Ekonomisk kompensation till trafikskadade

Motion 2001/02:Sf376

av Viviann Gerdin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de trafikskadades möjligheter att kunna erhålla ekonomisk kompensation för bestående skador.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om försäkringsläkarnas beroendeställning vid bedömning av skadeersättning.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försäkringsläkaren inte har något medicinskt ansvar, vilket bör ses över.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skillnaderna i ansvar mellan den behandlande läkaren och försäkringsläkaren, vilket bör ses över.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av utredning i syfte att förbättra kvaliteten i skaderegleringsprocessen genom att Socialstyrelsens normer omfattar båda läkarkategorierna.

Motivering

Fler människor än tidigare överlever idag trafikolyckor men blir i många fall skadade för livet. Ca 70 000 människor per år råkar ut för någon form av trafikskada. Av dessa beräknas ca 16 000 få bestående besvär framför allt med nacken varvid s.k. pisksnärtskada/whiplashskada anses föreligga. Många blir friska inom ett år medan andra får bestående skador.

De flesta av dessa nackskador är osynliga vilket försätter den skadade i en svår situation gentemot sjukvården och försäkringsbolagen. Bevisbördan ligger idag hos den trafikskadade att göra sin röst hörd för att kunna få ersättning från försäkringsbolagen. De trafikskadade hamnar idag i underläge eftersom de oftast bara har en läkare som företräder dem medan försäkringsbolagen kan ha flera specialister som samstämmigt intygar till bolagens fördel. Försäkringsbolagen beviljar numera allt mera sällan juridisk hjälp för den skadelidande. Rätten till ombud finns inte längre utan det är försäkringsbolagens egen välvilja som avgör om ersättning ska lämnas för ett ombud. Detta bidrar till att många trafikskadade har svårt att få gehör för sin skada och framställa krav på ersättning. Detta bör ges regeringen till känna.

Läkare som arbetar som sakkunnigläkare för försäkringsbolag får en mycket betydande roll vid bedömningar av bl.a. sambandsfrågor vid reglering av exempelvis whiplashskador. Allt oftare leder detta till fall för tingsrättens avgörande, men eftersom rättsskyddet i hemförsäkringen i regel enbart täcker processen i tingsrätten så stannar de flesta ärenden där. Få har möjlighet att driva processen vidare. Ofta framkommer skillnader mellan den behandlande läkaren och försäkringsbolagens läkares bedömningar. Utfallet blir oftast till försäkringsläkarens – och försäkringsbolagets – fördel. Det finns idag en beroendeställning mellan försäkringsläkaren som uppdragstagare och försäkringsbolaget som uppdragsgivare. Detta är otillfredsställande och bör ses över. Detta bör ges regeringen till känna.

Det som är det mest anmärkningsvärda är att försäkringsläkarna inte står under Socialstyrelsens tillsyn. Läkarna kan därför inte ställas tills vars för sina medicinska bedömningar. De betraktas som tjänstemän och anses därför inte utöva vård och behandling enligt lagen om yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvårdslagen. Dessa läkare träffar heller aldrig den skadelidande. De agerar helt utan granskning från någon utomstående. Endast Finansinspektionen kan komma att ha synpunkter då försäkringsläkarna arbetar som tjänstemän och icke som läkare. Finansinspektionen har hitintills dock bara intresserat sig för de ibland alltför långa handläggningstiderna. Försäkringsläkarnas medicinska ansvar bör ses över. Detta bör ges regeringen till känna.

De behandlande läkarna ska också stå till svars för alla sina bedömningar. De arbetar hela tiden med vetskap om att all deras behandling, medicinering och intygsskrivande kan komma att granskas. Trots alla dessa krav uppstår det ofta att den behandlande läkarens bedömning ifrågasätts. Bl.a. i tvistemål framställs behandlande läkare som okunnig då behandlande läkare oftast saknar specialistkompetens, medan försäkringsläkarna har flera specialister att tillgå. Den behandlande läkaren som träffar den skadade och kan följa och läsa av patientens tillstånd står däremot under Socialstyrelsens och ansvarsnämndens tillsyn. Den behandlande läkaren måste följa de juridiska reglerna och den etik som gäller för alla läkare. Detta gäller inte för försäkringsläkarna. Vid bedömning av skador bör skillnaderna i medicinskt ansvar mellan de båda läkarkategorierna utredas. Detta bör ges regeringen till känna.

Förutsättningarna för dessa två läkargrupper är mycket vitt skilda. Den beroendeställning som försäkringsläkaren har till sin arbetsgivare/upp­drags­givare måste uppmärksammas. Risken att försäkringsläkarna före­träder sin uppdragsgivare är uppenbar. De är konsulter och i vissa fall anställda av försäkringsbolagen. Även om de inte har beslutanderätt i skadeärenden, så väger försäkringsläkarnas ord mycket tungt när försäkringsbolagen fattar sina beslut.

När bolagens sakkunniga läkare skriver sina utlåtanden i skaderegleringsprocesser följer inte dessa Socialstyrelsens rekommendationer om hur ett läkarintyg skall utformas. Detta innebär inte bara att de inte uppfyller sina uppdrag som läkare, de friskriver sig även från att ta ansvar för sina utlåtanden, vilket behandlande läkare inte kan göra. Kvaliteten i skaderegleringsprocessen kan höjas genom att läkarintygen omfattas av likartade krav på utformning. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2001

Viviann Gerdin (c)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (5)