Länsstyrelsen i Stockholms län.

I ärenden som rör halvsyskon ska länsstyrelsen inhämta ett
yttrande från Socialstyrelsen. Lag (2014:376).

2 § Skatteverkets beslut i fråga om hindersprövning får
överklagas hos en förvaltningsrätt inom vars domkrets någon av
dem som begärt hindersprövningen är folkbokförd. Finns ingen
sådan behörig förvaltningsrätt, överklagas beslutet hos
Förvaltningsrätten i Stockholm.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2010:8).

3 § Beslut av särskilt förordnade vigselförrättare om
förrättande av vigsel får överklagas hos länsstyrelsen. Lag (2009:253).

4 § Länsstyrelsens beslut om tillstånd till äktenskap eller om
förrättande av vigsel får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:1681).

5 § Länsstyrelsens beslut att inte förordna någon som
vigselförrättare får inte överklagas. Lag (2009:253).


16 kap. Registreringsärenden

1 § För hela landet gemensamt ska Skatteverket föra ett äktenskapsregister för inskrivning av de uppgifter som ska registreras enligt denna balk eller som ska tas in i registret enligt andra bestämmelser. Lag (2015:900).

2 § Ansökan om registrering görs hos Skatteverket.

Till ansökan ska fogas den handling som ska registreras. Begärs registrering av en gåva som inte har skett skriftligen,
ska uppgift om gåvan lämnas i en handling som har
undertecknats av båda makarna.

Beträffande anmälan om bodelning finns bestämmelser i 9 kap. 1 § andra stycket. Lag (2011:891).

3 § Begärs registrering av en gåva, ska Skatteverket kungöra
detta i Post- och Inrikes Tidningar. Detsamma gäller om makar
gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap. 1 § andra stycket
eller om makarna eller en av dem ger in en bodelningshandling
för registrering. Lag (2011:891).

4 § Om ansökan bifalls, anses registrering ha skett den dag
handlingen kom in till Skatteverket. Lag (2011:891).

5 § Skatteverkets beslut i fråga om registrering får
överklagas till den tingsrätt där någon av sökandena ska svara
i tvistemål i allmänhet.

Vid ett överklagande gäller lagen (1996:242) om
domstolsärenden. Lag (2011:891).


17 kap. Bodelningsförrättare

1 § Om makarna inte kan enas om en bodelning, skall domstolen på ansökan
av make förordna någon att vara bodelningsförrättare. Om det behövs får
flera bodelningsförrättare förordnas.

Om boet efter den ena makens död ställs under förvaltning av en
boutredningsman, är denne utan särskilt förordnande bodelningsförrättare. Detta gäller dock ej, om någon annan redan har förordnats eller om
boutredningsmannen är delägare i boet.

2 § Ansökan om förordnande av bodelningsförrättare skall, om mål om
äktenskapsskillnad pågår, göras i målet. I annat fall skall ansökan ges
in till en tingsrätt som är behörig att pröva tvister om bodelning
mellan makarna.

3 § Skall ansökan prövas i mål om äktenskapsskillnad, gäller vad som
sägs i 14 kap. 9 § också förordnande av bodelningsförrättare. Även i
annat fall skall domstolen, innan den avgör frågan, bereda den andra
maken tillfälle att yttra sig.

4 § Till bodelningsförrättare får endast förordnas den som har samtyckt
till det. Bodelningsförrättaren skall entledigas om det finns skäl för
det. Innan beslut fattas om entledigande skall bodelningsförrättaren få
tillfälle att yttra sig.

Förordnanden som meddelas i mål om äktenskapsskillnad upphör att gälla,
om talan förfaller eller om målet avskrivs av annan anledning än den ena
makens död.

5 § Bodelningsförrättaren skall vid behov se till att bouppteckning
förrättas. Varje make skall uppge sina tillgångar och skulder. Om en
make underlåter att lämna uppgifter till bouppteckningen, får domstolen
på ansökan av bodelningsförrättaren förelägga och döma ut vite.

En make är skyldig att bekräfta riktigheten av en upprättad bouppteckning
med ed inför domstolen, om den andra maken begär det. I ett sådant fall får
domstolen inte avsluta målet förrän eden har avlagts. Domstolen får för
detta ändamål förelägga och döma ut vite.

6 § Bodelningsförrättaren skall bestämma tid och plats för bodelning samt
kalla makarna till förrättningen.

Kan makarna inte komma överens, skall bodelningsförrättaren pröva sådana
tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för
rättegång. I sådant fall skall han i en av honom underskriven handling själv
bestämma om bodelning i enlighet med denna balk. Finns det inget att dela,
skall detta anges i bodelningshandlingen.

7 § Bodelningsförrättaren har rätt att få arvode och ersättning för sina
utgifter.

Kostnaderna skall betalas av makarna med hälften vardera. Bodelningsförrättaren kan dock vid bodelningen bestämma en annan
fördelning, om den ena maken genom vårdslöshet eller försummelse har
orsakat ökade kostnader eller om makarnas ekonomiska förhållanden ger
särskild anledning till det.

I förhållande till bodelningsförrättaren svarar makarna solidariskt för
dennes ersättning.

7 a § Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och
personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol
på ansökan av denne besluta att ersättning till bodelningsförrättare
för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel på de
villkor som anges i andra stycket (ersättningsgaranti). I fråga om
sådan ersättning tillämpas 27 § rättshjälpslagen (1996:1619).

Ersättning enligt den beslutade ersättningsgarantin skall betalas
ut, om den make som har utverkat garantin har en andel i boet som
efter avdrag för täckning av skulder är värd mindre än 100 000 kr. Ersättningen skall betalas ut till bodelningsförrättaren efter
ansökan. Utbetalt belopp skall vid tillämpningen av 7 § tillgodoräknas samme make.

Ansökan enligt första och andra stycket görs hos den domstol som
avses i 2 §. Lag (1996:1622).

8 § Den bodelningshandling som bodelningsförrättaren har upprättat skall
i original eller bestyrkt kopia så snart som möjligt delges båda makarna.

En make som är missnöjd med bodelningen får klandra den genom att inom
fyra veckor efter delgivningen väcka talan mot den andra maken vid den
tingsrätt som har förordnat bodelningsförrättaren. Klandras inte
bodelningen inom denna tid, har maken förlorat sin talan. I
bodelningshandingen skall anges vad en make i dessa avseenden har att
iaktta.

I mål om klander av bodelning får domstolen inhämta yttrande av bodelnings- förrättaren och återförvisa ärendet till honom.

9 § Bestämmelserna om särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap. rättegångsbalken skall tillämpas i fråga om bodelning som förrättats
av bodelningsförrättare. Härvid skall det som sägs i 58 kap. 10 a
och 13 §§ och 59 kap. 5 § rättegångsbalken om överklagande gälla
klander av bodelning. Lag (1994:1035).


18 kap. Gemensamma bestämmelser

1 § Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det
inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i
saken bevakas av god man enligt 11 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om
den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om
denne underlåter att utse ombud för sig och det finns särskilda skäl att
förordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske. I fråga om ersättning till gode mannen gäller 20 kap. 2 b § föräldrabalken. Lag (1988:1254).

2 § Om handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har
avslutats utan att det har bestämts vem av makarna som ska ha
rätt att bo kvar i deras gemensamma bostad till dess att
bodelning har skett, får domstolen på ansökan av en av makarna
meddela sådant förordnande. Domstolen får därvid också för
samma tid, på begäran av någon av makarna, förbjuda makarna att
besöka varandra. Domstolen får även ändra ett tidigare
förordnande.

På begäran av någon av makarna får domstolen besluta om vad som
ska gälla enligt första stycket för tiden till dess att frågan
har avgjorts genom beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant
interimistiskt beslut får verkställas och gäller på samma sätt
som ett beslut som har vunnit laga kraft. Beslutet får dock när
som helst ändras av domstolen och ska omprövas när ärendet
slutligt avgörs.

Om någon överträder ett förbud som meddelats enligt första
eller andra stycket, tillämpas 24 § lagen (1988:688) om
kontaktförbud.

Innan domstolen meddelar ett beslut ska motparten få tillfälle
att yttra sig.

En ansökan enligt första stycket ska ges in till en tingsrätt
som är behörig att pröva tvist om bodelning mellan makarna. Till samma tingsrätt inges ansökan om rättens tillstånd enligt 7 kap. 8 § eller om rättens förordnande enligt 9 kap. 8 § att
egendom ska sättas under särskild förvaltning. Om ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, ska dock en sådan ansökan alltid ges
in till den tingsrätt som har tagit upp målet. Lag (2011:484).

3 § Meddelar domstolen under rättegången beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § eller 17 kap., skall talan mot beslutet föras
särskilt.

4 § Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller
beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av
domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § eller 17 kap. 7 a § får aldrig överklagas. Lag (1996:1622).

4 a § Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om
domstolsärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det
finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får
tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som
inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17 kap. 1 §. Lag (1996:243).

5 § Uppgifter om ingångna och upplösta äktenskap registreras inom folkbok- föringen enligt särskilda bestämmelser. Lag (1991:495).


Övergångsbestämmelser

1988:690

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre bestämmelser gäller dock
i fråga om förbud enligt 14 kap. 7 § andra stycket som har meddelats
före ikraftträdandet.

1989:353

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

1989:657

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

1989:925
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den 1 januari 1990 tillämpas 10 kap. 3 § och 11 kap. 4 § i deras äldre lydelse.

1991:495
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
2. Hindersprövning hos pastorsämbetet som inte har beslutats före
ikraftträdandet skall göras av skattemyndigheten.
3. I fråga om överklagande av sådant beslut av pastorsämbetet eller av präst
inom svenska kyrkan om förrättande av vigsel som har meddelats före ikraft- trädandet gäller äldre bestämmelser.

1993:130
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.
2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild egendom
vilka har tillkommit efter ikraftträdandet.

1995:1681

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall
där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan.

1996:765
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) före
ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.

1997:390
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1997.
2. Om huvudförhandlingen har påbörjats före ikraftträdandet
gäller 14 kap. 17 § i sin äldre lydelse.

1997:994

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 men tillämpas inte
i de fall där det första beslutet i ärendet fattats
dessförinnan. I mål som anhängiggörs hos Regeringsrätten från
och med den 1 januari 1998 skall dock Riksskatteverket föra det
allmännas talan.

1998:619
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före
den 1 januari 1999, tillämpas 6 kap. 7 och 8 §§, 9 kap. 11 § samt 10 kap. 3 och 4 §§ i deras äldre lydelse.

2003:644

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter
i 15 kap. 2 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som
har meddelats före ikraftträdandet. I dessa fall skall dock
Skatteverket föra det allmännas talan.

2004:142

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004. För äktenskap som har
ingåtts före ikraftträdandet gäller bestämmelserna i 5 kap. 5 § i sin äldre lydelse.

2004:763
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för hindersprövning
som har begärts före den 1 januari 2005.

2006:212
1. Denna lag träder i kraft den 15 april 2006.
2. Ett förordnande som vigselförrättare eller som
registreringsförrättare enligt lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap som gäller vid ikraftträdandet skall därefter anses
avse såväl behörighet att förrätta vigsel som behörighet att
registrera partnerskap.

2007:184
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före
den 1 juli 2007, tillämpas inte 10 kap. 2 a § och 11 kap. 4 a §.

2009:253
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009.
2. Bestämmelsen i 4 kap. 3 § första stycket 1 i dess äldre
lydelse ska fortsätta att gälla till utgången av april 2010.
3. I fråga om ärenden om förordnande av vigselförrättare som
en länsstyrelse avgjort före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

2011:891
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2011.
2. Äldre föreskrifter gäller om en ansökan eller anmälan har
kommit in till tingsrätten före ikraftträdandet.

2014:376
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.
2. Äldre bestämmelser gäller för ett äktenskap som har
ingåtts före ikraftträdandet eller som ingås efter
ikraftträdandet med stöd av ett tillstånd som har meddelats
före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser gäller också om en
ansökan om tillstånd har kommit in till länsstyrelsen före
ikraftträdandet och prövningen sker efter ikraftträdandet.