Vissa ledningsfrågor inom det militära försvaret m.m.

Proposition 2000/01:113

Regeringens proposition
2000/01:113

Vissa ledningsfrågor inom det militära försvaret m.m.

Prop.
2000/01:113

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 22 mars 2001

Göran Persson
Björn von Sydow
(Försvarsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen är i huvudsak en uppföljning av det beslut om den principiella
utformningen av den militära ledningsorganisationen som riksdagen fattade våren
2000 (prop. 1999/2000:30, bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168, samt prop.
1999/2000:97, bet. 1999/2000:FöU7, rskr. 1999/2000:250, bet. 1999/2000:FöU8,
rskr. 1999/2000:251).
Regeringen redovisar i propositionen vissa frågor om den militära
ledningsorganisationens utformning och uppgifter. I propositionen före-slår
regeringen vidare att Operativa insatsledningen skall lokaliseras till
Täby/Näsby park. Slutligen lämnar regeringen förslag till inriktning för
utformningen av Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.

Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Ärendet och dess beredning 4
3 Ledning inom militärt försvar 5
3.1 Operativa insatsledningen 5
3.2 Militärdistrikten 8
3.3 Fortsatt arbete med ledningsfrågor 9
4 Lokaliseringen av Operativa insatsledningen 10
5 Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet 12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001 16

1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner regeringens förslag att Operativa insatsledningen skall lokaliseras
till Täby/Näsby park,

2. godkänner regeringens förslag till inriktning av utformningen av den nya
organisationsenheten för Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.
2
Ärendet och dess beredning
Regeringen lämnade i propositionen Det nya försvaret förslag till principiell
utformning av den militära ledningsorganisationen och att Operativa
insatsledningen skulle inrättas i Upplands-Bro/Bålsta (prop. 1999/2000:30).
Av Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2 framgick bl.a. att utskottet
kunde ställa sig bakom regeringens förslag att inrätta en central operativ
insatsledning, men att ett definitivt lokaliseringsbeslut borde anstå till hela
den centrala ledningsorganisationen inom Försvarsmakten var färdigutredd.
Utskottet ansåg även att regeringen borde återkomma till riksdagen med en samlad
redovisning av den centrala militära ledningen, bl.a. i fråga om Högkvarterets
närmare organisation och uppgifter, Operativa insatsledningens närmare
organisation, uppgifter och lokalisering samt generalinspektörernas ställning
och uppgifter.
Regeringen föreslog i prop. 1999/2000:30 att militärdistriktsstaber skulle
inrättas i Göteborg, Gotland/Visby, Strängnäs och Boden. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1999/2000:FöU2, rskr. 1999/2000:168).
Beträffande militärdistrikten ansåg Försvarsutskottet dock att regeringen för
riksdagen borde redovisa militärdistriktsgruppernas ansvar och uppgifter, bl.a.
i fråga om samverkan med civila organ. Vidare borde regeringen redovisa
militärdistriktsgruppernas dimensionering, lokalisering och benämningar.
Regeringen behandlade frågor som rör Högkvarterets närmare organisation och
uppgifter samt dess relation till Operativa insats-ledningen i propositionen
Vissa organisatoriska frågor inom Försvarsmakten m.m. (prop. 1999/2000:97). I
propositionen behandlade regeringen även principerna för den framtida
utformningen av Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.
Regeringen uppdrog den 30 mars 2000 åt Försvarsmakten att redovisa behovet av
investeringar m.m. för Operativa insatsledningens planerade lokalisering till
Upplands-Bro/Bålsta. Myndigheten har även på Försvarsdepartementets anmodan
utrett alternativa lokaliseringar för Operativa insatsledningen till Uppsala
respektive Muskö samt en delad lokalisering mellan Uppsala och
Upplands-Bro/Bålsta. Myndigheten redovisade uppdraget den 30 juni 2000.
Försvarsmakten har därefter på Försvarsdepartementets anmodan utrett ytterligare
lokaliseringsalternativ för Operativa insatsledningen inom Stockholmsområdet.
Uppdraget redovisades den 28 februari 2001.
Regeringen uppdrog den 20 juni 2000 åt Försvarsmakten att redovisa den närmare
utformningen av Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet.
Försvarsmakten redovisade uppdraget den 1 mars 2001.
Försvarsmakten har i en skrivelse den 13 oktober 2000 till regeringen anmält att
myndigheten genomför en översyn av vissa frågor angående Försvarsmaktens
centrala ledning.

3
Ledning inom militärt försvar
I det följande lämnar regeringen en redovisning av den närmare utformningen av
ledningsorganisationen inom vissa delar av det militära försvaret i enlighet med
vad Försvarsutskottet begärde i bet. 1999/2000:FöU2 och i bet. 1999/2000:FöU7.

3.1 Operativa insatsledningen
Inledning
I en redovisning av Operativa insatsledningens uppgifter och indelning går det
inte att undvika att använda ett antal militära fackuttryck. Det bör observeras
att det är fråga om fackuttryck som i högre eller mindre grad kan förändras över
tiden. Det är alltså inte fråga om begrepp där själva innebörden
författningsmässigt eller på annat sätt regleras av regeringen. I denna
proposition används dessa begrepp med följande innebörd.
Ledning inom Försvarsmakten består dels av insatsledning, dels av
verksamhetsledning. Insatsledning innebär att leda förband ur
insats-organisationen när denna löser någon av Försvarsmaktens uppgifter.
Insatsledning sker samtidigt på olika nivåer beroende på insatsens komplexitet
och storlek. Inom ramen för utvecklingen av Försvarsmaktens ledningsprinciper
används tre nivåer för att ange olika typer av insatsledning: militärstrategisk,
operativ och taktisk.
Militärstrategisk, operativ och taktisk ledning har generellt sett olika
karaktär avseende syfte, användning av resurser samt utsträckning i tid och rum.

Militärstrategisk ledning är av övergripande karaktär och avser insatsledning
som, i enlighet med vad regeringen och riksdagen beslutat, fördelar militära
resurser till militära operationer samt ger tillhörande riktlinjer och ramar.
Operativ ledning avser insatsledning, normalt av större omfattning, som
kännetecknas av en omfattande samordning av och integration mellan olika slag av
stridskrafter: operationer. Operativ ledning utgör härvid länken mellan
militärstrategisk ledning och taktisk ledning.
Taktisk ledning innebär insatsledning av mindre omfattning och enskilda strider,
vilka således är mer avgränsade till tid och rum än operationer.
Verksamhetsledning innebär all ledning som inte är insatsledning och består av
utveckling, vidmakthållande och avveckling av förband, personal, materiel, mark,
anläggningar och lokaler.
Generellt om Operativa insatsledningen
Inrättandet av Operativa insatsledningen och sammanförandet av den operativa och
taktiska ledningsorganisationen utgör en omfattande förändring och
modernisering av det militära försvarets insatsledning såväl organisatoriskt,
innehållsmässigt som personellt. Därigenom skapas även goda förutsättningar för
fortsatt arbete med utvecklingen av det militära försvarets ledningsprinciper
och ledningsstödets tekniska utformning.
Operativa insatsledningens huvuduppgifter är att genomföra insatsledning med
underställda förband, upprätthålla beredskap och leda övningsverksamhet.
Insatsledning kan ske nationellt och internationellt. Beträffande det senare bör
det noteras att om Sverige deltar i en multinationell insats som leds av t.ex.
Nato, FN eller EU, så avgränsas normalt Sveriges och därmed Operativa
insatsledningens ledningsuppgifter till att främst avse ledning av svenska
förbands transport till insatsområdet, underhållstjänst samt uppgifter i övrigt
av logistikkaraktär m.m. under den tid insatsen pågår.
Operativa insatsledningen skall kunna ställa resurser till förfogande för stöd
till samhället samt inrikta det territoriella och logistiska stödet till
Försvarsmaktens insatsorganisation. Rörlig insatsledning skall kunna avdelas på
såväl operativ som taktisk ledningsnivå, t.ex. ur divisionsstaben i det
armétaktiska kommandot eller i form av en rörlig marin insatsledning. Operativa
insatsledningen har även uppgifter som innebär att lämna underlag till
Högkvarteret i frågor som rör funktionsutveckling, verksamhetsledning och
personalförsörjning. Sammantaget övertar Operativa insatsledningen därmed sådana
operativa och taktiska ledningsuppgifter som tidigare utförts av Högkvarteret,
militärområdesstaber, fördelningsstaber, marinkommandon och flygkommandon.
Vidare övertas delar av den utvecklings- och studieverk-samhet m.m. som utförts
av Armécentrum, Marincentrum och Flygvapencentrum.
Operativa insatsledningen är underställd Högkvarteret. Inom Högkvarteret bereder
strategiledningen och grundorganisationsledningen frågor som rör inriktning av
och uppdrag till Operativa insatsledningen. Då Operativa insatsledningen vid en
insats tilldelas ett operationsområde underställs berörda militärdistrikt
Operativa insatsledningen.
När Sverige deltar i internationella insatser skall Operativa insats-ledningen
på såväl operativ som taktiskt nivå kunna avdela personal och materiel.
Operationsledningen och de taktiska kommandona
Operativa insatsledningen består av fyra delar: en operationsledning samt ett
armé-, ett marin- och ett flygtaktiskt kommando. Operationsledningen är
Operativa insatsledningens resurs för operativ ledning. Operations-ledningen med
underavdelningar är organiserad enligt internationell standard för
stabsutformning. Operationsledningen ansvarar för utveckling och värdering av
Försvarsmaktens operativa insatsförmåga m.m. Operationsledningen har utvecklats
bl.a. ur Högkvarterets förutvarande operationsledning, militärområdesstaberna
samt vissa delar ur Försvarets internationella kommando.
För taktisk ledning och för att samordna utbildnings- och utvecklings-arbete
m.m. inom de olika stridskrafterna finns ett armé-, marin- respektive
flygtaktiskt kommando. Armé-, marin-, och flygvapenförband är underställda
respektive taktiskt kommando. De taktiska kommandona skall vid en insats kunna
leda styrkor av olika stridskrafter. De taktiska kommandona skall även samordna
förberedelser för anpassning.
De taktiska kommandona har utvecklats ur fördelningsstaberna,
marin-kommandostaberna och flygkommandostaberna samt ur Armécentrum,
Marincentrum och Flygvapencentrum. Varje taktiskt kommando har en likartad
organisationsstruktur bestående av en taktikavdelning och en
utvecklingsavdelning. Taktikavdelningarna, i det armétaktiska kom-mandot benämnt
divisionsstab, organiseras i enlighet med internationell standard för
stabsutformning.
Som framgår ovan övertar de taktiska kommandona de uppgifter som tidigare
utförts av Armécentrum, Marincentrum och Flygvapencentrum. De taktiska
kommandona ansvarar därmed för att utbildnings- och utvecklingsverksamheten inom
stridskrafterna inriktas och genomförs på ett effektivt sätt. Detta gäller
bl.a. inspektionsverksamhet, taktik- och stridsteknikutveckling, framtagande av
reglementen m.m. samt studie- och försöksverksamhet vid beslutade och
organiserade förband.
I och med att uppgifterna för de tidigare centrumen överförts till de taktiska
kommandona övertar cheferna för de taktiska kommandona även rollen som
generalinspektörer. I övrigt ändras inte generalinspektörernas roll. Liksom
tidigare kommer generalinspektörerna vara främste företrädare för armén, marinen
respektive flygvapnet och dess personal. Generalinspektören representerar
stridskraften internt och externt, vid exportfrämjande verksamhet samt ansvarar
för vissa personal- och traditionsfrågor. I rollen som främste företrädare och
generalinspektör lyder cheferna för de taktiska kommandona direkt under
Försvarsmaktens myndighetsledning och inte under chefen för Operativa
insatsledningen.
Regeringen har i prop. 1999/2000:97 behandlat verksamhetsledningen inom
Försvarsmakten. Enligt regeringens mening skall Högkvarteret även
fortsättningsvis ansvara för verksamhetsledningen. Denna genom-förs direkt från
Högkvarteret till den verkställande nivån och organisa-tionsenheterna i
grundorganisationen. Operativa insatsledningen har genom de taktiska kommandona
en viktig samordningsroll och deltar i uppdragsdialogen mellan Högkvarteret och
förbanden så att de operativa och taktiska kraven inom respektive stridskrafter
beaktas i verksam-hetsledningen. De taktiska kommandona skall även på uppdrag av
Högkvarteret samordna och leda större förbandsövningar. Därmed uppnås en viktig
återkoppling mellan Operativa insatsledningen, såsom användare av
insatsorganisationens förband, och verksamhetsledningen av Försvarsmaktens
grundorganisation.

Personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala ledning

Försvarsmakten har i en skrivelse den 13 oktober 2000 till regeringen anmält att
myndigheten genomför en översyn av vissa frågor angående Försvarsmaktens
centrala ledning. Personalförsörjning, bl.a. inom Mälardalsregionen, kommer att
ägnas särskild uppmärksamhet. Översynen kommer att vara genomförd senast den 1
juli 2001.
Genom att ett antal regionala och taktiska staber lagts ned i och med övergången
till Försvarsmaktens nya ledningsorganisation, återfinns sedan den 1 juli 2000
huvuddelen av befattningarna för Försvarsmaktens högre yrkesofficerare inom
Mälardalsregionen. Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2002 anmält att en
utlokalisering av delar av den centrala ledningen på ett bättre sätt
säkerställer en långsiktig försörjning av militär personal.
Regeringen bedömer att det är av stor vikt att det skapas förut-sättningar för
en god personalförsörjning av Försvarsmaktens centrala ledning. Likaså är det
betydelsefullt att det även i framtiden, och inom ramen för den nya insats- och
grundorganisationen, finns möjlighet för officerare att göra en s.k. regional
karriär vid staber, skolor och centra.
Försvarsmakten har den 1 mars 2001 redovisat arbetsläget i översynen.
Försvarsmakten bedömer att den planerade samlokaliseringen av Operativa
insatsledningen, effektivisering av förbands- och funktions-utveckling samt
vissa rationaliseringar inom Högkvarteret innebär en reducering med 140 militära
befattningar inom den centrala ledningen. Myndigheten bedömer att detta i sin
tur skapar förutsättningar för en lägre personalomsättning och ökad stabilitet.
Av redovisningen framgår vidare att Försvarsmakten utreder vilka verksamheter
och tjänster som kan utlokaliseras från Mälardalsregionen. I ett första steg har
myndigheten övervägt de kriterier som bör påverka bedömningen av om en
verksamhet kan utlokaliseras, t.ex. kompetens-mässiga kopplingar till lokala
organisationsenheter samt grad av beroende till andra enheter i
Stockholmsområdet. Försvarsmakten avser i nästa steg att överväga vilka
verksamheter som passar in på dessa kriterier och därmed kan komma i fråga för
utlokalisering. Regeringskansliet följer fortlöpande arbetet.
3.2 Militärdistrikten
I fråga om militärdistriktsgruppernas ansvar och uppgifter m.m. vill regeringen
anföra följande.
Militärdistriktsstaberna och militärdistriktsgrupperna, tillsammans benämnda
militärdistrikt, utgör Försvarsmaktens organisation för regional territoriell
ledning och är underställda Högkvarteret som utövar övergripande territoriell
ledning. Med regional territoriell ledning avses bl.a. samverkan i
totalförsvarsfrågor med länsstyrelser, landsting och kommuner, ledning av
nationella skyddsstyrkor samt stöd åt och utbildning av hemvärn och frivilliga
försvarsorganisationer. Under höjd beredskap och då Operativa insatsledningen
tilldelas ett operations-område skall militärdistrikten även kunna understödja
operativa insatsförband inom respektive militärdistrikt.
Militärdistriktsgrupperna utgör således delar av militärdistrikten vid lösandet
av militärdistriktens uppgifter. De fyra militärdistrikten är i vissa avseenden
olika till sin karaktär, bl.a. vad gäller antalet län och kommuner, geografisk
yta och befolkningsmängd samt förekomsten av enheter ur Försvarsmaktens
grundorganisation. Inom ramen för militärdistriktens uppgifter skall
militärdistriktsgrupperna dels samverka med främst kommuner och
funktionsansvariga myndigheter inom civilt försvar, dels stödja och utbilda
hemvärn och frivilligorganisationer. Arbetsfördelningen inom militärdistrikten
kan dock komma att innebära att militärdistriktsgrupperna även samverkar direkt
med länsstyrelserna.
Samverkan i övergripande frågor på regional nivå kommer normalt att utföras
direkt mellan militärdistriktsstaberna, länsstyrelserna och landstingen. Vid
höjd beredskap skall militärdistriktens personal kunna utnyttjas för ledning av
hemvärnsförband.
Ovanstående omständigheter medför att bemanningen av militärdistriktsgrupperna
kan komma att variera något utifrån regionala och lokala förutsättningar och
tillhörande behov av samverkan med kommuner och myndigheter med uppgifter inom
civilt försvar m.m. I genomsnitt kommer dock militärdistriktsgrupperna i
fredstid att bestå av cirka 15 personer.
Vid krigsorganisering behöver militärdistriktsorganisationen, i liket med
Operativa insatsledningen, utökas personellt där reservofficerare utgör en
viktig kategori. Härutöver finns möjligheter att utnyttja reservofficerare och
hemvärnsbefäl, dels vid utbildning av hemvärn och frivilligorganisationer, dels
för att i fredstid lösa samverkansuppgifter t.ex. gentemot kommuner. Att på
detta sätt tillvarata reservofficerarnas och hemvärnsbefälens kompetens utgör
ett viktigt bidrag för att lösa militärdistriktens uppgifter i fred och under
höjd beredskap och kan även bidra till folkförankringen av det militära
försvaret.
Regeringen har i prop. 1999/2000:97 redovisat lokalisering och benämningar för
militärdistriktsgrupperna. Försvarsmakten har i budget-underlaget för 2002
föreslagit att Upplandsgruppen lokaliseras till Enköping i stället för Uppsala.
Motivet för detta är främst att Enköping erbjuder bättre utbildningsmöjligheter
för hemvärnspersonal vilket även medför lägre investeringskostnader och mindre
miljöpåverkan jämfört med en lokalisering till Uppsala. Regeringen gör ingen
annan bedömning än Försvarsmakten i frågan.
3.3 Fortsatt arbete med ledningsfrågor
Inför det kommande försvarsbeslutet pågår ett arbete inom Försvarsberedningen
och Regeringskansliet som syftar till att regeringen i
försvarsbeslutspropositionen hösten 2001 skall kunna lämna en samlad redovisning
om frågor som rör ledning och samordning av totalförsvaret. Regeringen avser
härutöver att återkomma till riksdagen våren 2002 med anledning av de förslag
som lämnas av Sårbarhets- och säkerhetsutredningen (Fö 1999:04) samt de s.k.
departementala sektorsgenom-gångarna om behovet av åtgärder och
författningsreglering m.m. vid svåra påfrestningar på samhället i fred.
4
Lokaliseringen av Operativa insatsledningen
Regeringens förslag: Operativa insatsledningen skall lokaliseras till Täby/Näsby
park.
Skälen för regeringens förslag
Försvarsmakten redovisade den 30 juni 2000 olika lokaliseringsalternativ för
Operativa insatsledningen, däribland Upplands-Bro/Bålsta, Muskö och Uppsala.
Försvarsmakten förordade en lokalisering till Upplands-Bro/Bålsta. Alternativet
medförde utgifter för investeringar om cirka 350 miljoner kronor. Försvarsmakten
bedömde även att Uppsala utgjorde ett lämpligt lokaliseringsalternativ. Uppsala
medförde dock högre utgifter för investeringar, cirka 400 miljoner kronor.
Försvarsmakten har därefter på Försvarsdepartementets anmodan utrett alternativa
lokaliseringar av Operativa insatsledningen inom Stockholms-området.
Försvarsmakten redovisade den 28 februari 2001 resultatet av utredningen och
förordar en lokalisering till Täby/Näsby park framför en lokalisering till
Upplands-Bro/Bålsta. Täby/Näsby park bedöms innebära utgifter om cirka 260
miljoner kronor hänförliga till investeringar i sambandsutrustning och annat
tekniskt ledningsstöd, byggande av ledningscentraler samt iordningsställande av
lokaler. De totala kostnaderna för Täby/Näsby park är därmed lägre än för
Upplands-Bro/Bålsta. Fördelarna med Täby/Näsby park är vidare att befintliga
lokaler storleksmässigt medger en lokalisering av Operativa insats-ledningen
utan omfattande nybyggnationer och att lokalerna medger en flexibilitet för
framtida förändringar av verksamheten.
Lokaliseringen av Operativa insatsledningen till Täby/Näsby park innebär att
lokalbehovet för Totalförsvarets pliktverks kontor behöver omprövas, vilket kan
leda till flyttning eller nyproduktion. Kostnaderna för detta kan idag inte
uppskattas men tillkommer till kalkylen för Operativa insatsledningens
lokalisering till Täby/Näsby park. Totalförsvarets pliktverk har förklarat sig
villigt att, tillsammans med Försvarsmakten, genomföra en utredning av
lokalbehovet under våren 2001.
Vid sidan av Täby/Näsby park bedömer Försvarsmakten även en lokalisering i
anslutning till Försvarets materielverks nuvarande lokaler, Tre Vapen i
Stockholm, som lämpligt. En lokalisering till Tre Vapen bedöms medföra ungefär
samma utgifter för investeringar som Täby/Näsby park. Emellertid medför en
lokalisering till Tre Vapen bl.a. en komplicerad byggprocess för
ledningscentraler och en liten flexibilitet för framtida förändringar av
verksamheten.
Regeringen anförde i prop. 1999/2000:30 att det är angeläget att Operativa
insatsledningen lokaliseras i närheten av rikets högsta ledning och
Försvarsmaktens högkvarter. Samtidigt är det viktigt att investeringar i teknisk
infrastruktur och nybyggnationer kan begränsas så långt möjligt. En ytterligare
viktig urvalsfaktor är att lokaliseringen medger bra förutsättningar för
personalförsörjning, en god arbetsmiljö och tillgång till bra allmänna
kommunikationer. Vid en sammantagen bedömning anser regeringen att en
lokalisering av Operativa insats-ledningen till Täby/Näsby park är det
alternativ som bäst uppfyller dessa kriterier till lägsta kostnad. En
lokalisering till Täby/Näsby park förut-sätter dock att Operativa
insatsledningen har tillgång till en skyddad ledningsplats vid höjd beredskap.
Detta innebär i dagsläget inga investeringar.
Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag bedöms lokaliseringen
av Operativa insatsledningen till Täby/Näsby park kunna inledas den 1 april
2002. Operativa insatsledningen i sin helhet bedöms vara lokaliserad där före
utgången av 2004.

5 Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
Regeringens förslag: Utformningen av den nya organisationsenheten
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet skall ha följande
inriktning:
- en ledning och tre divisioner för områdena försörjning, teknik och service,
- regionala kontor för ekonomiredovisning och löneadministration,
- lokala stödenheter på garnisonsorterna för försörjning, teknik och service
vilka svarar för stödet till Försvarsmaktens förband, skolor och centrum.

Försvarsmaktens förslag: överensstämmer i stort med regeringens förslag.

Bakgrund

Enligt regeringens mening skall Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet successivt anpassas till Försvarsmaktens nya grund- och
insatsorganisation. Den operativa underhållsledningen skall härvid inordnas i
Operativa insatsledningen. I enlighet med detta lämnade regeringen i prop.
1999/2000:97 förslag om en ny principiell utformning av Försvarsmaktens
underhållstjänst och stödverksamhet. Förslaget innebar att de nuvarande
underhållsregementena läggs ned och att en ny organisationsenhet för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverk-samhet inrättas. Enligt
propositionen bör det vara en uppgift för regeringen att besluta om
organisationsenhetens närmare utformning.
Med anledning av regeringens förslag beslutade riksdagen att de nuvarande
underhållsregementena skall läggas ned och att en ny organisation för
Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet skall utvecklas med de
uppgifter och de tidsförhållanden som regeringen redovisat (bet. 1999/2000:FöU8,
rskr. 1999/2000:251). Försvarsutskottet anförde dock att innan bindande beslut
fattas av regeringen eller Försvarsmakten i de avgörande strukturfrågorna, borde
regeringen återkomma till riksdagen med ett fullständigt och mer genomarbetat
förslag till ny underhållsorganisation.

Skälen för regeringens förslag

Utformningen av den nya organisationsenheten

Bildandet av Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet innebär med få
undantag att alla områden som ingår i underhållstjänsten och stödverksamheten
samlas i en gemensam organisationsenhet. Denna blir därmed Försvarsmaktens
enskilt största organisationsenhet. Förutom den verksamhet som idag bedrivs vid
underhållsregementen och lokalt vid utbildningsförband m.m. omfattas även
verksamheten vid Militära servicekontoret, Försvarsmaktens flygverkstäder och
Försvarsmaktens underhållscentrum.
Organisationsenheten skall svara för underhållstjänst och stödverk-samhet åt
både Försvarsmaktens insats- och grundorganisation. Den skall lösa dessa
uppgifter i fred och i krig, nationellt och internationellt.
Utbildningsförbanden, skolor och centra inom Försvarsmakten skall härigenom
kunna koncentrera sig på sina respektive kärnverksamheter, i korthet att
producera de krigsförband och den beredskap som skall finnas för att
Försvarsmakten skall kunna lösa sina fyra uppgifter.
Verksamheten skall vara intäktsfinansierad. Utbudet av tillhanda-hållna
produkter och tjänster skall utformas i dialog med beställarna och styras av
förbandens efterfrågan och av de beredskapskrav som regeringen bestämmer. Genom
att samla underhållstjänst och stödverk-samhet i en för Försvarsmakten gemensam
organisationsstruktur under en ledning skapas förutsättningar för att utveckla
och vidmakthålla kompetensen på respektive fackområde på en hög nivå samt med
ett stort inslag av civil kompetens.
Skapandet av den nya organisationsenheten är viktigt för att utnyttja den
rationaliseringspotential som finns inom underhållstjänsten och
stödverksamheten. Detta är i sin tur av stor betydelse för att inrymma
verksamheten inom de ekonomiska ramar som Försvarsmaktens nya insats- och
grundorganisation förutsätter. Genom att få en central överblick av
kostnadsutvecklingen på respektive fackområde förbättras möjligheterna att
effektivisera verksamhet som tidigare bedrivits enskilt på många olika platser
inom Försvarsmakten. Förutsättningar skapas även för att värdera och jämföra
Försvarsmaktens stödproduktion med externa leverantörer, så att rätt
verksamhetsform kan väljas utifrån vad som är mest fördelaktigt för
Försvarsmaktens som helhet. I detta ingår även att avgöra vad som skall bedrivas
i Försvarsmaktens regi, t.ex. för att säkerställa de särskilda operativa krav
som kan ställas utifrån insatsorganisationens behov, och vad som är av
fredsadministrativ karaktär och som helt eller delvis kan upphandlas av externa
leverantörer på kommersiell basis.
Kärnan i verksamheten är lokala stödenheter som är organiserade funktionsvis i
divisionerna försörjning, teknik och service. De lokala stödenheterna levererar
efterfrågade produkter och tjänster till utbildningsförband, skolor, centra och
staber i Försvarsmaktens grund-organisation. Respektive lokal stödenhet kommer
sålunda att ansvara för ett antal produkt- och tjänsteområden, t.ex.
förnödenhets-försörjning, transporter, förrådshållning av krigsförnödenheter,
materiel-underhåll och förplägnad. De lokala stödenheterna kommer att vara
lokaliserade till garnisonsorterna i Försvarsmaktens grundorganisation.
För att uppnå en hög kostnadseffektivitet organiseras i likhet med idag vissa
tjänster, främst inom ekonomiredovisning och löneadministration, i särskilda
kontor vid ett färre antal orter. Kontoren lokaliseras till Boden, Stockholm,
Gotland, Karlsborg och Karlskrona.
Ledningen för organisationsenheten skall vara lokaliserad till Karlstad och vara
underställd Högkvarteret. För varje division skall det finnas en sammanhållande
divisionsledning. Ledningen för försörjningsdivisionen kommer att lokaliseras
till Boden, för teknikdivisionen till Arboga och för servicedivisionen till
Karlskrona.

Underhållstjänst inom insatsorganisationen

Som framgår ovan skall Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet
understödja insatsorganisationen under lösandet av Försvarsmaktens fyra
uppgifter. Den skall även kunna understödja utländska förband som deltar i
internationella övningar där Sverige är värdnation och ansvarar för
underhållstjänsten.
I insatsorganisationen ingår underhållsförband både på operativ och taktisk
nivå. Ett exempel på det förra är operativ transportbataljon och ett exempel på
det senare är underhållsbataljonen i en armébrigad.
Inom Operativa insatsledningen finns i operativ logistikavdelning. Denna utgör,
tillsammans med övriga delar av Operativa insatsledningen, en av de viktigaste
kravställarna på Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet, t.ex. vad
gäller att se till att insatsorganisationens beredskapskrav kan upprätthållas.
Gentemot insatsorganisationen skall Försvarsmaktens underhållstjänst och
stödverksamhet utgöra en s.k. bakre underhållsorganisation. Som sådan skall den
svara för underhåll och stöd och utgöra förstärknings-resurs för samtliga
förbandstyper. Organisationsenheten skall kunna verka rörligt och framåtinriktat
och möjliggöra s.k. fokuserad logistik, alltså att relevant underhåll och stöd
kan lämnas snabbt och med hög precision. Förbanden inom insatsorganisationen
skall, förutom resurser för s.k. främre underhåll, endast ha de
underhållsresurser som krävs för att ta emot och distribuera resurser från den
bakre underhållsorganisationen. Organisationsenheten ansvarar härvid för
geografiskt bundna resurser, t.ex. verkstäder, förråd och administrativa
stödresurser. Organisationsenheten utgör även länken mellan Försvarsmaktens
insatsorganisation och externa civila leverantörer.
Vid uppgifterna stöd till samhället och hävda territoriell integritet skall
organisationsenhetens verksamhet kunna bedrivas inom ramen för ordinarie
rutiner, kompletterat med en ökad servicenivå på enskilda verksamhetsställen om
så behövs. Även vid internationella insatser skall huvuddelen av
organisationsenhetens verksamhet kunna bedrivas inom ramen för ordinarie
rutiner. Visst materielunderhåll kan dock behöva bedrivas i anslutning till
insatsområdet. Under ett anpassningsskede skall verksamheten kunna ominriktas
och tillväxa för att kunna lösa mer krävande uppgifter vid ett väpnat angrepp.

Fortsatt arbete

Försvarsmaktens underhållstjänst och stödverksamhet inrättas den
1 januari 2002 (prop. 1999/2000:97, bet.1999/2000:FöU8, rskr. 1999/2000:251).
Den nya organisationsenheten skall vara fullt utvecklad senast vid utgången av
2004.
Arbetet med utvecklingen av verksamheten har hittills skett i två steg. Det
första steget omfattade framtagande av det principförslag till ny organisation
som riksdagen och regeringen beslutade våren 2000. Det andra steget har omfattat
utvecklingen av den närmare utformningen av organisationen som ovan redovisats.

Det tredje steget kommer att bestå i att fortsätta utvecklingen av de styrnings-
och uppföljningsrutiner som skall säkerställa att verksamheten leder till den
rationalisering och de besparingar inom underhålls- och stödverksamheten som är
nödvändiga. Parallellt med detta är det även viktigt att beställarfunktionen vid
förbanden, Operativa insatsledningen, Högkvarteret m.fl. utvecklas så att
underhåll och stöd beställs i den omfattning och med den kvalitet som behövs
samt att varor och tjänster levereras till konkurrenskraftiga priser. Utöver
verksamheten i grund-organisationen innebär detta även att beredskapskraven för
insats-organisationen behöver beaktas. Regeringen kommer att fortlöpande följa
detta arbete.

Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 mars 2001

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
Winberg, Ulvskog, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Östros, Messing, Engqvist,
Rosengren, Larsson, Lejon, Lövdén, Ringholm, Bodström

Föredragande: statsrådet von Sydow

Regeringen beslutar proposition 2000/01:113 Vissa ledningsfrågor inom militärt
försvar m.m.

Prop. 2000/01:113

15

1

15

Propositionen bereds i utskott

Händelser

Inlämning: 2001-03-22 Bordläggning: 2001-03-22 Hänvisning: 2001-03-23 Motionstid slutar: 2001-04-06
Förslagspunkter (4)
Följdmotioner (8)